Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

Jag går igenom ett flertal byar med dess bönder och visar bilder ur Älvsborgs lösens längder, som kan vara till hjälp för släktforskaren att bättre förstå vad som står där. Dessutom reder jag ut de olika myntenheterna som förekommer och hur de skall förstås.

Det enskilda fallet kanske inte alltid är så intressant, men om man vidgar perspektivet och ser på en hel by eller hel socken så växer en bild fram om hur människorna hade det under denna tid och hur de tyngdes av ännu en skattepålaga.

Om Älvsborgs lösen

Under Kalmarkriget erövrade danskarna år 1612 Älvsborgs fästning vid nuvarande Göteborg. I freden i Knäred året därpå bestämdes att Sverige skulle återfå fästningen om man inom sex år betalade ett krigsskadestånd om 1 miljon riksdaler silvermynt och detta skulle ske genom fyra delbetalningar: 1616, 1617, 1618 och 1619. Med den sista inbetalningen i januari 1619 kom fästningen slutligen återigen i svensk ägo.

Riksdagen beslöt att man skulle ta upp en landsomfattande skatt av hela befolkningen som skulle betalas under vart och ett av de sex åren 1613-1618, vilka benämndes som första till sjätte terminen. För uppbörden av skatten, som kallades Älvsborgs lösen 1613, tillsattes särskilda kommissarier.

Skatten betalades med olika belopp av olika kategorier i samhället. En bonde 2 riksdaler, en dräng eller piga 1 riksdaler osv. Endast några få kategorier var befriade från skatt, adelns tjänstefolk och vissa arrendebönder, knektar och ryttare i fält samt personer som var under 15 år och över 70 år.

De rannsaknings- och restlängder som tillkom 1619-1622 var en sammanfattning av de sex årens längder. Rannsakningslängden ger utförligare förklaringar än de föregående uppbördslängderna och har notiser om dödsfall, flyttningar med mera och är därför särskilt värdefull för släktforskaren.

Myntenheterna, skattesatsen och dess värde

Vid tiden för Älvsborgs lösen stöter man på några olika myntenheter. De viktigaste att känna till var:

• Riksdaler (slagen daler) silvermynt, i det följande förkortat till Rdlr
• Daler (silvermynt). Det gick 1½ daler på varje Rdlr
• Mark; det gick fyra mark på en daler, och sex mark på en Rdlr.

Skattesatsen för Älvsborgs lösen var 16 Rdlr för kyrkoherden, 8 Rdlr för en länsman, 2 Rdlr för ett hjonelag, 1 Rdlr vardera för änkling, änka och dräng samt en halv Rdlr för en piga. Om du vill veta hur det var för andra kategorier, se inlägget Jönköpings län i Älvsborgs lösen.

I längderna blandas valörerna så att det ena året kan anges 2 Rdlr för ett hjonelag medan det nästa år står 3 daler och det var samma summa pengar. Betalade någon halv skatt kan det stå 6 marker. I bilden nedan summeras Sven i Holmeshult, Fröderyd socken, erlagda skatt för de sex terminerna 1613-1618:

• 1 terminen (1613): 1 hjonelag (2 Rdlr) + 1 piga (0.5 Rdlr) = 2½ Rdlr
• 2 terminen (1614): 1 hjonelag (3 daler) + 1 piga (3 mark), se tecknet för marker
• 3 terminen (1615): 1 hjonelag (3 daler) + 1 dräng (1.5 daler) + 1 piga (0.75 daler) = 5 ¼ daler
• 4 terminen (1616): 1 hjonelag (3 daler) = 1 dräng (1.5 daler) = 4½ daler
• 5 terminen (1617): samma som 1615
• 6 terminen (1618): 1 hjonelag (3 daler) + 1 piga (0.75 daler) = 3¾ daler, vilket är detsamma som för 1614!

En riksdaler hade en silvervikt om 25½ gram. För en vanlig bonde, som var skyldig att betala 2 Rdlr i skatt, var detta alltså detsamma som 51 gram  silver. För att få en känsla av hur mycket det är, motsvarar 51 gram ungefär vikten åtta nutida tiokronorsmynt.

I inledningen av ”Räkenskaper för Älvsborgs lösens uppbörd och utgift 1613-1620” ges en prisomräknare för olika varor, den så kallade ”Wärderingen”. Troligen var det så att det skatten inte alltid betalades i reda pengar eller silver, utan kom till Stockholm i form av varor av olika slag. I denna längd finner man bland annat att en tunna råg eller korn värderades till sju marker. Då det gick sex marker på varje slagen riksdaler kostade en sådan tunna alltså 1.75 Rdlr. Vi ser att skatten på 2 Rdlr motsvarade ungefär värdet på en tunna råg eller korn.

Vidare värderades en tunna smör 15 daler eller 10 Rdlr. Som kuriosa kan nämnas att en älghud ansågs vara värd 5 daler och en deker (tio stycken) bockskinn 8 daler.

Om Fröderyds gäld

Längderna för skatteuppbörden upprättades av kyrkoherden och de omfattade dennes pastorat. I dessa längder använde man begreppet gäld, till exempel Fröderyds gäld. Fröderyds gäld omfattade alltid socknarna Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla. Mellan 1613 och 1613 ingick också Södra Solberga socken och 1614 även delar av Skepperstads socken som annars tillhörde Hultsjös gäld.

