Det var en kylslagen men torr senvinterdag den 6 mars 1688 i kyrkbyn i Bäckaby socken. Det var en tisdag och östanvinden ven kring gård och stuga. I en av gårdarna, Stockagården kallad, bodde rusthållaren, ryttaren och korpralen Per Bengtsson Bäckman.

Vid middagstid upptäckte gårdsfolket att en lövhög antänts vid stallet intill gårdsporten. De försökte släcka elden men den hade redan fått ordentligt fäste. Den fick näring av den vinden och det tog inte lång tid innan flera uthus och byggnader hade övertänts.

Elden förstörde en gavel på en nybyggd stuga, brände ner ett stall samt ett skjul till svinen och fick fäste i en intilliggande vedtrave.  På grund av den starka blåsten spred sig elden vidare till fägården och brände ned fähuset och sädesladan. I denna låg sex lass otröskad vårsäd av korn och råg, samt vårfoder till djuren bestående av hö och halm.

Men olyckan stannade inte med detta. Innan eldens härjningar var över hade även en foderlada, två fårhus, samt mängder med träkärl förstörts. Dessutom innebrändes fyra får, tre årskalvar och två fjolårskalvar!

Efteråt kunde fastställa att det var gnistor från boningshusets spiseleld som hade slagit ned i en lövhög utanför stallet.

Brandstoden

Per hade lidit stor skada av branden. Men det fanns emellertid möjlighet för en bonde att i händelse av brand få ekonomisk hjälp, den så kallade brandstoden.

Brandstod var en föregångare till senare tiders brandförsäkring. Alla invånare i ett härad var enligt lag skyldiga att betala ett slags brandstöd, det vill säga brandstoden, till den som drabbats av brand. Meningen var att man kunde få ersättning för såväl byggnaden som visst lösöre, till exempel boskap. Denna skyldighet om brandstöd hade anor långt tillbaka i tiden och finns redan i Magnus Erikssons landslag från 1350. Detta system var i bruk på landsbygden fram till 1700-talet. [4]

Om hur brandstoden fungerade kan man läsa i 1734 års lag. Denna är visserligen av nyare datum än då denna händelse utspelades, men den var i stort sett densamma 50 år tidigare. I Byggningabalken i 24:e kapitlet och femte paragrafen som handlar om vådeld i by står det: ”Af alla hemman i häradet skal brandstod gifvas efter hemmantalet.” Nästa paragraf beskriver närmare hur förfarandet när olyckan varit framme:

§6 I hvarje landsort skal å Tinget, i Konungens befalningshafvandes närvaro, häradsboerna emellan förening uprättad vara, huru mycket för hvart och ett nytt hus, å helt hemman eller mindre, i brandstod gifvas skal; och när eldskada sedan timar, söke then, som lidit, Häradshöfdingen, och han nämne synemän, som skadan skåda. The skola noga undersöka, hurudana de hus, som brunnit, tå voro, nye eller gamle: och Härads Rätten pröfve thet sedan, och döme huru stor brandstoden av hvarje hemman, efter föreningen och husens beskaffenhet, vara skall. Hvad Rätten dömdt, vise then som skadan händt, hos Konungens befallningshafvande up, och förordne han att den brandstod utan drögsmål upbäras må. [5]

På Västra Härads ting

För att få ersättning för branden vände sig därför Per Bengtsson till Västra härads ting.  På sommartinget den 16 juni berättade han om händelseförloppet och skadorna som uppkommit [1]. Per bad därför att ”någon hiällp aff häradhet fåå åthniutja”. Med sig hade han inte mindre än den nyligen tillträdde kyrkoherden i grannsocknen Fröderyd, ”Ehrewyrdige och höghlärdhe” Andreas Boman. Denne intygade att Per Bengtssons berättelse om eldens omfattning och den därav orsakade skadorna var sann och riktig. Som om detta vittnesmål inte skulle räcka för övertyga häradsrätten om riktigheten i hans berättelse, hade han dessutom skaffat ett intyg från tolv män i socknen. I häradsrättens protokoll noteras det lite syrligt att denna attest var överflödig. Häradsrätten beslut var att länsmannen Sven Svensson och två nämndemän på plats skulle besikta skadorna och därför hänsköts ärendet till nästkommande ting.

På det följande hösttinget, den 24 oktober, togs frågan om brandstodsersättning upp igen. Formuleringen i häradsrättens beslut är snirkliga, men tolkas som att han av häradet beviljades en ersättning ”medh 60 Riksdaler Smt (för) sielfwe huusens uppbyggandhe”. Dock insåg man att denna summa inte täckte alla hans skador utan rådde honom att på ”högre orth måå söökia” bidrag om han så ville. Troligen avsågs med ”högre ort” att vända sig till hovrätten eller direkt till kungen. Om han gjorde detta eller ej är inte vidare känt. [2]

Nu var Per Bengtsson ingen fattig bonde, tvärtom. Han ägde halva gården i Bäckaby Stockagård, det vill säga ett halvt mantal. Föregående år hade han dessutom köpt Åslatorp som ligger 2 kilometer väster om Bäckabys kyrkby.  Åslatorp var på en fjärdedels mantal och såldes av Jöns Jakobsson Pihl för 50 daler silvermynt [3].

Hur mycket var gården i Åslatorp värd jämfört med den brandstod Per fick? Just myntenheter är ett snårigt kapitel i äldre tid och här förekommer två enheter; daler silvermynt för köpet av Åslatorp och riksdaler när Per fick brandstodsersättning. 50 daler silvermynt motsvarade ungefär 25 riksdaler [6]. Med andra ord var förlusten i branden ungefär dubbelt så stor som vad köpet av en fjärdedel mantal Åslatorp kostade.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kanske du vet mer? Kontakta då mig.

Mer läsning

Den otacksamme drängen; om hur Per Bengtsson skrevs ut till soldat men slingrade sig ur det

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; en biografi om en rusthållaren i slutet av 1600-talets Sverige.

Källor

1. Västra härads dombok 1688-10-24 §63, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 1150, Avskrift: https://minaanor.com/blog/2021/04/18/vastra-haradsratt-dombok/
2. Västra härads dombok 1688-10-24 §63, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 1700, Avskrift: https://minaanor.com/blog/2021/04/18/vastra-haradsratt-dombok/
3. Västra härads dombok 1690-03-11, §2, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:62 (1687-1690) Bild 3260, Avskrift: https://minaanor.com/blog/2021/04/18/vastra-haradsratt-dombok/
4. Brandstod, wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Brandstod,
5. Sveriges lag 1734 om brandstodsersättning, Utgiven facsimile 184, ISBN 91-8590-27-6
6. Prisomräknare från medeltiden till 2100, https://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm