När skattebonden och ryttaren Åke Brunk i Äsprilla gick ur tiden år 1581 tog sonen Per Åkesson över gården. Det var ett Sverige i förändring – Gustav Vasas tid låg ännu nära, och bönderna i Småland kämpade med fädernas jord och fick ömsom goda och ömsom dåliga år med skördar.

Vid sekelskiftet 1600 brukades Äsprillas två hela skattegårdar av två bönder med samma förnamn – båda hette Per – och båda dog inom ett års mellanrum. Där, mitt i svår missväxt och sjukdom, bryts den tydliga kedjan av arv och bruk. För den som försöker följa Åke Brunks efterkommande blir detta den mest utmanande perioden.

Vem eller vilka var Per Åkessons söner? Var det Karl och Jon Perssöner i Norrgården – eller Olof Persson i Södergården? I det följande försöker jag reda ut hur de kan ha hängt samman, utifrån de fragmentariska källor som ännu talar till oss ur 1600-talets handlingar.

Åke Brunk och Äsprilla by

Äsprilla by ligger i den nordöstra delen av Fröderyd socken, på det småländska höglandet, ungefär femton kilometer sydväst om Vetlanda. Byn är belägen i ett småkuperat odlingslandskap med åkerlyckor, ängar och betesmarker omgivna av stengärden – en för trakten typisk bymiljö under äldre tid.

Redan på 1500-talet bestod Äsprilla av fyra gårdar: två hela skattehemman, ett halvt skattehemman och ett helt frälsehemman. De två skattegårdarna brukades under 1570-talet av Åke Brunk och Holmsten. Åke ägde och brukade dessutom den halva skattegården, Östergården, medan frälsehemmanet, Västergården, brukades av Jon Börjesson.

Läs mer i inlägger: Brukare i Äsprilla by 1548-1700

Om Per Åkesson

Skattebonden och ryttaren Åke Brunk brukade sin skattegård i Äsprilla fram till avresan till Finland 1580 för att delta i det ryska fälttåget med Småland ryttare. Men Åke avled i främmande land och så småningom fick makan och barnen motta det sorgliga beskedet, kanske av Åkes bror Jon som kom helskinnad hem från äventyret.

Läs mer: Från jord till värja – Åke Brunk, ryttare i Vasakungarnas tjänst

Per, den äldste hemmavarande sonen, tog över brukningen av gården. Hans äldre bror, Måns, hade redan sex år tidigare övertagit gården i Fröderyd kyrkby efter farfadern. Troligen var Per ännu ung, kanske strax över tjugo år, när han ensam fick axla ansvaret för gårdens skötsel och drift. Till sin hjälp hade han dock sin mor, som fortfarande bodde kvar på gården.

Åke stod emellertid kvar i jordeboken – eller årliga räntan som det också kallades – för Äsprilla ända till 1583, alltså två år efter sin död. Det är i sig inget märkligt – längderna skrevs oftast av från föregående år, och för fogden var det viktigare att skatten blev betald än vilket namn som stod i listan. Men i tiondelängden för 1582, upprättad av socknens sexmän i slutet av 1581 som mycket väl kände alla socknens bönder och deras förhållanden, dyker Per Åkesson upp för första gången.

Rusthållen var vid den här tiden små, personliga företag som helt byggde på bondens eget initiativ och engagemang. Men Per visade inget intresse för att själv bli ryttare som fadern, utan avvecklade rusthållet i Äsprilla. Efter Åkes död förekommer därför inga fler ryttare från gården, bortsett från några enstaka år.

Per Åkesson finns upptagen i skattelängderna för Äsprilla fram till och med tiondelängden 1601, då brukarna i de hela skattegårdarna i Äsprilla hette Per Månsson och Per Åkesson. Året därpå, 1602, är endast en Per utan efternamn nämnd, samt en änka i den andra skattegården. Det går inte att med säkerhet säga vem av dem som var död, men i 1603 års tiondelängd är båda avlidna och änkorna är upptagna för båda skattegårdarna i Äsprilla.

I en längd över ödegårdar från år 1602 anges att en av skattegårdarna i Äsprilla låg till en tredjedel öde – möjligen den gård som tidigare brukats av Per Åkesson.