Fröderyds och Ramkvillas socknar var ungefär lika stora och hade omkring 45 gårdar fördelade på skattehemman, skattetorp, kronohemman kronotorp, frälsehemman och frälsetorp. Bäckaby var den klart mindre socknen på omkring 30 gårdar. Vill du veta mer om gårdarna och torpen, titta då i inläggen Byar och torp i Fröderyd, Byar och torp i Ramkvilla och Byar och torp i Bäckaby. Jag har uppdaterat dessa att beskriva hur det såg ut år 1615, det vill säga vid tiden för Älvsborgs lösen.

Om Västra härad

Fröderyds pastorat med annexförsamlingarna Ramkvilla och Bäckaby ligger i Västra härads sydöstra hörn. Västra härad, som omfattar tjugo kyrksocknar, tillhör Jönköpings län och ligger sydväst om Jönköpings stad.

År 1613, som var det första skatteåret för Älvsborgs lösen, fanns i Västra härad 1533 hjonelag, det vill säga antal hushåll. Vidare fanns det inom häradet 93 änkor men endast 7 änklingar. Det gick alltså 13 änkor på varje änkling. Sex procent av gårdarna drevs således av kvinnor; änkorna. Här fanns 370 unga hemmavarande söner eller drängar som var 15 år eller äldre, samt 478 döttrar eller pigor. Det fanns med  andra ord en ungdom i vartannat hushåll.

Vad man kan hitta i hjonelagslängderna

Hjonelagslängderna, som även kallades för mantalslängd eller uppbördslängd, är särskilt intressanta för släktforskaren. Ett hjonelag betyder enligt svenska akademiens ordlista äktenskap, giftermål. I det här sammanhanget kan man förstå det som ett hushåll bestående av man, hustru och minderåriga och icke skattskyldiga barn. Begreppet hjonelag tillämpades på både borgare i städerna och bönderna på landsbygden. En hjonelagslängd var alltså en förteckning på alla hushåll i en stad eller socken.

I de äldre skattelängderna såsom den årliga räntan och tiondelängden redovisades endast en bonde per skatteskyldig enhet. Till exempel finner man att en skattegård om ett helt mantal hade en bonde likväl som ett kronotorp hade en bonde. Man skulle då kunna dra den slutsatsen att det var välmående storbönder och att dessa hade det så mycket bättre ställt än de som brukade de små torpen. Så kan det naturligtvis ha varit, särskilt  om man går lite längre tillbaka i tiden, men vid tiden för Älvsborgs lösen hade dessa gårdar oftast flera brukare. Man kan ana detta då det ibland står olika namn för samma gård i tiondelängden och i den årliga räntan. För fogden var det naturligtvis viktigast att ha en ansvarig person för varje gård, mindre viktigt vem av bönderna som han skrev upp.

Till skillnad från andra skattelängder från denna tid, till exempel årliga räntan och tiondelängden, så inbegrep hjonelagslängden för Älvsborgs lösen 1613 i stort sett samtliga hushåll i en by och inte bara den som var huvudansvarig för skattebetalningen i en gård. Det innebär alltså att vi i hjonelagslängden kan finna mer än en person för en gård.

Många var för fattiga för att kunna erlägga skatt till Älvsborgs lösen och befriades då. Likaså undantogs frälsebönderna och frälsetorparna. Så fortgick det fram till 1616, men i 1617 och 1618 års längder redovisas alla gårdar och torp i socknen, skattehemman såväl som frälsetorp och nybyggen.

Antalet skattepliktiga personer i Fröderyds gäld 1613, där även Södra Solberga ingick, uppgick till 294 stycken och fördelades enligt:

• Kyrkoherden Nils Bringius
• Länsmannen Bryngel Ingevaldsson
• 3 underbefäl
• 191 hjonelag
• 35 drängar
• 48 pigor
• 14 änkor
• En änkling

Sammanlagt inbringade detta 489 riksdaler silvermynt. Kyrkoherden Bringius fick erlägga 16 Rdlr, länsmannen 8, underbefälen 3, hjonelagen lade 2 Rdlr, drängar, änkor och änklingar 1 Rdlr samt pigorna ½ Rdlr. Fröderyds gäld bidrog med 12% av uppbörden i Västra härad.

Dessutom fanns det tre skattebefriade grupper, nämligen:

• 25 skattebefriade ryttare
• 7 skattebefriade knektar
• 8 skattebefriade hjonelag och en änka på grund av deras fattigdom, husarma kallade.

Tolv av ryttarna och knektarna var detta år ute på tåg.

1617 års längd  är prydligare skriven och mer detaljerad i det avseendet att kyrkoherden Bringius nu anger gårdarnas jordnatur, böndernas efternamn är oftare angivna och även namnet på änkan i Flathult är med, hon hette Karin. Annars förekommer nästan aldrig namnet på änkorna i de äldre skattelängderna. I 1618 års längd nämns även änkan Margareta i Ljunganäs vid namn. I 1620 års rannsakningslängd framkommer även änkan Ragnell i Slageryd samt änkan Marit i Tostatorp.

