Har du någon gång undrat vilka som brukade jorden innan kyrkböckerna börjar – och hur deras liv såg ut? Kanske har du redan bläddrat i jordeböcker eller mantalslängder och funnit ett bekant namn, men inte riktigt förstått vad de andra uppgifterna betyder. Dessa gamla skattelängder döljer ofta mycket mer än man först anar – om gårdens storlek, skyldigheter, skatter och till och med om familjens sammansättning.

Här får du en inblick i några av de viktigaste källorna till 1500- och 1600-talens gårdar, brukare och skatteförhållanden: jordeböckerna, tiondelängderna och mantalslängderna. Genom att läsa och jämföra uppgifterna i dessa längder går det att följa både gårdar och människor bakåt i tiden och på så sätt väva samman en nästan obruten kedja av dem som en gång brukade jorden.

Jordeboken

Jordeboken är den bästa källan för att säkert veta vilken jordnatur gården hade. För Fröderyds del finns jordeboken, eller årliga räntan som den också kallades, från 1548 och fram till 1619 i stort sett årligen. Efter 1640 upprättades jordeboken vart tionde år och ger en glesare bild av förändringarna av brukarna.

Förr i tiden betalade bönderna skatt till kronan utifrån vad som stod i jordeboken, som var kronans register över alla gårdar och deras skyldigheter. Själva skatten kallades oftast räntan eller årliga räntan, och kunde betalas både i pengar och naturaprodukter som säd, smör eller fläsk.

I jordeboken är gårdarna uppställda efter jordnatur – skatte, krono, och frälsejord. Först redovisas skattehemmanen, därefter krono- och frälsehemmanen. Under var och en av dessa kategorier redovisades först de hela hemmanen, därefter halva hemman och till sist torp och utjordar.

Efter Gustav Vasas reformation drogs kyrkans jord in till kronan, och de flesta kyrkohemman kom därmed att övergå till kronohemman. Kyrkan behöll dock i vissa fall bruket eller avkastningen från marken, exempelvis för prästlön eller kyrkans underhåll, och benämningen kyrkohemman levde därför kvar. I praktiken var alltså kyrkohemmanen efter reformationen ofta kronohemman till äganderätten, men med kyrkan som brukare eller förmånstagare.

Samma utveckling gällde även för den jord som tidigare tillhört kloster, biskopsstolar och prästbord. Vid reformationen drogs även dessa egendomar in till kronan, men bruket kunde i många fall ligga kvar hos kyrkan eller prästen. Benämningar som prästejord och klosterhemman fortsatte därför att användas långt efter Gustav Vasas tid, trots att jorden formellt övergått i kronans ägo. På så sätt kom många av dessa hemman att i praktiken vara kyrkliga till bruket, men kronans till äganderätten.

Jordeboken tog bara upp namnet på en bonde för gården. Om flera ägare och brukare delade på gården så framgår det därför inte av uppgifterna i jordeboken.

Skrivaren som upprättade jordeboken kunde ofta slentrianmässigt kopiera uppgifterna från föregående bok, även om en ny hade tillträtt. För kronan var det nämligen inte avgörande vem som stod antecknad i boken, utan att skatten betalades in som den skulle. Det är därför inte förvånande att jordeboken ibland kan innehålla namnet på en avliden brukare flera år efter dennes död, innan uppgifterna rättades till.

Bild 1 nedan visar ett tydligt exempel på detta. Skattebonden och ryttaren Åke Brunk i Äsprilla stupade i kriget mot Ryssland 1581, men stod ändå kvar i 1584 års jordebok (”årliga räntan” som kallas för i landskapshandlingarna) – trots att sonen Per Åkesson redan två år tidigare tagit över gården och finns antecknad som brukare i tiondelängderna från 1582. Hans gård är upptagen under rubriken ”Schatta bönder”, vilket underförstått avser hela hemman om ett mantal.

Skatten bestod av två lispund smör (omkring 17 kilo), en skäppa råg (en fjärdedels tunna eller ungefär 25 liter), fyra dagsverken (svårläst men så står det), åtta årliga häst samt ytterligare hästar för kungen.

