I kyrkbyn i den lilla socknen Bäckaby på det småländska höglandet bodde en klockare och hans hustru. Deras yngsta dotter bodde fortfarande hemma och var föräldrarnas ögonsten. Hon var bara 17 år gammal men hade redan en fästman från grannbyn. Men så började elaka rykten om dotterns umgänge att spridas i socknen som kom att förstöra deras glädje. Till slut drog fadern och fästmannen ryktesspridarna inför tinget och hur det hela slutade får du veta i den här lilla berättelsen.

Fästfolket Nils och Margareta

Per Jonsson var klockare i Bäckaby och gift med Kerstin Gudmundsdotter. De hade varit gifta i drygt tjugo år och hade under sitt äktenskap fått sex barn. Det yngsta och enda hemmavarande barnet var dottern Margareta som detta år 1703 när historien utspelar sig fyllde 17 år.

Klockarens dotter Margareta och Karl Nilssons son i Puketorp, Nils Karlsson, var sedan en tid fästfolk. Han tjänade detta år som dräng i Hökhult. Karl och hans hustru Märit Josefsdotter, vilken var dotter till Josef i Slageryd, hade fram till 1692 bott i Klockaregården i Bäckaby, så Nils och Margareta hade känt varandra sedan barnsben.

Rykten och skvaller

Bonden Sven Djursson i Hörnebo i grannsocknen Fröderyd, sökte en dag upp Karl i Puketorp och undrade om han kände till ryktet som stod på sonens fästekvinna? Han återberättade vad han hade hört från tremänningsryttaren Johan Larsson i Slageryd, nämligen att denne då han för två år sedan hade gått för att se till ett nät som han hade lagt ut, hade han råkat få syn på Anders Mårtensson och Margareta och de var ”omkull på een fälla i een gammall Kåhlagraf eller håhla”.

Karl i Puketorp blev förstås upprörd över vad han hörde och visste inte vad han skulle ta sig till. Han skyndade sig till klockaren Per i kyrkbyn och man kan förmoda att nu hördes höga röstar i Storgården när känslorna svallade högt. Det här kunde väl ändå inte vara sant? Margareta var en ju en så skötsam och dygdig flicka, inte hade hon umgåtts med någon annan, eller vad skulle man tro?

Och nu nådde fler rykten om Margaretas eskapader deras öron. Anders Germundsson i Bråten hade förrförra julen varit i Säby i en lekstuga (stuga för vuxna personers sammankomster med lekar och dans) och då hade en pojke där sagt till honom att han sett Anders Mårtensson och Margareta gå in i svinhuset intill. Anders Germundsson hade då gått till svinhusdörren och låst den utifrån, eftersom ingen därinne velat svara honom när han ropade. Strax därpå hade Anders Mårtensson skurit av bandet som låste dörren och gått ut.

En pojke i Kyrkotorp sade att han hört Anders Mårtensson säga till Margareta inne i stugan: ”låt mig ligga hoos dig”, varpå hon svarat ”kom och gack icke”.

Pojken Adam Jönsson i Bäckaby hade en gång varit uppe på klockarens loge och bett en annan pojke om hjälp att binda Margareta så att ”dee bägge ligga hoos henne”. Detta hade Anders Mårtensson berättat för fästmannen Nils Karlsson, men Nils hävdade senare att det var Anders själv som bakbundit henne.

På tinget

Alla rykten som surrade i bygden blev outhärdliga och klockaren Per Jonsson i Bäckaby såväl som fästmannen Nils Karlsson bestämde sig för att försöka få upprättelse på tinget. Deras sak togs upp på den tredje dagen på sommartingets 1703 i Vrigstad. Per och Nils lät instämma inte mindre än elva personer. Dessa var: tremänningsryttaren Johan Larsson för Slageryd, bonden Sven Djursson i Hörnebo, Anders Germundsson i Bråten, drängen Anders Mårtensson i Säby, pojkarna Adam Jönsson och Anders Jakobsson i Bäckaby, pojken Per Jonsson i Kyrkotorp, pojken Erland Larsson i Rösås, pojken Jakob i Puketorp, soldaten Johan Persson för Svinaryd och drängen Jon i Bäckaby. Samtliga ställdes till ansvar för att ha utkommit med tal och ryckte ”uppå Kiärandens Per Jonssons dotter och Nils Carlssons Fästemöö, Pijgan Margareta Persdotter i Bäckaby”, vilket gick ut på att hon skulle ha haft olovligt umgänge med drängen Anders Mårtensson och pojken Adam Jönsson. Nyansskillnaden mellan dräng och pojke var i sammanhanget att en pojke inte var straffmyndig.