Här framgår också vilka hjonelag som bodde i samma gård. Som exempel kan sägas att i en av skattegårdarna i Höreda – med all sannolikhet Södergården –  bodde Erland Persson. Omedelbart under honom står även Jöns och Nils varav den sistnämnde var husarm. I de tre skattegårdarna i Svinaryd fanns tre hushåll. Hos Nils bodde även Tuve och han var ”blind och uthgammal”.

Mönstret är tydligt; först står bonden, kanske ägaren, för gården och därefter de som bor i samma gård och kanske brukar en del av den. De sistnämnda är de fattiga och det är främst bland dessa man finner de husarma.

Rannsakningslängden från 1620

De rannsakningslängder och restlängder som tillkom 1619–1622 var en sammanfattning av de sex årens längder och ger mer utförliga förklaringar än de vanliga uppbördslängderna. De har notiser om dödsfall, flyttningar, giftermål med mera och är därför särskilt värdefulla för släktforskningen. För Västra härads del skedde denna rannsakning 1620. I denna får man en tydlig och klar sammanfattning på de sex terminernas betalningar och vilka som flyttat in och ut i gårdarna.

I bilden nedan ser vi inledningen på Fröderyds gäld i rannsakningslängden. Denna längden har fem kolumner och överst på sidan ser vi rubrikerna. Den första kolumnen anger ”hjonelag och fålkedh” och i denna finner man namnen på de ansvariga för varje hushåll och den inleds  – förstås – med den kyrkoherden själv. Den andra kolumnen anger hur mycket som har inbetalats, ”Betalth”. Den tredje kolumnen anger utestående betalningar eller ”Rester”, med andra ord det som man funnit varit ”undandolt” och som kommit fram vid rannsakningen. Den fjärde kolumnen kallas heter ”tillgiffwith” och visade beloppet som efterskänktes, kanske för att man insåg att personen ifråga var för fattig och ändå aldrig skulle kunna betala det. Den femte och sista kolumnen var  ”Retta Resten” , alltså det rätta beloppet som skulle eftertaxeras och var Resten minskad med det efterskänkta beloppet (tillgiffwith).

Fröderyd socken 1613-1618

Nicolaus Bringius var kyrkoherden och bodde Fröderyd. Han hade tillträtt sin tjänst året innan Älvsborg lösen och fick således än mer jobb med att upprätta ännu en skattelängd, hålla reda på alla skattskyldiga och skattebefriade – de fattiga och husarma – inom pastoratet. Till sin hjälp hade han kaplanen Harald Sacallamus; om denne jag jag inte lyckats hitta någon information alls och han är inte med i Växjö stifts herdaminne. Han hade denne kaplan 1613-1616. Han efterträddes av kaplanen Andreas som bodde i Tostatorp, där noterad som husarm.

Mäster Nils Bringius betalade mest skatt av alla i pastoratet, hela 16 Rdlr. Näst mest skatt, 8 Rdlr, betalade länsmannen Bryngel Ingevaldsson i Kallsjö. Han står som tredje namn i längden och därmed markerades hans ställning i socknen. Han betalade årligen hälften av vad kyrkoherden lade men det var ändå fyra gånger så mycket som en vanlig bonde.

Länsmannen Bryngel hade även tjänstefolk på sin gård och den första terminen hade han både en dräng och en piga hos sig. Han eftertaxerades på 18 marker eller 3 Rdlr för fyra av de sex terminerna för drängar och pigor som han haft hos sig men inte betalat skatt för. ”Undandölldhe”, kallades det för i rannsakningslängden.

Om Måns Åkesson i Fröderyd får vi veta att han blev änkling under den femte terminen 1617 och betalade därför halva skatten. Men efterföljande år fick han betala full skatt igen vilket antyder att han tämligen kvickt gifte om sig. I 1617 års längd noteras om honom varandes ”inhyses, gammal, förlamad” och erlade därför halv skatt. Men nästföljande år eftertaxerades han på sex marker vilket innebar att han ansågs vara frisk och stark nog att kunna betala full skatt! Måns Åkesson satt som nämndeman i Västra härad mellan 1614 och 1636. Vid en ägotvist i Bäckaby omnämns han som fallegammal.

Ryttaren och bonden Sven Nilsson i Ljunganäs tillhörde Måns Stjärnas fana och han blev ihjälslagen dagarna efter nyår 1618. Det skedde på ett gästabud i Fröderyds kyrkby som fick ett sorgligt avslut då hans bordsgranne, Anders från Drev, satte kniven i Svens ben. Det tog så illa att han strax förblödde. Dråparen Anders ställdes inför rätta och dömdes till döden, men genom vittnesmål om att det hela skett av våda omvandlades straffet till böter. Måns Åkesson satt för övrigt som nämndeman då Anders dömdes till döden, och samma dag utdelades ytterligare tre dödstraff! Läs mer om denna historia i inlägget Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618.

Litet längre ned på samma sida finner vi Svens änka som fick betala skatt för den sista terminen; sex marker eller 1 Rdlr. Mittemellan dessa båda finns den skattebefriade Nils Månsson, svåger till Sven och alltså hustruns broder, som ”för alla terminer ähr (en) blinder Man”.

