Smålands Ryttare 1679-1699
I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1679–1699. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Alf Åberg, en framstående historiker och arkivarie, var doktor i historia och hade en lång och framgångsrik karriär som forskare och skribent. Med stor expertis och engagemang har han skildrat den småländska ryttarhistoriens utveckling. Åberg, som även var chef för Krigsarkivet mellan 1979 och 1982, är känd för sina omfattande bidrag till svensk militärhistoria.
Med tillstånd från Alfs söner, Gunnar och Johan, har jag fått möjlighet att publicera materialet i sin helhet. Den fullständiga artikeln omfattar perioden 1543 till 1800-talet och sträcker sig över 118 sidor. Andra publicerade delar:
Det nya indelningsverket
Redan under det skånska kriget var Karl XI sysselsatt med indelningsfrågorna. Han tillsatte kommissarier för rikets olika delar, och hösten 1677 fick kammarrådet Lars Eldstierna Småland på sin lott. Eldstierna undersökte och antecknade alla gårdar som kommit ur rullan och bragt oordning i det gamla indelningsverket. Många gårdar hade donerats till adeln. Men ännu allvarligare var ett annat missförhållande. Rusthållen hade från början varit för klena, och de alltför tunga rustningsbördorna hade lett till att många gårdar blivit öde.
Det nya med Karl XI:s indelningsverk var att rusthållen liksom officerarnas hästehemman nu fick en stark och säker grund. Varje hemman skulle besiktigas i närvaro av representanter för landshövdingen och regementet, och bara de hemman som kunde kallas dugliga skulle uppföras i rullan.
Arbetet fortsattes också efter freden år 1679. År 1684 låg ett första indelningsverk färdigt för Smålands kavalleriregemente, men flera ändringar skedde under de följande åren. Först år 1695 var det stora verket färdigt. I de tre småländska länen fanns nu 1.000 dugliga rusthåll, indelade på 8 kompanier om 125 man i varje.
Som rusthåll ville man i första hand ha skattehemman. Rusthållaren skulle vara en självägande bonde. Han skulle svara för ryttaren och hästen och var ansvarig för rustningen med sin skatterätt. Detta var Lars Eldstiernas förslag, och Karl XI uttalade sitt gillande av det. Man skulle ”övertala” skattebönder att bli rusthållare – till en början med godo, skrev han. 74)
Rusthållaren skulle bo på gården och inte längre själv vara ryttare. Han skulle vara husbonden, som anställde ryttaren. Ryttaren skulle vara hans ”sventjänare” och dräng. Ännu i 1697 års generalmönsterrulla för Smålands kavalleriregemente finns det visserligen antecknat många bönder, som fortfarande red för sina hemman, men det var en företeelse på retur. I fortsättningen var det normala, att rusthållaren och ryttaren var två skilda personer.
Varje rusthållare var skyldig att förse ryttaren med årlig lön, bostad, föda och kläder. Bostaden skulle helst bestå av ett torp med en tillhörande mindre åker och äng. Torpet var visserligen inte påbjudet utan rusthållaren hade rätt att i stället ge ryttaren kost och logi på sin gård, men vid Smålands kavalleri fick de flesta ryttarna tidigt torp att bo på. I fredstid blev de småbrukare på byarnas utägor. Så bidrog indelningsverket till att knyta dem till det civila
samhället.
När ryttaren arbetade hos rusthållaren, skulle denne hålla honom med arbetskläder. Om ryttaren var utkallad i krig, hade hans hustru rätt att bruka torpet.
Officererna får boställen
Redan genom Gustav II Adolfs indelningsverk hade officerarna vid Smålands ryttare tilldelats vissa hästehemman, från vilka de skulle lyfta sin årliga lön. På 1680-talet skedde en omreglering på sådant sätt att hemmanen utvaldes i några av de socknar, där deras kompani var förlagt. Ett av dessa hemman utsågs till boställe åt officeren, och där var han skyldig att bo. Ville han inte själv bruka jorden, hade han rätt att bortarrendera gårdsbruket till någon bonde, men han skulle vistas på bostället mitt ibland sina ryttare.
