Om roteringslängder, lottdragning och ett liv i ständig fruktan

För allmogen på 1600-talet var utskrivningarna en återkommande börda och djupt hatade. Varje år kunde kronan kräva ännu en ung man, och varje gång levde familjerna med rädslan att för alltid mista en son eller en bror. Den här berättelsen följer hur utskrivningarna slog mot Äsprilla by på det småländska höglandet och de unga män som togs ut under 1620-, 1630- och 1640-talen – och vad som sedan blev deras öde.

Ett liv i utskrivningens skugga

Allmogen på 1600-talet levde i en tid då den svenska armén återkommande krävde fler soldater och därför skrevs otaliga unga män ut som skickades iväg till de olika krigsskådeplatserna. För infanteriet var lösningen den så kallade utskrivningen av fotfolk, det vill säga soldater – i äldre tid benämnda knektar – och den var inte frivillig utan tvingande.

En utskrivning började med att kyrkoherden i Fröderyd – han hette Nils Bringius vars verksamhetstid sträckte sig från 1612 till 1642 – upprättade en roteringslängd för hans gäld vilket inbegrep socknarna Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla och ibland även Södra Solberga. Fortsättningsvis använder jag även beteckningen fröderydbygden, som här är likvärdig med Fröderyd gäld.

I roteringslängden delades männen in i grupper om tio och som kallades för rotar. Längden omfattade samtliga skatte- och kronohemman i kyrkoherdens gäld. Alla män vapenföra män över femton år var inräknade, bönderna, deras söner, mågar och drängar. För frälsehemmanen var bördan något mindre då storleken på rotarna var tjugo man istället för tio.

Den nedre åldersgränsen var femton år för att tas upp i roteringslängden. Vanligtvis föredrog utskrivningskommissionen något äldre män, vanligtvis från arton år, eftersom de ansågs starkare och mer uthålliga. Även om knekten i första hand skulle vara i åldern 18 till 40 år så var det inte alltför ovanligt med utskrivna i åldrarna femton till sjutton år. När förlusterna blev stora under 30-åriga kriget försvann även den övre åldersgränsen.

I mantalslängderna som finns bland roterings- och utskrivningsrullorna under 1630-talet, har jag funnit att den övre åldersgränsen för män var 60 år då dessa redovisades under en egen rubrik.

Alla män som var upptagna i kyrkoherdens roteringslängd var skyldiga att infinna sig. Uteblivande bestraffades med böter, något de tre bröderna i Svarthult – Jon, Sven och Gudmund – fick erfara år 1658, då ingen av dem behagade infinna sig vid roteringsmötet. Straffet för detta tilltag blev böter om tre mark för var och en av dem.

I varje rote utsågs en rotemästare, oftast en äldre man som själv inte riskerade att bli uttagen. Hans uppgift var att föreslå vem som borde bli knekt. Vid utskrivningen samlades alla tio männen i roten inför utskrivningskommissionen som bestod av både militära och civila myndighetspersoner.

Utskrivningskommissionen granskade de tio männen i roten och utsåg den som ansågs vara mest lämplig. Roten hade som sagt rätt att föreslå knekten men kaptenen kunde tillbakavisa den föreslagne om han fann honom olämplig.

Som bonde för ett helt mantal skattehemman var risken liten för att själv bli utskriven. Systemet tog drängar och torparsöner före bondens söner, därefter hans söner före honom själv.

De som blivit uttagna som soldater varnades noggrant för de hårda straff som väntade den som försökte hålla sig undan – i praktiken kunde det röra sig om dödsstraff. De övriga nio männen i roten kunde pusta ut och återvända hem i väntan på nästa utskrivningstillfälle – vanligen redan nästa år.

Ett sätt att försöka komma undan utskrivningen var att ljuga eller vilseleda om ålder eller kroppsbyggnad. Sven i Knutstorp, Bäckaby, fick böta tre mark efter att ha uppträtt i en annans namn vid roteringsmötet. Det är möjligt att han gjorde detta mot ersättning, i syfte att låta den andre slippa riskera att bli uttagen. Sven kan själv ha varit för ung, eller bedömts som kroppsligt klen, och därmed mindre utskrivningsbar än den han företrädde.

Det fanns dock ett sätt för den utskrivne att komma undan. Han kunde leja någon annan att bli knekt i hans ställe. Men för det krävdes att han fann någon som var hugad att ta hans icke eftertraktade plats och för det krävdes pengar. Att lyckas med båda dessa saker krävdes både tur och ekonomiska förutsättningar. Den fattige kunde inte köpa sig fri. Och i en bygd som var redan tömd på unga män fanns det ingen att få, även om man hade råd.

