Nedan följer valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig. För närvarande finns det över 530 avskrifter, men materialet växer över tid då jag successivt lägger in mer.
Tips 1: Sök gärna i min databas: de flesta personer som förekommer nedan finns i denna.
Se även Liten latinsk ordbok för de latinska uttrycken som förekommer emellanåt.
Relaterade lästips:
Dödsdomar i Västra härad; Studerar man domböcker från 1600-talet slås man av vilka underliga brott som begicks och vilka fruktansvärda straff som kunde utdelas, ibland till synes helt oproportionerligt. Av alla tvister som löstes och straff som utdelades är dödsdomarna kanske det som fängslar släktforskaren mest. Mellan 1610-1730 avhandlades 128 mål på Västra härads ting som utdelade sammanlagt 205 dödsdomar. Men bara en bråkdel av dem verkställdes. Vad var det som gav dödsstraff och förändrades det över tid? Det är några av frågorna som jag försöker besvara i detta inlägg. I slutet finns ett register över alla utdelade dödsdomar och deras utfall.
Avrättade i Västra härad; I detta inlägg ges små korta berättelser om ruskigheter som begåtts inom Västra härads gränser mellan 1610 och 1730. Dessa brott, med sin tids värdering, var så grova att överheten ansåg att gärningsmännen förtjänade avrättning.
Saköreslängder för Västra härad 1555-1618; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter av saköreslängder (böteslängder) för Västra härad som jag funnit i landskapshandlingarna och som täcker perioden från 1555 till och med 1618. Sammanlagt är det 441 sakören varav 302 av dem är från åren före 1611, det vill säga innan den äldsta domboken för Västra härad. Domböckerna berättar – historier från en smålandssocken 1555–1730; Under perioden 1555-1730 utspelade sig många olika slags händelser i Bäckaby socken som togs upp i tinget och som speglade tidens sociala strukturer, värderingar och rättssystem. Från stulna oxar, falska anklagelser och olovliga kärleksförbindelser till blodiga slagsmål och hätska grannfejder – domböckerna ger oss en inblick i en tid där hedern var ovärderlig och straffen kunde vara hårda.
Har du synpunkter, hittat fel eller har kompletterande information? Kontakta mig genom harshult1711@gmail.com.
Thomas Lindgren, 2026.
Ting i Årset 1611
1611-03-15 §1 Jakt
Sammanfattning: Flera personer blev bötfällda för olovlig jakt efter att ha erkänt att de skjutit eller på annat sätt tagit vilda djur, vilket strider mot kungens förbud. De dömdes att betala 40 mark vardera för varje djur de hade jagat. Några av de åtalade, som Nils i Moshult och Nils i Rösås, nekade till ytterligare brott och fick avlägga en ed vid nästa ting för att styrka att de inte hade jagat fler djur än de erkände.
Omnämnd: Erik i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Erik i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Per Persson i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per i Lilla Brånskog, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Truls i Granshult, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Jon i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nils i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nils i Moshult, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Per Eriksson i Granshult, Södra Solberga (F)
”Samma dagh Sakfältes dessa Effter:ne för Diurasskiutningh som dem Öffuer
bewist bleff och dhe icke Sielffue Neeka kunde, N:
Erick i Swijnaredh skatta bonde, och Jönns ibidem frälses bonde, för ett Råddiur
dhe 3 åhr seden i Een Ståck till [-] tagit haffua, Nämliga till 40 mark för
Koningh Maij:tz höga förbodh.
Item Per Person i Åhrsedt för en hiort _40 mark
Item Nilß i Rößås för ett Råddiur _40 mark
Peder i lilla Brånneskogh för ett Råddiur _40 mark
Item Truls i granshult för ett Råddiur _40 mark
Joen och Nilß i Solkaredh för ett Råddiur _40 mark som deras hund haff:r i hiälbetet
Efffer han och före hade betet diur, och dhe icke komme När före at dhe Ju
wiste at han hade den wanan, Item haff:r och Laßes hund i Solkaredt warit sedt
med hoßs Samma Råddiur, och Efffer han så hårdt Nekade, sigh aldrigh för
stått haffua, honom någen tidh effter diur sökt haffua, wtfäste hann Een
6 Manna Eedh till nästa tingh, at han eij wiste honom förr haffua den
wanan at han wille bijta Sådana diur.
Nilß i Moshult wtfäste 12 Manna Eedh till Nästa tingh, at han aldrigh i sijna
dagar, Något förbodit diur, Anten Skotit Eller i andre måto drägitt* haff:r.
Tillijkeste[?] fäste och Nilß i Rösås Een 12 Manna Eedh till nästa tingh, at
han aldrigh flere diur anten Skotit, Eller i Andre måto drägit
haff:r, än som han nu för Retten bekiändt haff:r.
Item wtfäste och på på Samma Sättet Per Erikson i granshult Een 12
Manna Eedh, at han aldrigh något för bodit diur Skotit Eller
i andra måto drägit Haffuer.”
* drägitt, drägit: dragit [SAOB]
Ordinarie höstting i Bjärkaryd i Hylletofta socken
1612-10-29 §5 Tvist diverse
Sammanfattning: Per Nilsson och Nils Jonsson i Komstad åtog sig vid tinget att till nästa ting avlägga sexmansed. Saken gällde en häst som Per Nilsson köpt av sin bror Jon Nilsson för sju daler. Hästen hade därefter dött, och Per och Nils skulle med ed styrka att den inte dött genom deras eller deras folks hårda behandling.
Omnämnd: Per Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Nils Jonsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Jon Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F). Bror till Per Nilsson.
”Per Nilson och Nilss Jonßon i Comstada wtfäste
huardera om 6 manna Eedh till Nästa tingh, at
denn hästen som förbemelte Peder Nilson af sin broder
Jon Nilson för 7 daler Kiöpt hade, blef ty dödh af
deras all deras omwårdande fålckz hårda
wärckann.”
Ordinarie sommarting i Sävsjö i Norra Ljunga socken 1613
1613-07-14 §13 Tvist om gårdsköp
Sammanfattning: Jon Nilsson i Komstad hade länge varit i tvist med sina syskon om två skattegårdar som de ärvt efter sin avlidne far – en i Komstad och en i Älgabäck i Hjärtlanda socken. Vid tinget utreddes saken och det fastställdes att fadern genom arv och köp ägt båda gårdarna. Under sin livstid hade han delat upp egendomen mellan barnen. De fyra döttrarna – Karin, Kerstin, Elin och Ingegärd – hade tillsammans fått gården i Älgabäck, medan sönerna Per och Jon Nilsson fått gården i Komstad, som ansågs vara något bättre. Senare hade dock anspråk riktats mot Komstadgården, då vissa arvingar där haft en olöst andel. För denna andel hade 48 daler betalats ut. Rätten beslutade därför att samtliga syskon skulle dela denna kostnad i proportion till sina arvslotter: bröderna skulle vardera betala 12 daler och varje syster, eller hennes barn, 6 daler. Därefter skulle gårdarna behållas enligt den fördelning fadern tidigare gjort, eftersom den ansågs lagenlig.
Omnämnd: Jon Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Per Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F). Bror till Jonas Nilsson.
Omnämnd: Karin. Syster till Jonas Nilsson. Systrarna ärvde Älgabäck i Hjärtlanda socken.
Omnämnd: Kerstin. Syster till Jonas Nilsson.
Omnämnd: Elin. Syster till Jonas Nilsson.
Omnämnd Ingegärd. Syster till Jonas Nilsson.
”Såsom Joen Nilson i Comstada, myckit Clandrat haffwer
med sijnne Syskione om Tuenna Skatte gårder, dhe efter
deras framlijdna fader arft haffua Nembligen Enn gårdh i Com=
stada, och den andra i Ellia bäck, derföre bleff nu dem
Emellom Ransakat, och således funnit, at deras fader både
igenom arff, och kiöp, både gårderne till hörde, och i
sijn wällmachtz tijdh, Lagade han således Sijnne barn
Emmellom, och feck sijnner 4a döttrar Nembligen Karin, Kirstin,
Elin och Ingiell Elliabäckz gårdh, alla tilbyttes, och der
Emot tils å sine Sönner, Per och Joen Nilson i Comstada, gårdh,
som doch något Bättre war, och nu för någon tijdh sedenn
ähr kommit Clander På samma Comstada gård, så at funnit
ähr, några arfftagare der till war olöste lott, och hafua
der Inne Lagligen wonnit till Penningar 48 daler, för deras
deel i Beetalningh, derföre blef nu affsagt, att alla
Syskionen skolla komma samma Part igen, och togh samma
Pennigsar betala effter som huar arffuer till Nembligen broderen
12 daller, och huar Systaren eller deras barn 6 daller, och
sedan behåll i gårdene efter som deras fader Sielf dem
Emellom lagat haffuer, helst Emedan det Lagen Lijk=
mätigt ähr.”
Sammanfattning: Det hade under en längre tid pågått en onödig och långsam tvist mellan bröderna Per och Jon Nilsson i Komstad. När de tidigare bytt hus och jord mellan sig hade det satts ett vite på ett par oxar, som skulle betalas av den som bröt överenskommelsen. Vid tinget utreddes saken och det konstaterades att Jon Nilsson genom sitt uppträdande, buller, brutit mot den ingångna förlikningen. Han dömdes därför att betala vitet, det vill säga oxarna, vilka fördelades mellan kungen, häradshövdingen och häradet. Bytet av hus och åkrar fastställdes enligt den tidigare uppgörelsen. Däremot gjordes ett nytt byte av ängsmarken på Jons begäran, så att han fick den äng han tidigare brukat. Bröderna förliktes därefter och ett nytt, strängare vite sattes mellan dem – fyra oxar skulle betalas av den som först bröt den nya överenskommelsen.
Omnämnd: Jon Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Per Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
”Item Såsom Enn onödigh och otilbörligh träta långsambligen warit
haffuer, Emellan samma Tuå Bröder Peder och Jonn Nilsa=
Sönner, och dem Emellom, wthij medler tijdh wijtte Satt bleff
Nembligen oxar Ett Par, denn tijdh hus och Jord dem Emellom bytt
Bleff, den att wttgiffua som af brytter, om hwilket och så
nu Ransakat blef, och befans nu Jonn Nilson med sitt buller
samma leffuerne wijtet affbrotit haffua, och dömpdes
för denskull oxarne honom ifrå, till Koningen Enedelenn
häradzhöfdigen och heredet trijjdingen, och bleff nu byttet På
husen och åkerne, dem Emellom, som förr giordt war, fast
Ståndandes, men huad Engiabytet anlangandes, bytte dhe
På Nytt, efter Jonns Begieran, Så at han togh På så sin
Part dhe Engh som Jon förre Brughte, och blefue dhe nu till
wenner giort, och sattes dem Emellom Ett Nytt och Starkare
wijtte, Nembligen oxar 4 stycken, dem att wttgifua, som denna
giorda wenskap först afbrytter.”
”Samma gång Lagbodes och dess Effter:ne gårdar och gårda Partter Nemligen:
…
½ Comstada gårdh af Per Nilson _2
ähn andra ½ ibidem af Jonn Nilson _2
…
all Elliabäckz gårdh af Jonn Bullers syskioner _2
…”
Sammanfattning: Nils i Intäkt, Nydala (F), frikändes från beskyllning av Hemming i Stora Byhult vilken dömdes till böter.
Omnämnd: Nils i Intäkt, Nydala (F)
Omnämnd: Hemming i Stora Byhult, Nydala (F)
”Nilss i Intecht sades Frij för dett Witismål som Heming i
Stora Byhult tilmäte honom, att ingen oftare dher å skall
[-] Wid Straff 30 Marker mädh mindre betre beskedd dher
om kan framkomma.”
Sammanfattning: Änkan Ingrid Andersdotter från Solkaryd ställdes dömdes till döden genom att brännas på bål för lägersmål som skall ha skett för fyra år med hennes systers man vilket ledde till att hon födde ett barn. Hela häradet bad om nåd för henne eftersom hon inte var vid sina fem sinnen. Mannen, Jon Felt i Knävelsby, var rymd och ingen visste var han var.
Svarande: Ingrid Andersdotter i Solkaryd, Skepperstad (F)
Svarande: Jon Felt i Knävelsby, Vallsjö (F)
”Kom för Retta Ingridh Andersa dåtter i Solkare, blef
anklagat för lägerskap mäd Jon i Knäfuelsby, sin sy=
sters man, huilkit skedde för 4 åhr sedan, och rådt
henne mädh Barn, och römde bordt, och ingen hafua synt
effter honom, Och dömdes hon af thet 18 Cap: i Lögmå:
Balken att hon skulle Brennas i Båle, Men Ingen hafuer
förnummit, [-] hon Stelte sigh Erligen så lenge hennes
man lefde, Men sedan hennes man blef dödh, gaf
förbemelde Jon felt[?], intet öfuer, förähn han kom sin
hustrus syster förbemelde Ingridh till sigh, att wara hans
drija[?], och wende icke igän förähn han förkrenker henne,
Och beder hela häradett för henne, effter thez hon ähr icke
aldeles wid sine fem sinne.”
Sammanfattning: Hemming i Stora Byhult anklagades för att ha belägrat sin gårdbos piga. Pigan berättade att Hemming och hans hustru misshandlat henne vid tre tillfällen så att hon till slut miste sitt barn som hon bar på. Hemming och hans hustru dömdes till döden. Pigans dom överlämnades till ”överheten”. Forts. från 1614-05-09 §7.
Svarande: Hemming i Stora Byhult, Nydala (F)
”Kom för Rette, Heming i Byhult, huilkin tilförende
hade fest Lagh för Eenfalt hoor, och tå han kom för Rette
hade han icke mer ähn 8 Lagmen som medh honom wille
gåå Lagh. Ty fångades han, och konan Sammaledes, och
blefuo åtskijllelige granneligen* förhörde, tå bekiende konan
huru Heming och hans hustru Trachterade henne, Nempligen
giorde henne druckin af warmt Ööll, Sedan togh förnemde
Heming, konan om båda armarna och Liffuet, och
hans hustru söchte effter at wilia taga Barnett af henne,
Och effter dhet icke kunde wtrettas, togo the henne
Någre dagar ther effter till skogen, och Lade henne på
en Låga*, och löffte en tungh ahlestock* öffuer hennes Buk
så att hon war Nähr dödh ther af, Nähr thett icke hielpe
kunne, och Konan kom till sigh igän, ginge the någre
dagar ther effter Vnder Resan till skogen, och lade henne
på en Pigsten som stod på itt bergh, ther trådde* bådhe
Heming och hans hustru henne, så att 3 dagar ther efter
blef hon af medh barnett, Till dheta the icke neka kun=
de, Ty dömpedes han, sampt hans hustru, af thet 2 och 5
Capitt i Högmåla Balken ifrån Liffuet. Och konans Saak
Skötz wpp, till höga Öffuerhethen, om hon må Niuta
Liffuet, effter hon otuingatt* bekiende all Misgierningen.”
* Granneligen: noggrann [SAOB]
* wtrettas: uträttas
* Låga: kullfallet träd; i vissa trakter även om större trädgren som ligger på marken [SAOB]
* ahlestock: alstock
* Trådde: trampade?
* otuingatt: otvunget
Sammanfattning: Jon Andersson från Rösås samt Cecilia dömdes för enfalt hor. Båda dömdes till döden men för Jons del skickades nådeansökan till kungliga majestät och där han erbjöd betala 62 daler i böter.
Svarande: Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Cecilia
”Kom för Rette Jon Anderson i Rörsås, anklagades
för Enfalt hoor medh en Löskekona Cisella bemeldt och
skall thessa wahra skedt för 2 åhr sedan, Och hans hustru
sampt hela heradet bedia för honom, och dömdes af
thett 5 Catpit: i Lögen: Ifrån Leffwet, doch skutz
then saken till h: K: M: om Nåder, och tilbiuder 60 daler.
hoorkonan dömdes ifrån Lifwett, effter Ingen betring
ähr på ferde, och hafwdr offta bedrifwett många grofwa
Laster och synder.”
Sammanfattning: Den före detta soldaten Olof i Skärshult dömdes till döden för begånget hor med sin legopiga. Hustrun och menigheten i häradet bad för honom. Nådeansökan inlämnad till Kungliga Majestät. Legopigan hade rymt till Sunnerbo härad.
Svarande: Olof i Skärshult, Hjälmseryd (F)
”Kom för Retta, Oluff i Skitzhult, Blef Anklagat
för Enfalt hoor, med sin Lego Piga, Thet han sorge=
ligin bekiende, och badh om Nåden, doch dömpndes han
af thet 5 Capit i Läger: ifrån Liffuet, Och effter
hans hustru, sampt hele heradett bidia för honom, och
han hafuer warit Landzknecht, och frigd för sigh, såsom
och barfattigh, Ty skiötz then saken op till Offuerheten
om Nådige betenkiande, och biuder han till böther,
60 daler.”
Sammanfattning: Kyrkoherden i Fryele, Haquinus Petri, begärde att få utfästa lag för en kona. Edgärdsmännen var ej närvarande och saken uppsköts. Forts. från 1615-02-23 §2. Forts 1615-09-30 §4.
Omnämnd: Kyrkoherden Haquinus Petri i Fryele (F)
”Kom för Rette her håkon i Fryelle, hade tilförende
fest Lagh, för en Kona, begierandes at giöra sigh frij. Så
effter hans Lagmen icke wåro tilsädes, Sattes op till
Neste tingh.”
Sammanfattning: Tingskötning av Slageryd Västergård i Bäckaby socken. Sven Matsson i Slageryd och Olof Persson i Äsprilla, på sina hustrurs vägnar, samt å Karl Gislessons vägnar i Gudmundsås och Eriks hustru i Hörjesås, vilka säljer Västergården i Slageryd, Bäckaby socken, till Per Karlsson i Hökhult och hans hustru Karin Erengisledotter. Undantaget var den lott som Per redan tidigare hade ärvt och köpt, med tillhörande fiskvatten och skog.
Omnämnd: Sven Matsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Olof Persson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Säljare: Karl Gislesson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Erik i Hörjesås, Ramkvilla (F). Hans hustru är säljare.
Köpare: Per Karlsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Karin Erengisledotter i Hökhult, Fröderyd (F). Gift med Per Karlsson.
”Kommo för Retta, Swen Matiβon i Slagaridh och Oluff
Persson i Esprilla, huilka och togo opå begge sine hustrus
wegnar, Och på Carll Gislessons wegnar i Gudmunaåβ
Så och på Erichz hustrus wegnar i Horsås, Och ting=
skötte ifrån dhem, och dhreas Arfuingar, Westregår=
den i Slagery i Beckaby Sochen, Och hand hemblade* honom
In under Per Carlsson i Höckhult, hans hustru
Karin Erengisla dåtter, Och beggis theras Arfwingar
för [-] de alla tilbytijβ, Undantagandes, dhen Loten
som Päder tilförede Ärfft, och Kiöpt hade, medh
[-], Fiskwatn, och ållenskough, till Ewerdelige
daghar.” * hemblade: överlåta äganderätten
Sammanfattning: Den i fordom kyrkoherde i Fryele, Haquinus Petri i Göshult, dömdes tillsammans med konan Cecilia från Åskog till döden för enkelt hor. Hustrun, häradsnämnden samt menigheten bad för hans livs skonande, men för Cecilia fann man inga förmildrande omständigheter då ingen bättring i hennes laster stod att finna. Ärendet överlämnas till Kungliga Majestät. Forts. från 1615-06-12 §14.
Svarande: Haquinus Petri i Göshult, Åsenhöga
Svarande: Konan Cecilia i Åskog, Bäckaby (F)
”Kom för Rette her Håkon i giödingzhult, fordom
kyrkioherde i Fryelle i Ösbo, Blef anklagatt, för
Ennfaldt hoor, medh en Löskekona, Cisella i Åskough
bemeldt huilken tilförende hafuer warit Een förgiftigh
Lösachtigh och slem kona, och sigh förseet medh tuå
gifta Män, förra ähr Nu, huilken [-]gerningh, han
sorgeligen bekiende och badh om Nåder, ähr och alt
witterligitt, att han hafuer warit en Gudfruchtigh
Ennfåldigh Man, och en flijtigh Predikant, och en godh
Gästgiffuare, såsom och, att Ingen hafuer af ho=
nom annat hördt, eller förnummit, ähn dett som
Christeligit och godtt warit hafuer, Undantagandes
then Ene gången, och then Ene Resan, han haffua
sigh försett medh förebemelde Kona. Så effter hans hu=
stro, häradz Nempndh, och menige Almoge, hafua
sin ödmiuka förbön, att fella för hans lijff, Synner=
ligen, effter dett han ähr en gammell Man, och
hafuer 10 Små Barn i Lifuet, af huilke han
håller fram till Scholan. Doch blef på h.K.M:z
Nådige behagh honom tillåtit, att han af sin store
fattigdom tillbiuder i Böther, 60 daler, hemsteller
denne saken, till h.K.M:tt eller hans M:tz dom
hafuande, om Gunstigdt bettenkiande.
Anklagades och förebemelde Cisella för samma Last,
och haffuer tilförende förseett sigh medh Ennfalt hoor,
och Nu Ander Resan, såsom och medh [-],
Lönske Läge. Så effter Ingen förbätringh finns medh
henne, dömpndes hon af dett 5 Cap. i Lög. Balken
Ifrån Lijfuett.”
Sammanfattning: Den gifte mannen Olof i Skärshult samt konan Ingegärd Jonsdotter dömdes båda till döden för begånget hor. Nådeansökan inlämnad till Kungliga Majestät. Ingegärd Jonsdotter hade tidigare bedrivit enfalt hor med Håkan i Tofteryd.
Svarande: Olof i Skärshult, Hjälmseryd (F)
Svarande: Konan Ingegärd Jonsdotter
Omnämnd: Håkan i Tofteryd, Tofteryd (F)
”Kom för räta Oluff i skärshult blef anklagat
at hafua bedrifwit Enfalt hoor, med en kona, benemd
Ingiärd Jonsdoter, till huilket han icke neka kunna, uthan
Bekiende sin Misgerning, och badh om Nåder, så effter han
tilförende i Nästförhånz åhr hafuer bedrifuit Enfalt
hoor, och blef till lijfwuet skild, och wtgaf i böther
60 daler, Ty dömdes hann af thet 5 Cap: i Läg:Balken
och [-] 22 Cap: ifrån Lijffuet, och ähr barfatig,
Ty stälz till K:M: om Nådigt betenkiande.
Horkonan förbemelde Ingiärd Jonsdoter hafuer
tilförende för någre åhr sedan bedrifuit Enfalt hoor
med Håkon i Tåfftryd i Ösbo, dömdes af samma Cap:
ifrån Lifuedh.”
Sammanfattning: Skräddaren Bonde döms till 40 daler i böter för mökränkning av Kerstin Håkansdotter, vilken tjänat som piga hos Per Gudmundsson i Bäckaby.
Svarande: Skräddaren Bonde
Omnämnd: Kerstin Håkansdotter, piga hos Per Gudmundsson
Omnämnd: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Kom för rätenn skreddaren Bonde gwid Nampn, blef anklagat för Mökränkning, med Kirstin Håkonsdoter, som tiente på tijdh hoss Per Gummundhsson i Bäckaby, till huilket han icke neka kunna, uthan badz om Nåder, tå effter han icke will ächta henne, ty Sachfältes han till 40 mark till 3tes, af thet 3 Cap i gift: B:*. Quinnfolcket ähr enn weetwillingh.”
* Giftamålsbalken
Sammanfattning: Börje i Lilla Moshult, Ramkvilla, dömdes bli mista båda öronen och huden för att ha stulit en halv trave vinterråg. Nådeansökan skickades in till kungliga majestät, vilken synes ha beviljats då han samma år betalade
Svarande: Börje i Lilla Moshult, Ramkvilla (F)
”Kom för räta Byrge i Lilla Moshult i Ram=
quilla Sochn, och bekände sig at hafua taget en ½
tufua winter rogh, sampt någon fijlt, och efther thet 8
Cap i Tiufua B[alken], blef han afsagt ifrå båda öronen, och
huden, huarföre biuder til böter för sig 40 mark till [-] tingh.
Nåden ståår til höga Öff: heeterne.”
Sammanfattning: Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F), utfäster till nästa ting en 12-mannaed på att han inte har belägrat Cecilia. Forts 1617-09-18 §9.
Omnämnd: Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Cecilia Bondesdotter
”Gudmundh i Hätteboda i Bäckaby Sochn
fäster en 12 manna edh till nästa (ting) för Le=
gerskap medh Cicilla Bondesdåter.”
Sammanfattning: Vid tinget uppträdde flera personer som säljare, många av dem med fullmakt för syskon eller familjemedlemmar. Det gällde Jon Gudmundsson i Komstad, Lars i Uppåkra, Jon i Mejensjö samt Kerstin genom sin make Jöns Persson, liksom Sven Esbjörnsson för sin hustru. De sålde halva Komstad Backegård till Jon Nilsson och hans hustru Märit Jönsdotter. Köpesumman uppgick till 23 daler samt en oxe. Genom arv och köp kom Jon Nilsson att äga halva gården i Komstad, inklusive kvarn och fiskevatten.
Säljare: Jon Gudmundsson i Komstad, Norra Ljunga (F). Även fullmäktig för sina syskon.
Säljare: Lars i Uppåkra, Vallsjö (F). Även fullmäktig för sina systrar Margareta och Ingegärd.
Säljare: Märit
Säljare: Ingegärd. Gift med Jonas Gudmundsson.
Säljare: Jon i Mejensjö, Norra Ljunga (F). Även fullmäktig för sina syskon.
Säljare: Kerstin. På sina barns vägnar.
Omnämnd: Jöns Persson. Gift med Kerstin.
Omnämnd: Sven Esbjörnsson. På sin hustrus vägnar.
Köpare: Jon Nilsson
Omnämnd: Märit Jönsdotter. Gift med Jonas Nilsson.
”Jonn Gudmundhßonn i Kombstadh på sinn
och alle sina syskones wegnar, Larße i Op=
åkra på sinna och sine Systrero Merritz
Ithem på Ingierdz Jonn Gudmundßons, Jonn
i Meinsiöö på sinn och sina Syskones weg=
na, Kirstins Jöns Perßonns på sine barns
wegnar. Ithem Swen Esbiörnßon på sin
hustruus wegnar. Deße alle Tingskiö=
te och Arftförde ifrån sig och sine arf=
uinger ½ backegården i Kombstadh, och
hemblede* honom [-] Jon Nilßon
hans hustruu Marit Jönßdåtter för
23 dlr en också så at han nu äger half=
ue gården medh dhet arfft och kiöpt
hafuer, medh quarn och fiskewaten
till Euerdelliga egor.”
* hemblede, hembjuda?: erbjuda (någon något) till inlösen eller köp, innan man utbjuder det till någon annan [SAOB]
Sammanfattning: Gudmund Börjesson i Hättebo, Sven Karlsson i Bäckaby och Bonde i Erikstorp hade med sig tolv gode män som frikände dem för påstått horsmål. Beskyllningen mot Haquinus Petri i Åsenhöga sköts upp till nästa ting. Forts. från 1617-06-06 §2-§4. Forts 1617-10-25 §2.
Omnämnd: Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Karlsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bonde i Erikstorp, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Haquinus Petri i Åsenhöga (F)
Omnämnd: Hustru Elsa, gift med Haquinus Petri
”Kom för Rette Gudmundh i hätteboda
Swenn Carlssonn i Bäckaby och Bonde
i Erichstorp hade sine Lagman W:z tolfthen
at giöra sig för något witnesmåll som
hustruu Elssa her håkons dem på kom=
met häftunn[?]. Sätis op till nästa
ting till widare Ransachning.”
Sammanfattning: Hustru Elsa till den före detta kyrkoherden i Fryele, herr Haquinus (Håkan) Petri, hade hört ett skvaller från fjärdingsmannen Jon i Rösås vilket gick ut på att konan som hennes make belägrat och dömts för hor föregående år även skulle ha legat med tre andra män. Herr Håkan frikändes från skvallret. Forts. från 1617-09-18 §9.
Omnämnd: Haquinus Petri, före detta kyrkoherde i Fryele
Omnämnd: Elsa, gift med Haquinus Petri
Omnämnd: Fjärdingsmannen Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F)
”Kom för Retta hustru Elssa her
håkons fordom kiörkioherde i Fryele
och föregafs at hun skulle haffua
hört säias aff en fierdingzman, Jon
i Rössås benempt att den Kånan som
her håkonn belägrade skulle ähndåch
3 man legat medh henne. doch war
det bewijsligit at det war inthz
annat ähnn et squallertaall och
fann der till aldeles Nekade. derföre
sades han frij för samma squaller.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Jon Andersson i Rösås fick böta 40 mark för en hjortkalv han skjutit för omkring fem år sedan.
Svarande: Fjärdingsmannen Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F)
”förbemelde Jonn i Rörsås för Diuraskiut=
ning för 5 åhr sedann, en lithen hiort
kalff dömdes effter dhet 23 Capit:
Bygninga Balken till 40 marker till 3tie.”
Sammanfattning: Karl Olofsson i Rösås ärver 1/12 efter sin hustrus mor i den av den skattegården som nu gemensamt brukas av honom bröderna Jon Andersson och Jon Galle, söner till Anders Karlsson. Karl Olofsson och Anders Karlsson hade köpt gården i Rösås 1587 och fått skaftebrev av häradshövdingen Per Ribbing.
Kärande: Karl Olofsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F), son till Anders Karlsson.
Svarande: Jon Galle i Rösås, Bäckaby (F), son till Anders Karlsson.
Omnämnd: Per Ribbing, avliden
Omnämnd: Anders Karlsson i Rösås, Bäckaby (F)
”Karl Olsson i Rössås i Bäckaby Sochn del=
ar om förbemelte Rössås medh Jon Andersson och
Jon Galle ibidem. Efter der om är gifuit itt
lagligit heradzhöfdingz skaftabref* Daterat
1587. at thet lagliga kiöpt och sålt är, huil=
ket bref Salige Peder Ribbingh hafuer utgifuit,
derföre blef thetta ährandet skutith till
Laghmannen. Karl Olsson och Anders Karl=
sson hafua båda kiöpt gården, thenne förbemelte
Anders är Jon Anderssons och Jon Galles fader
blef ransakat af förbemelte Karl Olsson ärfuer efther sin
hustrus moder en tolftedel i samma gårdh.”
* skaftebref, skaftebrev: fastebrev [SAOB]
Sammanfattning: Anders från Drev i Uppvidinge härad dödade Sven Nilsson från Ljunganäs. Händelsen inträffade dagen efter Nyårsdagen när de båda, berusade, satt tillsammans vid ett bord i Fröderyds by. Sven sparkade Anders med sin ridsporre och till slut drog denne kniven och stack Sven i benet, vilket ledde till den senares död. Vittnena Börge, Nils Månsson, Nils Jonsson och Jon i Ljunganäs intygade händelseförloppet. Svens hustru bad för Anders liv. Forts 1620-09-05 §8.
Omnämnd: Anders i Drev, Drev (G), Slagit ihjäl Sven Nilsson.
Omnämnd: Sven Nilsson i Ljunganäs, Fröderyd (F)
Vittne: Börje i Fröderyd, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Månsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Jonsson i Ljunganäs (eller Fröderyd?), Fröderyd (F)
Vittne: Jon i Ljunganäs, Fröderyd (F)
”Ithem kom för rätto Anders i drifuit*
i Upwidinge häradh; som hafuer ihielslaget
Swen Nillsson i Liunganäs i Fröeridz S:
i Wästrerhäradt, huilket skedde i Fröeredz by
dagen efther Nyåhrs dagh näst förlidnee
ther the båda kommo tillhopa druckne; doch
tå icke owener. I midler tidh mädan the
såto tilhopa /: hafua the bekiändt som när
woro :/ Sade Swen som döden leed till
för:ne Anders: du och iagh skola draga bord=
haka* iquäll, och gick up frå bordet, och togh
en stoor stoop och kom och slogh dher med the
andre i hofuodet, ändoch thenne Anders in=
tet trätte emot honom, och sedan satt han
och spor hygg* honom i beenet under bor=
det, och på thet sista när han så hygg åt
honom med sporre, kom hans foot up uthi
thens andres knä, så att sporen ther fast=
nade i hans byxor, mädan dhi dher om
rychtes, och för:ne Anders icke längre kunde
lijda honom så sigh spor hugga och rijfwa,
togh han sin knijf och stack honom litet i
beenet, huar af then andri strax blef dödh. Desse
äre witne som hos woro när skadan skedde
at så är till gångit som för mält står. Byr=
ge i Fröeredh, Nils Månsson ibidem, Nills
Jonsson och Jon i Liunganäs. Then dödes
hustru och barn bidia för honom.”
Sammanfattning: Kronans befallningsman, Måns Jonsson, presenterade hovrättens förklaringar daterat 1619-06-24, varav en punkt handlade om dråpet på Sven Nilsson i Ljunganäs. Bonden Anders från Drev hade under dryckenskap med Sven Nilsson slagit hjäl denne efter ett bråk om sporrhuggande. Hovrätten skonade Anders liv. Med tanke på Anders fattigdom, var inte tingsrätten säkra på vilka böter som skulle utdömas, varför man ödmjukt bad om en förklaring av hovrätten. Forts från 1618-10-19 §2. Fort 1621-11-05 §1.
Omnämnd: Kronans befallningsman Måns Jonsson
Omnämnd: Anders i Drev, Drev (G)
Omnämnd: Sven Nilsson i Ljunganäs, Fröderyd (F), avliden.
Vittne: Börje i Fröderyd, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Jonsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
”Samma dagh Inlade befalningzmannen Manhafftigh Måns
Jonnson then höghloflige Kong:e hoffretz förklaringh på nogre
saker then 24 Junij 1619 dat: Ibland huilcke war u=
thi then 6 punchten hans K: Maiztz nådige förklaringh om
en bonde ifrån Opwedinge härad Anders i drefwuidt,
huilcken hafwer ihielslagit Swen Nilson i Liunganäs för
thett Sporhuggande, honom war wederfarit, hwars liff
hans K: Maiztd nådigast förskont hafwerr, doch med den
demandation* att Ståthållaren skall låta ransaka, om
dråparen med wilie hafwer stuckitt eller äliest hållit
knifwen att den döde sielf ther på slagitt hafwer,
huilckedt man uthi underdånighett hafwer effter kom=
mitt, och nogre witne ther på förhört, N[ämbligen] Berge och
Nilss Jonson i Fröarid, huilka då tilstädis och minst
druchne woro, the ther effter giordan Eedh wetha=
de sigh widh den förra ransakningen ther dhe medh
Eedh bekrefftadt hafwa, blifwa wilia, och att ingen
kan eller weedt annatt att säga, än skadan then huar=
ken af then döda eller dråparen för theras druc=
kenhedt skull achtas, icke heller af then andre som
när woro merckias kunde, owetterligen och oact=
samligen uthan försått* skiedth ähr, helst medan the
bewistas att dråparen ther giestabudzfolckedt om=
sider wille honom uthfordra, begerte han förlof att
blifwa inne hoss annatt godtt folck, uthlofwandes
sigh ingen förarga wilia, tilladt ord i Skrift hafwer
Ståtthållare gifwitt dråparen fri leigd till och från
tingedt, huilcken den 27 Novemb: Comparerade* uthi
Hökhuldt, och ward granneligen förhörd, doch ingen
annan bekiennelsse af honom winna kunde, än thet
aldrigh wiliandes af honom skiedtt war, stelles
för den skull till den Konungzlige hoffretz gunstige
decision hwad hans böter till Slechten, Konungen och
häradedt wara skall, ther på man gunstigh för=
klaringh tienstligen förmodar, ändoch ther stor fattig=
dom ähr.”
Ordinarie höstting och lagmansting i Skepperstad 1621
1621-11-05 §1 Dråp
Sammanfattning: Dråparen Anders från Drev hade, enligt hovrättens förklaring den 30 juli 1621, förlikts med den avlidnes släkt. Anders ersätter änkan, de efterlevande barnen samt den avlidnes broder. Anders begärde av häradshövingen fribrev. Forts. från 1620-09-05 §8.
Svarande: Anders i Drev, Drev (G)
Omnämnd: Sven Nilsson i Ljunganäs, Fröderyd (F), ihjälslagen av Anders
Omnämnd: Måns Svensson i Ljunganäs, Fröderyd (F), far till Svens hustru
Omnämnd: Nämndemannen Måns Åkesson i Fröderyd, Fröderyd (F), fullmäktig för Per Nilsson
Omnämnd: Per Nilsson i Berg, bror till Sven.
”Thenn 5 Nov stodh Lagmans och härad
tingh uthi Skepperstad, Tå kom för Retten
Anders i drefuit, som hafr: ihielslagin Suen
ij Liunganäs, Effter hofrettens förklaringh
then 30 Julij 1621 gifuer, hafr: han förligt
sig med Slegten, serdeles dhens dödess hustru
och begge theras Barns Målsman och farbroder om 111 1/4 dlr
thet thens dödess hustrus fad[er] Måns Swensson ij
Liunganäs, och Måns Åkesson ij Fröarijdh af Barn=
sens faderbroder, Per Nilssonn ij Bergh fulmij=
digh bekiendh, begiärandess häradzhöfdingen wille på
thenna wegar gifua honom frögdebref.”
Sammanfattning: Hemming i Byhult hade av hovrättens utslag 1617 skonats till livet för begånget hor och omvandlat straffet till böter som hade betalats till Olof Stråle. Hemmings sakören arrenderades nu av bönderna Måns och Per, men som i tingsrättens dom tilldelades Olof Stråle.
Svarande: Hemming i Byhult, Nydala (F)
Omnämnd: Måns Jonsson
Omnämnd: Per Gudmundsson
Omnämnd: Olof Stråle
”Komm för Retten Hemmingh ij
Byhult warde tiltale at han 617 war af then
Kong: hofrät förskont till lifuet, för itt hoor
han Nogre Åhr tillförene hade bedrifuit, för huilket
hann 80 daler bötha skulle och konan 40 daler. Blef för
then skull, tilfrågna huru han pengina [-]
[-], Tåå sade han sig gierna wilia
klare giöra, allenast han [-] huem then
skulle upbära, Althenstund Måns Jonssonn
och Peer Gudmundsson förmeente sigh
Saak öhren Arrendera hafua och förty behålla
willia, Tåå bewiste Olufs Stråle medh
Hemmingz egen bekennelse, och Lensman
[-] berättelsse, att Hemmingh hade wthwist
[-] Böthz, Medan Oluf Stråle Nydala och
dhess godz hade ij förläningh, hade och ännu
wthij sijn [-] sielfua Originale. Thens Ko=
nungzliga hofrets förklaringh på domen
huilken Oluf Stråle sielf på Hemmings
fordran hade. Thetta Man till Lagman och
häradez Nemped bort till at döma,
hwilka Effter then 17 puncht wthij Adeliga
priuilegier, icke Annat döma kunde, än
Oluff Stråle. Effter Konungz donation
måtte behålla konungz Sak öre af för[-]
Hemmingh ij Byhult.”
Sammanfattning: Bengta Månsdotter i Mossaryd dömdes till döden för att ha begått enkelt hor med en gift soldat som nu var avliden. Forts 1624-09-10 §9.
Svarande: Bengta Månsdotter i Mossaryd, Norra Ljunga (F)
”Kom för retten Benchta Månssdotter i Moserid be=
kiende sigh wara belägrad af en gift knecht, dhen
för än [-] uppenbarandes är dödh bleffuen,
är eenfalt hoor. Hwarföre hennes lif icke frij=
as kunde [–] dömt. [-] uthan saak=
en[?] til dhen Kongliga hofretten gunstige förklaringh
domen upsade.”
Sammanfattning: Anders i Sandebo fick böta 40 mark för det han drucken hade kommit till fjärdingsmannen Jon Anderssons stuga och huggit åtta till tio hugg med sin värja. Dock var Jon inte hemma och ingen kom till skada.
Svarande: Anders i Sandebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Jon (Johan) Andersson i Rösås, Bäckaby (F)
”Kom för rette Anders i Såndebo wart
anklaghat at han hadhe medh berådt
modh gåt ifrå Bengt i Beckiaby, ther
han drucket och fierdingzmannen i Rösås
Wedsagt hadhe, till Joen Andersson i Rösåås och
Inne i Stufun hugget 8 eler 10 hugg medh en
wäria, doch war fierdingzmannen Nyss wt=
gången, derföre skedde ingen skadha men än
han drack wth et stop ööll och fick sin koos
huarföre han fältes efter thes 5 Cap: Edzöres
Balken till 40 mark till 3 skiftes.”
Sammanfattning: Den gifte mannen Nils i Sandebo anklagades för att ha haft lägerskap med konan Gunnel Bondesdotter, en kvinna som försvann för två år sedan och som ännu inte har återfunnits. Nils kunde inte förneka handlingen och erkände den. Därför dömdes han enligt tredje och femte Moseboken till döden, men tingsrätten bad ödmjukast att den kungliga hovrätten skulle ompröva domen.
Svarande: Nils i Sandebo, Bäckaby (F). Gift.
Svarande: Konan Gunnel Bondesdotter
”Kom för rett Nils i Såndebo en gift man
Anklagades för lägherskap medh en lös
Kånna Gunnel Bondesdotter, huilken for
tu åhr sedan är bortrymd och ännu icke
igen kommen, Eij heller något af henne sä=
dan sport är, huilket han bekände och icke
neka kunde därföre dömdes efter then
3. och 5te Mosebokz 20 och 22. Capittel, pu
thet ödmiukeligaste till den höglåflige
Konungzlige Håfrettens förklaringh.”
Sammanfattning: Änkan Bengta Månsdotter i Mossaryd dömdes till döden för enkelt hor med gifte soldaten Djur Johansson som sedan tre år varit på tåg. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts. från 1622-10-22 §11. Forts 1625-10-21 §6.
Svarande: Änkan Bengta Månsdotter Månsdotter i Mossaryd, Norra Ljunga (F)
Svarande: Soldaten Djur Johansson, gift.
”Kom för reta Bengta Månsdotter en
Enchia Anklaghades at hon hadhe låtet
sigh belägra af en gift knecht bemeldh Diur
Jonnson som för 3 åhr sedan är upå Tågh
borta blifuen, det hon och bekände så
skedt wara, dömdes efter den 3dir och
5te Mosebokz 20 och 22 Capittlet derh på
thet ödmiukeligeste till then höglåflige
konungzlige håfrettens förklaringh.”
Sammanfattning: Karl i Äsprilla stämdes för att ha huggit ned ekar två år tidigare. Det visade sig bara gälla en ek, vilket han erkände. Han dömdes därför till 40 mark i böter, men eftersom saken var gammal sattes straffet ner till 20 mark.
Svarande: Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Kom för reta Karl i Esprilla och tiltalas
om Eekeskogh han afhugget hadhe för tu åhr
sedhan, Och fans allenast en Eek som han
bekände sigh hugget hafua, derföre han sak=
fältes till 40 mark, doch efter saken är gam=
mal, Skoontes medh 20 mark.”
Sammanfattning: Det tidigare utdelade dödsstraffet omvandlat till böter för enkelt hor med en soldat som nu var död.Forts. från 1624-09-10 §9
Svarande: Bengta Månsdotter i Mossaryd, Norra Ljunga (F)
”Bengta Månsdotter i Måssaryd för een=
falt hoor medh en gift Knecht som dödh
är, till 40 daler straf. Så bekände befalningz=
mannen at denna Kånan inthet tilförne
hafuer, det [-]igh till Nämden loth, dhe
ther bekände så sant wara, och at hon går
och tigger sigh till födho.”
Sammanfattning: Karin i Åskog beskylls av sin bror Nils därstädes för att vara en trollpacka. Per Gudmundsson i Bäckaby försöker medla. Hon frikänns och han döms till böter..
Omnämnd: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karin i Åskog, Bäckaby (F), syster till Nils
Omnämnd: Bonde i Erikstorp, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Kyrkohereden Nils Bringius i Fröderyd (F)
”Framkom Peer i Beckaby och sadhe sigh wara utaf sin kyrkieherde Utsänd till Nils i Åskogh och hans syster Karin i Åskog nestförledne Juleafton till at förlijka them om en trätta dhe en lång tidh sigh emellan haft hade, då stälte Niels sin syster för en trollpacka och sadhe den hon hafuer ondt, dhen skeer och så, då frågades Nils till om så sant war, heller huru han sådannt beusia wille der till han suarade, at hon hade låfuat Peer i Beckaby onndt och strax der efter föll hann och slogh armen af sigh, honn hade och låfuat Bonnde i Erichztorp onndt, och strax störte en koo för honom, då framherdas Peer i Beckaby och Bonnde i Erichstorp och beuiste skadhan wara dhen skedd men wetat huart tilskyndan, wiste dhe inthet, Eij heller henne här om misstänchte widhare än efter hennes broders ord, Eij heller fans någon af hennes grannar och Rågrannar som sådanne styrkor medh henne wiste, utan fans för theras långlige trätte skull af broderens afund Uptäncht wara, det han och på sidlijchten[?] sielf bekänna måste [-] före honn af retten frij sadhes, så länge och Inn till dess om bätre skääl framkommer och Nils efter thet 20 Cap: i Tingmåla balkenn fältes till 40 daler till [-].”
Sammanfattning: Den unge drängen Gudmund Persson och hans broders efterlämnade änka, Elin Månsdotter, dömdes till döden och i bålet brinna efter att ha avlat barn tillsammans. Hela häradet bad om att de istället skulle få yxan (halshuggas). Domen verkställdes vid Västra härads tingstad den 23 juni.
Svarande: Drängen Gudmund Persson i Söndra, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Lars Persson i Söndra, Hjälmseryd (F), avliden, bror till Gudmund Persson.
Svarande: Änkan Elin Månsdotter i Söndra, Hjälmseryd (F), varit gift med Lars Persson.
”Samma dagh framsteltes för retta en Ungh drengh Gudmund
Peersson i Söndreda, huilken godwilligen bekiände sigh haf=
ua besofuet sin broders Lasse Perssons efterlåtne
Enkia Elin Månsdåtter i Söndreda och aflat barn
medh henne, det hon till [-] födt hafuer, och de
båda bekienna, godwilligen, detta ährendet blef skutet[?]
till Nembden at öfwerwäga och afsäga domen. Och
kan retten effter Riekzens[?] gamble seduerne, såssom efter
dee och i Gudz lagh som så lyda, Om någon tager sin bro=
ders hustru, thet är en Skamligh gerningh, the skolla
wara Uthan barn, derföre han hafuer sin broders
blygd blottat icke, befrija, derass lif Uthan eftter Stad=
gan medh eldh, under at Justificeret, doch beder helle
häradet Ödmiukeligen de måtte i Straffet niuta
lindringh och få yxan, blefue Justificerede widh
westra häradz tingstadh den 23 Junij efter domen
afsagd war.”
Sammanfattning: Nils i Åskog genomförde den sexmannaed som han tidigare här på tinget utfäst om att han inte hade stulit eller förskingrat en ko som Sven Gudmundsson köpt av honom. Denna ko utlånade Sven till en änka i Huluboda som sedan försvann och kom aldrig med tillbaka. Efter att vittnena svurit ed befanns Nils i Åskog oskyldig och frikändes från anklagelsen..
Omnämnd: Nils i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Gudmundsson
Omnämnd: Änkan Kerstin i Huluboda, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils i Norrskog, Bäckaby (F), edgärdsman.
Omnämnd: Josef i Gudmundsås, Bäckaby (F), edgärdsman.
Omnämnd: Per Matsson i Tostatorp, Bäckaby (F), edgärdsman.
Omnämnd: Karl i Åslatorp, Bäckaby (F), edgärdsman.
Omnämnd: Karin i Åskog, Bäckaby (F), edgärdskvinna
”Kom för retta Nils i Åskogh, huilken hafuer tilförene
her på tinget fest en 6 Manna edh, at han iche hafuer
stullet eller förrådt en koo som en bemelte Suen gud=
mundsson af honum kiöpte, och bortstadde till enn
Enkia Kirstin i hollebo, och När kon dref bort
kom hon aldrigh igen och Meningen är hon dref hem
dit hon war utthan.
Edamannarna
Nils i Åskogh, Peer Mattzson i tostatorp
Nils i Norskogh, Carll i Åslatorp
Josep i gudmundhåss, Karin i Åskogh
Edhen blef gången och Nils i åskogh för samma tall
frijkiendt.”
1631 Häradssyn i Säby, Knutstorp, Doestorp och Vresekull
1631-06-04 §1 Ägotvist
Sammanfattning: En häradssyn genomfördes i Bäckaby socken för att lösa en gränskonflikt mellan Säby säteri, ägt av Anders Göransson Stierna och representerad genom hans fogde Per Bengtsson, och skattebönderna Hemming i Knutstorp och Måns i Doestorp. Tvisten rörde huruvida Säby torpare, särskilt de vid Bråten och Fågelleken, påstods ha utvidgat sina marker på skatteböndernas områden. Under förhandlingarna vittnade Måns Åkesson i Fröderyd, som var systerson till den sedan länge avlidne kvartermästaren Jon Brunk, att denne Brunk i berusat tillstånd hade förstört gränsmarkeringarna med hjälp av andra. Markeringarnas placering bekräftades av ytterligare vittnen, däribland Jon Andersson i Rösås och Jon i Puketorp. Efter vittnesmålen och inspektion av landmärkena, dömdes slutligen gränsen till förmån för skattebönderna i Knutstorp, med vissa undantag. Hus och tomt vid torpet Bråten skulle förbli intakta på Säbys sida, medan övriga marker dömdes till Knutstorp. Beslutet godtogs av båda parter, och tvisten ansågs därmed avslutad.
Omnämnd: Anders Göransson (Stierna) i Säby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fogden Per Bengtsson. Fullmäktig för Anders Göransson.
Omnämnd: Bonden Hemming i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bonden Måns i Doestorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kvartermästaren Jon Brunk i Bäckaby, Bäckaby (F). Gammal ryttare, avliden.
Vittne: Måns Åkesson i Fröderyd, Fröderyd (F). Fallegammal och systerson till Jon Brunk.
Vittne: Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F)
Vittne: Jon i Puketorp, Bäckaby (F)
”Anno 1631 den 4 Junij gickz en häradz syn emellan
Edle Welborne Anders Jöranßons sätteßgårdh
Säby i Beckaby sochn, Renttar smör 8 pund och thuänne
torp på gårdzens ägor, Nemligen Foglaleken och
Gunnarstorp på den ena sidhan, Och war Welbetrodde
Anders Jöranßons fogde Peer Bengtßon på sin
hußbondeß wegnar fulmechtigh, Item Knustorp
2 pund (smör) Rentta, sampt Dostorp och Wrißekulle huart
1 pund (smörränta) på andra sidan sampteligen Skattebönder huilka
om deraß Råmerke och bolstada* skell, en langh
tidh hade stådt i stridh och oenigheet, Orsaken at Skatte=
bönderne förmente det Säby torpare serdeles Bråten
och Foglaleken hade sigh Wttwidgat öfuer retta Råmerken
in på deraß enskijlte Skatteägor, och för den skul klan=
dert sigh till syn, huilken nu är stelt i werket och
aflopen som föllier, När synen war ferdigh blefue
Skattebönderna Nemligen Hemmingh i Knustorp och
Måns i Dostorp som klagande wåro, och Syn upkat [uppsatt]
hade tilfrågade huar de hade deraß Råmerkia, at
dee willie det Utuißa, först blefuo Nembdem led=
sagade till en beck hetter Waßebeck, der ligger i
Stenmerko Skillier Pukatorp och Knustorp ägor åth,
der ifrån wille Skattebönderne till en stor sten
i Bråtens gerde, Klagandeß at deraß råmerke wåro
Nederkastade och Namgåfuo en gammall Ryttare och
quartermestare Jon Brunck i Beckaby, det i druken=
skap, tå framkom Måns Åkaßon i Frödarydh falle=
gammall Man godh och Ehrligh huilken och war
Jon Brunckz i Bekaby Sösterßon, och giorde sin salighetz
edh at Jon Brunckz i öfuermodh efter deraß begiäran
i Säby redh dijtt i druckenskap medh en hop selskapp och
indkastade Stenerna och ingen torde sedan legga
dem Wp igen, lekwellefter Stenerne wåro stora
och icke kunne bäraß longt bprt blefuo de liggandes
der hoß*, och altidh wåro kiende, detta samma wit=
nade, Jon Anderßon i Rößås, och Jon i Pukatorpet,
och swarast skrifuet, det war dem allom witterliget
som der omkringh bodde at så tilgånget war. För det
Andra syntes legan på stora stenen der Markesten=
arne hade legat, och war ännu inthz moß påwäxet,
och giorde denna förbemelte deraß salighetz eedh, at de war
Knustorpa retta hörnemerka, derföre blefuo och
Samma Merkestenar Uplagde, och huar kiende sit rum
igen, och det merket blef gillat och kraftigt dömdt.
Der ifrån wille de i Knustorp Norut til en stenmerke,
westan löpåßen i anliden widh groarydzkielle, der
ifrån i en Reßtesten i wester Nor*, sedan i en annor
Reßtesten och i wester Nor, sedan Uthi en Öö Nordan
Foglekz kiörkespenger, der war och en litten Restesten
omkull fallen, der Upsattes som han för ståndet hade.
Der ifrån till et stenmerkie i Foglaleekz gierde,
der ifrån i Skerßiön, deße Råmerke Utwiste Skatte=
bönderna på deraß sidha.
Emot förbemelte Råmerke Protesterade Welborne Anders
Jöranßons fulmechtige Peer Bengtßon med sina Consor=
ter* som på frelßet boandeß wåro och beropade sigh på
annor Råmerke, huilka och blefuo Skeerskådhade,
först till et stenmerke westan dostorp gerde, der
fans et laggilt Råmerke medh tre stenar, der ifrån
öster Utt till en HalleKlippa östan dostorp, der lågh
och 3 stenar, der ifrån Uthi Stenmerket på Bråttens
gierde, der ifrån går Säby ägor i öster i et Sten=
merke emellan Säby och Påkatorp på anlidhen i
stenbergz fällan, sedan i göllan*, der ifrån beken i
Södra Oß i Siönn.
