Huru dhe hwar andra beskyltt

Fortsättning från Mordet i Hjälmåkra (del 1 av 3)

Detta har hänt

Detta är den andra delen av tre om det grymma mordet i Hjälmåkra 1680 och hur sanningen nystades upp i en serie av rannsakningar på Västra härads ting.

Måndag, trettionde augusti 1680. Hustru Elin Larsdotter från Hjälmåkra har påträffats död i skogen och i förstone såg det ut som en olycka där hon fallit ned från gärdsgården som hon klättrat över. Men det fanns några märkliga omständigheter och så började rykten gå i bygden att det var hennes make Daniel som var vållande till hennes död. Det var väl känt att han slog sin hustru, och inte nog med det, han älskade en annan kvinna och som bodde i deras hus.

Vid rannsakningen som hölls på hösttinget uppenbarades en rad försvårande omständigheter för Daniel och Ingrid, men Daniel fick möjligheten att till kommande ting svära sig fri genom en tolvmannaed. Vid nästa ting, vintertinget 1681, visar det sig emellertid att han misslyckats med att få ihop tillräckligt många edgärdsmän. I avvaktan på Göta hovrätts utslag försätts Daniel på fri fot mot en rejält tilltagen borgen, medan Ingrid hålls i fängsligt förvar. Den tidigare så självsäkra och frimodiga Ingrid bryter efter några dagar ihop i fängelset och börjar berätta om mordet. Nu framkom det att Daniel tillsammans med den unga pigan Ingegärd Kristersdotter hade genomfört mordet. Häradsdomaren underrättas och sammankallade i all hast ett extra ordinarie ting.

Extra ordinarie ting

Så hölls det utlysta extra ordinarie tinget i Älgaryd i Malmbäcks socken tisdagen den femtonde mars. När häradsnämnden hade satt sig ned blev de underrättade om vad orsak de hade kallats till detta möte. Ett extra ting, eller urtima ting som det också kallades, skedde är man hade att avhandla brådskande och allvarliga brott.

Man läste upp bekännelsen som konan Ingrid Bryngelsdotter gjort i fängelset angående mordet utfört av Daniel Jonsson i Hjälmåkra på sin egen maka och hustru Elin Larsdotter.

Huru dhe hwar andra beskyltt

Länsmannen Sven Svensson och fogdekarlen som fört hit Daniel Jonsson, Ingrid Bryngelsdotter och pigan Ingegärd Kristersdotter tillfrågades om de under vägen till tinget hade hört något pratas emellan dessa personer. Jo, det kunde de visst berätta om. De hade ”hafwa hördt huru dhe hwar andra beskyltt”. Särdeles Daniel och Ingrid hade varit ”i Rådh och dådh” och länge haft det i sinnet denna ”onda gierningen att giöra”. Därutöver sade de att denna Ingrid ”icke wara så reen, som hon hafwer giordt sigh i dhen bekiännelsen” utan hon var lika delaktig i mordet som Daniel Jonsson.

Dhetta är nu Ingrijs bekiännelse om sielfwa Moordet

Rätten bestämde därför att låta inkalla Ingrid allena inom lykta dörrar. Med gråtande tårar gjorde nu Ingrid sin bekännelse och den frimodighet hon vid tidigare tillfällen visat var nu borta.

Ingrid var född av ärliga föräldrar i Skepperstad socken och var omkring 34 år gammal. Hon hade varit gift med en bonde vid namn Nils Börjesson vilken för nio år sedan avrättats för dubbelt hor. Från detta äktenskap hade hon två barn. Sedan hon blivit änka hade hon suttit inhyses hos sin broder och nämndeman Anders Bryngelsson i Hjälmåkra, i samma gård som ovannämnde Daniel Jonsson.

Daniel var mycket hård mot sin hustru därför att hon inte var så aktsam om hushållet, så som Daniel ville, utan var tvärtom istället slösaktig. Det var därför han alltsomoftast slog henne och med tiden ”fattar behagh till henne”. Daniel brukade ofta säga, att om han bara kunde bli kvitt sin hustru, ville han gärna ha henne Ingrid till maka.

De började så småningom rådslå, och det pågick under tre års tid hur de skulle ta Daniels maka av daga. En gång gick Daniel ut för att möta upp Elin då hon väntades komma ridande hem från ett ärende. Med sig hade han tagit sin laddade bössa, men han fick avstyra det hela när han såg att hon hade en annan kvinna i följe.

Likaledes bad Ingrid att få göra ett försök och fick ett tillfälle när hon och Elin följdes åt uti skogen för att söka upp sin boskap. Hon tänkte som så att hon kunde förebära, skylla på, skogsrövare eller snapphanar då detta var tiden då kriget mot Danmark fortfarande pågick. Således hade hon detta i sitt sinne, men fick inget tillfälle att göra det. Vidare sade Ingrid, att Daniel erbjöd henne fläsk och ett par skor om hon lyckades döda Elin. När inte heller detta lyckades, hade Daniel sagt att han hade god lust att kasta hustrun i kvarndammen.

