Sommaren hade varit torr och kyrkbacken var samlingsplatsen för församlingsborna. Men det var inte bara torkan som skapade oro – det gick ett rykte om ett kätteri i Ärnamåla fick människor att tala om guds straff och föra fram anklagelser mot en oskyldig man. Mitt i dramat stod Håkan som svor sin oskuld vid Guds namn och kämpade för sitt anseende.

Ryktet

I slutet av 1679 gick ett rykte i Bäckaby socken som gjorde folk både häpna och oroade. Sedan en tid var det känt att sonen på det lilla torpet i Ärnamåla hade belägrat pigan i samma torp och gjort henne med barn, vilket föddes fjorton dagar för midsommar. Sonen på torpet hette Sven Håkansson och pigan Märit Bengtsdotter.

Ärnamåla var på ett fjärdedels mantal skattehemman som låg i den allra östligaste delen av socknen, på gränsen mot Lannaskede. Det ägdes av välborna Fru Katarina Bock.

Att den unge mannen gjort en piga med barn var inget särskilt ovanligt eller häpnadsväckande, låt vara att det var olämpligt och orsakade en del skvaller förstås. Och de hade båda varit obetänksamma då deras förhållande varat en längre tid. Men då Sven Håkansson lovat gifta sig med pigan så borde hela historien snart ha fallit i glömska om det inte vore för att även fadern sades ha legat med pigan! Så vem var då barnafadern, Sven Håkansson eller hans far Håkan Persson? Till råga på allt så tog den unge Sven tillbaka löftet om att äkta pigan Märit. Hennes belägenhet blev helt plötsligt så mycket sämre och hon blev i allas ögon en kona med ett oäkta barn.

På kyrkbacken

Sommaren som gick hade varit mycket torr med ytterst lite regn. En söndag efter gudstjänsten var församlingsborna som vanligt samlade på kyrkbacken. Bland dem var kvartermästaren Anders Johansson från frälsegården i Slageryd. Han var inte helt på god fot med Håkan Persson i Ärnamåla och sade högt så att många kunde höra det: ”här i bäckeby sokn wäxer alldrigh lööf eller grääs, för dhet Kätterij som i Arnemåla föröfwat ähr”. Han syftade på torkan och som enligt hans mening måste bero på kätteriet som skett i Ärnamåla och gud straffade nu alla i hela socknen för detta.

Därefter gick han till länsmannen och frågade honom om denne inte skulle häkta dem alla tre i Ärnamåla?

På tinget i Sävsjö

Ärnamålasaken, som den kallades i folkmun, togs upp på vintertingets andra dag som hölls i Sävsjö den 28 januari. Det här var dagens tredje lägersmål och började på sedvanligt vis att de båda kontrahenterna kallades in; drängen och ryttaren Sven Håkanson samt konan Märit Bengtsdotter och båda bekände sitt brott. Men sedan sade länsmannen Sven Svensson att ”att dhet är intet så rätt medh detta Lägersmåhl, som mann troor”. Detta eftersom det gick ett rykte, såväl inom som utom häradet, att denne drängens fader Håkan Persson skall även ha haft lägersmål med samma kona tillika hans tjänstepiga.

Länsmannen hade fått reda på att så länge Märits broder, en soldat vid namn Arvid i Slageryd, levde så hade den unge Sven lovat henne äktenskap. Men då brodern dog ändrade sig Sven och tog tillbaka löftet. Rätten insåg att detta lägersmål inte var så enkelt och beslutade sig för att avbryta förhandlingarna och fortsätta nästa dag.

Hon hade allenast beställa medh Sonen

Dagen därpå togs fallet från Ärnemåla upp igen, och man fann det nödvändigt att förhöra parterna var för sig och enskilt. Märit togs först in och uppmanades upprepade gånger att bekänna sanningen, men trots rättens idoga ansträngningar kunde inga ytterligare upplysningar fås från henne ”änn hon hade allenast beställa medh Sonen, och fadren slätt intet”. Hon nekade alltså att ha någonting med Håkan att göra.

Därefter kallades Sven fram, vilken bekräftade att han hade lovat att gifta sig med pigan, men nu inte längre ville eller kunde fullfölja detta löfte. Sist förhördes fadern Håkan och han uppmanades med kraftiga ord att bekänna sanningen, men han förnekade bestämt och åkallade Guds förbannelse om han ljög.