När alltingh war Skerskådat, witnen på båda
sider granneligen förhörde, så at Parterne bekiende
de inthz i detta äährendet hade at Inuenda,
Uthan wåro domb begiärandeß, det wij som synnt
hade icke kunne föruäghra, Uthan blef efter de
liuste medell och skeel, rettan Uttlechta[?] kunna, sålun=
da afdömdt at ådtskildnaden emellen Knustorp
och Säby ägor blifuer först i Stenmerket på Bråt=
tens gerde, der ifrån Synret* til det som ligger
wester ut på hallaklippan Westan Moßen, der ifrån
Nordan till öfuer berget i dostorpa gerde och i
Stenmerket westan gerdet, sedan i Skerßiön, Sönnan
Booß Nottaladhe i Foglaleken, doch må huar behålla deraß
giärde som dhe nu står medh stafrar Upgerddt, Menn
det Merket Skattebönderna wille hafua ifrån Sten=
merket i Bråtens gerde till grookelle, sedan de man=
ge små Reßestenner som inthz fundament hade Iemuel
Stenmerket i foglaleekz gerde, blefuo Casserade och
ogillade, Men belongande* torpet Bråten, så skall
hußen och tompten blifua behållen som de står bygt
medh humblehagen och kålagården, Men alt det andra
synder* hußen och i Stenmerket widh ledet, är dömdt
till Knustorp Skattägor. Hwaremot will ingen Parter
Undkasta.”
* bolstada, bolstad: boningsplats, bostad, hus, hem [SAOB]
* der hoß, därhos: därbredvid, i närheten [SAOB]
* wester Nor: nordväst
* Consorter, konsorter: medintressenter
* göllan: gölen (tjärnet)
* Synret: söderut
* synder: sunnan, söder om
* belongande, belangande: vidkommande, beträffande [SAOB]
Sammanfattning: Tor i Gunnarstorp sakfälldes till 4 mark i böter för det han kallat Måns i Doestorp för rackare. Dessutom utfäste han en sexmannaed att han inte skall ha olagligen skjutit något djur. Forts 1632-02-28 §8.
Svarande: Tor i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Måns i Doestorp, Bäckaby (F)
”Samma dagh sackfeltes Thor i Gunnarstorp för
Oquedes ordh at han kallade Måns i Dostorp Ra=
ckare, och ristade sin ordh er på tinget _3 mark
hussbonden _2 mark
häradet _4 öre
häradshöfd: _4 öre
Item wtfeste Thor i Gunarstorp en 6 Manna
eedh för diur.”
Sammanfattning: Per Gudmundsson i Bäckaby gav tillkänna att på hans gård Bäckaby har Jon Brunk, som förr ägde gården, låtit en i släkten bygga ett torp Åsletorp. Efter Jon Brunks död drog hans måg Peder Gudmundsson på tåg. Medan han var borta gick torparen till fogden och lät skriva torpet för kronotorp i den årliga räntan. Eftersom Hans Kungliga Maj:t nådeligen unnat och eftergivit sin trogne undersåte, att samma hemman nu må komma under skatte igen, tingskötes därför Åslatorp in under Peder Gudmundsson och hans hustru Estrid Jonsdotter till evärdelig ägo.
Omnämnd: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), måg till Jon Brunk
Omnämnd: Jon Brunk i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Estrid Jonsdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), gift med Per Gudmundsson
”Kom för retta Peer Gudmundsson i Beckaby, och gaf tilkenna, at till hans gårdh i Beckaby, lågh et gammalt Skathemman Åslatorp, och i medler tidh tillät Jon Brunk som gården åtte[?], en af slechten bygga torpet, när Jon Brunk dödh war, drogh hans mågh Per Gudmundhsson på tågh, och mädhen han borta war gick torparen till fogden och lät skrifua i åhrlige Rentan för et Cronotorp, och efter H: K: M:t hafuer Nådeligen Ibland sin trogne Undersåtter att sådana hemman å komma under Skatter igenn derföre tingskiöttes Åslatorp in under Peder Gudmundsson och hans hustru Sästridh Jonsdotter till ewärdeligh lagafången ägendom.”
Sammanfattning: Börje Månsson och hans hustru Kerstin Gudmundsdotter köper arvslotterna i Fröderyd Norrgård av Jöns Månsson i Årset samt av systrarna Märit och Sigrid Månsdotter. Som ersättning får Jöns Månsson två oxar, Märit Månsdotter en oxe och en ko, och Sigrid Månsdotter en oxe och en ko. Efter köpet äger Börje Månsson och hans hustru hälften av Fröderyd Norrgård.
Omnämnd: Nämndemannen Störje i Ormestorp, Stockaryd (F)
Säljare: Jöns Månsson i Årset, Fröderyd (F)
Säljare: Märit Månsdotter
Säljare: Sigrid Månsdotter
Köpare: Börje Månsson
Omnämnd: Kerstin Gudmundsdotter, gift med Börje Månsson.
”Kom för retta Störgie i Ormstorp fulmyndigh på Jöns
Månßon i Årßet, och på Märit Månsdotters och Seg=
ridt Månsdotters wegnar, och tingskiötte Börge Månßon
och hans hustru Kirstin gudzmundzdotter allt deraß
Arfuelotter i halfua Norra gårdhen i Fröarydz by,
och derföre upb:t Måns i Åhrßet oxer 2 st Märit
Månsdotter oxer 1 st koo _1 st Segridt Månsdotter
oxer 1 st Koo _1 st. Item hafuer Börge sin Arfue=
lot i samme halfue gårdh så at han ägor halfue
gården.”
Sammanfattning: Nils Månsson, hans hustru Ingegärd och Ingefrid köper arvslotterna i halva Fröderyd Norrgård av Börje Månsson i Glömsjö samt av systrarna Kerstin och Elin Månsdotter. Som ersättning får Börje Månsson ett par oxar, Kerstin Månsdotter en oxe och en ko, och Elin Månsdotter en oxe och en ko. Efter köpet äger Nils Månsson och hans hustru tillsammans med Ingefrid hälften av Fröderyd Norrgård.
Omnämnd: Nämndemannen Bryngel i Kallsjö, Fröderyd (F) Säljare: Börje Månsson i Glömsjö, Nävelsjö Säljare: Kerstin Månsdotter
Säljare: Elin Månsdotter
Köpare: Nils Månsson
Omnämnd: Ingegärd, gift med Nils Månsson. Köpare: Ingefrid
”Item war Bryniel i Kalßiö fulmyndigh på Börgie
Månßons wegnar i glömßiö, Item på Kirstin Måns=
dotters wegnar, och på Elin Månsdotters wegnar
och tingskiötte Nils Månßon och hans hustru Ingerd
och Ingefridt deraß Arfuelotter i halfua Norra
gården i Fröarydt, och derföre upb:t Börge Månßon
oxar _1 Par Kirstin Månsdotter oxe _1 st koo _1 st
Elin Månsdotter oxe _1 st koo 1 st, och hafuer
Nils sin arfuelot i samma halfua gårdh.”
Sammanfattning: Frälsebonden Tor i Gunnarstorp anklagades av Håkan i Doestorp för att ha skjutit ett rådjur. Håkan påstod att han hört ett gevärsskott och anklagade Tor för att vara skytten. Men nu erkände Håkan att han i hastigheten och vrede sagt detta utan att faktiskt veta vems gevär det var eller ha sett Tor på platsen. Håkan drog tillbaka sitt vittnesmål och parterna försonades. Tor frikändes från anklagelsen om att ha skjutit djuret. Forts från 1631-08-25 §30.
Omnämnd: Tor i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan i Doestorp, Bäckaby (F)
”Samma dagh kom för retta Thor i Gunnarstorp enn frelses bondhe
huilken aff håkon i Dostorp, bleff skellt an skuldat at hafuana Sku=
tit itt Råddiur, och att han hörde bössan Smella, Nu bekenner Håkon
i hastighett sådantt sagdt hafua, och inthett weet huars bößa han
hörde, eij heller såg Thor i gärdet, wthan rettade sin ord, bekennandes
att orden wåro i wrede sagda, och wiste der till ingen skall
derfore blefuo parterna förlichta och för:te Thor för deet dhiuret
frijkendh.”
Svarande: Drängen Karl Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Pigan Karin
”Samma dagh fördes för räta Carll Persson i Beckaby
Ung dräng, och blef anklagad hafua besoffuidt en Pijga
Karin bemeld och aflat barn med henne, det hon födt hafua
derföre saakfeltes han för Mökrenchen till 40 mark.
Cronan_13 mark 5 ör
Målsäg _13 mark 5 ör
heradet _6 mark 2. 4.
heradtzhöfd _6 mark 2 4.”
Sammanfattning: Länsmannen Anders Persson i Hökhult klagade över att Nils Månsson i Fröderyd, tillsammans med sina grannar, mot hans uttryckliga förbud hade hemfört råg från en fälla på Hökhults bys gemensamma ägor. Eftersom Anders Persson inte var närvarande sköts ärendet upp till vidare rannsakning.
Åklagare: Länsmannen Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Nils Månsson i Fröderyd, Fröderyd
”Samma dag kom för rätten Ländzmannen Anders
Persson i Höökhult, och klagadhe att Nils Månβon
i Fröarydh, och han grannaer hade emot hans för=
budh hemfördth [-] Rogh af en fälla de [-]
[-] huggen på Höökhulta Byamåll*, Men effter
Målβäganden som [-] skulle icke wara till=
städes, Upsat till wijdare Ransakning.”
* Byamåll, byamål: en bys gemensamma ägor [SAOB]
Sammanfattning: Gudmund Persson i Bäckaby erkände att han gjort pigan Anna Börgesdotter gravid och att de fått ett barn tillsammans. Eftersom han lovade att kompensera henne, halverades hans bötesstraff till 20 mark.
Svarande: Gudmund Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Anna Börjesdotter, piga i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Item Tingsfördess och Gudmund Persson i Beckaby på skatta
och gaffz skuldh haffua besoffuet een Piga Anna Börgesdotter
i Beckaby, och affladt barn medh henne, det hon födt haffua, och
båda godewilligen bekienna. Och efter han will wedergöra henne
bleff deras sack halfft mindre nemligen 20 mark. Kronan _6 mark 5 öre 8 penningar Häradet _3 mark 1 öre 8 penningar Häradzhöfdingen _3 mark 1 öre 8 penningar”
Anm: Här föreligger nog en felräkning för summan av de tre delarna blir inte 20 mark. Det går 24 penningar per öre, samt 8 öre per mark, vilket ger summan 13 mark.
Sammanfattning: Ett gammalt dombrev från 1579, utfärdat på Sankt Botolfs dag, presenterades för rätten. Där framgick att Åke Brunk i Äsprilla (avliden) med en tolvmannaed menade att Ärnamåla var hans rättmätiga fädernejord och låg under skattegården Storgården i Bäckaby. När Åke sålde Bäckaby gård till sin bror Jon Brunk, överlämnade han även brevet som bekräftade äganderätten till Ärnamåla. Efter Jons död tog hans brorson Måns Åkesson i hemlighet brevet och förvarade det fram till sin egen död. Under tiden sålde Måns olovligen halva Ärnamåla till Jon i Komstad i utbyte mot ett silverstop, två kor och en stut. Frågan togs upp i rätten i samband med att gårdsbrevet på Bäckaby skulle granskas.
Omnämnd: Lars Rasmusson
Omnämnd: Åke Brunk i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jon Brunk, bror till Åke Brunk
Omnämnd: Måns Åkesson, son till Åke Brunk
Omnämnd: Jon i Komstad, Norra Ljunga (F)
”Samma dagh inladess i Retten itt gammalt dombreff, giffuit aff
Lars Rassmusson, Anno 1579 Sancti Botolphi dagh* då kom för
Nembden Åke Brunck i Esprilla och giortt een 12 Manna eedh
såledess at Arnamåla är hans rette fädernes Skattaiordh, och lågh
under samma skatt, som nu går aff Storegården i Beckaby, her aff för-
stås at Arnamåla Reterligen hörer till Beckaby gårdh, och föllier [-]
[-] som gården.
Nu beuissas, at när Åke Brunck sålde sin broder Jon Brunck,
Beckaby gårdh, fick han honom breffuet på Arnamåla, När Jon
Brunck war döder kom hans brodersson Måns Åkesson, och hemligen
togh breffuet och dett fördolde till sin dödh; och gick sedan till, och
sålde ½ Arnamåla till Jon i Kåmstadh för 1 Sölffuerstop om 10 lod,
een koo, een stut, noch een Koo; detter är Upsatt till gårdebrefuet
på Beckaby kommer för Retten.”
* Sankt Botolfs dag: 17 juni
Sammanfattning: Jon i Komstad med fullmakt på sin hustru Märit Jonsdotters vägnar tingsköter Per Gudmundssons hustru Estrid i ½ Storgård i Bäckaby. Byte mot 1/2 Tåssegärde i Ramkvilla socken och torpet Ärnamåla i Bäckaby socken.
Omnämnd: Jon i Komstad, Norra Ljunga (F)
Säljare: Märit Jonsdotter i Komstad, Norra Ljunga (F), gift med Jon
Köpare: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Estrid i Bäckaby, Bäckaby (F), gift med Per Gudmundsson
”Samma dagh kom för retten Jon i Kåmstadh, fulmechtigh på sin hustrus Märit Jonsdotters wegnar; och tingskiötte Per Gudmundsson i Beckaby hans hustru Sesta ½ Storegården i Beckaby, och haffua den föra Upburit ½ Torssegerde, och itt törp Arnamåla. Item till wängåffua een 4 Lodh skedh, 9 skeppor korn, och een åhrsgammal kalff.”
Sammanfattning: Jon Nilsson i Komstad fullmäktig på sin hustru Märit Jonsdotter tingsköter Per Svensson och hans hustru Kerstin Jonsdotter torpet Ärnamåla.
Omnämnd: Jon Nilsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Säljare: Märit Jonsdotter i Komstad, Norra Ljunga (F), gm Jon Nilsson
Köpare: Per Svensson i Ärnamåla, Bäckaby
Omnämnd: Kerstin Jonsdotter i Ärnamåla, Bäckaby (F), gm Per Svensson.
”Samma dag war Jon Nilsson i Kåmstadh fulmechtigh på sin hustrus Märit Jonsdotters Wegnar, och tingskiötte Per Swensson o Arnamåla, hans hustru Kirstin Jonsdotter, alt Arnamålatörp och derföre wängåfwa stutar och oxar 3 [–].”
Sammanfattning: Jon i Komstad förlikas med Karl och Jon Persson i Äsprilla rörande torpet Ärnamåla. Tvisten avskrivs, och Jon i Komstad får rätt att fritt förfoga över torpet.
Omnämnd: Jon i Komstad, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jon Persson i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Samma dagh blef Jon i Komstad förlijkt med Carll i Esprilla och Jon
Persson Ibidem, och det som Jon i Komstad kräfde dem igien för det the af honom
för Arnamåla torp Upburit hade, skall wara dödt, och the behålla wandel
och Jon må borthemula Arnamåa och giöra der med huad han will.”
Sammanfattning: Den gamle ryttaren rusthållaren Per Gudmundsson ansöker om att fritt få inneha sitt skattehemman i Bäckaby under sin återstående livstid. Han berättar att han varit ryttare sedan kung Johan III:s tid. Efter det han själv inte orkat rida, har han rustat den ene sonen efter den andre. Tre söner är döda i Tyskland, en fjärde son nu ryttare i Tyskland sedan 4 år. Han har genom åren mist 15 rustningar.
”Samma dagh kom för rätta een gammall Rytter Peder Gudmundsson i Backeby, huilken i högtährat ihogkommellse Konung Johans tijdh Reedh weder een Ryttmästar S: Arffuedh Drake till Hagellsrum och sedhan Continuerat medh samma tienst i framfarne Konungars tijdher under åthskillige Ryttmästar, när han sielf icke för måtte besittia sin häst, hafuer han rustat sine Söner, den ene efter den andre, så tree ähre slagne i Tysklandh, och theras rustningar blefna på platzen, nu lefuer den fierde sonen och är i Tysklandh, och den hafuer warit på fierde åhr, och i allar sin tijdh han tient haffuer bortmist 15 Rustningar. Nu ähr han gammall och fattigh och inte förmår arbeta, eij heller hålla Rusttienst för sin gårdh, så allden stundh hans lägenheet så före wetter, haffuer han begiäret heradtz bewijs, och der medh i underdånigheet H: K: M:t wår aller Nådigste Drotningh om en Nådigh hiellp ansöckia, medh ödmiudt förtröstningh han måtte I liffztijden niuta fritt sitt skatteheman Beckaby i Beckaby Sochn, för sin långlige tienst, skull.”
Sammanfattnng: Ryttaren Nils Torsson i Åslatorp och konan Karin, nu vistandes i Vetlanda hos smeden Bengt, döms båda till döden för begånget dubbelt hor.
Svarande: Ryttaren Nils Torsson, i Åslatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Karin, Vistas hos Bengt smed i Vetlanda (F)
Omnämnd: Smeden Bengt, Vetlanda (F)
”Samma dagh fördes för Rätta, een Rytter Nils Toorsson i Åsletorp gift man, på Skatte Jordh boendes, och blef beskyllat hafua besoffuet een Lööskåna, Karin [–] födt, huilken skall finnas i Östra härad igen och Hwetlanda by hoos Bengt Smedh, medh huilken han hafuer afflat barn, det han här för Rätten godwilligen bekenner; derföre blef han som tillstädes ähr, effter Gudz Lagh sagd ifrån lijfuet, den som hoor bedrifuer medh någons mans hustru, han skall dödhen döö, bådhe hoorkarlen och hoorkånan, derföre att han medh sin nästas hustru hoor bedrifuet hafuer.”
Sammanfattning: Jon Andersson i Rösås, som var fullmäktig för Karl i Rösås, överlät vid tinget en fjärdedel av gården vardera till Karls barn – sonen Josef Karlsson och dottern Ragnhild Karlsdotter – som deras lagliga egendom. Josef uppgav därefter att han bytt sin andel med Brunk Persson, som var gift med Ragnhild. Josef överlät sin fjärdedel av Rösås i utbyte mot en halv gård i Södergården i Gudmundsås, samt fick 16 daler som mellanskillnad. Genom detta äger nu Brunk Persson och hans hustru Ragnhild tillsammans halva gården i Rösås – dels genom köpet, dels genom Ragnhilds arv.
Omnämnd: Jon Andersson i Rösås, Bäckaby (F), fullmäktig för säljaren.
Säljare: Karl, tingskötte 1/4 vardera till sina barn.
Köpare: Josef Karlsson, son till Karl.
Köpare: Ragnhild Karlsdotter, dotter till Karl.
Omnämnd: Brunk Persson, gift med Ragnhild Karlsdotter.
”Kom för Rätta Joen Anderßon i Rößåß Fullmyndigh på Carlls
wegnar i Rößåß och tingskiötte sin son och dotter, nembligen Joseph
Carllßon och Ragnill Carllzdotter, halfuan Rößåßa gårdh, till E=
werdeligh Laghfången Egendom. Nu bekende Joseph hur för
Rätten, att han hadhe bytt Jordh medh Brunk Perßon som äger
Ragnill, och gifuit Brunk 1/4 aff Rößåß för 1/2 gårdh aff
Södreegården i Gudmundzåß, och till bytes gott mynt 16 dalr
här medh äger Brunk medh Kiöp och sin hustrus Ragnillas Arff
1/2 Rößåsas gårdh.”
Sammanfattning: Nämndemannen Störje i Ormestorp uppträdde som fullmäktig för säljarna Nils Sigfridsson i Brohult, Karl Persson i Äsprilla och Ingrid Karlsdotter i Brohult. Vid tinget sålde de, genom honom, till sin släkting Jon Månsson i Stockaryd halva Södergården i Stockaryd. Köpesumman var sex goda oxar och två kor.
Omnämnd: Nämndemannen Störje i Ormestorp, Stockaryd (F). Fullmäktig för säljarna.
Säljare: Nils Sigfridsson i Brohult?, Hjälmseryd (F). Skrivet Brotalt.
Säljare: Karl Persson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Säljare: Ingrid Karlsdotter i Brohult?, Hjälmseryd (F). Skrivet Brotalt.
Köpare: Jon Månsson i Stockaryd, Stockaryd (F). Släkt till säljarna.
”Upstod Störge i Ormstorp fulmundig på Nils Siggasons
wegnar i Brotalt, och Carll Persons i Esprilla. Item In=
rid Carlsdotter i Brotalt, och Tingskiöte deras Slechtman Jon
Månsson i Stckarytt halfua Södreegården i Stockarytt för 6 st
gode oxar och 2 koor.”
Sammanfattning: Nils Eriksson i Slageryd, dräng under Ankarsnäs, anklagades för att ha haft en relation med pigan Ingrid Gudmundsdotter och att de tillsammans fått ett barn, vilket båda erkände. Det ryktades dock att en gift bonde, Håkan i Karsebo, också skulle ha haft en relation med Ingrid. Under press av drängen Nils erkände Ingrid detta, men när hon lämnade honom nekade hon till det och fortsatte under rättegången att neka att ha hade haft något som helst samröre med bonden Håkan. Håkan, som ansågs vara en hederlig bonde och inte beryktad för något, friades från anklagelserna eftersom det inte fanns tillräckliga bevis mot honom. Nils Eriksson erkände faderskapet och dömdes till att betala böter på sammanlagt 40 mark, som skulle delas mellan hans husbonde, målsäganden, häradet och häradshövdingen.
Svarande: Drängen Nils Eriksson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Pigan Ingegärd Gudmundsdotter
Omnämnd: Bonden Håkan i Karsebo, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Karl i Ankarsnäs, Korsberga (F)
”Kom för Rätta Nils Erichzon ij Slagerydt en
frelses drängh Under Ankarsnäs, och blef beskylldt
hafua besofuit een Piga Ingredh Gudmundz dotter,
och afflat barn medh henne det dhe båda bekienna, Nuu warit
tall wthkommet, at en gifft bonde Håkon ij Kaßeboda, een frelses
bonde, Skall henne besoffuit haffua, huilket så till gick, at Carll
som fick frågen på Ankarßnäs lät hempta Ingredh till sigh, och hen=
ne nogott [-] för hörde, hotandes medh fängelße, och huadh meh=
ra han kunde, tå säger han at Ingredh, bekiende Håkon, och strax
hon kom dher ifrån genast Nekade, och ännu här för Rätten på
det högsta Nekar; tå bleff drängen tillspordh, om hen hade något hum=
memåll* på Håkon; 2. frågedes Carll, om han wille legga
bonden denne saken till; här till suarades neij; drängen bekien=
ner bådhe barn och häffd; Och effter Håkon aldrigh haffuer warit
ij tall eller hummemåll för samma Quinfolck, och ingen will fo=
sta[?] fast eller honom beskylla, och han är een ehrligh och oberöchtet
bonde, dher före bleff han frij kiendh till bättre skall finna komma,
dher före sachfeltes Niels Ehrichzon effter det 3. Cap. ij [-] B[alken]
till Penninger _ 40 mark
F[reslis] hussbonden _ 13 mark 5 öre 1 penning
Målzäganden _ 13 mark 5 öre 1 penning
häradet _ 6 mark 2 öre 1 penning
häradzhöffdingen _ 6 mark 2 öre 1 penning”
* hummemåll, humsmål: misstanke [SAOB]
Sammanfattning: Jon i Komstad med fullmakt för sin hustru Märit uppgav att de sålt en hel tredjedel av gården i Tåssegärde. Köpare var dels Märit och Kerstin Eriksdöttrar i Tåssegärde, som var styvbarn till Sven därstädes, dels Märit Jonsdotter (gift med Jon Nilsson) samt hennes bröder Per och Nils Jonsson. För köpet uppbjöds två oxar. Jon i Komstad redovisade även att han tidigare löst in andelar i gården genom betalning i silver och oxar, och att både hans egen och hustruns andel nu var fullt reglerad och betald. Det framgår vidare att Märit och Kerstin Eriksdöttrar genom arv ägde en hel fjärding i gården, medan Märit Jonsdotter och hennes bröder likaså genom arv ägde en hel fjärding.
Därutöver nämns äldre utlägg och ersättningar, bland annat betalning i lärft och pengar till Johan Quast, Jon Eriksson och Måns Månsson i Hornaryd, rörande tidigare arvs- eller bördsanspråk. Sammanfattningsvis rörde ärendet försäljning och reglering av arvsandelar i Tåssegärde, där flera släktgrenar genom uppbud och inlösen ordnade ägoförhållandena i gården.
Säljare: Joni Komstad, Norra Ljunga (F)
Säljare: Marit i Komstad, Norra Ljunga (F). Gift med Jonas.
Köpare: Märit Eriksdotter i Tåssegärde, Ramkvilla (F). Svens styvbarn.
Köpare: Kerstin Eriksdotter i Tåssegärde, Ramkvilla (F). Svens styvbarn.
Omnämnd: Sven i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Jon Nilsson
Köpare: Märit Jonsdotter. Gift med Jonas Nilsson.
Köpare: Per Jonsson. Bror till Margareta Jonsdotter.
Köpare: Nils Jonsson. Bror till Margareta Jonsdotter.
Omnämnd: Johan Quast
Omnämnd: Jon Eriksson
Omnämnd: Måns Månsson i Hornaryd, Hornaryd (G)
”Samma dagh kom för Rätta Jon ij Kåmstadh fulmyn=
digh gå sin hustru Märits wägnar, och bekende sigh såldt
haffua, Suenß styff barn ij torsagärde, Märit och Kijrstin Ehrichs=
dottrer, Item Jon Nilßons hustru Märit Jonßdotter, och hennes
bröder Peder Jonßon, och Nils Jonßon, een heell tridingh aff
Torsägärde gårdh, och dherföre Upbuditt oxar 2 st. Item haffuer
Jon ij Kåmstadh Upbuditt för dhe 8 Loodh sölffuer, och en oxe han ij
samma gårdh uthlagdt hade oxar 2 st så at han för det han löst
haffuer, och hans hustru dehl, är Redeligen förlicht och betalet,
Item haffuer Johan Quast Upbudett för it gammalt etlöffua* Lä=
rufft* 8 alnar Jon Erichson och Måns Månßonn ij Hornarydt
för deras etlöffua* 4 daler och haffuer Märit och Kijrstin Ehrichz=
dottere, deras arfuelot ij samma gårdh, så et dhe äga en hell fier=
dingh, Item haffuer Jon Nielßons hustru Marit Jonsdotter, och
hennes bröder Per Jonßon och Niels Jonßon deres arfuelot ij sam=
ma gårdh, så at dhe äga een heell fierdingh.”
* etelöffua: ätteleva, om (oskiftad) ättejord; äv. om bördsrätt till sådan jord [SAOB]
* lärufft, lärft: en vävnad av lin eller bomull, oftast i tvåskaftsbindning, historiskt använt för sängkläder, skjortor och segel [SAOB]
Sammanfattning: Åke i Fröderyd stämmer Karl i Äsprilla angående en fjärdedel i Fröderyds gård som Karl har löst. Kyrkoherden Nicolaus Bringius nämns i målet. Eftersom Åke bott på gården men inte erbjudit betalning när Karl gjorde det, skjuts ärendet upp till nästa ting för vidare prövning mellan parterna.
Kärande: Åke i Fröderyd, Fröderyd (F)
Svarande: Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Nicolaus Bringius, Fröderyd (F)
”Samma dagh kom för retta Åke ij Fröaydt, och talade
till Carll ij Esprilla om en fierdingh ij Fröarydz gårdh, som
Carll löst haffuer, dher på han framladhe Mester Nielßas ij Frö=
arydh Cedlen, Och effter Åke haffuer bodt ij gårdhen och iche til=
budet sina Peninger, När Carll tilbödh sina, är och fattigh
och Andra rådhföra honom till at klandra på thet dhe kunna
sticka sina Peninger Emellan, dherföre bleff afsagdt at börda=
männerna skulle sig försambla till Nästa tingh, och talas widh
om hwars theras rett, då skall saken rett Uptagas.”
Sammanfattning: Nils Mårtensson säljer sin halva del i Slageryd Svensgård till sin broder Per Mårtensson som genom arv och köp nu äger hela gården.
Säljare: Nils Mårtensson i Slageryd, Bäckaby, Halva gården.
Köpare: Per Mårtensson i Slageryd, Bäckaby, bror till Nils Mårtensson.
Omnämnd: Helga Karlsdotter i Slageryd, Bäckaby, gift med Per Mårtensson.
Omnämnd: Jon Svensson, brorson till Nils Mårtensson. Förut sålt sin del till Nils.
Omnämnd: Gertrud i Hultatorp, Fröderyd, syster till Nils Mårtensson. Förut sålt sin del till Nils.
Omnämnd: Per Matsson i Tostatorp, Bäckaby,
Säljare: Gunnel Mårtensdotter i Tostatorp, Bäckaby, syster till Nils Mårtensson, gift med Per Matsson. Säljer sin systerlott.
”Sammadagh kom för retta Nills Mårtensson ij Slagerydh på sina egna wägnar, och bekändhe sig hafua sålt, sin brodher Per Mårtensson, och Helga Carlsdotter halfua Slageryd gårdh, aff huilken han en dell – och en dell – sn brodher son Jon Suensson löst hadhe, och gifuit honom för een half broderlot, godt mynt 5½ Daler och sin söster Gertrudh ij Hultatorp godt mynt 11 Daler och — Penningarna godt mynt 12 Daler een – om 6 lodh werderat för köpe Penninge 9 Daler. – Köper Penningen, – ihop 27 Daler Köpen Penninger. – een laggill oxe, godt för tuå koor. Item Per Matzon ij Tostatorp på sin hustrus Gunnill Mårtensdotter, för sin sösterlot godt mynt Penningar 11 Daler. Item gifuit Jon Suensson för een half broderlot een koo, och et halft k- getter, och hafua Per Mårtensson sielf sin -lott ij samma gårdh, så at han medh arfh och kiöp äger hela gårdhen.”
Sammanfattning: Soldaten Ingemund Månsson i Åskog fick böta för att han stulit en halv skäppa korn ur Nils Sigfridssons bod.
Kärande: Nils Sigfridsson i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Ingemund Månsson i Åskog, Bäckaby (F)
”Om stöld
Kom för Rätten Nils Sigfridson i Åhrskogh och käradhe till Ingemundh Månsson i
Åhrskogh å skatta soldat för stöld en halff skeppa korn uthur hans bod som han sielf
omsider bekänner. Sententia. Ingemundh Månsson betala effter thet 11 Cap. af Tiufua
Balken målzägan dherom sit igen och böter 3 mark till 3 skiftes.”
Sammanfattning: Tor Nilsson i Gunnarstorp hade på sin sotesäng strax innan sin död avslöjat för sin hustru Anna Jönsdotter, sin broder Bo Nilsson samt kyrkoherden i Fröderyd, att han i fem års tid haft bolskap med ett skogsrå. Han pekade ut Per Persson i Årset för att ha lärt honom detta. Ärendet sköts upp.
Varit gift med Anna Jönsdotter. De hade ett barn. Han hade flera barn i sitt förra gifte. Påstod på sitt yttersta att Per Persson sammanfört honom med skogsrået.
Omnämnd: Änkan Anna Jönsdotter i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Tor Nilsson i Gunnarstorp, Bäckaby (F), avliden.
Omnämnd: Bo Nilsson, bror till Tor Nilsson.
Omnämnd: Kyrkoherden Johan Bringius i Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Persson i Årset, Fröderyd (F)
”Beskyldning
för lärdom
tils wedskep=
else.
Samma dagh framkom för Rätten anna Jönsdotter i Gunnarstorp å fräl=
se änkia och gaff tillkiänna thet hennes afledna man Thor Nilson i gun=
narstorp lågh swagh på sotesäng i aderton weckår, och på sista otta dagarna
bekände han först för henne thet han hadhe för fehm åhrs tidh, medhan han
war widh then förra hustrun gift haft bolskap* medh skogerådhan på otta åhrs
tidh, men ingen sådant oppenbahrat för ähn på sitt yttersta, först för sin hu=
stru Anna Jönsdotter och broderen Boo Nilson, sedhan för kyrkioherden
mester Johan bringius thet Peder Pederson i åhrsedt skulle hafwa honom
thet först lärdt ensam men warandes i skogin i en ängalada uth i hökhulta
mark af hwilket spökerij skulle honom hårdt quald warda, för ähn han
döö kunne, widhare berättas thet Thor Nilson hadhe äkta bahrn medh
begge sine äkta hustrur, itt medh then sista och flere medh then första, han
war gammal man och en godh skytt, nähr Thor Nilsons lijk war begrafwet
nordom i kyrkiegården, råddis thenne af kyrkioherden till förlijkningh
medh peder pederson så lofwadhe Peder Pederson arfwingarnaa i för=
lijkning att han för them skulle wara oquald och wthwijsade i fö[-]
wapenhuus, en oxe till hustrun och bahrnen och brodren Boo Nilsson en rixdaler
men Peder Pedersson nekar till sådhan lärdom af honom skedt wara, dock
föregifwer han för hoot och trugh wthwijsadhe thetta. Och nähr han kom
hem till sin hustru rest hon och han lofwen opp samma dagh.
Samma ährende wpsattis och remitterat wnder thet wyrdige Capitels Cen=
sus och domb, helst effter mester Johan ähr siuk och icke tillstädis, och Pe=
der Pederson stälte för sigh lyste.”
* bolskap: olovligt könsumgänge [SAOB]
* quald, kvald, kvälja: åsamka någon plåga, lidande, kval [SAOB]
Sammanfattning: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), ansöker om skattefrihet på sin gård under sin och hustruns livstid. Erhåller häradsrättens intyg. Per uppger att han genom åren förlorat 5 söner och 2 mågar på krigståg, samt på egen bekostnad betalat 24 förlorade rustningar.
Omnämnd: Per Månsson Lood
Omnämnd: Ryttaren Per Gudmundsson, i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Samma dag presenterades och uplästis å tings itt witnes breff af Wälbördig Peder Månsson Lodh lydandes ibland annat at en gammal Ryttare wijder hans Compagnie Peder Gummundsson i Bäckaby i Wästre härat och Fröerytz giäld hafwer bådhe medhan han kring Commendering hadhe och sedhan tiänt Sweriges Crona såsom en redelig ryttare och krigz man på månge åhr, och nu sedhan ålderen begynte honom taga wijd på tåg fehm söner och twå mågar, och på sin egin bekostnat satt till fyra och tiugo rustningar. Så emädhan wälbemälte gamble man Peder Gummundsson i Bäckaby hafwer länge tiänt Sweriges Crona af all sin för mågo medh alle sine obehagre och bekostnat. [-] mögeligit wore ähro häratz boerne sinnade underdåneligen falla en ödhmiuk förböhn för honom till hennes Konglige Majestet om gunst och nådhe medh frijhet på then gård han åboer eller något annat uthi hans ålderdom till hughet och underhielp uthi hans käre hustrus lijfstidh till yttermehra wisso at så ähr å wästra häratz tinge angifuet witnat och i sanning funnit betygar Rätten medh häratz Integter och Lagläsare en med egin wederskrifwen hand och nampn Datum ut supra.”
Sammanfattning: Hustru Ingeborg Persdotter i Åslatorp, Bäckaby (F), frikänns från rykte att hon skall ha dödat sitt barn som var dödfött, vilket intygas av hennes make ryttaren Jöns Jakobsson. Detta rykte hade spridits av pigan Gertrud Jonsdotter därstädes, som dömdes till skamstraff då hon inte hade några pengar att betala böterna med.
”Samma dagh angaf Anders Pedersson i Hökhult Länsman uthi Fröerydz giäld en gift mans ächta hustru Jöns Jacobssons i Åslatorp hustru Ingebor Pedersdotter at itt lätfärdigt tillförena quinfolk Jiertud Jonsdotter till tienst i Åslatorp, at hon sin matmoder hustru Ingebor hafuer illa uthfördt för itt barn hema misgieldt och blev dödhfödt, och Giertrud skulle hafua i bygden uthfördt, thet barnet war fulgångit fulbordat och icke dödt födt, således hustru Ingebor illa beryktat effter hon war änkia och gift wider en ung Ryttare Jöns Jacobsson i Åslatorp, men Jöns Jacobsson för swarar sin hustru Ingebor och kannes wider barnet häfdan* och wara thess sanna barnafader och gör sin hustru oskyldig för Lägrismål med annor manfolk och aldrig wara sin fosters dödz willia wållande, omsider bekänner Jiertrud hon weth ther till ingen beskedh och bodz* före, och gifwer till förnimma hon hafwer ther till inge i råd eller styrkio med sig. Jiertrud hafuer intet at böta med och will ingen för henne borga, Jiertrud sattis i kistan till morgonen, nu betygar granna af samma bygd thet hustru Ingabor lade ingen dulsmål hwarken å barn eller byrda sin*. Sententia* Rättens mening folgde hustru Ingabor frij sades för sådana mistanke wanryckte ath wara sins fosters med willie dödz wållande utan Gud täckes annat synerliget uppenbara låta, och hwilken så dät före kastar och mechtar bewijsa skall wara för tänckt andre gå thet straff som Sweriges och gudz Lagh innehålla.”
* ”kannes (kännes, prickarna över ä saknas) wider barnet häfdan” = vidkänns barnets hävdande, dvs erkänner sig som barnafadern
* ”ingen beskedh och bodz” = inga bud och besked
* ”lade ingen dulsmål (döljsmål) hwarken å barn eller byrda sin” = dolde varken barnet eller börden (förlossningen)
* Sententia: ställningstagande, avgörande, uttalande, beslut [SAOB]
Sammanfattning: Nils Sigfridson från Åskog anmäler en förlorad rödbläsig ko med omärkta horn, vilken han påstår ha sålts till en bonde på Vetlanda marknad. Ärendet utreds vidare. Forts 1649-02-19 §15.
Omnämnd: Nils Sigfridsson i Åskog, Bäckaby (F)
”Om en
koo hittad
Kom för Rätten framstält Nils Sigfredson i Åskog å skatta angafs
en hitt röd hiälmot* koo med flentet horn omärkt, Nils föregifuer
koen war wandresta och han mente thet war then samma koen
han sålde till en bonde i åshult[?] Sochn för 9 mark kopparmynt på hwetlanda
marknat Simonis Fridedagh, och om thenne drifte koo beropas sigh
Nils i åskogh På witne, nu från warandes, en i kirseboda, doch
mins icke Nampnet, och thet, sändes honom budh om koen, tå gick
Nils effter henne then 1a Augusti, och Nils föregiffwer thet then som
köpte hans koo wid helgone messo tidh 647. Kom till honom och
sadhe koen war bort kommen för honom, badh honom ställa sigh then
till rätta igen, om han spörier henne, samma ärende upsattis till
widare ransakningh och Nils satte för sigh lijkte.”
* hiälmot, hjälm: vit, bred fläck i pannan och över ögonen, stundom sträckande sig över hela huvudet på häst eller nötkreatur [SAOB]
Sammanfattning: Sune Persson i Bäckaby lovade att utfästa en 6-manna ed på att han levererat pengar till Anders Gertsson. Forts 1648-11-04 §5.
Omnämnd: Sune Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Anders Gertsson i Jönköping
Omnämnd: Axel Persson, avliden
”Kom för Rätten Sonne i Bäckaby och till biuder sigh wilia fästa och fylla en sexmanna edh, thet han redeligen förde fram till Jöneköpingh och i Anders Gertsons gård ett Penninga Klöft och Anders Jertssons hustru weder togh och badh honom bära in i bodh med Portin På wenster handen, och han icke hafwa ther ef undandolt then ringaste penning och Penningarna woro förseglade af sal: Axel Pedersson i Malmbäck som han mehnar till 49 daler kopparmynt.”
Sammanfattning: Sune Persson i Bäckaby avlade 6-manna ed att han levererat pengar till Anders Gertsson. Frikänd. Forts. från 1648-09-28 §21.
Omnämnd: Sune Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Anders Gertsson i Jönköping
Omnämnd: Axel Persson, avliden.
Omnämnd: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), edgärdsman
Omnämnd: Sven Persson i Bäckaby, Bäckaby (F), edgärdsman
Omnämnd: Arvid i Bäckaby, Bäckaby (F), edgärdsman
Omnämnd: Jon Eskilsson i Bäckaby, Bäckaby (F), edgärdsman
Omnämnd: Jöns i Åslatorp, Bäckaby (F), edgärdsman
”Samma dagh kom för Rätten Sune Pedersson i Bäckaby begiärande fylla den sexmanna Uthfästan Edh å sista tinge, hwilken lofwade och swor wid Gudh och hans heliga ordh dhet han redeligen förde fram till Jöneköpingh för tu åhr sedan strax effter Michalsmesso som honom wore befallt at fram skiutza, hwilka Penningar sal: Axel Pedersson sielf beseglade i Malmbäck och han lefwererade in i Anders Jertssons bodh på wenstra handen som Anders Girtssons hustru sågh och hon låste igen döran, och han icke wanskade* then af then ringaste Pening, bediärdes sig så sant Gud huldan till Lijf och Siäl. Hans edmän Peder Gummesson i Bäckaby, Swen Pedersson i Bäckaby, Arwuit i Bäckaby, Jon Eskilsson i Bäckaby, Jöns i Åslatorp, huilka wid Gud och hans heliga ord Swära af thet [–] med thenne mannen Sune Persson i Bäckaby haft hafwa, af the liknelse och skääl the i saken weet å troo the Sune Pedersson Edh i dagh gångin ähr reen och icke falsk, bediandes sig så sant Gud huldan till lijf och siäl Eden frijmodeligen* fyltes och Sune Pedersson frijsades.”
* Vanska: om person; orsaka någon eller något fördärv, skada, obehag [SAOB]
* Frijmodelig: förlitande på sitt goda samvete och sin goda sak är utan fruktan [SAOB]
Sammanfattning: Nils Sigfridson från Åskog anklagas för att ha hittat en ko men som han inte anmält till tinget. Kon skall tidigare ha ägts av Erik i Karsebo och sålts till Per i Vivastås. Ärendet fortsätter till nästa ting för ytterligare utredning. Forts från 1648-09-28 §8, forts 1649-06-11 §5.
Åklagare: Kronans befallningsman Sven Börjesson
Svarande: Nils Sigfridsson i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Erik i Karsebo, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Per i Vivastås, Frinnaryd (F)
Omnämnd: Jon Rosenkvist
”Om stöldz
wijthe
Sammadagh kom för rätten Nils Sigfridson i Åskoug och angafs af Befallningz
mannen wälborne Swen Birgeson om en koo som han å förra tinge sade sigh hitt hafua,
men icke Lagligen opliust, och föregifuer Erich i Kirsebo ländis wed koen som
födde henne tillförena itt åhr för driffte koo och lätt opliusa Nils Sigfridson föregif=
uer han mente thet koen wara som han sålde till Peder i wiwaståås effter han
hafuer fångit then sedan igen och beropar sigh på liusninga witne* wid Myresiö
kyrkio i östre härat w Swen Birgeson swarat, ther Nils Sigfridson i åskogh
sålde koen förste, må så wara, men thenne nu tuistes om födde han hemligen i sko=
gen i en fälla öffuer sommaren, och ähro then öfuer witne nu icke tillstädis,
icke heller Nilses humulsman eller liusninga witne. Nils Sigfridson beropar
sigh på Jon rosenquist skulle lofuat skaffa honom besked Tingzrättens Mening
folgde, Nils Sigfridson Må hafua dagh till nästa tingh at skaffa sina på beropa=
de hemulsmän fram effter Lagh tingmåla Balken Enn Cap 1 CC. Nils Sigfridson sigh
högeligen bepliktet hafua handfångit koen en rödhiällmwit af Erich i Kirsebo
för drifte koo.”
liusninga witne, lysningavittne: person som var vittne till det offentliga tillkännagivandet rörande något, tex upphittandet av något [SAOB]
Sammanfattning: Ogifta pigan Botil Nilsdotter i Åskog framställdes inför tinget och erkände att hon blivit gravid med en ogift dräng vid namn Jöns Persson från Moheda socken. Vittnet Per Månsson i Gudmundsås berättade att Jöns först friade till Botil i mars 1648, och tre veckor senare återvände Jöns och stannade några nätter. Botil erkände att deras relation började vid Jöns andra besök och att barnet föddes den 3 januari 1649. Det var okänt var Jöns befann sig och hade inte blivit stämd till rättegången. Forts 1649-10-30 §3.
Svarande: Botil Nilsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Jöns Persson i Moheda (G)
Omnämnd: Per Månsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Johan Persson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
”Samma dagf framstältis för tingzrätten Botill Nilsadotter i Åskogh å skatta
ogift, som bekänner sigh lägrat wara af en ogift drängh Jöns pederson af Moha=
da Sokn, peder Månson i Gummenås Witner at Jöns pederson togh en hans gran=
ne Johan pederson i gummenäs med sigh och folgde Jöns tijdt at frija till Botill
som skedde först i Martio A. 648. Sedan tree weckur effter kom Jöns åter igen
och war ther i Några nätter, Botill bekänner lägrismälit begyntis siste gången
Jöns ps war ther och barnet föddis dhen 3 Januarii 649. Nu ähr icke barnafaderen
stämbd eller tillstädis och ingen weth nu grant huar han är hemma.”
Sammanfattning: Nils Sigfridsson i Åskog dömdes för att ha hittad en ko varefter han i hemlighet hållit och mjölkat denna i skogen mellan juni och september föregående år. Böterna sattes till 40 mark för att i hemlighet ha förlikts med ägaren och 20 mark för att han trotsat häradsfogden Sven Börjesson förbud att nyttja kon, sammanlagt 60 mark eller 15 daler. Jöns Jakobsson i Åslatorp sattes som löftesman till Nils böter. Forts från 1649-02-19 §15.
Svarande: Nils Sigfridsson i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Anders i Karsebo, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Häradsfogden Sven Börjesson
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
”Om stöldz
tilledse
Samma dagh framställtis för tingzrätten Nils Sigfridson i åskough å skatta
som ähr beskyllat å förra tinge för en rödhiälmot koo som han kändes ohemult*
ifrån Anders i kirsebo, och tilförena sagt warit litit röblesidt, koen målkades*
ifrån pedersmesso* i skogin till mattismesso*, Swen Birgeson häratz fougde
betygat han förböd Nils i åskogh widh sina 40 mark at släppa koen ifrån
sigh, några af Nämbdene witna att Nils Sigfridsons egne quinfolk wille in=
tet kännas koen när han kom hemledandes med henne och såledis kan eller
will ingen hemulsman wijsa, effter thet menas han hafuet förliktz sigh med
målzäganden om hemligen.
Samma ärende skiötz till häratz nämbd effter thet 7.34.35 och 37
Cap. af tiufwa Balken i LL som och 53 Cap. af Bygninga Balken i LL häratz Nämbd kan
icke wäria Nils Sigdridson för koen ohemult tagidt, molkat* och lönligen
med målzäganden om förlikt ty böte 40 mark till 3 skiftis och för förbudet
för hans fattigdom skull 20 mark ähn tillsammans 15 daler till 3 skiftes. Målzä=
gaden kon och häradet lyftis man* sakören, Jöns i Åslatorp.”
* ohemult, ohemul: oberättigad [SAOB]
* persmesso, persmässa: om iden närmast kring den 29 juni
* mattismesso, mattismässa: i vissa trakter aposteln Matteus’ dag, den 21 september; mässa eller marknad hållen denna dag [SAOB]
* målkades: mjölkades
* molkat: mjölkat
* lyftis man, löftesman: person som gått i borgen för någon [SAOB]
Sammanfattning: Botil Nilsdotter i Åskog framställdes inför rätten och erkände att hon blivit gravid med en ogift dräng, Jöns Persson, vilken påstod sig komma från Moheda by. Jöns hade gästat hos Nils i Åskog under totalt 22 dagar medan han tiggde sig sädeskorn. Johan Persson i Gudmundsås kallades som vittne och trodde sig känna igen Jöns som tidigare hade varit i Danmark som kusk åt överste Hans Wachtmeister. Jöns hade friat till Botil och lovade äktenskap. Saken sköts upp för vidare undersökning för att försöka hitta Jöns och säkerställa faderskapet, med hopp om att han fullbordar äktenskapet. Forts. från 1649-02-19 §16, forts 1650-05-24 §13.
Svarande: Botil Nilsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Jöns Persson i Moheda, Moheda (G)
Omnämnd: Nils i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Johan Persson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Översten Hans Wachtmeister
”Framstältis för rätten Botil Nilsadotter i Åslog å skatta som bekänner
sigh lägrat wara af en ogift drifte karl Jöns pederson kallat som föregaf sig
hem wist hafua i moheda by och medan han gick och tigde sig sädis korn gästa
han hoos Nils i Åskogh första gången i 14 dager och otto dager effter uti otto
dager, Johan pederson i gummenås framkallades och föregifuer han tykte han
kände igen thenne Jöns pederson, at han skulle warit i dannmark öfuer?
sten Hans waktemestares kusk, bad hono fölia sigs tijdt, frijade till Botill
och lofuadt henne äktenskap, upsattis till widare ransakningh om the icke kunna
igen bekomma en sann barnafader, kan wäll skee han bör igen komma och fulbor=
da äktinskapit.”
Sammanfattning: Per Nilsson anklagade sina grannar Karl Persson och Per Nilsson för att deras hästar hade angripit sin fjättrade skjutshäst så svårt att den dog senare samma kväll. Vittnet Nils Månsson intygade att Pers häst stått bunden på ängen, medan Karls häst hade gått lös och två gånger fällt skjutshästen till marken genom sina angrepp. Rätten fann att Per Nilsson hade hållit sin häst på rätt sätt, medan Karl låtit sin gå fritt, och dömde därför Karl att ersätta Per med två riksdaler, motsvarande halva värdet av en skjutshäst.
Kärande: Per Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Per Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Karl Persson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Månsson
”Sammadag kom för rätten Peder Nilson i Espela och kärade till Peder Nilson
ibidem om itt fördärffuat stod af twenne häster, Carl Pederson och Peder Nilson
åtte huar sin häst, Peder Nilsons häst gick I en fiätter och släptet i en hage,
men Carll Pederson åtte på sin luth* then om oför giärsegård, Nils Månson fram kallades
edeligen witnade, at Carl Pedersons häst wreed twå hånger omkull Peder
Nilsons skiut* om quällen före en skiutet dödde.
Tingzrättens domb folgde effter lag Bygn: Balken 46 Cap: EE althenstund
Peder Nilsons häst gick i häkte* och släptis i hage, som grannarne åthe på sin
luth oför giärsegårdh åth, ty betale Carl Pederson för sin häst effter Ed=
swurit witne, skiutit med half giälde 2 rixdaler.”
* fiätter, fjätter: band eller remmar som man band fast kreatur med när de betade [SAOB]
*skiut skjut: skjutshäst [SAOB]
* luth: lott, stycke ängsmark
* häkte: fängsel, i fråga om djur [SAOB]
Sammanfattning: Ogifta pigan Botil Nilsdotter i Åskog framställdes återigen inför rätten. Hon har för några år sedan fött ett barn och hon hävdade att Jöns Persson, en ogift och avskedad soldat från Moheda socken, var barnets far. Ingen kunde dock hitta Jöns igen. Vittnen bekräftade att Jöns hade friat till Botil och lovat henne äktenskap, och han hade vistats hos henne vid två tillfällen, båda gångerna i åtta dagar. Fallet sköts upp för vidare undersökning för att försöka hitta Jöns och fastställa faderskapet. Forts från 1649-10-30 §3.
Svarande: Botil Nilsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Fd soldaten Jöns Persson i Moheda (G)
”Sammadagh kom för rätten Botill Nilsdotter i Åskogs å skatta ogift som haf=
uer några resor warit a wästre htz tinge och födt itt barn för någre åhr och
stadigt beropar sigh pa en drifuare Jöns pederson ogift af Moada sokn och
förloffuat Soldat wara sin barnafader, nu kan ingen spöria samma per=
son igen. Dock witna grannerna at Jöns person frijade till Botill och lofuade
henne äktinskap. Dock war ther i otto dager och sedan wistades ther andre gångin
i otto dager. Altså opsattis till widare ransaknings om icke barnafaderen kan Igen
finnas, effter han vistades ther widh then tidhen som grannerna Witna, och med
ungängit barnafödslan kommit.”
Sammanfattning: Jon Svensson i Svarthult, Ingrid Månsdotter, Bengt Larsson och Per Olofsson uppgav inför rätten att de sålt och upplåtit sin åtting i Tåssegärde, till Jon Nilsson och hans hustru Marit Jonsdotter samt deras arvingar. I köpesumma fick Jon Svensson 16 daler kopparmynt, Ingrid Månsdotter 4 riksdaler och 1 mark, Bengt Larsson 2 riksdaler och 1 mark kopparmynt samt Per Olofsson 6½ daler kopparmynt. Samtliga parter intygade att betalningen var till fullo mottagen.
Säljare: Jon Svensson i Svarthult, Ramkvilla (F)
Säljare: Ingrid Månsdotter
Säljare: Bengt Larsson
Säljare: Per Olofsson
Köpare: Jon Nilsson
Omnämnd: Marit Jonsdotter. Gift med Jon Nilsson
”Samma dagh Kommo effterskreffne Perßo=
ner för Retten fulmecktige å sin egne
wegna och sigh bekende haffua såldt och
uplåtit sin Skattebördh som ähr en åttingh
uthi Torßegiärde till Jöns Nilßon och hans
hustru Marit Jonßdotter och begges theras
arffwingar för Penningar som fölger: Jon
Swenßon i Swarthult bekomitt 16 Dr Koppmt,
Ingredh Månßdotter 4 RikzDr och 1 godh mark, Bengt
Larßon 2 Rikzdr och 1 mark. Koppmt, Per Oluffzon
6½ Dr koppmt. Thetta bekende
thee sigh till fullo någio haffua up=
burit. Och ähr förbemelte deras deell
Lagbuden och Lagstånden som Samma dagh
förmäler Ty dömbde thee tolff
theetta kiöp stadigt och fast.”