Utskrivningarna i Fröderyd gäld 1621-1648

Jag har studerat de tidiga roterings- och utskrivningslängderna och har funnit att sexton utskrivningar genomfördes mellan åren 1621 och 1648. De var som intensivast under 1630-talet och under första hälften av 1640-talet då de återkom med ett till två års mellanrum. Från de tre socknarna i Fröderyd gäld skrevs under 1620-talet 46 män ut, under 1630-talet 60 män och under 1640-talen 48 män. Sammanlagt blev det under denna period 154 stycken.

Utskrivningarnas intensitet under 1650-talet var visserligen densamma – en vartannat år – men antalet utskrivna från gäldet stannade vid 27 män eller ungefär hälften mot tidigare årtionden.

Diagrammet nedan visar antalet årliga utskrivna från Fröderyd gäld från 1620 till och med 1659. Uppgifterna är hämtade från riksarkivets Roterings- och utskrivningslängder. Det är möjligt att vissa längder har gått förlorade, vilket gör att uppgifterna om år utan utskrivningar inte nödvändigtvis är helt tillförlitliga. Som exempel har jag funnit noteringar om utskrivna för hela Jönköpings län för år 1658 inlagda i 1659 års längd.

Läs mer: Roterings- och Utskrivningslängder för Fröderyds gäld

Det var en årlig dränering av bygdens ungdom och framtidens hopp. Hade de tur kunde de vara hemma eller åtminstone förlagda inom Sveriges gränser. Men de här åren sammanfaller med Sveriges intåg i trettioåriga kriget och många skickades till Tyskland. De flesta dog i sjukdomar, andra i skärmytslingar och några i strid. Möjligheten att få komma hem igen var mycket liten och att bli utskriven som knekt var i praktiken en indirekt dödsdom.

Och flickorna, som inte berördes av knektutskrivningarna, drabbas indirekt eftersom för varje ung man som skrevs ut blev det en flicka över. Hon fick tjäna som piga resten av sitt liv under knappa förhållanden för att sedan sluta sina dagar i någon backstuga eller som inhyseshjon.

Läs mer i inlägget: De ogifta

Gamle Olof Jonssons söner skrivs ut

Under utskrivningarna 1621 och 1627 hade sju knektar skrivits ut från Fröderyd socken men ännu ingen från Äsprilla by. Det ändrades vid 1628 års utskrivning då Per Olofsson skrevs ut som soldat för byn. I bilden nedan ser vi de tio männen som ingick i rote nummer 22 i roteringslängden för Västra härad detta år. För Äsprilla återfinns Olof, Olof, Börje och Per Olofsson, den senare utskriven som knekt. De två Olof var med all sannolikhet gamle Olof (Jonsson) och unge Olof (Persson) som omnämns i Älvsborgs lösen. Jag håller det för osannolikt att unge Olof Persson hade en vuxen son, varför det är troligare att den utskrivne soldaten tillhörde gamle Olof Jonsson.

Den nyutskrivne soldaten Per Olofsson mönstrades därefter in i ett förband vid nästkommande generalmönstring, vilket blev Jakob Akas (osäker tolkning av namnet) kompani under Göran Kaggs regemente. Där fick han sällskap av tolv andra från fröderydbygden. Detta kompani var troligen hemmavid då det inte återfinns bland de åtta kompanier som detta år var stationerade i Preussen.

Två år senare, 1630, skrevs ytterligare en ung man ut från Äsprilla. Nu var det Jon Olofsson som togs ut som soldat. Återigen gissar jag att han var en son till gamle Olof Jonsson.

Den nyutskrivne Jon Olofsson och hans olycksbröder från fröderydbygden hamnade i Solomon Adams kompani under Göran Kaggs regemente och de mönstrade den tolfte juni 1630 på ön Älvsnabben i Stockholms södra skärgård, vilket på denna tid var Sveriges centrala örlogsbas under stormaktstiden. Platsen användes som uppmarschsplats, varv, förrådsplats och ankarhamn och här samlades flottan inför seglingar i Östersjön under Gustav II Adolfs operationer under 1620- och 1630-talen.

Mönstringen skedde inför överskeppningen till kriget i Tyskland, vilket var ett historiskt ögonblick i svensk historia. Sverige gick formellt in i trettioåriga kriget detta år och det skedde när Gustav II Adolf landsteg med den svenska armén på ön Usedom vid kusten av Pommern den 6 juli 1630. Detta räknas som Sveriges direkta inträde i kriget. Ett krig som skulle pågå i ytterliga arton år och som förde med sig stora förluster med nya årligen återkommande utskrivningar av svenska unga män i början på deras vuxna liv.

Hur det gick för några av Smålands ryttare från fröderydbygden som skickades till Tyskland då Sveriges blandade sig i det stora krig som rasade nere på kontinenten kan du läsa om i inlägget Ut i 30-åriga kriget.

När oktober månads Pommerska rulla för år 1630 upprättades var Jon Olofsson redan död – tyvärr utan angiven dödsorsak eller datum.