Sedan togs kvartermästaren Anders Johanssons inblandning in, vilken talat med länsmannen på Bäckaby kyrkogård. Håkan Persson invände mot Anders Johansson och menade att denne var hans avundsman för en fällas skull. Håkan var övertygad om att det var Anders Johansson som spridit detta elaka rykte om honom.

Rätten beslutade att trots vissa misstankar om Håkan ändå ge honom en tidsfrist till nästa ting där Håkan tilläts stämma Anders Johansson för ryktesspridning.

Håkans bedyrelser

På sommartinget den 26 maj infann sig kvartermästaren Anders Johansson från Slageryd som fått en stämning från Håkan Persson i Ärnamåla. Anders Johansson hade med sig en attest från Bäckabys församling som ”förmäler att dhe samptelige hafwa långt tillförende hördt dhetta rychtet”, alltså att ryktet var väl känt av alla människor långt tidigare än den dagen då han tog upp saken med länsmannen. Anders ville därför göra sig fri att vara den som först spridit ut ryktet.

Rätten frågade om Anders och Håkan hade någon avund sig emellan, till vilket båda svarade nej. Anders Johansson fick frågan om han tordes fria Håkan, men på det han svarade att han ”uti sitt Samweete hwarcken frija eller fällan” kunde.

Håkan fortsatte sedan att försvara sig med ”swåra och grufwelige bedyrelßer” om att han var oskyldigt anklagad. Han visade upp två attester från Sven i Pukås och Nils Ulveboda, bägge boende i grannsocknen Lannaskede, där de intygade att såvitt de kände till hade Håkan varit en ärlig person, såväl i ungdomen som i ålderdomen.

Tvenne andra personer kunde vittna hur Håkan kört iväg sonen när han ”fick wetta honom hafft ummänge medh kåhnan”. Samt att de tillade att de aldrig kunnat förstå hur Håkan kommit i detta rykte.

Hafwa alldrigh någonsin warit osamß

Därefter kallade rätten in Håkans hustru bakom lykta dörrar. Hon blev allvarligen förmanad att i ”Gudz och Rättwijsan skulldt gifwa Rätten tillkienna hwadt hon wiste om dhenne Saaken”. Hon sade att hon mycket väl kände till ryktet om honom, men aldrig har hon ”kunnat fattat någon mißtancke till honom” utan tvärtom gjorde honom helt fri från att ha haft lägersmål med konan. Hon tillade att varför ”skulle iagh icke så wäll förstådtt om Gubben hade hafft omgiänge medh henne” som förstod att sonen haft det. Sedan sade hon att de ”hafwa alldrigh in till nu sin ållderdoom, någonsin warit osamß”.

Gubben ähr skylldigh

Länsmannen Sven Svensson berättade under ed, att när konan Märit ”war hårdt betagen aft een häftigh siuukdoom”, hade hennes bror och soldaten Arvid i Slageryd hälsat på henne. Denna Arvid var en brottfälling, det vill säga en person som har fallandesot eller epileptiker som vi skulle säga idag. Arvid hade frågat och pressat sin syster Märit om vem som var barnafadern, men inte fått något besked av henne. Då skall Arvid ha sagt: ”Jagh fruchtar Gubben ähr skylldigh”. Märit försvarade sig och bedyrade att hon inte visste vad hon hade sagt och yrat i sitt sjukliga tillstånd. Rätten kunde inte få någon annan bekännelse av Märit än att det var Sven Håkansson som var barnafadern och fadern Håkan var oskyldig.

Rätten lät genom två av nämndemännen göra ett sista försök att förhöra Sven och Märit och få dem till en sann bekännelse. Men utan resultat, annat än det de redan berättat.

Tingsrätten tog saken till avslut och friade Håkan från alla anklagelser. Bland de starkaste skälen som anfördes var Håkans egna förnekande där han åberopande gud som sitt vittne och han måtte få evig förbannelse om han om detta ljög. Om hur ryktet hade kommit ut kunde ingen säga annat än att det troligen kom från Märits bror Arvid som förhört henne i när hon låg svårt febersjuk. Och att denne endast sagt ”Jagh fruchtar Gubben är intet oskylldigh”, vilket rätten konstaterade ”heelt och hållit (var) en gißningh”. Arvid förringades ytterligare då han ju var en brottfälling som ”föga witzordt bör gifwas”. Även Håkans hustru Ingegärd Persdotters vittnesmål var starkt bidragande till att övertyga rätten.