Sammanfattning: Paul de la Grange klagade inför rätten på Bengt i Bråten, som hade erkänt för Lars Amundsson att han fält en råbock. Lars Amundsson uppgav att han erbjudits två riksdaler och skinn för att inte tala vidare om saken. Skinnet sades ha kommit från Strömbergs gårdsfogde, Anders Persson, som hävdade att han fått skinnet för tolv år sedan och att det rörde sig om smuggelgods. Lars Amundsson påpekade dock att skinnet han fått var färskt, vilket ledde till misstankar om Bengts inblandning i ytterligare tjuvjakt. Bengt i Bråten skulle kallas till nästa ting för vidare undersökning. Forts 1653-10-04 §18.
Omnämnd: Påvel de la Grange
Omnämnd: Bengt i Bråten, Bäckaby
Omnämnd: Lars Amundsson
Omnämnd: Gårdsfogden Anders Persson
Omnämnd: Strömberg
”Samma dagh kom för Rätten welb. Paul Delanvantzi
klagandes på Bengt i Bråten såsom haffuer bekient
för Larß Anundson att han hade slagit en Råbok
och begärar Larß Anundson icke will widare ther
om tala så giffuer han honom tua Rikzdlr och thee
andre Skinnen såsom han war misttänckt före segier
han sigh haffua bekommit aff Strömbergz godtzafougde
Anders Perß. hwilken her wppu swarar att thee skin-
fick han aff honam för tolff åhr sedhan och thee wore alt
Marcksmugel Men dhesse skin såsom Larß Amundson honom
hade beslagit medh wore färske Skin, will altså giöra honom
skyldigh till widare diurß fallende. Bengt i Bråten skall
hitt till Neste tingh Citeras*.”
* citeras, citera: att infinna sig inför domstol [SAOB]
Sammanfattning: Bengt i Bråten, Bengt i Holma, Jöns i Gådeberg och Per i Svensson i Ljunganäs fick böta för uteblivande.
Omnämnd: Bengt i Bråten, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt i Holma
Omnämnd: Jöns i Gådeberg. Skrivet Gaffuebergh.
Omnämnd: Per Svensson i Ljunganäs, Fröderyd (F)
”Bengt i Bråten, Bengt i Holma, Jönss i Gaffuebergh,
Per Swensson i Liunganäs försuttit förste Citation
som Skogwachtaren dhem haffuer tilstelt. Böte efter
12 Cap. TingzBalk.”
Sammanfattning: Per Gudmundsson, genom fullmakt på nämndemannen Jöns Jönsson i Hallsnäs, tingsköter sin gård i Bäckaby till sin måg Bengt Persson och hans hustru Märit Persdotter.
Säljare: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nämndemannen Jöns Jönsson i Hallsnäs, Ramkvilla (F), fullmäktig för säljaren
Köpare: Bengt Persson i Bäckaby, Bäckaby (F), måg till Per Gudmundsson
Omnämnd: Märit Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), gift med Bengt Persson
”Samma dagh kom för retten Nembdemannen Jöns i Halsnäs fulmeektigh giordh aff Per Gummundsson i Bäckaby att Tingh skiöta Peer Gummundssons gårdh i Bäckaby in till hans Mågh Bengt Peersson och hans hustru Marit Peersdotter for ottetijo daler Silffermynt huilka 80 daler han bekende till fullo [-] wara upburne och war förbemälte gårdh Lagh buden och Lagstånden som Samma Lagh befaller”
Sammanfattning: Per Börjesson och Josef Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F), anklagas av skogsvaktaren Lars Gudmundsson om elds frisläppande. De uteblev från tinget och fick böta vardera 3 riksdaler.
Omnämnd: Per Börjesson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Josef Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Anklagade skogwäcktare Lars Gummundsson, Axell i Draget, Sune i Uglary, Hemmingh i Börkia för 30 st Ekar och boker tilhopa nedh wådeldh förbrende på Bokåsa ägor å Crone. [—] Peder Börsson i Slagery och Joseph Jonsson ibidem i Bäckaby Sochen [-]mbde för Eldz afsläppande försuttit Cautation, böte hwartera 3 rikzdaler.”
Sammanfattning: Måns Yggesson anklagade soldaten Sven Josefsson för att ha haft lägersmål med Britta Nilsdotter i Åskog. Soldaten hade dock rymt sin väg. Det ryktades också att en ryttare vid namn Karl Bengtsson från Östra härad, boende på kyrkoherden herr Olofs ägor i Björkö, också hade haft lägersmål med Britta. Karl Bengtsson skulle kallas till nästa ting för vidare undersökning. Forts 1655-01-29 §12.
Kärande: Godsfogden Måns Yggesson
Svarande: Soldaten Sven Josefsson. Rymt.
Svarande: Britta Nilsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttaren Karl Bengtsson. Bor på kyrkoherdens ägor. Rykte om lägersmål.
Omnämnd: Kyrkoherden Olaus Laurentii i Björkö (F)
”Samma dagh anklagade Måns yggeson en Soldat Swen Josepz=
son ben:d för Lönskeläge begångit medh brita Nilssdotter i Åskogh.
soldaten ähr forrombder, taltes och widh tallen at en ryttare i Östrehä=
radt Call Bengtson+ benemdh boandes på hr Oluffz ägor i Böreke gifft
+skulle medh henne haffwa hafft lägerssmåll
karll skall Citeras till Neste Tingh.”
Sammanfattning: Karl Karlsson i Äsprilla dömdes för att ha haft sexuellt umgänge (lönskaläge) med Kerstin Nilsdotter i Hökhult. De har fått barn tillsammans utan att ha varit trolovade eller utfäst löfte om äktenskap. Karl Karlsson dömdes därför att betala 40 mark i böter och förband sig också att bidra till barnets försörjning genom att ge en ko och en tunna råg till Kerstin.
Kärande: Karl Reutersköld
Svarande: Karl Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Kerstin Nilsdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
”Samma dagh anklagade wtaff welborne Call Rytterskiöldh, Kall
Kalβon i Esprila och Frödery Sochn för Lönskaläge begångit
medh Kirstin Nilβdotter i hökhult ähr emellan them barn afflat
men inthet Echtenskap wtloffuat, hwarföre böte Kall Kallβon
40 mark till treskifftes, gifftermåls balken 3 Cap. Loffwar konan till
Barnz och upfostrande en koo och en tunna Rogh.”
Sammanfattning: Godsfogden Måns Yggeson anklagade ryttaren Karl Bengtsson, en gift man från Östra härad, för att ha haft lägersmål med Britta Nilsdotter i Åskog, Bäckaby socken. Britta skyllde dock på en annan soldat. Ryttaren Karl försvarades av vittnen, inklusive kyrkoherden herr Olof Björkö, som intygade att Karl var oskyldig och levde i kärlek och vänskap med sin hustru. Eftersom inga konkreta bevis kunde styrka anklagelsen, frikändes Carl från misstankarna till dess ytterligare bevis kan läggas fram. Forts. från 1654-10-23 §4.
Kärande: Godsfogden Måns Yggesson
Omnämnd: Nils Silvergren
Svarande: Ryttaren Karl Bengtsson, Östra härad (F)
Svarande: Britta Nilsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Olaus Laurentii i Björkö (F)
”Samma dagh anklagade, Måns yggeson Welb. Nilß Silffwergrens
godtzafougde en Ryttare ben:d Call Bängtson gifftt karll och i Östra häradt
boandes för dheett om honom talades dhett han skulle haffua hafft Lägerß=
måll medh en qwinnß Perßon Brita Nilßdotter i Åskogh och Bäcka=
by S. Konan Brita beropar och Skyller en Soldatt nu förrombder
Ryttaren befriar Her Oluff i Börekie medh sin witneßskrifft
honom aldeleß oskyldigh wara, leffwer medh sin hustru wthi all
Wänskap och Kärleek, finnes icke heller nogra som Ryttaren kan
sådan Last öffwertygia, hwarföre sades han denne gången frij
till theß nogen honom sådant kan öffwerbewijsa.”
Sammanfattning: Bengt Persson i Bråten frikändes från beskyllning att ha skjutit två rådjur.
Svarande: Bengt Persson i Bråten, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fru Katarina Maria Stierna
”Bengt Pedhersson i Bråten i Bäckaby Sochn welb.
Fru Katarina Maria Stiernas bonde wnder Råå och Röör frij=
sades för tu Rådiur som han förmentes haffua skutit.”
Sammanfattning: Per Unosson i Sandebo beklagade sig inför tinget för att ha besovit pigan Ingegärd Bengtsdotter i samma by. Båda erkände sin synd. Som straff fick Per böta 3 mark och han ålades att bidra till barnets uppfostran genom att ge Ingegärd två tunnor säd, en av varje sort.
Svarande: Per Unosson i Sandebo, Bäckaby (F)
Svarande: Ingegärd Bengtsdotter i Sandebo, Bäckaby (F)
”Samma dagh kom Retten Pegher Wnnasson i Sunnebo
i Bäckaby Sochen, beklagades för Lägerssmåll, begågit med
Ingäll Bengtdotter i Sannebo för besoffuen. Begge Per=
sonerna Synden bekenna, hwarföre böte Pedher effter Landz
sedh 3 mark och till Barnssens upfostrande giffuer henne
2 tunnor Sädh en tunna aff hwartera slaget.”
Sammanfattning: Ogifta kvinnan Ingrid Karlsdotter i Gudmundsås erkände inför rätten att hon blivit lägrad av en ryttare och gift man, Nils Persson i Bäckaby. Barnet föddes den 14 februari 1656. Ingrid berättade att hon hade haft varit tillsammans med Nils i markerna mellan Gudmundsås och Bäckaby, samt mellan Gudmundsås och Rösås, innan han reste iväg på tåg. Det framkom också att Ingrid tidigare hade lägrats av en gift man, Lars i Sjöagård, samt av en ogift dräng Sven Jonson i Holm. Med tanke på hennes tidigare historia som en lättfärdig kvinna, och eftersom Nils Persson hustru ville försvara sin man, beslutade rätten att hålla Ingrid i förvar tills Nils Persson återvända och ge sitt svar, muntligt eller skriftligt. Rättaren Måns i Paddingetorp tog henne i sitt förvar, då ingen annan ville ställa borgen för henne, och hon hade inget att betala böter med.
Svarande: Ingrid Karlsdotter i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Nils Persson i Bäckaby, Bäckaby (F). Gift, på krigståg.
Omnämnd: Lars i Sjöagård. Gift.
Omnämnd: Drängen Sven Jonsson i Holm, Hultsjö (F)
Omnämnd: Rättaren Måns i Paddingetorp, Bäckaby (F). Löftesman för Ingrid Karlsdotter.
”Samma dag framträdde för Rätten Ingredt Carlsdotter i gummenås å skatta
Frälse ogift som bekänner sig lägrat wara af en Ryttare och gift man nu på tågh
Nils pederson i bäckaby, och barn samman aflat som föddis then 14 februarij
656. Och för Ryttarens från warilse ähr icke saken eller konan hafd för rätta
före. Men Ingredt före gifuer Nils pederson kom medh henne till häfd uti markerne,
emillan gummenås och Bäckaby, dock första gångin emellen gummenås och rörsås
och barnet aflades af ander häfdan, och skulle skee i näste dagar före än
Ryttaren på tågh reste, war druckin kom heman ifrån. Thernäst gifs tillkänna
thenna Kona hafuer tillförene giordt eenfalt hoor medt gift manne Lars i
Siöagård. dock hon tillförna låtit sig lägra af en ogift dräng N.S Jonson i hole.
Tingzrätten finner effter Ingredt ähr en lättferdig tillförena hoorkona, och
Ryttaren Nils pedersons hustru will befrija sin man. Ty synes nämbden rå=
deligit hon ij kiste till Ryttarens hemkomst, muntelig eller skrifte=
lig swar. Rättaren Måns i paddingatorp tager bemälte hoorkona uthi
lyfte hema effter ingen will för henne å tinge borga. till widare anförning, och
hon hafuer altz intet at böta medh.”
Sammanfattning: Gudmund Andersson i Bäckaby döms för mökränkning av pigan Sigrid Persdotter därstädes. Bengt Persson i samma by löftesman för böterna.
Svarande: Gudmund Andersson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Sigrid Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Framstältes för tingzrätten Gumme Anderson i Bäckaby å Skatta, och
Segredt Pedersdotter till tiänst i samma [gård], begge ogifte personer, som bekänna
sig hafua lägrismål sammanhaft och barn aflat huilket föddis then
14 Februarij Ao 657. Segredt ähr född af äkta säng, intet äktenskap
war lofuat och eij heller kan han ther till bewekas. Ty böte Gumme
Andersson för mökränkning efter Lagh 40 mark till 3 skiftis, Fadrens*
Konungen och häradet. Bengt Pedersson i Bäckaby lyftesman för sakören.”
* Fadren: möjligen avses kyrkan som mottagare av en tredjedel av bötesbeloppet.
Sammanfattning: Smeden Sven Bengtsson i Långö kvarn misstänkte sin hustru Kerstin Erlandsdotter för hor med deras dräng Per Andersson. Hustrun hade emellertid på vintertinget 1656 svurit sig fri med en tolvkvinnors ed, mot vilken maken Sven nu protestarade mot två av edgärdskvinnor nämligen Britta och Ingrid. Sven påstod att dessa två var oärliga; Britta skulle ha gått i skogen med den fredlöse Hemming från Byhult i 10 år. Tingsrätten avvisade Svens påstående och han fick böta för domkval. Sven sade att han inte längre ville bo ihop med sin hustru Kerstin, men det ville hon. Hustrun Kerstin förklarade att bråket dem emellan hade uppstått på grund av deras piga Ingeborg som inbillat maken att hon hade belägrats av drängen Per Andersson.
Kärande: Smeden Sven Bengtsson, i Långö kvarn, Nydala (F)
Svarande: Hustrun Kerstin Erlandsdotter i Långö kvarn, Nydala (F), gift med Sven Bengtsson
Omnämnd: Drängen Per Andersson
Omnämnd: Hemming i Byhult, Nydala (F), fredlös
Omnämnd: Edgärdskvinna Britta
Omnämnd: Edgärdskvinna Ingrid i Hultet, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Ingeborg Nilsdotter i Snörebo, Tofteryd (F), fästmö till Per Andersson.
”Samma dag framkom för tingzrätten Swen Bengtson Smedh och delade
moth sin äkta hustru Kirstin Erlandzdotter i Långisquarn, och hafwa haft
henne misstänkt och beskyllat å förra Wästre häradz tinge för sin tillför=
rena legodräng Peder Anderson, men hon hafwa tinge therföre utwijsat en tolft
quinnor edh, huilken hon å tinge Anno 1656 then 5 martij fullgiordt hade.
Ther om hon opwiste Lagläsarenh Johannes Lindelij copie domschedel, hwar emoth
protesterar Swen Bengtson och föregifwer thet wore några otilbörliga quingolk i
Laghkyndit[?], som han sedan fick wetha nock oärlige, såsom Hemmingz Brita, gick i
skogen medh en fridhlöös man i tij åhr, Hemming i Byhult sammaledig In=
gredt i Hultet will han och bewijsa icke borde wara ehdföör, Ther emoth
opwijsar hustru Kirstin en suppliation af Biskopen i Wäxiö och Consistoriath
underskrefne, högwälbornme Landzhöfdingen tillskrifua Daterat Wäxiö then
20 Junij 656. Nu swarar Swen Bengtson han tager henne aldrig igen
och sig yterligare bopliktar högeligen, thet drängen Peder Anderson icke ähr
för lägrismål medh Kirstin Erlandzdotter oskyldig. Men hustru Kirstin Föregif=
uer hon öffuergifuer Swen Bengtson aldrig till äktinskaps hugh och kär=
leck. Swen Bengtson swarar han kan aldrig bewekas at boo hoos hen=
ne i äktinskap mehr. Nu styrktis thenne personer till godh rättwijs sämia
och sann äktinskaps kärleck, Ther och om häradz nämbd nock arbetade.
Omsider framlägger Swen Bengtson på tingzbordet tree mark, förmeh=
ar sig wilia appelera emoth the twå qwinnor af Edhgångin icke wara
Edhbäre, men tingzrätten dömer wara domqual och ty äger böta 3 Mark.
Hustru Kirstin föregifua drängen Peder Andersons fästemö Ingebor Nilsadotter
i Snörebo war orsaken till thenna oenighetin, som ther tiente, dock kom med
pass af Soknen, och Ingebor hafuer inbillat honom all äktenskape osämia them
emellan. Hwarföre remitteras thenna medh Biskopens Breff till högwälborne
Landzhöfdingen.”
* appelera: vädja (från lägre instans till högre) för att söka ändring i fälld dom [SAOB]
* domqual, domkval: försök att olagligen åstadkomma ändring af fälld dom [SAOB]
Sammanfattning: Sune Persson från Gammalstorp och hans före detta legopiga Märit Nilsdotter dömdes för enkelt hor. De erkände synden och böterna sattes till 80 daler för Sune och 40 daler för Märit. Då Märit inte hade några pengar sattes hon i häradskistan. Forts 1659-05-30 §18.
Svarande: Sune Persson i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Godsfogden Måns Ödgersson
Svarande: Pigan Märit Nilsdotter i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Anna Jönsdotter i Gammalstorp, Bäckaby (F), gift med Sune Persson.
”Om Enfalt
hoor
Sammadagh framstältis för Tingzrätten Sune pederson i Gammalstorp,
Gift man å frälse och anklagades af Måns ydggasson godsafougde för hoor=
domslast med sin Tillförene legopijga Märit Nilsadotter ogift, huilka
hafua barn samman aflat som föddis then 20 Maij 658. Begge bekänna
synden och bedia om Nåder.
Samma ährende sattis till Tingzrätten och efter ther ähr giord synd, och egin
frijwilligh bekännilse föregår, Ty dömdes the samma till hoordomslast och efter
straf Ordinantica Böte Sune pederson ottatijo daler och Märit Nilsadotter
40 daler. Begge stå oppenbara skrift. Sunes hustru Anna Jönsdotter be=
der för sin Mans person och will med honom böter uppehålla*, ändock han är
en fattigh bonde och hafuer icke mycket at böta med. Men hoorkonan Mä=
rit hafuer altz intit att Lösa sitt lijff med och sattis i häradskistan.” * uppehålla: försörja, underhålla [SAOB]
Sammanfattning: Peter Jonsson i Flensburg begär bördsbrev att han är född i Tåssegärde, Ramkvilla. Han uppvisar pass utfärdat av Sten Bielke och Peter Julius Coyet i Köpenhamn 1658. Peter Jonsson berättar att hans bror Nils avlidit barnlös i Christianshavn (del av Köpenhamn) i april 1658. Peter Jonsson berättar att han och hans bror Nils lämnade hembygden i unga år men besökte sin mor Ingrid Månsdotter i Tåssegärde 1642 som då levde. Peter och Nils har en syster Märit Jonsdotter som lever och bor i Tåssegärde.
Omnämnd: Peter Jonsson i Flensburg
Omnämnd: Sten Bielke
Omnämnd: Peter Julius Coyet
Omnämnd: Nils Jonsson, bror till Peter Jonsson, avliden
Omnämnd: Ingrid Månsdotter i Tåssegärde, Ramkvilla (F), mor till Peter Jonsson
Omnämnd: Märit Jonsdotter i Tåssegärde, Ramkvilla (F), syster till Peter och Nils Jonsson
”Kom för rätten passwissare Peter Jonsson af Flensborg med her Steen Bielkes och Peter Julij Coyetz underskriffne beseglade pass. Daterat Köpenhampn dhen 21 Junij Anno 658. Nu begärer Peter Jonsson af grannar och häradtz nämbd it sanfordugl. witnesbyrdh, thet han är född här i Wästra häradt och Ramquilla sokn och kom bort resandes med honom brodern Nils Jonsson uthi sin onge åhr. Nu witnar ährlighe män af samma sockn och grannalagh thet thenna passwisare Peter Jonsson är barnfödd i Torsagiärde af ährlige föräldrar i Ramquilla Sockn, och kom aff Bygden uthi sin Ungdom och hans sambroder Nils Jonsson folgdes åth till fremmadt Landh och blefue skepsbyggare. Nu föregifuer Peter Jonsson thet hans broder Nils Jonsson ähr dödh bliffuen barnlöös i Christianshagen* nu uthi Aprilis Anno 658. Ther hoos witnar häradtz nämbd och almogen tillstädis honom Peter Jonsson känner, thet han hade med sigh af bygden till fremmadt Land sin sambroder Nils Jonsson och Anno 642 woro the både här hema uthi sin födobygd, och wederkände sine släktinger uthi Septembrij och Tå lefde begges theras moder Ingredt Månsadotter i Torsagiärde. Nock betygas thet begges theras samsyster Märit Jonsdotter ähr i lefuandes liffuet och nu boendes i Torsgiärde, och ähro inga flere syskon af the föräldrar uthi Torsagiärde och bemälte grannalagh.”
* Kristianshavn, del av Köpenhamn
Sammanfattning: Godsfogden Per Olofson från Högalid hade på uppdrag av sin arbetsgivare, fru Katarina Stierna, beordrats framföra två anklagelser inför tinget. Först gällde det Inga, en ogift kvinna på sätesgården Säby, som hade haft lägersmål med den gifta soldaten Håkon Unosson från Stora Sandebo. Den andra anklagelsen rörde Sven i Gunnarstorp, en gift man, som likaledes hade haft lägersmål med den ogifta kvinnan Bengta i Bråten. Båda fallen ombads behandlas utan dröjsmål. Forts 1659-10-08 §14 Hor.
Kärande: Godsfogden Per Olofsson i Högelid, Skepperstad (F)
Omnämnd: Fru Katarina Stierna
Svarande: Inga i Säby, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Håkan Unosson i Stora Sandebo, Bäckaby (F). Gift.
Svarande: Sven Persson i Gunnarstorp, Bäckaby (F). Gift.
Svarande: Bengta Månsdotter i Bråten, Bäckaby (F)
”På Tingzrättens wägnar befaltis Godzafougden peder Oluffson i högalijdh,
han på sin husbondes wäll: fru Catharina Stiernens wägnar, framsteller för
Tingzrätten om thenne angifne Criminalis saker, på sätisgurden Säby, Inga
b:d ogift låtit sig Lägra af en gift soldat håkon unnason i stora Sånnebo
gift man å frälse Säterij. Sammaledis Swän i Gunnarstorp gift Man
å frälse råå och röör under Säby angifues hafua lägrat ogift Quin=
folk Bengta i Bråtin, moste framställas uthan upskoff.”
Sammanfattning: Måns Ödgersson och Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F), låter instämma Jöns Jakobsson i Åslatorp angående en fördärvad häst. Jöns är emellertid sjuk och sängliggande och skickar istället sin hustru med intyg om sin sjukdom. Målet skjuts upp till nästa ting.
Kärande: Måns Ödgersson i Åskog, Bäckaby (F), godsfogde
Kärande: Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ingeborg i Åslatorp, Bäckaby (F), hustru till Jöns Jakobsson
Omnämnd: Andreas Broddorphius, kaplan i Ramkvilla
”Kommo för tingzrätten Måns Ödgasson medh Gumme i Hättebo, å frelse och gåfwo till känna, thet Måns hafwer låtit stämma Jöns Jacobsson i Åslatorp, om it fördärfwat Skiut*, men Jönsas hustru Ingebor tilstädes ersächter sin man, at han är hemma illa siuk, thet hon och fram deles will bewijsa, ty upsättes till nästa ting som skedde den 30 Maij (1)659. Ther på wistes Cappelanens herr Anders Broddorphius i Broddatorp Schedel, Jöns lågh å Sothesäng widh förra ting, och tå besöchtes medh Sacramentet, och blefwo hemma förlichte om Sluthet.” * Skiut: skjutshäst, sto [SAOB]
Sammanfattning: Sune Persson från Gammalstorp återkom till tinget och bad om att böterna för enkelt hor föregående år måtte efterskänkas. Forts från 1658-06-30 §2.
Svarande: Sune Persson i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fru Elisabet Silvergren
”Om
Saaköre
Sune päderson i gamalstorp å Frelse, Wälborna Fruuss Elizabeth Sölfwer=
grenss, är fallin i hoordomss last, hafwer ganska lijtet at böta medh,
kan till summan 80 daler ringa förslå löper ther af till Jordägad=
nom 53 daler 21 öre 8 penningar ty wil han gerna bönfalla om nådh, och til=
gifft* på böthet, elliest är inthet annat än kroppen till gatulup, eller
arbete.”
* tilgifft, tillgift: efterskänkande av skuld [SAOB]
Sammanfattning: Gifte mannen Sven Persson från Gunnarstorp erkände inför rätten att han besovit den ogifta Bengta Månsdotter som då var inhyses i Bråten. Hon födde ett barn för mer än ett år sedan och har nu lämnat bygden. Eftersom handlingen skedde på frälsejord, ägde jordägaren, änkefrun på Nordanskog säteri, denna sak. Sven dömdes för enkelt hor baserat på sin bekännelse och fick böta 80 daler silvermynt. Av dessa böter gick två tredjedelar till jordägaren samt en sjättedel vardera till häradshövdingen och häradet. Bengta, som hade flytt, skulle eftersökas och ställas inför rätta. Forts från 1658-10-20 §4.
Svarande: Sven Persson i Gunnarstorp, Bäckaby (F). Gift.
Svarande: Bengta Månsdotter i Bråten, Bäckaby (F)
”Samma dagh framstälteß för tingz rätten Sween päderß: gunnarstorp
å frälse, gift man, som bekänner sig haffwa besofwit it ogift quinfolcs
Bengta Månß dotter tå inhyseß i Bråten, å frelse, nu sägeß hon wara
bort [-] af Bygden, men barnet föddeß meer an it åhr sedan, och
frelse Jordägaden, änkiofrunß på Nordanskoug. Sätterij intiäldtat
hemman haffwer för ment sig en skijlt saken äga, efther gerningen war
giordt in på Säterijß Säbyß Intiäldnade ägor.
Nu folgde tingz rettenß domb. emädan Swen päderß. egne godwillige
bekännelse föregår, impte uppenbara synds och hoor domßlast
med ogiffto quinno begången. Ty böte Swen pederß. effter pub=
blicerat Placat. och resolution, såsem en annor ogift man, hör en=
falt hoor 80 Dlr S:mt och stå skrifft. Jordägandenom 53 d 10 ör
16 [penningar]. häradzhöfdingen 13 Dlr 10 ör 16 [penningar]. Sammaleddes hd:
13 dlr 10 ören 16 [penningar]. Skall och slåß efther Bengt, at hon kan fån
gaß Lagföraß, och dömmaß.”
Sammanfattning: År 1651 sålde Olof Persson i Äsprilla, med hustruns samtycke, halva skattegården i Äsprilla till korpralen och ryttaren Per Nilsson och hans hustru Ingrid Svensdotter. Köpebrevet upprättades och undertecknades av kyrkoherden Johan Bringius i Fröderyd. Tio år senare, 1661, efter Olof Perssons död, ersatte Per Nilsson Karl Karlsson och hans trolovade Ingrid Olofsdotter (troligen dotter till Olof Persson) för deras bördsrätt med en oxe eller sex riksdaler som hedersgåva.
Säljare: Karl Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Säljare: Ingrid Olofsdotter i Äsprilla, Fröderyd (F). Trolovad med Karl Karlsson. Troligen dotter till Olof Persson.
Omnämnd: Kyrkoherden Johan Bringius i Fröderyd (F). Underskrivit köpebrev 1651.
Omnämnd: Olof Persson i Äsprilla, Fröderyd (F). Avliden. Sålde gården 1651 till Per Nilsson.
Köpare: Korpralen Per Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F). Ryttare. Köpte säljarnas bördsrätt 1661.
Omnämnd: Ingrid Svensdotter i Äsprilla, Fröderyd (F). Gift med Per Nilsson.
”Carl Carlsson i Esprilla mächtig på sin troloffwade hustrus wägna Inger Oluffzdotter
gaf tillkänna munteligen som skriffteligen med beseglat wnderskriffwit sähl
och Köpebreff, på säliarenz wägna af Kyrkioherden M. Johan Bringio pastore
i Frödaryd, daterat Fröderyd dhen 21 Octobris A 651 ther med Oluff Pederson i
Esprilla tå wthi sin wälmacht sälier och vpdrager med sin hustrus samtyckio
half skattagården i Esprilla till en Ryttare Corporall Peder Nilson för trij
åhrs resterande skatt, nembligen 649, 650, 651 til suman 32 Rixdaler, Noch
i åhr efter säliarens dödh, gifwer Peder Nilson Corporal till Carl Carlson
och hans troolofwade hustru Ingred Olufzdotter en oxe eller sex Rixdaler
i Ethlefnat och heders skänk för thes bördalösens rätt. Ty hemular* Carl Carl=
son ½ Esprilla, vnder Peder Nilson Ryttare Corporal och hans kära hustru
Ingred Swensdotter, bäggas theras barn och Arfwom till ewerdelig ägo.”
* hemular, hemula: överlåta äganderätten [SAOB]
Sammanfattning: Den gifte mannen Johan Jönsson i Stora Sandebo erkände inför rätten att han lägrat den ogifta pigan Kerstin Persdotter, som var i tjänst hos honom. De fick ett barn som föddes åtta dagar tidigare, och Kerstin låg nu sjuk i barnsäng. Johan dömdes enligt lagen för enkelt hor och fick böta 80 daler silvermynt. Löftesmän (borgenärer) för Johans böter var Jöns Jakobsson i Åslatorp och Nils Haraldsson i Löneslätt. Johan ålades även att genomgå offentlig syndabekännelse, den så kallade ”uppenbara skriften”.
Svarande: Johan Jönsson i Stora Sandebo, Bäckaby (F). Gift.
Svarande: Kerstin Persdotter i Stora Sandebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F). Löftesman för Johan Jönsson.
Omnämnd: Nils Haraldsson i Löneslätt, Hultsjö (F). Löftesman för Johan Jönsson.
”Samma dagh framlades för rätten Johan Jönson i Stora Sannebo
å frälse Säterij, gifft man som bekänner sigh lägrat haffua Kirstin
Peders dotter i Sannebo å frelse till tienst ogifft, barn samman aflat
som föddes i onsdagz otto dagh sedan, och hon ligger nu hemma i barn
säng siuk.
Resolutio: Johan Jonson efter publicerat straff ordinantien böte
för enfalt hoor 80 dlr. S.mt. och satte löfftes män för häradz och
h. h.* saköres anpart 26 dlr. Jöns Jacobson i åslatorp, Nils ha=
radson i Löneslätt. och stå upperbara skrifft.”
Sammanfattning: Enligt Jöns Bryngelsson i Kallsjö sälj- och köpebrev daterat 1655 och underskrivet av kyrkoherden i Fröderyd, Johan Bringius, överlåter Jöns Bryngelsson halva gården till sin son i Kallsjö. Dels genom gåva ¼ för sonens insatser som ryttare och dels genom köp 1/4.
Säljare: Jöns Bryngelsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Johan Bringius, kyrkoherde i Fröderyd (F)
Köpare: Jöns Jönsson, ryttare i Kallsjö, Fröderyd (F), son till Jöns Bryngelsson
Omnämnd: Brita Mikaelsdotter i Kallsjö, Fröderyd (F), gift med Jöns Jönsson
”½ Callsiö. Effter underskriffwit Contract sälgh och köpebreff Daterat Fröaryd Anno 655 aff kyrkioherden M Johan på säliarens wägna underskrifwit och beseglat* ther med Jöns Brynnielsson i Callsiö, updrager en fierding i Callsiö till sin son Jöns Jönsson för then långa tid i fremmande Land Ryttare för gården Callsiö redit, och liff wågat haffuer mot Rijkens fiender. Så och sin boosdell på samma fierding insadt. För then andra fierdingen hafwer bemelte Jöns gifwit sin fader Jöns Brynnielsson 40 Rixdaler. Alt så hörer Jöns Jönsson och hans hustru Brita Michelsdotter beggas theras barn och arfwom halfwer gården i Callsiö, till thetta war Jönsas bröllops dagh affsagdt och giordt och bör oryggeligen hållas faderens och sonen emellan.” * besegla: fästa sitt sigill och därigenom ge rättslig giltighet åt dokumentet [SAOB]
* oryggeligen, orygglig: vars giltighet icke kan upphävas [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Elisabet i Slageryd framställdes inför rätten och vittnade om att hennes legodräng, Sven Jonsson, dödades av ett fallande furuträd den 10 augusti 1660. Sven hade utan order huggit i trädet, vilket ledde till att det föll och slog honom till döds. Vittnen, inklusive pigan Kerstin Jönsdotter, bekräftade att händelsen var en olycka och att Elisabet och pigan var oskyldiga. Rätten konstaterade att dödsfallet orsakades av en olyckshändelse, och Elisabet frikändes från alla misstankar.
Omnämnd: Elisabet Persdotter, hustru i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Jonsson, dräng som blivit ihjälslagen av ett träd i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils Persson, bror till Elisabet
Vittne: Kerstin Jönsdotter, piga i Slageryd, Bäckaby (F)
Vittne: Sven Persson i Slageryd Svensgård, Bäckaby (F)
Vittne: Josef Jönsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Vittne: Gudmund Göransson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Vittne: Mats i Tostatorp, Bäckaby (F)
Vittne: Håkan i Tostatorp, Bäckaby (F)
Vittne: Olof i Tostatorp, Bäckaby (F)
”Om en dreng af ett trädh i hielslagen.
Kom för Rätten hustru Elisabet i Slagaryd å frälse och gaf till Kienna thet hen=
nes lego dreng Swen Jonsson blef af ett fureträd ihjälslagen uthi en fälla
then 10 Augusti 660. Nu ähre målsägar der[-] eller slägtingarna efter then
döda drängen uthi then meningen af någon andan menniska skulle wa=
ra wilia wållande till drängens död och begera ersättning till morgon=
dagen, om icke några ord föllo strax af Nils Pedersson, hustru Elizabetz
broder, tå slächtingarna will ransaka om lijket. Inga fler wåro till
städes tå skadan skedde än Kirstin Jönsdotter, pijgan
som war med sine mattmoder hustru Elisabeth och drängen Swen Jönsson till
at rödia i fällan och brände båhlar. Bekänner först, wid sin siäls salighet
drängen gick uthan buds och befalning högg two hugg på föran* och han se=
dan till at lööpa, tå hinte honom trädet och slog neder, strax togo the till och
drogo honom ifrån Elden och yxe skaftet slogz af twå städz, sampt benet
af, ryggen af, hufwud swårer widslagen ifrå hiessan ind till örat,
hwilket the sågo som lijket uptogo, hwilka framkallades Swen Pederson
i Slageryd, Joseph Jönsson ibidem, Gumme Jöranson ibidem, Matthes i Törestorp,
Håkon i Samma gård, Oluf ibidem. Edeligen bekände thet Swen Jonsson drengens
dödh af trädet war wisserligen af sann wåda skedd, och hustrun Elisabet
med Pijgan oskyldige för sådan mistanke. Ty föresades hustru Elisabeth
oskyldigh, och ther med giordes afträdh.”
* Furan
Sammanfattning: Kerstin i Gammalstorp, tidigare känd som sköka, erkände att hon lägrats av den ogifte skytten Jöns Persson i Hökhult och fött ett barn för nio veckor sedan. Jöns var inte närvarande vid rättegången, men ett bevis från Herr Nils Rolander bekräftade att Jöns Perssons hustru, Ingeborg Nilsdotter, hade avlidit och begravts för några år sedan. Jöns dömdes därför att betala 3 daler i böter enligt lag för ha besovit en sköka och han skulle dessutom stå den uppenbara skriften (genomgå offentlig syndabekännelse.
Svarande: Kerstin i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Svarande: Skytten Jöns Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kyrkoherde Nicolaus Rolander i Södra Sandsjö (F)
Omnämnd: Ingeborg Nilsdotter. Avliden för några år sedan. Varit gift med Jöns Persson.
”Kirstin i Gamallstorp å Crone tillförena skiökia bekänner sig lägrat wara
af Jönns Person i höckhult ogifft skytt barn aflat somn föddes för 9
wekur sedan. Nu ähr barnafadren icke tillstädes. dock omsider framkom
bewist med Hr. Nills Rolandri Schedell Daterat then 13 Junij 662 Lejdandes
att Jönns Persons hustru Ingebor Nillsa dotter ähr ther i försambligen
döödh och Christeligen begrafmwen för några åhr sedan. Ty böthe Jöns Per=
son skytt för skiökes besofning efter Landzseden, 3 dlr til 3 skiftes och stå
skrift.”
Sammanfattning: Begäran att få förlikningen som ingåtts mellan Jöns Jakobsson och Ingeborg Persdotter i Åslatorp, samt Måns Jakobsson och Märit Persdotteri Bäckaby, inskriven i domboken. Förlikningen gäller arvsrätt och stipulerar böter vid vite om ett par oxar.
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ingeborg Persdotter i Åslatorp, Bäckaby (F), gift med Jöns Jakobsson
Omnämnd: Måns Jakobsson i Bäckaby, Bäckaby (F), svåger till Jöns Jakobsson
Omnämnd: Märit Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), syster med Ingeborg Persdotter
”Begärandes förlijkning i Tingz protocoll antecknas må emällan Jöns Jacobsson i Åslatorp med sin hustru Ingebor Pärsdotter, och Måns Jacobsson i Bäckaby, swågrar, med sin hustru Märit Pädersdotter som them i sin bookstaf lyder om arfzrätt, af tingzrätten verifieras må och under lag föras, wedh wijte ett par Oxar, den forlijkningen afbryter.”
Sammanfattning: Per Börjesson i Slageryd Övergård säljer sin halva gård till Josef Jonsson.
Omnämnd: Per Börjesson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Märit Ambjörnsdotter i Slageryd, Bäckaby (F) (maka till Per Börjesson)
Omnämnd: Josef Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F) (måg till Per Börjesson)
Omnämnd: Malin Persdotter i Slageryd, Bäckaby (F) (maka till Josef Jonsson)
Omnämnd: Nils Börjesson (bror till Per Börjesson)
Omnämnd: Märit Persdotter (änka till Nils Börjesson)
Omnämnd: Gudmund Börjesson i Hättebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Håkansson i Hjärtaryd, Hylletofta (F)
Omnämnd: Brunk Persson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jon Larsson i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Germund Månsson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Nilsson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karin i Rösås, Bäckaby (F) (gift med Per Nilsson)
Omnämnd: Jöns Håkansson i Klackenäs, Korsberga (F)
Omnämnd: Anna i Klackenäs, Korsberga (F) (gift med Jöns Håkansson)
”Samma dag framkom Peder Birgesson i Slagerydh och gaf tillkänna thet han hafwer medh sin hustru Märit Ambiörnsdotters rådh och samtyckio uplåtit och sålt sin halfwa skattagård i Slagerydh uti Bäckaby sochn till sin måger Josep Jönsson i Slagerydh och han hafwer honom therföre giffuit 14 rikzdaler, hwilka Peder Birgesson hafwer tillförnia betalt till sin broder arf[-] effter salig Nils Birgesson nemligen Gummund Birgesson i Hättebo 2 rixdaler, Peder Håkonsson i Hierteryd 2 rixdaler, Brunck Pedersson i Rörsås 2 Rixdaler, dheslikast till syster döttrarna och dheras barns mågrar Jon Larsson i Swinar en Rixdaler smt, Germund Månsson i Rörsås 1 Rixdaler smt, Peder Nilsson i Rörsås på sin hustrus Karins wägnar 1 Rixdaler smt, Jöns Håkonsson i Klacknäs på sin hustru Annas wägnar 1 Rixdaler smt. Dhesföruthan utlofwar Köparen wilia föda Salig Nils Birgessons hustru Märit Pedersdotter till dödra dagar, ty hemulas halfft parter af Peder Birgessons gård in under Josep Jönsson och hans hustru Malin Pedersdotter till ewerdeligh ägo.”
Sammanfattning: Per Börjesson i Slageryd, Bäckaby (F) säljer sin halva skattegård till Abraham Bosson.
Omnämnd: Per Börjesson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Märit Ambjörnsdotter i Slageryd, Bäckaby (F) (gift med Per Börjesson)
Omnämnd: Abraham Bosson i Slageryd, Bäckaby (F) (måg till Per Börjesson)
Omnämnd: Elisabet Persdotter i Slageryd, Bäckaby (F) (gift med Abraham Bosson)
Omnämnd: Fältväbel Sven Jonsson (avliden, varit gift med Elisabet Persdotter)
Omnämnd: Länsman Nils Månsson
”Samma dag uptogz bemälte Peder Birgesson i Slagerydh och bekänner sig hafwa medh sin hustrus rådh och samtyckio uplåtit halfva Slagerydh, sompt på köp sompt på förährat till sin måger Abraham Bosson och hans hustru Elisabeth Pedersdotter dhen halfua Slageryd gård Skatta, och hafwer dherföre Abrahams hustru förre man Swen Jonsson fältwebel gifwit 9½ rixdaler 13 öra smt som skulle betalas medh iord i gården, nu haffuer Abraham betalt krono med utlagor för Peder Birgessons Skattzrest till Länsmannen Nils Månsson halft tridie[?] rixdaler. Dher förutan loffwar Abraham medh sin hustru Elisabeth wilia uppehålla sine gamble ålderstigne swärförädlrar Peder Birgesson och hans hustru Märit Ambiörnsdotter till dödre dagar, Emädan sådan af handling ähr friwillig och wällbetänkt ty begärer Peder Birgesson sådant medh Laga doms Confirmeras må. De är tingsbudit och lagståndigt döms kiöpet och giäls godt och gilt.”
Sammanfattning: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), säljer halva gården Brohult i Hjälmseryd (F) till sin systerson Sven Mårtensson och hans hustru Ingefrid Andersdotter. Köpet daterat 1648-03-05.
Omnämnd: Jon Persson i Fägerhult, Hjälmseryd, fullmäktig för säljaren.
Säljare: Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Köpare: Sven Mårtensson i Brohult, Hjälmseryd (F), systerson till Per Gudmundsson.
Omnämnd: Ingefrid Andersdotter i Brohult, Hjälmseryd, gift med Sven Mårtensson.
Omnämnd: Elin Gudmundsdotter, mor till Sven Mårtensson. Avliden.
Omnämnd: Gudmund Mårtensson, bror till Sven Mårtensson. Bor i Tjust härad.
Omnämnd: Jon Mårtensson, troligen bror till Sven Mårtensson. Avliden.
Omnämnd: Anna Jonsdotter, dotter till Jon Mårtensson.
Omnämnd: Per i Boatorp, Hjälmseryd
Omnämnd: Jon Jonsson, troligen son till Jon Mårtensson.
Omnämnd: Gertrud Jonsdotter, troligen dotter till Jon Mårtensson.
”Samma dagh framkom Jon Pedersson i Fägult Hälmechtig på effter skrifne säliares wägna, och gafs tillkänna munteligen som skrifteligen medh köpe witnesbevis Daterat 5 Martij 1648. Eger medh Peder Gummundsson i Bäckaby sälier till sin syster son Swen Mårtinsson i Brohult sin arflåth i Brohult för reda betalning ett par oxar om 14 rixdaler, item ett par onga oxar om tijo rixdaler. Noch en tunna roug uti ättlefnat, noch härför Swen Mårtinsson betalt till sin Broder Gummund Mårtinsson af Tiust häradh för hans arfuedeel i halft Brohult en koo för 4 rixdaler. Noch Jon Mårtinssons dotter Anna Jonsdotter effter sin fader 3 daler 3 öra Kopparmynt. Noch till Peder i Boatorp på Sune Mårtinssons wägra halft annan rixdaler. Noch betalning lefuererett broder Swen Jonsson upburit på sin anpart sui daler kopparmynt. Dhes för stora broder dotteren Jertrudh Jonsdotter 7 daler kopparmynt och Emädan thetta Jordaköp ähr [-]willeligen och länge sedan giordt och slutat ähr och tingbudit och daghståndit dömer köpit fast och gilt. Noch hafuer Swen Mårtinsson sin egin arflåth i ½ Brohult effter sin moder Elin Gudmundzdotter ty hemular ½ Brohult in under Swen Mårtinsson och hans hustru Ingefredh Andersadotter begge theras barn och arf- till ewerdilig ägo med hwar Iord, skog och mark wara och quarnafall, torp och torpaställe med alt thet af ålder tillydt och legat hafuer.”
Sammanfattning: Per Kristoffersson, son till kyrkoherden i Norra Sandsjö herr Kristoffer Sandman, ställdes inför rätta för att ha stulit bland annat en brudkrona ur Norra Sandsjös kyrka och sedermera tillfångatagen under sin flykt till Kalmar. Han dömdes till döden för denna grova gärning men i domen som remitterades till hovrätten bad allmogen om hans livs skonande. Då han inte något äger att böta med, bad man om gatlopp och sedan förvisning ut ur riket.
Svarande: Per Kristoffersson
Omnämnd: Josef Månsson, syskonbarn till Per Kristoffersson.
Omnämnd: Kyrkoherden Magnus Danaeus i Myresjö (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Kristoffer Petri Sandman i Norra Sandsjö (F), far till Per Kristoffersson.
”Sammadagh framstältis för tingzrätten Peder Christopherson barnfödd i San=
siö en tiuf, bekänner sigh stulet haffwa om nattetidh dhen 26 Januarij
innewarande åhr, en förgylt Kyrkio brude Crona till wicht om
84 lodh uthur Sansiö Sakerstigass kyrko kijsta och en Crone krantz
om tijo mark Smt och reeda penningar femton Rixdaller, så och
en Sölfskedh som stodh i pant för en Rixdaller. Nu bekänner Peder han
togh först hemligen uth Nyklarna och uplåste dörarne, sijna föräldrar
owethandess, ther kijstelåsen war sönder, uthtogh Kronan, och bar uth
skrinet på markene, och slogh sönder, togh ther uth penningarne, så
och samma nat, skall ifrån sin fader, ett stiut och en [-], och sat=
te för en slädhe, så och togh owitterligen ifrån sin fader, en duunbädd
medh bolster och trij örnagått, en fähl och en håfddedyne, och it täkie*
noch ifrån sin fader, ett Flaske fhoor[?] medh twå glasflaskor, och reste
ther medh sin kooss om nattetidh store landzwägen åth Broby och Linhofda,
in till thess twänne uthskickade Ryttare, hinte honom igen på någre
mijlar när Calmare uthi Helleberga sochn på gråstensmaadh. Ther
finge the igen tiufwen Peder Christopherson, medh tiufnaden o=
förrykt*, och hade honom tilbakass igen till Sansiö. Sedan skickadess han
till Jöneköping i fängsle, och tiufnaden bekommo kyrkiowe=
derna medh fadern igen, så när som en Rixdaller. Nock friligen be=
kenner Peder Christopherson han haffwer ingen menniska hafft medh
sigh i rådh, gerning eller styrkio at begåt thenna stoora synden eller
slemma* tiufwo lasten. Elliest bekänner thenna Peder Christopher=
son han staal i sommarss egendom owitandess, uthi Stockholm twå
sölfskeeder, then ena fick hanss Söskona barn Josep Månsson igen, then an=
dra betalte omsijder herr Christopher till her Måns dother i Myrsiö
som then för honom Peder, betalte skeden, som togz i Stockholm.
Yterst bekänner Peder Christopherson han haffwer Stulit en häst i=
från en bonde widh Christiansstadh i Näsby, god om tijo rixdaller
och lambnade sin, en lijten grå, ther igen. Then 21 octobris 664
huilken stulne häst Peder säger sigh redit til Calmarr och ther
blef han dödh. Sist gifz tillkänna, dhet her Christopher i Sansiö
gaf i förstone till denne sin son Peder, när han inthet wille läsa eller
Studera i Scholen, Skiänkte honom en häst, medh rustning och tyg
tu åhr sedan, at ställa sigh in under Cavallerijt, men efther han ingen
godh tiänst giorde, eller kunne uthståå in till han nu är fångin å
färska gerning med bemälte tiufnat. Hwadh meer stöld nu Pe=
der kan wijtass, biuder han neij före. Thenne tiufnat wärder=
des af Nämbdene till it hundrade Nijotijo siu Daler Smt.
Samma högh måls ährande Sättess till häradz Nämbd. Emedan tiufna=
den är stoor och groff, och tiufwen fången å ferska gerning
slutass och dömess effter straff Ordinantien Peder Christopher=
son till galge och green, och han uphängia låta och ligga ogilld*
för gerning sina effter Lagh, tiufwa Balken 2, och 6 Cap. LL. Och så
mycket dhess wärr[e] beklagande Stulit ifrån Sochna kyrkan och
sin fader en sådan stoor stöldh, doch hafwer han här i Bygdden
icke warit dömbd för tiufnat förr, om kyrkio tiufnaden un=
derdonigest remitteras till dhen Ko[n]gelige hofrätten allmogen af
samma bygd fälla så wijda förbön för bemelte Peder Christopherson,
effther han haffwer inthet at böta medh, uthan bare kroppen om han
benådas lifweet, at han löper gatulopp, och förwisass landet.
Ther medh hades Peder Christopherson i sit förra förwar.
Sist protesterades om beskostnaden att fånga tiufwen igen,
drage skadan halfparten, pastor herr Christopher, och then andra
halfdeelen försambllingen. Ther medh togs afträdh.”
* täkie: täcke
* oförrykt, oförryckt: orört skick [SAOB]
* slemma: usla, förfärliga [https://www.synonymer.se/]
* ogilld, ogill: ostraffad, ohämnad [SAOB]
Sammanfattning: Hejderidaren Karl Larsson Fisk kärade ryttarlöjtnanten Jakob Barkhausen för att fällt två högdjur i förbjuden tid; det ena vid Kristerstorp och det andra vid Rulla vid fru Anna Hjorts säteri. Jakob Barkhausen sade sig ha priviligier som en adelsperson och visade upp ett kungligt donationsbrev från 1659 utfärdat av Karl X Gustaf. Rätten friade Jakob Barkhausen genom sitt innehav av det kungliga brevet.
Kärande: Hejderidaren Karl Larsson Fisk
Svarande: Löjtnanten Jakob Barkhausen
Omnämnd: Fru Anna Hjort
Omnämnd: Gudmund Nilsson, skytt
Omnämnd: Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Vittne: Gudmund Nilsson i Kristerstorp, Fröderyd (F)
Vittne: Lars Månsson i Sandvik, Fröderyd (F)
Vittne: Lars Persson i Ingaboda, Fröderyd (F)
”Samma dag framträdde Heiderijdaren* W: Carl Larsson Fisk och kärade till Wb:
Jacob Barkhuss Ryttare Leutnant, om it högdiur i oförbudia tidh, thet ena
fält widh Christinstorp, och thet andraa widh Rulla Wälborna hustru Anna Hiortz Säterij.
Jacob Barkhuss Swarar, han hafwer inthet låtit skiuta i förbudin
tidh, såå och för mehnar sigh wara en priviligerat* pärson, som en annor
Adelssman, praesenterade och lät upläsa Konglig Maistetz Donerade bref
at niuta frälse priviligier aff Konung Carl Gustaff underschrifuet
och beseglat. Daterat Landzkrone dhen 28 Februarij Ao 1659. Dherhooss
fram kalladess skytten Gumme Nilsson som bekänner, han skiöt thet ene hög=
diuret på Christinstorps ägor, doch stannade i Kalsiö mark, dödt. Ther
till medh framkalladess witnen som rögde* diuret, Nembligen Gumme Nilsson i Christinstorp,
Larss Månsson i Sandwijk och Larss Persson i Ingabo, huilka medh hand å book
Edeligen gifwa till känna, thet hiorterna restes och skiöttes i Christenstorps
mark, eller kiär, och thet ena stannade på Kalsiö ägor then 28
Decemb: 663 som wälb: Jacob Barkhuss Leutnat fick och behöll fierde
dagh Juul. Thet andra högdiuret eller hiorten fälte Gunnar*
Nilsson i Christinstorp uppå Rulla wälb: Fru Anna Hiortz ägor
663 Söndagen för Anderssmessodagh*, såsom och wälb: Fru Anna Hiort
skrifteligen bekänner sig haffua bekommit halfparten af hiorten,
effther han fältiss på frunass ägor i oförbudin tidh. Peder Jonsson
Esping hade her om ingen annor bekännelse eller kunskap än nu witnat är.
Resolutio: Emädan Manhaftig Jacob Barkhuss Leutnant bewisar sine
previlegier medh kongelig beseglat bref Ratificerat, ty wari han
ther medh enledigat* effter samma kongliga ordination.”
* Hejderidare: Ursprungligen vakt- och jaktpersonal, kronojägare vid kungliga djurgårdar som inhägnade jaktområden. Hejderidarna var underordnade jägeristatens jägmästare. De höll också (till häst) uppsikt över kronans skogar i ett område, i allmänhet ett härad. (https://fho.sls.fi/uppslagsord/4673/hejderidare/)
* rögde, röga: röja, undanskaffa, avlägsna [SAOB]
* Gunnar Nilsson: möjligen sammanblandat med Gumme Nilsson
* Söndagen före Andersmässodagen 1663: 29 november
* enledigat: friad
Sammandrag: Hejderidaren Karl Larsson Fisk stämde till tinget Karl Svensson i Skepperstad för att olovligen ha skjutit en hjort på Nygårds ägor under Skärsjö vid jultiden 1664. Karl Svensson svarade att han på befallning av sin husbonde Erik Lood skjutit djuret på Nygårds ägor som föll ett stycke därifrån på Gunnarstorps mark. Erik Lood påpekade för rätten att han var en adlig person och därigenom har rätt att fälla högdjur på sina ägor.
