Rötter i Äsprilla – Karl Persson och Norrgården under 1600-talets första hälft
Om en gårdshalva, dess brukare och villkoren i krigstidens Småland
Denna del av berättelsen om Äsprilla Norrgård tar sin utgångspunkt i Karl Persson och den gårdshalva han brukade under 1600-talets första hälft. Genom honom går det att följa hur gården brukades, hur familjen växte fram och vilka villkor som präglade livet i en småländsk bondby under denna tid.
Liksom i den tidigare delen bygger framställningen på mantalslängder, domböcker, kyrkliga räkenskaper och andra samtida källor. Genom dessa fragment går det att steg för steg närma sig människorna bakom namnen – deras arbete, konflikter och livsvillkor i en småländsk bondby under 1600-talet.
Norrgården och de två bröderna
I ett tidigare inlägg, Rötter i Äsprilla – Jon Persson och spåren tillbaka till 1500-talet, fick vi följa Karl Perssons bror Jon och hans efterkommande. Men Norrgården var under 1600-talet inte en, utan delades mellan de två bröderna Jon och Karl Persson.
Även om deras liv och familjer kan följas var för sig, var gården och dess villkor gemensamma. Uppgifter om boskap, utskrivningar och bruk visar hur hushållen levde sida vid sida, bundna till samma jord men med sina egna utvecklingslinjer.
Karl Persson – liv och verksamhet
Karl Persson brukade Norrgården i Äsprilla under första halvan av 1600-talet och han är min ana. Han har i tidigare släktforskningssammanhang ibland förts samman med storbonden och ryttaren Åke Brunk i Äsprilla och antagits vara hans sonson. När jag själv fördjupade mig i Karls liv och i brukarna av Äsprillas gårdar under 1500- och 1600-talen har jag dock inte funnit något säkert belägg för denna tolkning. Däremot framstår det som mer sannolikt att Karl var son till Per Månsson, som brukade den andra av byns två hela skattegårdar. För den som vill fördjupa sig ytterligare i frågan finns min genomgång av de möjliga arvtagarna till Per Månsson och Per Åkesson i Äsprilla här: Arvet efter Åke Brunk – Äsprilla
Ungdomsåren
Karl Persson framträder första gången i källorna i samband med Älvsborgs lösen 1613–1618. I den så kallade rannsaknings- och restlängden, upprättad omkring 1619–1622 som en sammanställning av de sex årens uppbörder, omtalas han som ”enn drängh”. Rannsakningslängden ger mer utförliga uppgifter än de tidigare uppbördslängderna, med notiser om dödsfall, flyttningar och andra förändringar, vilket gör den särskilt värdefull för släktforskningen.
Läs mer i inlägget: Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613
I bilden nedan framgår det att han ursprungligen inte erlagt någon skatt för de två första terminerna (1613-1614), för de följande två åren (1615-1616) betalade han halv skatt (sex marker), och att han för de två sista terminerna (1617–1618) betalade full skatt om tolv marker, eller tre daler. Detta framgår av kolumnen Betalth.
Vid rannsakningen 1620 underkändes denna uppbördsföring. Karl ansågs då ha försökt undandra sig beskattning under de två terminerna och noterades som ”undandölht”. Han ålades därför att i efterhand erlägga halv skatt, sex marker, för vart och ett av åren 1613 och 1614, vilket redovisas i kolumnen Rester. Därutöver ålades han att komplettera skatten för den tredje och fjärde terminen till full nivå, vilket innebar ytterligare sex marker även för dessa år, något som också framgår av restposterna.
Sammanlagt eftertaxerades han med tjugofyra mark eller sex daler vilket motsvarade två års full skatt – en rejäl smäll för den unge Karl. Hur mycket var det värt på denna tid? Enligt Vad kostade det? av Lars O. Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös kostade en tunna korn år 1615 två daler. Den årliga skatten på tre daler motsvarade alltså en till en och en halv tunna korn och Karls restskatt två till tre tunnor.