Per Olofsson, som ingick i Zakarias Bengtsson Elgs kompani, var som sagt stationerad hemmavid. I 1630 års mönstring tillhörde han redan kategorin gambla Knechtar, vilket avslöjar den stora omsättningen av soldater.

Tiden hemmavid tog så småningom slut och Per Olofsson överfördes till Tyskland där han fick uppleva krigets grymheter. Han levde ännu i augusti 1632 och tillhörde då Peter Parres kompani som var förlagt i Magdeburg i Tyskland. Magdeburg hade stormats och plundrats av fienden, den katolska ligan, i maj 1631. Av stadens omkring 25 000 invånare överlevde endast omkring 5 000.

Även i en tid präglad av krig och brutalitet väckte händelsen stor uppmärksamhet och djup förfäran. Per fick med egna ögon se förödelsen när de svenska trupperna så småningom anlände dit. Han hade alltså klarat sig i fyra år och hade fyra kamrater i sitt eget kompani samt tre från ett annat kompani som var från fröderydbygden. Men det var många som fick nog av soldatlivet och rymde. I 1631 års rulla (1631:6) är inte mindre än 67 knektar noterade som förrymbdhe.

Jag har inte funnit något mer om Per Olofssons vidare öden. Med tanke på den höga dödligheten är det rimligt att anta att även han dukade under någonstans på tysk jord, en av alla svenska soldater som försvann och sörjdes av dem därhemma – om de nu någonsin fick reda på hur det gått för dem.

Första utskrivningen för Per Olofsson i Södergården

Efter utskrivningarna 1628 och 1630 gick det några år utan att någon skrevs ut från Äsprilla, förmodligen på grund av att här fanns ingen mer yngling att ta. Men i 1638 års roteringslängd dyker en ny Per Olofsson upp och han är säkerligen son till Olof Persson i Äsprilla Södergård. Per Olofsson var då minst femton år fyllda och borde ha varit född senast 1623. Olof tog med sig sin unge son och tillsammans med de andra bönderna och drängarna från Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla gick de till samlingsplatsen för utskrivningen.

Olof och sonen ingick i den första roten för Fröderyd gäld där även några bönder från byarna Fröderyd, Ljunganäs, Årset och Hultatorp ingick. Per Gudmundsson i Hultatorp var rotemästare, troligen den äldste av de tio.

Till Olofs förtvivlan föll lotten på sonen Per. Det hela kanske inte var så förvånande, för de flesta i roten var bönder och medelålders sådana. Per Olofsson blev en av åtta uttagna soldater från Fröderyd gäld detta år 1638 – tre från Fröderyd, tre från Ramkvilla och två från Bäckaby.

Men Olof fann på råd. Han lyckades hitta en hugad man som var beredd att ta Per plats som soldat – mot betalning förstås. Och denna ersättare, Hemming Olofsson, godkändes av rotekommissionen. Hans efternamn till trots, tror jag inte att det var en annan son till Olof. Kan det månne ha varit ännu en av gamle Olof Jonssons söner?

Ersättaren Hemming mönstrades den 18 maj 1638 i Kalmar tillhörande Erik Axelssons kompani i Adolf Hårds Jönköpings regemente. I raden nedanför i mönstringsrullan finns Nils Mikaelsson från Höreda by, vilken skrivits ut samma dag som Per Olofsson. Denne hade lyckades förmå sin broder Lars att ta hans plats. Om Hemming Olofsson och Per Olofsson hade varit bröder så hade detta framgått på samma sätt i rullan.

Mönstringen i Kalmar var alldeles inför avresan till de svenska besittningarna i Pommern, till staden Greifswald närmare bestämt. Hemmings tid i armén blev dock inte särskilt långvarigt och han avled redan den 20 september 1638. Äventyret för hans del var över, ett öde som han delade med femtio andra i sitt kompani. Hälften av de tjugo soldater i Erik Axelssons kompani som kom från Fröderyd gäld var döda. Förlusterna under de första sex månaderna i Pommern var hisnande. Av kompaniets 122 gemena soldater fanns endast sjuttio kvar vid mönstringen i november. Femtioen hade dött och en hade rymt.

Det återkommande hotet

När nyheten nådde Sverige att soldaten för Äsprilla var död måste Olof Persson i Södergården ha känt att han räddat sin son från döden i Tyskland. Glädjen grumlades dock snart. Kyrkoherden Bringius meddelade från predikstolen att en ny omgång med utskrivningar hade bestämts av Sveriges riksdag. Redan nästa år var det dags igen för Olof och sonen att bege sig till samlingsplatsen. Detta år, 1639, klarade de sig undan utskrivning. Och så fortsatte det de kommande åren: 1640, 1641 och 1642. Med tur och kanske en del skicklighet lyckades han undvika att sonen skrevs ut. I Olofs och Pers rote skrevs 1639 drängen Johan Persson från Årset ut, 1640 Lars Månsson från Kristerstorp, 1641 Per Jonsson från Norrgården i Äsprilla (se nedan) och 1642 unge Gudmund Börjesson från kyrkbyn.