Kärande: Hejdridare Karl Larsson Fisk
Svarande: Karl Svensson, Skepperstad (F)
Omnämnd: Erik Lood i Skärsjö, Skepperstad
”Samma dag sammaledes anklagade Karl Larsson Fisk, Karl Svensson i Skiärsjö,
å frälse skyt. Thet han skulle haffwa skutet en hiort på Nygårdz ägor
under Skiärsjö i förledne Jula tidh 664. Carl Swensson swarade han hafwa
hafft sin husbondess wälb: Erich Lodz befalning och skööt högdiuret
hiorten på Nygårdz ägor, men stannade i Gunnarstorps frälse
ägor ett stycke ther ifrån. Sammaledess swaras effter wälb: Erich
Lodh ähr priviligerat person såsom kongl: ordination effterlåter.
Elliest kan något annat bewijsass, kan thet stå öppit til sin förklaring.”
Sammanfattning: Alexander Morath krävde en ny åbo på sitt hemman i Åskog. Jöns Persson, som hade upptaget Åskog efter ödesmål, ålades efter tingsrättens dom att flytta därifrån.
Omnämnd: Alexander Morath
Omnämnd: Åbon Jöns Persson i Åskog, Bäckaby (F)
”Samma dagh preaesenterades och uplästis wälborne Alexandr Moratz breff at han will
haffwa satt en annan åbon till sitt heman åskogh som thet alt optages och brukar
tillbörligen, nu swarar och säger Jöns Pederson, dhet han och dhe hans haf=
wa inhet stadt bemelte heman, ty inthet bygdt dher, uthan något optaget på
ödes måhl, eftter twekan war han skulle få boo ther. Resolutio:
Ty affsade publici thet han må fly sigh annan boolet.”
Sammanfattning: Kerstin Jönsdotter, piga på Torarps säteri, dömdes till döden för barnamord. Hon bekände sig vara lägrad av välborne Erik Eriksson Hillebard, samt dolt sin graviditet och i hemlighet fött sitt barn. Barnet dog, vilket hon sade sig inte veta hur, och gömde det undan men återfanns senare.
Svarande: Kerstin Jönsdotter i Torarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Erik Eriksson Hillebard
Omnämnd: Fänriken Johan Hillebard
Omnämnd: Jungfrun Katarina
Omnämnd: Elin, ett gammalt kvinnfolk
Omnämnd: Gårdsfogden Mats Håkansson i Torp, Svenarum (F)
Omnämnd: Märit Håkansdotter i Torarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Kerstin Jonsdotter i Torarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Karin i Torarp, Svenarum (F)
”Samma dagh framställtes för tingzrätten Kirstin Jönsdotter till tiänst på
sätesgården Torarp ogifft, bekänna sig lägrat wara aff wälborne Erick
Erichsson Hillebard ogifft nu warandess i Stockholm, och barn samman=
afflat som föddes dhen 19 Februarij 666 som war om een måndag. Wij=
dare bekänner Kirstin Lägersmålet them emellan begyntess 5 wekår
för missommaren 665. Thernäst frijligen bekänner Kirstin hon uppen=
barade för ingen menniskia hwarken för barnafaderen färrän han
bortreste moth Michaëlis tijdh, eller nogon annan, dhet hon war hafwan=
de, uthan hon mente dhet syntess fulle när dhet så wijda kommer.
Thesslikest gifwer Kirstin tilkänna, om nattetijden, kom födzlostunden
henne uppå, dock begynte quälias med barnet middagen tillförena,
Lijkwist uthan sin wåndass uptäckning, altså lade sig hemligen uthi drän=
gastufwan, och sedan på quällen, fram i pijgokammaren, födde hon barnit
lönligen om natten, ingen sade dhet före. Men uthi frustufwan, wäggan emella
lågo öfwer natten fendricken Johan Hillebard, Jungfruen Catharina och
Elijn itt gammalt qwinfolck, Ther hoos föregifwe Kirstin Jönsdotter barnit
föddes fulle med lifwett, men huruledes thet unkom eller blef dödt, kan
hon icke sielff wetha, hon bleff så swag hon weste sig fögo till, ther effter
dåldes barnet i sängen under fällen, till ottan tideligen, om morgonen,
gick Kirstin till sina sysslor i fägården och gaff boskapen, dock icke förr än om
tissdagz affton bar hon lönligen sitt fosters lijk och satte hufwudet under skiör=
tegiorden och uthan nogons wethskap och bar barnalijket och gick genom fru=
stuffwan tå ingen war inne, och Lade thet neder i een gammal källare baak
tunnorna ther hon med flere quinfolck sedan thet uptogh, när hon alfwar=
ligen effter spordes hwar hon hade giordt af med buken eller barnet, tog
thet up. Än tillspordes Kirstin Jönsdotter, hwarföre hon icke uppenbarade
för gårdzfolckit hon war hafwande, och födde barnit uthan nogons wetskap?
Ther till hon swarade, hon blygdess för dhem dhet uppenbara, Matthiss
Håkonsson i Torp godzfougde på Torarp framstegh och gifwer tilkänna han
togh strax af [-] trij qwinfolck, ährlige dannequinnor. Nembligen Märit Hå=
konsdotter, Kirstin Jonssdotter, och Karin ibidem, nu icke tillstädess, the togo up=
barnalijket, och funne ingen åkomma dher på annat än litet rödhblått under
hakana, Kirstin föregifwer dock, och nekar stadigt sig wara wiliande och
wållande till barnsens Lijfz förspillning, ytterst bekänner sig ingen hafft i råd
styrckio eller gerning med sig till barnsens dödh, och ingen annan barna=
fader weth hon sigh.
Samma ärende sattes till häradz nämbd effter publicerat straff ordinantien*:
Emädan Kirstin dolgde sig hafwande, födde hemligen, och lade sitt foster å Lön,
therföre kunne nämbden icke wäria hennes Lijff för wilia och upsåth till
att förspilla sins fosters Lijff och icke framhahla dhet i dagzliusit, Altså
androm till warnagel wari skyldig sitt lijff mista, effter högmåles Balk
1 och 2 Capitlet i LL.”
* ordinantien, ordinantia: av myndighet fastställd bestämmelse angående något, förordning, stadga, reglemente [SAOB]
Sammanfattning: Soldaten Jöns Unosson i frälsegården i Bäckaby bekänner sig ha lägrat och avlat barn med Elin Nilsdotter, en före detta sköka. De utdömda böterna var 80 daler för Jöns och 40 daler för Elin samt att de bägge skall stå uppenbar skrift. Ingen av dem hade pengar till böter, varför hans böter omvandlades till kroppsstraff och i hennes fall omvandlades till att sköta Alexander Moraths boskap.
Svarande: Soldaten Jöns Unosson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Elin Nilsdotter
Omnämnd: Alexander Morath
Omnämnd: Per Jönsson i Torp, Svenarum (F), löftesman för häradets och häradshövdingens andel.
Omnämnd: Olof Lindormsson, löftesman för häradets och häradshövdingens andel.
Omnämnd: Länsmannen Nils Månsson i Hundåsen, Hjälmseryd (F)
”S. d. framstältes Jönß Unason i Bäckaby å frälse gifft soldat bekänner
sig lägrat hafwa Elin Nilsadotter tillförena skökia, bekänna sig hafwa
barn sammanafflat som föddes kynnelsmeßo tid 666. fick doop och Chri=
stendomb, begge tillstå synden.
Resolutio. Bleff dömdt effter straff ordinantien Jönß Unnason böte 80
dlr och konan Elin 40 dlr. begge stå uppenbara skrifft.
Nu sages dhenne personer hafwa intet att böta medh. Wälborne Alexandri Mo=
ratz tienare på sin hußbondes wägnar will taga dhenne Elin att ansa dhes
boskap, för hennes saköres anpart, effter hon är ther hema på godzet,
Eliest om Jönß dhen som intet hafwer att böta med betale med kropp som
eij äger koo. Elins Löfftesman peder Jönson i Torp och Oluff Linnormson
Lofwa för häradz och Häradzhöfdingens anpart, och dher på räckte länß=
mannen Nils Månsson hand.”
Sammanfattning: Per Håkansson, tjänare åt Landsgevaldigern Erik Håkansson, ställs till svars för att fången Per Kristoffersson lyckades rymma då han gick lös och ledig. Fången skulle föras till en tinget i Sävsjö, men Per Kristoffersson rymde genom en dörr medan de väntade på fogden. Per Håkansson anklagas för försumlighet och för att inte ha följt sin befälhavarens order och dömdes att ta fångens plats. Ärendet överlämnades till högsta domstolen för bedömning av straff och eventuell mildring.
Omnämnd: Per Kristoffersson
Omnämnd: Landsgevaldigern Erik Andersson
Omnämnd: Per Håkansson, tjänare hos Erik Andersson.
Omnämnd: Häradsfogde Mikael Vinlod, avliden.
Omnämnd: Länsmannen Lindorm Eriksson
Omnämnd: Preceptorn Rudolpho, anges vara i Skara.
Omnämnd: Fogdekarlen Johan Persson
”Samma dag uplästes dhen höglofflige Konglige Göta rijkes hoffrätz reso=
lution Daterat hoffrätten i Jöneköping dhen 20 Februarij 666 om een släpt
fånge Peder Christophersson uthur iärnen af gewaldigarens wt Erick
Anderssons tienare Peder Håkonsson bemeld, skal ledig och Löös låtit för=
rymd wordin? Nu tillspordess Peder Håkonsson hwarss befalning han
hade till att släppa honom, Peder Christophersson uthur iärnen, och icke
satte honom effter gewaldigarens Erich Anderssons alfwarliga befalning
igen uthi iärnen, och fördhe honom tijt han war befallat? Peder Hå=
kansson swarar befalningzmannen Salig Mickel Winlodh bad låta honom
lööss till at skiäncka i för them, och bad Lindorm Erichsson Länssman
achta med på honom, een stund, Lindorm swarar nu een time upwachtadt
iag honom, och sedan badh iag gewaldigarens tienare, Peder Håkonsson,
taga sielft wahra på fången, Begge förskiuta sig på wittne om orden, dock
nu icke tillstädiss, praceptoren Rudolpho, nu säges wara i Scara, Lindorm E=
richsson tillstår dhet nu Salig Mickel Winlodh bad Peder Håkonsson låta
honom gå lööss på een timma, att skäncka i för them, dhess för uthan bekän=
ner Peder Håkonsson han badz aff Peder Christophersson föra sig hem till
sin faders gård att han finge een reen skiorta på sig, Ther näst gifss
tilkänna, gewaldigaren Erich Andersson när han skulle fölia om Söndagen
effter predikan Landzhöfdingen ifrån kyrckian till Printznäss, och så beg=
ge befalde dhe föra fångarna wäl fram till tingzplatzen i Säfsiö, men
fougden Salig Mickel Winlod stannade i prestegården och fångarna.
Än tillspordess Peder Håkonsson hwarföre han släpte tiufwen eller fången
Lööss? Dher till han säger, Peder Christophersson folgde honom obunden och
ofängslig ifrån Slåttit till Sansiö, hwar till upsteg och swarar gewaldi=
garen Erich Andersson han befallte sielft och genom andra aff artolle=
rijtz folcket på slåttit, at the skulle föra fångarna redeligen och fängsli=
ge fram till tingzplatzen Säfsiö, som Peder Håkonsson icke kommer nog
före. Johan Pedersson fougde Karl framkalladess bekänner han bleff
med i prestegården Sansiö till måltijdz. Omsider badh Salig Mic=
kel Winlod låta Peder Christophersson gå lööss och skiäncka uthi een
liten stund, och tå Lindorm hadhe achtat litet på honom, badh han Pe=
der Håkonsson taga honom igen, och wachta honom sielft han får an=
nat giöra. Och eliest emedan Johan Pedersson war med the andre uthe
på gården stack tiufwen Peder Christophersson sig uth genom söre sidan
på bygningen genom een lönda dör, strax saknadess och söktes effter
honom, dock intet fanss igen.
Tingzrätten finner fuller på sitt samweet dhenne Peder Håkonsson
som borde achta fången effter sin embetes plicht, och föra tijt han befalt
war, hafwer warit försummelig godtrogen, och icke giordt dhet honom
war befalt, tagit then skyldigas foot uthur elden och satt sin i stället,
altså dhen som släpper dhen skyldige, hans siäl wari för dhens skyldi=
gess siäl, som står 3 Regum 20 Cap. [-] folck för [-] folck s.s.
Slutelig. Om tilbörlig straff underdånigst remitteras till dhen
höglofflige Konglige Götha hoffrätz arbital straff och moderation.
Till yttermehra wisso s.s.”
Sammanfattning: Sven Persson Brunk beviljas bördsbrev. Han är född och uppväxt i Löneslätt, Hultsjö socken, i en hederlig och gudfruktig familj. Hans far, Per Lindormsson, tjänade över 30 år som soldat under Gustav Adolfs tid, och hans farfar, Lindorm Börjesson, var nämndeman och herredagsman. Modern hette Märit Andersdotter, och hans morbror, Åke Andersson i Kättorp, är nämndeman. Sven har sedan ungdomen uppträtt hederligt, följde sina föräldrars råd och valde skräddaryrket, och är nu verksam i Stockholm.
Omnämnd: Skräddaregesällen Sven Persson Brunk i Stockholm
Omnämnd: Per Lindormsson i Löneslätt, Hultsjö (F). Far till Sven Persson Brunk, soldat i över 30 år under konung Gustav Adolfs tid.
Omnämnd: Lindorm Börjesson i Gistingstorp, Hultsjö (F). Farfar till Sven Persson Brunk, herredagsman 1617.
Omnämnd: Märit Andersdotter i Löneslätt, Hultsjö (F). Gift med Per Lindormsson, mor till Sven Persson Brunk.
Omnämnd: Nämndemannen Åke Andersson i Kättorp, Hultsjö (F). Morbror till Sven Persson Brunk.
”Samma dagh Beviliadeß Swen Pederson Brunk skräddare gesäll nu wi=
standeß i Stockholm Burßbreff å ting, nu finnes i sanning dhet
bemelte Swen Pederson Brunk är barnfödd här nedre i Smålandh
och wäster häradt och ächta säng uthaft[?] ährliga gudfruchtige Christ=
ne föräldrar, som woro boendeß i Löneslätt uthi Hulsiö Sochn, hanß fa=
dher peder Linnormson war een gammal krigzman uthi Salig höglofligh
Konung Gustavi Adolphi tidh öfwer 30 åhr hanß faarfader Lindorm
Birgeson i gistingztorp, war länge bijsittiare uthi wäster häradz nämbd
och Herredagzman A:o 617. Men Swen pedersonß brunckz moder heet
märit Andersadotter hanß moorbroder är Åke Anderson i Kiättorp
nämbdeman än i lifwe och falkenbergens rättare i Småland, dhenne
Swen pederson brunk hafwer warit sina föräldrar een hörsam och
lydigh son, stält sig ährligen och wäl aff barndom, Så och medh sine
föräldrars slächtz och förwanters inrådande begifwit sig till itt ähr=
ligit näringzmedel, skräddare ämbete, och är nu stånader i Stockholm
och emädan wij sidermera hafwt spordt goda budskap och tiander
ifrå honom Swen pederson brunk, dhet han hafwer sedan han gaf sig
bort stält sigh ährligen och wäl. Ty wedertiänstligen bönfallande
till hwem han åtlijtandeß warder framdeleß till tienst och befor=
dran dhe honom till dhet bäste promovere*, och dhetta byrdz breff
för sanning och rättwijsan skull kunnom honom icke förwägra,
till yttermehra wißo att så är å tinge publice bewitnat, och aff
tingzrättenom approberat*, betygar Lagläsaren iämpte nämbden,
med häradz insegle här eedan under. Datum ut Supra.
uppå tingzrättenß wägnar.”
* promovere: främja eller upphöja någon till en bättre position eller tjänst [chatGPT]
* approberat, approbera: godkänna [SAOB]
Sammanfattning: Adelsmannen Jöns Sabelsköld i Trishult stämde åborna Jöns Karlsson och Karl i Äsprilla angående en gård med både frälse- och skattejord. Tvisten gällde rätten till skogen mellan Östra och Västra härad. Rätten beslutade att ingen fick ta virke eller nyttja skogen på den andres mark utan lov, i enlighet med lagen.
Kärande: Jöns Sabelsköld i Trishult, Lannaskede (F)
Svarande: Åbon Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Åbon Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Samma dagh Framträdde Wälborne Jönß Sabbelskiöld till Trißhult och delade
moth åboerna i Esprilla Jönß Carlson och Carl ibidem på halff
fierde gård åtskilligt frälse med skatta, om skogzskildnat, emel=
lan öster häradh och wästra häradh. Resolutio. Effter ägande syn E=
mädan begäran är skälig att blifwa förbudit å wärkia på eens an=
norß oklandrat ägendomb, antingen till fällehygge eller skoga fång
effter lagh. Om död wida skogh, är röör eller tiäldra till wari thet
warit hafwer, är eij till tå äger han skifftas till öre och örtuger.
Bygning: B. 28. cap: i LL.”
Sammanfattning: Hejderidaren Abraham Schlichting anklagade en rad bönder för olydnad mot bud om skallgång, men där bönderna hade försvarade sig med att de inte fått meddelandet i tid. Vidare anklagades andra för att ha orsakat skogsbrand och skador på egendom, exempelvis skador på ekar och åkermark. Bland dem Abraham Bosson i Slageryd som avlade ed att han var oskyldig till brand på en äng.
Kärande: Hejdridaren Abraham Slichting
Svarande: Nils Nilsson i Intäkt, Nydala (F)
Svarande: F.d. soldaten Nils Månsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Jonas Månsson i Brunnstorp, Nydala?
Svarande: Ryttaren Mats i Torp, Svenarum?
Svarande: Måns i Agunnaryd, Agunnaryd (G). Skogsbrand.
Svarande: Per Samsingsson i Granshult, Södra Solberga (F)
Svarande: Hans i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Svarande: Sven Persson i Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Nils Nilsson i Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Änkan Elsa i Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Abraham Bosson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Sven i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”S. D. framsteg Heildelridaren wt Abraham Schlutin och
angaff nogra bönder i Svenarum sohn och malmbäck för olyd=
na till skallabud, dher till the swara sig icke hafwa fått bud i rät=
tan tidh. Eliest om warga garn pläga the icke så hårdt wingaß
uthan tå omträngen pläga the, skiälla, når skade diuren komma
skynkandeß, gud i ähran, nogra åhr emellan. Eliest om vargagarn
begärar the 14 dagan respijt, att förfärdiga, dhen tå icke hafwer
må plichta lagligen. Så och mästa parten af almogen, tillstädess i
bte sochner neka sig hafwa fått skalla bud wid dhen siste tijdhen.
Abraham skreff them böte på itt långt register.
Håkon i lönhult angafß för stempning* om hotning, uthan för
talß wittne att böta 3 mark.
Ther näst anklagadeß af bte heidelrijdare Nilß Nilſon i intächt å Crone
för Ekeskade i sitt åker giärde på renan till Kyrckiospån, för skuter sig then
på hafwa Wälb. Landzhöfdingenß loff och tillstånd som nämbden wittnar
skedde, dher hooß Nilß Nilson klagar sig fått stoor mißwäxt för Ekor
skull bränna bort åkerwäxten, ty moste begära ytterligane nogra ekor
af heidelrijdaren, märkaß kunne och af nämbdene besees, hwilket sattes
till ransakning och afmärkning effter ordinantien 7 och 9 punct och plant=
tere tå igen för hwart aff hugges pu begären ort.
Nilß Månſon i Bäckaby gammal soldat uthfattig angafß för ern fornt* eek
sin äng nämbden wittnar som dhen sedt hafwa war oduglig och sönder.
Thernäst angahß Jonas Månson i brunßtorp för Eke i sitt ängagiärde,
Jonas begärar tijt synamän och ransakning i sin närwaro, bewiliadeß
med skogwachtaren och nämbden.
aer oe nambden
Matthiß i torp ryttare angafß för een huul eek, nu witnas toppen är södh
dock wid roten ihul, dock några grenar med löfwit behållit och förme=
naß quikna igen dher hon bleff aff elden swedt, elliest är klart dhenne
ryttare hafwer länge tiänt med häst för gården och mist många rust=
ningar bleff upsatt.
Noch angafß Månß i agunnaryds för skogzeld af een fälla kommin bleff
resolverat effter skogz ordinantien 24. punct. Han ſom uthsatte elden i ſå=
dan stoor tonka böte 20 mark till 3 skifftes Cronan Häradet och åkäranden.
Peder Samsingson i grangult medh skogewachtarens bewilning och nämb=
demännernas ransakning afrensaß kunne effter ordinantien. Sammale=
deß i mooßhultz giärde, Hanß i Swinarydh och Swen Pederson i Torp,
med skogwachtaren remitteras till wijdare ranſakning för af myckit
eke wäxt skull som åker och ängß wäxt äro hinderlige. Nilß Nilson och
änckan h. Elso i samma gård må uthmärkas med hammaren.
Abraham booson i Slageryd sig högelig beplichtar han aldrig weth hwilken
aff barnen byn satte uth elden när the räfsade Löff tillsammans i ängan,
giord sielff sinß ede han an dherföne oskyldigh.
Nämbden witnar Swen i Slageryd i een fälla skadt een fornt och ihul
Ek, war oduglig, dheße moste plantera tu igen för hwar.
Swen gummason i pukatorp kännes wid skadt een Ek uthi een fälla
böte effter ordinantien Cron 9 Dlr. åklagaren 6 mark och Häradet 6 mark dher
hooß bewiliadeß med nogra af nämbden och skoge wachtaren wijdare
att ransaka, och uthmärkia wederbörligen.”
* stempning: stämning
* fornt, forn: gammal, av ålder murken, vissnad och förtorkad [runeberg.org]
Sammanfattning: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F), begärde attest om sin rusttjänst. Han angav sig vara förlamad, mist två hästar i Tyskland, mist en rustning i Bremen, mist både karl och häst i Polen samt mist två hästar i Danmark. Dessutom avled hans maka Ingeborg Persdotters förre make, ryttaren Nils Torsson, 1644 i danska kriget som ryttare för Rickelstorp i Bringetofta (F). Svärfadern och rusthållaren, numera avliden, Per Gudmundsson hade också mist många rustningar samt fem söner som var helsyskon till makan Ingeborg Persdotter.
”Samma dag Begärde Jöns Jacobsson i Åslatorp å itt fierdingz skattehemman boandes med sin hustru Ingebor Pedersdotter itt sanfärdigt Tingzwittness byrd* om dhess rusttiänst, nu witnass och bekännes å tinge, dher Jöns Jacobsson, som nu förlammat är, han och hans hustru hafwa länge hållit häst, ledit, skada på munderingen på tåg mist twå hästar i Tyskland, noch Commenderat war åth Stift Brehmen mist een rustning. Item uthi Påland både karl och häst, uthi Danmark twänne hästar, för uthan dhet hans hustru Ingebor Pedersdotter hafwa bortmist sin förra man Nils Thorsson i Åslatorp Ao 644 i Danmarkz kriket för Rickelstorp redit. Dess för uthan, hafwer hustru Ingebors fader Salige Peder Gummundsson tiänt med häst för Skattagården i Bäckaby mist många rustningar på tågh och fem sina söner dhenne hustru Ingebors sambröder.”
* Tingzwittness byrd: attest
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ingeborg Persdotter i Åslatorp, Bäckaby (F), gift med Jöns Jakobsson.
Omnämnd: Ryttaren Nils Torsson, Åslatorp, Bäckaby (F), varit gift med Ingeborg Persdotter.
Omnämnd: Per Gudmundsson, Bäckaby, Bäckaby (F), far till Ingeborg Persdotter
Sammanfattning: Genom köp åren 1664 och 1665 löser Jöns Karlsson ut sina bröder Per och Karl samt systrarna Ingeborg, Kerstin, Elin och Sesta, och blir därigenom ensam ägare till halva Norrgården i Äsprilla tillsammans med sin hustru Sigrid Persdotter.
Säljare: Per Karlsson i Hultatorp, Fröderyd (F)
Säljare: Karl Karlsson. Bror till Jöns Karlsson.
Säljare: Nils Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Säljare: Ingeborg Karlsdotter i Fröderyd, Fröderyd (F). Gift med Nils Nilsson. Syster till Jöns Karlsson. Köp 1665.
Säljare: Håkan Nilsson i Fröset, Fröderyd (F)
Säljare: Kerstin Karlsdotter i Fröset, Fröderyd (F). Gift med Håkan Nilsson. Syster till Jöns Karlsson.
Säljare: Per Nilsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Säljare: Elin Karlsdotter i Hökhult, Fröderyd (F). Gift med Per Nilsson. Syster till Jöns Karlsson.
Säljare: Håkan Persson i Årset, Fröderyd (F)
Säljare: Sestrid (Sesta) Karlsdotter i Årset, Fröderyd (F). Gift med Håkan Persson. Syster till Jöns Karlsson.
Köpare: Jöns Karlsson. Bror till Per Karlsson.
Omnämnd: Sigrid Persdotter. Gift med Jöns Karlsson
”Samma dagh Framkom Peder Carlson i Hultatorp mechtig på sina egna och
fulmechtig på effter skrefne sine syskones wägnar gifwer tilkänna
munteligen som skriffteligen, Datum Hultetorp dhen 13 Martij 664
dher med Peder Carlson bekänner sig hafwa sålt sin arfwe part
i Storegård Esprilla till sin broder Jönß Carlson för reda betalning
een koo om 3 rix Daler, een tunna korn för 2 rix Daler och 2 mark silvermynt. Sam=
maledeß Carl Carlson för sin arfwelåth i Storegård Esprilla aff sin
broder Jönß Carlson 5 rix Daler. Theßlikest swågrarna Nilß Nilson
i Fröeryd för sin hustru Ingebor Karlßdotter arfwe iordalåth 5 rix=
daler af sin broder Jönß Carlson kiöpebeeff. Dat. Frösiö dhen 2 Iunij
665. Håkon Nilson i Frösedt för sin hustrus Kirstin Karlßdotters
arfwa iorda låth i Store gård Esprilla 20 daler kopparmynt. Jämväl Peder
Nilson i Hökhult med sin hustru Elin Carlßdotter upburit af Jöns
Carlson för hennes arfwelåth i Store Esprilla 20 Daler kopparmynt, så och
Håkon Pederson i Årsiö med sin hustru Elin Carlßdotter 20 Daler
kopparmynt. Sammaledeß Håkon Pederson i Årsiö med sin hustru
Sesta Carlsdotter för sin syster låth 5 rix Daler. Noch hafwer Kö=
paren Jöns Carlson sin egen arfwelåth i bemelt Storegård Esprilla.
Är såledeß genom dhetta köp och sielff sinß arfwelåth ägande
till halff Norregård i Esprilla, med sin hustru Segridt Pedersdotter.”
Sammanfattning: Jon Persson och hans son Måns Jonsson i Åkerslätt anklagades för att ha hållit till och gett skydd åt två förrymda tjuvar, Per Kristoffersson och Måns Thomasson Ruth. Tjuvarna hade sökt tillflykt i Åkerslätt efter att ha begått brott i området för fyra år sedan. Måns Ruth hade kommit ridandes en morgon och släppt sin häst på gården, men ingen visste sedan vart han hade ridit vidare. Strax efter kom profosserna och arresterade Jon Persson. Han nekade till anklagelserna och försvarade sig. Han påstod att Måns Ruth aldrig hade varit hos honom mer än en gång, och att han hört att Måns brukade hålla till hos Olof på Stenshults torp, men Olof nekade till detta. Jon i Kvarnagården anklagades också för att ha gett skydd åt tjuvarna och ha haft dem boende hos honom, men inga bevis kunde presenteras för att styrka anklagelserna. Samtliga anklagade friades i brist på bevis.
Svarande: Jon Persson i Åkerslätt, Vrigstad (F)
Svarande: Soldaten Måns Jonsson i Åkerslätt, Vrigstad (F), son till Jon Persson.
Omnämnd: Tjuven Per Kristoffersson i Sandsjö, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Tjuven Måns Tomasson Ruth i Nöbbeled, Norra Ljunga
Omnämnd: Daniel, profoss i Hemmershult, Fryele (F)
Omnämnd: Profossen Olof i Sävsjö, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Olof i Stenshult, Vrigstad (F), skrivet ”i Ängia på Stensedt torp”.
Omnämnd: Jon i Kvarnagård, Vrigstad (F)
Omnämnd: Nils Nilsson i Femtinge, Bringetofta (F)
Omnämnd: Jon Eriksson i Kvarnaryd, Vrigstad (F)
”Samma dagh framkallades Jon Pedersson i Åkeslätt med sin son Månss Jonsson
i bm soldat, angifwess såsom skulle hafwa umgåss, hysat och
härbergerat twå Witterlige förrymde tiufwer, dhen enne
Peder Christophersson i Sansiö, then andre Månss Thomassons
Ruthz i Nybele, hwilka hafwa begifwit sig till witterligit tif=
werij här i häradet, och säges sökt sitt tilhåld i Åkeslätt, Nu
är 4 åhr sedan Månss bleff skrefwen kneckt och hållit sig
undan knechtatiensten, Jon Pedersson i Åkeslätt swarar och
sig förklarar, han råder intet för Måns Ruth drogh till hans
olydige son, Månss kom rijdandes tijt om een morgon och släpte sin
häst på gården, men hwart uth han redh tädan wiste han intet, strax
tå effter kom prophoss tienaren Daniel i Hämmershult och Oluff i
Säfsiö nappade i gubban, Jon Pedersson i Åkeslätt, och wille sättia honom
i handklofwar, så drogh han uth sin kniff och wille förswara sigh
och nekade hårt till umgenge med bemelte tiufwar, dhenne bekänna wij=
dare Jon Pedersson skulle tå säga till prophosserna i skulle platza
och tiltala dhem som sägas hafwa umgåtz medh bemelte tiufwar
och låta honom blifwa, och Månss Ruth war aldrig meer än een
gång dher uthan dhenne hörde sägas Månss Rutz plägade hållla
sig hooss Oluff i ängia på Stensedt torp, dock Oluff ther till ne=
kar. Dher näst angafz Jon i Quarnagårdhen skulle wara sagt för
häradz prophossen Daniel bemelte tiufwar skulle hafwa ibland till=
håldh hoss Jon i Quarnagårdhen och Nilss Nilsson i Femtinge
wara hans sagesman, dhet bemelte tiufwar skulle under tidhen wij=
sta sig på Liungaskogh, och widh the stryka aff och till stadnat i Qua=
nary, Jon Erichsson i Quarnary framkalladess swarar biuder
hardt neij dherföre sägandes ingen ährligh menniskia skal kunna
bewijsa them honom eller hanss hustru hafwa hysat nogra tiufwer
witterliga. Omsider efter dhenne angifne icke kunnas wedh
bewijss eller skäl öfwertygas hysat eller herbergerat nogra wit=
terliga tiufwar, ty wari dhe dher med ledige och lösa till nogot
otilbörligit kan dhem öfwerbewijsas, dher med togz afträdh.”
Sammanfattning: Jöns Svensson i Lilla Slättefall beskylls för signeri mot Per Kristoffersson i Norra Sandsjö socken. Jöns Svensson nekar till anklagelserna och påstår att han varken kan skriva eller har kunskap om trollkonst. Han ber om att bli friad från misstankarna och Lars Hård, en betrodd person, intygade om hans oskuld. Ärendet avslutas med att Jöns Svensson lovar att skaffa bevis på sin oskuld vid nästa ting. Fort 1668-01-23 §6.
Åklagare: Kronans befallningsman Daniel Josefsson Göte
Svarande: Jöns Svensson i Lilla Slättefall, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Per Kristoffersson i Sandsjö, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Lars Hård
”Samma dagh framkalladess aff häradzfougden Daniel Josepsson Göthe, Jönss Swensson
i Lilla Slättefall och angafz dhet sagan är att han skulle signat Pedher Chri=
stophersson i Sansiö och gifwit honom dher på schedel dhet ingen skulle råda
på honom, hwar till Jönss Swensson hardt nekar både till Schedel och tråll=
konst, sägandes han kan icke skrifwa een bookstaff och ingen trållkonst
weth han, och ingen skal kunna honom något olofligt bewijsa, begä=
randes dhe wille hafwa honom förskont för sådan oskyldigheet och
misstanke, dher till med upwijsar wälbetrodde Larss Hårdz beseglade attest
Dat. Hattesiöhult dhen 26 Januarij 667. Att han intet weet annat
än ähra och godt med bemelte Jönss Swensson. Wijdare lofwar skaffa
sig sochna bewijss moth sådan lööss sägen till nästa ting. Dher
med giordes affträdh.”
Sammanfattning: Jöns Svensson från Lilla Slättefall uppvisade attest om sitt leverne och frikändes från misstankar om lövjeri och trollkonst. Forts från 1667-11-11 §22.
Omnämnd: Jöns Svensson i Lilla Slättefall, Norra Sandsjö (F)
”Samma dagh Jöns Swensson i Lilla Slättefall af Sansiö sochn upwiste sitt
sochna witnesbyrd, Daterat Sansiö dhen 12 Januarij Ao 1668. Nu åter=
ge weste ingen annan medh honom Jöns Swensson än ährligit och
lofligit, nembligen om löfurij* eller trållkonst weste ingen beskedh
honom att öfwertyga. Dy sades dherföre ledig och saaklöös, till
någon kan honom annat bewijsa.”
* löfurij, lövjeri: praktisera trolldom eller besvärjelser [SAOB]
Sammanfattning: Nils Persson i Simonsryd, i S Solberga (F), på sin broder Per Perssons vägnar och boende i Skackebo, Nykil (E), klagar på sin svåger Abraham Bosson i Slageryd, Bäckaby (F) angående dennes köp av föräldragården. Efter Abrahams svärfader, salige Per Börjesson (Nils och Pers far), inrådan att Abraham som vängåva skall ge de fem syskonen tio riksdaler vardera. Detta gick Abraham med på.
Omnämnd: Nils Persson i Simonstorp, Södra Solberga (F),
Arvsrätt i Slageryd i Bäckaby socken.
Kärande: Per Persson i Skackebo, Nykil (E), Bror till Nils Persson.
Svarande: Abraham i Slageryd, Bäckaby (F), Svåger till ovannämnda.
”Samma dagh framkom Nils Pedersson i Simonstorp på sin broders Peder Pedersson wägnar i Skarkebo nu i Nykijl Sochn boendes och frånwarandes klandrade om dhes iorda arfsrätt i Slagerydh, dher emoth upwistis ett Laga fångz Bref Daterat 664 dhen 3 och 4 Junij. Hwar medh halfua gården updragis och sälges af fadren, och dhen andre på Testamente halfdelen, att han föräldrarna till döda daga uppehålla skall. Nu omsider lofuade Abraham sig wilia åckra och gifua sina swågrar efter salig Swärfaders inrådande en wengåfua tillhopa, Rättmätige[?] fehm syskon tijo rixdaler a 6 [-] stycket i silfwermynt. Ther på gofuo handers sammantakning och gafs dag till Sigfridz messo*. R- gamble gårda breffuen lofwar lefwerade bliffua till köparna wederbörligen. dher medh giordes afträdh.”
* Sigfridsdagen 15 februari.
Sammanfattning: Sven i Malhester klagar över att Per Kristoffersson ifrån Norra Sandsjö stal en häst ifrån honom strax för allhelgonahelgen 1665. Hästen återfanns och tjuven fängslades i Kalmar vilket flera vittnen kan bekräfta. Nu sitter tjuven i fängelse i Jönköping efter att ha dömts för stöld.
Omnämnd: Sven i Malhester*, Nävelsjö (F)
Omnämnd: Per Kristoffersson
Vittne: Hans Andersson i Holsteryd, Norra Sandsjö (F)
Vittne: Karl i Åkersände, Norra Sandsjö (F)
Vittne: Håkan i Brantås, Nävelsjö (F)
”Samma dagh framkom Swen i Malhestra i Sansiö Sochn klageligen gaff till=
känna dhet en ung karl Peder Christophersson barnfödd i Sansiö,
staal en rödskiömlot* häst ifrån honom om nattetidh fiorton dagar för
helgonemesso* 665 och redh till Calmar medh, omsider kom efter
fick hästen igen, tiufuen bleff lefnat fängslligt insatter i Calmare, sedan
weth icke han huru tiufuen tädan släptes. Widare medh begäran anhåller
hans [-] nu tillstädis som wetha Peder Christophersson tog bort hästin
må Edeligen betyga sant wara. Hans Andersson i Homstryd, Carl i Åke=
sänna, Håkon i Brantås widh sin siäl saligheet weetha dhet samma witne
såsom och mest heela församblingen, hästin stals bort.
Nu sägis samma tiuff ähr fängslig insatter i Jönekiöping och ty nu icke
ähr tillstädio, huilken tiuf ähr här tillförene dömbd för stöld.
Dhess till mehra wisso.”
* Malhester: från 1874 Varhester
* rödskiömlot, rödskimlig, skimlig: häst som har vit bottenfärg med (rikligt) inströdda mörkare hår [SAOB]
* helgonemesso, helgonmässa: Allhelgonadagen 5 november
Sammanfattning: Jöns Persson från Åskog tilltalade Mats Olofsson från Gudmundsås för en beskyllning om en förkommen sugga i svinskogen 1667. Han hade hört av Nils i Enebäckstorp att han påstås ha skjutit och sedan slaktat denna sugga. Mats Olofsson nekar för sin del tillbeskyllningen, utan säger istället att det är hans hustru som sagt detta. Jöns nekar till anklagelsen och utfäste en tremannaed för att svära sig fri. Forts 1669-10-18 §27.
Kärande: Jöns Persson i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Mats Olofsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils i Enebäckstorp, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Jakob i Ingaboda, Fröderyd (F)
”S. d. framkom för Rätten Jöns pederson i Åskogh och tilltalade Matttis
Olufson i Gummenas om een Sugga på swine skog förkommen Ao 667 dhen
Jöns pederson hafuer lofuat upsökia och hem hempta, Nilß i Enebergstorp
ähr hans sagesman det Jöns pederson skulle heemfördt och slachtat samma
swijn, och skutet före det hörde Jacob i Ingabo till, doch meente thet skulle wa=
rit Matthiß sugga. Matthis Nekar för sin person till beskylningen, utan
hustrun sagdt orden thenna, Jöns pederson tillbiuder een tregge manna
edh, dett han icke hafuer slachtat Matthis Olufsons sugga i Gummenås,
uthan är dherföre oskyldigh.”
Sammanfattning: Tingskötning Slageryd Skräddaregården (Svensgård). Sven Persson får genom arv och köp av syskon hela gården. Farbrodern Nils Mårtensson, avliden, sålde sin del i Slageryd till Sven Persson 1666. Broden Jon Persson sålde sin arvslott Sven 1667
Säljare: Avlidne Nils Mårtensson i Slageryd, Bäckaby (F)
Säljare: Håkan Persson, länsman i Doestorp, Bäckaby (F), bror till Sven Persson.
Säljare: Ragnhild Persdotter, syster till Sven Persson.
Säljare: Gertrud Persdotter, syster till Sven Persson
Säljare: Hustrun Elin Persdotter i Hökhult, Fröderyd (F), syster till Sven Persson
Omnämnd: Helga Larsdotter (avliden), mor till Elin
Säljare: Jon Persson i Ingaboda, Fröderyd (F), bror till Sven Persson
Köpare: Sven Persson i Slageryd, brorson till Nils Mårtensson
Omnämnd: Elin Erlandsdotter, gm Sven Persson
”Samma dagh Effter witnat sähll och Kiöpebreff tingskiöttes Swen Skräddares gårdh i Slagerydh fehm syster lottar kiöpes, och broderen Swen Pedersson är- fwer sielf två systerdelar som kiöpebreff uthwijsa. Daterat Bäckaby dhen 26 Augusti Ao 1666. Ther med giffz tillkänna, det saligh Nils Mårtenson hafuer updraget och sålt sin Lott i Slageryd till sin broderson Swen Pederson sin gårdapant i Slageryd för penningar 25 dahler, Nog otta stycken fåår som med tuå witnes skriffter betygas, Sammaledes Håkon Pedersson i Dåestorp bekänner sigh hafua bekommet aff sin broder Swen Pedersson för sin arfspart i Slagerydh otta Rijksdahler. Thessliast Ragnil och Gertrudh Pedersdöttrar bekommit af sin broder Swen Pedersson för sin arfsLott huar fyra rijkzdahler. Hustrun Elin i Hökhult fått aff sin broder Swen Pedersson för sin arfslott effter sin saliga moder Helga Larsdotter*, twå rikzdahler. Sammaledes Kiöpebref Daterat Slageryd dhen 25 Februarij 1667. Der med Jon Pedersson i Ingabo sälier sin broder Lott i Slageryd till sin broder Swen Pedersson för fyra stycken oxar så goda som sex Rijksdahler stycket, å fyra dahler 16 öre Kopparmynt huar. Altså äger Swen Pedersson genom arf och köp med sin hustru Elin Erlandzdotter, hela Skräddaregården i Slageryd i Bäckaby Sochn tingbuden och Lagstånden, der ähro the tolff i Nämbden faste åth.”
* Skall troligen vara Helga Karlsdotter
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 1230 / sid 11 (AID: v190305.b1230.s11, NAD: SE/VALA/0382503)
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v190305?image=1230&page=11
Ordinarie sommarting 1669
1669-06-21 §18 Lägersmål
Sammanfattning: Den ogifte ryttaren Nils Månson i Paddingetorp, erkände att han haft lägersmål med i samma gård tjänande pigan Ingeborg Jonsdotter. Ingeborg nedkom med ett barn i april. Nils hävdar att han inte lovat henne äktenskap. Rätten dömde Nils betala böter på 40 mark enligt lagen för att ha kränkt hennes mödom, varav böterna skulle delas mellan barnets far, jordägaren och häradet.
Svarande: Ryttaren Nils Månsson i Paddingetorp, Bäckaby (F)
Svarande: Ingeborg Jonsdotter i Paddingetorp, Bäckaby (F)
”S.D. framstältes Nilß Månson i paddingatorp å frälse ogift Ryttare beken=
ner sigh Lägrat Ingebohr Jonsdotter till tiänst i samma gårdh, barn samman=
aflat, som föddes först i Aprili, Nilß säger sigh intet ächtenskap Lofuat henne,
hon Ingebor är född af ächta sängh. Resolutio. Nilß Månson böte för Mö=
kränknigh effter Lagh 40 mark till 3 skiftes. Fadrenom, Jordagändenom
och häradet.”
Sammanfattning: År 1666 sålde korpralen Per Nilsson i Hässelåkra tillsammans med sin hustru Ingrid Svensdotter, halva Södergården i Äsprilla till Johan Håkansson och dennes hustru Ingrid Persdotter. Köpesumman uppgick till 60 riksdaler och 6 mark silvermynt, samt en tunna råg. I överlåtelsen ingick även sex glasfönster, ett järnspjäll och en säng med hyvlade brädor, tillsammans med alla gårdens tillhörigheter i vått och torrt.
Säljare: Korpralen Per Nilsson i Hässelåkra, Nävelsjö (F)
Omnämnd: Ingrid Svensdotter i Hässelåkra, Nävelsjö (F). Gift med Per Nilsson.
Köpare: Johan Håkansson
Omnämnd: Ingrid Persdotter. Gift med Johan Håkansson.
”Samma dagh upstego ährlige och beskedelige Nämbdemän Åke i Kiättorp och Nils
i Fämptinge full mechtige giorde på Peder Nilsons i Häsleåkra, Rytta=
re Corporals wägnar, gifwandes tillkänna med under skrefwit bese=
glat Sähl och Kiöpebref Daterat dhen 6 octobris 666 dher med Peder
Nilson Corporal bekänner sigh hafua af frij willia och berädde [-]
med sin hustrus Ingredt Swensdotters ia och samtyckio updragit
och sålt halfue Söregård i Espilla uthi Fröerydz Sochn till Johan Hå=
konson och hans hustru Ingerdt Peders dotter, för Sextio Rijkzdaler
å 6 mark S.mt. stycken. Noch een tunna Roug i att åttlefnat. Ty afhänder
Peder Nilson i Häslåkre sigh och sinom arfwom föddom som oföddom
half Söregård i Espilla /: med sex glaßfönster och ett Järn spiäll, så
och en sängh med höflat brädhe: med alla tillägor i wåte och torro.:/”
Sammanfattning: Måns Nilsson i Fröset och Per Jonsson Esping i Kallsjö läste upp ett inventarium efter Måns svåger fänrik Per Jonsson i Boarp i Södra Ljunga vilken hade avlidit 1669-03-13. Måns begärde att få tillträda och disponera sitt arv tills dess att det hade vunnit laga kraft, vilket ännu inte kunnat ske då den döde hade oäkta barn utomlands. Anhållan beviljades.
Omnämnd: Måns Nilsson i Fröset, Fröderyd (F), svåger till avlidne Per Jonsson
Omnämnd: Fänriken Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Fänriken Per Jonsson i Boarp, Södra Ljunga (G), avliden
Omnämnd: Ingeborg Jonsdotter
”Samma dag Lätt Måns Nilsson i Frösedt å Skatta och Peder Jonsson Esping Fendrich
å tinge upLäsa ett Inventarium Effter een fendrich Salig Peder Jonsson
som affsompnade i Sunnerbo häradt i Boarp uti Liunga Sochn dhen 13 Martij
669. Medh begäran Måns Nilsson i Frösedt swåger effter Testamentz order må
tillträda och disponera om de uptechnade arfsaker, till the må widare Lag=
winnas, effter thet säges han hafua oächta barn uthrijkes effter sigh,
huilket bewiliades och samtycktes med underskrifuande af Invenario, och
Ingebor Jonsdotter afstår med sitt squaller wid laga straff tilgörandes.
Actum ut Supra*, uppå tingsrättarens wägnar”
* Actum ut Supra: latin, ungefär ”agera enligt ovan”
Sammanfattning: Måns Persson i Björnskog och hans skyldman Daniel Jonsson i Ekeberg döms till böter tre marker vardera för otillbörligt skvaller och ryktesspridning.
Omnämnd: Löjtnantshustrun Sara Johansdotter
Omnämnd: Måns Persson i Björnskog, Hultsjö (F)
Omnämnd: Skytten Daniel Jonsson i Ekeberg, Fröderyd (F)
”Samma dagh framkom hustru Sara Johansdotter Leutnanterska kla=
gelligen sigh beswärande öfwer förflugit squalller, det Måns Pederson
i Biörneskoug skulle warnat och styrkt sin skyldman* een skytt Da=
niel Jonson i Ekebergh sägandes, att han icke sköter gå så myckit till
Christorp Leutnanterskan boor hema, för förtaal skull, och Elakt
rychte, hustru Sara föregifuer, det Daniel skulle och sagt för henne
om fleres rychte, der till Daniel nekar både för sig och Andra.
Resolutio: Måns Pedersson i Biörneskough och Daniel Jonsson i Ekeberg böte
huar tree mark till 3 skiftes å frälse för otillbörligt squaller
begynt, tingmåla Balken 43 Cap. rättat å första tinge.” * Skyldman: närstående) släkting, blodsförvant [SAOB]
Sammanfattning: Jöns Persson från Åskog befriar sig med en tremanna ed från beskyllning om att ha stulit och slaktat ett svin tillhörande ryttaren Mats Olofsson i Gudmundsås. Forts från 1669-03-08 §18.
Kärande: Ryttaren Mats Olofsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karin i Gudmundsås, Bäckaby (F), gift med Mats Olofsson.
Svarande: Jöns Persson i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jakob i Ingaboda, Fröderyd (F)
Omnämnd: Daniel Håkansson i Löneberg, Fröderyd (F), edgärdsman.
Omnämnd: Sven Jonsson i Äpplaryd, Hultsjö (F)m edgärdsman.
”S. d. framkom Ryttaren Matthis Olufson i Gummenås med sin hustru
Karin och tilltalade Jöns pederson i Åskogh, dhen hustru Karin hafuer
lagdt till att hempta heem ifrån Ollonskog Odeßlanda[?] Jöns pedersons wegnar
med matt säck ott Ållonswijn. doch förde hem till sig ett slachtat swijn, och
nu föregifuer dhet hörde Jacob i Ingabo till, och hafua det betalt som [-]
quittantz uthwijsar, Jöns pederßon hafuer utwißat en tregge man=
na eedh och begärar han dhee fylla må, hans Edmän Daniel Håkonson
i Löneberg, Swen Jonson i Applarydh, Jöns pederson i föredhen swärioo wid
gådh hans helga ord, det han aldrigh hafuer slachtat eller Nött något swijn
eller Sugga som Matttis i Gudmunåß till hördt, utan ähr för hans
swijn eller Sugga oskyldigh, Bediandes så samt gudh hielpa, Edwijte
swäria Iura montum Credulitatis: Edhen fyltes och Jöns pederson sades
för Matthis Sugga Ledigh och frij, utan Herren Gud täckes Annat
uppenbara, doch försäng bekostnat refunderas skäligen tillbör.”
Sammantattning: Ogifta Elin Andersdotter i Årset bekände att hon om nattetid den elfte december 1669 i hemlighet framfödt ett dödfött barn. Hon lade fostret så att svinen råkade äta på det. Vidare erkände hon att hon ätit kryddor för att avsluta graviditeten och för sin gärninar dömdes hon till döden för barnamord. Allmogen bad för att hon skulle slippa elden. Elin angav Jöns Andersson i Hökhult som barnafadern men denna nekade till allt samröre med henne. Jöns var sedan den elfte december sjuk och sängliggande och kunde varken gå eller stå utan bars in på en stol till tingsrätten. Länsmannen Sven Svensson kunde berätta att Jöns Andersson var beryktad för hor med ryttarhustrun Margareta Holmstensdotter 1656. Forts 1670-06-22 §2.
Svarande: Elin Andersdotter i Årset, Fröderyd (F)
Svarande: Jöns Andersson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Landbofogden Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F), far till Jöns Andersson.
Omnämnd: Elisabet Andersdotter i Hökhult, Fröderyd (F), dotter till Anders Persson.
Omnämnd: Jon Gunnarsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Häradsprofossen Daniel Andersson
Vittne: Häradsprofossen Olof Andersson
Omnämnd: Ingrid Svensdotter i Hökhult, Fröderyd (F), mor till Jöns Andersson.
Omnämnd: Märit Assarsdotter i Hökhult, Fröderyd (F), gift med Jöns Andersson.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Ryttaren Nils Svensson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Märit Holmstensdotter i Solkaryd, Skepperstad (F), gift med Nils Svensson.
”Sammadagh framstältis för Rätten Elin Andersdotter i Årset å skattefrälse
i Fröerydz Sochn ogifft, bekänner sigh lägrat wara affuen gifft man Jöns Andersson
i Hökhult å skattefrälse, nu icke tillstädis, Uthan sändes Prophoss effter honom, dher han iför=
ledet åhr tiente, hooss hans fader, Anders Pedersson i Höökhult. Men Anno 1668 tiente Elin
i Brussrydh Sätterij, doch [–] för Midsommaren Anno 1669 säger Elin sigh blifwit
haffwande aff Jöns Andersssons i Hökhult sammanlagh, doch han will therföre neka
både för häfdh och barnafader. Elin föregiffwer Jöns hade medh henne mest hela dheta
åhret 669 lägrissmål både inne i huussen och på Markenn Uthe, nogh een gångh uthi
Augusti månat Anno 1668. Men Uthi bemälte siunde [-] år uthi Maij månat, 669 blefwen
haffwande och dhen 11 Decembris 669 kom födslestunden henne så hastigt uppå, moth mid=
natz tijdh, hon wesste sigh inteth mycket till. Och tå war hon i Hökhult och skulle torka
malt på kölnan* hoos hans föräldrar gick uth ur husset, på marken uthe födde barnet, och tå
war Anders Perssons dotter Lisbeth info[-]pnadt i kölnan, wijdare, elliest nu som tillför=
ena hena haffwa Elin bekänt, tå hon kom in igän, och talade till dotteren Lisabeth the
säga ingh skulle wara medh barn, men see [-] till huru thet ståår till medh M[-]
kläder, än bekänner när fostret war så födt, går hon in i kölman igen, strax woro dher
Swijn tillstädis, men när hon lijteth hade warit inne kom hon igen medh een tändh sticka,
war dhet eena låret medh footen aff Swijnen förtärdt, doch thet öfriga kastade hon in i
Trägården, sedan när maltitt war tårkat een halff Tima åter hon dhet upp, och baar
in i stufwan, strax lägger hon sigh sofwa een stundh, men i dagningen fick hon medh säl=
skapet maat, sedan tager hon dhet lefnat[?] war aff barnafostret, och bär dhet medh sigh
in emoth Årsedhz giärde, nästa by och ladit inn i een buske, gåår så hem till sin moder, in=
hysses i Årsedt, moot middagen kommo ther henne befalningzmannen Anderss Päderson
hennes förra hussbonde, och Jon Gunnarsson i Hökhult, effter dhe funa techn, snön till
barnafosters födande, Inkommo dhe strax effter henne till Årsedt tå bekändhe hon strax
frijwilleligen hon hade födt barnett, och tå bleff hon så hastigt siuk och yr hon weste sigh
inteth till och inteth Lijf hördhe eller weste hon dhet hade i födslen, doch war ingen menni=
skia uthe när henne till städis, hon säger nu huru hon hon wille, wijdare [-]
hennes barnafader Jöns Andersson kom hem ifrån Calmara, gaf han henne [-]
pap[-] (till marknatz gåffwa inne straxt) dher ibland war brunt bröstsucker* som nu
framwijstes dompnatz[?] ett fijkon Tu rusin och Twå småå andra okända kryddekutar*
hon åth fuller på nathen lijteth theraf, strax effterkom födslostunden på, hon föregif=
wer hon fick så ondt att hon weste intet till sigh. Han gaff och thet andra hussfolcket kryddor.