Läs mer i inlägget: Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613
En orolig tid – dråp och brand
Dagarna efter nyår hölls ett gästabud i Fröderyds kyrkby som fick ett sorgligt slut. Ryttaren och bonden Sven Nilsson i Ljunganäs blev där dräpt av sin bordsgranne, som satte sin kniv i Svens ben. Såret tog illa, och Sven förblödde inom kort. Dråparen Anders ställdes inför rätta och dömdes till döden, men genom vittnesmål om att det hela skett av våda omvandlades straffet till böter. Läs mer om denna färgstarka historia i inlägget:
Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618
Dråpet i Fröderyd var dock inte den enda omskakande händelsen detta år. Under 1618 härjades tre gårdar i Fröderyd socken av brand. Två av dessa låg i Äsprilla by: skattegården Norrgården, som brukades gemensamt av Karl och Jöns Månsson, samt kronohemmanet Västergård, som brukades av Börje. Båda gårdarna blev alldeles ”förtärde av vådeld”. Dessutom brann gården upp för Bengt Mattsson och Per på frälsehemmanet i Hörnebo.
Ett försök att ringa in Karls födelseår
Den stegvis ökande beskattningen i Älvsborgs lösen talar för att Karl under 1610-talets första år befann sig i en övergångsfas – sannolikt som ung och ogift man utan egen försörjning – och att han först successivt trädde in i full skatteplikt. Enligt då gällande bestämmelser var personer under femton år befriade från skatt, vilket innebär att Karl vid lösens början 1613 rimligen hade uppnått denna ålder.
Sammantaget pekar detta mot att Karl bör ha varit född senast 1598, även om ett något tidigare födelseår inte kan uteslutas. Ett födelseintervall omkring cirka 1595–1600 framstår därför som sannolikt, även om någon exakt datering inte låter sig göras med det tillgängliga källmaterialet.
Karl bildar familj
Karl bildade familj och gifte sig senast omkring 1619, om man fäster tilltro till uppgifterna i dödboken om den troligen äldste sonen Jöns (min ana). Där anges att han blev 95 år gammal och var född i Trishult år 1619. Trishult ligger i Lannaskede socken, fågelvägen omkring tre kilometer norr om Äsprilla.
Av tiondelängderna framgår att Karl brukade gården i Äsprilla åtminstone till och med 1618. Därefter uppstår en lucka i skattelängderna fram till kvarntullängden 1625, där Karl åter förekommer. Att Karl under denna mellantid skulle ha lämnat skattegården i Äsprilla och under några år varit bosatt och brukat jord i Trishult framstår därför som mindre sannolikt.
Uppgiften om Trishult bör därför behandlas med viss försiktighet. Den nedtecknades långt senare i samband med Jöns död och bygger sannolikt på muntliga uppgifter från dottern Elisabet, som då brukade föräldragården. Sådana sent nedtecknade uppgifter om ålder och födelseort i dödböckerna är ofta osäkra och kan innehålla både minnesfel och sammanblandningar. Det är därför möjligt att uppgiften om Trishult inte avser födelseorten i egentlig mening utan snarare någon senare anknytning i livet.
Karls hustru hette Kerstin och synes ha varit bördig från Stockaryd Södergård i Stockaryd socken. Hon är belagd i källorna år 1638, då Karl företrädde henne vid hösttinget den 28 september i samband med försäljningen av hennes arvejord. Vid detta tillfälle avyttrade Karl, tillsammans med svägerskan Ingrid Karlsdotter och troligen även svågern Nils Sigfridsson, halva Södergården till släktingen Jon Månsson på Kerstins sida. Köpesumman uppgick till sex goda oxar och två kor.
I 1643 års mantalslängd – den första där både hustru och hemmavarande barn över femton år namnges – återfinns Karl med hustru Kerstin Karlsdotter. I hushållet nämns även den hemmavarande dottern Elin samt Erik Jonsson, möjligen brorsonen som tjänade som dräng på gården.
Om Kerstin även var mor till sonen Jöns går inte att avgöra med säkerhet. Det kan inte uteslutas att Karl haft ett tidigare äktenskap, men det finns heller inga tydliga belägg för detta. Sammantaget talar sannolikheten snarare för att det rör sig om ett och samma äktenskap, även om viss osäkerhet måste accepteras.