De flesta av dessa anslagna boställen var i behov av reparation. Kungen eller någon av hans kommissarier brukade besiktiga dem och anslå medel för att sätta dem i stånd. I indelningsverket finns ofta anteckningar om sådana arbeten ”Byggnaderna ligga knut om knut och skola sammanbyggas”, ”Byggas i ett” etc. Fanns inga lämpliga boställen att tillgå, lät kungen bygga sådana efter fastslagna modeller, som var ritade av generalkvartermästaren Erik Dahlbergh.
När bostället väl var uppbyggt, var det officerens skyldighet att tillse att det inte råkade i förfall. Kronan utövade en ständig kontroll över husröta och annat genom de så kallade husesynerna. De skulle alltid verkställas, innan vederbörande officer tillträdde någon ny tjänst. Böter utdömdes vid försumlighet, och de kunde uppgå till ansenliga belopp.
Det var under överste Per Stålhammars tid som officerarna och underofficerarna tilldelades sina boställen. Själv bodde han på sin ägandes gård Hultsvik i Korsberga socken, och det var där Karl XI en januarikväll 1686 besökte honom och spisade middag. 75) Men som chef för regementet innehade han bostället Brevik med Skinnaryd i Eksjö socken, Södra Vedbo härad.
Överstelöjtnantens boställe var Sandshult i Döderhults socken, Stranda härad. Majorens boställe hette Biskopsbo i Vrigsta socken, Västra härad, och regementskvartermästaren Forsheda i Forsheda socken, Västbo härad.
Enligt 1695 års indelningsverk hade ryttmästarna, löjtnanterna och kornetterna följande boställen. I detta indelningsverk bär kompanierna inte längre namn efter sina ryttmästare utan efter sin indelning i bygden:
| Kompani | Befattning | Hemman | Län | Härad | Socken |
|---|---|---|---|---|---|
| Livkompaniet | Ryttmästaren | Lutarp | Jönköpings | S. Vedbo | Eksjö |
| Livkompaniet | Löjtnanten | Redeby | Jönköpings | N. Vedbo | Säby |
| Livkompaniet | Kornetten | Södra Isaryd | Jönköpings | N. Vedbo | Frinnaryd |
| Överstelöjtnantens kompani | Ryttmästaren | Tillingeby | Kalmar | Aspeland | Målilla |
| Överstelöjtnantens kompani | Löjtnanten | Västrahult | Kalmar | Sevede | Vena |
| Överstelöjtnantens kompani | Kornetten | Kloster med Lönnekulla | Kalmar | Sevede | Vena |
| Majorens kompani | Ryttmästaren | Nässja | Jönköpings | Västra | Hjälmseryd |
| Majorens kompani | Löjtnanten | Bjällebo | Jönköpings | Västra | Vrigstad |
| Majorens kompani | Kornetten | Spånarp | Jönköpings | Västra | Vrigstad |
| Växjö kompani | Ryttmästaren | Skälsnäs med Lärke | Kronobergs | Norrvidinge | Tjureda |
| Växjö kompani | Löjtnanten | Hackekvarn | Kronobergs | Kinnevald | Urshult |
| Växjö kompani | Kornetten | Agnäs | Kronobergs | Kinnevald | Skatelöv |
| Vetlanda kompani | Ryttmästaren | Upplanda | Jönköpings | Östra | Vetlanda |
| Vetlanda kompani | Löjtnanten | Holmesberg | Jönköpings | Östra | Vetlanda |
| Vetlanda kompani | Kornetten | Emhult | Jönköpings | Östra | Ökna |
| Östra härads kompani | Ryttmästaren | Merhult | Jönköpings | Östra | Korsberga |
| Östra härads kompani | Löjtnanten | Broby klostergård | Jönköpings | Östra | Lannaskede |
| Östra härads kompani | Kornetten | Salshult | Jönköpings | Östra | Korsberga |
| Sunnerbo kompani | Ryttmästaren | Hagen | Kronobergs | Sunnerbo | Ryssby |
| Sunnerbo kompani | Löjtnanten | Björnaryd | Kronobergs | Sunnerbo | Angelstad |
| Sunnerbo kompani | Kornetten | Grythult | Kronobergs | Sunnerbo | Agunnaryd |
| Jönköpings kompani | Ryttmästaren | Mårtenstorp | Jönköpings | Östra | Öreryd |
| Jönköpings kompani | Löjtnanten | Frostås | Jönköpings | Östbo | Toftery |
| Jönköpings kompani | Kornetten | Hult | Jönköpings | Östbo | Åker |
Under de mer än tvåhundra år som Karl XI:s indelningsverk ägde bestånd skulle alla dessa gårdar bli helt ombyggda, men i själva indelningen av boställen skedde det endast få förändringar.