Jon Perssons son i Norrgården skrivs ut

Jon Person var en av bönderna i Norrgården. Han delade brukningen med sin yngre bror Karl Persson och bägge är mina anor.

Läs med i inlägget: Brukare i Äsprilla by 1548-1700

Jon Persson hade brukat Norrgården sedan 1608 då han för första gången förekommer i jordeboken. Han upptas i 1639 års mantalslängd bland de bönder som var över 60 år och han anges där vara 63 år vilket ger ett födelseår omkring 1576. Roterings- och utskrivningslängderna från 1630-talet rekommenderas särskilt att läsa då de rika på information och innehåller mantalslängder, namnen på bönderna över 60 år, gamla soldater och annan information på lytta personer i socknen, med mera.

Jons son Per – troligen hans yngste och kanske ende – fick 1641 för första gången följa med de andra männen och drängarna till utskrivningsmötet. Det innebär att han var åtminstone femton år fyllda och född 1626 eller något tidigare. Fadern Jon var över 60 år och ingick inte i kyrkoherden Bringius’ längd över de vapenföra männen.

Per hamnade i rote nummer 14 tillsammans med nio andra män från skatte- och kronohemmanen i Fröderyd. Att vara en ogift, frisk och stark ung man bådade inte gott inför ett utskrivningsmöte. Utskrivningarna hade duggat tätt se senast åren och dammsugit bygden på ynglingar. Bland männen i rote nummer 14 fanns det fyra äldre och två yngre bönder. Förutom Per var tre andra ogifta unga män. Jon Mattsson från Hultatorp hade för tio år sedan varit mycket halt och även om han blivit bättre så var han nog inte förstahandsvalet för utskrivningskommissionen. Utskrivningskommissionens val föll på Per Jonsson som blev den antagne knekten ur denna rote.

1. Åke Ingemarsson i Fröderyd kyrkby. Bonde och gift man sedan något år och familj med småbarn. Han var noterad bland de fattiga och lytta i 1636 års mantalslängd och var plågad av fotangel, det vill säga han hade fotgikt och hade svårt att gå.
2. Per Svensson, bonde i Ljunganäs åtminstone sedan 1621.
3. Måns Jönsson, bonde i Ljunganäs åtminstone sedan 1628.
4. Per Karlsson i Ljunganäs, troligen en ung dräng.
5. Olof Persson, bonde i Äsprilla sedan omkring 1613.
6. Per Olofsson i Äsprilla, ung dräng på omkring arton år.
7. Karl Persson, bonde i Äsprilla sedan Älvsborgs lösen 1613–1618.
8. Per Jonsson i Äsprilla, ung dräng omkring femton år gammal. Utskriven till knekt.
9. Per Germundsson, förmodligen en ung bonde i Hultatorp sedan 1636.
10. Jon Mattsson i Hultatorp, omkring tjugoett år gammal, säges 1630 ha varit mycket halt.

Detta år, 1641, skrevs sju knektar ut från skatte- och kronohemmanen i Fröderyd gäld, en ur frälsehemmanen samt en från länsmans drängar. Sammanlagt blev det nio detta år – tre från Fröderyd, två från Bäckaby och fyra från Ramkvilla.

Per Jonsson är för de flesta betydligt mer känd och ihågkommen under sitt soldatnamn Per Esping, ett namn som han tog när han så småningom avancerade till från gemen soldat till underofficer.

Läs mer om honom i Per Jonsson Esping – soldat under stormaktstiden

Utskriven för andra gången

År 1643 blev – till allas lättnad – ett år utan utskrivningar. Men samma år började de styrande i Sverige planera för ett krig mot Danmark. Allmogen i Jönköpings län ålades därför att under vintern 1643 – 44 föra fram virke till palissader för fästningsverk, samtidigt som förberedelserna för ett kommande fälttåg tog sin början.

Och i januari 1644 var det dags för nya utskrivningar. Dessa bedrevs med stor kraft och denna gång föll lotten på Per Olofsson i Södergården. Han bör vid det här laget ha varit tjugoett år gammal och sedan han var femton år fyllda, hade han vandrat sex gånger tillsammans med sin far till utskrivningsmötena – varje gång med en klump i magen. Gissningsvis sökte fadern Olof en ersättare även denna gång, men lyckades inte finns någon. Det fanns helt enkelt inte så många unga män kvar i bygden. Och vem var villig att mot pengar bli soldat med tanke på att allmogen vid det här laget mycket väl förstod den höga dödligheten.

Per Olofsson och Gudmund Nilsson från Hökhult var de två som skrevs ut från Fröderyd socken detta år. Sammanlagt skrevs 289 unga män ut i denna omgång från hela Jönköpings län. Förstärkningen motsvarade ungefär en fjärdedel av Jönköpings regemente, vilket talar sitt tydliga språk om de stora förluster som regementet hade lidit sedan den förra utskrivningen två år tidigare.