Bonden Måns  i samma by blev änkling 1614 och fick således halv skatt men verkar ha gift om sig redan året därpå. Han lyckades smita undan skatten helt och hållet 1615-16, men det uppdagades vid rannsakningen 1620 så han eftertaxerades på 3+3 daler. 1617 var han ryttare och slapp därmed betala Älvsborgs lösen.

Ryttaren Åke i Hökhult betalade heller inget alls under de sex terminerna. Lars Karlsson, Hökhult, betalade årligen för sig och för sin dräng 4½ daler för samtliga sex terminer, utom den första då han hade två drängar och betalade 6 daler.

År 1618 brann tre gårdar ned i Fröderyd! Två av dessa var i Äsprilla by; den ena var en av skattgårdarna som brukades gemensamt av bönderna Karl Persson och Jöns Månsson och den andra var kronohemmanet som brukades av Börje och dessa gårdar blev alldeles ”förtärdt af wådeld”. Dessutom brann gården upp för Bengt Mattsson och Per i frälsehemmanet i Hörnebo.

Jöns Bryngelsson i skattehemmanet Kallsjö, son till länsmannen, började betala skatt först för den femte terminen men inte den sjätte. Det fick han backning på för att ”undandölder” (undandolt) och den sista terminen skrevs därför under Resten och fick betala full skatt på 3 daler.

Ambjörn i skattehemment Huluboda betalade sin skatt för alla sex terminerna men det uppdagades att han hade undandolt sin dräng från tredje till sjätte terminen och eftertaxerades därför med 24 marker eller sex daler. Nu var han knappast ensam om detta. Närmast grannen Jon hamnade i samma sits. Den andre grannen, Anders, försökte smita undan 1616 och noterades som förlamad de två sista terminerna, men detta underkändes vid rannsakningen och han eftertaxerades med full skatt – 3 daler – för 1616 och för halva skattebeloppet för 1617-1618.

I Huluboda bodde även Bengt som var en ”hussfattigh knecht” och slapp betala skatt för samtliga sex terminer.

Måns i skattetorpet Träde erlade skatt 1613 men antecknas sedan som död. Denne Måns sägs i Västra härads dombok 1659-09-30 ha tagit upp Träde. Efter Måns död betalar hans änka skatten till 1616 och samma år tar Bengt – med all sannolikhet sonen – över gården.

Hans i Västerkvarn blev änkling 1614, från 1615 beviljades han halv skatt då han var ”förlamadht”, och dog 1616 enligt notering i längden som alldeles utfattig och för fogden fanns inget att hämta eftersom det ”finnes inthet effter honom”. Det var emellertid en besynnerlig notering, han synes ha betalat halv skatt de två sista åren och han var upptagen i 1617 och 1618 år hjonelagslängder och noterads där som förlamad.

Sone i samma gård betalade för sitt hjonelag och för sin piga men noteras död, sannolikt 1614.

I Ryd bodde Påvel som tre år, 1614-1616, var vaktmästare under Måns Stjärnas ryttarfana.

I Kristerstorp bodde änklingen Måns som för 1618 noteras som husfattig och död samma år.

Per Jonsson i Årset – troligen i kyrkohemmanet – var fattig och husarm för alla åren 1614-18. Lars som bodde i samma gård noteras död för 1616.

Nils i Angseboda noteras som husfattig för 1617-18 och ”dödh blefuen” sistnämnda år.

Om Bengt Mattsson i Hörnebo får vi veta att han den sjätte terminen blev blind och husarm och den husfattige Per flyttade dit 1618 men drabbades svårt då gården blev ”bränt aff wådhelldh” som berättades om här ovanför.

Ramkvilla socken 1613-1618

Skattehemmanet i Stora Moshult brukades av Nils som 1614 blev husarm och noteras död samma år. Därefter (1615) låg gården öde för att 1616 brukas av häradsskrivaren Jöns Jonsson. 1617-18 låg gården återigen öde.

En knekt Tore (Tholl) bodde här 1618, samt även att ryttaren Måns som anges under första terminen (1613) ha varit ”upå tågh” under Knut Drakes fana. Denne Måns återfinns i uppbördslängden från 1613 där noteringen ”opå togh” finns. I 1617 och 1618 års uppbörslängd finns en husarm Måns, möjligen densamme.

Erland Persson brukade 1613 en av de två skattegårdarna i Höreda, Södergården, och betalade skatt för sitt hjonelag och för en piga. Han flyttade därifrån 1614 men kom åter 1616. Han brukade denna gård tillsammans med Jöns.

Höreda Norrgård omnämns vid gårdsnamn i 1615 års uppbörd, vilket är ovanligt för dessa äldre skattelängder. Här kan man alltså på ett enkelt sätt reda ut vem som brukade vilken gård i Höreda. Det var Per ensam som brukade Norrgården 1615, och här nämns Per som husarm. Men tittar man i rannsakningslängden, finner man att han betalade full skatt – 3 daler – de två första terminerna men var skattebefriad de övriga då han ”hafuer Nembden suttidt”, han var med andra ord nämndeman. ’

I Höreda bodde också – under kortare perioder och oklart vilka gårdar – ytterligare en Per, två Nils, Måns och en änka.

