I slutet av Karl XII:s regeringstid präglades det stora mängder så kallade nödmynt och vid hans död i november 1718 fanns det fortfarande 25 miljoner i omlopp. Vid halvårsskiftet 1719 skulle samtliga nödmynt växlas tillbaka men Daniel Esping i Fröderyd socken på det småländska höglandet insåg detta försent. I det här inlägget får vi följa hans försök att få igen sina pengar då han drog sin sak inför tinget.

På Västra härads vinterting 1720 lät Daniel Esping från Fröderyd socken instämma korpralskan Ingegärd Larsdotter i Sunnerby, Vrigstad socken. Det gällde en skuld om sju riksdaler silvermynt ”myntetechn” som han gett henne.

Tingsrättens dom blev att ”Såssom Daniel Esping icke lefwererat dhe 7 st: Myntetechn till Hustru Ingierd förr än dagarne näst föruth: då dhe inwäxlas skulle, så bör Daniel dem åter taga med försäkringen á 14 öre smt”.

Det här med mynttecknen, eller nödmynten som de också kallade, behöver en närmare förklaring för att man skall kunna förstå det hela. Ett nödmynt var ett mynt där det angivna värdet var högre än metallvärdet. Dessa mynt var tänkta att vara tillfälliga och återinlösas mot ett riktigt mynt med samma värde.

Under Stora Nordiska kriget präglade Karl XII:s regering nödmynt mellan 1715 och 1719 vilket senare ledde till en ekonomisk kris. Sedan Karl XII återkommit till Sverige 1715 började han planera för ett fälttåg mot Norge och för det behövde han pengar, mycket pengar. Kungens rådgivare Georg Heinrich von Görtz hade fått i uppdrag att förbättra den svenska ekonomin och då kungen behövde 40 miljoner riksdaler för sin nya armé var nödmynten ett av sätten genomföra detta. De präglade nödmyntens värde angavs till 1 daler silvermynt men var i själva verket kopparmynt med en diameter på 24 millimeter och motsvarade endast en hundradel eller tvåhundradel av det nominella angivna värdet om 1 daler silvermynt.

Mer än 42 miljoner mynt hade tillverkats och av dessa var omkring 25 miljoner fortfarande i omlopp vid Karl XII:s död i november 1718. Nödmyntssystemet föll ihop och Görtz fick hela skulden och kanske var han på sin tid rikets mest hatade man. Han greps dagarna efter kungens död och anklagades för att ha försatt undersåtarna i ett utblottat tillstånd och att hans arbete lett till att kriget förlängts. Han dömdes till döden och halshöggs knappt tre månader efter kungens död.

Enligt en förordning från april 1719 skulle alla nödmynt fram till den förste juni samma år insamlas och ägarna ersättas med halva deras värde. Av detta halva värde erhöll man två öre silvermynt i kontanter och fjorton öre silvermynt i form av skriftlig försäkringssedel att kronan, när möjlighet fanns, skulle betala de resterande fjorton öre silvermynt per daler.

Men Daniel Esping synes ha försent ha insett att mynten skulle lämnas in senast den förste juni 1719. Jag gissar att korpralskan Ingegärd Larsdotter hade hand om insamlingen av nödmynten och då Daniel försent inkommit hade hon vägrat att ersätta honom.

Tingsrättens dom tolkas som så att Daniel ändå skulle få två öre silvermynt per mynt, dvs sammanlagt 14 öre smt men inget därutöver. Det måste ha varit ekonomiskt svidande för honom då han endast fick tillbaka en sextondel av värdet. Men det kanske inte var värre för honom än för alla andra; fick de någonsin tillbaka något på försäkringssedeln?

Sveriges befolkning upplevde svåra dyrtider från 1710 då Stora Nordiska kriget pågått ett årtionde och värre blev det efter 1715 med nödmynten. Priset på spannmål sköt i höjden så att till exempel en tunna säd kostade upp till tre gånger så mycket. Läs mer om detta i inlägget Anno 1717 war ganska dyr Tijdh här i Småland.

För Daniel och alla andra i riket kom så det efterlängtade slutet på kriget då en serie freder ingicks. Den första freden slöts i december samma år och i augusti 1721 ingicks den sista freden med Ryssland. Ett krigstrött folk kunde äntligen pusta ut och se med tillförsikt på framtiden. Läs mer om hur tacksägelsegudstjänsterna över dessa freder kunde se ut i grannsocknen Bäckaby i inlägget Lof och Tacksägelse öfwer den Lyckeligen Ehrhåldne friden.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Daniel Esping i domboken; Daniel Persson Esping från Fröderyd socken var i samtiden en färgstark personlighet och förekom flitigt på Västra Härads ting i alla möjliga sammanhang, många gånger under mindre smickrande omständigheter. Han förekommer inte mindre än 95 gånger i protokollet mellan åren 1686-1727. I det här inlägget har jag sammanfattat alla dessa domboksprotokoll och de ger en intressant inblick inte bara i hans liv utan också vad man tvistade om på den här tiden.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Anno 1717 war ganska dyr Tijdh här i Småland; I mitten av Bäckabys kyrkobok över födda, vigda och döda finns insprängt några noteringar om himmelsfenomen, missväxt och dyrtider. Det är några sporadiska men spännande noteringar mellan åren 1716 till 1725.

Lof och Tacksägelse öfwer den Lyckeligen Ehrhåldne friden; I mitten av Bäckabys kyrkobok över födda, vigda och döda (C:2 1715-39) finns insprängt tre noteringar om tacksägelsegudstjänster över slutet på Stora Nordiska kriget som varade 1700-1721.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1720-02-04, §91 Tvist om fordran

Övrigt:

• Nödmynt, Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%B6dmynt