Den här är berättelsen handlar om Jöns Jakobssons misslyckade förvärv av den gård som han bodde på och brukade. Han köper gården av sina styvbarn, men hindras att få lagfart på egendomen av en rusthållare från huvudgården som hävdar sin bördsrätt. Det blir en utdragen process som pågår tio års tid under 1680-talet som slutar med att Jöns förlorar ägotvisten.

Jöns i Åslatorp

Året är 1681. Bonden och fogden Jöns Jakobsson Pihl bor i fjärdingshemmanet Åslatorp i Bäckaby socken tillsammans med sin hustru Ingeborg Persdotter. De har varit gifta sedan 1647; de hade sannolikt barn men inget är känt till namnet [14].

Ingeborg hade tidigare varit gift med ryttaren Nils Torsson, vilken dog i Danmark 1644. Nils och Ingeborg hade tre barn; sönerna Gustav, Erik, Elias och dottern Elin. I ett tingsmål från 1687 får vi reda på att då bodde Gustav och Erik i Stockholm medan Elias var uttagen som soldat och vistades i Livland. Livland motsvarade södra hälften av dagens Estland och norra hälften av dagens Lettland. [9, 16]

Jöns var till åren kommen, någonstans runt 55-60 år gammal vid ingången till 1680-talet. Styvsönerna var inte längre hemma och skulle troligen inte återkomma heller. Och det var osannolikt att styvsonen Elias, som var i Livland, någonsin skulle återkomma.

Bördsrätt

På vintertinget 1681 gör ryttaren och rusthållaren Per Bengtsson i Bäckaby anspråk på Åslatorp, som denne menar har bördsrätt till. Per är nämligen systerson till Jakobs hustru Ingeborg. På tinget visar Per Bengtsson upp ett fastebrev från 1631 som visade att fjärdingshemmanet Åslatorp då låg under skattegården i Bäckaby. Därför begär han nu att få köpa tillbaka Åslatorp.

Detta väcker förstås oro hos Jakob, han hotas ju indirekt att förlora brukningen av gården och flytta därifrån. Visserligen är ju hustrun släkt med Per Bengtsson, men kan man lita på honom?

Tiden går och inget mer händer förrän Per Bengtsson fyra år senare, återkommer till tinget och upprepar sin begäran om att köpa hemmanet.

Köpet

Jöns insåg att nu var tiden kommen att göra något – och det gjorde han. Han löste ut Åslatorp från sina styvsöner med 50 riksdaler silvermynt. Därefter gick Jöns till tinget där Åslatorp för att uppbuda köpet.

Enligt lagen skulle gårdar som låg ute på landsbygden uppbudas, det vill säga att köpet skulle tillkännages vid tre på varandra följande ting. Förfarandet med uppbud gjordes för att alla i häradet skulle få veta att en gård sålts. Om det fanns någon som var närmare släkt med säljaren så hade den personen rätt att lösa gården istället för den som köpt den. ”Thet jordebyte må icke klandras eller i staden hembiudas, utan effter laga uppbudh medh härads eller stadsens fastebref bekräftas”. [17]

Denna förköpsrätt på grund av släktskap kallades bördsrätt och innebar att denne då löste gården för samma summa pengar som köparen hade gett. [18]

Och naturligtvis fanns det någon som kunde klandra köpet – Per Bengtsson i Bäckaby! Denne stämde in Jöns Jakobsson till Västra härads ting följande höst 1686. Återigen hävdade han bördsrätt och ville därför köpa hemmanet Åslatorp.

Jöns Jakobsson hade köpt gården av sina styvbarn för 27 riksdaler silvermynt, men kunde inte uppvisa något köpebrev.

Jöns insåg sitt hopplösa underläge men försökte ändå som en sista utväg lägga fram en protest att om han inte får behålla gården så borde den i alla fall tillkomma hans styvson, Elias Nilsson. Detta var ett slugt drag eftersom Elias hade bördsrätt på mödernet. Emellertid var Elias var nu knekt och befann sig i Livland och rätten noterar att det är ”Elias Jönsson* förbehållet sin mödernes Rätt uti bemelte hemman Åsletorp, om han till äfwentyrs någon sin skulle hemkomma”. Man hade alltså inget större hopp om att någonsin se honom komma hem igen.
* Det står Jönsson i domboken men jag håller det sannolikt som felaktigt. Om inte innebär det att Ingeborg Persdotter hade fått Elias i ett äktenskap före Nils Torsson.

Domen som gick emot Jöns

Häradsrätten gick på  Per Bengtsson anspråk och dömde Jöns Jacobsson att antingen lämna tillbaka pengarna till sina styvbarn eller ge dem till Per Bengtsson som då blir den nye ägaren. Han valde det senare.