För en bonde i Fröderyds socken i Småland innebar ett dagsverke att han var skyldig att utföra arbete åt kronan eller fogden – oftast jordbruksarbete, körslor eller byggtjänst. Han kunde kallas ut för att slå hö, tröska säd, så, skörda eller laga vägar och broar, och ibland för att köra ved eller byggnadsmaterial till kronans gårdar och slott. Dagsverkena kunde kräva egen häst eller dragoxe och var ofta obetalda – en form av arbetsskatt som ersatte äldre naturaskatter.

Skyldigheten var tung, särskilt under bråda tider, men betraktades ändå som en del av bondens plikt mot kronan. Mot mitten av 1600-talet började många av dessa arbetsplikter ersättas med så kallade dagsverkspenningar – kontantavgifter i stället för arbete. För en skattebonde, som ägde och brukade sin egen jord, måste det ha känts förnedrande att tvingas arbeta åt någon annan. Kanske hade han en vuxen son att sända i sitt ställe – eller också betalade han i pengar för att slippa bördan och kunna stanna hemma på sin egen gård.

I 1500- och 1600-talets jordeböcker avsåg årliga hästar en skatt som ersatte böndernas tidigare skyldighet att hålla häst för kronans ryttartjänst. Konungshästar däremot syftade ursprungligen på de hästar som bönderna skulle leverera till kungens eget stall, men denna skyldighet hade då omvandlats till en penningavgift.

Bild 2 nedan visar ett utdrag ur 1641 års jordebok för Fröderyds socken och byn Äsprilla. Äsprilla by bestod av två hela skattegårdar, en halv samt en hel kronogård. Under rubriken Skatte Hemman – och underförstått hela hemman – finner vi två gårdar med brukarna Karl och Olof: Karll i Esperilla och Oloff ibidem. Dessa var bröder, Karl och Olof Persson, söner till Per Åkesson som brukade gården femtiosju år tidigare, i exemplet ur 1584 års jordebok ovan.

Två sidor senare redovisas de halva skattehemmanen, och under rubriken Halffwa hemman finner vi en annan Karll i Esperilla. Längre ned på samma sida följer kronohemmanen, och under rubriken Crono hem – underförstått hela hemman om ett mantal – står Börge Esperilla. I vänstermarginalen framgår att gården var förmedlad till ett halvt mantal.

Ett förmedlat mantal betyder att gårdens skattebörda hade sänkts. Om en gård tidigare var satt till ett helt mantal men inte längre ansågs kunna bära full skatt – till exempel på grund av missväxt, ödeläggelse eller svagare avkastning – nedsattes den, ofta till ett halvt mantal. Ordet förmedla har här den äldre betydelsen ”att mildra” eller ”mäta om”, och syftar alltså inte på jordens storlek utan på en lättnad i skatten.

Skatten i 1641 års jordebok är i det närmaste identisk med den som redovisas i 1584 års längd ovan. Tar man Karl Persson som exempel skattade han med två lispund smör, en sjättedels tunna råg, fyra dagsverken, åtta årliga hästar samt fyra konungshästar. Den enda skillnaden mot 1584 års uppgifter är att rågen här anges till en sjättedels tunna i stället för en fjärdedel. Förklaringen torde ligga i den måttreform som genomfördes på 1600-talet, då en skäppa minskades från en fjärdedel till en sjättedels tunna.

För släktforskaren är det också intressant att förstå hur mycket Karl faktiskt betalade i skatt och vad de olika varorna och tjänsterna var värda. Detta framgår i mellankolumnen – men vad betyder egentligen 3 : – : –?

Myntenheter i äldre tider kan vara svåra att tolka, och vad som gäller i just denna längd är inte helt självklart. När tre myntenheter anges, till exempel 3 : – : – för smöret, kan man misstänka att det rör sig om daler, öre och penningar. Ibland står förklaringen överst på sidan, men här saknas den. Då gäller det att bläddra några sidor framåt eller bakåt i hopp om att hitta en skrivare som varit mer noggrann – och det ger resultat.

Tio sidor tidigare, i tiondelängden för Frinnaryds socken i Ösbo härad, står myntenheterna tydligt angivna överst på varje sida: Daler : Öre : Penningar, och dessutom att de avser silvermynt.

Nu blir sammanhanget klart. Två lispund smör värderades till tre daler silvermynt (smt), en sjättedels tunna råg till tolv öre smt, och fyra dagsverken till tjugofyra öre smt – och så vidare. Karls samlade skatter, alla angivna in natura, uppgick till ett värde av sju daler, tio öre och 22 ²⁄₅ penningar silvermynt.