Ther näst framkom Anders Persson i Hökhult Landbofougde och giffwer till känna
dhet hans Son Jöns Andersson är hemma siuk, och alt sedan warit hon födde barnet, Elin,
Och nu måste bärass Uth och in, dher hoss bekänner förbemelte hans Son Jöns, bär sig il=
la åth synnerligh medh qwinfolck, och ähr honom olydigh, hafwer han och ty giordt
honom arflös för 3 eller 4 åhr sedan, då han sielfwer så illa siuk och dherpå gaff
sitt breff Daterat 1 Januarij 667 och nu will ståå medh samma meningh.
Nu tillspordis Elin hwarföre hon dulde sigh wara hafwande? Dher till hon swarar,
för Jöns Andersson lofwade effter sigh willia taga henne medh sigh och rymma byg=
den med henne effter han war gifft; thernäst länsmannen Nilss Månsson Prästegården
berättar på sin siel saligheet han sågh barnafostreet, hwilket war ett litet piltabarn, dhet
Ena låret medh footen war upätidth, dock tycktes icke wara medh fulgångit, på 7 eller 8 wec=
kor när, öfwer alt föregiffwer Elin fostrens lijff weet hon aldrig huru dhet förkomb,
dher medh giordhess afträdh.
Men andre dagen effter 19 Februarij framstältis på een stool Jöns Andersson i Hökhult
å skatta frälsse Elin Andersdotter till swars, och han biuder altstadigt neij för häfdh
och barnafader wara: dock bekänner han gaff Elin kryddor söndagzqwällen, när han
war hemkommen ifrån Kalmar a dhen 11 Decembris. Elin säger hon åth inteth dheraff
förr ähn på Natten, strax kom henne födslestunden på, och hon weste sigh intet till then
stunden, Ther näst framkallades häradz Prophosserna, Daniel Andersson och Oluff
Andersson, med sina siäl salheter bekänna, dhet Jöns Anderssons Modher hustru Ingert
Swensdotter i Hökhult sade för them, som skulle hämpta hijt till Tinget Jöns Andersson,
Sägandess Jöns Andersson är Elins barnafadher, ehuru han nekar, så mycket wet hon,
och sedt om therass handhel, Samma ordh hadhe och Broderen, Daniel Andersson som modheren
dhet Jöns Andersson är Elins barnafadher, Tillsamma gärningh wåårtechn framwiste
Elin på Tingzbordhet een förgylt ringh, och ett förgylt sörkaspenne och dhet biuder Jöns Andersson
icke Neij före, sigh dhet henne giffwet, och hon gaff honom igen ett paar hussbandh. Öfwer
alt föregiffwer Elin Tå hon nedkadhe Jöns sammanlagh och häfdh, sade Jönss, ingh hafwer
ingen lust till boo eller bliffwan när min hustru, lofwade han willia fly aff bygden
medh henne, Elin, och Ty gaff henne ringen till försäkringh och särkaspennet emot, dher hoos
betygass Jöns Andersson är gifft Karl, doch slijt[?] och flijt sin ächta hustruss [-] medh Märit
Assarsdotter bd: på fehm åhrs tijdh, altz effter ett barnss tillsammans aflandhe. Dhereffter
Uptogh länsmannen Swen Swensson i Löfzhult och giffwer tillkänna, dhet thenna Jöns Andersson
war berycktad Anno 1656, för een gifft manss och Ryttaress hustru Nills Swenssons i Solkarydh och
Märit Holmstranssdotter bd: hon förswann aff bygden hafwandhe medhan mannen war på tågh,
Jöns gick först bort, och nu föregiffwer Jöns han talte sedan medh henne i Stocholm, Uthi ett sten=
huus på Långgatan, war amma hoos herrefolck, sedan sågh han inteth till henne.
Sidst bekänner Elin åthskillige sammanlagh dy dher, och ställer, bådhe medan gårdzfolket war
wedh kyrkio, skedt i Hökhult och flere städis Uthe på markerne och ängarne, och mest Nattetijdher.
Och bekänner sigh ingen annan barnafader haffwa ähn Jöns och will dher frijmodheligen
döö, doch Jöns nekar till häfdh och lägrissmål med henne.
[-] gifs tillkänna samma dagh Elin födhe barn bleff Jönss siuker, och alt sedan hållit wedh
sängen, doch nekar häfden, fast tidhen, tillfällit sammanwistandhet i [-]gångit, kommer
Jöns icke dylewedhes*, altså är han förhärdad. Samma ährendhe togh tingsrätten Uthi
noga öfwerwägandhe och betänkiandhe effter Kongliga Jud: publicerat om barnamordh 8 Cap
Allthenstundh Elin haffuer flijt och slijtt all menniskligh hielp, dult sigh haffwandhe födt
hemligen, och låtet Swinen dheraff förtära, Ty kan icke Rätten wärria Elins Lijff för
Upsåth och willia att förekomma sith egit fosters lijffspillningh. Almogen bönfalla hon må
slippa Eldhen, men om dhet war fulgångit eller otidigt födt, må dhen alwijsste Gudhen weta.
Hwad Jöns Andersson anlangar, som till gärningz bekännelsse Synes wara förhärdat,
måå han fängsligh förwarass, eller ställas i Borgeda händer, ändoch han fåår ingen i [-]
för sigh, mycket mindre för saak[-], till wijdare förklaringh affwäntas, fast han är siuk
och i sigh sielf som een gudz fånge, icke mächtar röra sigh af ställit hwarken in eller uth.
Till yttermera wisso at så är å Tinge ransakat och dömbt, betygar nämbden medh häradz
insigle* här nedan under iämpte laglässaren medh egin handh Signets och nampn under
skriffwande. Actum Anno die et loco ut Supra. Uppå Tingzrättens wägnar i Westra härad.” * kölnan, kölna: ett torkrum vid malttillverkning
* bröstsucker, bröstsocker: kandisocker, ett godis som huvudsakligen består av kristalliserat
örsocker [Wikipedia]
* kut: säck, påse [SAOB]
* salheter: saligheter
* dylewedhes, dyledes: alltså, således [SAOB]
* insigle, insegel: påtryckt en skriftlig handling för att bestyrka eller bekräfta densamma [SAOB]
Sammanfattning: Fasta på ½ Fröset Västergård, Fröderyd. Tingskött till nu avlidne Hans Håkansson 1659. Hans arvingar är nu köpare.
Omnämnd: Fänriken Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Anna Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd, gm Per Jonsson Esping
Omnämnd: Korpralen Simon Svensson
Omnämnd: Margareta Jönsdotter, gm Simon Svensson.
Omnämnd: Hans Håkansson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Malin Svensdotter i Fröset, Fröderyd (F), änka till Hans Håkansson.
”Samma dag framkom fendricken Peder Jonsson Espingh i Kallsiö med sin hustru
Anna Jönsdotter, noch Corporalen Simon Swensson och hans hustru Margareta
Jönsdotter, bekänna sigh haffwa med sin medarffwingar Långdt tilförne Anno 659
dhen 16 Maij, medan föräldrarna sielfwa lefde Tingskiött half Wästregårdh i
Frösedt till nu salige Hans Håkansson i Frösedt och hans hustru Malin Swens=
dotter, ty först betalte 15 rixdaler in Specie, nu i tidherna på ockrat för klander
skull 15 rixdaler å hwar rixdaler sidst om 6 marker smt till goda nöge, Ty hemulas*
½ Wästregårdh i Frösedt medh quarn och qwarnafall in under saligh Hans Håkansson
arfwingar hans hustru Malin Swensdotter, begge theras arfwingar
till Ewedeligh ägo. Kiöpet dömbdes godt och gilt.” * hemulas: överlåta äganderätten (SAOB)
Sammanfattning: Jöns Andersson från Hökhult som anklagats för att vara fader till pigan Elin Andersdotters barn och misstänkt för medhjälp till barnamord, hade avlidit den tolfte april 1670. På sin sotesäng hade han erkänt faderskapet men nekat till medhjälp till barnamordet. Elin Andersdotter från Årset, som på vintertinget dömdes för barnamord, hade innan hon avrättats den 23 april sagt att Jöns var oskyldig till barnamordet. Jöns föräldrar bad att Jöns skulle få begravas på kyrkkogården, vlket tingsrätten biföll men remitterade ärendet till biskopen och konsistorium i Växjö. Forts från 1670-02-18 §1.
Omnämnd: Landbofogden Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F), far till Jöns Andersson.
Omnämnd: Ingrid Svensdotter i Hökhult, Fröderyd (F), gift med Anders Persson.
Omnämnd: Jöns Andersson i Hökhult, Fröderyd (F), avliden.
Omnämnd: Elin Andersdotter i Årset, Fröderyd (F), avrättad.
Omnämnd: Kyrkoherden Carolus Rosaelius i Hinneryd (F)
”Samma dagh framträdde för Tingzrätten wälbetrodde Anders Pedersson i Hökhult Landbodougde
medh sin hustru, hustru Ingred Swensdotter, sorgeligen gåfwo tillkänna, dhet dheras
son Jöns Andersson i Hökhult, gift, war fuller i förra nästförledne wintertingh
i Säfsiö inburen på een stool för tingzrätten, Elin Andersdotter i Årset å skatte ogift,
till swars för hoordombs lastz wijte, så och misstänht för råd och styrko till barnamord
dher till han hårdt nekade och är nu dödh befunen förr än hon justificerades för
barnamordet, Ty begärdes weder wissningh om dhess lijkz begraffningh, hwilken afsom=
pnat dhen 12 Aprilis 670, han hooss sina föräldrar, hon på rättareplatzen afled dhen 23 Apri=
lis Anno 1670.
Ther näst inlägger faderen Anders Peersson i Hökhult befalningzman, her Carolus Rosa=
lij compastoris attest Sedel Daterat aff Hinnerydh dhen 25 Maij 670 den [-]
vificerar thet samma dhen 9 Junij 670, ibland annat Lydandes, att han war hoos [-]
Jöns Andersson på sitt yttersta, Tå begärde han tröst och hugswalelsse aff gudz Ordh, och
ångrade sinom högeligen dhet an hade nekat till Elins häfd och barnafader och derpå
Owärdeligen i förstone annammat Sacramentetz, bad gudh om nåd och förlåtelse, och alla
han förtörnat hade gifwa sig till, dher till han fick försäkringh aff dhen helga Skrifft
witnass byrder och månge exemple, hwarföre han och syntis bliffwen bättre till mo=
dh trodde dher gudh honom i dhenna Siukdomen ifrån dhenna werlden behagade kalla,
kunna bleffwa een Saligh menniska, med her Carls egin handh skreffwet och underskrifft.
Sist berättar faderen Anders Pärsson landbofougde iämpte sin hustru Ingred Swens=
dotter, dhet dhe, och besynnerligen modren, uthi yttersta dagarna och å hans sothesängh
iämligen läste för sin son Jönss Andersson effter hans begäran, gudeliga böner som han medh andächtigheet effterlaass medan han förmådde Tungan röra.
Tingzrettens Uthslagh folgde Emädan denne Jöns Andersson i Hökhult haffwer länge le=
gat å sothesängh sigh icke förmått sielf bära, eller gåå uth eller in, ifrån dhen 11 Decemberis
669. Såssom een gudz fånge, till han afsompnade, underh han war een grof Syndare och
nekade i förstone till hordombz last med Elin Andersdotter i Årset ogifft, och dödades
för sitt barnamord, så och sade honom på sistonne oskyldigh för mordet, till hwilket
han och stadigt nekade, såssom och högeligen ångrade dhet han hade nu nekat sigh wara Elins
barnafader, med alfwar ijder* och ånger begärat Syndarnas förlåtelsse hoos gudh och menni=
skior, om begångin förargelsse, som her pastorens Dni Caroli Rosaelij attest medh iffwer,
Ty tycker Tingzrätten på deet samweet Gudh then länth haffwa, Jöns Andersson lijk
icke dömas aff wår rätt, ifrån Christeligh kyrkiogårdh åthniutande, Men medh wijdare
procedere står intet Tingzrätten att judicera, wedertienstligen remitterades dher
till Ehrewyrdigh Biskop och consistorium Wexionense, dhess tillmehrawisso att så[-]
är å tinge ransakatt.” * ijder, ider: ånger, syndaånger [SAOB]
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 1580 / sid 15 (AID: v190305.b1580.s15, NAD: SE/VALA/0382503)
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v190305?image=1580
För utslaget i Göta Hovrätt, se avskrift 1670-03-18§: Barnamord.
1670-06-22 §37 Tvist
Sammanfattning: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F), i tvist med Anders Johansson i Slageryd Östergård om några ängar.
Omnämnd: Josef Jonsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Anders Johansson, kvartermästare i Slageryd Östergård , Bäckaby (F)
”Samma dagh Josep och Abraham i Slagerydh klaga efteer qvartermästaren Anders Johansson i Slagerydh, såsom will tillbindo taga dhem ifrån dheras åthskillige änga stycken i qvarstadh som gafs [-] på till laga ransakningh, att möta tillswars för rätha.”
Sammanfattning: Daniel Tilman i Stockholm kräver betalning av Jon Bengtsson i Bäckaby enligt attest från 10 mars 1669. Modern Märit Persdotter i Bäckaby säger sig inte kunna betala för honom utan att riskera att de andra barnen blev utan (arv).
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Daniel Tilman i Stockholm
Omnämnd: Jon Bengtsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Gustav Nilsson, styvson till Jöns Jakobsson
Omnämnd: Märit Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), mor till Jonas Bengtsson
”Samma dag framkom Jöns Jacobsson i Åslatorph inlägger een attest ifrån Ståckholm Norrmalms Stadz protocoll, Daterat 10, Martij 669, dhet wählachtadt Daniel Tilman hafwer betalt kopparmynt 100 dlr för Jon Bengtsson i Bäckaby och Gustaf Nilsson, betalt, och så till sin betalningh igen nedher i Smålandh, Modren Märit Pedersdotter i Bäckaby säger sigh icke wara god för att betala för sin son, och att the andre barnen fåå intet, dess målsman för the andre barnen är intett till städies, wijdare begäres Jon Bengtsson egen obligation*, effter han sielf skriffwa kan, och hans inwijsningh* till sin moder och slächt. Elliest är och een mindre inwijsningh och Rächningh tillförene upwijst, hwilken begäres dhen framwijsas må framdeles, innan något tillgiörs i saken, dher med giordes affträdh.”
* Obligation: om skyldighet som svarar mot en viss fordran [SAOB]
* Inwijsning: Invisning, enskild person att få något utbetala [SAOB]
Sammanfattning: Abraham Bosson och hans hustru Elisabet Persdotter i Slageryd Övergård, Bäckaby (F), samt Anders Johansson i Östergård anklagar varandra för smädelse. Tingsrätten finner beskyllningarna vara skvaller och alla inblandade parter är oskyldiga.
Kärande: Anders Johansson, kvartermästare i Slageryd Östergård, Bäckaby (F) Svarande: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils, ”En förlöpt pojke”.
Omnämnd: Elisabet Persdotter i Slageryd Övergård, Bäckaby (F). Make till Abraham ”Samma dagh framkom manhaftig Anders Johansson Quartermästare i Slagerydh och tiltalade Abraham i Slageryd, efter en förlupen poikes ord om squaller, af Nils :bd:, förste punkt. Abraham nekar för sig och sina personer att hafua någon wetskap om witning annors fiskerede, poiken är nu icke tilstädig, och ty sägis Anders Johansson dherföre sig och oskyldig. 2/ om hoorswijte nekar Abrahams hustru, hustru Elisabeth, sig någon sin sagt för Manhaftig Anders Johanssons fru, om otöcht bedrifwit med en kiäring i en kalfwa kiöle. Till dhet squaller nekar hustru Elisabeth, elliest är hwarken fruen eller kiäringen tilstädes, nu sägis och the biuda neij för samma saga och dher till ingen besked wetha. 3/ Hustru Lisbeth säger Anders Johansson [-] tilböd henne otächt, dock nekar till fulbordan, Manhaftig Anders Johansson nekar och dher till någon wethskap. Abraham säger och sin hustru Lisabeth för sådan mistanke sig och oskyldig. 4/ Sist om änga häfdirs öfuerslagning skickades till Slageryd nämbdemän, Åke i Kiättorp, Bengt Olofsson i Hesserc[?], Swen Persson i Torp, Nils Månsson i Ramquilla. Resolution. Tingzrätten finner dhenne andragne punktar wara obewisligit squaller som eij någon redelig menniska wil eller kan bestå, dherföre sägis Anders Johansson, Abraham och hans hustru Lisabeth för sådan misstanke sig och oskyldig, och hwilken annat förekastar och icke mechtar bewijsa må wara förtänkt undergå laga straff och hwardera wid sin ähra behåldne och giordis afträd.”
Sammanfattning: Cecilia Månsdotter i Åskog kärar Per Jonsson Esping i Kallsjö angående ½ Fröset Västergård för den skattelindring gården fått sedan den för omkring 20 år sedan (delvis) låg öde. Cecilia sålde Västergården 1659 till Hans Håkansson, numer avliden, vilken därefter byggt upp och förbättrat gården. Rättens utslag tolkas som så att man ansåg hon fått all betalning och hade inget mer att hämta. Forts från 1670-02-19 §25. Forts 1671-10-11 §30.
Kärande: Cecilia (Sisella) Månsdotter i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Hans Håkansson i Fröset, Fröderyd (F)
”Samma dag framkom hustru Sissela Månsadotter i Åskog kärade moth Peder Jonsson Esping
i Kalsiö, om wästre gård ½ skatta i Frösedt, och han fått för all wästregård åttlefnat nu
i äfuas om skatta restantz innestående ränta effter gården war på Ryttare Staten,
och för ödismål 20 eller 18 åhr sedhan, – bytter och sållder, hon lädan? flutt, Sisselas
yngste barn föddes Ao 655. Noch sägis bemälte wästregård i Frösedt såldis ut –
och rustningen aff hustru Sissela Ao 659. Doch war på then tidhen ödha hafft,
nu will hon klandra dhen, sedan han upbygd ähr och förbättradt af Hans Håkansson
i Frösedt nu dödh.
R: Upsätties till förra sälie och kiöpebreff framwijses, dher uthinnan hon sielff
hafua upburit betalning til sig och sin barn.” * Restant: person som resterar med betalande av skatt [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Per Jonsson i Äpplaryd påstår sig ha friat till Karin Svensdotter därstädes och utbytt gåvor, varefter han två gånger haft lägersmål med henne. Sedan gick hon till en annan man och slog upp den påstådda förlovningen. Karin friade sig med en sexmanna ed och med sex ärliga kvinnor att hon aldrig blivit lägrad av Per Jonsson. Hennes mor säger dock att allra först var det en dräng vid namn Daniel Jonsson från Ekeberg som friade till henne.
Omnämnd: Drängen Per Jonsson i Äpplaryd, Hultsjö (F)
Omnämnd: Kvinnfolket Karin Svensdotter i Äpplaryd, Hultsjö (F)
Omnämnd: Drängen Daniel Jonsson i Ekeberg, Fröderyd (F)
”Samma dagh Framstältes Peder Jonson i Äpplarydh å skatta dräng och delade moth ett ogift
quinfolk Karin Swensdotter ibidem, skulle frijat och begåfuat henne medh hennes moders
änkios bewilning, Peder Jonson föregiffuer icke allenast frijat till Karin, utan och
haft medh henne lägrismål, begåfuat henne en rixdaler och twenne band uti Augu=
sti månat, sedan slogh hon sin hugh till en annan dräng, dock hon giffuit honom i=
gen, armakläde* och strumpor, och togh igen gåfuerna, Effter begåfningen kom han i häfd
medh henne twå gånger uthi hennes modhers bodh, moderen säger sigh intet wetha
drängen eller dotteren dhen skulle legat ensamna i boden, Karin nekar till saman=
lagh och häfd, som skulle skee litit för Juul, Peder Jonson beropar sig twå gånger
wara lofuat honom giftermål. Omsider utwissade Karin Swensdotter en sex man=
na edh, så och medh sex ährlige quinfolk att fulla, dhet hon ähr icke lägrat eller
kränkt af Peder Jonson i Äpplarydh, ia icke häfdat af Peder Jonson, utan ähr dher=
före oskyldigh, Moderen bekänner en ung dräng Daniel Jonson i Ekeberg medh twen=
ne witne frijade aldraförst till henne Karin Swensdotter, hafuer budit ähran och
aldrigh oähran till dher medh giordis afträdh.”
* armakläde: duk som bäres om armen [SAOB]
Sammanfattning: Jöns Sabelsköld i Trishult, Lannaskede sn, kärar mot bönderna i Äsprilla by i Fröderyd sn angående häradsgränsen mellan Västra och Östra härad. Skattebönderna i Äsprilla representeras av fänrik Per Jonsson Esping i Kallsjö, frälsebönderna i samma by är inte kallade. Jöns Sabelsköld begär syn mellan Västra och Östra härader; tre nämndemän från Västra härad utses och motsvarande för Östra skall göras. Forts 1671-10-10 §17.
Kärande: Jöns Sabelsköld i Trishult, Lannaskede (F)
Svarande: Fänriken Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
”Samma dag wälborne Jöns Sabbelskiöld på Trijshult och kärade moth åboerne
i Esprilla om häradzmärkes skildnaden emellan Wästre och Östre härader,
Peder Jonsson Esping i Kallsiö Fendrich på Esprillas wägnar swarar, Frälse
grannarna i Esprilla by Frälse ähro icke tillstädis eller stämbde, Ty begära
tre af Wästre häradz nämbd att möta tree af Östre häradz nämbd, såsom ägande
syn, och dhetta måhl, Åke i Kiättorp, Swen i Toorp, Nils i Ramquilla, dag sättia the
sielffue, ehrfarande om sann bya bohlstada skiäl, eller häradz märkiostreck
dher iäffuas om.” * Bohlstada skiäl, boldstadsskäl: ägogräns mellan byar, gårdar [SAOB]
Sammanfattning: Hejderidaren Abraham Slichting begärde böter för att en hjort som hade blivit fälld. Jöns Persson från Åskog förhördes och vittnade under ed att han inte visste på vems mark hjorten hade skjutits, men att hinden och dess kalv hade setts på Tåssegärdes ägor innan de sköts. Per Johanson från Gudmundsås förhördes också och vittnade att han inte visste på vems mark djuret hade skjutits då det hela skedde i ödeskogen. Beslutet följde reglerna enligt skogsordningens femte punkt.
Omnämnd: Hejdridaren Abraham Slichting
Vittne: Jöns Persson i Åskog, Bäckaby (F)
Vittne: Per Johansson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
”S. D. heidelridaren Abraham Slichting begärer wite framkallas om ett högdiurs
fälning, Jöns pederson i åskough framkallades medh hand å book edeligen bekänner han
weth icke hwars ägor hiort hinden i wintras bleff skutin på, Begge restes Hind med kalft
på Torsegiärdes ägor lupp et stycke sedan skötz, och afstegh.
Sedan inkallades peder Johanson i gummenås, Edeligen bekänner han icke weth på
hwars ägor högdiuret fältis utan war uthi willande marken*. och af stegh.
Resolution. Folgde swar effter 5 punct af skogz ordinantien.”
* willande marken: ödemarken, ödeskogen [SAOB]
Sammanfattning: Gifte mannen Nils Börjesson i Solkaryd och hustrun Kerstin Hansdotter därstädes är beryktade för lägersmål. Båda nekar och fortsättning på målet sätts upp till nästa dag, men så frikänner Kerstins man Sven Karlsson henne från hordomsanklagalse och likaså gör hustru Ingegärd Bryngelsdotter gentemot sin make Nils Börjesson. Därmed frikändes både Nils och Kerstin från ryktet om hor. Forts 1671-12-04 §1.
Omnämnd: Skrivare Sven Månsson i Skog, Hultsjö (F)?
Omnämnd: Nils Börjesson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Kerstin Hansdotter i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Sven Karlsson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift med Kerstin Hansdotter.
Omnämnd: Ingrid Bryngelsdotter i Solkaryd, Skepperstad (F), gift med Nils Börjesson.
Omnämnd: Jöns Bryngelsson. bror till Ingrid Bryngelsdotter.
Omnämnd: Jon Bryngelsson, bror till Ingrid Bryngelsdotter.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Bryngel i Hjälmåkra, Skepperstad (F), far till Ingrid Bryngelsdotter.
”Sammadag Framträdde Swen Månson i Skogh skriffuare till Ekesiö hofgård, och
gaf tillkänna dhet Nils Börgesson i Solkare å Frälse, ähr beryktat för Swen Carl=
sons hustru Kirstin Hansdotter begge gifte personer om Lägrismål, aff orsaak Nils
Börgesson misstänker sin hustru Ingred och hon illa sämiat medh sin man Swen Carl=
son och han medh sin hustru illa umgåtz Ingredh Brynnielsdotter, som oftast henne
illa trackterat. Nu ähr hon icke tillstädis, utan sändt sina bröder Jöns och Jon
Brynnielssöner, som framkommo bekänna dheras syster Ingredt ähr siuk, och be=
skyller nu intet sin äkta man för annor lössaktig quinfolck, hwarken för Kirstin Hans=
dotter eller någon annor, Swen Carlsson säger och sig icke för nummit medh Nils
Börgesson och sin hustru tillgång eller frångång icke inne funnit i samanlag eller
barn bär witne. Länsmannen Swen Swensson föregiffuer när dhenno personer
toger i borgen widh näste tingztime i wååras hölle the sig undan, Nils Börge=
son swarar och säger, han war tå hoos sin swärfader Brynniel i Hiälmåkra,
och intet dulde sig undan, och nekar till hoordomslast, upsattis i betänkian=
de till morgondagen, andre dagia dhen 10 octobris 671. Framträdde Swen
Carlsson i Solkare och frijligen bekänner han tager och gör sin hustru Kir=
stin Hansdotter frij och oskyldig för hoordomslast medh annor mansfolck
både för Nils Börgeson som andre. Sammaledis Jöns och Jon Brynnielsö=
ner på sin systers Ingredt Brynnielsdotters wägnar, säga hennes man
Nils Börgeson Frij för Kirstin Hansdotter, in till någon kan annat bewijsa.
Dher medh giordis afträdh.”
Sammanfattning: Tvist angående en äng utanför Hättebo, man var oense om var gränsen gick mellan Slageryd och Bäckaby. Ärendet hänsköts till kommande vinterting.
Kärande: Måns Jakobsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Svarande: Josef Jonsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Reutersköld
”Samma dagh framkom Måns Jacobsson i Bäckaby och de lade moth Abraham och Josep i Slagerydh å skatta om skogz sköldnat*, uti sombliga skogzmärke ähro the sams, men ifrån Hätteboz uth och till dijsa kiälla wäxer trätan, Abraham föregiffuer the hafua innehäfdat quarnamad en skogzäng, för några åhr sedan begynt. Samma madäng quälies af Bäckabys åboer, dhet som öffwergår rågångin. Abraham förskiuter sig till bya iordägendoma warda citerade. Wälborne Carl Rytterskiöld, och dhe andre mäst skattagårdars åboer i Slagerydh, wilia the möte till swars. Upsattis till nästa ting i winter, Fordägandrna Citerade blifva och giord: afträdh.”
* Skövlat
Sammanfattning: Fortsatt tvist om var skogsgränsen mellan Västra och Östra härader går, som också är gränsen mellan Äsprilla och Trishults byars utjord. Syn hölls i fordom 1629 men man kunde då inte bli sams. Äsprilla åberopar gammal hävd att man kan gå över gränsen, där man också har låtit hugga en fälla och sått 4½ tunnor råg. Häradsrättens utslag tolkas som så att på uppdrag av Landshövdingen skall halva nämnder från Västra och Östra härader träffas. Tills dess skall man hålla sams. Forts. från 1671-05-19 §29.
Kärande: Jöns Sabelsköld i Trishult, Lannaskede (F)
Omnämnd: Jonas Olofsson
Svarande: Fänriken Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Skytten Gudmund i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Lindorm Stråhle, avliden
Omnämnd: Lagföraren Nils Zachrisson, avliden. Verksam 1629.
Omnämnd: Lars Åste i Prästabo, Myresjö (F)
Omnämnd: Jonas Lanaeus
Omnämnd: Lars Arvidsson i Bjädesjö?, Myresjö (F)
Omnämnd: Lars Kagg, avliden.
”Samma dag Framträdde wälborne Jöns Sabbelskiöld till Trijsshult med Jonas
Olufson och kärade mot åboarna i Äsprilla, å skatta, Frälse, till swars instälte
sigh Peder Jonsson Äsping Fendrich, Jöns i Äsprilla, Carl med Nils ibidem,
Jöns i samma gård, Gumme Skytten å frälse, dolandes om skogzskildnad emellan öster
och wäster häradher byar, Äsprilla och Trijsshult, fordom ähr hållit ägande
syn, dock intet bliffuit sams, dher om upwistes en attest – af salig
Lindorms Stråles protocoll, extrahuerat af Lagföraren wt: Nils Zachrisson,
protocoll Daterat 629, men Äsprilla åboer beropa sig på gammal häfd, kan
ske öffuer häradz strekit, som Äsprilla huggit en fälla, sådd medh 4½ skeppa
råg och föregiffua medh bohlstada skiäl, samma – wara brukt och
råddt för then till Äsprilla by; men inläggier skrifto sig attest af Lars Åste
i Presteboda, nu icke tillstädis, witnar Jonas Lanaeus, effter order, Daterat 14 Maij 671.
Sammalides Lars Arfuidsson i Biärsiö, witnar om märkit i Kijahall, i -bro,
i Fagredaal, i Klöfuehalla, men emellan Fagredaal och Klöfuehalla wäxer träta,
emellan häraderna, Daterat 8 Maij 671. Slutar såledis, Äsprilla gingo sin koos och
när the såge rök-, gick dhem emot, af söndrade dhe sig, nu föregiffua Äsprilla
häradz märken i sitt streck, kunna icke skäligen allestädies wara gillade för bohlstada
skääl, som i fall dhetta in moth bohlbyen, Äsprilla, dock Äsprilla åboer
beropa sig på häradz märkit eller bohlstada skääl i Fagerdaal och Klöfuehall,
wäxer och står, wilia i norramod, i Tagelspång, i Granskaberg – står
emellan Fagerdaal och Klöfwehall, I Äsprilla by äger grefuinnan saliga Lars Kagges
twå gåårdar dher om ähr nu ingen fulmechtig tillstädis. Resolutio:
Bleff swarat effter dhet 29 c. af Bygninga Balken i K 2 och Skogz ordinanter* och 6 punkt
och tycker dijt kan bewillias en omeld* uthiord*, nämbd, hwar trätan continuerat warder,
huilken bliffuer tijdt -uterat af wälborne Landzhöfdingen, at hålla half nämbd hwar, och
tillstå parter må stå i Sequstro, till Laga sluth, dher med giordes afträdh.”
* ordinantia: bestämmelse, föreskrift [SAOB]
* omeld, omäld: liktydigt med [SAOB]
* uthiord, utjord: jordområde utanför bebyggelse [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Per Håkansson i Bråten erkände att han lägrat Ingrid Andersdotter, vilken bodde inhyses i samma gård, och de hade kommit överens om underhållet för barnet. Domstolen beslutade att Per skulle böta 40 mark för mökränkning vilka skulle delas mellan barnets far, kungen och häradet. Frågan om skriftermål och gemenskap i kyrkan överlämnades till prästerskapet enligt kyrkoordningen.
Svarande: Drängen Per Håkansson i Bråten, Bäckaby (F)
Svarande: Ingrid Andersdotter i Bråten, Bäckaby (F)
”S.d. framstältis Peder håkonson i bråten å frälse dräng bekänner sig lä=
grat Ingredt andersadotter inhyses i bråtin, war dock mö af laggisto[?] säng,
dhe ähro hema förlikte om barnafödan. Resolutio:
Peder håkanson böte efter Lagh för mökränkning 40 mark till 3 skiftes
Gifta M[åls] B[alken] 3 Cap. i LL. Fadrenom, kon[ungen] och häradet. Men om skrifft och
Gudz församblingz gemenskap remitteras till dhet ährewyrdige presteskap
effter kyrkio ordinantien.”
Sammanfattning: Cecilia Månsdotter i Hässelåkra, Nävelsjö sn, kärade återigen mot fänriken Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd sn, angående den halva skattejord i Fröset Västergård till vilken han påstås ha trängt undan hennes barns bördsrätt. Den andra halvan av gården är ödesmål. Per Esping nekar till detta och menar att Cecilia och hennes make Sven Jönsson, nu avliden, själv var orsaken till ödesmålet och flyttade därifrån för 22 år sedan. För den andra halvan av gården har arvskifte hållits utan klander. Den halvan av Fröset Västergård, som öde är, står Cecilia och hennes barn öppen att vidkännas och försvara.
Forts. från 1670-10-20 §21.
Kärande: Cecilia Månsdotter i Hässelåkra, Nävelsjö (F)
Svarande: Fänrik Per Jonsson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F), svåger till Cecilia Månsdotter
Omnämnd: Sven Jönsson, avliden make till Cecilia Månsdotter. Flyttade från gården för 20 år sedan.
Omnämnd: Jöns Bryngelsson i Kallsjö, Fröderyd (F), avliden, far till Sven Jönsson.
Omnämnd: Hans Håkansson i Fröset, Fröderyd
”Samma dag framkom för Rätte Sicilla Månsdotter i Hässleåckra och kärade
moth Fendrichen Peder Jonsson Äsping, om halft Wästregård i Frösedt Skatta,
dhet öfriga på ödismål*, såsom skulle trängdt hennes barn ifrån sin rätt,
dher till Peder Jonsson hardt nekar, sigh några arfueiord ifrån sin swågerska
eller dhess salige broders hustru och barn trängdt hafua, dher emoth inlägger
Peder Jonsson Äsping en skrifteligh förklaring, I dhet hustru Sicilla ähr
orsak till ödismål flutta sielff ifrån Wästregård i Frösedt, medh sin man Sven
Jönsson för 20 åhr sedan, och tå ladig på ödismål af henne, men swärfadern
Jöns Brynnilsson i Kallsiö, tillåtit sin son att åbo heela gården, dock halft gaf
han honom, och så togh skatt af honom på sin rust tiänst, som och Fadern
honom half föråhvade*. Elliest ähre tu arfskifte sidermera håldne, och intet
sådant klandrat, Widare gifs tillkiänna, Salig Jöns Brynnielsson i Kallsiö, sålde
seilff sin halfue skattegård i Frösedt, altså icke han [-] försålt hennes barns
arfuaiord, woro byrdägande till. Utan när han kom hem af tågh, så begynte Hans
Håkonson i Frösedt att wilia taga tingskötning på dhenne halfue Wästre gård i
Frösedt han medh sin hustru och medarfua woro byrdägande till, Lade han sig emellan,
och wille lösa igen för samma prijs. Tå begynte Hans Håkonson bedias före, och
lofuade Peder Jonsson Äsping 15 rixdlr, i ättlefnat heller än han wille gå köpit quitt,
han tå på köp ½ gården antagit hade. Dock dhen andre halfua Wästregård i Frösedt
står henne Sicilla och hennes barn öpin, behaga, wederkänna och förswara, dhet
tiden kan giffua, när weder parten till halfua Wästregård i Frösedt widh then tidhen, och
war orsak till ödesmålet, eller stodh inne medh skatt, och huru mycket, som skulle skee
för 22 åhr sedan, tå hon tädan flutte, och giordis afträdh.” * Ödismål, ödesmål: Tillståndet att ett hemman inte kunde betala sina skatter. Ödesmål uppstod antingen då en åbo övergav hemmanet eller råkade i obestånd. [Förvaltningshistorisk ordbok, https://fho.sls.fi/uppslagsord/267/odesmal/]
* föråhvade, borde vara ungefär ansvarade för.
* wederkänna, vidkännas: erkänna, acceptera, tillägna sig [SAOB]
* weder part, vidpart: motpart [SAOB]
Sammanfattning: Den 12 oktober 1669 ingick hustrun Sigrid i Fagraryd, tillsammans med sina barn – sonen Per Jonsson och döttrarna Kerstin, Ingrid och Inger – ett avtal med Bengt Jönsson i Gudmundsås och hans hustru Sara Johansdotter. Enligt avtalet bytte Sigrid och hennes barn sin halva av skattegården i Stora Gudmundsås mot en halva av lilla Fagraryd i Bäckseda socken. Sigrid och hennes barn flyttade därefter till Fagraryd, medan Bengt och Sara flyttade till Stora Gudmundsås. Avtalet stipulerar att den som bryter överenskommelsen ska ersätta alla bevisliga skador och kostnader enligt värderingsmännens bedömning.
Omnämnd: Hustrun Sigrid i Fagraryd, Bäckseda (F)
Omnämnd: Per Jonsson. Son till Sigrid.
Omnämnd: Kerstin Jonsdotter. Dotter till Sigrid.
Omnämnd: Ingrid Jonsdotter. Dotter till Sigrid.
Omnämnd: Inger Jonsdotter. Dotter till Sigrid.
Omnämnd: Bengt Jönsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sara Johansdotter i Gudmundsås, Bäckaby (F). Gift med Bengt Jönsson.
”S.d. Effter contractz Breff Dat 12 octob 669 dher medh hustru Segredt
i Fagerl medh sine barns samtyckio N:gen sonen, Peder Jonsson och dottrarne Kirstin
Jonsdotter, Ingredt och Inger J:der Bekiänna sig hafua giordt ett eerligit och
Fast skatta iorda skifte medh Bengdt Jönson i gumenås och hans hustru Sara
Johansdotter, i dhet the gifua sin halfue skattegård i Stora gummenås för
halft lilla Fagaröö i Bäxeda sochn, och Peder Jonsson medh sin moder och
syskon inflötta på Fagaröö, Sammaledes Begdt Jönson inflötter på sto=
ra gummenås i beckaby S. Sådant medh må git betänkio och samtyckio, skedt
och slutit wara, och dhen dher emoth bryter upfylle och betale all bewijs=
lig skade [-] och bekostnat dher i tagin warder efter mätis man=
na* ordon.”
* mätismanna, mätesman: värderingsman, person som av myndighet eller domstol parter utsetts att uppskatta värdet av egendom, skada eller förlust [SAOB]
* ordon: ordning, skick; ordningsföljd, tur [SAOB]
Sammanfattning: Gifte mannen Nils Börjesson i Solkaryd och hustru Kerstin Hansdotter därstädes, vilke tidigare hade anklagats men friats för dubbelt hor, hade därefter tillsammans rymt från bygden men infångats i Västervik. Båda dömdes av tingsrätten till döden. Forts från 1671-10-09 §2.
Svarande: Nils Börjesson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Svarande: Kerstin Hansdotter i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Sven Karlsson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift med Kerstin Hansdotter.
Omnämnd: Notarien Jonas Gråberg
Omnämnd: Änkan Malin Svensdotter i Solkaryd, Skepperstad (F), mor till Kerstin Hansdotter.
Omnämnd: Ingrid Bryngelsdotter i Solkaryd, Skepperstad (F), gift med Nils Börjesson.
”Sammadag framstältes för Rätten Nils Börgesson i Solkary å frälse, gift man, och
Kirstin Hansdotter i samma gård gift quinna, som hafwa rymbdt bygden medh hwar=
andra för hoor, bekänna sigh hafwa lägrismål samman haft, sedan han hijdt till
byn i wintras flötta, som oftast, bliffuit therföre misstänkt, på förledne
högsttinge angifne dhen 9 octobris. Tå hennes man Swen Carlsson tagit sin hu=
stru å satto tinge Frij och omisstänkt för hoordomslast medh bemelte Nils Börgesson,
dock dhen effter på fiorton dagars tidh war hon hema när sin man, såsom och i som=
mars ifrån Jacobsmesso till bemelte dagh, in till dhen 23 Octobris rymbde dhe af bygden
till Wästerwijkh, dher the ähro Fast tagne och fängslige förde tillbakas hijt
in i häradet igen, som en bijfogat manuskrifft ransakning af Jona Gråberg Nota=
rio civitatis vitensis, Daterat 30 Octobris 671 underskruit medgiffuer.
Widare Swen Carlsson klagar nijo rixdaler ähro stulne ifrån hans boo och
från waro siste gång, dock 4 rixdaler in Specie när then igen funne på Ekesiö
hofgård, sedan the fördis hem i bygden, Noch skyllar Swen Carlsson sin hustru
Kirstin och hennes moder hustru Malin änkia duldt och gömt medh henne, och hans
hustru Kirstin Hansdotter hafuer stulit hans boo och ruinerat fyra gånger, Mo=
deren hustru Malin Swensdotter biuder dher dyle[?] moder, at hafwa medh sin dotter Kir=
stin undandoldt och bodrächt gömt medh henne, hwarföre brygge kiättil eller annat.
Kirstin Hansdotter omsider bekänner kiätelen ähr gömdt uti en Bergeklefue, neder
en stoor roothkåpa i hennes moders haghe. Dher hoos hustru Malin Swensdot=
ter, nekar till sin hästz och sadels lofminne åth denne hennes dotter Kirstin
utan olofuandes afhändh.
Ytterst tillspordis Kirstin Hansdotter om lägrismål medh annor manfolk?
Dher till hon hardt biuder neij, som hon dock länge af sin man hafwer warit miss=
tänkt, dock undanlåt sigh och befrijat, till dhe nu sist på flychtone ähro fast tagne.
Samma ärende togh tingzrätten uti nogaa öffuerwägande och betänkiande
skola och döma. Effter Gudz ord och Sweriges Lagh Exod. 20 Deut. 22
dhen som öffuergifuer sin hustru utan för hoor skäll, han giör hoor, och dhen
som hoor bedriffuer medh någon mans hustru, skall döden döö, och tiufua Balken
1 cap. i LL.
Nils Börgesson hustru Ingredt Brynnielsdotter beder för sin man medh grå=
tande tårar om lijfs förskoning hafuer ett litet äkta barn hema, säger och sigh
så hafuande medh hans barn, och wäntar sigh en månat för wåårfru dagh
och will medh honom böter uppehålla effter sitt ämpne* och fattiga förmå=
go. Men Swen Carlson will intet hwarken taga sin hustru Kirstin Hansdotter igen
eller bedia för henne till lijfs förskoning huilka hafua tillförne uti äktin=
skap saman aflat tu barn som strax effter kort tijdz förlop afsompnade ähre. Dhet
sista för sex åhr sedan.
Omsider Swen Carlsson låtit lega sig till knecht för tre åhr sedan,
dher medh giordes afträdh till yttermera wisso.”
Sammanfattning: Kvartermästaren Anders Johansson anklagas för lägersmål men kan inte kan närvara vid detta tillfälle på grund av hans hustrus allvarliga sjukdom. Han anmodas inställa sig till nästa ting då ärendet skall avgöras oavsett om han då närvarar eller ej. Forts 1674-02-19 §18.
Omnämnd: Sven Rot
Omnämnd: Kvartermästaren Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Swen Roth giör Anders Johanßons Qwartermästa=
rens i Slagerydh enskyllan att han dhenne gången
intet kan comparera* för sin hustrus stora swaghet skull
uthi saaken, angående lägersmåhl, hwilken excus* Rät=
ten så wijda accepterar som han framdeles bewijses wa=
rit af sådant förhindrat, skall citeras till nästa tingh, an=
tingen han kommer eller intet skall då dom i saaken äf=
gåå.”
* comparera, komparera: inställa sig inför rätta [SAOB]
* excus: ursäkt
Sammanfattning: Tvist angående en äng utanför Hättebo, om nedrivna gärdesgårdar och till vilken gård en ängsmad tillhörde. Som vittne kallades Brunk Persson i Rösås, nu 70 år och uppväxt i Slageryd. Ärendet hänsköts till kommande ting.
Kärande: Josef Jonsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Kärande: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Jakobsson Stocke i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Brunk Persson i Rösås, Bäckaby (F)
”Joseph Jonsson och Abraham Bosson i Slagerdydh klaga öfwer Måns Jacobsson Ståckz i Bäckaby att han uthan lagha doms hafwer uthugget giärdesgården förren dheras ängirmadh, och dhet 2 resor giordt, att den maden är dher af worden onyttigh, oachtandes dhet att bemälte madh hafwer af ållder och uhrminnes tijder lydt till dheras gårdh i Slagerydh, beropade dhe för dens skull sigh på Brunk Pedersson i Rösås, hwilken framträdde och effter aflagdan Eedh berättade, att han som nu är man om sine 70 åhr och är upfödd i Slageryd intet annat kan minnas än dhen maden hafwer warit brukat till dhen ene gården i Slagerydh som klagandrene nu åbo, eij heller hafwer han hördt något klander dher om wara emillan Bäckaby och Slagerydh förr än nu: Abraham Bosson beropade sigh på fler wittne, dherföör upsattes medh saken effter begge parternas begiäran till nästa tingh.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson anklagade Måns Jonsson från Ryd för tidelag. Måns nekade genom hela rättegången men efter nyckelvittnena Håkan Djursson och Isak Johansson, båda från Ryd, berättelser och avlagda eder, dömdes Måns till döden. Ärendet överlämnades till hovrätten för omprövning.
Åklagare: Länsman Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Bonden Måns Jonsson i Ryd, Norra Sandsjö (F)
Vittne: Håkan Djursson i Ryd, Norra Sandsjö (F), över 40 år gammal.
Omnämnd: Pojken Gudmund Persson i Ryd, Norra Sandsjö (F), 14 år gammal och legopojke hos Håkan Djursson.
Vittne: Bonden Isak Johansson i Ryd Norrgård, Norra Sandsjö (F), över 50 år gammal.
Omnämnd: Karin Pålsdotter i Ryd, Norra Sandsjö (F), gift med Måns Jonsson.
Omnämnd: Per i Haga, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Germund Jonsson, bror till Måns Jonsson.
Omnämnd: Befallningsmannen Johan Giers i Eksjö Hovgård, Vallsjö (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Laurentius Ternerus i Vrigstad (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Troelius Choraeus i Hjälmseryd (F)
”Then 6 Junij om mårgonen ställte för Rätten Cro=
nans Länssman Swen Swensson i Löfzhullt, een
bonde Måns Jonsson benämdh i Ry och Sandsjö Sochen
boendes, gifft man, frellse under Ekesiö Håfgårdh, och
gaf tillkiänna att förbemelte Måns Jonsson skall wara
funnen i dhen grofwa och wederstyggeliga gierningh,
att hafwa begådt tijdelagh medh ett sitt egit Creatur,
ett rödt Stodh, beropandes sigh på Håkon Diursson i
Ry, som honom i samma onda gierningh skall sedt
och träffat hafwa. Håkon Diursson framträdde medh
sin legopoike Gudmundh Perhsson om 14 åhrs ållder,
såsom och een annan bonde Isak Johansson benämdh,
boendes uthi Nårregården i Ry, hwilka tillfrågades
om dhe någon wisswettenskap hafwa om denne saaken.
Tå exciperade den misstänkte och beskyllte mannen
Måns Jonsson emoth dhem, sägandes dhem wara hans
owänner och afwundsmän, serdeles Håkon Diursson
som hafwa warit förledet åhr hans gårdman, och då
någon oenigheet dhem emillan upkommet, om hum=
blegården, dyngekiörtsel och annatt som gårdboer gr=
anligen pläga kräbbla* om, och serdeles nu för detta
grofwa rychte Håkon skall hafwa kommet honom uthi;
och hwad Isak widkommer, hafwa han tillijka med Hå=
kon genom detta onda rychtet bracht honom hans gårdz=
bruuk ifrån nu i wåår, tagandes Gudh till wittne,
att han är alldeles oskylldigh i denne tillwitte onde gier=
ningen, han hafwa hustru och behöfwer intet sådanne
olåflige och wederstyggelige medell att sökia; hustrun
Karin Påfwellsdotter nu här tillstädes, sade sig intet haf=
wa att beskylla sin man hwarken i sängh eller säthe, för=
modandes honom wara oskylldigh i den onda gierningen.
Rätten förorsakades att nogare effterfråga af hwadh
grundh dhen afwunden skall bestå, då förbemelte Håkon
Diursson tillstodh att han hafwa warit Månses gårdbo,
och kommet i twist medh honom om humble, i det den=
ne Måns afplåckade humblen i Håkons frånwaro, så
wäll af sin egen som Håkons anpart i humblegården,
och för munbruk skull lät Håkon dher widh blifwa, att
Måns behöllt aller humblen, och blefwe så goda wänner,
så att dhe ginge begge till herrans nattwardh, den ene,
den ene söndagen, och den andre, den andre söndagen,
och hwadh dhe hade twistat om dyngekiörtslen, dhet war
allt under samma förlijkningh, jämwäll af intet wärde,
hafwa alt sedan warit wänner som Länsmannen och
grannarne bewittna, äre eij nu tijden gårdbönder,
icke heller när den onda gierningen skulle skiedt.
Och såsom detta är itt höghmåla ährende, och Rätten
med flere nogsampt pröfwar, den beskyllte Månss
Jonsson gierna söker att giöra wittnen serdeles Håkon
Diursson som förmennes mästa kundskapen hafwa
huru tillgångit är, till sine wederdelomän*, fan Rätten
nödigt, att låta honom Håkon giöra sin relation öfwer
saaken, i den beskyllte Månsses och all allmogens åhöro,
medh alfwar och stark förmaningh till honom Håkon
att tala hwad sandt är, och som han på sin ewiga siäls salig=
heetz wegnar tänker att bekräffta, der Rätten sådant
af honom fordrar, dhet han låfwade effter komma
bediandes sigh så sandt Gudh hiellpa. Folgde altså Hå=
kons berättelse, sålunda. Dhet hände sigh een lögardag
effter middagen i 10:de wecka, som är dhen 19 Aprilis
sistförledne, att denne Håkon och hans granne Pehr i Haga
wille gåå till siön och draga noot, effter dhe hade not till
hopa, men när dhe kommo till siön woro dhe i mellangår=
den i Ry för dhem, och drogo noth i ett warp som kal=
las Cammaren och är een måsegiöhl, satte sigh så Hå=
kon och Pehr neder så lenge dhe andra drogo in sin not
och den ene nootarmen drogh denne beskyllte Måns
Jonsson in, och dhe woro rede at öhra noten, fast=
nade hon, då gick Måns Jonsson ifrån dhem söder om=
kringh, och när Håkon upstodh och hade sedt huru gran=
narne finge in sin not, hörde han huru dhet praska
i rijset dher giärdsell* war hugget icke långt ifrån dhem,
han stodh, och som han dher jempte hörde een döön eller
buller på dhen ortt, dher hans och hans grannes noot
hängde uthi een graan, wardt han förorsakat att gåå
och see om icke någon wille rör dheras noot, och blef
i dhet samma warse att Måns stodh bak för stodet, doch
icke som han då märkia kunde i sielfwa onda wärket,
lickwäll af dhet han sågh honom så ståå bak om stodet, sade
han, Gudh migh nådeligen beware, dhet hörde hans
tienstepoike Gudmundh Persson som folgde medh och frå=
gade sin huussbonde, hwadh see I, dher till Håkon intet
swarade uthen stadnade stilla widh een tall, då sågh han
att Måns stegh ifrån baakänden på stodet och ställte
sigh widh sijdan, seendes åth skogen om kringh sigh,
och mennte denne Håkon att Måns skulle sedt honom,
och när han så hade stådt een lijten stundh stegh han åther
baak om stodet, då togh Håkon i poiken som stodh wijdh
hans ryggh medh sin wänstra handh och ledde honom
fram för sigh, wijsandes honom medh högra handen åth
Måns, då sågo både Håkon och poiken huru Måns
medh sin wänstra handh week undan swantzen på stodet,
och togh medh högra handen sin hemligheet uthur byxor=
ne, och således fullbordade dhen wederstyggelsen medh
stodet, ståndandes på een tuust, och lade bäde händer=
na på länden; När poiken fick dhet see, sade han,
Jesus bewara migh, men straxt effter, nu gifwer iag
digh fanen, då stegh Måns ifrån Stodet och slogh
dhet på låret medh wänstra handen, och war Stodet
intet bundet, Håkon sade då till honom Måns, du må
wäll slå henne, du hafwer så lenge warit dher, fanen
tage digh, så måtte du, Salva venia pula kånan din och
låthe blifwa märren, Måns swarade intet der till,
uthan gick dher medh hem. Widh detta kom åfwan=
bemelte Isak Johansson i Nårregården gångandes, och
hade sitt näät medh sigh, williandes gå till Siön, han
sågh fuller intet hwarken Måns eller den onda
gierningen för skogh och buska skull, men hörde orden
som Håkon sade till Måns; Berättade altså Isak efter
undfången flijtigh förmaningh till Sanningen, således,
När han hörde sådanna ordh som bemält är, af Håkon
säijas, och icke wiste hwem han mennte, talade han
Håkon till medh desse ordh, hwad säger du, säger du nå=
någoth åth migh, så är iagh nu så när iagh kan swara för
migh, hwadh hafwer iagh giordt, hwadh will du migh
eller hustrun, eller hwadh är å färde, Håkon swarade,
bedh Gudh beware digh för fanen, fråga migh intet
der effter, iagh nembner det alldrigh i mine dagar,
Isak frågade poiken, sågh du något, Iagh tror icke
annatt sade gåssen, då sade Isak, I äre twå och iagh
kan wittna hwadh iagh hafwer hördt eder tala, här är
wist något å gånge, Gud will intet hafwa det döllgt,
och om du döllgier dhet får du skam, och widh han då
änteligen will wetta, sade Håkon, kom då och see,
och gick så medh honom till tuufwen, der sågo dhe fiäten
öpne effter honom på tuufwen i krösonrijset, tiälen
war än tå i tufwen och i Mann eller måsen, syntes och
fiäten effter stodet i hwijta måset, och Stoodet gick dher
straxt på samma platz och åth, då ginge dhe till och lyffte
upp Swantzen på stodet, och sågo sparmata eller effter
dheras egne formalia, Salva venia, att man i detta högh=
måla wärst, måste föllia dheras egne ordh, dhe sade
dhe sågo sputet* i bakänden på Stodet medh flera
tecken att han Måns hade warit i färde medh stodet,
gingo dhe altså bättre uth på maden eller måsen, då
fick och Isak see hwar Måns gick och klef öfwer een
giärdzgårdh, gick dher medh hem, doch först till sin
qwarn, då kunde Isak märkia hwadh dhe orden betydde
som han hörde Håkon tala widh dhet han kom med sitt
näät gångandes i buskarna. Framkallades poiken
Gudmundh Pehrsson, som befans effter befrågande wara
af ährlige förälldrar, tillspordes om han kunde sine Chri=
stendoms stycker, och hade iblandh annat läsit dhet
8:de Budordet, der till han jakade. Spordes och om han
icke war af sin huusbonde låckat eller hotadt, att säija
som han will i denna Saak? Dher till han alldeles nekade.