Karl och Kerstin – om det nu var ett enda gifte – fick sex barn som uppnådde vuxen ålder. Förutom Jöns känner vi till dottern Kerstin, född omkring 1624. Båda dessa levde till hög ålder och avled efter 1688, då Fröderyds födelse- och dopbok tar sin början. De övriga barnen var Karl, Per, Elin, Ingeborg och Sesta, vilka kommer att behandlas längre fram.
Gården och vardagen i Äsprilla
Boskap och Jordbruk
Boskapslängderna från 1632 och 1635 ger en värdefull inblick i böndernas villkor i Äsprilla Norrgård, som brukades tillsammans av bröderna Karl och Jon Persson samt Jöns.
År 1632 ägde Karl tillsammans med Jon och Jöns ett sto med ett stoföl, sju stutar (stut=kastrerad tjurkalv, ung oxe), sju kor, en kviga, sex gamla och elva unga får samt ett gammalt och ett ungt svin. Tre år senare, 1635, hade djurbeståndet förändrats. Stoet hade försvunnit och ersatts av en häst, antalet stutar hade minskat från sju till tre men i gengäld hade de nu två oxar. Antalet kor hade ökat från sju till åtta, och i djurbeståndet fanns också en risbit, det vill säga en ettårig bock, samt elva gamla och åtta getter. Av de många fåren återstod endast tre gamla och sex unga, och svinen fanns inte längre kvar. Som framgår var boskapssammansättningen föränderlig och anpassades efter behov och omständigheter.
Läs mer i inlägget: Boskapslängder
Skörd och villkor
För båda dessa år, 1632 och 1635, uppgick utsädet till sex tunnor spannmål. För ett normalår kunde Karl och Jon räkna med en avkastning på fyra till fem gånger utsädet, det vill säga omkring trettio tunnor spannmål. Men skörden var starkt beroende av väderförhållandena, som kunde variera kraftigt både mellan olika år och inom samma socken. Under missväxtår kunde avkastningen sjunka till långt under det vanliga och en tunna utsäde kunde ge så lite som två tunnor i skörd. Ett exempel på detta är vad som hände Per Åkesson i granngården år 1601 då han drabbades av en katastrofalt dålig skörd. Mycket hängde alltså på om vädergudarna stod på böndernas sida.
Läs mer i inlägget: Bondens avkastning år 1600
Läs mer i inlägget: Skördarna i en smålandssocken 1556-1618
Rotemästaren och utskrivningar
Karl levde i en tid då Sverige nästan ständigt befann sig i krig. Kronans återkommande behov av nya soldater tillgodosågs genom de så förhatliga utskrivningarna.
Vid utskrivningarna delades socknens vuxna män in i grupper om tio – så kallade rotar – och ur varje rote utsågs en man som skulle tjänstgöra som knekt. Som bonde på ett helt mantal skattehemman var risken liten att själv bli uttagen. I första hand togs drängar och torparsöner, därefter bondens söner och först i sista hand bonden själv.
I varje rote utsågs också en rotemästare, oftast en äldre och mer etablerad man som själv inte längre riskerade att bli utskriven. Hans uppgift var att företräda roten och föreslå vem som borde tas ut till knekt. När utskrivningen ägde rum samlades de tio männen i roten inför utskrivningskommissionen, som bestod av både militära och civila myndighetspersoner.
Karl förekommer i roteringslängderna från 1621 till och med 1641. Vid tre tillfällen – åren 1637, 1638 och 1640 – står han upptagen som rotemästare. Att han inte längre återfinns i längderna efter 1641 är något förvånande, särskilt eftersom hans äldre bror fortfarande gör det. En möjlig förklaring är att bestämmelserna med tiden ändrades så att färre män behövde inställa sig vid utskrivningarna och att ett helt mantal kunde företrädas av en enda bonde.
Konflikter och rättsfall
Instämd till tinget för fällda ekar
Karl instämdes till hösttinget 1624 där han anklagades för att ha fällt ekar på sina ägor två år tidigare. Det visade sig endast röra en ek, vilket han erkände. Han dömdes därför till 40 mark i böter, men eftersom saken var gammal nedsattes straffet till 20 mark. Vid just den här tiden fanns det även en annan Karl i Äsprilla, nämligen Karl på kronohemmanet i Äsprilla. Men av andra liknande mål från perioden framgår att det oftast var skattebönderna som ertappades med olovlig ekfällning. Kronan, genom länsmannen, bevakade detta noggrant, då ingen fick fälla en ek utan myndighetens tillstånd.
