Kaplanerna Samuel Sandman i Ramkvilla och Petrus Torpelius i Bäckaby begärde 1713 av tingsrätten ett intyg för sin fattigdom. De förklarade att de på grund av de svåra krigstiderna blivit så utarmade att de inte kunde betala de påförda dragonpenningarna på 16 daler och 8 öre silvermynt.

I Fröderyds pastorat hette år 1713 kyrkoherden Andreas Boman och han hade innehaft sin tjänst i tjugosex år, sedan 1687. Till sin hjälp hade han två kaplaner; en kaplan var en hjälppräst till kyrkoherden som idag benämns komminister. Den ene var Petrus Torpelius i Bäckaby socken och den andre var Samuel Sandman i Ramkvilla socken.

Petrus Torpelius bodde i Åslatorp och hade varit kaplan i Bäckaby sedan 1696. Han var den förste kaplanen i socknen på nära 100 år. Han var född i Moheda och son till en bonde i Målen. Fadern hade skickat honom först till skolan i Växjö och därefter till Lund där han prästvigdes 1695. Året därpå fick han tjänst hos prosten Andreas Boman i Fröderyd vilken under ett helt års tid själv bekostade hans lön.

I Ramkvilla hade det däremot funnits kaplaner sedan mitten av 1600-talet. Samuel Sandman i Höreda Norrgård hade tillträtt sin tjänst redan 1679 och hade alltså varit kaplan i 34 år. Samuel var son till kyrkoherden i Norra Sandsjö, herr Kristoffer Sandman. En av hans systrar, Ingeborg, hade gift sig med kornetten Per Bäckman och levde nu som änka i Bäckaby Stockagård i Bäckaby. En broder vid namn Peder, var en kyrktjuv och familjens svarta får. Han hade en natt stulit från kyrkan i Norra Sandsjö men tämligen omgående blivit fasttagen. Han dömdes till döden men lyckades rymma och tog sedan sin tillflykt till skogen. Läs mer i inlägget Prästens son som blev äventyrare och kyrkotjuv.

Nu, då Stora Nordiska kriget gick på sitt fjortonde år, var det svåra tider för alla med extraskatter och knektutskrivningar. Ingen var förskonad från dessa utgifter, inte ens prästerskapet. De båda kaplanerna Samuel och Petrus ålades att betala 16 daler och 8 öre för att rekrytera en ny dragon. Men båda var fattiga då ingen av dem hade någon fast egendom utan brukade andras gårdar och därför hade små inkomster. I sitt armod och desperation sökte de sig sommartinget som hölls i Vrigstad. Deras klagan behandlades som det allra sista målet på den sjätte och sista tingsdagen.

Här beklagade de sig över att i ”desse swåre krigztijder i en stor fattigdomb råkat, så att dhe för hwarjehanda uthgiffter i dhe förflutne Åhren äre nu alldeles utharmade”. De begärde tingsrättens intyg om att få slippa betala de dryga kostnaderna för att rekrytera en ny dragon.

Tingsrätten tog detta till noga övervägande, och häradsnämnden, tingsallmogen så väl som kronobetjänterna (vilka bland annat hade till uppgift att driva in skatterna) intygade att ”desse Capellaner Sandman och Torpelius i ett så torfttigt och ussellt tillstånd stadde äre” och befann sig i en beklaglig fattigdom och ”altz ingen tillgång hoos dem finnes”. Med detta stöd utfärdade tingsrätten ett intyg som de kunde visa på ”wederbörlig ortt” för att försöka få en ”Nådig förskoning” från dragonpennigarna.

Slutord

Samuel Sandman innehade sin tjänst i ytterligare arton år intill sin död 1731. Han blev 88 år gammal och hade då varit kaplan i Ramkvilla i hela 52 år.

Petrus Torpelius överlevde sin kollega med ett år och avled 1732 i en ålder av 67 år. Han hade då varit kaplan i Bäckaby i 36 år.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; Maken, fadern, sonen och brodern Per Bengtsson Bäckman vilar i en grav någonstans utanför Krakow i södra Polen. Han dog här för drygt 300 år sedan, den 3 december 1702. Han var en av uppskattningsvis 200,000 män från Sverige och Finland som förlorade livet i det Stora Nordiska kriget varade mellan 1700 och 1721. Vem var Per? Denna berättelse tar med oss till en liten by på det småländska höglandet under andra halvan av 1600-talet och följer honom från ungdomsåren till slutet.

Prästens son som blev äventyrare och kyrkotjuv; Kyrkoherden i Norra Sandsjö hade en odåga till son som var familjens svarta får. Trots alla goda förutsättningar att kunna utbilda sig och följa sin far i prästyrket, valde han istället äventyrets bana och ägnade sig åt småstölder alltifrån Skåne till Stockholm. Men sedan gjorde han det otänkbara och stal ur kyrkan. Och inte från vilken kyrka som helst, utan från sin fars hemförsamling! Han jagades under sin flykt mot Kalmar och infångades, dömdes sedermera till döden men hans äventyrliga leverne tog inte slut här. Läs hur det gick för honom i detta inlägg.

Prästerna i Bäckaby socken; I socknen var prästen en viktig person, en auktoritet. Han var församlingens fader, en guds tjänare som förhörde sockenborna på deras kristendomskunskaper, särskilt guds bud. Han ledde de kyrkliga aktiviteterna under året såsom högmässa, dop, vigsel och begravning. I det klassamhälle som Sverige då var, skilde sig prästen från bönderna med sin universitetsutbildning. Men å andra sidan levde han på en gård i bygden nära sina församlingsbor och delade deras glädje och sorg, i med- och motgångar.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. Protokollen är:

• 1713-06-06 §86 Intygande
• 1716-06-21 §61 Intygande