Horns krig 1644-45

Den svenska armén under fältmarskalk Gustaf Horn förde kriget in i Danmark i det fälttåg som kommit att kallas Horns krig. Det utspelade sig under trettioåriga krigets senare skede och hade till syfte att bryta Danmarks grepp över Östersjön.

Redan den 31 januari 1644 mönstrades de nyutskrivna soldaterna Per Olofsson från Äsprilla och Gudmund Nilsson från Hökhult i Jönköping. De kom att ingå i Crafft Wulffs kompani, som omfattade 143 man, varav 121 var gemena soldater. Av dessa härrörde inte färre än 25 – omkring en femtedel – från Fröderyd gäld. Per var med andra ord omgiven av kamrater, eller olycksbröder, från den egna bygden.

Från fröderydbygden ingick även tolv man i Erik Axelssons kompani, däribland Per Jonsson från Äsprilla Norrgård. Sammantaget innebar det att 37 män från fröderydbygden var fördelade på Jönköpings regementes åtta hemmavarande kompanier.

Dessa kompanier marscherade mot Värnamo och de svenska trupperna räknade sammanlagt till 10.800 man. En svaghet var att de till stor del – ungefär en tredjedel – bestod av nyutskrivna soldater och var således oerfarna och med liten eller ringa träning.

Den nionde februari bröt trupperna upp från Värnamo och tågade söderut. Några dagar senare passerade de Markaryd och gick över gränsen till Danmark – Skåne var ju vid denna tid ännu danskt. Den sjuttonde februari nådde man Helsingborg som utan motstånd kunde intas då danskarna hade utrymt både stad och slott. Svenskarna mötte heller inget större motstånd i resten av Skåne men tillfogades skada av snapphanar som strövade omkring i skogarna. Landskrona erövrades den sjunde april och här stupade två man från Jönköpings regemente, dock ingen från fröderydbygden.

Jönköpings regemente, med Per Olofssons kompani, förlades till Landskrona, vilket framgår av juni månads mönstringsrulla. Sedan tidigare var Ingemar Månsson från Åskog och Nils Eriksson från Slageryd allvarligt sjuka och hade inte följt med på fälttåget. Men nu började sjukdomar sprida sig bland det tätt packade manskapet. Tre är noterade sjuka i juni, bland dem Per Olofsson. De första dödsfallen kom under sommaren. Den förste som strök med var Sven Håkansson från Flathult som dog den sjunde juli och tre dagar senare dog Nils Mattsson från Huluboda. Men Per Olofsson tillfrisknade lyckligtvis och noterades frisk i augusti månads rulla.

Per Olofssons kompani fick under sommaren en ny chef vid namn Jonas Grijs, men redan under följande höst byttes han ut mot Per Stierna.

Under den senare hälften av juni tågade svenskarna mot Malmö och upprättade ett läger i det närbelägna Västra Skrävlinge i avsikt att innesluta Malmöhus fästning. Under de följande veckorna anslöt sig Jönköpings regementes kompanier. Emellertid fick svenskarna ge upp belägringen dels på grund av den där rådande sjuklighet och dels brist på livsmedel. Under fältlägret i Västra Skrävlinge avled fyra man från fröderydbygden i Per Stiernas kompani samt två ingående i Erik Axelssons kompani.

Per och hans kamrater med de övriga svenska styrkorna bröt upp från Malmö och marscherade tillbaka till Landskrona där de var förlagda under resten av året.

I Landskrona insjuknade Per Olofsson och han avled den 21 november 1644 – alltså samma år som han blev utskriven. Av kompaniets soldater från fröderydbygden överlevde endast sexton av 35 det första året. De flesta dog under sommaren och hösten. Sammanlagt dog 21 och endast fjorton återvände hem.

Horns krig var framgångsrikt. Vid freden i Brömsebro i augusti 1645 erhöll Sverige landskapen Jämtland och Härjedalen, öarna Gotland och Ösel samt Halland på trettio år.

Vid en sammanställning av regementets åtta kompanier som var förlagda i Landskrona och som gjordes dagarna före jul 1644, återstod endast 458 soldater. Tjugosju var sjuka hemma i Sverige – notera att Skåne ännu tillhörde Danmark och man var alltså utanför rikets gräns – 38 hade tröttnat på krigarlivet och hade rymt och inte mindre än 430 var döda.

Olof och hans familj förlorade sin ende son och var bland dem som fick betala ett oerhört högt pris för krigsföretaget mot Danmark.

Per Jonsson överlevde Horns krig och var en av de fjorton från Fröderydbygden som överlevde sjukdomar och epidemier. Han tjänstgjorde i garnisonen i Landskrona ännu i augusti 1645 men var hemkommen vid mönstringen i Jönköping som hölls i mars 1646.