Skattehemmanet i Torp brukades av Per och Håkan som betalade full skatt för samtliga sex terminer. Här brukade även krymplingen Per en del av gården 1615 -1618 men betalade skatt endast för hustruns del.

Två skomakare är antecknade i Ramkvilla i 1615 års längd, nämligen ovan nämnde krymplingen Per i Torp och samt Nils skomakare i Skärbäck. Den senare var husarm.

Karl Nilsson i skattehemmanet i Bosnatorp var en av de stadigvarande bönderna som betalade full skatt för alla sex terminerna. Han delade brukningen, först med Håkan som flyttade efter 1613 och därefter kom Bror. Bror fick avkortning med hälften för 1615 underkänd och fick därför sex markers restskatt.

Skattehemmanet Södraskog är ett exempel på stor omsättning av brukare. Per i Södraskog brukade sin gård där alla sex terminer. Utöver honom fanns 1613 Hans och Jöns samt ryttaren Per. 1616 kom Per Ambjörnsson dit för ett år, troligen son till Ambjörn Svensson i Huluboda. 1617-1618 brukade där en annan Jöns. Genom rannsakningslängden ser man alltså att det är frågan om två  olika Jöns; den andre omnämns som ”Noch en Jöns” – ännu en Jöns.

Skattetorpet Broddatorp brukades av Börje och Jöns. Om Jöns är det inte så mycket mer att säga än att han betalade full skatt för alla sex terminer. Börje betalade också full skatt, till att börja med. Men från 1615 blev han blind och betalade ingen skatt alls de följande två åren och de två sista betalade han halv. Vid rannsakningen ansåg man emellertid att halv skatt även skulle ha betalats för 1615-1616 eftersom hustrun var frisk.

Per i skattetorpet Urås var ryttare 1613-1615 men sadlade bokstavligt talat om till knekt för 1616. Han flyttade och efter kom en annan Per och brukade gården de två sista terminerna.

Karl i skattetorpet Karstorp avled 1617 och hans efterlevande änka betalade skatten på sex marker för 1618.

Jon i klosterhemmanet Barkaryd betalade halv skatt för 1613 men för de kommande fyra terminerna ingen alls då han var husarm och det var så illa ställt med honom att han fick gå omkring och tigga.

Bönderna Inge och Per brukade frälsehemmanet Nygård under hela perioden. Inge betalade full skatt de första två terminerna, den tredje halv skatt och från och med den fjärde ingen alls. I rannsakningen eftertaxerades han för tredje till sjätte terminen till att betala full skatt för samtliga år. Men sedan för en ej angiven orsak, ser man i den fjärde kolumnen, som heter ”tillgiffwith”, efterskäntes hälften så att den ”Retta resten” blev tre marker för den tredje terminen och sex marker för de tre sista. Man kan bara spekulera i orsaken till  att man ändrade bedömningen, men tydligen insåg man att han inte skulle klara av att betala. Man ser att man blandar valörerna i längden, vilket inte gör den mer lättläst. Inge betalade 2 Rdlr den första terminen och 3 daler den andra vilket var lika mycket. Den tredje terminen betalade han halv skatt som alltså var 1 Rdlr eller 1½ daler eller sex marker.

För 1616-1618 bodde hos Inge och Per en knekt med det ovanliga förnamnet Samsing. Han förekommer två gånger på Västra härads ting; första gången 1617 som edgärdsman och andra gången 1630 angående ett slagsmål.

Jöns hette en man som 1615 övertog brukningen i frälsetorpet Högarör. Han drabbades dock av stor olycka 1616 då gård och ”all thett han Egde” blev lågornas rov. Han stod därför som husfattig från detta år och erlade ingen mer skatt till Älvsborgs lösen.

I Höreda, på den gård som var konung Gustav II Adolfs egendom, brukades samtliga sex terminer av Mats. Hör bodde även en man vid namn Per mellan 1617 och 1618. Han betalade ingen skatt då han var ”en bråttfälling”, det vill säga han led av fallandesot eller epilepsi som man säger idag.

Om inhysesmannen Jon i Karsebo står det att han av misstag kallats för Jöns i de föregående uppbördslängderna.

Bäckaby socken 1613-1618

Rösås med sina tre skattehemman brukades stabilt av fyra bönder genom samtliga sex terminer: Karl Olofsson, Jon Galle, Jon Andersson och Nils. Karl Olofsson och Jon Andersson var sexmän i Bäckaby. De betalade alla full skatt – 3 daler – utom Jon Andersson och Nils för den tredje terminen (1615) då de erlade halv skatt. Men det underkändes vid rannsakningen 1620 och de fick båda sex marker i restskatt.

Karl (Gislesson) i Gudmundsås brukade den ena av de två skattegårdarna i där. Han betalade ingen skatt från och med den andra terminen då han i ”Nembden suttidth”; han var således en av nämndemännen på Västra härads ting. Den andra stadigvarande bonden i samma by var Per som också betalade skatt för alla sex terminer, dock hälften för 1615 vilket han liksom de två bönderna i Rösås fick backning på vid rannsakningen.