Effter förmaningh giorde han sin berättelse alldeles con=
form och lijk medh Håkons och Isakz berättelser och för
widlyftigheet skull förbij gås att införas, kommo och
Håkons, Isakz och poikens bekiännelser alldeles öfwer=
ens dher uthi, att dhet war ett rödt stodth, oskodt. Måns
Jonsson som nu alles dheras berättelser åhördt hade, war
mycket modfallen, skiälfwande och bäfwande medh
heela sin kropp, hwilket han och war först han in=
kom för Tingz Rätten, neekar till onda gierningen,
tillståedes dhen öfrige Håkon Diurssons berättelse
om notadragningen, och att han fick der ifrån, will=
iandes see till sine Creatur som ginge på maden jem=
te fleres, om dhem icke något måtte hända, att komma
under i dyrt, effter det war då i tiälelåssningen, serde=
les war han åhugse om sitt swarta Stodh, som war drät=
tigt*, wille och elliest see om skoerne sutte faste under
samma swarta stodh, togh dhet i maen* och ledde dhet
upp af måsen dijt som tårrt war, lyffte upp först fram=
fötterne och sedan bakfötterne, och när han det
hade giordt slagh han stodet på länden medh handen
och sade, gack nu bårt och äth, der med gick han hem till gården.
Tingz Allmogen giorde effter Rättens befallingh afträ=
de, så wäll som Håkon Diursson, Isak Johansson och
poiken Gudmundh, den beskyllde mannen Måns
Jonsson blef allena inne widh Rätten, då wardt han
på dhet aldra flijt= och troligaste förmant till sannin=
gens bekiännellse, och förehölltz huru lijtet hans nee=
kande kan giälla emoth wittnens uthsagu, brukandes
Rätten dhe bewekligaste ordeformer som skie kunde
att komma honom att bekiänna, om han war skyll=
digh, men han neekade stadigt till dhen giernin=
gen, och att Håkon Diursson hade honom sådandt
för afwundh skull påfördt; Håkon Diursson blef
inkalladh och allfwarligen till sinnes fördh hwad
för een swår och högh saak detta är, och hwadh det
är att liuga ähra och lifff ifrån sin nästa, hwad straxt
herren Gudh hafwer dhem pålagdt att undergå,
som sådant giöra nembligen dhet samma som han sin
nästa achtat hafwer. Deut: 19: han will och wäll
bepröfwa sigh sielff, om han icke af haat eller illewill=
ia sådant honom Måns tillägger, Håkon Diursson
swarade, att han af sine Christendoms stycken och
Gudz ordh sådant hördt och lärdt hafwer, tagandes
Gudh till wittnes, att han ingen afwundh hafwer
hafft till honom af dhen förre ringa oredan dhem
emillan war, då dhe woro gårdboer, hade eij häller
tänkt denne grofe gierningen så snart uppen=
bahra, uthan att wänta till dess sådant elliest ibland
fålket hade begyntz att grunkas* och talas, som
och straxt skiedde, ty både Isak Johansson och poiken
Gudmundh som dher af wiste, hafwa fuller något lij=
tet öpnat munnen dher om för grannarne, säijandes
nu i Måns Jonssons åhöro orsaken, hwarföre han må=
ste saaken uppenbarligen och alldeles i liuset komma låta;
När talet om honom Måns så småningom begynte
gåå iblandh grannarne, och Måns dhet förmärker,
kommer han om fredagen näst effter sedan Håkon
sågh honom i dhen onda gierningen, och hafwer sin
broder Giermundh medh sigh, talandes Håkon
hördt här om till, dher han gick på reenen wid giärdz=
gården straxt hoos byn, då bäre dhe hugg på honom,
drogo hårdet af honom, dhet han nu upwijsar till
wedermåhl, war sedan denne Måns effter honom
medh een huggyxa, och hade när hindt honom medh
yxan, dher Måns icke hade stupat omkull, och Håkon
således undkommit, hafwa och Måns och hans broder
Giermundh undsagdt Håkon att döda honom for det=
ta tahlet skull; detta således wara tillgånget kunde
hwarken Måns eller hans broder neeka till in för
Rätten: Blef altså Håkon Diursson förorsakat både
af dheras undsägn, som det rychte som mehr och mer yp=
pades iblandh fålcket, att uppenbahra dhet han sedt
hafwer, fruchtandes för gudz hämdh och werdzligit*
straff, gick så till sin kyrkioherde först och sade för
honom, men som kyrkioherden swarade, dhet är een
saak som bör andragas för wärdzlige dommare, togh han
sin granne Isak Johansson medh sigh till Befallningz=
mannen på Ekesiö håfgårdh Johan Gierss, kallandes
Cronones Länssman Swen Swensson dertill, gaf saken
till kiänna, och blef således Måns Jonsson i arrest
tagen och fördh till Prophossen. Och såsom Tingz=
Rätten på sine trogne förmaningar ingen bekiän=
nelse af honom Mån Jonsson bekomma kunde,
begiärde Rätten af närwarande Prästmän, kyrkio=
herden i Wrichstadh, wyrige mester Lars Ternero,
och kyrkioherden i Hiellmsrydh wyrdige Herr Trulls
Chorao, dhe will taga honom Måns Jonsson, sampt
witten Håkon Diursson, Isak Johansson och poiken
Gudmundh Pehrsson afsijdes, och dhem hwar för sigh
förmana till sanningen, och att betrachta dheras ewiga
wällfärdh och saligheet, dhet dhe och effterkommo, gif=
wandes Rätten till swars, att dhe på dhet flijtigaste det
giordt hade, och hwadh wittnen widkomma, äro dhe på
sin saligheetz part ständige widh dhet sedt och bety=
gat hafwa, men den misstänkte Måns Jonsson är för=
sagdh att han hwarken wille höra dheras förmanin=
gar eller giöra någon sanskylldigh bekiännelse, tyckian=
des prästerne i sine samweten honom wara skylldigh
till gierningen. TingzRätten fan för den skull wå=
deligit att gifwa dhen beskyllte dilation till mårgons,
att betiänkia sigh wäll, medh förmaningh att bedia
Gudh om nådh och anda att komma till sanningens
bekiännelse, hwar om och wittnen icke mindre blef=
we förmante. Wille och Rätten i medlertijdh hafwa
saaken i noga betiänkande, och herren Gudh anlijta
om uplysningh till dess rätta afhielpande, hwar medh
desse parther giorde affträde, den beskylte insattes i
Cronones hächte, och Rätten företog sigh andre ährender
det öfrige af denne dagen att förhandla och afkienda.
Dhen 7 Junij om mårgonen företogh sigh TingzRät=
ten denne saaken till nogha öfwerwägande, finnandes
nödigt att inkalla dhen beskylllte Måns Jonsson innom
lychte dörar till wijdare förhöör, och medh största flijt ho=
nom förmante till sanningens bekiännelsse, han
wille betrachta sin siäls ewiga wällfärdh, här är nu
intet så mycket fålck inne, han will för Rätten bekiän=
na, men han sade alt neij till gierningen, och att dhe för
afwundh skull honom denne last påfördt hafwa, dhere=
mot förehöltz honom att han och Håkon Diursson hafwa
ju warit wänner, sedan dhe woro i oenighet om humblen
medh hwadh mehra, och sedan intet kifwat sigh emillan,
är ochså långh tijdh sedan dhe woro gårdboer, han sade, Hå=
kon hafwer bracht honom i dhen olycken, och kommett
honom ifrån sitt gårdzbruuk, swarandes honom af Rätten
att han och hans broder Giermundh hafwa ju burit hugg
på Håkon, hotadt honom till lijfet, och Måns warit ef=
ter honom medh yxan, och dher uthaf är Håkon worden
förorsakat att uppenbara hwadh han medh honom sedt
hafwer, effter han således war osäker om sitt lijff, elliest
begynte och dhet tahlet gå iblandh fålcket. Håkon inkal=
lades honom Måns till muns, då Rätten först än wijdare
och äfwen som i går förhöllt honom Håkon huru illa han
sätter sin siäl uth, om han foro medh osanningh, der till
han i Månsas åhöro medh höga förplichtelser sigh bedy=
rade dhet icke giöra, uthan han hafwer således funnet
Måns som förbemält är i dhen onda giärningen, och än=
nu upreppade på nytt alltsammans för Måns, dher på
förmältes dhem hwad protocollerat war om denne saa=
ken; Inkallades ochså desslikest Isak Johansson, hwilken
icke mindre åthwarandes att taga sigh till wara för
falskt wittnesbördh, hörde ochså af Protocollet hwad han
berättat hafwer, widh hwilket han alldeles war ständig,
Håkon och Isak woro både i går och dagh widh dheras be=
tygande heelt oförskrächte, men dhen beskyllte och
misstänkte Måns Jonsson mycket försagdh och bäfwan=
de. TingsRätten medh största åhåga* togh Saaken i öf=
werwägande, serdeles betrachtande dhen afwunden,
Måns säger skall wara emillan Håkon och honom,
så synes likwäll 1) hwadh trätaan om humblen och
giödslen widkommer, så är likwäll nu een godh tijdh
förleden sedan dhet war. 2) Blifwit wäll förlijkte.
3) Begge gådt till herrans Nattwardh. 4) Sedan intet
warit trätande. 5) Dy häller warit sedan på en gårdh
uthan haft bruuk på särskillte gårdar i Rys by. 6) Haf=
wer icke heller Håkon uppenbarat denne giernin=
gen förr än han medh hugg och hotande till lijfwet
aff Måns och hans broder blef öfwerfallen. 7) hwad Isak
widkommer, hafwer han emot honom intet annat, än
han hafwer tillijka medh Håkon wittnat och sagdt så
mycket han sågh och wiste. 8) hwad gårzbruket widkom=
mer Måns säger dhe begge hafwa bracht honom ifrån,
så befinnes att the intet hafwa tagit hans gårdzbruuk,
eij heller dhet nu någonderaa hafwa, uthan är kommet
honom ifrån sedn han blef fängsligh, som och af Nem=
den berättas att denne Måns för fattigdom skull
icke än tå hade kunnat upså gården i wåår. Tycker
för denskull TingzRätten att Månses föregifwande i
detta icke stort är att considera, uthan serdeles upp=
spunnet att giöra dhem till afwundzmän, att dheras
wittnande intet witzordh gifwes skulle, och war altså i
detta Rättens betänkiande, att dhe såsom owällde* wit=
nen, sine berättelser medh Eedh bekräfta måge.
Formerades fördenskull Eeden för dem således, först för
Håkon Diursson. Iagh swär widh Gudh och hans
hellga Euangelium, att allt dhet iagh hafwer inför Tingz=
Rätten berättat om Måns Jonsson i Ry, så är dhet
Sanfärdigt, att iagh och min poike Gudmundh hafwa
medh wåra ögon sedt Måns i dhen fullkomlige weder=
styggelige tijdelagz gierningh medh sitt egit Creatur ett
rödt Stoodh, och denne berättelsen icke giordt af någon
afwundh, uthan af itt rätt samwetes nijt, fruchtandes
för Gudz hämdh, dher iagh detta förtijga skulle, hwar=
före iagh och min berättellse i denna Saak alldeles Stad=
fäster, widh min ewiga wällfärdh och Saligheet, bedian=
des migh så sandt Gudh hiellpa till lijf och siähl, som
iagh rätteligen hafwer denna Saak framfördt, och
tager dhet på mitt samwete sådandt answara in för
Gudh dhen alldrahögste.
Iagh Isak Johansson, swär widh Gudh och hans helga
Euangelium, att dhet alt är sanfärdigt, hwadh iagh om
Måns Jonsson i Ry, om denne Saaken, tijdelaget angå=
ende berättat hafwer, och att iagh dhet icke af någon
afwundh och illwillia giordt hafwer, uthan sanningen
till uplysningh, så sandt hielpe migh Gudh till lijf och siäl
och att dhet goda iagh tänker migh till i detta och dhet till=
kommande lijfwet.
Inkallades dhen beskyllte Måns Jonsson, sampt wittnen
Håkon Diursson och Isak Johansson, och tillfrågades bemelte
wittnen, om dhe medh dheras liflige Eedh tryggeligen
kunna bekräfta, dhet dhe i denne saak om Måns
Jonsson berättat hafwa, dher till dhe swarade, ja dhen
dyraste Eedh som Rätten oss will förestafwa; Effter
wijdare förmaningh att betänkia sigh wäll, uplästes
åfwanskrefne Formular för dhem, om dhe fördenskull
trodde sigh till dem praestera, hwar till dhe bägge swara=
de att dhe medh gode samweten kunde dhet giöra,
hwarföre öpnades Tingstugudören, och allmogen in=
trädde, då åthspordes allmogen om begge dhesse per=
soner hwadh låfordh dhe hafwa, dher till alle swa=
rade att dhe äro ährlige och trowärdige män, och af
dhem är alldrigh något annat spordt, än ähra och gott,
tillspordes och serdeles grannarne i Rys by, så månge
som nu tillsädes woro, hwadh Skåttzmål* dhe wille gifwa
dhem, dhe swarade at dhe äro ährlige och uprichtige
män, frågades ochså om dhe wiste något annat med
dheras granne Måns Jonsson? Dhe swarade, eij heller
något ondt om honom förra hördt eller spordt hade,
hwadh dhe elliest tychte om dhet rychte han nu är uthi?
eSwarade, dhe kunde intet någott dher om wetta, om
dhe kunde gå lagh medh honom? Dher före budho
dhe sigh Gudh nådeligen bewara, och stego tillba=
kars. Förestafwades altså Eeden först för Håkon
Diursson, som är nu man om någre och 40 åhr, när
Eden war utstafwat, tillade han desse orden, Gudh
fördömme migh om icke hwart ordh är sandt
som iagh om Måns i dhenna Saak berättat hafwer,
sade och till Måns, du weest att du således hafwer bu=
rit digh åth, der till han swarade, Gud weer dhet.
Isak Johansson öfwer 50 åhrs ållder aflade ochså den
Eedh som honom föreskrifwin war; Och ehuruwäll
Måns Jonsson ännu förmantes till sanningens be=
kiännelse, neekade han doch, oachtat han nu
hördt hade, huru högt wittnen sworit hade, hwar=
före giorde han såwäll som alle andra affträde.
TingzRätten företogh sigh saaken till ändteligit
Slut och afdömmande, förandes sigh till sinnes föll=
iande skiähl af hålldne Ransakningh, såsom:
1) att Måns Jonsson tillstår sigh warit på måsen sam=
ma gångh, ledt dhet swarta Stodet upp dher tårtt
war, och sedt effter om skoerne suto faste, som han in=
wänder. 2) huru såsom Prästerne, widh dhen för=
maningh dhe till honom gioree, finna honom
skylldigh till dhena gierningh. 3) att han så
skiälfwande och bäfwande är. 4) Wittnens berät=
telser på högt bedyrande, och att dhe så ståndach=
tige och oförskrächte äro. 5) Grannarne i Ry, bode
sigh rätt nu Gudh bewara att gå lagh med honom.
Blef altså häradz Nemdh påminnt dheras skyll=
digheet effter lagh, wäria eller fälla, förehölltz
dhem ochså dömar Reglerne, huruledes i mör=
ka och twifwelachtige saaker är bättre wäria än
fälla, och sidst förelästes dhem dhet 14 Capitel aff
höghmålabalken dhe wille fördenskull sigh wäll här
uthinnan huxa* och betänkia, och gifwa serdeles
och hwar för sigh sin meeningh tillkiänna, hwil=
ket dhe och giorde, begynnandes på dhen sidsta, och
instämde eenhälleligen dher uthi, att dhe af åfwan=
skrefne Ransakningh och omständigheeter icke kun=
na honom Måns Jonsson wäria, uthan finna ho=
hom i sine samweten skylldigh till denne gierningh
och fördenskull effter dhet 14 Capitel höghmålabalken LL
böhra tillijka medh Creaturet lijf mista och i båle bren=
nas.
In kalllades bemelte Måns Jonsson, sampt Allmogen, då
blef domen publicerat och afsagdh. Sedan han hade hördt
domen, sade han, Iagh will gierna döö för dheras
osanna wittnande skull, och såge gierna dhet kunde
skie rätt nu här uthe på platzen, Iagh måtte fådt
gå lagh för detta. Honom swarades, han hafwer att
förwänta ändteligh resolution ifrån dhen höghlåflige
Konglige Håfrätten, under hwilkens höghwijse bepröf=
wande, och wijdare omdömmedhen och ödmiukeligit
remitteras.” * excipera: invända [SAOB]
* wederdelomän, vederdeloman: motpart i rättstvist, ofta med nedsättande betydelse.
* kräbbla: träta, tvista, käbbla [SAOB]
* måsen: mossen [SAOB]
* giärdsell, gärdsel: virke till uppförande av gärdsgård [SAOB]
* sputet, sput: om utsprutande kraftig stråle av vatten eller annan vätska [SAOB]
* drättigt: dräktigt
* maes: manen
* grunkas, grunka: mumlas, gå rykten om [SAOB]
* werdzligit: världsliga
* åhåga: aktsamhet [SAOB]
* owällde, oväld: rättvisa, opartiskhet [synonymer.se]
* Skåttzmål, skottsmål: utlåtande [SAOB]
* huxa, hugsa: ha uppmärksamheten riktad på [SAOB]
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 2340 / sid 45 (AID: v190305.b2340.s45, NAD: SE/VALA/0382503)
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v190305?image=2340
För utslaget i Göta Hovrätt, se avskrift 1673-10-18§: Tidelag.
Ordinarie vinterting 1674
1674-02-19 §18 Hor
Sammanfattning: Kronans befallningsman Petter Drufwa meddelade rätten att Kvartermästaren Anders Johansson från Slageryd är anklagad av en kvinna vid namn Marit Persdotter för enkelt hor. Kvinnan har avlidit men erkände på sin dödsbädd inför prästen Herr Anders i Broddatorp att Anders Johansson hade haft en olovlig relation med henne. Trots tidigare uppmaningar att inställa sig har Anders Johansson inte dykt upp inför rätten. Hans hustru hävdade att han är allvarligt bränd av krut och inte kan lämna sängen. Han har försökt att försvara sig skriftligt, men det finns inga andra bevis än hans egna ord. Rätten ålägger nu Anders Johansson att befria sig med en 12-mannaed vid nästa ting. Forts från 1673-06-06 §17, forts 1674-06-01 §13.
Åklagare: Kronans befallningsman Peter Druva
Svarande: Kvartermästare Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Konan Marit Persdotter, avliden.
Omnämnd: Komminister Andreas Broddorphius i Broddatorp, Ramkvilla(F)
”Cronones Befallningman Wällbetrodde Petter drufwa
angaf för Rätten, dhet Qwartermästaren Anders
Johanßon i Slagerydh och Bäckaby sochen, gifftman, är be=
skylt af een kåna Maret Pärsdotter benämbdh, att han
skulle hafwa hafft olofligit umgenge och bedrifwit en=
fallt hoor med henne, hwilken kåna är genom döden af
leden, och bekiände på sitt yttersta för prästmannen
Herr Anders i Bråddetårp och andra flere, när han
henne medh Herrans Höghwärdiga nattward bespijsade,
att Anders Johanßon hafwer hafft medh henne
oloflig beblandelse som förmält är, hwarföre är han
på wårtinget Ao 1672 dherföre worden anklagadh
och tingfördh, och skall tå effter Befallningzmannens
berättellse honom hafwa warit pålagdt gåå lagh för den=
ne beskyllningh och uppenbara rychte, men sedan
sigh icke instält, hwarken på dhetta eller dhe förrige
tingen, uthan hans hustru nu här tillstädes berätta=
de honom wara af Krut så illa förbrändh, att han
kunde hwarken gåå eller någorstädes uthur sin sängh
komma, inlefwererade hon fördenskull sin mans
skrifftelige relation och inlaga, om dhenne saken, hwar=
uthinnan han widlyffteligen söker till att refutera* den=
ne beskyllningh, men är altsammans hans blotta be=
rättellse och relation, hwarföre kunde Rätten eij ähr=
kiänna dhet för någre skiähl till att befrija honom
medh och fördenskull kommo fölliande skiähl Tingz=
rätten i betänkiande.
1/ Är kundbart att bemelte Kåna Maret Pärsdotter
hafwer på sitt yttersta bekiändt honom Anders Johans=
son hafwa hafft olofligh beblandelse medh sigh, och att
hon hafwer warit hafwandes när hon blef dödh,
hwilket han ei neekar till, nembl: att hon hafwer
så bekiändt.
2/ Hafwer bemelte Anders Johanßon så mycket mehr tagit
saken uppå sigh, som han ingen gångh hafwer sigh instält på
1673 åhrs Tingh, ehuruwäll han uthi sin inlaga tillstår sigh
hwar gångh laghligen hafwa warit citeradh, jämwäll
och een gångh af Hr Landzhöfdingen här i lähnet.
3/ begiärar han för månge orsaker skull att Tingzrät=
ten wille denne saak medh ändteligit sluth nu den=
ne gången afhielpa.
4/ Hafwer han inge skiähl att giöra Kånans yttersta
och godwilliga bekiännelse om intet, uthan allenast
sin egen berättellse.
Hwarföre fan Rätten skiähligt att Qwarter=
mästaren Anders Johanßon, skall befrija sigh medh e=
degångh sielff tolffe å nästa tingh.”
*refutera: motbevisa; bestrida, förneka, tillbakavisa [SAOB]
Sammanfattning: Håkan Persson och Lars, båda från Rösås, dömdes till böter 9 mark vardera för slagsmål utmed kyrkvägen där de knuffat omkull varandra, dock utan något blodvite.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Håkan Persson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Svarande: Lars i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman Swen Swensson i Löfzhullt
angaf för Rätten itt slagzmåhl som är skiedt emil=
lan håkon Pährsson i Rösås och Lars ibidem, på
kyrkiowägen, nembligen att dhe hafwa hwar andra
stödd omkull, men intet blodwijte är fhem emil=
lan skiedt, hwilket bägge bekinna. dherföre
böthe hwardera 9 mark efter dhet 13 Capit: Edzöres
ballken LL.”
Sammanfattning: Ett köpebrev visades upp för tingsrätten, daterat 1670 av Djur Svensson i Skepperstad, där han med sin hustrus medgivande sålt en färding i Skepperstad Övergård till mågen och löjtnanten Sven Götesson för 24 daler.
Säljare: Djur Svensson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Köpare: Löjtnanten Sven Götarsson, måg till Djur Svensson.
Omnämnd: Elin Djursdotter, gift med Sven Götarsson.
”Framtreddes för Rätten itt Kiöpebreef, gifwit och
underskrifwit af Diur Swensson uthi Skiepper=
stadh Aoo 1670 dhen 4 Aprilis, dher uthi han tillstår
och bekiänner, att ha medh wällbetänkt modh, och
medh sin hustrus samtyckie hafwa sålt och uplå=
tet sin mågh Lieutnampten Swen Giötharsson een
fierdingh uthi Öfregården i Skiepperstadh för
reda penningar tiugu fyra Rijkzdaler, dhem han
bekiänner sigh hafwa bekommet, dhen sidste pen=
ningh medh dhen förste, att han är aldeles wäll till=
fridz och åthnögdh. Så emedan förbemelte gårdefierdingh
i Öfregården uthi Skiepperstadh är här å tinge up=
buden lagh= och fullstånden, hwarföre afhändes dhen
ifrån Diur Swensson, hans hustru och dhe andre hans
barn, och arfwingar och tillägnas Leutnampten Swen Giö=
tharsson, hans hustru Elin Diursdotter, dheras barn och
arfwingar födda och ofödda, med huus, jord, åker, ängh etc:”
Sammanfattning: Den gifte kvartermästaren Anders Johansson från Slageryd anklagades för en påstådd sexuell relation med den avlidna Maret Persdotter, som på sin dödsbädd erkänt för prästen Anders i Broddatorp. Trots flera uppmaningar att inställa sig inför rätten har Anders Johansson undvikit detta genom olika förevändningar. Trots anmaningar från både rätten och andra har han inte bekänt brottet. Trots att det inte finns vittnen som kan bevisa anklagelsen, bedömer rätten att det är sannolikt att Anders Johansson haft en otillbörlig relation med Marit Persdotter. Han döms därför att böta 80 daler silvermynt för enkelt hor samt till uppenbar kyrkoplikt. Forts från 1674-02-19 §18.
Åklagare: Länsmannen Knut Karlsson
Svarande: Kvartermästaren Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Konan Marit Persdotter, avliden.
Omnämnd: Komminister Andreas Broddorphius i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Major Per Stålhammar
”HäradzLänßmannen Knut Carlßon påminte Rätten
dhen beskyllningh och grofwa rychte som Qwartermä=
staren Anders Johanßon gifft man och boendes i Sla=
gerydh och Bäckaby sochen, är kommen uthi, nembl:
att een kåna Maret Pärsdotter som är genom döden
afleden hafwer bekiändt på sitt yttersta för Präst=
mannen Her Anders i Bråddetårp, när han henne
medh Herrans Höghwärdiga nattward bespijsade att
bemelte Anders Johanßon hafwer medh henne Hafft o=
låfligh beblandelse, och bedrifwit eenfalt hoor, hwilket
hon på sin siäls saligheet icke förtijga kunde, och för=
denskull är bemelte Anders Johanßon worden tingfördh
Ao 1672 på wårtingit, men sedermehra sigh icke instält
uthan igenom hwariehanda prætexter* och föregifwande
sökt sigh undandraga ifrån dhet ene tinget effter dhet an=
dra; altså blef å senaste wintertingh Ao 1674 dhen 19
Februarij honom pålagdt gåå lagh för dhenna beskyll=
ningh, hwilken Eedegångh han effter tillfrågan säger
sigh eij kunna fullgiöra eij häller hafwer med sigh den
ringaste som will för honom præstera juramentum cre=
dulitatis*, uthan upwijsar Länßmannens Cnut Carlßons
citation ställt i gemeen till alle dhe som hafwa att till=
wijta honom något för detta hoor, att dhe skulle möta
honom till swars widh Wästra Häradz Sommartingh,
hwilken stämningh han hafwer låtit upläsa på pre=
dikiostolerne, och emedan ingen framteer sigh som
kan bewijsa honom med wittne, eller honom dhet
tilläggia, förmeente han sigh böhra giöras frij för
detta rychte, och om någon kunde honom dhetta
bewijsa, badh han den gå fram, högeligen förplich=
tandes sigh wara oskyldigh i denne saak, och sade att
kånan skulle intet hafwa warit widh sitt rätta snil=
le* och förståndh när hon detta berättat hade, men
hade dher till inge andre bewijs än sin blotta be=
rättellse. Hr Majoren Wälb: Pehr Ståhlhammar
förmante Anders Johanßon att bekiänna san=
ningen och sade sigh häller willia hielpa honom nå=
got till att bötha för sigh medh, än swäria med honom,
men kunde hwarken Rättens eller andras
förmaningar bringa honom till någon bekiännelse;
hwarmedh han tillijka medh Tingzallmogen giorde
affträde. kommo fördenskull fölliande skiähl Tingz=
rätten i öfwerwägande och betrachtande.
1/ Tillstår Anders Johanßon sielf dhet kånan hafwer
bekiändt honom hafwa hafft med sigh olofligh beblandelse,
hwilket åthskillige wittneskriffter som Nämden berättar
här om i Rätten wara inlagde, betyga.
2/ är han mehr än för tu åhr sedan worden dherföre ting=
fördh, och sedan undandragit sigh ifrån Tingen, dhen
ene gången effter dhen andra, hwilket han wißerli=
gen intet hade giordt om han hafwer warit oskyldigh,
uthan fast mehra sökt att befrija sigh ifrån sådant
grofft rychte.
3/ Intet kan fullgiöra dhen edegångh som honom på
senaste wintertingh blef pålagdh och nu borde skie,
altså böhr han fällas åth saken i Krafft af dhet 19 Capit:
TingmålaBalken LL såsom och af dhet 34 Capit: eod: tit.
4/ Anbelangande hans föregifwande att ingen kan honom
denna hordomslast tilläggia, så är lätt för honom att uhr=
sächta sigh dher kånan nu är dödh, och honom icke till swars,
och såsom sådanne laster äro mörksens giärningar, alt=
så är dhetta olofliga umgenget uthan all twifwel skiedt
uthi hemlige rum, att ingen annan kan hafwa sedt
sielfwa olofliga gierningen, doch hafwer itt allment
rychte gådt om honom för dhetta iblandh gemene man.
Uplästes fördhenskull mehrbe:te 19 och 34 Capit. TingmålaBalken
för Nämden sampt Straffordningens 1 punct, då
Nämden effter tillfrågan eenhälleligen slutade att dhe
i sine samweten eij kunna befrija honom Anders
Johanßon ifrån denna gierningh, hälst emädan
dhe af hans lösachtiga lefwerne wetta att dhe al=
tijdh hafwa hördt honom hafwa warit een hoor=
achtigh Karl.
Hwarföre af ofwanberörde skiähl kunde Tingzrät=
ten icke befrija qwartermästaren Anders Johanßon
ifrån dhet olåfliga umgenge som kånan Marett
Pärsdotter på sitt yttersta hafwer bekiändt ho=
nom hafwa medh sigh hafft, uthan fan honom dher
till skylldigh wara, och fördenskull skola bötha
80 daler Sillfwermynt för eenfallt hoor, jämwäll
och stå uppenbahra Kyrkioplicht.”
* prætexter, pretext: förevändning, svepskäl, täckmantel [SAOB]
* Juramentum credulitatis: ed eller löfte om trohet [chatGPT]
* snille: klokhet, begåvning [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Erland Svensson och kvinnan Ingrid Månsdotter i Slageryd anklagades för lägersmål, vilket de erkände skett på en kronogård. De hade också fått ett barn tillsammans. Erland dömdes att betala 40 mark i böter och Ingrid 20 mark. Erland skulle dessutom, enligt egen överenskommelse, ge Ingrid en tunna säd för barnets underhåll, och båda skulle stå skrift inför kyrkan.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Drängen Erland Svensson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Ingrid Månsdotter i Slageryd, Bäckaby (F)
”Anklagade och så Länsmannen Swen Swensson dren=
gen Erlandh Swensson i Slagerydh i Bäckaby
sochen som hahwer hafft olåfligh beblandelße med
Kånan Ingridh Månsdotter, hwilket dhe ochså be=
kiänna wara skiedt på Cronogården dher sammestä=
des, och hafwa ochså aflat sigh emillan barn; böter
drengen Erlandh Swenßon fördenskull 40 mark och
Kånan Ingrid Månsdotter 20 mark. Skall och dren=
gen effer sin egen tillsägelse in för Rätten gifwa
Kånan een tunna sädh till barnetz underhålldh och
bäggie stå skrifft.”
Sammanfattning: Josef Jonsson i Slageryd, Bäckaby socken, klagade på drängen Erland Svensson i samma by för att ha dragit honom i håret och slagit honom. Vidare hade Erland beskyllt Josef för att ha sått på en fälla som Erlands far hade huggit samt att Josefs hustru skulle stulit rovor från dem. Erland hävdade emellertid att Josef slagit honom och kallat honom ”horerijdare”. Båda parterna förnekade beskyllningarna. Rätten dömde att både Josef och Erland skulle betala 3 mark i böter vardera för bråket, samt att Josef fick behålla fällan som han sått då denne inför rätten bedyrade att han hade själv huggit den.
Kärande: Josef Jönsson (Jonsson) i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Erland Svensson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Josep Jönßon i Slagerydh i Bäckaby sochen klagade
öfwer drengen Erlandh Swenßon uthi samma by, som
skall hafwa hårdragit och slagit honom, beskyllandes
honom, såsom han skulle sådt een deel af een fälla
som Erland Swenßons fader skulle hugget, hwil=
ket Erland Swenßon tillstår, men berättar dher
emoth att Josep hafwer ochså slagit honom, och kallat
honom horerijdare, och drengen skulle beskyllt Josepz
hustru såsom hon skulle stulet rofwor, till hwilka be=
skyllningar dhe å begge sijdor neeka, att dhe sådant
på hwar andra skole uth kastat. Öfwer denne saak
war Rättens uthslagh att Josep och Erland Swens=
son skole bötha hwardera sine 3 mark effter det 13 Capitel
Såram[ål] M. Willia. den twistige fällen skall Josep
behålla, emedan han den sådt hafwer, sampt högeli=
gen sigh in för Rätten bedyrat att Hafwra hugget henne.”
Sammanfattning: Kronans befallningsman, Lars Kjellman, informerade rätten om att Erland Svensson i Slageryd, Bäckaby socken, fått ett barn med Kerstin Persdotter i Rösås, vilken dog under förlossningen. En attest från prosten Gudmund Stapelius visade att Erland avsåg att gifta sig med Kerstin och hade hennes föräldrars godkännande. Befallningsmannen frågade rätten om Erland skulle bötfällas för lönskaläget eller frias. Rätten beslutade att eftersom Erland hade föräldrarnas samtycke och prostens stöd för äktenskap, skulle han slippa böter för lönskaläge men betala 3 mark för utebliven stämning.
Åklagare: Kronans befallningsman Lars Börjesson Kjellman
Svarande: Erland Svensson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Kerstin Persdotter i Rösås, Bäckaby (F). Avliden.
Omnämnd: Prosten Gudmundus Stapelius i Fröderyd (F)
”Cronones Befallningman Wällbet:de Lars Börgießon Kiäll=
man gaf Rätten tillkiänna, att Erlandh Swenßon i Sla=
gerydh och Bäckaby sochen hafwer aflat barn i fäste medh
Kierstin Pärsdotter i Röößas, som uthi födzletijden är
dödh blifwen, insinuerandes* dher öfwer Probstens Magistri
Gudmundi Stapelij Attestatum, att be:tet Erlandh hade
welat ächta henne Kierstin dher hon hade lehwat, och
dher till hafft hennes förälldrars samtyckie; förfrå=
gandes sigh Befallningzmannen, om han Erlandh skall
något för lönskelägret plichta, eller förklaras frij?
hwar på folgde Rättens swar, att emedan han Erlandh
hade hennes föräldrars samtyckie att wijgas widh
henne, dher hon hade leffwat, och Probsten således medh
sin Attest eendels förklarar warit itt Ächtenskap: dy
blifwer Erlan Swensson förskont för bötterne för
Lönskelägret; Men plichtar 3 mark för Stämbningz för=
sittiande.”
* insinuerandes, insinuera: här i betydelsen framföra, underrätta [SAOB]
* eendels, endels: i viss mån, tämligen, i vissa avseenden, nästan [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Per Bengtsson i Bäckaby (F) var under vintern samma år införd och skriven till knekt men begärde då att han skulle bli fri och lovade länsmannen att ge honom vad som helst för att slippa. Länsmannen Sven Svensson uträttade så att han blev fri från utskrivningen och lade av egna medel ut 4 Riksdaler samt lovade ytterligare 2 Riksdaler till bokhållaren Sven Roth för dennes hjälp. Men nu ville Per Bengtsson inte ersätta länsmannen för hans utgifter och denne besvärade sig därför inför häradsrätten för en sådan otacksamhet. Rätten dömde Per Bengtsson att betala sex Riksdaler, vilket till en del gick till Per Jonsson i Doestorp som tog knekttjänsten i Per Bengtssons ställe.
Omnämnd: Sven Svensson Lövman d.ä, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Per Bengtsson, dräng i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Roth, bokhållare
Omnämnd: Per Jonsson, soldat i Doestorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jakob i Hjärtlanda, Hjärtlanda (F)
”Cronans Länsman Swen Swensson anmälte för Rätten, att drengen Pehr Bengtsson i Bäckaby hafwer Anno 1676 i wintras på Ordinarie Skrifningen warit infördh och Skrifwen till Knecht, hwaröfwer hafwa han tiensteligen begiärt att Länsmannen wille genom förböner bringa honom ifrån Knechtetiensten ledigh och frij, belåfwandes sigh gierna willia uthgifwa, hwad som hällst Länsmannen uppå hans wegnar i discretion* uthlåfwa wille, dhenne drengens begiäran hafwa Swen Swensson hoos Bookhållaren Swen Root insinuerat**, och bemälte Bookhållare uthrättat och skrifwit så mycket effter Swen Swenssons anhållande, att samma dreng är blifwen uthskrifwen af Knechterullarna, och een annan igen insatt, dher emot hafwer Swen Swensson då straxt af sin egne medell på drengens wägnar gifwit Bookhållaren 4 Riksdaler, och låfwat att drengen skulle gifwa honom 2 Riksdaler dher till; nu sedan dhenne Pehr Bengtsson är worden ändtledigat ifrån sådant beswär, will han hwarken betahla till Länsmannen sine uthlagde 4 Riksdaler eller dhe 2 Riksdaler som Länsmannen hafwer caverat före; altså beswärade sigh Länsmannen Swen Swensson öfwer sådan hans tacksamhet. Så medan drengen Pehr Bengtsson icke kunde werka till dhet som Länsmannen berättat hafwer; altså fan Rätten skiäligt, att han skall betahla icke allenast dhe uthlåfwade 2 Riksdaler till Bookhållaren Rothen, uthan och så till Länsmannen Swen Swensson hans uthlagde 4 Riksdaler, hwilka 4 Riksdaler han afkortar uthi Knechtens Pehr Jonssons lego i Doestorp och Bäckaby sochen, som sedermehre insatter och lagder är, hwilket Jacob i Hiertlanda bewittnar wara afhandlat och slutet dhem emillan.”
* Diskretion: godtycke att göra o. låta med något som man vill, fritt förfogande [SAOB]
** Insinuera: här i betydelsen framföra, underrätta [SAOB]
Sammanfattning: Löjtnanten Per Espings hustru låter stämma grevinnan Anna Maria Krus för ett fällehygge som hennes frälsebonde Per Nilsson i Kullabo låtit göra. Befallningsmannen Per Jönsson Ohlman begärde även att Jon i Bjuramålen inte för bort sin säd till dess en syn har gjorts. Därutöver besvärade sig befallningsmannen också över ett fällehygge av Sven Jonsson i Vallsjö som inkräktat på grevinnans gård i Torset bys ägor, begärde han även här syn av nämnden som beviljades.
Omnämnd: Grevinnan Anna Maria Kruus
Omnämnd: Befallningsmannen Peter Jönsson Ohlman
Omnämnd: Löjtnanten Per Esping
Svarande: Bonden Per Nilsson i Kullabo, Hylletofta (F)
Omnämnd: Jon i Bjuramålen, Hylletofta (F)
Omnämnd: Sven Jonsson i Vallsjö, Vallsjö (F)
”Grefwinnans höghwällborne fru Anna Maria Kruss Be=
fallningzman Pehr Jönsson Olman gaf Rätten tillkiänna
att Leutnamptenh Espingens hustru hafwa låtit
stämma wällborne grefwinnans frelsebonde Pehr Nilsson
i Kulleboda för fällehygge, och emedan klaganden
intet är kommen tillstädes, anhåller swaranden
om hemlåst(?), hwilket honom ochså bewilliades.
Begiärade ochså Befallningzmannen förudh till
Jon i Biurmålen att han säden intet bortförer
uthan låter stäckia henne på twisteplatzen emillan
Biuremålen och Kulleboda, dher hon wäxen är, till
dess en syn der på komma kan, hwar till blefwe uppå
Befallningzmannens begiäran förordnade Nämde=
männen Måns Brenningh och Bengt i Horsare, och
samma förbudh blef honom meddelt.
Beswärade sigh ochså Befallningzmannen Pehr Jönsson0
öfwer Swen Jonsson i Wallsiö som skall hafwa hugget
en fälla på Grefwinnans gårdars ägor i Torsö by,
begiörandes Rätten wille förordnda twenne Nämdemän
till att syna fälla, hwar till bewillades och beordrades
Jon i Hårsa och Jon i Hultsiö.”
* stäckia, stäcka: i sammanhanget torde betyda lägga säden i stack [SAOB]
Sammanfattning: Tvådelarna av halva Hjälmåkra Norrgården tingskötes efter köp 1675-08-20. Säljare var Daniel Jonsson och köpare Börje Persson (avliden) och hans hustru Anna Håkansdotter.
Säljare: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Börje Persson i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden.
Köpare: Anna Håkansdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F), varit gift med Börje Persson.
”Inleffwradhess i Rätten ett Köpebreff, gifwit och underskrijfwit
aff Daniel Jonson i Hielmåkra dhen 20 Augustij 1675 hwaru=
thi han tillstår och bekänner sigh hafwa försåldt till framledne
Börge Pärssons hustru, Anna Håkonsdotter i Hielmå=
kra, ibidem, Skattejordh i Hielmåkra twådelarne nembligen ett halft=
ne Norragårdhen i Hielmåkra, för 24 Rixdaler a 6 mark Silfwermynt
hwilka penningar han tillstår sigh till fullo nöije wara be=
tahlte, afhänder fördenskull sigh sin hustru och arfwingar
bemelte twådelarne aff Norregårdhen i Hielmåkra, och dhen
hemmuller och tingsköter till bemelte hustru Anna Håkons=
dotter henness barn och arffwingar till wällfången oklandrat
och Ewärdeligh egendom medh huus Jordh uth. och Såsom dhen
skattejordh är her å tinge laghbuden och fullstånden der
dess dhetta köp ständigt nu och tillkommandhe tij=
der.”
Sammanfattning: Måns i Ingarudu anklagar en pinkare, som vistats hos Per i Gudmundsås, för stöld av hans häst.
Omnämnd: Måns i Ingarudu, S Solberga (F)
Omnämnd: Per, skytt i Gudmundsås, Bäckaby (F)
”Skytten Pähr i Gudmundåhs anklagas af Måns i Ingarud, som widh midsommar Sidstförlidne hafwa mist en häst, och misstänker han för samma häst en pinkare som Pähr i Gudmundåhs hafwer i 14 dagars tijd hafft uthi sitt huus, och haffwer dhenne pinkare ingen natt dristadt sigh till att ligga hemma i sängen uthan i skogen så wäll som och intet bordtz lita någon främmande [-] sigh, medh mehra som kundhe göra honom misstänckt, williandehs förplichta Pär i Gudmundåhs, att förklara sigh hwarföre han en sådhan person fijt och hemmat hafwer; hwaremoth Pär i Gummenåhs inwänder att samma pinkare hafwer intet hemligen warit hållen uthi hans gårdh Emädan många af grannarna, hafwa warit dher och willliat städia bemälte pinkare till kittare, Elliest haft han och warit bekand för här i orten förr, och intet hördtz uthaf honom annat än ährligit och godt, hafwer och haft pass medh sigh, bygdt hoos honom kättlar och grytor, men att han intet bordz liggia hemma huusen, [-] han sagdt sigh warit i färdh medh [-] för hwilka han fruchtadh, hwilket Pär i Gummenåhs tillbuder sigh till onsdagen medh wittnen att bwijsa, hwilket och blef honom af Rätten pålagdt.”
Sammanfattning: Abraham Bosson i Slageryd och Gudmund Nilsson i Äsprilla vittnar till en pinkares* försvar, vilken blivit anklagad för häststöld. Pinkaren frias från anklagelserna. Fortsättning från 1678-10-14 §14.
Omnämnd: Per, kronoskytt i Gudmundsås, Bäckaby (F) Vittne: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F) Vittne: Gudmund Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Skytten Pähr i Gummenåhs, instälte sigh efter TingzRättens pålago och sitt [-], medh sina wittnen, som han sigh dagen tillförne haffwer påberobat, uthi dhen honom tillwitte saak för en pinkare* han hyst haffwer, som woro Abraham i Slagery och Gudmundh Nilsson i Esprilla, hwilka effter aflagdh Edh wittnadhe att dhenne ofwanbemälte pinkare intet haffwer hemmeligen warit hållio uthi Pährs huus i Gummenåhs, Emädan han ochså haft warit hoos dhem i dheras hemman, bygdt hoos dhem kittlar och grytor, jämmwäll warit har i orten tillförndo bekant, och intet hördt uthaf honom annat än alt ährligt och godt. Ty blifwer och Pähr i Gummenåhs för alt [-] tilltaal i dhenne saak befrijadt.”
* Person som drar omkring i landet och försörjer sig med att förtenna grytor o. d.; landstrykare [SAOB].
Sammanfattning: Jöns Jönssons arvingar i Kallsjö gör anspråk på sitt fädernesarv vars lösöre fortfarande är innestående hos sin faster Anna Jönsdotter. Angående lösörets värde åberopar hon ett dokument, vars original finns i Anders Perssons ägo och ombeds därför visa upp detta till nästa ting. I mellantiden medgives Jöns Månsson, gift med en dotter till Jöns Jönsson, av rätten rättighet att flytta till sin hustrus arvejord i Kallsjö och byta hus med Anna Jönsdotter.
Omnämnd: Jöns Jönsson i Kallsjö, Fröderyd (F), avliden.
Omnämnd: Hustru Anna Jönsdotter, syster till Jöns Jönsson.
Omnämnd: Anders Persson
Omnämnd: Jöns Månsson i Kallsjö, Fröderyd (F), måg till Jöns Jönsson.
”Instälte sigh Jönss Jönssons arfwingar i Kallsiö, om dhet
arf som dhem efter sin fadher i Löössöhren tillfallit är och
hoss dheras fadhersyster hustru Anna Jönsdotter innostår,
dy* Såsom hon beropar sig på några Original bytesslängder
som dhetta arffz Quantum* uthwijsa kunna, hwilka längder
Anderss Pärsson innehaffwer inegorns – fördhenskull
bemälte Längder in originali till nästas tingh framskaffa.
I midler tijdh tillståss Jönss Månsson framledne Jönss Jönsonss
mågh i Kalsiö, oemotsägeligen infflyttia på sin hustrus arfwe=
jordh i Kalsiö och till att byta husen Emillan Jönss Månsson, och
hustru Anna Jönsdotter, forordnadh Johan i Holmesshult och
Nils i Ramquilla, Skola och Arfwingare, medh hustru Anna
Jönsdotter sin Emillan lijquidera, på sina Prätensioner upp=
rätta å lägge sijdhor Rechningar och Contra Rechningar, till
nästa tingh.”
* dy: ty
* Quantum, kvantum: vad något belöper sig till, viss summa, visst belopp [SAOB]
* Prätensioner, pretention: anspråk, krav, fordran [SAOB]
Sammanfattning: Sven Gudmundsson i Puketorp anklagade Lars i Gammalstorp för att ha tagit fem bördor hö med våld. Lars försvarade sig genom att hävda att en ryttarkorpral hade varit inkvarterad hos honom och att Lars inte hade hö till dennes häst. Korpralen hade därför tvingat honom att ta hö från Sven. Sven berättade emellertid att Lars tidigare hade försökt köpa hö av honom men hotat att ta det om han inte fick köpa. Lars förnekade hotet. Rätten beslutade att Lars skulle slippa böter eftersom korpralen tvingat honom, men han skulle betala Sven för sex famnar hö, vilket motsvarade tre mark.
Kärande: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Lars i Gammalstorp, Bäckaby (F)
”Swen Gudmundson i Puketorp och Bäckaby Sochn, emot Lars i gam=
malstorp, som hafwer med wåld tagit ifrån honom 5 börder höö:
Men Swaranden häremot reserverar, att hoos honom [-] in=
qwarterad en Ryttare Corporal och såsom Lars intet hade höö att
fouragera hans häst medh, hafwer Corporalen twingat honom med
sitt folk att gå till Swens och taga uth höö: och hafwa Corporalen
sielf uthkastadt hööt, och dhe toge och beriadht bordt. Swen Gudmund=
son dher emot berättar, att Lars honom tillförende budit till att kiö=
pa höö af honom, men intet fådt, då hafwer sagt, om du icke
will sällia, då skal tu mista dhet antingen du will eller intet, hwilket
Lars aldeles nekar sig hafwa sagdt. Men såsom dhet befunnes att Cor=
poralen hafwer twingat honom med sitt folk att gå med sig till Swen
och taga höet, förskonas han dher medh, att han betalar Swen Gudmund=
son sex fampnar höö á 4 öre Smt fambnen, hwilket giör till=
sammans 3 mark smt.”
Sammanfattning: Sven Gudmundsson i Puketorp begärde syn på skog och gränsen mellan hemmanen Puketorp och Gammalstorp, vilket beviljades. Gammalstorp är ett avgärdat hemman till Puketorp. Forts 1679-06-04 §28.
Omnämnd: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Lars i Gammalstorp, Bäckaby (F)
”In[-] Swen i Puketorp en ägo förtexning emillan Puketorp
och gammalstorp, under gick, wäls qalfication, beswärandes sigh att
han uthaf Lars i gammalstorp niuthe ingen frid i Skogen, hwarken
på fällan eller Sädh. Gammalstorp ähr ett afgiärdeshemman ifrån
Puketorp. förordnades att syna dhenn Skogen och skildnaden dhem
emillan, och förlijka dhem om dhe kunna, dher samma Nembdemän=
nne, som beordrade till att syna granshult.”
Sammanfattning: Ryttaren Jöns Johansson från Röshult kräver en oxe från sin farbror Josef Jönsson i Slageryd. Jöns hävdade att Josef hade tagit oxen på hans fars, Johans, vägnar. Josef försvarade sig genom att säga att han fött den omyndiga systern, men erkände dock att han hade sålt oxen för 7 mark, och rätten beslutade att Josef skulle betala denna summa till Jöns. Dessutom skulle Josef betala 3 mark i ränta eftersom han hållit oxen i tolv år. Parterna skulle lösa tvisten om bältet vid ett annat tillfälle då det inte ingick i denna stämning.
Kärande: Ryttaren Jöns Johansson i Röshult, Södra Solberga (F)
Svarande: Josef Jönsson i Slageryd, Bäckaby (F). Farbror till Jöns Johansson.
”Ryttaren Jöns Johanßon: Rößhult fodrar af sin farbroden Joseph Jön=
son i Slageryd 1 Oxe, som han af farfadren haff: tagit på sin broders
Johans wägnar. Swaranden inwänder, att klagandes fader skall
föryttrat ett filtbälte, som tillkom hans omyndige Syster, wille altså
dhenne Joseph behålla oxen dher emot för dhet han födt Systren,
doch bekende omsijder, att han sålde oxen för 7 mark, dem Rätten
fant skäligt han betalar till dhenne sin broderßon Jöns Johansson
sampt för fynne* hafwa uthi tolf åhrs tijd wahrit honom ifrån handa
gifwa in alles 3 mark i intresse*, hwilka blifwa innestående till dheß
Parterne lagl: hafwa utsfördt medh hwer andra om dhet omtwista=
de bältet, som klagenden intet war stämbdh nu att swara
till.” * intresse: ränta [SAOB]
* fynne: påfund [SAOB]
Sammanfattning: Sven Gudmundsson och änkan Britta Persdotter i det halva hemmanet Puketorp beviljades att få inhägna sin mark från Gammalstorps. Forts från 1679-03-05 §38.
Omnämnd: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Änkan Britta Persdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
”Swen Gudmundsson och änkian Britta Persdotter i Puketorp half hemman
i Bäckaby sochn, begärade få inhägne sin enskijlte mark ifrån 1/4 hemma=
net gammalskorp, emedan som åbornen i gammalstorp skola hafwa in=
krächtat sine äger och hager, och willia nyttia [-]betet på Puketorp
mark; insinuerandes en attest om skogzskildnaden och [-] e=
millan b:te hemman; hwilket dhrem så wijda bewilliades, som Gammals=
torpeborne, nu frånwarandes, icke något skäligt dher emot hafwa
att inwända.”
* insinuerandes, insinuera: här i betydelsen framföra, underrätta [SAOB]
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp anklagade Håkan Persson i Åskog för att ha vägrat delta i djurskjutsning (transport av villebråd). Håkan var dock inte närvarande vid rättegången då han befann sig i Allbo härad. Ärendet sköts upp till nästa ting. Forts 1680-01-28 §32.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Håkan Persson i Åskog, Bäckaby (F)
”Skogwachtaren Peer Månßon Knapp androgh, att hafwer låtit stämma
Håkon Perßon i Årskogh, för dhet han förewägrat* sig att giöra diure=
skiüßning; Men förnimmes nu wara bortt på tinget i albo häradh,
stämmes wijdare till näste tingh.”
* förewägrat, förvägra: vägra, neka [SAOB]
Sammanfattning: Fogden Jöns Jakobsson i Åslatorp, som agerade för fröken Anna Oxenstierna, klagade på Sven Gudmundsson i Puketorp. Han anklagades för att ha orsakat förfall med husröta Nygård, Ramkvilla socken, där han tidigare hade bott, samt för att ha undvikit att betala skatt. Sven hade kallats till tinget men hade ej laga förfall, varför han dömdes att betala 3 mark i böter. När det gäller den obetalda skatten, skulle den utredas och krävas in om inga hinder uppstod.
Kärande: Fogden Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fröken Anna Oxenstierna
Svarande: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Fougden Jöns Jacobßon i Åhsetorp å sin Principalie* och högwälb:ne fröken
Anna Oxenstiernas wägnar beswärade sigh öfwer Swen Gummeßon
i Puketorp för huusrötha på Nygård, dhet han tillförende bodt hafwa,
Jämwähl och att han uthan medh någon skatt. Och såsom han för=
nimmes warit stämbd och nekat af Tinget olofwandes; dy plichtar han
derföre 3 mark. Men hwadh Skatten anlangar, så må dhen uthsökias och
signas, så wähl dher widsindtet Jäf förelöper.”