En bonde skrivs ut

Åren 1645 och 1646 verkar ha förflutit utan några nya utskrivningar. Men 1647 var det dags igen och denna gång drog bonden Olof Persson i Äsprilla Södergård nitlotten. Behovet av nya knektar var då något mindre, och en man fick representera gårdens hela mantal. Från Äsprillas fyra gårdar – Södergården, Norrgården, Östergården och Västergården – återfinns bara tre män i roteringslängden då de två skattegårdarna företräddes endast av Olof. Min gissning är att han tillsammans med Karl och Jon Perssöner från Norrgården kom överens om att hjälpas åt att leja en knekt, om lotten skulle falla på honom. Den hugade ersättaren blev drängen Per Månsson. Från de sex rotarna med bönder från Fröderyd gäld var åtminstone fyra av de sex utskrivna knektarna lejda.

Denne nyutskrivne knekt, Per Månsson, mönstrade första gången den förste juli 1647 och skrevs in i Göran Silferhjelms kompani. Här hade han sällskap av elva andra från fröderydbygden. Liksom fem andra var han lejd istället för den som skrivits ut som soldat. Den äldste bland dem var förmodligen Jon Erlandsson som skrivits ut sex år tidigare – 1641.

Kompaniet mönstrade i Kalmar men synes inte ha skeppats iväg till det ännu pågående trettioåriga kriget i Tyskland utan var bland de kompanier som fick stanna hemma i Sverige. I 1650 och 1651 års mönsterrullor noteras han vara stationerad i garnisonen i Halmstad. Sverige hade sedan freden i Brömsebro några år tidigare erhållit Halland på 30 år.

Det sista spåret efter Per Månsson återfinns vid mönstringen i Jönköping den tionde februari 1652. I 1653 års mönstring av Göran Silferhielms kompani är Per Månsson borta. Vad som hände med honom är oklart.

Åren i Pommern

Per Jonsson kom hem efter Horns krig i Skåne i början av 1646, men tiden hemma hos föräldrarna på gården i Äsprilla blev kortvarig. Han är med i 1646 års mantalslängd – vilken förmodligen upprättades i slutet av 1645 eller tidigt 1646. Men inte långt därefter skeppades han över till garnisonen i Kolberg (dagens Kołobrzeg i Polen) och synes ha anlänt den nionde november 1646. Kolberg hade erövrats av svenskarna efter en långvarig belägring i början av inträdet i trettioåriga kriget 1631.

Per förstärkte Erik Axelssons kompani och här fick han sällskap av sju andra från fröderydbygden – Gudmund Gudmundsson från Rösås, Torkel Nilsson Puketorp, Måns Persson från Södraskog, Ingemund Nilsson från Angseboda, Måns Svensson från Ryd, Sven Eriksson från Skärbäck och Nils Persson från Bränderyd.

Sammanlagt var fem av regementets kompanier förlagda till Kolberg. I fyra av dem tjänstgjorde soldater från fröderydbygden vilka tillsammans uppgick till 21 man.

Soldaterna i Pommern avlönades månadsvis, och vid varje tillfälle upprättades en längd över allt manskap. Med tiden blev det ett omfattande material med rullor.

I avlöningsrullorna framgår det att Per Jonsson var på execution. Det innebar att han inte fick ordinarie kontant sold utan i stället försörjdes genom exekution på ortsbefolkningen, det vill säga inkvartering och uttag av mat, husrum och andra förnödenheter. Detta var vanligt i svenska garnisoner i Tyskland under slutskedet av trettioåriga kriget, då kronan ofta saknade medel att betala solden kontant.

Från avlöningsrullorna kan man dra slutsatsen att åren i Kolberg synes ha förflutit utan några större stridshandlingar och, mirakulöst nog, utan de annars så vanliga utbrotten av förödande epidemier.

Tiden i Kolberg blev lång – hela 6½ år. De fem kompanierna från Jönköpings regemente stannade i Kolberg till och med maj 1653 vilket också är den sista månaden de avlönades där. Sedan fick de äntligen komma hem igen till sina nära och kära. Till hans stora lycka var hans gamla föräldrar fortfarande i livet vilka fick glädjen att se sin son återvända hem.

Men inte alla kom hem. Av de ursprungliga 21 soldaterna från fröderydbygden som skickats till Kolberg kom sjutton hem. Per Andersson från Huluboda dog i maj 1648 och Gudmund Gudmundsson i februari 1650.

Torkel Nilsson var utlånad till general von Königsmarck. Denne var en tyskfödd adelsman i svensk tjänst, vilken var ute på strövtåg och ägnade sig åt plundring med uppgiften att skaffa huvudarmén förstärkningar. Hans kanske mest berömda bragd var stormningen av Lilla sidan i Prag 1648, där han även förvärvade ett ofantligt byte. Torkel Nilsson från Puketorp, Bäckaby socken, måste ha varit med om många strapatser och äventyrligheter under sin tid hos general Königsmarck. Sista gången han avlönas är i december 1650, sedan är det en lucka i rullorna till januari 1653 och då är han borta –med all sannolikhet död.