Smöret var högst värderat och utgjorde omkring fyrtio procent av den totala skatten. Därefter kom de årliga hästarna, som tillsammans stod för nästan lika mycket. Tillsammans svarade smöret och hästarna alltså för närmare åttiofem procent av hela skattebördan.

Hur Karl faktiskt betalade dessa delar framgår inte av jordeboken. En del kan han ha lämnat in natura, i form av varor, och resten i pengar – särskilt dagsverkena, som bara utgjorde omkring en tiondel av det totala värdet och därför sannolikt ersattes kontant.

Det kan också vara intressant att jämföra värdet på varorna och tjänsterna med de uppgifter som finns i boken Vad kostade det? av Lars O. Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös.

Nedan har jag räknat om de angivna värdena för smör, råg och dagsverke till kopparmynt (kmt), för att lättare kunna jämföra jordebokens siffror med motsvarande uppgifter (inom parentes) från Vad kostade det?. En daler silvermynt (smt) motsvarar tre daler kopparmynt (kmt).

• Ett lispund smör: 4½ daler kmt (3½ daler kmt år 1645)
• En tunna råg: 6¾ daler kmt (5 daler kmt år 1640, 4 daler 11 öre kmt år 1645)
• Dagsverke: 18 öre kmt (gruvarbetare dagsverke: 1 daler eller 32 öre kmt år 1645)

Värdena för smör och råg var ungefär detsamma som uppges i Vad kostade det?, och man får komma ihåg att priserna kunde variera mellan olika landskap och i förhållande till riksgenomsnittet. Värdet på bondens dagsverke var däremot lågt – ungefär hälften av vad en gruvarbetare tjänade vid samma tid.

Läs mer i inlägget: Korpralens skuld – Så räknar du med daler och mark

Tiondelängden

Tiondelängden var en förteckning över hur mycket varje bonde skulle lämna i tionde av sin skörd. Den upprättades årligen av socknens sexmän tillsammans med prästen och ger därför värdefulla uppgifter om vilka som brukade gårdarna vid tiden. Eftersom längderna tillkom lokalt och bygger på de ansvarigas goda kännedom om socknens invånare, är de en förhållandevis tillförlitlig källa till bygdens jordbrukare, år för år.

Liksom jordeboken tar tiondelängderna i regel bara upp en brukare per gård. Men ibland stämmer inte namnet i tiondelängden överens med det som står i jordeboken. Det kan vid första anblick verka förbryllande, men förklaringen är troligen att gården hade två brukare. I sådana fall var det vanligt att den ene antecknades i jordeboken och den andre i tiondelängden. När man lägger samman uppgifterna från båda källorna får man därför – så långt det går – en mer heltäckande bild av vilka som faktiskt brukade gården.

För Fröderyd finns tiondelängder bevarade från och med 1557 till och med 1618. De redovisar vanligen – men inte alltid – samtliga brukare för en by under samma rubrik, till exempel Äsprilla, oavsett jordnatur och hemmanets storlek. Det innebär att man i tiondelängderna oftast inte kan se vilken brukare som hörde till vilken gård.

likhet med andra skattelängder från 1500- och 1600-talen anger tiondelängderna vanligen endast brukarnas förnamn. Men undantag finns – och vissa år får vi som släktforskare även det så värdefulla efternamnet.

Bild 3 nedan är hämtad ur 1563 års tiondelängd för Fröderyd socken. Rubriken lyder “decime ex Fröred anno 63”, vilket fritt översatt betyder ”Tionden från Fröderyd år 1563”. Här får vi de fullständiga namnen på bönderna i kyrkbyn: Måns Karlsson och Sven Filipsson. Vi får också efternamnet på Per Karlsson i Ljunganäs, men för de övriga brukarna får vi i denna längd nöja oss med förnamnen.

Per Karlsson var fänrik och fick genom sina insatser kungligt brev 1573 på Kallsjö, där han sedan bosatte sig. Värt att nämna är också att Åke i Äsprilla var ryttaren Åke Brunk – med all sannolikhet son till den ovan nämnde Måns Karlsson i Fröderyd.