I övrigt fanns det i Gudmundsås ytterligare fem personer som kom och gick genom åren. Här fanns ryttaren Sven (två terminer), Sven Jonsson (en termin), en tredje Sven (en termin) som var husfattig, en andra Karl, husfattig, där boendes den sjätte terminen men var ”bårtrymbder”, och slutligen knekten Måns som bodde där 1617-1618.

Slageryds båda åldrade bönder, Mårten och Börje, dog under perioden för Älvsborgs lösen. Mårten i Slageryd Svensgård, hade brukat sin gård sedan han första gången förekommer i tiondelängden 1582. Han noterades som ”hussarm och dödh” för första terminen, så han bör ha avlidit under 1613 eller 1614. Gården hade tagits över av sonen Per Mårtensson, och det synes ha varit omkring 1613 av vad man kan se från landskapshandlingarna.

Börje dyker första gången upp i tiondelängden 1579 och hade brukat sin gård, Övergården, i närmare 40 år. Han betalade skatt de första två terminerna och för den sista noterades att han ”dödh blefuen”, så han bör ha avlidit någon gång under 1615. Se vidare om Börje i Slageryd Övergård genom 450 år.

En änka vid namn Ragnell noteras för första terminen och död (1613) – det är oklart till vilken gård hon tillhörde, men det kan ha varit den tredje skattegården – Västergård.

Både Börje och Mårten var så gamla att de i sin ungdom måste ha mints det första Älvsborgs lösen 1571. Båda två, lustigt nog, hade söner vid namn Per och Nils; Per och Nils Mårtensson samt Per och Nils Börjesson. Och det var Per i båda fallen som tog över respektive gård.

Ryttaren Per Börjesson, eller för Slageryd Övergård var på tåg 1613 och erlade ingen skatt det året, ej heller de efterföljande åren då han var en hemmavarande ryttare. Han betalade tre daler endast för den sjätte och sista terminen (1618) och då står han med hustru och hade med andra gift sig och bildat familj. Från och med nu var han inte ryttare längre. Vid rannsakningen 1620 uppdagades det att Per år 1614 hade haft haft en sventjänare i sitt ställe som ryttare och för denne skulle han betala sex marker, troligen till länsmannen enligt noteringen.

På vissa gårdar var omsättningen av brukare stor. Det är inte särskilt många bönder som brukade hela perioden och betalade skatten för samtliga terminer. Till exempel framgår det att Nils i Slageryd (Svensgård) var två olika personer under perioden; en som brukade där 1613-15 och husfattig de två sista åren och betalade ingen skatt, samt ”Noch en Nils” som 1616-18 var inhysesman därstädes och betalade endast halv skatt om sex mark. En av dessa var troligen Nils Mårtensson, bror till Per Mårtensson i Svensgård.

En knekt Sven bodde i Slageryd och betalade skatt de fyra första terminerna innan han ”bårt flytter”. Efter honom  kommer ”noch en Sven”, även han knekt, och betalar skatt för de två sista terminerna. Det här är alltså två exempel på vad som i längderna synes vara en och samma person men i rannsakningslängden framkommer det att det i själva verket är olika personer.

Måns Mattsson hade brukat skattehemmanet Tostatorp sedan omkring 1610 och var ryttare för Måns Stiernas fana. Han erlade full skatt första terminen vilken gick till Måns Stierna, andra terminen var han ute på tåg. Han betalade ingen skatt alls de två sista terminerna.

Änkan Marit i samma gård betalade sin skatt på en Rdlr, eller sex marker, för de två första terminerna. Men för de fyra övriga var hon husfattig och betalade inget. Hon var sannolikt mor till Måns och änka efter bonden Mats som återfinns i årliga räntan och tiondet för Tostatorp mellan 1589 och 1610.

Kaplanen herr Anders som hjälpe kyrkoherden i Fröderyd, bodde som nämndes här ovan i Tostatorp 1617-1618. I uppbördslängderna för dessa två år noteras var han en av de husarma som inte förmådde betala någon skatt.

Skattehemmanet Puketorp, eller Puppetorp som det hette i äldre tider, brukades av Jon Nilsson och Jon Gislesson. Jon var änkling 1613 och betalade därför halv skatt, det vill säga sex marker eller 1 Rdlr, men redan följande år betalar han full skatt och har således gift  om sig. Jon Gislesson erlade 1613 full skatt om 2 Rdlr, men för de resterande åren betalade han inget enär han var husfattig. Vad kan ha orsakat hans fattigdom? Inga anteckningar är gjorda som ger någon ledtråd.

I skattehemmanet Knutstorp bodde sedan 1610 änkan efter Jöns, vilken synes ha avlidit omkring 1609. Hon lade 9 marker i skatt för 1613, sex marker för sig och tre marker för pigan hon städslat. Därefter saknas hon i längden, vilket möjligen innebar att hon avlidit. Sedan 1611 brukades gården av Per och han betalade full skatt för alla terminer och hade dessutom både en och två drängar hos sig. Han hade rätteligen betalat för alla och fick inga anmärkningar eller efterräkningar vid rannsakningen 1620. Denne Per nämns vid efternamn i årliga räntan för 1614, varför han med all sannolikhet är sonen.