Osämja med grannen
Bönderna i byarna delade på betesmarkerna och lät avdela dem från varandra genom gärdesgårdar. Det vanliga verkar ha varit att ha sina kreatur fastbundna när de betade, för att minska risken att de tog sig in på grannens mark. Men ibland kunde det gå fel och om man inte kunde göra upp i godo fördes saken vidare till tinget. Och så skedde när Karl på hösttinget den 30 oktober 1649 (§10) instämdes av sin granne Per Nilsson. Tvisten gällde en skjutshäst som dött efter att ha blivit attackerad av Karls häst. Händelsen hade inträffat då Karl släppt sin häst lös på sin ängslott. Eftersom gärdesgården var trasig tog den sig över till grannens äng där Per Nilssons skjutshäst stod tjudrad, det vill säga den var fastbunden ute på bete med rep så att den kunde röra sig inom en viss radie. Ett vittne berättade hur Karls häst vid två tillfällen fällt den bundna hästen till marken genom sina angrepp, och senare samma kväll dog den av sina skador. Rätten konstaterade att Per Nilsson hade hållit sin häst på rätt sätt, medan Karl varit vårdslös genom att låta sin gå fritt, och dömde honom därför att betala två riksdaler i ersättning – halva värdet av en skjutshäst. Vid denna tid fanns det två män med namnet Per Nilsson i Äsprilla, en i Norrgården och ryttarkorpralen i Södergården, och det framgår inte vilken av dem som ägde skjutshästen. Möjligen rörde det sig om Karls närmaste granne i Norrgården.
De sista åren
Karl och hans hustru Kerstin är upptagna i mantalslängderna för Äsprilla Norrgård fram till och med 1654, men i längden året därpå saknas de båda. Från och med 1656 och fram till 1658 står i stället Karl tillsammans med hustrun Karin, vilket talar för att Kerstin avled omkring 1654 och att Karl gifte om sig året därpå.
I 1659 års mantalslängd är Karl borta och Karin upptagen som änka. Eftersom mantalslängderna vid denna tid upprättades i början av det år de avsåg, bör Karl ha avlidit någon gång under 1658. Samma år nämns han för sista gången i kyrkoräkenskaperna, då han skänkte en mark kopparmynt till kyrkan.
Efter mer än fyrtio år som bonde på Äsprilla Norrgård gick Karl ur tiden, och med honom tystnade en av socknens välkända och aktade män.
Familjen – barn till Karl Persson och Kerstin
Karl och Kerstin fick flera barn som nådde vuxen ålder. Av dessa kom sonen Jöns att överta bruket av Norrgården, medan de övriga genom giften och arv kom att knytas till andra gårdar i socknen och dess omgivning.
Jöns Karlsson
Sonen Jöns Karlsson kom att bli den som förde gården vidare och behandlas därför mer utförligt i ett eget inlägg:
Rötter i Äsprilla – Jöns Karlsson och Norrgårdens fortsatta historia
Karl Karlsson
Första gången sonen Karl Karlsson säkert kan beläggas i källorna är i mantalslängden 1653. Där upptas han som skattepliktig, vilket innebär att han då var minst femton år gammal och ger ett senaste möjligt födelseår omkring 1638, även om han sannolikt var några år äldre.
Året därpå, 1654, blev han instämd till tinget under mindre smickrande omständigheter. Den unge Karl hade haft umgänge med Kerstin Nilsdotter i Hökhult, vilket resulterade i att hon blev havande och emellan them barn afflat. Karl hade förfört den unga kvinnan men inthet Echtenskap wtloffuat, varför hon fick bära skammen att föda ett oäkta barn, medan Karl dömdes till dryga böter om 40 mark silvermynt. Därutöver ålades han att ge konan, som hon benämndes i domboken, en ko och en tunna råg till barnets uppehälle.