Förutom jakten på namn och möjliga anfäder är det värt att stanna upp vid själva tiondelängden och se vad skattekolumnerna kan berätta. I denna längd har de fyra kolumnerna rubrikerna winthr rog (vinterråg), vaar rog (vårråg), korn och haffre (havre).

På 1500-talet skilde man mellan vinterråg, eller höstråg som vi ofta säger idag, och vårråg. Vinterrågen såddes på hösten och fick ligga under snön för att sedan skördas följande sommar, medan vårrågen såddes först på våren och skördades samma höst. När det därför står ”råg vinter och vår” i en tiondelängd syftar det på två olika såtider – inte på att rågen skördades under vintern.

De sädesslag som odlades vid denna tid i Fröderyd var framför allt råg och korn, och även om havre nämns som rubrik tycks den inte ha förekommit i några beskattningsbara mängder. I Fröderyd odlade man – åtminstone vid den här tiden – enbart vårråg.

Läs mer i inlägget: Skördarna i en smålandssocken 1556-1618

Mantalslängden

Mantalslängden infördes som ett led i den stora skattereformen under 1600-talets mitt. Från och med 1642 skulle varje vuxen man och kvinna som var skattskyldig antecknas i längden, tillsammans med uppgifter om hushållet och gårdens brukare. Längderna upprättades årligen av kronans tjänstemän och kom snart att bli en av statens viktigaste befolknings- och skatteförteckningar – och för oss i dag en ovärderlig källa till vilka som bodde och verkade på gårdarna under denna tid. Vid själva mantalsskrivningen skulle, förutom kronans tjänstemän, även nämndemän, fjärdingsmän, sexmän, kyrkvärdar och rotemästare närvara. Deras insats var av stor betydelse, då de hade en grundlig och personlig kännedom om befolkningen och dess förhållanden.

Fram till 1724 upprättades mantalslängderna i början av det år de avsåg, men från och med 1725 skedde skrivningen i stället mot slutet av det föregående året. Enligt 1693 års bestämmelser skulle tid och plats för mantalsskrivningen meddelas allmogen av prästerskapet i kyrkorna minst fjorton dagar i förväg, så att alla berörda hade möjlighet att infinna sig.

För Fröderyd finns mantalslängder bevarade oregelbundet redan för perioden 1561–1605, i materialet från de så kallade landskapshandlingarna. Dessa tidiga längder ger dock egentligen inte mycket mer information om brukarna än vad tiondelängderna redan gör.

De första egentliga mantalslängderna på 1640-talet är detaljerade och särskilt värdefulla för släktforskaren då de ger oss för- och efternamnen på mannen och hustrun samt de hemmavarande barnen över femton år. På 1650-talet blir uppgifterna sparsammare och från och med omkring 1660 nöjde man sig med att notera mannens förnamn och att han hade en hustru, dock utan hennes namn.

I de senare mantalslängderna är gårdar med olika jordnatur tydligt åtskilda – först kommer de hela skattehemmanen, därefter de halva, torpen och till sist krono- och frälsehemmanen. Men ta ingenting för givet. Titta noga på hur just den längd du läser är uppställd, för ordningen kan skilja sig åt mellan åren.

I de äldre mantalslängderna står ofta byns alla gårdar samlade under samma rubrik, vilket gör det svårare att skilja skattegårdar från krono- och frälsehemman. Det kan ibland kännas som ett riktigt detektivarbete – men genom att systematiskt anteckna alla personer i byn, år för år, går det till slut att få en ganska tillförlitlig bild av vilka bönder som brukade vilka gårdar.

Bild 4 nedan visar mantalslängden från 1644 för Äsprilla by i Fröderyd socken. Denna tidiga mantalslängd är mycket utförlig och ger oss fullständiga namn på alla vuxna personer i hushållen – en guldgruva för den som vill spåra sina anor.

För att riktigt förstå hur mantalslängden ska tolkas är det viktigt att känna till byn och dess förutsättningar – hur många gårdar den hade och vilken jordnatur de tillhörde. Därför är det klokt att först titta i jordeboken från samma tid. Äsprilla hade vid denna tid fyra gårdar om sammanlagt tre och ett halvt mantal, fördelade på två och ett halvt skattehemman och ett helt kronohemman.