Detta inträffade under de svåra åren med missväxt och pest som rådde mellan 1601 och 1604. Pers skörd var god år 1599 och ännu bättre 1600 då han erlade fjorton skäppor i tionde, vilket motsvarade en skörd på tjugotre tunnor, huvudsakligen korn och ungefär en fjärdedel råg. Men året därpå, 1601, blev en ren katastrof, då han knappt fick en tunna i skörd. En tunna som skulle ha räckt för att mätta hela familjen under det kommande året – men den räckte inte. Det var en svår tid av svält och i hungerns fotspår kom sjukdomar. Pesten kom till Kalmar från Danmark, varefter den spred sig till Öland, Västervik och Växjö. I Kalmar rasade pesten under hela 1602 och i synnerhet under augusti månad. Läs mer om de svåra åren i början av 1600-talet i inlägget:

Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman

Om Pers hustru vet vi i stort sett ingenting annat än att hon överlevde honom. I tiondelängderna för Äsprilla åren 1604 och 1605 nämns en änka – möjligen hans, men det går inte att säga med säkerhet.

Om Ingemar

Ingemar Åkesson framstår som en möjlig son till Åke Brunk och var troligen yngre bror till Per och Måns.

Åke Brunk ägde, utöver den hela skattegården i Äsprilla, även den halva skattegården – den som i dag kallas Östergården. I skattelängderna från 1568 till och med 1584 års jordebok står Åke upptagen för denna gård.

Efter Åkes död, och samma år som sonen Per första gången nämns som brukare av den hela skattegården, står Östergården utan antecknad brukare. Men redan i tiondelängden 1583, och fram till 1587 års jordebok, återfinns namnet Ingemar. Hans tid i Östergården blev dock kort, och därefter övertogs gården av Per Andersson. I tiondelängden för 1591 är hans änka upptagen som brukare.

Kanske var Per Andersson gift med en dotter till Åke Brunk – en förklaring som skulle stämma väl med tidens sed, då skattegårdar oftast stannade inom släkten, och helst inom den närmaste familjen.

Namnet Ingemar dyker upp igen i Älvsborgs lösen 1613–1618, denna gång i samma gård som Måns Åkesson i Fröderyd Norrgård. Det är de enda spår jag funnit efter honom. Hans son, Åke Ingemarsson, är känd som boende i Fröderyd Södergård mellan 1639 och 1670.

Denne Åke lät instämma Karl Persson till tinget i Västra härad 1639 (1639-08-29 §25) angående en fjärdedel i en av Fröderyd skattegårdar som Karl hade löst, med all sannolikhet Södergården. Åke hade bott på gården men saknat medel till betalningen när Karl gick emellan och löste den. Ärendet sköts upp till nästa ting för vidare prövning, men någon fortsättning finns inte, varför saken troligen gjordes upp i godo.

Med tanke på att namnen Ingemar och Åke är ovanliga i bygden ligger det nära till hands att anta att den Ingemar som förekommer i Östergården åren 1583–1587 är densamme som den Ingemar som nämns i Fröderyd 1613–1618, samt att Åke Ingemarsson var hans son och därmed sonson till Åke Brunk.

Arvtagarna i Äsprilla

Som tidigare berättats fanns det under de sista årtiondena av 1500-talet två bönder i Äsprilla som vardera brukade en skattegård om ett helt mantal. Per Månsson omtalas första gången i 1589 års jordebok. Per Åkesson, son till Åke Brunk, övertog sin gård efter faderns död 1581. Båda brukade sina gårdar till och med 1601 års tiondelängd. Den ene Per är död i 1602 års längd och den andre i 1603 års, där deras änkor står ensamma för gårdsbruket. Detta inträffade under den svåra missväxt som då drabbade landet.

Frågan är vem som brukade vilken gård. Min metod har varit att försöka påvisa en obruten kedja av brukare för de två skattegårdarna, de som vi i dag känner som Södergården och Norrgården. Men den olyckliga omständigheten att två bönder med samma förnamn avlider inom loppet av ett år gör att kedjan bryts, och det blir svårt – kanske omöjligt – att avgöra vilka som tog vid efter dem.

Några år senare möter vi tre nya bönder i Äsprilla: Jon Persson, Karl Persson och Olof Persson. Med all sannolikhet var dessa män söner till Per Månsson och Per Åkesson – men vem var son till vem? Och går det alls att reda ut med de källor som står till buds?

I domböckerna för Västra härad finns inte mycket som avslöjar några tydliga släktband. Karl och Jon framstår dock som bröder, eftersom de delar på brukningen av samma gård i Äsprilla och nämns tillsammans vid två tillfällen: först i en tvist om gårdsköp 1636 (1636-10-26 §24) och senare i en tvist om obetald råghjälp 1652 (1652-05-17 §12).