Lars Jonsson från Puketorp försvann någon gång mellan januari och februari 1653, men om honom finns inga noteringar. Måns Persson från Södraskog rymde i januari samma år. Varför han gjorde det kan man bara spekulera i. Kanske hade han fått nog av soldatlivet men fattade sitt beslut i ett olyckligt sent skede när de var så nära att skickas hem. Eller också ville han helt enkelt inte återvända hem – kanske hade han funnit något, eller någon, som band honom kvar.

En knekt från frälsegården i Äsprilla

Väl hemma i Sverige mönstrades regementet i Jönköping den elfte juni 1653. Nu genomfördes en omorganisation så att samtliga soldater från fröderydbygden samlades under ett och samma kompani. Alla soldater från Fröderyd, Bringetofta, Norra Sandsjö och Hultsjö gäld hamnade i överstelöjtnant Göran Silfverhjelms kompani. Inte mindre än fyrtio av kompaniets 145 soldater kom från fröderydbygden. En soldat saknades vid mönstringen då den nyligen utskrivne Nils Nilsson från Torp, Ramkvilla, hade rymt och roten ålades att skaffa en ersättare.

Efter några års paus gjordes en ny utskrivning 1653. Av kompaniets fyrtio soldaterna från Fröderydbygen var sju av dem nyutskrivna, varav Anders Månsson från Äsprilla var en av dem. Detta år togs soldaterna endast från frälset, så förmodligen var han från Västergården i Äsprilla. Han var den ende från Äsprilla som skrevs ut under hela 1650-talet.

Slutord

Mellan åren 1621 och 1653 skrevs sju soldater ut från Äsprilla:

1. 1628: Per Olofsson i Södergården
2. 1630: Jon Olofsson i Södergården
3. 1638: Hemming Olofsson, lejd av Per Olofsson i Södergården
4. 1641: Per Jonsson från Norrgården
5. 1644: Per Olofsson från Södergården
6. 1647: Per Månsson, lejd av Olof Persson i Södergården
7. 1653: Anders Månsson, troligen från Västergården

Man har uppskattat att Sverige tillsammans med dagens Finland, från erövringen av Riga 1621 till slaget vid Lützen år 1632, förlorade 50.000 soldater. Omräknat till dagens förhållanden betyder detta hela 400.000 förlorade män under en tioårsperiod.

De höga förlusterna i Rigas garnison i början av 1620-talet – som Gustav II Adolf själv beskrev med orden att ”soldaterna dö som flugor sin kos” – ställde utskrivningsfrågan på sin spets. Antingen fortsatte man med de hårda och förödande utskrivningarna, med alla de följder de fick för hemlandet, eller också tvingades kronan söka en annan väg och i större utsträckning köpa sitt manskap på den internationella soldatmarknaden.

Sverige behöll Kolberg fram till 1657, då den överlämnades till kurfurstendömet Brandenburg.

Per Jonsson var son till en hemmansägare och gifte sig med en flicka bördig från skattehemmet i Kallsjö. Men hemmansägare eller ej, en gång soldat – alltid soldat. Per kom att tvingas lämna hemmets trygga vrå när kronan behövde soldaterna i nya krig. Han var en överlevare och genom hans mod och duglighet steg han i graderna och slutade som löjtnant strax före sin död. Mer om honom kan du läsa i Per Jonsson Esping – soldat under stormaktstiden.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 8.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Brukare i Äsprilla by 1548-1700; Hur såg livet ut i Äsprilla för nästan 500 år sedan – och vilka var människorna som brukade jorden där? Genom gamla skattelängder, jordeböcker och andra arkivhandlingar går det faktiskt att följa gårdarna och deras brukare långt bak i tiden. I det här inlägget berättar jag om hur Äsprilla by växer fram i källorna, vilka gårdar som fanns redan på 1500-talet och hur jag har försökt kartlägga dem som brukade jorden under de följande seklerna. Även om du inte har anor från just Äsprilla by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Rullor Jönköpings Infanteriregemente; register över Jönköpings infanteriregemente och roteringslängder innehåller soldaterna från socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Västra Härad och omfattar (för närvarande) perioden 1628 till 1722 med 2800 poster.

Per Jonsson Esping – från en småländsk by till kriget; På 1600-talet drogs tusentals unga män bort från sina hem och byar för att tjäna kronan i krig som utkämpades långt från deras vardag. De flesta försvann spårlöst ur historien, endast kända genom korta notiser i gamla längder och rullor. Men ibland går det att spåra dem längre, steg för steg, från hembygden och ut i stormaktstidens värld. Per Jonsson Esping är ett sådant namn. För många släktforskare i Fröderydbygden är han välbekant, vem var han innan han blev knekt, och var hade han sitt ursprung? Med hjälp av genomgång av roteringslängder och mantalslängder går det nu att kasta nytt ljus över hans ungdomsår och den väg som förde honom från en småländsk by till stormaktstidens krig. Del 1/2.