Läs mer i inlägget: Brukare i Äsprilla by 1548-1700

I just denna mantalslängd är alla fyra gårdarna samlade efter varandra och inte åtskilda efter mantal eller jordnatur, vilket gör den lättare att överblicka men samtidigt kräver att man har god kännedom om byn för att kunna tolka uppgifterna rätt.

Den vänstra delen av bilden inleds med namnet på byn, Espilla, och därefter kommer namnen på alla vuxna i den första gården:

Jon Persson (Joen Pärβn)
Marit Eriksdotter (Marit Erikβd)
Karl Persson (Karll Pärβ)
Kerstin Karlsdotter (Kiärstin Kallβd)
Kerstin Karlsdotter (Kiärstin Kallβd)

Innebörden av de två kolumnerna till höger varierar över åren i de olika mantalslängderna. Genom att bläddra och titta på andra ställen och för ett annat härad i hopp om att en annan skrivare skriver ut rubrikerna. I just denna längd fann jag att den första kolumnen anger gårdens mantal. Den andra kolumnen är inte förklarad någonstans, men mycket talar för att den visar hur många personer som fanns i varje hushåll.

I den första kolumnen för gården ovan står siffran ”1”, vilket betyder att gården är på ett helt mantal. Den andra kolumnen visar i sin tur att det fanns två hushåll på gården med sammanlagt fem vuxna personer.

I det första hushållet finner vi Jon Persson och Marit Eriksdotter – de enda två vuxna som var skattbelagda där. Det andra hushållet bestod av Karl Persson med hustrun Kerstin Karlsdotter samt deras vuxna, hemmavarande dotter med samma namn. Därav siffran ”3” i den andra kolumnen.

Jag rekommenderar att använda standardiserade namnformer, eftersom det i äldre tider saknas en enhetlig stavning. Samma namn kan stavas på flera olika sätt, ibland till och med i ett och samma dokument. Genom att hålla sig till en standardiserad form blir materialet mycket lättare att söka i – även om man därmed förlorar en del av den charm och tidsfärg som den äldre stavningen bär med sig.

Nästa gård står upptagen under förkortningen Ibm, som betyder Ibidem – ”på samma ställe” eller, i det här sammanhanget, ”(en annan) gård i samma by”. Även denna gård är på ett helt mantal och här bodde endast en familj med tre vuxna personer:

Olof Persson (Oluf P)
Marit Persdotter (Marit Perβd)
Ingeborg Börjesdotter (Ingebor Börjad)

Olof och Karl Perssöner är desamma som de jag tidigare berättat om i exemplet ur 1641 års jordebok här ovan, under kapitlet Jordeboken.

Den tredje gården var på ett halvt mantal och i denna bodde fyra skattskyldiga personer, Karl, hans hustru samt deras två döttrar:

Karl Larsson (Karll Larβon)
Lucia Månsdotter (Luβia Månsad)
Marit Karlsdotter (Marit Kallsd)
Sigrid Karlsdotter (Sigrit Kallsd)

I den fjärde gården, som också var på ett helt mantal, bodde Gisle Nilsson (skrivet Giβle Nillβon i längden). Hans hustru Kerstin är däremot inte upptagen detta år, vilket kan tyda på att hon var sjuk eller på annat sätt oförmögen att arbeta – och därmed tillfälligt befriad från skatt.

Äsprilla Östergård var på ett halvt mantal och är den enda gård i mantalslängden som vi med säkerhet kan identifiera. Av de övriga tre är det högst troligt att de två första var skattegårdarna och den sista kronohemmanet – men helt säker kan man inte vara.

För att avgöra vilken av skattegårdarna som var Norr- respektive Södergården får man söka vidare efter ledtrådar i de samtida domböckerna. Ger inte heller de något svar, återstår det noggranna detektivarbete som en brukarlängd innebär.

Läs mer i inlägget: Brukare i Äsprilla by 1548-1700

Bild 5 nedan visar hur mantalslängden för samma by – Äsprilla – ser ut nästan trettio år senare. I bilden har jag lagt till gårdarnas namn för tydlighetens skull, men dessa finns inte utskrivna i själva mantalslängden.

I denna längd redovisas först de hela skattehemmanen. Det anges inte uttryckligen, men är underförstått av ordningen i listan. På nästföljande sida återfinns byns två övriga gårdar. Vid ett skadat och delvis svårläst parti står ”½ Äsprilla”, vilket syftar på den halva skattegården, och därefter följer det hela kronohemmanet.