Till bot och bättring gav Karl samma år tre daler och tjugofyra öre kopparmynt till Fröderyds kyrka, ett ovanligt stort belopp, mellan sju och femton gånger mer än vad som annars var brukligt. Som jämförelse gav hans åldrige far detta år endast åtta öre.
Därefter är han borta från Äsprilla och dyker inte upp i mantalslängderna förrän 1659 då han ger två mark och fyra öre kopparmynt till kyrkan. Han blev nu fästefolk med Ingrid Olofsdotter i Södergården, Olof Perssons yngsta dotter. De lät på vintertinget 1661 instämma korpralen i Södergården, Per Nilsson, vilken tio år tidigare köpt halva gården av Ingrids far men där hon själv inte fick någonting. Förlikning uppnåddes och Karl gifte sig så småningom med Ingrid och de kom att bruka Södergården till hans alltför tidiga död omkring 1672.
Läs mer om Karl och Ingrid i Människor och öden i Äsprilla Södergård – en berättelse från 1600-talets Småland.
Ingeborg Karlsdotter
Ingeborg Karlsdotter gifte sig med Nils Nilsson, barnbarn till Måns Åkesson i Fröderyd, vilken i sin tur var son till Åke Brunk. Paret bosatte sig i kyrkbyn i Fröderyd, där de båda återfinns i mantalslängderna från 1655 till 1668.
Sonen Nils är den ende som med någorlunda säkerhet kan knytas till dem. Han gifte sig med Britta Persdotter från Håknaryd i Lommaryds socken. År 1693 köpte paret en fjärdedel av Norrgården i Fröderyd av Nils farbror Per Nilsson därstädes.
År 1695 gick Nils Nilsson i Fröderyd ett tragiskt öde till mötes efter en uppslitande tvist med gästgivaren i Broby. Trots att saken formellt bilagts sjönk han ned i svårmod och levde i ständig fruktan för att bli gripen och satt i bojor. I sin förtvivlan tog han till sist sitt liv genom att kasta sig i gårdsbrunnen. Fallet prövades av både häradsrätt och hovrätt, och slutade i en ovanligt mild dom som säger något om hur man såg på mänsklig bräcklighet även i en hård tid.
Läs mer i inlägget När Nils tog sig av daga – ett tragiskt slut i Fröderyd 1695
Kerstin Karlsdotter
Kerstin Karlsdotter föddes omkring 1624, enligt uppgift i hennes dödbok. Hon gifte sig omkring 1649 med Håkan Nilsson, som sannolikt var broder till den ovannämnde Nils Nilsson. De två systrarna, Kerstin och Ingeborg från Äsprilla, kom därmed att gifta sig med två bröder från kyrkbyn i Fröderyd.
Kerstin och Håkan bodde första tiden i Fröderyd men flyttade senare till Fröset, där de sedan förblev bosatta. Tillsammans fick de sju barn, bland dem Måns Håkansson, som senare blev gårdsfogde.
Håkan avled omkring 1676 och Kerstin levde som änka i ytterligare 21 år innan hon avled 1697 i en ålder av 73 år.
Sesta Karlsdotter
Sesta Karlsdotter gifte sig omkring 1653 med Håkan Persson från Årset Storgård och båda är mina anor. De fick flera barn: Lars (1654), Per (1655), Måns (1657, min ana), Karl (1658, min ana). Både Måns och Karl kom senare att bilda egna familjer och så småningom dela på brukningen av Storgården. Sannolikt hör även Karin Håkansdotter, som återfinns i husförhörslängderna i Årset 1688–1689, till denna syskonskara.
Sesta avled omkring 1678 då Håkan i mantalslängden 1679 står som änkling i gården. Hon blev troligen inte mer än omkring 50 år gammal. Håkan gifte om sig 1679 eller 1680 med Kerstin Jonsdotter, vars ursprung ännu är okänt.
I det andra äktenskapet föddes sannolikt tre barn: Sesta, Elisabet och Maja.
Dottern Sesta Håkansdotter återfinns i husförhörslängderna 1694 samt 1697–1699. Om noteringen 1694 markerar att hon uppnått femton års ålder, bör hon vara född omkring 1679 och därmed vara det första barnet i Håkans andra äktenskap. Namngivningen talar också för att hon uppkallats efter faderns första hustru.
Sesta gifte sig med Gudmund Månsson. År 1704 föddes deras son, och familjen bodde då i Kristerstorp i Fröderyds socken. Kort därefter flyttade de till ryttartorpet under Slageryd Svensgård i Bäckaby socken, där familjen utökades med sonen Håkan 1706 och dottern Sara 1710. Gudmund var avliden före 1711, då Sesta står som änka på ryttartorpet. Några år senare, fortfarande bosatt där, drabbades familjen av en svår olycka. De två yngsta barnen, Håkan och Sara, omkom genom drunkning i den intilliggande Gransjön. Sestas vidare öde är därefter oklart.
Elisabet Håkansdotter återfinns i husförhörslängderna 1697–1699 samt 1700–1704 och bör vara född omkring 1682. Hon gifte sig i november 1706 med Daniel Månsson från Gärdeskvarn. Paret bodde först i kyrkbyn i Fröderyd, därefter i Strömmen och Sandvik, och slutligen i Gärdeskvarn. Elisabet blev änka 1721 då maken avled efter en längre tids sjukdom. Hennes vidare öden är inte kända.
Fröderyds födelse- och dopbok börjar 1688, men där återfinns endast ett barn till Håkan och Kerstin: dottern Maja, döpt i december 1701.
Sista gången Håkan återfinns i källorna är i husförhörslängden 1704. Därefter följer ett avbrott fram till 1711, där han inte längre är upptagen. Han saknas även i dödboken, men eftersom denna har en lucka för åren 1705–1708 är det troligt att han avled någon gång under denna period.
Per Karlsson
Karl Persson och Kerstin Karlsdotter hade sonen Per, om vilken vi vet relativt lite. Han återfinns i 1647 års mantalslängd samt är omnämnd vid arvsskiftet efter fadern då han sålde sin del i Norrgården till brodern Jöns Karlsson.
Elin Karlsdotter
Dottern Elin Karlsdotter återfinns i mantalslängden 1643 som hemmavarande, vilket antyder ett födelseår omkring 1628 eller tidigare. Hon gifte sig omkring 1656 med Per Nilsson från Svinaryd i Ramkvilla socken, och samma år återfinns de i Hökhult Södergård i Fröderyds socken.
Elin avled sannolikt omkring 1674; detta är sista året de står tillsammans i mantalslängden, och året därpå är Per noterad som änkling. Han gifte senare om sig med Kerstin Nilsdotter och avled våren 1694, uppgiven till 84 års ålder. Enligt dödboken skall han och Elin ha haft sex barn, men jag känner inte till något av dem.
Slutord
Den son som i första hand kom att föra gården vidare var Jöns Karlsson. Med honom träder en ny generation fram, i en tid då källorna blir rikare och händelserna tydligare låter sig följas. Där Karl Perssons liv endast fragmentariskt kan skymtas i skattelängder och enstaka notiser, framträder hos Jöns en mer sammanhängande bild av både gården och dess brukare.
Hur Norrgården utvecklades under hans tid – genom arv, tvister och nya familjeband – behandlas i nästa del.
Samtidigt fortsatte utvecklingen även på den andra gårdshalvan, där Jon Perssons efterkommande förde sin linje vidare.
Har du kommentarer eller vet mer?
Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.
Vidare läsning
Rötter i Äsprilla – Jon Persson och spåren tillbaka till 1500-talet: Hur långt tillbaka kan man följa en släkt i en småländsk bondby? I byn Äsprilla i Fröderyd socken leder spåren åter till Per Månsson på Norrgården i slutet av 1500-talet. Genom hans efterkommande, däribland släkten efter Per Jonsson Esping, går det med hjälp av bevarade källor att följa flera släktlinjer tillbaka till 1500-talet. Denna berättelse bygger på skattelängder och andra samtida handlingar och skildrar gårdens brukare genom 1600-talet. I denna första del behandlas Jon Persson och hans efterkommande, medan fortsättningen följer i nästa del.