Nu frågade rätten hur pigan Ingegärd Kristersodotter är ”kommen i dhenna handelen medh dhem”? Jo, svarade Ingrid, när ryktet om Daniel och Ingrids umgänge blev så starkt, hade deras kyrkoherde, herr Andreas Ausenius i Hultsjö, talat till dem och i kyrkan förbjudit henne att vara i gården. Därför, och för ”dhet leede rychte hon står uthi för Daniel”, hade hennes broder, nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra som hon var inhyses hos, kört iväg henne från hans hus och sagt till henne att bo i någon annan gård. När hon blev förskjuten tog Daniel henne till sig och lät henne bo i sin stuga, tvärtemot prästens befallning. Av detta ”owäsendet så mycket mehra ökades emillan honom (Daniel) och hustrun”.

Daniel hade därefter sagt till Ingrid: ”Jagh seer wäll dhet, att iagh intet får digh till hustru” då de inte kunde bli av med hustrun samt med tanke på det rykte de stod uti med varandra. Nu hade han istället fattat tycke till den unga pigan Ingegärd Kristersdotter i Grimsholm och bad så Ingrid att börja tala med henne och erbjuda ett hörland i Hjälmåkra så att hon skulle få anledning att gå dit ibland. Ett hörland var en liten åker med lin. Pigan nappade på erbjudandet och sådde åkern med linfrö.

Daniel övertalade därefter Ingrid om att inviga pigan om deras tankar på att ta livet av hans hustru, samt att han sedan ville gifta sig med Ingegärd. Ett sådant tillfälle gavs fjorton dagar innan mordet begicks då Ingegärd var till dem i Hjälmåkra för att se till sin sådd. När Ingrid och Ingegärd gick där vid hörlandet kom Daniel till dem och bad henne hjälpa dem att skilja honom från hans hustru. För det lovade Daniel Ingegärd sin hustrus snörliv av sammet.

På detta hade pigan stilla tigit tills dess hon kom dit nästa gång för att skörda linet. Hon fick hjälp av Ingrid och Daniel att skörda det och ta in linet på logen för att sedan repa den. Denna morgon hade de varit tillsammans i Daniels stuga och ätit frukost, eller ”daga måhl” som man kallade det.

Mordet

Därefter gick kvinnfolken, Ingrid, pigan och hustrun Elin ut för att breda ut linet. Daniel var ute på logen och rensade upp alla frökapslar som kommit från det skördade linet. De arbetade framemot middagsdags då de gick tillbaka in i stugan igen. Elin skickade iväg Ingrid för att låna lite salt i granngården, och när hon kom tillbaka i stugdörren, slog Daniel till sin hustru vid örat så att hon föll ned på golvet.

Daniel fattade tag om halsen och ströp henne. Innan han gick ut på gården för att se om någon fanns därute, bad han Ingrid och pigan Ingegärd att se till hustrun och om hon rörde sig skulle de ”taga i halssen på henne och förqwäfia”. Men det behövdes inte; hon var redan död. Ingrid och pigan hjälptes åt att att lyfta upp den döda Elin och lade henne i en bänk inne i stugan.

Ingen fanns ute på gården och när Daniel kom in igen tog han ned en vepa som hängde på väggen och lade den döda kroppen i denna. Tillsammans bar de ut den till en annan stuga där den fick ligga fram emot aftonen. Ingen hade upptäckt deras förehavanden och inte ”någon människa wiste utaf enär än dhessa tree, Daniel, Ingrij och Pijgan Ingiärdh”.

Om aftonen, sedan allt folk gått och lagt sig i granngårdarna gick Daniel och pigan Ingegärd ut och bar bort den döda kroppen i vepan. De kom ett stycke från gården, men sedan orkade inte pigan bära längre. De gick då tillbaka hem och Daniel tog fram pigans häst som hon ridit dit med. Han tog nu istället Ingrid med sig, vilken var starkare, och hävde upp den döda kroppen på den. Tillsammans gick de ett stycke från gården tills de kom fram till en gärdsgård. De stannade litet från klivstättan, på vägen mot Daniels föräldrar i Ekeberg. Här plockade Daniel ned några stänger från gärdsgården och kastade sedan liket över på andra sidan som föll på några stora stenar. Därefter satte han upp stängerna igen, allt i mening att det skulle se ut som en olycka och att hon stupat när hon klättrade över gärdsgården. Allra sist lade de en kaka i hennes förkläde, ”som Bonde qwinfolck pläga bära medh sigh”. På så sätt skulle det vara så mycket trovärdigare att hon gått denna vägen själv och sedan förolyckats.

Pigan Ingegärd hade hela denna tiden varit hemma och varit ovetande att de tagit hennes mors häst för att flytta kroppen.

Mordet skedde en torsdag uti Augusti månad, vilket det första rannsakningsprotokollet förmäler. Om lördagen började Daniel att fråga efter sin hustru. Han gick dit hon påståtts ha gått för att låna repan hos hans föräldrar, och då hon icke varit där gick han till hennes föräldrar i Bjärknäs. Här bestämde de sig för att börja sökandet efter henne och om måndagen fann Lars Nilsson sin egen dotter i ett sådant förfärligt skick. De vågade inte flytta på henne utan högg ned litet ris som de täckte över henne och gick sedan till prosten i Fröderyd. Men snart kom deras egen prost i Hultsjö dem till mötes efter att ha varit på marknaden i Vetlanda. Nu fick de tillåtelse att bära hem liket till Hjälmåkra och blev sedan med ”wederbörligh heeder begrafwet”.