Håkan och hans hustru kunde lättade resa hem igen. Han var friad från ryktet och hade fått tillbaka sitt anseende i bygden.

Beträffande sonen Svens och Märits lägersmål, skickade tingsrätten dem till ”dhet Ehrewördige Prediko Embetet om Echtenskapet”. Kyrkan skulle alltså försöka förmå dem att gifta sig. Men det gick inget vidare med det. På vintertinget 1681 avgjordes deras sak. De kom tillbaka med en attest från konsistoriet i Växjö som sade att Sven ”intet kan bringas till något ächtenskap medh kånan Märit Bengtsdotter”. Därför dömdes Sven till 40 mark i böter och Märit till 20 mark, samt att båda skulle stå uppenbar skrift i Bäckaby kyrka.

Slutord

40 mark i böter var kännbart och motsvarade 10 daler. Som jämförelse erlade fadern Håkan nästan två daler årligen i jordränta för fjärdedelshemmanet i Ärnamåla.

Håkan var 56 år då den här historien utspelade sig och omnämndes vara i sin ålderdom! Han avled 1696 och blev 72 år gammal. I dödboken står det att läsa om honom:

”Dominica Oculi Håkon Persson i Arnamåla, född i Hielmester af Ehrliga och gudsfruhtiga föräldrar, hwilka längst för detta i herranom äro afsompnade, hoos sina föräldrar och tiänt hoos Ehrligt folck i 25 åhr. Inträdde i Echtenskap medh Ingridh Persdotter, pignora coniugii 5. Lefwat i Echtenskap 47 åhr. Siuk i 7 dagar, dödh den 8 Martii, dess ålder 72 åhr. Begrafwen mitt på kyrkiogården.”

Hans hustru Ingegärd Persdotter bodde kvar på torpet och sista gången hon förekommer i källorna är i 1705 års kommunionlängd.

Sonen Sven Håkansson gifte sig 1688 med Kerstin Svensdotter från Lannaskede. De bodde först i Knutstorp i åtta år och sedan i Ärnamåla. De fick fem barn tillsammans. Han kallades in som ryttare igen då Sverige ersatte den armé som gått förlorad i Poltava. Han tågade med denna till Skåne för att möta danskarna som i november 1709 hade landstigit vid fiskeläget Råå utanför Helsingborg i avsikt att ta tillbaka de södra landskapen. Sven stupade vid slaget utanför Helsingborg den 28 februari 1710. Han blev omkring 50 år gammal. Hans hustru levde kvar på torpet in till sin död 1733 i en ålder av 68 år. I dödboken kan vi läsa om henne:

”Dominca Reminiscere begrofz sahlig Kierstin Swensdotter född i Pukåhs 1665, blef gift åhr 1688 med Ryttaren Swen Håkansson från Arnamåhla, aflat 4 söner och en dotter, en son död, boskapat i Knustorp i 8 åhr och sedan i Arnamåhla. Mannen dödde på slaget i Skåne 1710. Siuk i 8 dagar, död den 8 Februarij, dess åder ähr 68 åhr.”

Kan Kerstins far vara den Sven från Pukås som försvarade Håkan Persson på sommartinget 1680?

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Horkarlen; Som kvartermästare och gift med en adelsdam borde Anders Johansson ha haft de bästa förutsättningarna för ett gott rykte och leverne, men dessvärre hamnade han tidigt i konflikt med sina grannar och blev föga smickrande känd för sitt lösaktiga leverne och ansedd som ”een hoorachtigh Karl”.

Bäckaby Dödbok 1688-1804; Denna avskrift av Bäckaby död- och begravningsbok omfattar åren 1688 till och med 1804 och omfattar 1295 döde, de allra flesta från dödböckerna. Men inte alla döde fördes in i dödboken. Under mitt letande i källmaterialet har jag hittat döde från andra källor, till exempel husförhörslängderna. För alla döde i dödboken fram till 1780 har jag skrivit av samtliga dödsnotiser. Sammanlagt är det 1001 avskrifter.

 

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1680-01-28 §20 Lägersmål: Forts 1680-01-29 §54
• 1680-01-29 §54 Lägersmål: Forts från 1680-01-28 §20, forts 1680-05-26 §73
• 1680-05-26 §73 Lägersmål: Forts från 1680-01-29 §54
• 1681-02-26 §63 Lägersmål