Tvisten mellan Åke i Fröderyd och Karl i Äsprilla 1639 (se ovan) avslöjar att de på något sätt var släkt, endera genom dem själva eller genom deras hustrur. Att Karl löste en fjärdedel av en skattegård i kyrkbyn påvisar bördsrätt. I det gamla bondesamhället ansågs jorden inte bara tillhöra den som brukade den, utan hela släkten. Om en gård såldes till en utomstående, hade släktingarna inom en viss tid rätt att lösa in den till samma pris så att jorden skulle stanna inom släkten. Denna rätt kallades ”bördsrätt” eller ”lösningsrätt”, och den reglerades redan i Magnus Erikssons landslag (ca 1350) och fanns kvar ända in på 1800-talet.

I 1643 års mantalslängd framgår att Åke Ingemarsson bodde i Fröderyd Södergård. Tvisten mellan Åke och Karl från 1639 gällde därför sannolikt en fjärdedel i just Södergården. Eftersom Måns Åkesson, bror till Per Åkesson, bodde i Norrgården, tyder tvisten inte på något släktskap med Måns Åkesson och därigenom heller inte med Åke Brunk. Möjligen kan Karl Persson i stället ha varit släkt med Åkes hustru, Ingrid Nilsdotter, som möjligen var dotter till Nils Jonsson i Södergården. Men det finns så många tänkbara släktskap mellan familjerna i de olika skattegårdar att det till slut blir meningslöst med vidlyftiga spekulationer.

Det källmaterial som återstår är skattelängderna. De äldsta skattelängderna finns i landskapshandlingarna som för Fröderyds del innehåller jordeböcker från 1546-1628, tiondelängder 1557-1619 samt några andra spridda handlingar. Efter landskapshandlingarna finns jordeböcker för åren 1631-1748 och mantalslängder 1643-1820, samt boskapslängder för åren 1632 och 1635.

Läs mer: Skattelängderna talar: att läsa jordeböcker, tionde- och mantalslängder

En besvärande omständighet i forskningen i Äsprilla är att ingenstans i landskapshandlingarnas skattelängder omnämns gårdarnas namn. Gårdarnas namn går förmodligen långt tillbaka i tiden, men det finns som sagt inga spår efter dem i skattelängderna före 1630.

Det är med säkerhet belagt att Norrgården (även kallad Storgården 1666) brukades av Karl Persson och Jon Persson. Och lika säkert är det att Södergården brukades av Olof Persson.

I Norrgården kan Karl Persson följas tillbaka till år 1613 (Älvsborgs lösen 1613). Mellan 1608 och 1619 brukas samma gård även av Jöns Månsson och Jon. Går vi ännu längre tillbaka finner vi en Måns som förekommer i skattelängderna mellan 1600 och 1610, delvis samtidigt med Jöns och Jon. Vem denne Måns kan ha varit är ovisst. Hans tid som brukare synes ha varit förhållandevis kort, omkring åren 1600–1610, och kanske gick han en alltför tidig död till mötes. Han nämns aldrig med efternamn men kan möjligen ha varit den äldste sonen till Per Månsson och därmed en äldre bror till Karl och Jon Perssöner.

I Södergården går det att spåra Olof Persson tillbaka till 1613 (Älvsborgs lösen 1613). Från år 1605 nämns både Olof och en änka i gården, därefter endast Olof.  I tiondelängderna från 1617 framgår det att två olika Olof brukar Södergården, benämnda som unge och gamle Olof. Den unge är med all sannolikhet Olof Persson, medan den gamle torde vara Olof Jonsson (Älvsborgs lösen 1613). Att de båda brukade samma gård är tydligt, då den andra gården, Norrgården, under samma tid brukades av Jöns, Jon eller Måns.

Efter de oklara åren kring Per Månssons och Per Åkessons död 1602–1603 upptas från och med 1604 den gård som senare kom att kallas Norrgården före Södergården i tiondelängderna. Om samma ordning gällde även före 1604, skulle detta kunna knyta Per Månsson till Norrgården och Per Åkesson till Södergården. Säkert är det dock inte. En granskning av mantalslängderna för andra större byar i Fröderyd – kyrkbyn, Ljunganäs, Hökhult och Årset – ger inget stöd för att gårdarna där upptas i någon bestämd ordning. Snarare synes bönderna ha förtecknats efter brukningstidens längd, där den som suttit längst upptas först. När en bonde avled eller lämnade över gården till nästa generation tycks de övriga i regel ha flyttats upp ett steg i listan, men inte heller detta synes ha följts med full konsekvens.