* Principalie, principal: viktig, betydande, förnäm [SAOB]
* widsindtet, vidsynthet: till [SAOB]
Sammanfattning: Arvingarna till avlidne soldaten Nils Månsson i Ekesjö, Almesåkra sn, stämde Anna Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd sn, om en skuldförbindelse som hennes avlidne man, löjtnanten Per Esping, ställt ut. Forts 1680-05-25 §38.
Omnämnd: Soldaten Nils Månsson i Ekesjö, Almesåkra (F), avliden.
Svarande: Änkan Anna Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd (F), varit gift med Per Esping.
Omnämnd: Löjtnanten Per Esping, avliden.
”Dhen 28 Januarij. Uppå framwijst obligation* af Sahlige Solldaten för Ekesiö
Nills Månsson bewilliades aff TingsRätten Stämbningh
till Sahlige Leutn:n Mannhafftigh Petter Espingh änckia
i Kallsiö och Frödery Sochn, hustru Anna Jönsdotter
på bemälte Nilss Månssons arfwingar, skullfordran angående.”
* Obligation: skuldförbindelse, skuldbrev [SAOB].
Sammanfattning: Rättaren Per Jönsson i Norrskog anklagade Elisabet Gudmundsdotter för att ha haft ett lönskaläge med inkvarteringsryttaren Jonas. Länsmannen Sven Svensson rapporterade också att Elisabet misstänktes för lägersmål med soldaten Gudmund Karlsson, en gift man som nu har rymt. Elisabet födde ett barn fyra veckor före jul, vilket skapade tvivel eftersom inkvarteringen skedde i början av april samma år. Håkan Persson vittnade om att Elisabet, under förlossningen, hade erkänt för hans hustru att ryttaren Jonas var barnets far. Eftersom Elisabet i sin svåra förlossningssituation endast kunde erkänna detta, dömdes hon till 20 mark i böter och att stå skrift. Ryttaren skulle åläggas att ställas inför tinget och straffas enligt lagen.
Omnämnd: Kommendanten Alexander Morath
Kärande: Rättaren Per Jönsson i Norrskog, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Elisabet Gudmundsdotter
Svarande: Ryttaren Jonas. Inkvarteringsryttare.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Soldaten Gudmund Karlsson i Medeltorp, Ramkvilla (F). Gift man. Rymt, misstänkt för hor med Elisabet Gudmundsdotter.
Omnämnd: Håkan Persson i Åskog, Bäckaby (F)
”Commendantens wälb: Alexander Moratz Rättare, Pär
Jönsson i Norskogh, anklagade kåhnan Elisabet Gudmundz=
dotter, för Lönskeläger medh een inqwarteringz Rytta=
re Jonas be:de hwar wedh Cronones Länsman, Swän
Swänsson refererade, att ett tahl gångit, henne warit
besofwen uti en Skiußningh af Solldaten i Meltorp, Gudmud
Carllßon gifft mann, som nu sedermehre rymbdh ähr, utan
begiärt paß af Probsten här i häradet, Ryttaren som een
ungh Karll, frijade och begåfwade henne fuller; Men skall
skillia något på tijden, Nembl: hon födde på 4de weckan
för Juul, och inqwarteringen skiedde den 5 á 6 Aprilis
Nästföre. Håkon i åhrskogh wittnade att denne kåna
bekiändt för Hans hustru, uti födzlestunden, efter twenne
dygn som hon hade qwaldh medh barnet, att dhenne
samme Ryttare är hennes Barnefader, bediendes Gud
att hon skulle alldrigh slippa medh Lijfwet, om hon icke
bekiände rätta Sanningen, förebärandes sigh fallet
hwaraf mißfödzel är worden föreluppin, barnett
wardt mycket swagt effter födzlen.
Resolutio. Så Emädan kåhnan enständigt påstär
dhenne Ryttare wara barnafader, och dhet så mycket
mehra som hor, 2: uti sin ängzslan och qwaal under
födßlen intet annat kunnat bekiänna, icke wetten
des, om antingenen hon eller fostret skulle blifwa
wedh Lijfwet; dy kunde Rätten uti ett så mörkt
och Gude alldeles uppenbart måhl, icke annat giö=
ra, än låta henne plichta sine 20 mark och stå skrifft, hem=
ställandes Gudh hwadh framdeles här om torde yppas.
Hoorkarlen effterslåes als han kan Tinghföras, och
plichta effter domb.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson anklagade änkan Elin Svensdotter i Vresekull för lönskaläge med inkvarteringsryttaren Jöns Lustig. Det var oklart om Jöns var gift, eftersom han påstod att hans hustru dött i Norrköping, men länsmannen rapporterade att Jöns hade friat till en annan kvinna och försökt få tillstånd att gifta sig, vilket avslogs av prosten tills han kunde bevisa sin hustrus död. Rätten beslutade att Elin skulle betala 20 mark i böter, eftersom hon bedyrade att Jöns var fadern till hennes barn. Ryttaren skulle eftersökas för att ställas inför tinget och eventuellt dömas om det visade sig att han varit gift när relationen inleddes.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Änkan Elin Svensdotter i Vresekull, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Jöns Lustig. Inkvarteringsryttare.
”Länßmannen Swänn Swänßon i löfshults, anklagade
Enckian Elin Swänsdotter i Wreßekull och Bäckaby
Sockn å frällse, för begångit lönskeläger medh en
inqwarteringz Ryttare Jöns lustigh be:d icke wettan=
des om han är gifft eller eij, effter som han haf:r före=
gifwit sin hustru wara dödh wedt Norrkiöpingh, re=
fererade och Länsmannen att han Jöns Lustigh frij=
iat till en annan och begiärt Lof af Probsten att
wijas, menn blefwit afslaget, till deß han hade skaf=
fat sigh beskiedh om sin förrige hustrus dödel: afgångh.
Resolutio: Så emädan dhenne Ryttare är wedh Cronan i
i Skåhne, och owist om han kommer dädan medh Lijfwedt,
2./ Kåhnan som länge hafwer warit afhållen ifrån her=
rans höghwärdige Nattwardh och sine Sahligheetz me=
del, enständigt anhåller om uthslagh i Saaken, och 3./ hon
högeligen bedyrar sigh att dhenne Ryttare är rätter barna=
fader till hennes foster; hwarföre till att Salvera* en siähl
mehr änn låta bägge stå uti Siälawåda, fandt
Rätten nödigt, så wijda nu dhenne gången, låta kånan
effter Egen bekienmelße plichta sine 20 mark medt det
alfwarlige reservato; 1:/ at der framdeles kann
ehrfahras Ryttaren warit under ächtenskapz och
när Lägersmåhlet tijmade medh dhenna Kåhnan
böör han så wäll som hon då blifwa resenterade med
dhet Straff som Lagh och laga Stadgar innehålla
2:/ Och hoorkarlen efftersökes att han kan tingföras
och dömas.”
* Salvera: rädda (någon) [SAOB]
* resenterade, ressentera: ha känning av [SAOB]
Sammanfattning: Drängen och ryttaren i Ärnamåla, Sven Håkansson, samt pigan därstädes, Märit Bengtsdotter, anklagades för lägersmål. Båda parterna erkände lägersmålet. Håkan hade tidigare lovat äktenskap med Märit men nu tagit tillbaka det löftet. Även Svens fader, Håkan Persson, misstänktes ha lägrat pigan efter rykten i bygden. Vidare förhandlingar och förhör sköts upp till morgondagen. Forts 1680-01-29 §54.
Omnämnd: Fru Katarina Bock
Kärande: Rättaren Bengt Eriksson i Sandebo, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Märit Bengtsdotter i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F), gift, far till Sven Håkansson.
Omnämnd: Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Wälb. fru Catharina Bockz Rättare Bengt Erickson i
Sandeboo, anklagade drängen och Ryttaren Swän håkon=
son i Arnemåhla, bäckeby sockn å frällße för lägers=
måhl medh kåhnan Märit Bengtzdotter Ibm, hwil=
ken gerningh dhe bägge bekiände. Länßmannen
Swänn Swännßon i Löfzhultt refererade å Embetes
wägnar, att dhet är intet så rätt medh detta Lä=
gersmåhl, som mann troor, Efftersom dhet går ett
Uppenbart rychte så in som uthom häradet, att denne
drängens fader håkon Pährßon gifft Mann skall hafft
äfwen och Lägersmåhl medh samma kåhna, som war
hans Tiänstepijga; Sonen sagdt, kommer hon på denn
tijden effter iagh hafft lägersmåhl medh henne, så kiän=
nes Iagh fostret, bekiännandes likwähl han har hafft
långligit sammanlagh medh kåhnan, som framfödde
fostret 14 dagar för sidstledne Midsommar, förkla=
randes sigh nu bägge, både drängen och kåhnan, att
dhe intet willia ächta hwar andra, oachtat som
Länßmann berättade, att så länge kånans broder
Een Solldat lefde, lofwade drängen alltijdh sigh skohla ächta
henne, men så snartt han blef dödh, åtrade* han sine tanckar.
Rychtet befäster sigh så mycket mehra, som när Sonen, denne
Swän Håkonßon gick i Scholen, war ingen mannsperson
dagel: dher i Arnamåla, mehr än Håkon Pährßon, Länß=
man berättade och att Anders Johanßon i Slagery sagt
på Kyrckiebacken i bäckeby sidstledne Sommar, då tör=
ken war som häfftigast, att här i bäckeby sokn wäxer
alldrigh lööf eller grääs, för dhet Kätterij som i Arnemå=
la föröfwat ähr, tillfrågandes länßmannen hwij han
icke tager dhem allesammans i borgen; Rätten fantt nö=
digt dhetta måhl upskiuta till Morgons.”
* åtrade, åtra: ta tillbaka, återkalla [SAOB]
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp och Håkan i Åskog löste sin tvist inför rätten, som handlade om att Håkan påstås ha försummat en djurskjutsning. Håkan försvarade sig genom att visa upp ett intyg från skjutsrättaren Börje Svensson i Årset, som bekräftade att det inte var Håkans tur att sköta skjutsningen, utan Per Jonssons i Åskog. Forts från 1679-06-05 §58.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Håkan Persson i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Skjutsrättaren Börje Svensson, i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Jonsson i Åskog, Bäckaby (F)
”Skogewachtaren Pär Månßon Knapp och Håkon i åhr=
skogh förlijktes in för Rätten öfwer sin twist, angående
diure skiußningh som Skogewachtaren praetenderade ho=
nom hafwa försummat; Menn Håkon åter dher emoth
Uppwijste SkiußRättarens Börge Swänßons attest
i åhrset, att han den gången intet borde skiußa, u=
than Pär Jonßon i åhrskogh.”
* Pretendera: fordra, begära, kräva [SAOB]
Sammanfattning: Fortsättning av gårdagens förhandlingar om lägersmålet i Ärnamåla. Trots vidare förhör nekade pigan Märit Bengtsdotter någon som helst beblandelse med Sven Håkanssons fader, Håkan Persson. Även Håkan Persson nekade till lägersmål med pigan. Emot dessa nekanden står ett vida spritt rykte i häradet, bland annat återberättat av Anders Johansson i Slageryd. Rätten beviljade Håkan Persson att stämma Anders Johansson för denna ryktesspridning. Forts från 1680-01-28 §20, forts 1680-05-26 §73
Svarande: Ryttaren Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Märit Bengtsdotter i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F), gift, far till Sven Håkansson.
Omnämnd: Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Rätten togh sigh nu åter före Arnemåhla saaken pröf=
wandes nödigt att Examinera Partterne särskiltt, då
kånan inkom blef hon alfwarligen förmanad till San=
ningens bekiännelße; Menn ehuru flijtigt Rätten
henne förmaante, så kunde mann änndå ingen wij=
dare underrättelße ehrhålla, änn hon hade allenast
beställa medh Sonen, och fadren slätt intet; Kohnan tog
afträde och drängen framkallades, som bekiände än=
nu som i går, att han hafwer att beställa medh kåna
och lofwat henne ächtenskap, det han nu ingalunda
will eller kan fullborda, fadren inkallades och medh
beweekelige ordh förmaantes till Sanningens bekän=
nelße, menn neekade inständigt bediandes at hwart
dhet gudz ordh som han hade hördt och lärdt, måtte
lända honom till förbannelße, om han härutinnan
är brotzligh, länßmann Swänn Swänßon refererade
nu åter igen, att Anders Johanßon i Slagery, fråga=
de honom utom bäckeby Kyrckiogårdh, om han in=
tet skulle fasttaga håkon i Arnemåhla, Swarade
hwarföre? för han och Sonen hafwa hafft lägers=
måhl men legopijgan, för en sådan groof syndh
få wij hwarcken lööf eller grääs, och dhetta skall
han hwiskat åth Länßmann. Emoth dhenna An=
ders Johanßon Exciperade* Håkon Pärßon i Arna=
måla, såsom sin afwundzmann för en fälla skull,
han troor honom fuller derom, att han skall kom=
mit honom dhetta rychte uppå, begiärandes Tingz=
Rättens Stämbningh på honom.
Resolutio: Ehuruwäll här Concurrera præsum=
ptiones* emoth dhenne Håkon Pärßon, att hafft
lägersmåhl tillijka medh Sånen medh denne kåna
doch likwäll till att uthleeta Sanningen för änn man
skrijder till Extremiteten*, hälst emädan han påstår
att Anders Johanßon hafwer bracht honom uti dhette rych=
tet onda af afwundh, hwarföre förundte Rätten honom
frist att först lagl. uthföra medh Anders Johan=
son i Slagery, och honom till dhen ända Citation me=
deelte, hwar effter Rätten kan nogare blifwa
underkunnigadh uthi dhenne mörcke Saaken; I
medler tijdh tagas dhe alla tree i borgen till nästa ting.”
* Exciperade, excipera: invända, göra invändningar, protestera [SAOB]
* Concurrera præsumptiones: latin och översätts till ”sammanfallande förmodanden” på svenska. Det hänvisar till situationer där flera antaganden eller förmodanden stöder varandra och därigenom stärker sannolikheten för deras giltighet. [ChatGPT]
* Extremiteten, Extremitet: yttersta punkt, ytterlighet, extrem [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson anklagade änkan Märit Börjesdotter i Gammalstorp för lönskaläge med inkvarteringsryttaren Jöns Lustig, som senare hade blivit hängd i Skåne. Efter noggranna undersökningar kunde rätten inte hitta någon annan som kunde vara far till Märits oäkta barn. Därför dömdes hon till att betala 20 mark i böter och att stå skrift inför kyrkan. Se även 1680-05-24 §7.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä. i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Änkan Märit Börjesdotter i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Jöns Lustig. Inkvarteringsryttare.
”Länßmann Swänn Swännson anklagade Enkian
Märit Börgiesdotter i Gammalstorp och Bäckaby
Sochn, å frälße, för lönskaläger medh en inqwarte=
ringz Ryttare Jöns lustigh be:d som förnimmes wa=
re Upphängdh i Skåne: Och såsom Rätten effter flij=
tigh inquisition* icke kunde förspöria någon annan barna=
fader till dhenne Kåhnans oächta foster, dy dömbdes hon
till 20 mark plicht och stå skrifft.”
* inquisition, inkvisition: efterforskning, undersökning [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Karin Jonsdotter i Puketorp krävde betalning från Märit Börjesdotter i Gammalstorp för en häst (sto) som horkarlen och ryttaren Jöns Lustig hade tagit med sig. Märit hade tidigare träffat en överenskommelse med Karin om hästen. Häradsprofossen Daniel vittnade om att Jöns Lustig rest iväg med hästen genom Ösbo härad. Karin hade också avtalat med en granne om att få tillbaka hästen via länsmannen Sven Svensson. Men Jöns tog hästen med sig under en kronoskjuts, vilket ledde till att Märit blev skyldig till Karins krav. Se även 1680-05-24 §5.
Kärande: Hustru Karin Jonsdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Märit Börjesdotter i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Jöns Lustig. Inkvarteringsryttare.
Omnämnd: Häradsprofossen Daniel
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
”Hustru Karin Jonsdotter i Puketorp fordrade betahl=
ningh af förbem:te kåna Märit Börgesdotter i gammals=
torp för et Stoo som hennes hoorkarll Jöns lustigh
skall rijdit bortt medh, och hon Märit haft accorderat*
medh henne om, häradz Profoßen Daniel berättade
att Jöns lustigh reeste bortt genom Ößboo medh Stooet.
Klagenden förminnes hafwa aftaalat medh en sin
grannes Pijga att taga Stoot tilbakers medh ſin husbon=
des Länßmann Swänn Swänßon Eedel:n betygede, at
Kånan Karin# hade accorderat medh dhenne hust: Karin
om Stoot till Callmare, men i alle dy, kom en Crono
skiußningh på, då lustigh togh Stoot och reeste, bort med.
hwarföre bewijsas Kånan Karin# för Klagandens tiltaal
härutinnan.”
* accorderat, ackordera: öfverenskomma, träffa aftal [SAOB]
# skall stå Märit
Sammanfattning: Per Espings änka i Kallsjö, hustru Anna Jönsdotter fordrar 10 mark av Jon i Gådeberg på avlidne soldaten Nils Månssons vägnar. Nils Månssons fader, Måns Svensson i Lämmarp, sade sig vara villig att betala sonens skuld. Forts. från 1680-01-28 §15.
Omnämnd: Löjtnanten Per Esping
Kärande: Änkan Anna Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd (F), varit gift med Per Esping.
Svarande: Jon i Gådeberg, Bringetofta (F)
Omnämnd: Soldaten Nils Månsson i Ekesjö, Almesåkra (F), avliden.
Omnämnd: Måns Svensson i Lämmarp, Bringetofta (F), far till Nils Månsson.
”Leutnanten Sahlige Petter Esping änkia, hustru Anna Jonsdotter,
i Kallsiö, fordrade 10 mark af Joon i Gånberg på Solldatens
Nilss Månssons wägnar, effter som Joon hafwa upptaget
af hans knechtelega, Joon i Gånbergh förfrågade sigh
om icke Solldatens fader Månns Swännssonn i Lämmarp
och Bringtofta Sockn måtte betahla skullden, hwar till
Månss Swänsson godwilleligen samtyckte, lofwandes
sigh forderligst* skola betala, hwarföre skreefs
utan på obligation remissorial* till wederbörande
Executoren.”
* forderligst, forderlig: behjälplig [SAOB]
* Obligation: skuldförbindelse, skuldbrev [SAOB]
* Remissorial: motsv. remittera, skrivelse varigenom ett mål återförvisas till förnyad handläggning [SAOB]
Sammanfattning: Rätten återtog Ärnemåla-fallet, där Håkan Persson beviljades stämning mot Anders Johansson. Både Håkan Persson och hans son Sven anklagades för lägersmål med samma piga, Märit Bengtsdotter. Trots flera förhör kunde inget bevisas. Håkan frikändes. Sonen Sven och Märit hänvisades till prästämbetet för äktenskap. Forts. från 1680-01-29 §54.
Svarande Ryttaren Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Märit Bengtsdotter i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Kärande: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F), gift, far till Sven Håkansson.
Svarande: Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven i Pukås, Lannaskede (F)
Omnämnd: Nils i Ulveboda, Lannaskede (F)
Omnämnd: Karl Matsson
Omnämnd: Mikael Nilsson
Omnämnd: Ingegärd Persdotter i Ärnamåla, Bäckaby (F), gift med Håkan Persson.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Soldaten Arvid i Slageryd, Bäckaby (F), avliden, bror till Margareta Bengtsdotter, brottfälling (epileptiker).
”Rätten togh sigh åter nu på andra Tinget Ahrnamå=
la Saaken före, angående förmeent kätterij som
håkon Perßon och Sonen Swänn Håkonson i Ahr=
nemåhla, skola hafft medh kåhnan Märit Bengths=
dotter, och Såsom Rätten förunte honom håkon
Pärßon på senaste tingh dilation* till nu, och medh=
dealte honom skriffteligh Stämbningh på Anders
Johanßon i Slagerry, som håkon hade misstänckter
att hafwa kommit honom dhetta onda rychte på
för afwundh skull, altså instältte sigh bem:te Anders
Johanßon medh Bäckeby församblingz attest, som
förmäler att dhe samptelige hafwa långt tillförende
hördt dhetta rychtet, änn som Anders Johanson Con=
fererade* medh länßmann dherom, som på senaste
tingh finnes noterat, williandes han Anders Jo=
hanßon dher medh giöra sigh frij, att icke wara pri=
mus delator pesimæ hujus fama*. Tillspordes om dhe
hafwa någon afwundh sigh emellan som håkon på
senaste tingh lätt sigh förliuda? Swarade bägge neij.
Anders Johanson tillfrågades, om han tröster frija
honom? S: kan uti sitt Samweete hwarcken frija
eller fällan; Nämbdemannen Johan i Hollmeshult
sade sigh då warit wedh bäckeby kyrkia samma gångh
som Anders Johanßon och Håkon i Arnemåhla bägge
böde upp sigh, då hörde han heela församblingen frijade
Anders Johanßson först kommit uth rychtet, utan
dhet war altt långt förr uthspridt änn som Johanßon
confererade medh länsmann om Håkons fängzlan=
de för dhetta rychtet skull; håkon påstodt enstän=
digt sin oskylldigheet, och medh swåra och grufwelige
bedyrelßer den samma beträffade, inläggiandes
twänne attester, i dhen första säga Swänn i Puukåhs
och nillß i ulfweboda, att så mycket dhem wetter=
ligit är, hafwer han stält sigh som en ährligh person
både i sin ängdomb och ållderdomb etc: uthi den an=
dan säga Carll mattzson och Mickell Nilßon, att
håkon i Arnmåhla kiörde Sonen Swän från sigh
när han fick wetta honom hafft ummänge medh
kåhnan, och ett dhe alldrigh förstådt medh Håkon
sådan gerningh, som han är berychtat före, hå=
kons hustru Ingiel Pärsdotter, blef in om lyckte
dörar allwarligen förmanat, att hon wille för
Gudz och Rättwijsan skulldt gifwa Rätten tillkienna
hwadt hon wiste om dhenne Saaken; Swarade
wäll är hennes mann ille uthkommen uti detta
rychtet, menn alldrigh hafwer hon kunnat fattat
någon mißtancke till honom, utan giör honom
alldeles frij för hafft lägersmåhl medh förbemelte
kåhna, säijgandes wijdare, hwarij skulle iagh icke så
wäll förstådtt om Gubben hade hafft omgiänge
medh henne, som hon grantt nogh förstodt dhet
af Sonen, dhe hafwa alldrigh in till nu sin ållder=
doom, någonsin warit osamß, kohnan har tiähnt
henne i trij åhr, till deß hon gaaf sigh i slanger*
medh Sonen, Länßmann Swänn Swännßon Edeligen
berättade, att när kåhnan war hårdt betagen
aft een häftigh siuukdoom, skall hennes broder
Arfwidt i Slagery en bråtfällingh* och Solldath, som nu
dödh är, warit hoos henne och frågat hwem som waar
barnafader, hafwer han föga beskeedt fått af henne,
doch skall broderen sagt, Jagh fruchtar Gubben ähr
skylldigh, kånan förklarade sigh hon wiste intet hwadh
hon sade i sin siukdomb; konom innhades särskiltt, som
Rätten på intet sätt kunde bringa till annan bekien=
nelse, änn Sonen war barnefader och fadren allde=
les frij, sammaledes och drängen innom lychte dörar
bekiände nu som förr, att hon är skylldigh, menn om
sin fader häruti weeth hann intet, och dhet medh swåre
bedyrelser, är Präst fäst medh Kånan, begiärandes få
böta för sigh, ty han kan ingalunda wijgas wedh hen=
ne, Rätten fantt nödigt, att ännu låta genom twän=
ne beskedelige Nämbdemänn, låtha förmahna Par=
terna till sann bekiännelße, menn kunde doch intet
uthrätta; Rätten togh saaken före till ändteligdt
Sluuth; och Såsom Swaranden Håkon Pärßon 1/
Icke befinnes wara tagen å färska gerningh medh
kåhnan, eller äre wittne till, som sedt hafwa tillgån=
go och frångånge dhera, arg: cap: 17 [-] LL 10. cod:
[-]: 16. Kyrckiobalken 2/ uti twifwelachtige måhl dher
åklagaren hafwer inga skiähl medh sigh, som uti Cri=
minalibus* skola wara klarare änn middagzliuset, tå
är swarandens Neij bättre ann Klagandens Ja. 3/
Neekar han och icke simpliciter* medh eenfalldige
ordh, utan medh swåre och grufwelige för maledielser*
och bedyrelßer, önskandes att alle dhe Gudz ordh
som han hafwa hördt och Lärdt, måtte lända honom
till ewigh förbannelße, om han härutinnan är
brotzlig, 4/ Ehuruwäll här är Uppenbart rychte
om honom att hafwa bedrifwit dhenna gerninge
så finnes doch ingen som i synnerheet kan seija hwar
dhett skall uthkommit, mehr en kånans egen
broder, som haar frågat henne uti siuukdoomen
Effter barnafadren, hafwer doch icke wistare beskiedh
fådt dher om, änn han sagdt, Jagh fruchtar Gubben är
intet oskylldigh, dhetta är heelt och hållit en gißningh;
altså hafwer rychtet spridz uth af en brotzfällingh, som
föga witzordt bör gifwas in retam ardua*. 5/ Swa=
randens egen hustru giör honom frij, som effter lagh
allegatis capit: hafwer mycket att seija, 6/ Säger
lagen och domare Reglorne, att dher någon tillwijtes
en höghmåhls Saak och äre eij skiähl till, som kunna
bindan till saaken, eij heller kan han komma lagh=
gångh åstadh, då skola häradz Nämbdh wäria eller fälla,
Nu är här inge skiähl funden af heela Ransakningen
så probable*, som honom Håkon Pehrßon kunna till saken
binda, ei heller kan han åstadh komma Eedhgångh, ty
ingen dristar sigh dher till för dhet Uppenbara rychtet
skull, som kannskee någon afwundzmann eller anna
lättfärdigh menneskia i förstonne hafwer uthkommit.
Eij heller kan häradh Nämbdh honom fälla. Hwar=
före dömbde Rätten honom håkon i Arnemåhla
frij och Leedigh ifrån dhenne gierningh, heemstäl=
landes saken under Gudz dens alldrahögstes Rätt=
wijseste doomb.
Sonen Swänn håkonßon och kåhnan Märit
Bengtzdotter belangande, så emädan de bägge
så inständigt* påstå sigh wara skylldige, hwar till
barn haar burit wittna, Jembwäll effter egen
bekiennelse, Prästfäste och troolofwande, altså re=
mitteras dhe till dhet Ehrewördige Prediko Embetet
om Echtenskapet. I medlertijdt innehålles medh
ändteligit dömande öfwer dhenne dheras be=
kiände gierningh.”
* dilation: uppskov, anstånd, frist [SAOB]
* Confererade, konferera: anförtro [SAOB]
* primus delator pesimæ hujus fama: latin och kan översättas till ”Den första anklagaren, den dåliga ryktet”, eller mer fritt ”den första att sprida detta dåliga rykte”. Det syftar på en person som först anklagar någon och därigenom skapar ett dåligt rykte om den personen. [ChatGPT]
* böda, böta?: råda bot på ett missförhållande, avhjälpa [SAOB]
* i slanger med, i slang med: om (dåligt) sällskap [SAOB]
* bråtfällingh, brottfälling: person som har fallandesot, epileptiker [SAOB]
* Criminalibus, criminale: latin, brott
* simpliciter: helt enkelt, endast och allenast [SAOB]
* maledielser, maledielse: bedyrande (varigenom någon nedkallar Guds straffdom över sig), förbannelse [SAOB]
* In retam ardua: latin och kan översättas till ”in i branta stigar”. Det kan användas bildligt för att beskriva att något är svårt eller utmanande. [ChatGPT]
* Allegatis: latin, kan översättas till ”hänvisningar” eller ”referenser” [ChatGPT]
* Probable: sannolik eller trolig
* inständigt, enständig: stå fast vid något [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Elin Larsdotter i Hjälmåkra har av sin far Lars Nilsson i Björknäs hittats död i skogen, befunnits vara blåslagen och med inslagna tänder. Ett rykte går i bygden att hennes make, Daniel Jonsson, har slagit ihjäl henne. Han har sedan en tid inte tålt henne utan istället haft en annan kvinna hos sig, änkan Ingrid Bryngelsdotter, med vilken han enligt samma rykte skall ha haft umgänge med. Daniel Jönsson nekar alldeles till ryktet, att varken ha dödat sin hustru eller ha haft umgänge med änkan. Daniel lovade att till nästa ting svära sig fri med en tolvmannaed. Forts 1681-02-26 §60.
Omnämnd: Befallningsmannen Peter Jönsson Ohlman i Eksjö Hovgård, Vallsjö (F)
Omnämnd: Lars Nilsson i Björknäs, Hjälmseryd (F), far till Elin Larsdotter
Omnämnd: Håkan Larsson
Omnämnd: Per Larsson i Hetseryd, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Elin Larsdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden, varit gift med Daniel Jonsson
Omnämnd: Änkan Ingrid Bryngelsdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Vittne: Nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F), bror till Ingrid Bryngelsdotter
Vittne: Karl Torkelsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Vittne: Ryttaren Börje i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Pojken Johan Kristersson
”Samma dagh kommo för Rätten Befallningsmannen på Eke=
siö Håfgård Wellbetrodde Pehr Jönsson Ollman Lars Nillsson i Biörkenäs,
Håkon Larsson och Pehr Larsson och gofwo tillkienna, huruledes
Daniel Jönsson i Hielmåkra å frälsse, är kommen i ett
uppenbara rychte, som skulle han sin egin hustru Elin Larssdotter
hafwa igelslagit om förledne höstas i Skiördetijden wedh pass
den 26 Augustij ähr döder igenfunnen på Skogen emillan Hielm=
åkra och Sandwijk då hon gick bort Torssdagen tillförende
ifrån Hielmåkra. Och skall rychtet wara delss uthkommit
Daniel wara Baneman till sin hustrus dödh derföre, Allden=
stundh han henne icke Lijdit hafwer, uthan esomofftast* slagit,
hafwandes ett Löst qwinfolck hoos sigh i Kär[-] Ingridh Bryn=
gellsdotter benemnd den han skall hålla mehra af än sin hustru
Elin Larssdotter. För bemelte Ingridh Bryngelsdotter Daniel
ähr i röckte före, hafwa hafft Naturligit omgiänge tillsam=
mans. Daniel Jonsson i Hielmåkra framkallades, hwilken
effter tillfrågan bekiende sigh wara kommen i rychte före
wara wållande till sin hustrus dödh, dessutan at han intet skulle
wara frij för Ingridh Bryngelsdotters omgiänge. Dock
nekar han det alldeles.
Wijdare berättar Pehr Larsson i Hesserydh, at konan Ingridh
Bryngelsdotter, hafwa för een tijdh sedan slagit Daniel Jonssons
hustru Elin Larssdotter, då Daniel twingade strax dem begge
till at förlijkas.
Elin Larssdotters fader Lars Nillsson i Buörkenäss wijdare berättar,
at Danielss hustru kom till honom 14 dagar för än hon
wart funnen dödh, då sade hon sigh intet få wahra hemma,
dy både Mannen Daniel och konan Ingridh Bryngelsdotter
slog henne illa, dessuthan sade hon sigh intet hafwa
Legat i Sängh och säte medh sin man sedan Kyndermesso
uthan Daniel slagit henne esomoftast.
Ingrij Bryngelsdotters Broder Nämbdemannen Anderss
Bryngelsson för Rätten bekienna Daniel Jonsson i Hielm=
åkra icke allenast war kommen i rychte wara till sin hu=
strus dödh wållande, uthan och för omgiänge medh hanss
Syster Ingrij, Men om så i sanningh wara skall, säger
han sigh intet weta, doch bekienner han at Danielss
hustru Elin Larsdotter och Ingrij Bryngelsdotter sloges
något för Juhl, men säger sigh icke weta huru de förlijktes.
Berättar wijdare at samma dagh Daniels hustru bortkom
som war een Torssdagh gick han och skar på Skogh, hade
Daniel uptagit här den [-] då hörde han sägas, det
hon, skulle gå till nybygget at låhna een repa*, doch sågh han
intet när hon gick bort, men när hon Måndagen dher
effter blef af hennes Fader Larss i Bierkenäs funnen, syntes
hon Blå på wenstra Brystet och tänderna inslagne i hal=
sen, dessuthan swart om halssen, och som hon syntes skulle
hon hafwa Klefwet öfwer een Gerssgårdh och nederfallit
på några Steener som lågh under henne, men Klefstättan*
på Gierssgården war icke långt der ifrån, mehra hade han
intet at berätta, uthan afstegh.
Carl Torkelsson i Hielmåkra medh tillbudin Eedh för Rätten bekienner
at när hustru Elin Larssdotter warit igienfunnen af henness Fader
Lars i Bierkenäss, gick han medh at see på henne, då syntess
honom Tycka som hon skulle hafwa dumpit neder af Gerdessgården,
dy det lågh een orörligh Steen widh kinbenet, een för munnen som
hon gapade öfwer, och den tredie för wänstra Brystet, berättar
wijdare at det syntes intet olykt henne hafwa fått sin dödh
der af, der medh han afstegh.
Ryttaren Börgie i Hielmåkra för Rätten bekienner, att
Elin Larssdotter fans af henness Fadher Larss i Bierkenäss
dödh, och som honom Syntes skulle hon wara nederfallen
af Gierssgården iblandh een hoop Stenar, men om hafwer
fått der af sin dödh, eller af någon ihielslagen, säger han sig
intet weeta, uthan rychtet ähr uthkommit det namn Da=
niel skall wahra orsaak och Baneman till hennes dödh.
Yttermehra framkallades Daniel Jönsson i Hielmåkra.
frågandes honom hwarest han eller hans Grannar i Byn
woro när hanss hustru Bortgick, och huru dagz det war
på dagen, hwar till han swarade det war för middagen,
då han war på sin Loa och hon skulle gå till nybygget, att
Låna sigh een reepa, Byafolcket woro wästan i Gierdet och
höstade, Berättar wijdare när hon gick bort, badh hon sigh
Lofat wara boorto till Fredagz Morgon, bekienner och att
han intet sökte effter henne för än om Lördagen, men
han fant henne intet uthan hanss Swärfader Larss Nillsson
i Biörkenäss, nekar alldeles wara orsak till sin hustrus
dödh, eij heller hafft något omgiänge medh Ingri Brynielss=
dotter, der medh han blef fört uth ifrån Rätten.
Sedan blef änkian Ingrij Bryngelssdotter framkallat, hwilcken in
för Rätten bekiende, att Torssdagen emoth middagen gick Ingrij
Larssdotter bort hafwandess een Kaka weder Armen, sade sigh
willia låna een Reepa i Nybygget och något Salt, dy den Repan
dee hade till frukost dags hörde Carl i Hielmåkra till och då war
Daniel gången på hörlandet, skulle och så een Poike Johan Christer=
son see när hustru Ingier Larssdotter* gick bort, såssom och Carls
hustru i Hielmåkra, nekar intet Daniel stå uppenbahra rychte
wara orsaak till sin hustrus dödh, men at han skulle hafwa hafft
något Naturligit omgiänge medh henne, nekar hon allldeles.
Dätta ährende togz af Rätten i öfwerwägan och betänkande,
och emädan såssom så af Daniel Jönssons egne bekiennelsse, som
många flere af häradz inbyggiandes Witnessbördh befinness
Daniel Jönsson stå i fullt rychte, at wara orsaak till sin hustrus
dödh. Jämbwähl och bewijsas honom Daniel icke hafwa lefwat
i Ächtenskaph medh Ingier Larssdotter* som een Erligh
man ägnar och wähl anstår, uthan henne esomofftast Slagit, och
mehra Lijdit Änkian Ingrij Brynielssdotter, för hwilken
han och är berychtat före hafwa besofwit, för desse och flere
Skiähl som i Ransaakningen finnes befan Rätten Skiäligit,
dett Daniel Jönsson uthfäster till nästa Tingh Een 12 Man=
na Eedh till sin befrijelsse, in anledningh af det 19 Capitlet Tingz=
balken Landzlagen, den han frijwilleligen Lofwade och uthfäste
Utsätta så wähl han som Ingrij Bryngelssdotter för sina Personer
fästa på nästa Tingh at wahra tillstädes, dher medh alla
togo affträde.”
* esomoftast: allt som oftast, icke så sällan, rätt ofta [SAOB]
* repa: kamliknande redskap varmed knopparna (fröhusen) avrepas från linstjälkarna [SAOB]
* klefstätta, klivstätta: anordning för att kliva över en gärdsgård [SAOB]
* hösta: skörda, inbärga [SAOB]
* Ingier Larsdotter: skall vara Elin Larsdotter
Sammanfattning: Josef Jonsson i Slageryd anklagade sin svåger, Abraham Bosson, för att ha kallat hans hustru, Malin Persdotter, för häxa och tjuv samt för att ha rivit ner ett gärde och stött Malin så att hon blev sängliggande. Abraham förnekade alla anklagelser inför rätten, och eftersom Josef inte kunde presentera några vittnen, uppmanades de att nå en förlikning. De enades om att inte angripa varandra eller deras hustrur, vare sig med ord eller handlingar, och att bete sig som svågrar och grannar bör. De satte ett bötesbelopp på 10 riksdaler till kyrkan om överenskommelsen bröts.
Omnämnd: Josef Jonsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F) (svåger till Josef Jönsson)
Omnämnd: Malin Persdotter i Slageryd Övergård, Bäckaby (F) (maka till Josef Jonsson)
”Samma dagh kom för Rätten Joseph Jonsson i Slagery, kiä=
randes till Abraham Bosson i samma Gårdh å Frälse
hwilken icke allenast skall hafwa hans hustru Malin Pehrs=
dotter beskyllt först för trållpacka, Tiuff, uthan och en ängs=
giersgård för honom nederrifwit, såsom och stött henne på
derass Gård den 31 Maij, at hon sedan ingen hälsodagh hafft
hafwa, uthan gådt som en krömpling och nu alldeles lig=
gandes widh Sängen; det Abraham Bosson inför Rätten Edeligen
Nekade. Men såsom Joseph Jönsson inga witnen kunde pro=
ducera eller åthminstone sig påberopa och Abraham sådant
alldeles benekade*, Styrktes Parterna till een wänligh förlijk=
ningh, det dee inför Rätten godwilleligen medh hwar=
andra ingingo, I så måtto, at hwarken de för sina Personer
eller deras hustrur Skohla hwar andra medh ordh och gär=
ningar öfwerfalla, uthan som Swågrar och Grannar
wähl anstår, omgåtz, Settiandes 10 Riksdaler i wijte till sin Sochne
Kiörkia at uthgifwa, hwilka som denna deras förlijkningh
eij hålla uthan afbryter dädan och uphäfwer, gifwo
de på händer sammans och togo afträde.” * benekade, beneka: vägra sitt samtycke, neka; avslå [SAOB]
Sammanfattning: Ryttaren Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F), gör anspråk på fjärdingshemmanet Åslatorp. Detta hemman var för några år sedan donerat till Göran Girs. Per Bengtsson visade upp ett fastebrev från 1631 som visade att 1/4 Åslatorp då låg under skattegården i Bäckaby. Åslatorp begärs nu åter.
”Bäckaby Ståckagårdh, dheraf framkom Ryttaren Pähr Bengtsson och framwijste en attest, af några gambla Männ dheri Soknen, att fierdingshemanet Åslatorp, har warit under samma gårdh, men förmältes för några åhr sedan, wara donerat till Cammereren Jöran Girs, Uppwijstes och ett fastebref af Ao 1631, dhen 25 Augusti, hwarutinan alldeles klaarligen skiönies, att Åslatorp lydt till Bäckaby, och under en Skatterättighet warit brukat, i samma fastebref är Åslatorp tillehrkiändt, att bemälte gårdh, och boor dhen ena Systern i Bäckaby och dhen andra i Åslatorp, Nämbdemännen Nills Månsson i Ramwilla och Johan i Hållmeshullt, kunna på sin Nämbdemans Eedh intet annat säga, än att dhet skall wara under ett medh gården.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar om det misstänkta hustru Elin Larsdotters dödsfall. Svarandena maken Daniel Jonsson i Hjälmåkra samt änkan Ingrid Bryngelsdotter misstänktes för att ha vållar hennes död. Den från förra tinget utlovade tolvmannaeden misslyckades då Daniel Jonsson endast kunde uppvisa sju gode män. Forts från 1680-11-24 §38. Forts 1681-02-28 §73.
Svarande: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Svarande: Änkan Ingrid Bryngelsdotter
Omnämnd: Elin Larsdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden, varit gift med Daniel Jonsson
Omnämnd: Lars Nilsson i Bjärknäs, Hjälmseryd (F), far till Elin Larsdotter
Omnämnd: Håkan Larsson, bror till Elin Larsdotter.
”Sedan instältte sigh Daniel Joonsoon i Hiellmåkra, på lyf=
te inkomma, tillijka medh Enckian Ingredh Bryn=
gelsdotter, hwilcka Perssoner å sidstledne höstTingh,
äre för TingsRätten angifne, särdeles Daniel Joon=
son, att wara Wållande till sin frambledna hustrus Elin
Larsdotters dödh, såsom och bemelte Änckia Ingredh Bryn=
gelsdotter, icke ringa misstänckes warit i Rådh och
gierningh medh honom Daniel dherom, som siälfwa dher=
öfwer håldne Ransakningh, omständeligen uthwijser
och förmäler: Och såsom Tings Rätten på sidsthåldne
Tingh, af sina skiähl och omständigheter, hafwer pålagdt
förbemelte Daniel Joonson en Tolfmanna Eedh, sigh att be=
frija ifrån åfwanbemelte swåra tillmähle, att wara wållande
till sin hustrus dödh, han och frijwilleligen en sådan Eedh=
gångh uthstådt och låfwat fullgiöra, blef han nu fördhen=
skull tillfrågat, om han sådant praestera och fullgiöra kan,
swarade, han hafwa sine Laghgiärdsmän här wedh handen
och begiärade Rätten willa dhem Upptaga, då infunno sigh
Nijo Pehrssoner, ährliga boofaste Män, Iblandh hwilcka
twänne dhen misstänckte änckians Ingredh Bryngels=
dotters bröder, som straxt afwijstes, dhe öfrige Siu till=
spordes till hwadh ända dhe äre hitkallade af Daniel
Joonsson, Swarade, att wittna medh honom, så mycket
dhem är wetterligit i dhenna Saaken, Nembligen så mycket
dhe kunna wetta, meena honom wara frij för dhenna giär=
ningen: Nu såsom till befrijande af att så groff höghmåle,
requireras* en full laghgångh, bestående af alla sådana requi=
sitis, som lagh förmåhr, dy befalltes dhesse giöra afträdhe,
och Daniel Joonson allena inom lychte dörar inkallades,
medh troogen och och allwarlig förmahning till Sanningens
bekiännelse, effter han weet uthi hwadh groft rychte
han ståår, seer och huru swårtt dhet will för honom falla, at
komma en sådan Laghgångh åstadh, som Rätten effter
lagh kan Upptaga och gilla, och dher han dhet intet kan, blifwer
han han likwäll fälldh till saaken, antingen han bekiänner eller
intet, han fördhenskulldh till sin Ewiga Wälståndh Conser=
vatio*, wille bekiänna Sanningen, men han läth sigh
till ingen Sanningh beacta; hwarifrån han och anttwar=
dades* i Lijffesmännens händer till i Mårgon, medh flij=
tigh åthwarningh, sigh i medler tijdh om full Laghgångh för=
ser, så godh och Starck, som hon bör wara, wäll wettandes
ingen förhahlningh längre tillåtes; dhereffter inkalla=
des dhen misstänckte kånan, Ingredh Bryngelsdotter,
och Ehuruwäll Rätten medh all flijt, Ja medh gooda och
Onda, sökte att uthleeta Sanningen af henne, Så war dhen
så förhärdat, att hon medh lögn altt sådant afwände, såsom
dhen der alldrig före sådant hördt hade, så blef hon och för=
trodd Prophossen i Wålldh, att blifwa till mårgons i hä=
radtz fängelsse och kistan insatt, medh förmahning att betänckia
sigh wäll, att hennes Siähl må blifwa behållen; doch för än
Daniel Joonson och Ingredh Bryngelsdotter afträdde, in=
kallades dhen döde hustruns fader, Lars Nillsson i Biorc=
kanäs, och hennes broder Håkon Larsson, om dhe till äfwen=
tyrs hade något att andraga, då fadren, gråtandes att
han skulle funnit sitt barn i sådan måtto dödh, uthi på mar=
ken, alldrigh kunnandes tänkia, att hon af ett fall af giär=
desgården, skulle liutet dödh, och fått så många åkommor,
uthan dhet måtte skiedt af en diäfwulsk menniskas hän=
der, misstänckiandes högeligen sin mågh, dhenna Daniel
Joonson, efftersom han hafwer lefwat som en Tyrann medh
sin hustru, förbemelte Lars Nillsons dotter, och dher han till
Sann bekiännelse eij bringas kan, han då ingalunda utan
full och laghgill Edhgångh, slippa måtte, dhermedh dher
sampteligen giorde afträde.”
* requireras, rekvireras: kräva, fordra [SAOB]
* Conservatio: bevarande
* anttwardades, antvarda: svara, ansvara [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson anklagade drängen Sven Nilsson och Ingrid Mattsdotter, båda i tjänst hos ryttmästaren Johan Stålhammar, för olagligt umgänge. De erkände att de haft en relation medan de arbetade på ryttmästarens gård i Sandebo. Eftersom de inte kunde gifta sig dömdes Sven till 40 mark i böter och Ingrid till 20 mark. Då lägersmålet hade ägt rum på ryttmästarens gård, begärde Stålhammar att få rätt till målsägandes del i böterna, vilket beviljades.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä. i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Drängen Sven Nilsson
Svarande: Ingrid Mattsdotter i Sandebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Stålhammar
”Länsmannen Swänn Swänßon förklagade drängen, Swänn
Nillßon, till tiänst hoos Hr Ryttmäst: wälb:ne Johan Ståhl=
hammar, för Olofligit omgiänge medh Ingredh Matzd:r
i Sandeboo, som och så har tiähnt hoos Hr Ryttmästaren,
dhen tijdt lägersmåhlet skiedde, bägge tillstädes bekiände
Synden, fördhenskull såsom dhe intet Kunna ächta hwar
andra, häröfwer eij heller något wijdare war till att
förnimma, dy dömbdes drängen till 40 mark och Kånan till
20 mark, och emädan dhette Lägersmåhl, effer dhe bråtzli=
ge personernes egen bekiännelse, är skiedt på Hr Rytt=
mäst: gårdh, altså påstodh Hr Ryttmäst: att niuta måhls=
Eegande Rätt uthi böterne, som icke förwägras kunde.”
* förklagade, förklaga: anklaga någon för något, beskylla [SAOB]
Sammanfattning: Sven Håkansson från Arnemåla som belägrat konan Märit Bengtsdotter kunde inte förmås till äktenskap, och då de båda var ogifta dömdes han till 40 mark och hon till 20 mark i böter, samt att de båda skulle stå uppenbar skrift.
Svarande: Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Märit Bengtsdotter
”Swänn Håkonßon i Arnemåhla, kom för TingsRätten medh
attest ifrån Consistorio, att han intet kan bringas till nå=
got ächtenskap medh kånan Märit Bengtsdotter, then
han belägrat haf: utan äre nu bägge hijt remitterade, att
undfå wärdsligh domb, fördhenskull effter ingendera wa=
rit gifft, altså dömbdes drängen till 40 mark och kånan
till 20 mark sampt bägge stå Uppenbara skrifft.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar om det misstänkta hustru Elin Larsdotters dödsfall. Tingsrätten ville först döma de båda misstänkta för mord, samt maken Daniel Jonsson även för hor, men fann det rådligast att tillsvidare fria dem och fortsätta förhör med konan Ingrid Bryngelsdotter, vilken dömdes till kronohäkte i avvaktan på hovrättens dom. Daniel frigavs mot borgen. Konan Ingrid var den 5 mars ”kommen på tämligen god väg med bekännelsen” och angav en piga Ingegärd Kristersdotter för del i mordet. Forts. från 1681-02-26 §60. Forts 1681-03-15 §1.
Svarande: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Svarande: Änkan Ingrid Bryngelsdotter
Omnämnd: Häradsskrivaren Gabriel Wikman
Omnämnd: Ryttmästaren Erik Silverhjelm
Omnämnd: Pigan Ingegärd Kristersdotter
”Satte sigh Rätten, och lått allena för sigh Komma Daniel
Joonsson i Hiellmåkra, först tillfrågades, om han
till Sanningen will sigh beqwäma, och om han har bedit
Gudh om Upplysningh, men som en deel af Nämbden
wiste beräta, hafwer han dhenna natten mäst förnött
medh Swallgh och dryckenskap, medh sine lijffes och Lagh=
gångsmänn, och war ingen Sanningh hoos honom att
finna; tillspordes om han hade fyllest Laghgiärdsmän,
Swarade han skulle wäll bekomma dhem, lätt förden skull
Rätten inkalla dhen ena effter dhen andra, doch särskilltt,
och blefwo på sidstonne knapt 7 som kunde kallas ka=
biles*, blefwe underrättade om saaken, hwadh Swårheet
dhen består uthaf, och uthtyddes för dhem, huru dhe skulle
förstå Juramentum Credulitatis*, annorledes än som dhe
mannam Nom blagne*, så mycket dhe wetta af saaken, dhet
och en annan kan giöra, som aldrigh hade hördt tahlas
dherom, och effter han intet kunde praestera full laghgångh
så syntes wara lijka mycket, hwadh för mahning man till
dhessa stälte, utan befalttes taga afträde och resa sin wägh
hwaröfwer dhe mycket gladdes, och tackade Rätten dher före.
Nu war intet mehr för dhenna gången, i dhetta twifwel=
achtige och mörcka måhl att giöra, uthan Rätten måtte
fälla sin ändtelige Sentens och doomb häröfwer och af dhe
stoore och swåra praesumptioner* som i bägge dhesse håldne
Ranssakningar finnas, war häradtz Nämbdh i dhen mehning
att effter 19 cap: Tinghmåla Balcken, fälla honom Daniel
Joonsson till giärningen, att hafwa dödat och möördat sin
hustru, såsom och hoor bedrifwit medh Kåhnan Ingredh Bryn=
gelsdotter; Men effter bemelte Kåna Ingredh mycket miss=
täncktes i dhetta moordh, och twänne Menniskiors lijf här=
under således piriclitera*, Syntes Rätten heelt rådeligit,
änn wijdare försökia, om Sanningen måtte kunna uthle=
tas genom fängslande, hwarigenom dhe någorlunda
kunde beweekas; doch föll Rätten i dhen mehning, nu
sitt betänkiande dhenna gången afsäga, Således att bäg=
ge, både Karlen Daniel Joonsson, och Kånan Ingredh Bryn=
gelsdotter, ehrkiännes frij för Moordet, effter domare
Reglorne, lämbnades Saken under Gudhz allwijse doomb,
som wäll i sinom tijd låter dhetta Uppenbaras, och sades
dhem dhenna Resolutionen medh tämmelige hårde Expres=
sioner*, och befaltes förwaras i Cronones hächte, till dhess dhen
höghloflige Konglige hooffRättens högwijsa domb häröfwer föllia
kan. Karlen Daniel bleef tämmeligh försagdh*, men Kå=
nan Ingredh frijmodigh, sägandes dhe woro oskylldige, doch
som hon ickke war dhesto bättre till troendes, blef hon och
straxt i fängelset insatt. Daniel Joonson kom på Starck
bårgen härifrån och heem igen.
Nedertecknadt måste för Ordinarie Tinget skull i Twe=
ta häradh Skynda sigh härifrån, effter Tinget i Tweeta war
lyyst på dhen 3 Martij, gifwandes Cronones Befallnings=
man, häradtz Skrifwaren och flere wedh handen, att
dhe medh största foogh och lämpa, wille medh flijt tillsee
Sanningen af Kånan Ingredh uthleeta, dhet dhe och giorde,
Så att innan dhen 5 Martij, war hon kommen på en täm=
meligh godh wägh medh bekiännelsen, hwilcken af häradhz
Skrifwaren Gabriel Wijkman, skriffteligen författades,
underskrefwen af Ryttmästaren Wälborne Erich Silfwerhiel,
bemelte häradhzskrifwaren Wijkman, och twänne bönder i Säf=
siöö, hwilcke samptelige hennes ordh hördt hade, uthi samma
bekiännelse hafwer hon giordt honom Daniel Joonsson
skylldigh till moordet, tillijka medh en ungh Pijga Ingerdh
Christersdotter, som han sedan skall hafwa frijat till, men
sigh sielf alldeles oskylldigh giordt, som doch fast annorlun=
da sedan är befunnet, Samma skrifftelige Relation, blef
migh underskrefwen af Befallningzmannen tillskickat, och
träffade migh den 10de Martij, då iagh straxt skreff Be=
fallningzmannen till, att han genom Natt och Dagh skulle kalla
häradtz Nämndh tillsamman, migh att mööta i Ällgiary
och Mallmbäck sockn dhen 15 Martij, dijt och missdådaren
Daniel Joonson, kånan Ingredgh Bryngelsdotter, och
dhen yngre beskylltte Pijgan Ingierdh Christersdotter komma
skulle, sampt fleera som boorde komma tillstädes, hwilc=
ka och således altt bleef bestältt och effterkommit, Saaken
till förhöör företaga, på sätt och wijs, som föllier nääst
effter dhetta Tings ända här iämpte.” * kabiles: (troligen) kapabla
* Juramentum Credulitatis: trohetsed
* Nom blagne: namnklagomål?