Boställen tilldelades åt alla befälspersoner vid kompaniet: åt predikanten, kvartermästaren, mönsterskrivaren, barberaren, trumpetaren, hovsmeden, profossen och de tre korpralerna. Och vid staben fanns det boställen inte bara åt översten, överstelöjtnanten, majoren och regementskvartermästaren utan också åt den mäktige regementsskrivaren, pukslagaren, sadelmakaren och de båda pistolsmederna.
Inalles fanns det 113 boställen vid regementet. Innan Karl XI stadfäste indelningsverket, hade överofficerarna vid varje kompani besett samtliga boställen och satt sina namn under en förklaring, där de uttryckte ”sitt stor nöje med oss tilldelade säten och boställen”. 76)
De flesta officerare brukade sina jordbruk antingen själva eller i hälftenbruk med bönder. De blev på så sätt nära förbundna med bygden och bondesamhället. De satt ofta med som böndernas förtroendemän i sockenstämmorna och blev ett slags föregångare inom jordbruket.
När officeren drog ut i krig, satt hans hustru och familj kvar på bostället, men jorden brukades av bönderna. När han avgick ur tjänst, fick han lämna bostället på fastställd fardag till efterträdaren efter verkställd husesyn. Om han stupade i fält, brukade hustrun få stanna kvar på bostället under nådeåret. Om bostället sedan vid följande husesyn befanns förfallet, kunde böterna för husröta utkrävas av henne.
Karl XI mönstrar regementet
För att övervaka indelningsverket och kontrollera regementenas tillstånd införde kungen regelbundna generalmönstringar vid trupperna. Han tog själv del i mönstringarna och företog ständiga resor genom landet till de olika övningshedarna.
I början av augusti 1683 kom kungen till Kalmar. Den 8 augusti drog han till Ljungby, ”som ligger fem fjärdings väg från Kalmar”, antecknade han i sin almanacka. Den 9 augusti började han här mönstra Smålands regemente till häst.
Överste Stålhammar hade i förväg samlat kompanierna till Ljungby. Kungen som övernattade i prästgården steg upp tidigt på morgonen för att denna dag hinna mönstra Livkompaniet och ryttmästare Axel Pistols kompani. Han slog sig ner vid mönstringsbordet bredvid krigsrådet Johan Hoghusen. Regementsskrivaren Johan Branting överlämnade var sin rulla över regementet till de båda höga herrarna, och i dem gjorde de sina anteckningar. Den ene ryttaren efter den andre kallades fram inför majestätet för att godkännas eller kasseras. Också befälet mönstrades. 77)
Överstelöjtnanten Elias von Hagendorn hade dött under krigsåret 1677 och blivit begravd i Gårdveda kyrka, där hans vapen sattes upp. Han efterträddes av ryttmästaren Göran Sölfverlood, som tjänat sig upp som menig vid Smålands ryttare. I juni 1683 dog också den gamle Sölfverlood. Kungen utsåg raskt den 41-årige majoren Axel von Schaar till ny överstelöjtnant vid regementet. I hans ställe utnämndes den unge ryttmästaren Carl Printzensköld till major.
Sammanlagt 9 befälspersoner och 58 meniga ryttare fick avsked. När det gällde ryttarna kan man se hur konsekvent kungen sökte genomföra den nya rustningsmetoden. Sammanlagt 35 gamla ryttare, som ridit som ”egna” karlar, insattes nu som rusthållare på sina gårdar och fick uppmaning att anskaffa sventjänare (anställa ryttare).
Kungen förbarmade sig gärna över de gamla, avskedade sventjänarna. Han antecknade i rullan hur många tjänsteår de hade och beviljade dem pension. Om sventjänaren Johan Svensson i Applarp skrev han: ”tjänt i 35 år, får underhåll av krigsmanshuset”. Och sventjänaren Måns Jonsson i Vrånghult, som anhållit om avsked för blessyrers skull, ”får sina tre tunnor spannmål utur krigsmanshuset”.
Ryttaren Carl Olofssons änka i Livarp – ”en fattig ryttaränka” fick också hon tre tunnor spannmål uti sin livstid om hon åtog sig att rusta för sin gård och anskaffa en sventjänare.
Det fanns åtskilliga rusthållare som inte var bönder men som hade egna skattegårdar och var villiga att hålla rustning för dem. Bland dem var många änkor till bönder men också officerare och civila ämbetsmän. Häradsskrivaren Per Tönning i Bockestorp ”är döder”, skrev kungen, ”och änkan rustar i stället”.
En annan civil rusthållare, kamreraren Jöran Girsse i Torp, råkade illa ut vid mönstringen. Hans sventjänare Håkan Andersson inställde sig med en dålig karbin, och den förbittrade kungen antecknade i rullan: ”för det att karbinen intet duger skall han (rusthållaren) böta 10 riksdaler till Vadstena krigsmanshus och skaffa en annan i stället igen.”
Vid mönstringen granskade man också hästar och utrustning. En del hästar kasserades för deras litenhets skull. Ryttarna fick spänna sina pistoler och karbiner och sedan antecknade de sakkunniga mönsterherrarna alla fel de upptäckte: ”fjädern på karbinhuset för svag”, ”pannfjädern lagas på ena pistolen”, ”pistolen gammal och liten kaliber”.
Under mönstringen brukade kungen pröva eggen på värjorna genom att låta ryttarna hugga sönder fjädrar i luften. En del värjor blev också kasserade. Majorens kompani fick en berömmande anteckning i rullan. Kompaniet var nämligen försett med nya pistoler och karbiner från Tyskland. Ryttarna hade också goda kappor, och pistolhölstren var försedda med ett gult dubbelt C (Carolus).
Också officerarnas boställen granskades av kungen. Överstelöjtnanten hade fått Sandshult till boställe och var nöjd med stället, men dessa gårdar var räntegods, tillhörigt grevinnan Hedvig Mörner, änka till fältmarskalken Robert Douglas. Kammarrådet Eldstierna skulle se till att hon fick andra reduktionsgods i utbyte, så att Sandshult kunde stanna hos regementet.
Ryttmästarbostället Tillingeby var reducerat adelsgods, som tillhört den äventyrlige ryttmästaren Gustaf Drake. Han hade nu sökt om tillstånd att få byta ut detta gods mot ett annat, men kungen lät anteckna i rullan: ”kan icke tillåtas utan förbliver vid indelningen som boställe”.
Kvartermästaren vid överstelöjtnantens kompani hade fått gården Döderhult i Stranda härad som boställe. Gården hade reducerats av kammarherre Peder Bagge af Berga. Han hade kommit överens med kammarrådet Eldstierna om att byta ut Döderhult mot gården Fagerhult, men kungen misstänkte argan list och slog genast ner på detta försök att rubba indelningsverket. Han resolverade: ”Som Fagerhult är ett ringare hemman och icke så gott som Döderhult, alltså går bytet tillbaka och Döderhult anslås kvartermästaren till boställe.”
Varje regemente låg utspritt över ett vidsträckt område, och för att armén skulle kunna möta ett överraskande anfall, var det ett livsvillkor att samlingen till utskeppningshamnarna skedde så snabbt som möjligt. Under mönstringarna lät kungen undersöka hur lång tid varje kompani behövde för att samlas till sin egen mötesplats. Anteckningarna härom gjordes i rullan.
Ryttmästaren Lars Gyllenpamps kompani i Östra härad behövde bara 2 dagar för att komma samman. Ryttmästaren Johan Stålhammar använde 3 dagar för att samla sitt kompani. För de övriga kompanierna beräknade man en samlingstid av mellan 4 och 9 dagar. Värst ställd var ryttmästare Axel Pistol. Hans kompani stod i alla tre länen – mest i Uppvidinge och Konga härader och behövde minst 14 dagar ”att komma hop”.
Vid de följande justeringarna i indelningsverket tog man särskild hänsyn till mobiliseringen. På grundval av uppgifterna från alla regementen sammanställde kungen så särskilda uppmarschplaner för de olika regementena hur de skulle dras samman till mötesplatserna och sedan förflyttas på utstakade vägar och efter fastställda marschpass till utskeppningshamnarna. 78)
Så snart mönstringen av ett kompani var över, brukade kungen låta truppen marschera till övningsfältet för att där skjuta till måls mot någon tavla. Han utdelade gärna priser till dem som lyckades bäst. Efter mönstringen brukade han också låta soldaterna bilda en ring kring sig och fråga om de hade någon klagan att framställa mot sina officerare. I så fall skulle de genast vederfaras rätt.
Kungen lade stor vikt vid utbildningen av truppen. Varje år i augusti skulle regementschefen dra samman sitt regemente ”på en slät och tjänlig plats vid någon skog eller kronans jägarbacke” och där skulle de slå läger under fjorton dagars tid och flitigt öva ”alla militära exercitier”, skrev han i sitt första allmänna exercisreglemente hösten 1680. 79)
I fyra dagar pågick kungens mönstring av de åtta kompanierna. Efter mönstringen brukade kungen öva trupperna. Så skedde också denna gång. ”Den 14 augusti hade jag hela regementet till hopa och exercerade dem hela dagen och drog till kvällen till Kalmar igen”, antecknar han i sin almanacka.
Flera gånger återvände Karl XI till Småland för att mönstra ryttarna. Den 22 augusti 1688 kom han till Hultsfreds gästgivaregård, och dagen efteråt började han sina mönstringar av kavalleriregementet. En dag mönstrade han också Kalmar regemente, och ”den 30 exercerade jag bägge regementena”.
Sista gången han mötte regementet var hösten 1692. Den 12 augusti började han mönstra Smålandsregementet till häst utanför Högsby prästgård. Också Kalmar regemente hade samlats här, och på eftermiddagen den 13 ”var jag ute och exercerade bägge regementena till häst och fot och lät dem göra handgreppen”. Övningar och mönstringar avlöste varandra. Den 22 augusti var han på nytt ute med båda regementena, och den 23 ”var jag och lät ryttarna exercera med de stora skvadronerna”.
Kungens besök i Högsby blev denna gång särskilt högtidligt, eftersom han här tog avsked av den 80-årige översten Per Stålhammar, som nu lämnade sitt regemente. Kungen ville få fram det bästa urvalet. Tjänsteår och militära meriter var det enda som räknades, och kungen såg helst att hans officerare gick den långa vägen. Det var med stor glädje som han kunde anteckna om överste Stålhammar i sin almanacka: ”Han har tjänat sig upp under regementet från sventjänare och ryttare till överste för regementet. Han har två söner, som är ryttmästare, och en som är löjtnant under regementet. En hans sonson är ryttare under regementet. I 15 år har han kommenderat regementet.” Han glömde inte heller att anteckna att överste Stålhammar själv var född i Svenarums socken ”uti ett fjärdedels hemman”.
Till ny chef för regementet utsåg kungen överstelöjtnant Axel von Schaar. Kungen åt middag hos denne i lägret, innan han natten mellan den 23 och 24 augusti reste från Högsby.
Regementet utrustas och övas
Karl XI lade stor vikt vid enhetligheten i uniformer och beväpning. All personal vid regementet — befäl och manskap — skulle vara klädd på samma sätt. De blå rockarna skulle vara skurna ”efter en facon smala i livet och nedan omkring av tjänlig vidd med småkantiga uppslag på armarna”.
Ryttaren skulle vara klädd i blå rock med blått foder och tennknappar, en svart hatt med smal guldbård, älghudskyller, ett par byxor av älghud eller bockläder, ett par vattentäta stövlar med skaft av ryssläder, ett livgehäng av älghud eller buffelhud, en karbinrem, en patronväska, en skinntröja som räckte till mitten på låret, ett par handskar med kragar styva av älghud och händerna av sämsk smidiga och tunna, en klädeskappa med foder och en karpus (mössa).
I ett par väskor skulle han förvara två halsdukar, två skjortor, ett par strumpor, ett par skor, en bröstlapp, en nattmössa, en kam, ett foder med pryl och bocktråd, ett par flintor och två kulformar — en för karbin och en för pistol.
Ryttarens beväpning utgjordes av en flintlåskarbin, två hjullåspistoler och en värja med styv klinga och polerat järnfäste och balja. Värjorna skulle vara lika. Regementet skulle enligt kungens brev år 1684 få sina värjor från Vira bruk, och de skulle prövas före antagandet.
Om officerarna föreskrev kungen att de skulle ha skottsäkra och provskjutna bröststycken. Överstens schabrak och kappa fick i kostbarhet överträffa de andra officerarnas, men färgen skulle vara blå och kappan lika med de andras i utförandet.
Hästen skulle vara 12 palmar (1,20 m.) hög. I sina väskor skulle ryttaren medföra en skrapa, en viskduk, en stövborste, tolv famnar furagestreck, en foderpåse, söm och hästskor.
Flera gånger om året drogs kompanierna samman till övningar på sina ”rendesvousplatser”. Därvid undersökte man också hur många dagar det tog för kompaniet att samlas. Övningsplatser och samlingstider var år 1692: 80)
| Kompani | Förlagt i | Övningsplats | Samlingstid |
|---|---|---|---|
| Livkompaniet | 4 härader 22 socknar | Ränneslätt vid Eksjö | 5 dagar |
| Överstelöjtnantens (Kalmar) kompani | 5 härader 23 socknar | Målilla i Aspelands härad | 4–5 dagar |
| Majorens (Västra) kompani | 1 härad 19 socknar | Vrigstad i Västra härad | 3 dagar |
| Växjö (Ingelsta) kompani | 2 län 6 härader 33 socknar | Dädesjö eller Lenhovda i Uppvidinge härad | 14 dagar |
| Sunnerbo kompani | 2 län 6 härader 39 socknar | Ljungby i Sunnerbo härad | 6 dagar |
| Jönköpings kompani | 5 härader 42 socknar | Skillingaryd i Tofteryds socken Östbo härad | 6 dagar |
| Östra härads kompani | 2 län 3 härader 17 socknar | Korsberga i Östra härad | 2 dagar |
| Vetlanda kompani | 2 härader 11 socknar | Vetlanda i Östra härad | 3 dagar |
Flera av de övningsplatser som kompanierna fick under Karl XI:s tid skulle finnas kvar under alla indelningsverkets år. Ränneslätt skulle bli regementets stora mötesplats.
Fem ryttare bildade ett tältlag. Vid samlingen till övningsplatsen medförde varje tältlag en ”barack” med tillhörande stänger och pinnor. För att kunna binda hästarna förde laget dessutom med sig tolv alnar krubbstreck och en påle som var järnbeslagen i båda ändar. Några av tältlagen förde dessutom med sig en kokkittel, saxar, yxor, träkannor och hammare.
Fast det bara gällde övning var utrustningen fullt fältmässig. Sedan man kommit fram och slagit läger, övade kompaniet handgrepp, formationer och rörelser. Kompaniet formerades på tre led. Standarets plats var i mitten av första ledet. Leden var tätt anslutna, knä bakom knä, på så sätt att högra flygelns ryttare höll sina vänstra knän bakom sidokamratens högra. Fänriken som förde standaret höll sina båda knän framför sidoryttarnas, så att standaret blev en rättningspunkt som kunde ses av alla. 81) Kompaniet bildade på så sätt en fast mur utan mellanrum.
Under kompanimötena övade man flitigt avmarscher, vändningar och helomsvängningar, och man lärde sig lystra till de kommandoord som Karl XI hade fastställt. Ryttaren förde karbinen på ryggen med mynningen uppåt vänster. Kommandoorden i handgrepp var många och man övade mycket exercis på stället i anläggning. Omladdning till häst tycks inte ha förekommit. När man avgivit eld, var det värjan som fick avgöra allt.
Regementsmötena som hölls en gång om året – fjorton dagar i augusti företogs vanligen i samband med generalmönstringar eller inspektioner. Regementets formationer var linje, kolonn och fil. Man övade regementet både i sådana manövrer och träffningar med fingerade motståndare, då regementet kunde gå fram på en, två eller fyra linjer.
Det hände också att regementet delades upp i två grupper om fyra kompanier i varje, som manövrerade mot varandra. Därvid förde översten befälet över den ena fördelningen, överstelöjtnanten över den andra.
Man övade också skjutning med skarp ammunition. Varje ryttare fick skjuta till måls mot en rund tavla med en prick i mitten. Detta brukade särskilt ske i samband med Karl XI:s mönstringar av regementet. När en ryttare var mönstrad inför kungens stränga ögon och befunnen god, fick han bege sig till skjutplatsen och där skjuta med pistol till häst på 25 stegs avstånd. De som träffade pricken ”fick njuta den nåd Kungl. Maj:t behagar låta dem förnimma”.
Övningarna pågick oavbrutet under de tjugo fredsår som förlänades Sverige efter det danska krigets slut. Aldrig hade Smålands regemente till häst varit bättre rustat och övat än år 1700, när det drog ut i det Stora nordiska kriget.