Rötter i Äsprilla – Jöns Karlsson och Norrgårdens fortsatta historia; Efter Karl Perssons död övertogs hans gårdshalva i Äsprilla Norrgård av sonen Jöns Karlsson. Genom honom kan Norrgårdens fortsatta historia följas under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet. Med rikare källmaterial framträder nu inte bara gårdens brukare utan också tvister, arvsskiften och uppdrag i socknen som ger en tydligare bild av människorna bakom namnen.
Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.
Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.
Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig. För närvarande finns det över 530 avskrifter, men materialet växer över tid då jag successivt lägger in mer.
Brukare i Äsprilla by 1548-1700; Hur såg livet ut i Äsprilla för nästan 500 år sedan – och vilka var människorna som brukade jorden där? Genom gamla skattelängder, jordeböcker och andra arkivhandlingar går det faktiskt att följa gårdarna och deras brukare långt bak i tiden. I det här inlägget berättar jag om hur Äsprilla by växer fram i källorna, vilka gårdar som fanns redan på 1500-talet och hur jag har försökt kartlägga dem som brukade jorden under de följande seklerna. Även om du inte har anor från just Äsprilla by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.
Arvet efter Åke Brunk – Äsprilla; När skattebonden och ryttaren Åke Brunk i Äsprilla gick ur tiden år 1581 tog sonen Per Åkesson över gården. Det var ett Sverige i förändring – Gustav Vasas tid låg ännu nära, och bönderna i Småland kämpade med fädernas jord och fick ömsom goda och ömsom dåliga år med skördar. Vid sekelskiftet 1600 brukades Äsprillas två hela skattegårdar av två bönder med samma förnamn – båda hette Per – och båda dog inom ett års mellanrum. Där, mitt i svår missväxt och sjukdom, bryts den tydliga kedjan av arv och bruk. För den som försöker följa Åke Brunks efterkommande blir detta den mest utmanande perioden. Vem eller vilka var Per Åkessons söner? Var det Karl och Jon Perssöner i Norrgården – eller Olof Persson i Södergården? I det följande försöker jag reda ut hur de kan ha hängt samman, utifrån de fragmentariska källor som ännu talar till oss ur 1600-talets handlingar.
Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman; Vintern anlände tidigt år 1600 och med den kom en period av katastrofala väderförhållanden. Den efterföljande sommaren 1601 var bland den kallaste i mannaminne och inledde tre år av missväxt och hungersnöd. Sedan kom pesten som drog in över stad och land under 1602-1603, vilket decimerade den av hunger försvagade befolkningen. Jag kommer i det följande visa hur man ur tiondelängder och fogderäkenskaper kan följa utvecklingen av de årliga skördarna och antalet ödehemman, vilket ger en tämligen god inblick i händelseförloppet och omfattningen av de svåra åren 1601-1603. Som exempel har jag tagit Fröderydbygden som består av socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby på det småländska höglandet. Även de drabbades av missväxten och pesten, med dramatiskt minskade skördar och där var fjärde gård helt eller delvis låg öde när det var som värst. Men efter tre svåra år kunde de glädjas sig åt att skörden 1604 blev mycket god. Efter alla prövningar gick livet så sakteliga tillbaka till det normala igen och nya brukare fyllde ödehemmanen som i flera år stått tomma.
Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgs lösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.
Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.
Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618; I den frostiga januarikvällen år 1618 samlades byns invånare för ett storslaget gästabud i Fröderyds kyrkby. Bland de festande fanns bonden Anders från avlägsna Drev och den livliga ryttaren Sven Nilsson från Ljunganäs. Den glada och uppslupna stämningen övergick dock i förstämning när ett skämtsamt småbråk mellan Anders och Sven slutade i ond bråd död.
Boskapslängder; Detta register av Fröderyds, Bäckabys och Ramkvillas socknars boskapslängd omfattar åren 1632 och 1635, vilka är de som finns tillgängliga på riksarkivets digitaliserade material.
Bondens avkastning år 1600; Vilken avkastning hade våra förfäder på sina åkrar på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket utsäde använde de? Dessa frågor skall jag försöka besvara på genom att använda en uppgift från en gammal skattelängd om använt utsäde för år 1600 och följa upp hur skörden därefter blev. Jag har som exempel tagit socknarna i Fröderydbygden – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby.
Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.