Jämfört med 1644 års mantalslängd är informationen ytterst sparsam. Endast brukarnas förnamn nämns och inte hustruns namn, exempelvis står det bara Jöns och h. Och änkan nämns inte vid namn.

Jämfört med 1644 års mantalslängd är uppgifterna här betydligt knappare. Endast brukarnas förnamn nämns, följt av förkortningen ”h.” för hustru, och änkorna saknar namn helt och hållet.

Att hitta det digitaliserade materialet

I detta inlägg har jag använt Fröderyd socken som exempel och visar i det följande hur man hittar de olika längderna i Riksarkivets och ArkivDigitals databaser.

Jordeböcker och tiondelängder ingår i de så kallade landskapshandlingarna och är digitaliserade hos Riksarkivet (RA).

I bild 7 nedan visar jag steg för steg hur du hittar dem på Riksarkivets webbplats (https://sok.riksarkivet.se/):

1. Välj Digitala forskarsalen
2. Välj Specialsök
3. Välj Landskapshandlingar 1530–1630
4. Välj Smålands handlingar (för Fröderyds socken i detta exempel)
5. Skriv Västra i fritextfältet för att visa allt som rör Västra härad
6. Klicka därefter på Sök

Sökningen ger 112 träffar, där den första volymen är från 1545 och gäller Johan Turessons (Tre rosor) förläning. Tyvärr är landskapshandlingarna inte enhetligt ordnade, och det krävs därför tålamod att bläddra igenom volym efter volym för att hitta rätt.

För de socknar som ingick i Fröderyds gäld (ungefär motsvarande pastoratet) har jag gjort egna avskrifter, så om du har anor i dessa socknar är mycket av arbetet redan gjort. Har du istället anor i Västra härad, är länkarna ändå användbara, eftersom de övriga socknarna i häradet oftast ligger bara några sidor bort i samma volymer.

Läs mer i inlägget: Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629

I bild 8 nedan visar jag hur man hittar jordeböckerna efter 1630 på Riksarkivets webbplats (https://sok.riksarkivet.se/):

1. Välj Digitala forskarsalen
2. Välj Specialsök
3. Välj Jordeböcker ca 1630–1750
4. Välj Jönköpings län
5. Klicka på Sök

Sökningen ger 31 träffar, som omfattar åren 1631–1748.

Gör liknande för att hitta mantalslängder på riksarkivets hemsida (https://sok.riksarkivet.se/):

1. ·       Välj Digitala forskarsalen
2. ·       Välj Specialsök
3. ·       Välj Mantalslängder 1642-1820
4. ·       Välj Jönköpings län
5. ·       Skriv Fröderyd i fältet Församling
6. ·       Klicka på Sök

Sökningen ger 151 träffar, som täcker åren 1643–1820.

Till skillnad från Riksarkivet har ArkivDigital (AD) fotograferat materialet i färg och med högre bildkvalitet, och jag föredrar därför deras bilder när motsvarande volymer finns tillgängliga. För att kunna läsa materialet krävs dock ett abonnemang hos AD.

För närvarande har AD endast ett begränsat antal volymer av landskapshandlingarna, och inget material för Småland.

Av jordeböckerna finns hos AD för Jönköpings län endast 1825 års volym tillgänglig.

Betydligt bättre ställt är det med mantalslängderna, där AD har fotograferat 55 längder för Jönköpings län mellan 1643 och 1722. Motsvarande antal hos Riksarkivet under samma period är 71 längder.