Har du kommentarer eller vet mer?
Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.
Vidare läsning
Smålands Ryttare 1543-1606: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1543–1606. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975). Alf Åberg, en framstående historiker och arkivarie, var doktor i historia och hade en lång och framgångsrik karriär som forskare och skribent. Med stor expertis och engagemang har han skildrat den småländska ryttarhistoriens utveckling. Åberg, som även var chef för Krigsarkivet mellan 1979 och 1982, är känd för sina omfattande bidrag till svensk militärhistoria.
Smålands Ryttare 1608-1629: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1608–1629. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Smålands ryttare 1629-1637: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1629–1637. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Smålands Ryttare 1641-1678: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1641–1678. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Smålands Ryttare 1700-1722: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1700–1722. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Smålands Ryttare 1724-1790: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1724–1790. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
Smålands Ryttare 1791-1891: I detta inlägg presenterar jag den del av Alf Åbergs Smålands ryttare som behandlar perioden 1791–1891. Framställningen bygger på hans arbete i boken Kungliga Smålands husarregementes historia (1975).
De 206 belönade Småländska ryttarna; I militieräkningen för 1596 finns en lista på de småländska ryttare som tillerkändes 6 daler vardera för deras insatser vid stormningen av Kalmar natten mellan den 1 mars och 2 mars 1599. Jag har skrivit av den och finns här nedanför under ”Stormpenningen”. Här finner vi bland annat tre ryttare från Fröderyd och kvartermästaren Jon Brunk från Bäckaby.
Militieräkningar; Detta register innehåller avskrifter av uppgifter om ryttare och soldater från främst Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad), hämtade från Riksarkivets ” Militieräkningar 1537-1827”. Syftet är att ge släktforskare tips om var de kan hitta information om soldater och ryttare, särskilt från Småland och Västra Härad.
Strödda militiehandlingar före 1631; Detta register innehåller avskrifter av uppgifter om ryttare och soldater från främst Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad), hämtade från ”Riksarkivets Strödda militiehandlingar före 1631”. Syftet är att ge släktforskare tips om var de kan hitta information om soldater och ryttare, särskilt från Småland och Västra Härad.
Rullor Smålands Kavalleriregemente; Det här registret över Smålands kavalleriregemente innehåller ryttarna från socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad) och omfattar perioden 1589 till 1692. Totalt är det över 2000 poster.
Rulla 1632 Smålands Ryttare; Det här är en avskrift av rulla 1632:2 för Fredrik Stenbocks kompani. Detta kompani bestod av 103 ryttare från Västra och Tveta härader. De är mönstrade i Kalmar den förste juni 1630, alldeles innan överskeppningen till Usedoms stränder. De var med från allra första början då Sverige med Gustav II Adolf trädde in på scenen i det stora krig som pågick i Tyskland; det som för eftervärlden är känt som trettioåriga kriget men då kallades för Tyska kriget. Mönsterskrivaren Nils Persson fortsatte att anteckna ryttarnas öden fram till oktober 1631 vilket ger oss en förhållandevis detaljerad bild av var regementet rörde sig och vilka strider de var inblandade i.
Källor
Texten i detta inlägg är hämtad från boken Kungliga Smålands Husarregementes Historia, utgiven av Föreningen Smålandshusarens redaktionskommitté, Eifels boktryckeri AB, Eksjö 1975.
Källhänvisningar
74) S. Ågren, a. a. s. 35.
75) I sina almanacksanteckningar (utg. av S. Hildebrand, 1918) antecknar Karl XI i januari 1686: ”Den 21 reste jag till Eksjö och åto vi middagsmåltid hos översten Stålhammar på Hults- vik.”
76) Indelningsverk och jordeböcker, Smålands kavalleriregemente, 1695, Kra.
77) Rullor 1683: 5, Kra.
78) Se härom Karl XI:s uppmarschplaner för de ständiga truppförbanden i det egentliga Sverige. (Meddelanden från Kungl. Krigsarkivet, IV, 1926).
79) A. Aberg, Karl XI:s militära arbetspapper. (Festskrift till Gottfrid Carlsson, 1952.)
80) Generalmönsterrullor, Smålands kavalleriregemente, 1692, Kra.
81) Kavalleriets former under Carolinska tiden. (Krigsvetenskapsakademiens tidskrift och handlingar 1910), s. 70.