Tremänningsryttaren Johan Larssons sena ankomst hade försenat målet med två dagar, till rättens märkbara irritation. I sitt vittnesmål tonade Johan ned vad han sett ute på fällan och kunde inte säga vad de egentligen gjorde där. Och Anders Mårtensson – den utpekade – sade att ”han allena satt sig hoos henne på fällan då dee gått att sökia effter Fåår”.

Anders Mårtensson tillstod även att han warit med Margareta i svinhuset den där juldagen i Säby, men de hade gått in dit endast för att ”dee williat giömma sig undan några andra af lekefolcket som williat hafwa dem med sig till Rößåhs”.

Upprättelsen

Tingsrättens dom blev en fullständig upprättelse för de drabbade parterna och framför allt för Margareta. Man fastslog att alltsammans ”ett oanständigt Sqwaller och tahl wara” över Margareta som ”om sig af alla ett gått låford hafwer”.

Drängen Anders Mårtensson i Säby fick böta tre marker silvermynt för att han hade sagt att pojken Adam Jönsson ville binda Margareta och låta honom ligga med henne. Likaså skulle tremänningsryttaren Johan Larsson för Slageryd böta tre marker silvermynt för att han hävdat att Anders Mårtensson och Margareta legat tillsammans i en håla på en fälla.

Pojken Adam Jönson i Bäckaby, som bad Anders Jakobsson hjälpa honom att binda Margareta, och Per Jonsson i Kyrkotorp, som berättade att Anders Mårtensson ville ligga med Margareta i Säby, var för unga för att kunna straffas av tingsrätten. Men icke desto mindre dömdes de att de båda skulle pryglas av sina föräldrar – eller husfäder om de inte bodde hemma – inför kärandenas närvaro och bevittnande! Samt att de båda pojkarna skulle sitta i en söndag i stocken framför kyrkans dörr.

Den drygt femtioårige Sven Djursson i Hörnebo kom undan med en varning, ”emedan han allena till att varna Carl i Puketorp sådant för honom uptäckt”. Detsamma gällde för Anders Germundsson i Bråten och de övriga instämda eftersom inget brottsligt beteende eller uppsåt kunde fastställas.

Slutligen begärde käranden och fästmannens Nils Karlssons ersättning för sina rättgångsomkostnader, vilket enligt inlämnad räkning till tingsrätten uppgick till tretton riksdaler och 16 öre silvermynt. Men tingsrätten prutade ned detta belopp till nio daler. Och det blev Anders Mårtensson och tremänningsryttaren Johan Larsson som blev ersättningsskyldiga:

Och såßom drängen Ander Mår=
tensson befins till alltsammans wara Uphofzman
sampt Tredingz Rytteren Johan Larsson Jembwähl tah=
let först begynt att utföra, och förmedelst sin från=
waro utdragit tijden i 2 dagar härwid Tinget
och bringat Parterne till omkåstnad, så böra den till
kiäranden i Rättegång Expenser 9 dlr Smt be=
tahla halfparten hwardera.

Och tingsrätten avslutade med orden ”blifwandes Pijgan Margareta wid sin heder i alla måtto bijbehållen”, hennes heder och ära var därmed återupprättad.

Slutord

Den här historien är för mig extra intressant eftersom fyra av de inblandade parterna är mina anor; klockaren Per Jonsson, hans dotter Margareta, fästmannens far Karl Nilsson samt Sven Djursson i Hörnebo.

• Per Jonsson: ff fm mm f till Frans Rydlund
• Karl Nilsson: mf fm fm f till Gustaf Lindgren
• Sven Djursson: mm ff fm f till Frans Rydlund

Möjligen var pojken Anders Jakobsson son till Jakob Persson i Hökhult Andersgård, vilken senare blev ryttare med namnet Falk och bevistade Helsingborgs slag 1710. I så fall är även han en  ana till mig. I hans dödbok står det att han tjänade hos ”fru Cornetskan Gyllenroth i Bäckaby Ståckagård”, vilket torde vara en sammanblandning med kornetskan Ingeborg Sandmanna som levde i Stockagården vid den här tiden.