Slutord

I detta inlägg har jag delat med mig av mina erfarenheter av att läsa jordeböcker, tionde- och mantalslängder för socknarna i Fröderydbygden i Västra härad, Jönköpings län – främst från 1500- och 1600-talen. Även om källorna kan se något annorlunda ut i andra delar av landet, är utmaningarna i stort sett desamma. Jag hoppas därför att detta inlägg kan vara till nytta och kanske ge både vägledning och inspiration i just din egen forskning.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter, hittat felaktigheter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Brukare i Fröderyd by 1548-1700; Fröderyd kyrkby har en lång historia, som till stor del går att följa genom de äldre skattelängderna, jordeböckerna och domböckerna. Genom dessa källor kan man se hur byn växer fram, hur gårdarna förändras och hur brukarna avlöser varandra genom århundradena. Det här inlägget är ett försök att, med hjälp av dessa bevarade handlingar, följa Fröderyds gårdar och deras brukare så långt tillbaka som källmaterialet tillåter. Även om du inte har anor från just Fröderyd by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Brukare i Äsprilla by 1548-1700; Hur såg livet ut i Äsprilla för nästan 500 år sedan – och vilka var människorna som brukade jorden där? Genom gamla skattelängder, jordeböcker och andra arkivhandlingar går det faktiskt att följa gårdarna och deras brukare långt bak i tiden. I det här inlägget berättar jag om hur Äsprilla by växer fram i källorna, vilka gårdar som fanns redan på 1500-talet och hur jag har försökt kartlägga dem som brukade jorden under de följande seklerna. Även om du inte har anor från just Äsprilla by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629; Utforska 1500-talets landskapshandlingar och upptäck spåren efter dina förfäder! Här har jag samlat över 6 000 poster från perioden 1545–1629, hämtade ur 86 volymer och tusentals sidor av historiska räkenskaper. Fokus ligger på socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län, men även närliggande områden kan finnas representerade. För släktforskaren är detta en ovärderlig källa – jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder som listar bönder och gårdar under Vasatiden. Oavsett om din släkt finns här eller i närliggande socknar kan registret vara en nyckel till din historia.

Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.

Boskapslängder; Detta register av Fröderyds, Bäckabys och Ramkvillas socknars boskapslängd omfattar åren 1632 och 1635, vilka är de som finns tillgängliga på riksarkivets digitaliserade material.

Militieräkningar; Detta register innehåller avskrifter av uppgifter om ryttare och soldater från främst Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad), hämtade från Riksarkivets ” Militieräkningar 1537-1827”. Syftet är att ge släktforskare tips om var de kan hitta information om soldater och ryttare, särskilt från Småland och Västra Härad.

Strödda militiehandlingar före 1631; Detta register innehåller avskrifter av uppgifter om ryttare och soldater från främst Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad), hämtade från ”Riksarkivets Strödda militiehandlingar före 1631”. Syftet är att ge släktforskare tips om var de kan hitta information om soldater och ryttare, särskilt från Småland och Västra Härad.

Domböckerna berättar – historier från en smålandssocken 1555–1730; Under perioden 1555-1730 utspelade sig många olika slags händelser i Bäckaby socken som togs upp i tinget och som speglade tidens sociala strukturer, värderingar och rättssystem. Från stulna oxar, falska anklagelser och olovliga kärleksförbindelser till blodiga slagsmål och hätska grannfejder – domböckerna ger oss en inblick i en tid där hedern var ovärderlig och straffen kunde vara hårda.

Liten Latinsk ordbok; I kyrkböcker och andra äldre handlingar använde präster och skrivare ibland latinska ord och uttryck. De förekommer inte särskilt ofta, men kan vara värdefulla att känna till för den som vill förstå äldre texter. I detta inlägg har jag samlat några av de vanligaste latinska orden som man kan stöta på i källorna.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Källor

Bilder:

1. Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1584: 3 (1584), bildid: A0047595_00166, Länk till RA
2. Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1563: 30 (1563), bildid: A0047172_00086, Länk till RA
3. Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1563: 30 (1563), bildid: A0047172_00086, Länk till RA
4. Illustration: Thomas Lindgren / chatGPT
5. Mantalslängder 1642-1820 Jönköpings län 1643-1820 (F) 2 (1644) Bild 1400 / sid 240 (AID: v843382b.b1400.s240, NAD: SE/RA/55203/55203.05), Länk till AD
6. Mantalslängder 1642-1820 Jönköpings län 1643-1820 (F) 31 (1673) Bild 530 / sid 51 (AID: v843411.b530.s51, NAD: SE/RA/55203/55203.05) Länk till AD
7. Riksarkivet, Digitala Forskarsalen, https://sok.riksarkivet.se/landskapshandlingar/
8. Riksarkivet, Digitala Forskarsalen, https://sok.riksarkivet.se/jordebocker/

Övrigt:

• Mantalsskrivningen i Sverige före 1860, av Gösta Lext, tryckt 1979, ISBN: 91-7260-334-8
• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343
• Skäppa, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4ppa