Per Jonsson Esping – soldat under stormaktstiden; Det här är berättelsen om soldaten Per Jonsson Esping från Fröderyd socken på det småländska höglandet. Hans levnad sammanfaller med Sveriges uppstigande till en av Europas stormakter. Berättelsen om Per är också en berättelse om hur det var att leva som soldat under 1600-talet. Han började som utskriven gemen soldat och genom åren klättrade han i den militära hierarkin tills han strax före sin död i Pommern blev löjtnant. Del 2/2.

Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629; Utforska 1500-talets landskapshandlingar och upptäck spåren efter dina förfäder! Här har jag samlat över 6 000 poster från perioden 1545–1629, hämtade ur 86 volymer och tusentals sidor av historiska räkenskaper. Fokus ligger på socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län, men även närliggande områden kan finnas representerade. För släktforskaren är detta en ovärderlig källa – jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder som listar bönder och gårdar under Vasatiden. Oavsett om din släkt finns här eller i närliggande socknar kan registret vara en nyckel till din historia.

Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgs lösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.

Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

De Ogifta; hur vanligt var det att man gifte sig, eller tvärtom, att man förblev ogift på 1600- och 1700-talet? Och hur såg de ogiftas levnadsvillkor ut? Dessa och andra frågor försöker jag besvara i inlägget, samt ger några exempel på levnadsöden.

Kyrkoherdarna i Fröderyds pastorat; I socknen var prästen en viktig person, en auktoritet. Han var församlingens fader, en guds tjänare som förhörde sockenborna på deras kristendomskunskaper, särskilt guds bud. Han ledde de kyrkliga aktiviteterna under året såsom högmässa, dop, vigsel och begravning. I det klassamhälle som Sverige då var, skilde sig prästen från bönderna med sin universitetsutbildning. Men å andra sidan levde han på en gård i bygden nära sina församlingsbor och delade deras glädje och sorg, i med- och motgångar. Det här inlägget går igenom alla kyrkoherdar i Fröderyds pastorat fram till 1928.

Källor

Roterings- och Utskrivningslängder för Fröderyds gäld

Rullor Jönköpings Infanteriregemente

Bilder:

1. Thomas Lindgren / ChatGPT
2. Bild: Riksarkivet. Källa: Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/123 (1640), bildid: A0054971_00140.
3. Bild: Riksarkivet. Källa: Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/8 (1659), bildid: A0054856_00437
4. Thomas Lindgren
5. Bild: Riksarkivet. Källa: Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/114 (1628-1629), bildid: A0054962_00067
6. The Siege of Magdeburg (1631), Peeter Meulener. Nationalmuseum, Stockholm, inv.nr 17230.Public domain i USA och Sverige (upphovsmannen avliden 1654).
7. Bild: Riksarkivet. Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/114 (1628-1629), bildid: A0054962_00067.
8. Bild: ArkivDigial. Källa: Rullor 1620-1723 1638:11 (1638) Bild 550 / sid 64 (AID: v751003.b550.s64, NAD: SE/KrA/0022).
9. Bild: Riksarkivet. Källa: Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/114 (1628-1629), bildid: A0054962_00067.
10. Bild: ArkivDigital. Källa: Rullor 1620-1723 1644:21 (1644) Bild 250 (AID: v751154.b250, NAD: SE/KrA/0022).
11. Thomas Lindgren / ChatGPT
12. Bild: ArkivDigital. Källa. Rullor 1620-1723 1645:9 (1645) Bild 1630 / sid 173 (AID: v751163.b1630.s173, NAD: SE/KrA/0022)
13. Thomas Lindgren / ChatGPT

Övrigt:

• Anteckningar rörande Kongliga Jönköpings regementes historia, av L.G.T. Tidander. Andra, omarbetade upplagen. Västerås 1910, Västmanlands Allehanda Tryckeri.
• Lars Ericsson, Svenska knektar: Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred, ISBN 91-89442-52-0, sid 15 om förlusterna 1621-32, sid 16 om förlusterna i Riga.
• Kolberg, https://sv.wikipedia.org/wiki/Ko%C5%82obrzeg
• Hans Christoph von Königsmarck, https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Christoph_von_K%C3%B6nigsmarck
• Roterings- och utskrivningslängder, https://sok.riksarkivet.se/roterings-utskrivningslangder
• Indelningsverket och den indelte soldaten (2a), https://www.hhogman.se/aldre-indelningsverket.htm
• Indelningsverket och den indelte soldaten (2b), https://www.hhogman.se/utskrivningar.htm