Margareta och Nils var som sagt fästfolk, men de gifte sig aldrig med varandra. Om det berodde på den här historien eller inte får vi aldrig veta. Margareta gifte sig en vecka efter midsommar 1705 med drängen Olof Nilsson från Granshult Östergård i Södra Solberga socken men bördig från Ramkvilla. De flyttade till Säby och hade där gårdsbruk. I Säby bodde de intill Olofs död varefter Margareta flyttade tillbaka till Storgården i Bäckaby där dottern Sara bodde. Min släktgren bodde kvar i Storgården fram till 1805. Margareta överlevde sin Olof med femton år innan hon somnade in för gott i sitt gamla födelsehem 1767 i en ålder av 81 år. I hennes dödsruna står det att läsa:

Den 27 Februarii död och den 8 Martii begrofs af Pastor gamla Enkan Margaretha Persdotter ifrån Bäckaby Storegård, född ibidem, efter angifwande 1686, Fadern Per Jonsson, modern hustru Chirstin Gudmundsdotter. Döpt. Gift 18 år gammal, nemligen år 1704, med drängen ifrån Granshult Östregård och Solberga Sochn, Olof Nilsson /vide pagina lit. 280/, som då antog gårdsbruk på Säby sätesgård, der bodt tilsammans med sin man i 48 år, och efter hans död i 2 år. Haft med honom 6 barn, hwaraf 2 Söner och 1 dotter ännu lefwande, sedan 2 Söner och 1 dotter gådt in i ewigheten före föräldrarna. Kunnat i ungdom läsa något i bok; lefwat stilla. Haft god hälsa. Lefde i [-] på undantaget hos sin Son och dotter i Bäckaby Storegård. Warit Enka sedan den 1 Augusti 1752, öfwer 14½ år. Njutit mycket godt af nu warande herrskapet på Säby, som wid alla år ömhjertigt. Den 6 Februarii blef siuk af Bröstsiuka och ÅlderdomsSwaghet hos sin sonhustru i Brännemåla, Myresjiö sochn. derföre fördes hem den 24. Anammade herrens heliga nattward den 24 Ejusdem, på Apostel Matthiae dag, före gudstjänsten, af Pastor Wickell, som äfwen war hos henne wid dödstimman. Befalte sin själ i h Lekamens hand. Lefwat öfwer 80 år. LikText Judith 8:8.

Fästmannen Nils Karlsson gifte sig med Sigrid Jönsdotter och de bodde mellan 1707 och 1717 i Puketorp innan de flyttar – vart vet jag inte. De fick fyra barn i tiden i Puketorp, varav dottern Kerstin dog av smittkopporna, knappt fyra år gammal.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Bäckaby Dödbok 1688-1804; Denna avskrift av Bäckaby död- och begravningsbok omfattar åren 1688 till och med 1804 och omfattar 1295 döde, de allra flesta från dödböckerna. Men inte alla döde fördes in i dödboken. Under mitt letande i källmaterialet har jag hittat döde från andra källor, till exempel husförhörslängderna. För alla döde i dödboken fram till 1780 har jag skrivit av samtliga dödsnotiser. Sammanlagt är det 1001 avskrifter.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Grenadjären Frans Rydlund: Det här är berättelsen om min pappas mormor och morfar, grenadjären Frans Rydlund och hans maka Hulda. De bodde i Slageryd Västergård i Bäckaby socken mitt på det småländska höglandet. Min pappa bodde där som liten pojk några år och har berättat för mig det han mindes av honom.

Slageryd Övergård 3:2 (1643-1971) Per Börjessons gård; Det här inlägget går igenom alla brukare till Slageryd Övergård 3:2, med början 1643 till och med 1971, då min farfars bror Aron Lindgren gick ur tiden. Slageryd är en by på det småländska höglandet belägen i Bäckaby församling, Vetlanda kommun och Jönköpings län. Byn, som är socknens största, är på fyra mantal och omfattar fyra gårdar om ett mantal vardera: Svensgård, Västergård, Övergård och Östergård.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De två protokollen är:

• 1703-06-03 §36 Smädesord
• 1703-06-04 §78 Smädesord