Kyrkbyn i Bäckaby hade två skattehemman, ett halvt klosterhem och ett helt kyrkohemman.

Det ena skattehemmanet brukades av Sven som förekommer första gången i 1604 i tiondelängden. Han omnämns endast vid förnamn i alla skattelängderna – såväl i Älvsborgs lösen som i landskapshandlingarna – men är möjligen den Sven Karlsson från Bäckaby som förekommer på Västra härads ting 1617-09-18. Han betalade full skatt för alla år utom för den tredje terminen då han betalade halv, men fick underkänt vid rannsakningen och eftertaxerades därför med sex marker.

Det andra skattehemmanet, som senare kom att heta Stockagård, brukades av ryttaren Per Gudmundsson. Han synes ha varit hemmavid samtliga år och anteckningar om honom handlar mest om vilka ryttarfanor som erhållit skattepengarna eller att han som de två sista terminerna betalat halv skatt och sedan ingen alls eftersom han var ryttare och stod för rustningskostnaden.

I det halva kronohemmanet bodde Mats Nilsson vilken första gången förekommer i årliga räntan för 1599. Han var en gammal knekt men sista gången han omnämndes som sådan var 1612.

Om kyrkohemmanet i Bäckaby står det att det låg öde och obrukat 1616, men det står inget om vilka som brukade gården de övriga terminerna. Från årliga räntan i landskapshandlingarna framgår det att denna gård 1613 brukades av herr Håkan, mellan 1614 till 1618 av Nils och att den 1615-1617 låg halvt öde.

Gudmund Börjesson i skattetorpet Hättebo var son till Börje i Slageryd. Han brukade Hättebo mellan åren 1607 och 1659 och det ger den aktningsvärda brukarperioden om hela 52 år. Han betalade full skatt alla sex åren utan anmärkning vid rannsakningen.

Per i skattetorpet Norrskog betalade full skatt de första två terminerna, men synes ha fått problem med sin hälsa då han de två sista terminerna fick halverad skatt och noterades som ”förlammadht och hussarm”.  Han delade brukningen med Nils, men denne avled efter 1614. Därefter bodde där under ett år, 1616, en ryttare vid namn Måns.

Måns i skattetorpet Doestorp, eller Dåsuestårp som det står i rannsakningslängden, betalade full skatt den första terminen men är därefter noterad som husarm i uppbördslängderna för 1614 till 1617. Och enligt den sista uppbördslängden för 1618 hade han dessutom blivit ”förlamadt”. Han hade under de fem sista åren endast erlagt tre marker i skatt för en piga som hade haft hos sig 1614. Men vid rannsakningen 1620, som jag tolkar det, underkändes hans skattereduktion och man ansåg att han borde ha betalat full skatt. Men hälften efterskänktes – troligen på grund av hans fattigdom – så att den rätta resten blev sex marker. Han blev då skyldig att betala 30 marker eller fem Rdlr. Det måste ha varit en ordentlig besvikelse för honom.

Stackars Lars i skattetorpet Gammalstorp. Han brukade skattetorpet men var alldeles utblottad. I 1613 års uppbörd finner man honom under de husarma, fast i rannsakningslängden har man bara antecknat honom från den tredje terminen och i den noterades han som husfattig och gick omkring och tiggde.

Måns i skattetorpet Ärnamåla bodde där under samtliga sex år. Han blev ”fattig aff wådeldh” då hans hem blev lågornas rov 1617, kanske var det därför han samma år skrev in sig som knekt och slapp därför betala någon skatt de följande åren.

Kronohemmanet Paddingetorp brukades sedan omkring 1600 av Måns. I rannsakningslängden får vi veta att Paddingetorp även kallades för Sjötorp eller ”Siöatårp”. Måns betalade halv skatt för tre första terminerna då han noterades som inhysesman. Han fick en restskatt på sex marker för den fjärde terminen och de två sista terminerna var han husfattig och förmådde ingen skatt alls att betala.

Om Säby får vi veta att det ”Haffuer waritt gammallt her sätet och bodht bönder opå uthi 50 åhr och hafuer Arfuedh Månsson opburit opå 1.2.3.4. term”. Säby noterades för fyra hjonelag, de tre frälsetorpen Gunnarstorp, Fågelleken och Bråten ett hjonelag vardera. Dessa sju hjonelag eftertaxerades med full skatt för de fyra första terminerna, alltså 21 daler för varje år, och det tolkar jag som att arvingarna till Arvid Månssons som först uppburit denna skatt nu blev skyldiga att leverare till Älvsborgs lösen. För de de två sista terminerna fick bönderna årligen betala 3 daler vardera, full skatt med andra ord.

Mina egna anor i Fröderydbygden vid tiden för Älvsborgs lösen 1613

Mina anor i Fröderyd socken är:

• Länsmannen Bryngel Ingevaldsson i Kallsjö, samt genom hans son Jöns Bryngelsson.
• Ambjörn Svensson i Huluboda

Mina egna anor i Bäckaby socken är:

• Ryttaren Per Gudmundsson som ägde en av de två skattegårdarna i Bäckaby, senare kallad Stockagård. Han var gift med Estrid Jonsdotter, dotter till den avlidne kvartermästaren Jon Brunk.
• Börje som ägde en av de tre skattegårdarna i Slageryd, senare kallad Övergård. Min gren går genom hans son Per.
• Mårten i en annan av skattegårdarna i Slageryd, som senare kom att kallas Svensgård efter en sonson till honom. Min gren går genom sonen Per Mårtensson.

I Ramkvilla socken:

• Erland Persson, Höreda
• Karl Nilsson, Bosnatorp
• Håkan i Stora Torp
• Per Jonsson i Karstorp

Du kanske har någon av dessa som ana? Titta gärna i Databasen för att se deras ättlingar.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Jönköpings län i Älvsborgs lösen 1613; Vad kan man få ut av räkenskaperna för Älvsborgs lösen 1613? Det tänkte jag berätta om i det här inlägget då jag har fördjupat mig i Jönköpings län i Småland. Räkenskaperna på länsnivå berättar om befolkningens sammansättning, vilka som betalade skatt och vilka som var skattebefriade, samt hur mycket skatt de olika kategorierna betalade. Jag visar även hur skatteindrivningen förändrades över de sex åren samt att Älvsborgs lösen ger oss också en inblick i hur stor befolkningen var i häraderna och för länet som helhet. Allt detta sammantaget borde vara intressant för både släktforskaren och hembygdsforskaren.

Älvsborgs lösen 1613 var på en miljon riksdaler för att kunna återinlösa fästningen som förlorats till danskarna. Denna stora summa pengar skulle betalas i silver och dess vikt var 25½ ton! I det här inlägget berättar jag om vad man kan få ut av räkenskaperna på riksnivå: hur skatteindrivningen utvecklades över de sex åren samt hur mycket de olika landskapen bidrog med.

Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgslösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.

Databasen; en del av omnämnda personerna finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Befolkningen i Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla socknar; Det här inlägget visar befolkningsutvecklingen för tre smålandssocknar från 1752 till 1855 baserat på material hämtat från Tabellverket som finns fritt tillgängligt på nätet.

Kyrkoherdarna i Fröderyds pastorat; I socknen var prästen en viktig person, en auktoritet. Han var församlingens fader, en guds tjänare som förhörde sockenborna på deras kristendomskunskaper, särskilt guds bud. Han ledde de kyrkliga aktiviteterna under året såsom högmässa, dop, vigsel och begravning. I det klassamhälle som Sverige då var, skilde sig prästen från bönderna med sin universitetsutbildning. Men å andra sidan levde han på en gård i bygden nära sina församlingsbor och delade deras glädje och sorg, i med- och motgångar. Det här inlägget går igenom alla kyrkoherdar i Fröderyds pastorat fram till 1928.

Sexmännen i Fröderyds, Ramkvillas och Bäckabys socknar 1613-1620; I Älvsborgs lösen 1613 upprättades årsvis de så kallade hjonelagslängderna, vilka var en förteckning på i stort sett alla hushåll i en socken. Denna längd undertecknades av kyrkoherden och av sexmännen som var denne behjälplig i detta viktiga och ansvarsfyllda arbete. I det här inlägget ger jag namnen på sexmännen för socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby mellan 1613 och 1620.

Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618; I den frostiga januarikvällen år 1618 samlades byns invånare för ett storslaget gästabud i Fröderyds kyrkby. Bland de festande fanns bonden Anders från avlägsna Drev och den livliga ryttaren Sven Nilsson från Ljunganäs. Den glada och uppslupna stämningen övergick dock i förstämning när ett skämtsamt småbråk mellan Anders och Sven slutade i ond bråd död.

Slageryd Övergård genom 450 år: Den här sammanställningen av brukarna i Slageryd Övergård startar 1583 och sträcker sig till nutid. Idag (2021) finns en bonde kvar, Jörgen och Karin Svensson. Jörgen är tionde generationen i rätt nedstigande som har brukat jorden här.

Gumme i Hättebo: Gudmund Börjesson var bonde i Hättebo, Bäckaby socken, mellan åren 1607 och 1659. Det ger den aktningsvärda brukarperioden om hela 52 år.

Källor

• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 1:a & 2:a terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/27 (1613-1615), bildid: A0066031_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 3:e & 4:e terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/28 (1615-1617), bildid: A0066032_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 5:e & 6:e terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/29 (1618-1620), bildid: A0066033_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Kalmar län, 1:a terminen, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/18 (1613-1614), bildid: A0066022_00015
• Älvsborgs lösen 1613, Kamreraren Herman Hanssons kontor i kammaren för Älvsborgs lösens centrala räkenskaper, SE/RA/5117/I/1 (1613-1620), bildid: A0066002_00008
• Årliga räntan 1615, Landskapshandlingar Smålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1615: 11 (1615), bildid: A0048146_00012
• Jordebok 1635, Jordeböcker, Jordeböcker Jönköpings län, SE/RA/55201/55201.06/7 (1635:2), bildid: A0055314_00283
• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343