Min slutsats blir att det, trots många timmars efterforskning, inte går att med säkerhet fastställa vem av Per Månsson och Per Åkesson som var far till Jon, Karl och Olof Perssöner. Källorna är för knapphändiga och tidsluckorna för stora för att kedjan av brukare ska kunna följas obrutet.

Ändå finns några svaga indicier som pekar åt ett visst håll. Kontinuiteten i brukningen talar för att Karl och Jon Persson tillhörde Per Månssons gren i Norrgården, medan Olof Persson snarare hörde till Per Åkessons i Södergården. Det är ingen säker slutsats, men ett rimligt arbetsantagande utifrån det material som hittills är känt.

Utredningen visar samtidigt hur svårt det är att följa släktband i 1500- och det tidiga 1600-talets källor. Namnbruket är begränsat, skrivsättet varierande och det saknas tydliga släktskap utifrån domboken.

Jag har endast forskat i det digitaliserade material som finns på Riksarkivets hemsida och hos ArkivDigital. Men då allt inte är digitaliserat kanske det avgörande beviset fortfarande väntar på att bli funnet – vem vet? Tills vidare får släktskapet mellan bönderna i Äsprilla förbli en öppen fråga.

Jag har valt att publicera brukarna i Äsprillas två skattegårdar under 1600-talet i två särskilda inlägg, utan att dra någon definitiv slutsats om vem som var Per Åkessons arvtagare. Läs mer i inläggen:

Äsprilla Södergård under 1600-talet (väntar på publicering)
Äsprilla Norrgård under 1600-talet (väntar på publicering)

Slutord

I en släktutredning som rör tidigt 1600-tal måste man vara försiktig med att dra tvärsäkra slutsatser, eftersom källmaterialet oftast är både sparsamt och fragmentariskt. När osäkerhet råder försöker jag därför vara tydlig med det, genom att använda ord som sannolikt, troligen, förmodligen eller gissningsvis – ord som markerar att slutsatsen bygger på tolkning snarare än på säkra fakta.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Brukare i Äsprilla by 1548-1700; Hur såg livet ut i Äsprilla för nästan 500 år sedan – och vilka var människorna som brukade jorden där? Genom gamla skattelängder, jordeböcker och andra arkivhandlingar går det faktiskt att följa gårdarna och deras brukare långt bak i tiden. I det här inlägget berättar jag om hur Äsprilla by växer fram i källorna, vilka gårdar som fanns redan på 1500-talet och hur jag har försökt kartlägga dem som brukade jorden under de följande seklerna. Även om du inte har anor från just Äsprilla by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Brukare i Fröderyd by 1548-1700;

Fröderyd kyrkby har en lång historia, som till stor del går att följa genom de äldre skattelängderna, jordeböckerna och domböckerna. Genom dessa källor kan man se hur byn växer fram, hur gårdarna förändras och hur brukarna avlöser varandra genom århundradena. Det här inlägget är ett försök att, med hjälp av dessa bevarade handlingar, följa Fröderyds gårdar och deras brukare så långt tillbaka som källmaterialet tillåter. Även om du inte har anor från just Fröderyd by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Skattelängderna talar: att läsa jordeböcker, tionde- och mantalslängder; Har du någon gång undrat vilka som brukade jorden innan kyrkböckerna börjar – och hur deras liv såg ut? Kanske har du redan bläddrat i jordeböcker eller mantalslängder och funnit ett bekant namn, men inte riktigt förstått vad de andra uppgifterna betyder. Dessa gamla skattelängder döljer ofta mycket mer än man först anar – om gårdens storlek, skyldigheter, skatter och till och med om familjens sammansättning. Här får du en inblick i några av de viktigaste källorna till 1500- och 1600-talens gårdar, brukare och skatteförhållanden: jordeböckerna, tiondelängderna och mantalslängderna. Genom att läsa och jämföra uppgifterna i dessa längder går det att följa både gårdar och människor bakåt i tiden och på så sätt väva samman en nästan obruten kedja av dem som en gång brukade jorden.

Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629; Utforska 1500-talets landskapshandlingar och upptäck spåren efter dina förfäder! Här har jag samlat över 6 000 poster från perioden 1545–1629, hämtade ur 86 volymer och tusentals sidor av historiska räkenskaper. Fokus ligger på socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län, men även närliggande områden kan finnas representerade. För släktforskaren är detta en ovärderlig källa – jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder som listar bönder och gårdar under Vasatiden. Oavsett om din släkt finns här eller i närliggande socknar kan registret vara en nyckel till din historia.

Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman; Vintern anlände tidigt år 1600 och med den kom en period av katastrofala väderförhållanden. Den efterföljande sommaren 1601 var bland den kallaste i mannaminne och inledde tre år av missväxt och hungersnöd. Sedan kom pesten som drog in över stad och land under 1602-1603, vilket decimerade den av hunger försvagade befolkningen. Jag kommer i det följande visa hur man ur tiondelängder och fogderäkenskaper kan följa utvecklingen av de årliga skördarna och antalet ödehemman, vilket ger en tämligen god inblick i händelseförloppet och omfattningen av de svåra åren 1601-1603. Som exempel har jag tagit Fröderydbygden som består av socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby på det småländska höglandet. Även de drabbades av missväxten och pesten, med dramatiskt minskade skördar och där var fjärde gård helt eller delvis låg öde när det var som värst. Men efter tre svåra år kunde de glädjas sig åt att skörden 1604 blev mycket god. Efter alla prövningar gick livet så sakteliga tillbaka till det normala igen och nya brukare fyllde ödehemmanen som i flera år stått tomma.

Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.

Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618; I den frostiga januarikvällen år 1618 samlades byns invånare för ett storslaget gästabud i Fröderyds kyrkby. Bland de festande fanns bonden Anders från avlägsna Drev och den livliga ryttaren Sven Nilsson från Ljunganäs. Den glada och uppslupna stämningen övergick dock i förstämning när ett skämtsamt småbråk mellan Anders och Sven slutade i ond bråd död.

Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgs lösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.

De tidigaste spåren efter Brunk i Vasatidens källor; På det småländska höglandet, under de oroliga åren under andra hälften av 1500-talet, levde två bröder – Åke och Jon Brunk – i de avlägsna socknarna Fröderyd och Bäckaby. De båda valde att tjäna i det nybildade Smålands Ryttare, en inhemsk och pålitlig styrka skapad av Gustav Vasa. I detta inlägg berättar jag om bröderna ursprung och presenterar min teori om vem deras far kan ha varit samt var han bodde. I kommande inlägg kommer jag att fördjupa mig i Åkes och Jons levnad och öden. Oavsett om du har rötter i Fröderyd eller ej, ger denna och följande inlägg om Brunkarna en inblick i ett svenskt 1500-tal – en tid av konflikter, möjligheter och omvälvande förändringar.

Från jord till värja – Åke Brunk, ryttare i Vasakungarnas tjänst; Det här är berättelsen om Åke Brunk – bonden från Fröderyd som blev ryttare under de första Vasakungarna. Under 1500-talets blodiga krig mot Danmark och Ryssland stred han för kronan, från Smålands djupa skogar till fälten i öster. Åke var ingen hjälte i historieböckerna, men hans liv speglar en tid då varje bonde kunde bli soldat – och varje fälttåg kunde bli det sista. Han byggde upp en välbärgad gård, rustade hästar, lejde män, och såg sina söner ta över arvet. Men själv föll han i främmande land. Genom mönsterrullor, jordeböcker, och andra skattelängder träder en sällsynt tydlig människogestalt fram: ryttaren från Äsprilla – som levde för jorden, men dog för riket.

Bränt och plundrat – danskarnas framfart genom Småland 1568; Under Nordiska sjuårskriget blev Smålands en scen för brutala härjningar. Den danske befälhavaren Daniel Rantzau ledde sin här längs skogiga, slingrande vägar och lämnade efter sig en ödelagd trakt. Bönderna såg sina hem brinna, sina förråd tömmas och sina livsverk förintas på ett ögonblick. Genom en detaljerad studie av Västra och Östra härader har jag kartlagt danskarnas framfart och de spår av plundring och förstörelse som finns bevarade i historiska källor. Följ med på en resa genom det förödda Småland och de berättelser som jordeböckerna lämnat efter sig – en historia om eld, plundring och ett landskap i ruiner.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Källor

Bilder:

1. Thomas Lindgren / chatGPT. Bilden inspirerad av flygbild av Äskhult, LÄNK.
2. Thomas Lindgren / chatGPT.
3. Bild: Riksarkivet. Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1585: 2B (1585), bildid: A0052492_00176. LÄNK
4. Thomas Lindgren / chatGPT.
5. Bild: Riksarkivet. Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1587: 8 (1587), bildid: A0047668_00056. LÄNK