Nu frågade rätten Ingrid om den unga pigans inblandning; om hon något mer ”hulpit till detta moordet än för sagdt är”? På detta svarade Ingrid att Daniel hade lockat och trugat henne att vara inne i stugan när mordet skedde. Men intet hade hon lagt sina händer på den döda hustrun än att hon bar henne till den andra stugan och sedan om aftonen en bit på vägen från gården.

Därefter frågade rätten om frieriet och på det svarade Ingrid att pigan hade varit hos dem några gånger över natten i Hjälmåkra och legat i samma säng som Daniel.

Detta var nu Ingrids bekännelse om själva mordet. Sedan frågades hon om lägersmålet mellan henne och Daniel, eftersom ”ingen menniska annat kan troo” eller tänka, utan att sådant olovligt umgänge dem emellan måste ha förekommit. Detta särskilt med tanke på hur Daniel så hatat sin egen hustru och hållit av Ingrid och velat ha henne till sin maka. Men till lägersmålet nekade hon högeligen och menade att så icke skett.

Men rätten ville inte släppa denna fråga utan lät prästmannen, kyrkoherden i Nils Limnaelius i Ödestugu förhöra henne i enrum i en kammare intill. Här förhörde han han henne hemligen (avskilt) om detta förmodade lägersmål, men måste efter en stund meddela rätten att hon fortfarande detta högeligen nekade, eftersom de ”intet kunnat få äga hwar andra” medan hustrun levde.

Pigans bekännelse

Ingrid fick nu lämna salen och gå tillbaka till kammaren hon förut förvarats i. Därefter var det pigan Ingegärd Kristersdotters tur att kliva fram inför rätten. Hon fick nu reda på vad Ingrid berättat och påståtts ha varit i råd och dåd ”uthi dhenna moordsaken”. På detta svarade pigan, att de hade lurat henne till Hjälmåkra med det utlovade hörlandet och hon hade så småningom fått reda på Daniels mordiska tankar om sin hustrus avdagatagande fjorton dagar innan det skedde.

Och Daniel ville ha henne till sin hustru, men det utlovade snörlivet av sammet hade hon inte fått.

När linet skulle skördas kom hon ridande med sin mors häst till Hjälmåkra. När det var slaget och låg på marken, vilket var inemot middagen, kom Daniel in i stugan och började träta med sin hustru. Strax slog han henne med knytnäven över örat så att hon stupade i golvet. Då hade hon, Ingegärd, velat springa ut men Ingrid höll fast henne. Daniel fattade sin hustru om halsen där hon låg på golvet och höll greppet tills hon inte längre rörde sig. Rätten frågade om inte också hon satt på hustrun rygg då han låg ned och ströp henne, vilket fanns med i Ingrids bekännelse som hon gjort i fängelset? Nej, därtill nekade hon högeligen; hon hade varken suttit på hennes rygg eller haft sina händer på halsen. Och när Daniel gick ut för att se om där fanns något folk ute på gården, hjälptes hon och Ingrid åt att få upp den döda hustrun och lade ned henne i en bänk.

Hon erkände också att hon var med dem och bar ut den döde till den andra stugan, såväl som att hon om aftonen var med Daniel att ”bära dhen döda menniskan” en bit bort på vägen. Till detta skyllde hon på Ingrid som hon sade tvingat henne. Ingegärd hade, efter flyttat liket till den andra stugan, lagt sig för att sova men Ingrid hade flera gånger kommit och ryckt i henne och omsider trugade henne upp. Det var då hon tillsammans med Daniel hade burit den döda uti vepan på en stång ett stycke på vägen, men sedan sagt sig ”hwarcken willia eller årcka bära längre”. Då hade hon gått tillbaka in i stugan och inte vetat vad Daniel och Ingrid gjorde med den döda kroppen. Inte heller visste hon att de använt hennes mors häst.

Ingegärd tillstod att Daniel friat till henne sedan hustrun var mördad och varit hos henne i Grimsholm samt hon hos honom i Hjälmåkra. Men hon nekade till att ha legat i säng tillsammans med honom såsom Ingrid berättat.

Ingegärd medgav att Ingrid hade bett henne vara med i denna onda gärning och lovat henne gåvor. Daniel hade även skickat bud med Ingrid där Ingegärd uppmanades att överge den andra friaren hon då hade. Han hade även hotat henne att om hon avslöjade denna gärningen inför tinget så skulle hon vara i samma fara som han.

Följ fortsättningen i del 3 där domarna faller över de tre inblandade.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1680-11-24, §38 Dödsfall
• 1681-02-26 §60 Dödsfall
• 1681-02-28 §73 Dödsfall
• 1681-03-15 §1 Dödsfall
• 1681-06-18 §64 Smädesord

Samt Göta hovrätts utslag 1681-03-24.