Utskrivningarna – allmogens gissel under 1600-talet; Om roteringslängder, lottdragning och ett liv i ständig fruktan. För allmogen på 1600-talet var utskrivningarna en återkommande börda och djupt hatade. Varje år kunde kronan kräva ännu en ung man, och varje gång levde familjerna med rädslan att för alltid mista en son eller en bror. Den här berättelsen följer hur utskrivningarna slog mot Äsprilla by på det småländska höglandet och de unga män som togs ut under 1620-, 1630- och 1640-talen – och vad som sedan blev deras öde.
Per Jonsson Esping – från en småländsk by till kriget; På 1600-talet drogs tusentals unga män bort från sina hem och byar för att tjäna kronan i krig som utkämpades långt från deras vardag. De flesta försvann spårlöst ur historien, endast kända genom korta notiser i gamla längder och rullor. Men ibland går det att spåra dem längre, steg för steg, från hembygden och ut i stormaktstidens värld. Per Jonsson Esping är ett sådant namn. För många släktforskare i Fröderydbygden är han välbekant, vem var han innan han blev knekt, och var hade han sitt ursprung? Med hjälp av genomgång av roteringslängder och mantalslängder går det nu att kasta nytt ljus över hans ungdomsår och den väg som förde honom från en småländsk by till stormaktstidens krig. Del 1/2.
Ett öde i stormaktstidens skugga; I stormaktstidens krig försvann tusentals unga män ut i Europa, många utan att någonsin återvända. De flesta lämnade få spår efter sig – ett namn i en rulla, ett datum, ibland bara ett tyst tomrum i hembygden. Denna berättelse handlar om en av dem: Erik Jonsson, en ung man från det småländska höglandet, vars liv kom att släckas i krigets skugga. För den som har rötter i Fröderydbygden finns här något mer än ännu ett soldatöde. Genom ett tålmodigt arbete i mantalslängder, rullor och kyrkliga räkenskaper framträder bilden av en man som med stor sannolikhet var bror till den välkände soldaten Per Jonsson Esping – stamfader till över tusen nu levande ättlingar. Detta innebär då att Pers livsöde inte längre står ensamt, utan måste förstås i ett vidare familjesammanhang, där två bröder drogs in i stormaktstidens krig med vitt skilda men lika ödesmättade slut.
Människor och öden i Äsprilla Södergård – en berättelse från 1600-talets Småland; Detta är berättelsen om Olof Persson och hans ättlingar, som under 1600-talet brukade Södergården i Äsprilla. När Olof tog över skattegården kring sekelskiftet 1600 stod Sverige på tröskeln till en ny tid, efter år av missväxt då hunger och pest dragit genom landet och skördat många liv, däribland även hans far. Under Olofs långa brukartid – från Karl IX:s dagar, genom Gustav II Adolfs och drottning Kristinas regering och vidare in i Karl X Gustavs tid – omdanades Sverige från ett rike i Europas utkant till en stormakt. På den lilla gården i Fröderyd fortgick dock livet i stort sett som det alltid gjort: jorden brukades, skatterna betalades och söner skrevs ut till krigsmakten. Olof var en av de många bönder som i det tysta bar upp rikets grund, samtidigt som hans eget ursprung förblir höljt i dunkel. Han kan mycket väl ha varit son till Per Åkesson och därmed sonson till den gamle ryttaren Åke Brunk i Äsprilla, men några säkra belägg finns inte.
När Nils tog sig av daga – ett tragiskt slut i Fröderyd 1695: En sensommardag år 1695 förändrades stämningen i den lilla kyrkbyn. Det som utåt sett var ett ordnat liv – gård, hustru och en ansedd ställning i bygden – kom under några sommarveckor att brytas ned av oro och svårmod. Vad var det som drev en etablerad skattebonde till en handling som vid denna tid betraktades som både brott och synd? Detta är berättelsen om Nils Nilsson från Fröderyds kyrkby.
Källor
Bilder:
- Älvsborgs lösen 1613. IV:32 (1620) Bild 125 (AID: v1041955.b125, NAD: SE/RA/5117), LänkThomas Lindgren / chatGPT
- Thomas Lindgren / chatGPT
- Thomas Lindgren / chatGPT
- Thomas Lindgren. Export från MinSläkt 4.9.