Jöns Jakobsson återkom inte till nästa ting, men väl nästa igen. På sommartinget 1687 togs saken återigen upp men denna gång kunde Per Bengtsson själv inte närvara utan han företräddes av nämndemannen Anders Brynjelsson i Hjälmåkra.

Jöns visade nu inför rätten en skrift från sina styvsöner, Gustav och Erik Nilssöners, och som var daterat i Stockholm den 9 september 1686. Den var alltså skriven en månad innan förra gången han var stämd inför tinget, men uppenbarligen var inte postgången långsam så att det tog mer än en månad att få det skickat från Stockholm till Bäckaby i Småland. I detta brev säger sig Gustav och Erik ha fått 27 riksdaler och att de är nöjda med detta.

Sven Hemmingson däremot, gift med styvdottern Elin Nilsdotter och syster till Gustav och Erik, säger sig inget fått utöver den likvidationsskrift som Jöns Jakobsson gett honom. Jöns hade emellertid med sig detta dokument från den 30 maj 1680 och ”af många goda män underskrifwen”. Även denna skrift uppvisades för rätten och här framgick det tydligt att Sven Hemmingsson fått betalt för allt löst och fast.

Rätten fann att Korpralen ”må hemmanet inlösa, till nesta Trädesbruuk” eftersom det är knutet till Rustningshemmanet Stockagården. Vidare gav rätten två nämndemän i uppdrag till nästa ting att värdera hemmanet så att Per Bengtsson och Jöns ”skulle kunna öfwerens komma, medh bygnat och annat”.

Den nye ägaren

Så skedde och på följande höstting 1687 hade de två nämndemännen, Anders Bryngelsson, Hjälmåkra och Per Andersson, Skepperstad, fullgjort sitt uppdrag och utfört värderingen av Åslatorp. De kom fram till att hemmanet var värt 50 riksdaler silvermynt. Denna summa skulle således köparen korpralen Per Bengtsson betala fogden Jöns Jakobsson. Efter genomfört köp skulle köparen därefter ”emottager huusen, sådanna som dhe nu finnes, dher effter Jöns Jacobsson må wara frij”.

Per Bengtsson, numera korpral, lät ingen tid gå till spillo. En dryg månad efter häradsrättens slutliga dom genomfördes köpet och köpebrevet skrevs den 16 november 1687. Brevet bevittnades bland annat av komministern i Ramkvilla, ”Wähllärdhe herr” Samuel Sandman.

I detta köpebrev säger sig Jöns med ”godh willia hafwer försåldt och till Kiöps upplåthet Corporalen Manhaftigh Pehr Bengdtsson skatterättigheten uthi hemmanet Åslatorp för Femtijo dahler smt och i wängåfwa 2½ Riksdahler”. Vidare står där att Jöns avstår ifrån sig och sin hustrus egna barn såväl som styvbarn hemmanet Åslatorp, vilken istället tillfaller ”Manhaftig Corporalen” Per Bengtsson och hans hustrus barn och arvingar ”till Ewärdelig ägendom”.

Därefter lät Per uppbuda Åslatorp tre gånger, sommartinget 1688, hösttinget 1688 och slutligen den tredje gången vintertinget 1689. Vid det första uppbudet lät han kungöra att han låter även sin syster Elin Bengtsdotter ha bördsrätt i Åslatorp.

Den sista tiden

För Jöns var nederlaget fullständigt. Han och hustrun Ingrid hade bott i Åslatorp i 40 år och nu förlorade de gården.

Han hade sålt gården till Per Bengtsson i november 1687 och han levde inte länge därefter. Jöns avled troligen i början av 1688, möjligen slutet av 1687. I sockenstämmoprotokollet den 1 maj 1688, under ”gåfwepänningar och pungpänningar” ges 16 öre i ”Testament effter Jöns i Åslatorp”. Han finns inte med i Bäckabys dödbok som börjar i mars 1688.

Hur gammal blev Jöns? Det finns inga uppgifter om när han var född, men han anges vara en ”ung ryttare” år 1647 [1]. Så han bör då vara född under första halvan av 1620-talet. Det innebär att Jöns var drygt 60 år då han dog.

60 år låter inte så mycket i dagens öron, men Jöns hälsa hade varit vacklande flera gånger. Kanske var det från hans år som ryttare? Men han repade sig vid samtliga tillfällen. I slutet av 1658 låg han ”hemma illa siuk” och kunde inte närvara vid tinget angående en tvist om en fördärvad häst och dessförinnan ”lågh å Sothesäng widh förra ting, och tå besöchtes medh Sacramentet” av kaplanen i Ramkvilla. [2]

År 1666 meddelade han att han vara förlamad och bad om en attest i vilken han beklagade sig över sina stora kostnaderna för rusttjänsten. [3]

Fastebrev på Åslatorp

Sista akten i denna segslitna process skrevs på vintertinget i mars 1690 då Per Bengtsson sökte och fick fastebrev på fjärdingshemmanet Åslatorp.

Slutord

Jöns Jakobsson var son till Jakob Andersson i Ingaboda i Fröderyd socken. Han förekommer med titeln fogde i Västra härads dombok mellan åren 1679-87, det vill säga han innehade den sysslan intill sin död.

Åslatorp, eller ”Åsletorp” som det hette, togs upp omkring 1606. Det är året då Åslatorp första gången nämns i den årliga räntan i landskapshandlingarna [15].

Åslatorp ägdes ursprungligen av Ingeborgs far, ryttaren Per Gudmundsson i Bäckaby kyrkby.

Åslatorp övergick så småningom i Per Bäckmans systers ägo, Elin Bengtsdotter. Hennes man sålde det 1717 – henne ovetande – till komministern Petrus Torpelius i Bäckaby. Efter en segsliten rättsprocess köpte hennes son, kvartermästaren Sven Bäckman, tillbaka hemmanet för att ha det åt sin mor Elin under sina sista levnadsår.

Läs mer i inlägget: Uth Hundzfott, du skal anten dö eller iag ligga död på Backen

Har du kommentarer eller vet mer?

Kanske du vet mer, till exempel när och var Jöns Jakobssons hustru Ingeborg dog? Kontakta då mig.

Mer läsning

Den otacksamme drängen; om hur Per Bengtsson skrevs ut till soldat men slingrade sig ur det

En bedröfwelig Eldzwådha; om branden som ödelade stora delar av Bäckaby Stockagårds fähus och förrådsbodar

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; en biografi om en rusthållaren i slutet av 1600-talets Sverige.

Uth Hundzfott, du skal anten dö eller iag ligga död på Backen;  I 27 år hade Petrus Torpelius tjänat som präst i Bäckaby socken och i över tio år hade han brukat en del av skattehemmanet Åslatorp. Men 1723, vid 58 års ålder, var hans tillvaro hotad. Kvartermästaren Sven Bäckman hade tvångsutlöst Torpelius från hemmanet för att ge sin gamla mor en plats att bo på ålderns höst. Detta ledde till en bitter konflikt med anklagelser från båda håll och som kulminerade med våldsamheter hemma hos prästen dagen efter Mikaelsmäss.

Källor

Huvuddelen av denna berättelse bygger på mål i Västra härads dombok mellan åren 1681-90, vilket är referenserna 4-14 nedan. Samtliga referenser nedan till domboken finns avskrivna här: Västra härads dombok

1. Västra härads dombok 1647-03-01, §9 Smädesord, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:27 (1631-1650) Bild 2640
2. Västra härads dombok 1659-01-27, §4 Tvist, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28a (1651-1664) Bild 1640 / sid 3
3. Västra härads dombok 1666-09-18, §34 Rusthållning, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 570 / sid 49]
4. Västra härads dombok 1681-02-25, §14, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:61 (1681-1686) Bild 60
5. Västra härads dombok 1685-04-13, §11 , Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:61 (1681-1686) Bild 2040
6. Västra härads dombok 1686-03-18, §8 Uppbud 2:a gången, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:61 (1681-1686) Bild 3070
7. Västra härads dombok 1686-06-23: Uppbud 3:e gången, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:61 (1681-1686) Bild 3310
8. Västra härads dombok 1686-10-12, §5 Tvist om gårdsköp, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:61 (1681-1686) Bild 3360
9. Västra härads dombok 1687-02-03, §5 Ansökan, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 60
10. Västra härads dombok 1687-06-14, §43 Tvist om gårdsköp, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 340
11. Västra härads dombok 1687-10-09, §68 Tvist om gårdsköp, 1688-06-18: Uppbud 1:a gången, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 750
12. Västra härads dombok 1688-06-18, §20 Uppbud, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 1320
13. Västra härads dombok 1688-10-24, §2 Uppbud, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 1810
14. Västra härads dombok 1689-03-09, §2 Uppbud, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 2200
15. Västra härads dombok 1690-03-11, §2 Fasta på gårdsköp, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 3260
16. Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1606: 19 (1606), bildid: A0047979_00101
17. Livland, Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Livland
18. Uppbud, Svenska Akademiend ordlista
19. Köpebrev, hembud, hembjuda, uppbud, lagbud, bördsrätt, fasta, sköte, skötning och fastebrev (Vägledning i domboksforskning.), http://www.domboksforskning.se