* praesumptioner, presumption: förmodan, antagande [SAOB]
* piriclitera, perikel: fara, våda; trångmål; risk [SAOB]
* Expressioner, expression: uttryck, yttrande [SAOB]
* försagdh, försagd: modlös, modfälld, rädd, nedslagen [SAOB]
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar om det misstänkta hustru Elin Larsdotters dödsfall i Hjälmåkra. Ingrid Bryngelsdotter berättar nu om hur Daniels Jonssons mördade sin hustru Elin Larsdotter och erkänner att hon själv och Daniel i tre års tid planerat hur de skulle ta henne av daga. Även Daniel Jonsson erkänner. Även pigan Ingegärd Kristersdotter (18 år) är inblandad, lockad och tubbad av Daniel och Ingrid. Tingsrätten dömer Daniel och Ingrid till döden; Daniel att steglas och Ingrid att brännas på bål. Även pigan Ingegärd Kristersdotter döms till döden för delaktighet, men man ber om nåd för henne inför hovrättens överprövning. Forts. från 1681-02-28 §73.
Daniel Jonsson vet inte sin ålder men uppskattas vara omkring 40 år. Daniel och hans hustru Elin Larsdotter, vilken var omkring 28 år då hon mördades, hade varit gifta i 9 år och har tre barn. Ingrid Bryngelsdotter är omkring 34 år och född i Skepperstads socken. Hennes tidigare man blev avrättad 1672 för dubbelt hor. De hade har två barn tillsammans. Ingrid har varit inhyses hos sin bror och nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra. Ingegärd Kristersdotter är knappt 18 år och är systerdotter till Ingrid Bryngelsdotter.
Omnämnd: Häradsskrivaren Gabriel Wikman
Svarande: Konan Ingrid Bryngelsdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Svarande: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Svarande: Pigan Ingegärd Kristersdotter i Grimsholm, Vallsjö? (F)
Omnämnd: Elin Larsdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden, systerdotter till Ingrid Bryngelsdotter.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Lars Nilsson i Bjärknäs, Hjälmseryd (F), far till Elin Larsdotter.
Omnämnd: Nicolaus Limnaelius, kyrkoherde i Ödestugu (F)
Omnämnd: Änkan Märit i Grimsholm, Vallsjö (F), mor till Ingegärd Kristersdotter.
Omnämnd: Håkan Larsson, bror till Elin Larsdotter.
Omnämnd: Nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra, Skepperstad(F)
”När TingzRätten satter war, och Nämbden underrättadh, aff
hwadh orsaak dhe woro hijtkallade, blef dhen Relationen Upp=
läsen, som kånan Ingredh Bryngielsdotter, hade giordt i fän=
gelsset, angående dhet Moordh, som Daniel Joonsson i Hielm=
åkra hafwer bedrifwit på sin egen Maaka och hustru Elin
Larsdotter; dherpå tillspordes Länsmannen, Swän Swänsson
och fogdekarlen, som hafwa fängslige hijtfördt bemelte Daniel
Joonsson, kånan Ingredh, och Pijgan Ingierdh Christensdotter,
om dhe under wägen hijt, hade hördt bemelte fängslige Per=
soner, något talas wedh, då bleef af dhem berättat, dhet dhe
hafwa hördt huru dhe hwar andra beskyltt, särdeles Daniel
och Ingredh, att dhe både hafwa warit i Rådh och dådh,
dhenna onda gierningen att giöra, och länge hafft dhet i
Sinnet, innan dhet kom till sielfwa wärcket, och bemelte
Ingredh icke wara så reen, som hon hafwer giordt sigh
i dhen bekiännelsen som Upläsen är, utan att wara lij=
ka deelachtigh i Moordet medh Daniel Joonsson, hwarföre
och Rätten fann Nödigt att låta infordra henne Ingredh
Bryngelsdotter allena inom lychta dörar, då hon effter
flijtigh förmahningh till Sanningen, giorde medh gråtande
tårar fölliande bekiännelse, och hafwer nu släpt dhen frij=
modigheet* hon förer har låtit förspöria.
Dhenna Ingredh, som Nämbden betyga, är född af ährlige föräll=
drar i Wäster häradh och Skiepperstad Sockn, warit gifft
medh en Bonde i samma Sockn, hwilcken för 9 åhr sedan är
aflifwat, för dhet han dubbelt hoor begått hafwa, effter
honom hon änn hafwa tu barn, och kan hon wara till ållders
34 åhr. Sedan är hon kommen att sittia inhyses hoos sin bro=
der Anders i Hielmåkra i Skiepperstadh Sock, åfwanbemelte
Daniel Joonson bodde i samma gårdh, medh sin nu förmörda=
de hustru, och war wedh henne mycket hårdh, dherföre att
hon icke war så achtsam i huushållet som han wille, utan slös=
achtigh, hwarföre han och henne som offtast sloogh, dhenna fa=
gradh begynner så blåsa något under medh, hwarutaf han
fattar behagh till henne, och säger somåfftast, woro iagh dhen
andra qwitt, eller kunde blifwa af medh henne, wille han
giärna hafwa Ingredh till hustru igen, begynna så Rådhslå
dherom, och gått hafwande dher medh i trij åhr, huru dhee
skulle få henne af daga, under tijden han tillbudet, som ser=
deles en gångh gått emot sin hustru medh en ladd bössa, då
hon skulle komma heem rijdandes af någre sine wärff, men
effter en annan qwinna folgde henne, gick dhet då intet än.
Jämwäll bedet dhenna Ingredh, hon wille sökia tillfälle, att
döda henne, när dhe fålgdes åth i Marcken att uppsökia
Booskapen, då dhe kunde förebära, att Skooghröfware eller
Snapphanar dhet giordt, särdeles mädan krigstijden påstod
och hade fuller dhenna Ingredh hafft i sinnet dhet att giöra,
men kunde icke få tillfälle dher till, han skall och budet hen=
ne legor dherföre, Nembligen ett fläsk och ett paar Skoor,
Skall han och sagdt att han wille kasta henne i qwarnedam=
men: Tillspordes bemelte Ingredh, huru dhen unge Pijgan
Ingiärdh Christensdotter i Grimshollmen är kommen i
dhenna handelen medh dhem? Swarade att enär rychtet
bleef så starckt om honom Daniel och Ingredh, att Kyrkio=
herden hafwer dhem tilltahlet, och i kyrckian förbudet henne
Ingrij wara dher i gården, Jämwäll tillsagdt hennes broder
Anders, att han intet skulle hafwa henne dher, då och Anders
straxt hafwer skutet uth henne ifrån sigh, och befaltt henne
skaffa sigh huus annorstädes i gårdarne, för dhet leede rychte
hon står uthi för Daniel, men enär hon bleef af Anders
uthskuten, togh Daniel henne inn uthi sin Stugu, emoth Prä=
stens befallningh, hwarutaf owäsendet så mycket mehra ö=
kades emillan honom och hustrun; Så säger han då omsijder
till Ingrij, Jagh seer wäll dhet, att iagh intet får digh till hustru
om iagh kan blifwa af medh then iagh haar, effter eij stå i
sådant rychte för hwarandra, och hafwa då fattat sine
tankar till dhen unga Pijgan Ingiärdh i Grimshollmen, och
bedit henne Ingri, hon skulle begynna taala medh Pijgan
och biuda henne itt höörlandh* dher gården, på dhet hon skul=
le få orsaak att komma dijt iblandh, Pijgan tager wedh dhet
tillbodat, och Såår dher hoos honom något Lijnfröö, och när hon
således begynner komma dijt, Intaalar han Ingrij, hon skulle
Uppenbara för henne hans tanckar, Nembligen att taga lijf=
wet af sin hustru, och willia sedan hafwa henne Ingiärdh
igen, och dhetta uppenbarade Ingrij för henne 14 dagar
för än Moordet begicks, då hon war dher och sågh på sin höör,
och då dhe ginge wedh höörlandet, kom och Daniel till dhem,
och badh dhem bägge hiälpas åth, att skillia honom wedh sin
hustru, låfwandes henne Ingiärdh, sin hustrus Sammets Snör=
lijf, medh dhetta hafhwer Pijgan Ingiärdh stilla teegat intill
dhess hon kom dijt, och skulle taga upp höören af Landet,
då Daniel och Ingrij hafwa hulpet henne taga dhen Upp,
buret på Loogen, dhen dher reepat, hafwa och dhen Mor=
gonen warit tillhoopa in uthi Daniels Stugu och ätit frukåst,
eller daga måhl, som dhe kalla, Daniels hustru hade bakat dhen
Morgonstunden, Sedan ginge qwinnfålcken Ingrij, Pijgan Ingiärdh
och Daniels hustru uth och bredde hören, men Daniel war hemma
på Loogen och ränssade Upp knöpplet*, in emoth middagen ginge
dhe heem i Stugun igen, då Daniels hustru skall skickat dhenna
Ingrij, att låna lijtet Saltt hoos sin Styfmoder dher i gården, och
enär hon kom tillbaka i Daniels Stugudörr, Slogh han till sin
hustru wedh öörat, att hon föll i gålfwet, och fattade sedan
henne i halssen och förqwafde henne, Sedan gick han uth på
gården att see om något folck war så när, och badh Ingredh
och Ingiärdh dhe skulle see wäll till om hon rörde sigh något, så
skulle the taga i halssen på henne och förqwäfia, men som hon
intet rörde sigh, sedan Daniel släppte henne, hulpes dhe bå=
dhe åth, Nembligen Ingrij och Pijgan Ingiärdh, och lyffte henne Upp,
och lade henne Neder i bäncken, När han kommer in, tager
han neder een weepa*, som hängde på en Stångh, dher taga dhe
dhen döda Kroppen och läggia i Weepan, och bära dhen uth i en
annan lijten Stugu, läggia henne på gålfwet i weepan
uth medh wäggen till afftonen, dhetta sågh ingen, eller nå=
gon människa wiste utaf enär än dhessa tree, Daniel,
Ingrij och Pijgan Ingiärdh. Om afftonen sedan altt folck
hade lagdt sigh, gingo Daniel och Pijgan Ingiärdh, och boro
dhen döda Kroppen i Weepan, ett stycke uth om gården,
men som Pijgan intet årkade bära längre, gingo dhe hem
och då tager Daniel Pijgans moors häst som hon hade rij=
dit dijt på, och tager Ingrij medh sigh, som war Starckare
och hofwen dhen döde kroppen Uppå hästen, och förde dhen till
dhet rum, dhe dhen då ladhe, då tager han Daniel neder några
Stänger af giärdesgården, lijtet ifrån Kleefstättan, på
dhen wägen som lågh till Daniels föräldrars gårdh Eke=
bärgh, dijt dhe låte tahlet gå, hon skulle hafwa gått, dher hofwe
dhe henne öfwer giärdesgården, in Uppå några Steenar,
lijka som hon skulle stulpet öfwer giärdesgården, giärdsle=
stängerna lägger han Upp igen, uthi hennes förklädhe lade
dhe en kaaka, som Bonde qwinfolck pläga bära medh
sigh, på dhet så mycket mehra skulle wara troendes, att hon
hafwer gått sielf dhen wägen, och således omkommit, Pijgan
Ingiärdh bleef då hemma qwar, och intet medh dhem, när
dhe förde dhen döde Kroppen på hästen, wiste hon eij häller
dhe toge hennes Moors häst. Dhetta moordet skedde een
Toorsdagh, wedh dhen tijden uthi Augusti månadh Anno 1680
som dhen första Ransakningen förmälar. Om lögerdagen
begynner Daniel att fråga och sökia effter sin hustru, går
dijt, som hon sades hafwa gådt att låna reepan hoos hans
förälldrar, och effter hon intet har warit dher, går han
till hennes föräldrar i Bierckenäs, och frågar dher effter
henne, blifwer då han och Swärfadren Lars i Bierckenäs
till Rådh att sökia effter henne, då swärfadren fann henne
sin Eegen dotter, om Måndagen, liggiandes i sådan ymklig*
måtta, och effter dhe i hast och häpenheet, intet torde röra
henne, uthan högge rijs på henne, gå dher medh till Prosten
i Fröery, hwarest dheras egen Kyrkioherede Herr Anders i
Hultsiöö, kom dhem till mötes ifrån Hwetlanda marknadt,
är dhem låfgifwit taga lijket upp, hwicket baars till Hielm=
åkra heem igen, och bleef medh wederbörligh heeder be=
grafwet. Änn Spordes henne mehra om dhen unga Pij=
gan Ingiärdh i Grimshollmen, om hon något mehr hadhe
hulpit till detta moordet än för sagdt är, swarade dhet
Daniel både låckade och trugade henne wara inne i Stugun
när gierningen giordes, men intet har hon mehr lagdt
sine händer dher wedh, än hon baar dhen döde qwinnan
medh dhem uthur dhen ene Stugun i dhen andra, och om affto=
nen iifrån gården ett stycket, som förbemelt är; frågandes om
frijerijt, dher till hon swarade, att hon hade wäll weelat
hålla fortt* medh dhet, hafwer och Pijgan Ingierdh warit
någre gånger hoos honom sedan i Hielmåkra, blefwet dher
om Nätterna och leegat i Sängh hoos honom. Dhetta är nu
Ingrijs bekiännelse om sielfwa Moordet. Sedan tillspor=
dhes hon om Lägersmåhlet emillan henne och Daniel, medh såda=
na formalier, lijka som ingen menniska annat kan troo, eller
tänckia, uthan sådant olofligit omgiänge måtte iu wara dhem
emillan föreluppit, effter han så har hatat sin egen hustru, hål=
let af dhenna Ingrij, wehlat hafwa henne till hustru, men
till Lägersmåhlet neekar hon högeligen, säger dhet ingalunda
wara skiedt, som likwäll synes mächta lijkt, begiärandhe
Rätten af Prästemannen her Nills, som är Pastor i Ödestugu sn,
han wille gå in till henne uthi dhen Kammaren som hon nu ha=
des in uti, och förhöre henne hembligen om lägersmåhlet,
dhet han och giorde, men kom igen in för Rätten, och sadhe
att hon högeligen neekar dher till, på sådant wijs, att dher
Lägersmåhl hade skiedt dhem emillan, mädan hustrun lefde,
hade dhe då seedan intet kunnat få äga hwar andra, och för
dhen orsaak skull, skall intet Lägersmåhl wara dhem emillan skiedt.
Efter dhenna Ingrij Bryngelsdotters afräde, som i een Cam=
mar föreewarades, Informerades Pijgan Ingiärdh Christersdotter,
då henne bleef förehållet, dhet Ingrij hafwer berättat, henne
warit i Rådh och sielfwer wärcket uthi dhenna moordsaken,
dher till hon swarade, och först androgh huru dhe hafwa bedra=
git henne att antaga dhet höörlandet, och omsijder Ingrij
henne Upptächt Daniels Moordiska tanckar om sin hustrus
af daga tagande, 14 dagar för än thet skiedde, och att han
wille hafwa henne Ingiärdh till hustru igen, Jämwäl dhet
Sammets Snörlifwet war henne låfwat, dhet hon intet
bekommit hafwer, När lijnet skulle upptagas, kom hon
dijt till Hielmåkra medh sin moders häst, berättade elliest
som Ingrij, när lijnet war bredt på marken, gingo dhe in=
emoth middagen medh Daniels hustru, då komme han af
Loogen in, och giorde sigh träta medh hustrun, och sloogh henne
medh knyttnäfwan wedh öörat, att hon straxt stupadhe
i gålfwet, då dhenna Ingiärdh weelat löpa uth, men
Ingrij förhölt henne dhet, Daniel fattar sin hustru i halssen
dher hon lågh på gålfwet, och hölt henne fast till dhess hon in=
test rörde sigh, frågades om hon icke emedler tijdh satt på hu=
struns rygg, effter hon lågh Stupa, som finnes i Ingreds bekiän=
nelse i fähngelsset giorde, iämwäll hafft sin handh i halssen på
hustrun, dher till hon högeligen neekade, hwarcken sutet på
hennes Rygg, eller hafft sin handh wedh hennes hallss, och
när Daniel gick uth, och skulle see om dher war något folck, hul=
pes Ingrij och hon åth, att taga hustrun Upp, som då war dödh,
och Lade henne i bäncken, war och medh dhem, att bära henne
i dhen andra Stugun, såsom och om afftonen war medh Daniel
att bära dhen döda menniskan, dher till hon förebär sigh
wara twungen af Ingrij, hon hade lagdt sigh såfwa i en
annan Stugu, dijt Ingrij någre reesor kom och rychte på
henne, och omsijder trugade henne upp, och då hon hade burit
ett stycke dhen döde uthi weepan, på en Stångh medh Dani=
el, sade hon sigh hwarcken willia eller årcka bära längre,
gick dher medh till gården, och lade sigh dher hon före lågh,
icke wettandes huru Daniel och Ingrij, boro sigh åth medh
dhen döde Kroppen, eij heller wiste dhe togo hennes moors
häst dher till. Tillstodh och på tillfrågan, att Daniel hade
frijat till henne, sedan hustrun war dödat, och warit hoos
henne i Grimshollme, och hon hoos honom i Hielmåkra,
men neekar leegat i Sängh medh honom, som Ingrij berät=
tat hafwer, bekiänner och att Ingriij hafwer bedit henne wara
medh i dhenne onda gierningen, och låfwat henne gåfwor
dher före; hafwer och Daniel skickat henne budh medh Ingrij,
om hon icke öfwergifwer dhen andre frijaren hon hade, skulle
han Uppenbara dhenne gierningen för Tinget, då hon skulle
komma i lijka faara medh honom: dhermed bleef dhenna
uthwijst till förwaar afsijdes, och Daniel Joonson allena in
kalladh, då honom alle åfwanskrefne bekiännnelser af qwin=
folcken giorde, blefwo af Rätten Upptäckte, till hwilcke alla
han beiakade, bekiännandes frijwilligen, att han i 3 åhrs tijdh
hafft dhe tanckarne, att aflijfwa sin hustru, dher till rådd och
högeligen Instigerat* aff Ingrij Bryngelsdotter, dhen dher all=
tijdh lågh honom i öronen om dhet samma, och omsijder hootat
willia låta döda honom, om han icke fullbordade lijffet medh hu=
struns dräpande, och att dhe hafwe gått till råds, om hon In=
grij kunde på något sätt få lijfwet af henne, eller och han, all=
deles som Ingrij bekiändt hafwer, doch säger han, dhet han all=
enast sloogh hustrun dhet eena slaget widh öörat med Knytte
Näfwen, dher medh hon föll framstupa, och Ingredh fattade henne
straxt i halssen eller strupen och qwaafde henne, dher medh
han gick uth, att see om något fålck war å färde, giorde och
Pijgan Ingierdh alldeles frij, att hon icke satt på hustruns rygg,
som Ingrij bekiändt hafwer, och dhet hon Ingerdh war wettande
om dhetta, och inne i Stugun när dhet Skiedde, sade han, hon
war dher till låckat, tubbadh, och deels af honom och Ingrij
dher till trugen, tillstår frijerijt medh Ingierdh, såsom och att hon
hafwa leegat hoos honom i Sängh Nattetijdh, men neekar till
olofligh beblandelse medh henne. Förohölts honom att Ingrij
hafwer bekiändt långligit omgiänge och Lägersmåhl medh
honom, mädan hustrun leefde, dher till han swarade, att hon
ingalunda kunde dhet bekiänna, effter han alldrigh hafwa
dhet giordt, bedyrandes sigh på sin Ewiga wällfärdh, och will
döö på samma bekiännelse: Ingrij infordrades honom till
muns, då sade han till henne, du är dhen samma som hafwer
kommit migh till dhenna gierningen, Kiäbblandes sigh emillan
om ett och annat, som föreluppit är i dhenna Moordske han=
delen, som doch altt gick uth dher på, att dhe hafwa warit lijka
goda i dhenna fahrllige gierningh. Neekade bägge högeligen
till lägersmåhl medh hwarandra. Hwadh Pijgan Ingierdh
wedhkommer, bekiänna the bägge, att the hafwa bedragit hen=
ne uthi sin ungdomb, att wara medh dhem i dhetta onda, så
wijda som bekiändt är, och är pijgan Ingierdh, bemelte Ingrijs
Systerdotter om 18 åhrs ållder, doch långh till wäxten, betyga bägge
att hon intet rördt hustrun, för än hon halp att taga henne upp
aff gålfwet, medh hwadh mehra som bekiendt och antecknadt
är. Och som Daniel och Ingrij skyldte ymssom på hwar andra
att hafwa tagit hustrun i halssen och förqwafdt henne, Inkal=
lades Pijgan Ingierdh, och tillspordes hwadh hon wiste dherom,
då sade hon dhem i ögonen, att bägges dheras händer, Daniels
och Ingrijs, möttes åth i Strupen och halssen på hustrun, så att
dhe bägge förqwafde henne, dher medh dhe och Stannade, tagan=
des dhet stillatijgande till sigh. Förehölts och Pijgan Ingierdh,
att hon neekade leegat i Sängh om Nattetijdh medh Daniell,
dhet hon nu bekiänner, hwilket och Ingiärdh nu tillstå må=
ste, men neeka bägge högeligen till någon häfdh. Öfwertyga=
de och Ingrij Daniel, huru han tijdt och offta hafwa förmant
henne, att tijga medh dhenna gierningen, iämwäll warit
hoos henne om Nattetijdh, mädan hon satt i kistan, och för=
maant henne at tijga medh dhenna gierningen, och huru han
skulle förmana Pijgan Ingierdh att döllia dhetta, hwilcket
Daniel tillstår, fällandes bägge tårar öfwer sin dåårskap,
bekiänna sigh wara döden wärde, men begiära om mögeligen
woro, dheras Syndige Kroppar kunde, effter uthståndet Straff
komma i Jorden, hwar medh dhe fördes uth af Stugun, till
dhess Rätten hade saken öfwerlagdt.
Effter som Pijgans Ingiärds Mooder, Märit i Grimshollm,
een änckia är här, bleef och hon inkalladh, och tillspordes om icke
hennes dåtter, hade uppenbarat dhetta för henne, dher till hon hö=
geligen neekade, bedyrandes sigh icke dhet ringaste dherom förstådt,
för än Pijgan fängslades för några dagar sedan, bediandes
mycket för sin dotter, att hennes ungdombs oförståndh, måtte
tagas i betänckiande, hon sade henne wara knapt 18 åhr,
fast hon är något till wäxten, om frijerijt emillan Daniel
och henne, wiste hon wäll, men beklagar att hon dherigenom
hafwer försatt ett annat gifftermåhl medh en Ryttare i Skiepper=
stadh, och att Daniel och Ryttaren skole hafwa undsagdt* hwar
andra för Pijgans skulldh.
Sedan inkallades dhen mördade hustruns fader Lars Nillsson i
Bierckenäs, och hans Son Håkon Larsson, tillspordes om dhe wedh
dhetta tillfälle hade något att påminna, eller wetta något i
dhetta måhl, som borde Uppenbaras; Swarande, effter dhet dhe som
dhen onde Moordgierningen giordt hafwa, äre kompne till
bekiännelssen, så förskiuta dhe saken under Gudtz och öfwer=
heteens omdöme, intet twiflandes, medh mindre dhe få
sitt wällförtiänte Straff, doch tychte dhe något sällsampt
wara, att Anders Bryngelsson i Hiellmåkra, som bodde i
gården medh dhenne Mördaren Daniel, och är broder wedh
Kånan, Ingrij Bryngelsdotter, han icke skulle något wetta
om dhenne handelen, och sådant för Uppenbarat, hälst han
en tijdh hafwer sutet i häradtz Nämbdh, blef för dhen skull
bemelte Anders Bryngelsson inkalladh, och underrättadh hwad
dhessa hafwa att säga, då han som före i Ransakningen
finnes förmält, sade sigh wräkt sin Syster bemelte Ingrij ifrån
sigh utur sin Stugu, när rychtet begyntte gå om Daniel och
henne, och Prästen hade förbudet hon intet skulle wara dher
i gården, och att han hade förmaant både Daniel och hen=
ne att achta sigh wäll, warnat dhem för olycka, men
Daniel likwäl tagit Ingrij till sigh i sin Stugu, Anders än
tå så hårdt förmaant them, att Slagsmåhl är af dhen
orssak skiedd emillan Daniel och Anders, blefwe Daniel
och Ingrij inkallade, då dhe bägge tillstode, Anders hafwa
dhem flijtigt och åffta åthwarnat, men dhe uthi sitt uppsåt
warit förhärdade, och alla förmahningar förachtat,
säigandes sigh willlia döö dher Uppå, att Anders slätt in=
gen wettskap hafwer, hwarken om dheras Moordiske
tanckar och Uppsåth, eller sielfwa wärcket, som och
Anders med höga Contestationer* och bedyrelser, berättar
sigh ingen dhen Ringaste kundskap dher om hafwa, Anders
tillfrågades, om han tycker dhe skola wara frij för Lägers=
måhl tillhopa, Swarade, dhet faller honom äfwom så stoor
twifwel dher om, som andra, dher till dhe ännu inständigt* nee=
ka. Frågades Daniels Swärfader, Lars Nillsson, huru
länge Daniel, och hans dotter Elin, hafwa warit i Ehten=
skap tillsammans, Swarade i 9 år, aflat tree barn, af
hwilka dhet minsta och yngsta, han Lars hafwer tagit
till sigh, sedan Modren togs af daga, dhe älldre twenne
hafwa här till warit hoos fadren, hennes ållder war
till 28 år. Daniel, fast han sielf icke så grantt weet sin
ållder, så synes han skall han wara wedh pass 40 åhr.
Effter som nu intet mehra föreföll att spöria dhem effter,
befalttes giöra afträde, och af Prophossen före förwaras; Widh
dhe uthgingo, bekiände Daniel och Ingrij, sigh wara döden
Wärde, men högeligen bediandes dheras Syndige Kroppar
måtte komma i Jorden, och greeto mycket öfwer dheras onda
bedriffter, sadhe och att det aggar* dhem, dhe så illa hafwa
bedragit, tubbat, låckat och twingat dhen unga Pijgan In=
gierdh, att wara så wijda medh, som bekiändt är, och medh
dhem dhetta moordet dolgdt att här till, bediandes flijtigt
om hennes förskoningh, och att hennes ungdombs oför=
ståndh kunde medh Nåder ansedt blifwa.
Så alldenstundh af föregående Ransakning, nogsampt
finnes och Klarligen förmärckes, Daniel Joonson och
Ingrij Bryngelsdotter i Hielmåkra, hafwa af långsamt
betänckt moodh och Uppsåth, samlagdt Rådh, och nu egna
frijwilliga bekiännelser, dräpet och mördat Daniel Joon=
sons hustru, frambledne Elin Larsdotter, till Skogs burit
och å löön lagdt, hwarföre dömes dhe effter Gudtz lagh,
sampt Sweriges Lagh 1 och 2 Cap: höghmåhlsbalken LL: dhet straff att un=
dergå, som bemelte Cap: innehålla, Nembligen Daniel Joonson
att Steglas, och Ingredh Bryngelsdotter att brännas.
Belangande Pijgan Ingierdh Christersdotter, så Ehuruwäll
1: hon är Ung, och 2: sielf beklagar, wara af åfwan=
skrefne Mördare bedragen, att wara medh dhem i Rådh och
hielp i dhenne Moordiske gierning; 3: dhe och bekiänna
henne dher till låckat, tubbat och twingat, fällandes för=
böön för henne; 4: Ingen moordisk handh lagdt wedh
dhen döda i sielfwe dödandet; Så Emädan hon 1: gått
in i hustruns egen Stugu, dher hon blef dödat, 2: Moor=
det som då skiedde dolgdt och förteeget, 3: warit medh
att läggia dhen döda å löön, först i bäncken, sedan i een
annan Stugu, och sidst buret dhen döda af gården; 4: hafft
Uppsåth och mehning, att då honom Mördaren Daniell
Joonsson till man, och således dhenna onda gierningen med
dhem förteegat: Hwarföre kan och TingsRätten hennes
lijf eij wäria, utan dömer henne sammaledes ifrån lijfwet,
Edsb: LL:1 35. dråpmålabalken willia 28:30 ll dråpmålabalken medh
Willia Stadtzlagen 1: Cap: §:§ dher orden så lyda, och ä
huru många dhe samman äro i flock och farnöte* tå dråp
giörs, Stånde alle en Rätt. Nåden hemställes i största
ödmiukeligheet, dhen höghlåflige Konungs Giöta Rijkes hofrätt.
Dhet faller och Tings Rätten mycket Sällsampt, att dhesse miss=
dådare Daniel Joonson och Ingrij Bryngelsdotter icke
kunna bringas till bekiännelse om lägersmåhl; infaller
fördenskull Rätten dhenna misstanken, att barnamordh
måtte wara i löndom skiedt, och dhe fruchta för hårdare
Straff, effter dhe så träget bedia, att dheras Kroppar måtte
Komma i Jorden, doch förmodas dhe dhet bekiänna på
dheras yttersta, om elliest en sådan Syndh är af dhem
begången; Men ingen är än funnen, som hafwer märckt Kå=
nan warit hafwande, eij heller något weet om lägers=
målet, utan dhet kommer Rätten och allom androm så före
effter dhe i 3 åhr så ällskatt hwar andra, warit i dhet
onda Uppsåtet om moordet, han sin hustru så illa handterat
och i långlig tijd hållet sigh ifrån hennes umgienge, som
dhen första Ransakningen förmälar.
Sidst blefwe åfwanskrefne Missdådare tillijka inkallade,
och domarne för dhem publicerade, af innehåldh som
åfwan till förmäles; då dhe Daniel och Ingrij, än wij=
dare anhöllo om dhen Nåden, att Kropparna må komma
i Jorden, dhet och Daniels Swärfader och hans Son, för
dhem mycket böönfölle, gofwo och Klagh och gråtandes till
kiänna, dhen unga Pijgan Ingrij wara af dhem illa bedra=
gen, ödmiukeligen bediandes om hennes lijfs förskoningh,
hennes Moder Märit i Grimshollmen, så wäll som Pij=
gan Ingrij, greeto och gåfwo sigh swåra*, och ropade om Nådh.
Hwilcket altti underdån ödmiukheet, underställes
dhen högloflige Konglige hoffRättens Nådige och högwijse
betänkiande. Actum ut supra*.
Sedan TingsRätten war upptagen, och Nämbden mäst
afreest och förskingradh, kommer Länsmannen till
migh undertecknadt, och berättar dhet missdådaren Dani=
el Jonson, hafwer påbördat sin Swåger och frambledne
hustrus broder, Håkon Larsson, som skall han och hans
broder, som nu är ryttare i Skåne, bägge hafft olåfligh
beblandelse medh en kåna, och således kiätterij* begån=
git, föregifwandes dhet hans frambledne hustru, skall
för honom sådant hafwa berättat; hwarföre och Läns=
mannen togh lijff på bemelte Håkon Larsson, efftersom han war
nu här tillstädes, och skall dhette blifwa wijdare effterfrå=
gat, af hwadh grundh dhet kan beståå, och Missdådarens
yttersta bekiennelse dheröfwer inhämptas.”
* frijmodigheet, frimodighet: glatt lynne, oräddhet, mod [SAOB, synonymer.se]
* höörlandh, hörland: linland, åker där lin är sått [runeberg.org]
* knöpplet, knöpple: fröhus, fröhylsor på lin [runeberg.org]
* weepa, vepa: bonad, täcke, sängöverkast [SAOB]
* ymklig: ynklig [SAOB]
* hålla fortt, hålla fort: fortsätta, fortfara, hålla på, framhärda [SAOB]
* Instigerat, instigera: pådriven [SAOB]
* undsagdt, undsäga: säga upp vänskap med, förbanna [SAOB]
* Contestationer, kontestation: försäkran, bedyrande [SAOB]
* inständigt, enständig: ihärdig, ivrig, enträgen, envis [SAOB]
* aggar, agga: om själssmärta; plåga, kvälja, oroa [SAOB]
* farnöte: sällskap, gemenskap, hop [SAOB]
* swåra, svåra: (i fråga om gråt:) bittert, häftigt, våldsamt [SAOB]
* Actum ut supra: Gjort som ovan.
* kiätterij, kätteri: (här) blodskam
Sammanfattning: Tingsrätten friar Håkan Larsson i Bjärknäs, hans broder ryttaren Per Larsson från beskyllningen att ha haft olovligt umgänge med Karin Gunnarsdotter i Anderstorp. Denna anklagelse hade kommit från Daniel Jonsson i Hjälmåkra, vilken nyligen blivit avrättad för mordet på sin hustru och tillika syster med de båda bröderna.
Omnämnd: Håkan Larsson i Bjärknäs, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Karin Gunnarsdotter i Anderstorp, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Daniel Jonsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avrättad
Omnämnd: Ryttaren Per Larsson i Norra Hetseryd?, Hjälmseryd (F), bror till Håkan Larsson.
”Instälte sigh för Rätten Håkon Larsson i Bierckenäs och
Kahrin Gunnars dotter i Anderstorp, beklagandes högeligen
hurusåsom missdådaren framledne Daniel Joonson i
Hielmåkra hafwer påkastat dhem i sin ondska wedh Extra
Ordinarie Tinget i Ällgiare, då han för sine missgierningar
dömbdes ifrån lijfwet, en sådan beskyllningh, som skulle
bemelte Håkon Larsson, och hans broder Ryttaren Pähr Lars=
son, hafft Olofligt omgiänge medh bemelte Kahrin Gunnars=
dotter, och ehuruwäll Rätten noga efftersökt, af hwadh
grundh dhetta bestå skulle, så befinnes doch ingen liknelse
mycket mindre någon Sanningh, eller någon menniskas
wettenskap dherom, utan alle tillijka medh Hielmseryds
församblingh, hålla dhetta för en afwunds säge af mehr
bemelte Missdådare dhen påfördt, effter dhe honom hårdt an=
klagade för dhet Tyranniska lefwerne, och dher på folgde
grofwe Moordiske gierningh på sin hustru, som war
mehr bemelte Håkon Larssons kiötzlige Syster, hwarföre och
TingsRätten Säger åffta och mehr bemelte Personer, nembligen Håkon
Larsson i Bierckenääs, hans broder Pähr Larsson i Norra
Hessre, och Kahrin Gunnarsdotter i Anderstorp, för
dhenne påbördade beskyllningh alldeles leediga och frija.”
Sammanfattning: Måns Larsson i Fröderyd ställdes vid hösttinget 1681 inför rätta sedan länsmannen anklagat honom för att ha stulit en bagge från Jöns Jonsson i Äsprilla. Flera vittnen berättade att de sett Måns bära bort baggen mitt på ljusa dagen, men djuret kom till rätta sedan han blivit uppmärksammad. Måns förnekade anklagelsen och hävdade att den grundade sig på ovänskap och avund från grannarna i Äsprilla. Rätten fann dock att misstankarna var välgrundade och att han sedan tidigare hade dåligt rykte i liknande frågor. Även om baggen återfanns dömdes han därför att böta 3 daler silvermynt för stöldförsöket.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä, Hultsjö (F)
Svarande: Måns Larsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns Jonsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Karlsson Äsprilla Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Måns Håkansson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd:Karl i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Länsmanen Swän Swänßon hafwer på Embetes wägnar
stämbdt Månß Larßon i frödergdh på Skatte, för rychte
han är kommen uti, såsom han skulle stulit en Bagge ifrån
Jöns Joonson i Esprilla, och hafwer Pähr Carllson i Esprilla
Norregårdt, så wäll som Jöns Joonson sielf, sedt honom
Måns bära Baggen, hwilcket och skall skiedt liusan dagh
och då Pähr Carllson hafwer talat honom till, hafwer han Måns
släppt Baggen, och baggen är kommen till rätta, theßutan
berättar och så Måns Håkonson i Fröset, att dhenne Måns hafwer
warit på Socknestämma anklagadt för baggar, men weet
intet beskiedh wijdare dherpå; Månß Larßon föregifwer
att Jöns och Carll i Esprilla, hafwa påbördat honom dhenna
beskyldningh för afwundt skuldh, och begiärar om dhe will=
ia öfwertyga honom sådant, att dhe måtte thet giöra
medh oskylla wittnen, effter dheße bägge i Esprilla äro
Slächtingar, men fans ingen annan som wiste af dhetta,
dy befaltes han Måns, att skola befria sigh medh Eedgång,
hwilcket eij häller han kunde åstadkomma, emädan han
och är i rychte för flere baggar, och elliest att warit i an=
dras fårehuus; fördhenskull tilläts omsijder Pär Carllson
giöra sins Egen Eedh, att Måns togh och baar baggen, dhet
han och effterkom, och Målsäganden hade welat dhet samma
giöra; Altså Ehuruwäll baggen är kommen till Rätta, doch
effter Måns således ehrfares många åhr warit i rychte
för slijkt, dy fälles han nu ett plichta för dhenne baggen
3 Daler Smt effter dhen war gammal, och Måns pröfwas wa=
rit i fult sinne dhen at taga, hwar han icke hade blifwit derifrån hindrat.”
Sammanfattning: Tvist om några åkrar som brukas av frälsebönderna i Nackeström. Vittnesmålet från den gamle mannen Per Hansson i Skepperstad angav att han aldrig hört talas om annat än att åkrarna hört till Nackeström. Vittnesmålen från de båda gamle männen Lars Månsson i Inglamåla och Jon Håkansson i Angseboda förtäljde att åkrarna hörde till Kallsjös ägor men att de alltid brukats under Nackeström. Saken sköts upp till nästa mål för att även kunna höra bönderna i Kallsjö.
Forts 1682-06-20.
Omnämnd: Ryttmästaren Niklas Sabelfält
Omnämnd: Översten Johan Stålhammar
Omnämnd: Frälsefogden Nils Larsson i Vibäck?, N Solberga (F)
Omnämnd: Änkan i Kallsjö
Vittne: Per Hansson, Skepperstad (F), över 70 år gammal
Vittne: Lars Månsson i Inglamåla, Fröderyd (F), säger sig vara lite över 70 år
Vittne: Jon Håkansson i Angseboda, Fröderyd (F), säger sig vara inemot 60 år
”d. 7 mars kom för rätten Hrr Ryttmästaren Wällb. W Niclas Sabelfält och insinuerade en lagmans interl: Inforie Dom daterad i Wäxjö den 15 december 1682 (?) angående någon åker som hävdats under frälsehemmet Nackeström och av skattehemmanet Kallsjö befriades av sådant innehåll att bägge parterna påberopade vittnen skola här in Loco Comsetent: av häradsrätten Edeligen examinerat innan Lovl. Lagmansrätten kan uti bemälte käromål definitivt sluta och döma.
Därpå Wälb. Hrr Ryttmästarens vägnar framkom Lars Månsson i Inamåla och på Hrr Wälb. Översten Stålhammars gods och vittnade, Jon Håkansson i Angseboda, på samma gård, Sahl. Hrr Christer Lods frälsefogde Nils Larsson i Wybeck, Solberga socken. Sedan redbart berättade edeligen vittnade särskilt först Nils Larssons refererande efter Pehr Hanssons berättelse i Skepperstad att han uti åtskilliga gode mäns närvaro berättat att han var en liten (pojk) och kunde rida ifrån Westerqvarn och till Huleboda, vilket kan vara för 66 år sedan, och ifrån den tiden har han aldrig hört annat talat än bemälte stridige åkrar lydt til Nackeström. Hrr ryttmästaren Wälb. Johan Stålhammar, bekänner sig samma gång varit i Skepperstad och av Pehr Hansson hört referera som förbemält är.
Lars Månsson avlade Ed berättade sig vara några år över 70 och att åkrarna som nu tvistiga ligga, faller in uti Kallsjö ägor och åkrar, men aldrig hört dem dit brukas utan till Nackeström mycket mindre hört någon den bestridet förr än i år.
Joen Håkansson effter avlagd ed refererar sig vara inemot 60 år och på 40 års tid haver alldrig hört annat än åkrarna är brukade till Nackeström men tillstår åkrarna inbegripes vara uti Kallsjös jordar och mellan dess åkrar.
Hrr Ryttmästaren Sabelfält själv tillstår det sant vara att åkrarna äro belägna uti Kallsjö trädor 2 st och den tredje är för sig själv till en lycka ingärdad under strömmen, men likväl av urminnes tider brukade till Strömmen.
Hrr Ryttmästaren Stålhammar på Crono — vägnar begäres att saken till nästa ting diffireras kunna emedan Änkan i Kallsjö icke för detta ohört kunna få alla sina vittnen till detta ting som till detta käromål veta rätt relation göra.
Hrr Ryttmästare Sabelfält dermed potelterar saken så länge av – vet det honom till stoog – – -.
RESOLUTION:
Rätten finner skäligt saken till nästa ting Differeras emedan rustnings Verferar Hans Kongl: Majt: Intresse och tjänst, då Kallsjö åboar ändeligen sina vittnen framvisar, som det förmodas denna saken skall vara bäst kunnande.”
Avskrift: Stig Nilsson
Sommartinget 1682
1682-06-20 §§ Ägotvist
Sammanfattning: Fortsatta handlingar om de omtvistade ägorna mellan Kallsjö och Nackeström. Anna Jönsdotter hade nu med sig fem vitten. Vittnena gav samstämmiga uppgifter om att ägorna tillhörde Kallsjö, och tre av dem sade att de av hävd brukats till Nackeström. Några av vittnena berättade att fordom en broder Olof Nacke i gården tagit upp ett torp norr om Kallsjö med tillhörande omtvistade åkrar. Forts från 1682-03-07.
Omnämnd: Hustru Anna Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Olof Nacke i Nackeström, Fröderyd (F)
Vittne: Karl Åslesson i Näs, Fröderyd (F), 84 år gammal
Vittne: Gudmund Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F), 60 år gammal
Vittne: Nils Andersson i Huluboda, Fröderyd (F), 68 år gammal
Vittne: Gisle Mårtensson i Huluboda, Fröderyd (F), 40 år gammal
Vittne: Rusthållaren Olof Lennartsson i Torp, Fröderyd, 50 år gammal
”Den 20 Juni återupptog handlingarna om de omtvistade ägorna i Kallsjö och Nackeström, framkom hustru Anna Jönsdotter i Kallsjö med sina vittnen som efter avlagd ed vittnade, nämligen: Carl Åslesson i Nääs, en redelig man om 84 år; Gumme Nilsson i Esprilla en trovärdig man om 60 år; Nils Andersson i Hulebo en ärlig man om 68 år, Gise Mårtensson i Hulebo om 40 år och Oluf Linnartsson i Torp, Rusthållare om 50 år.
Carl Åslesson berättade i de andra vittnenas frånvaro att de omtvistade ägorna ligga i Kallsjö gärde innan Kallsjö rågång efter – – – skilnat emellan Kallsjö och Nackeström. Nu tillfrågades Carl om han vet om dessa åkrar antingen varit brukade till Kallsjö eller Nackeström, men säger sig icke minnas den i hans tid varit brukat till Kallsjö utan efter H. Annas i Kallsjös faders bekännelse att den i äldsta tid skolat varit 3 bröder en av dem med namn Oluf Nacke, vilken de andra bröderna skolat effterlåtit en part att bygga sig torp uppå efter han efter lott dom sin pretention i gården vilken på 2-ne – – – bygt torp och därtill hävdat dessa tvistiga åkrarna – – -.
Gumme Nilssons i Esprilla berättelse lika med Carls.
Anders Nilsson i Hulebo berättade efter Jöns i Kallsjö att det i Kallsjö bott bröder, den ena rik, den andre fattig. Den rike har sin lott betalt till den fattige och låtit honom bebo torpstället därtill för sin fattigdoms skull men om de blevo tvistande om åkrarna vet han ej heller, men efter de varit hävdade till Nackeström så länge han minns tillbaka.
Gise Mårtenson i Hulebo vittnade slikt med Carl i Nääs, men om de 3 bröderna vet han intet att berätta. Håkan Matsson i Hulebo at hans gudfader Jöns i Kallsjö har sagt för honom att bemälte bröder icke skolat förlikas gården utan dolt en broder ifrån sig och givit honom torpstället och dessa åkrarna därtill. Om dess hävd vet han icke annat än de varit brukade till Nackeström. Olof Linnartsson i Torp, efter sin svärfader Oluf Svänsson i Torp, en man över 100 år, det varit 2 stridiga bröder och haver den ena skolat efterlåtit den andre bygga torp norr om gården, och efter der var någon tvist därom, tillät han honom bygga neder vid åkern och till bägge torpen brukt dessa åkrar, men sedan denne i torpet vid namn Oluf Nacke flött över ån där nu Nackeström ligger och altsedan äro åkrarna hävdade till och således komne ifrån Kallsjö.”
Avskrift: Stig Nilsson
Ordinarie vinterting 1683
1683-02-28 §19 Lägersmål
Sammanfattning: Per Persson stod inför rätten efter att ha lovat äktenskap till Margareta Nilsdotter, haft samlag med henne, och senare brutit sitt löfte. Under tiden hade han också haft en relation med en annan kvinna, Kerstin Håkansdotter i Paddingetorp. När han tillfrågades om han fortfarande ville fullfölja sitt äktenskapslöfte till Margareta, nekade han. Per dömdes att betala 40 mark i böter för lägersmål med Margareta, medan hon fick 20 mark i böter. Han ålades också att bidra till barnets försörjning med en ko och en tunna råg. Frågan om äktenskap med Kerstin remitterades till kyrkliga myndigheter. Margareta fick en morgongåva på 10 lod silver.
Svarande: Per Persson
Svarande: Margareta Nilsdotter
Svarande: Kerstin Håkansdotter i Paddingetorp, Bäckaby
”Kom för Rätten Pär Perßon som under Echtenskapz lofwen
besofwet Margareta Nillsdotter och wed sista tinget tillsagdt sigh
willia hafwfa henne, i medlertijd upsagdt dhen lofwen och dher till neekat.
dhenne Päder sedan han denne belägrat, hafwer han ochså besofwedt een
annan Kerstin Håkonsdotter i Paddingetorp i Bäckaby Sochen, tillfrågan=
des huru han nu will, om icke han will stå med sin lofwens der till, han
neekar, altså skall han bötha 40 mark för Lägerßmåhlet med Margreeta Nills=
dotter, och för henne 20 mark. effter han henne Echtenskap tillsagdt.
barnet hielper han att försöria efter lagh 18 Cap: Ärfdab: LL hwilket
Modereras till een koo, och een Tunna Rogh. Om dhet senare re=
mitteras till Consistorium, om honom tillåtes taga henne till
ächta. Morgongåfwan gifwer han åth Margreeta 10 Loodh Silfwer.”
Sammanfattning: Drängen Erik Nilsson i Gutteryd dömdes till döden för att ha bestulit sin husbonde Jon Nilsson och sedan satt eld på två boningshus. Domen överlämnades till hovrätten. Se även 1683-10-10 §23.
Kärande: Jon Nilsson i Gutteryd, Norra Sandsjö (F)
Svarande: Drängen Erik Nilsson i Gutteryd, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Fru Elisabet Rosenstråhle
Omnämnd: Sven Nilsson i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Jon Nilsson i Nygård, Skepperstad (F), bror till Sven Nilsson
Omnämnd: Bryngel i Kuratorp, Skepperstad (F), skrivet Käretorpet
Omnämnd: Jon Jönsson i Böllingetorp, Hultsjö (F)
Omnämnd: Ingrid Nilsdotter i Stora Boholm, Norra Sandsjö (F), syster till Erik Nilsson
Omnämnd: Nils Nilsson, bror till Erik Nilsson, gift man
Omnämnd: Håkan Nilsson, bror till Erik Nilsson, gift man
”Samma dagh kom för Rätten Johan Nillsson i
Gutterydh i Sandsiöö Sochen här i häradet beläget,
Sorgligen tilkenna gifwandess dhen fast beklagelige olycka
honom sistledne 13 Septembris wederfors, förmedelst
hans drängh nu här närwarande Erich Nillssons
otroohet och arglistige* Sinne, som taget sigh dhen elaka
gierningen före att sättia eldh uppå gården Gutteryd,
berättandes orsaken och tillfället till detta hans onda up=
sååt, som föllier. Nemblligen huruledes han sistförene [-]
dhen 9 Septembris woro på wägen ifrån Callmar hwarest han
på sin Fruus Wälborna Fruu Elisabet Rosenstråles
wägnar, hafft något förätta, hinde han någon sina
bekanter Nembligen Swen Nillsson i Löffshult, I Hull=
siöö Sochen medh sin bror Jon i Nygårdh, Bryngell I
Käretorpet Skepperstadh Sochen och Jon i Bolingatorpet I Hull=
ssiöö Sochen, hwilka hade Oxar wedh Pass 17 á 18 Paar
att köra, begiärandes aff honom att fåå huus och beete
till sine Oxar öffwer natten, dhet han dhem effter Lägenhe=
ten tillsadt, och dher medh reedh för uth heem, emädan
dhet Leedh emoot afftonen, dhå dhe effter åth een lijten
stundh ochså kommo och finge bete åth sine Oxar, uthi Iär=
det öfwer natten, och på dhet Oxarna icke skulle giöra
någon skada på säden som dhå stoodh uthe, giorde han
medh denne sin drängh Erich Nillsson afftaal, att
han skulle wachta åkorne* öfwer Natten, lofwandes
honom derföre till een kanna Öhl, drängen Lofwade
sigh skohla flijtigt achta, att icke någon skada aff oxarna
skee skulle, dher medh ginge både hans huusbonde och
dhe främmande karlar som oxarna ägde till sängz,
emädan dhe aff resan woro trötte. Sedan dhe sigh Lagt,
hade uti een Boodh, smygoo sigh drängen in i stugun
och Lägga sigh att Soffwa, men emädan dhet om
Natten woro ett starkt åskedunder, waknade ofwan=
nämbde Jons moder, som Lågh i Stuguun, och steegh
up i meningh att bedia drängen gåå in aff åkorne,
och Laga att een annan Karl af dhe som oxarna
ägde måtte wachta giärdet, men dhå hon uth kom
fan hon alla oxarna ståendes uti sääden, då hon
sprangh tilbakars till sin Son berättandes honom
detta, dhå han stoogh up och gick uth, i det samma
kom och drängen aff Stugun springandes, då sa=
de Jon till honom, du har illa achtat sääden, nu står
oxarna och förderfwa dhen all slätt, hwarpå drängen swa=
rade månde dhe fåå icke det, Troo det ähr icke nogh
igien ändå, dhermedh har hans huussbonde slaget
honom ett slagh af Een Piska. Hwarefter strax om
mårgonen drängen utan hans weetskap gick dher
ifrån till Stoora Boohollmen dher hans syster tiente;
Om Toorsdagh dher effter som war dhen 31* Septembris
stälte han sigh dijt igienn, passandes Iust på, när
han Jon war gången uti een Fälla något aff=
sides ifrån gården, att köra hem Rogen utur
[-], och elliest hans moder och syster dhem han
hoos sigh hade, woro gångne till Ässkåhs att berga in
något höö, då stijger drängen fram går in i stuugun
slår igien dörren om sigh, och först togoo ett Lakan
och een duuk, som Lågh på ett brännewijns kaar
uti stuugun, dheruti fans, tilhopa samblade 1 Ny
Wallmarss Jacka, 1 Ny Lärfzsiorta, 1 Ny Randigh halss=
duuk, 1 ny gråå Wallmars Kiortell, 1 Nytt Lärufz=
förkläde, 7 marker Wallmars warp[-], och 4 marker Ööf[?],
detta binder han tilhoopa uti duuken och Laaka=
net och bär det först uth om een bode wägg, sedan
gåår han in i stuguun igien, och tager Eldh i spijsen
och sätter uti sängen dher han plägar wara wahn
att ligga, går dher medh uth, tager sin bylta medh
sigh och bär dhen till Stoora Boohollme, hwarest han
förwarar hemen[?] uthi een Ladha. Jon i Gutterydh,
han war uti fällan, då han fick see rööken aff
elden springer han heem, och finner stuugun
stå uti Liusande Låge, och emädan han war allena
kunde icke förmå någon Tingh att uthbekomma
af sine saaker, utan brunno 2 stugor och een Fram=
kammar*, tillijka med alt dhet han ägde uti huussen;
dhenna ofwannämbde Jons berättellse nu in för
Rätten åhörde drängen Erich Nillsson, tillfrågandes
om så i sanningh ähr, hwar till han Frijwilleligen
Jakade, sägandes sigh detta giort hafwa, och således alt
för sin huusbonde Jon Nillsson uppenbarat. Till
spordes om honom någon till denna elaka giernin=
gen styrkt eller dheruti medh honom interesserat,
hwartil han swarade, att hans Syster Ingredh Nills=
doter, förledne fierde dagh Juuhl då han war hoos henne
i Stoore Booholm, hafwer sutet och talt medh honom,
ibland annat frågandes huru tillstår hoos hans huus=
bonde, om han har wackre saaker, och om dher wankar
någon främmandet dijt, hwar till han skall swarat
att der ståår alt wäll till; då skall hon hwafwa styrckt honom
till att först taga bort dhe bäste Saaker, och sedan sättia eldh
på dhem; Pijgan framkallades och blefwe henne denne
hans bekennelsse förehållen, hwar till hon medh
höga bedyrellsser näkade säigandess twert emoot, sigh altijdh
styrckt honom till att tenna sin huusbonde ährligen
och Wäll, denne Erich Nillssons bröder Nills och Håkon
Nills Söner, som ähr beskedeliga och Boofaste giffte män,
på tillfrågande berätta, att denna dheras Broder Erich
altijdh warit Liumsk*, eenwetten och tredsker, och så
mycket dhe förmärckt hafwa, hafwer Systeren Ingreedh
altijdh Lagat wäll om honom, och rådt honom till
att tiena troligen,och ingalunda troendes att hon
skulle styrckt honom till denna fasliga gierningen.
Fördenskull, emädan [-] bemelte dräng Erich Nillsson
denna Straffwärdiga gierningh sigh williandes företaget
hwar till han sielf eij nääkar utan den frijwilligen
bekenner, kunde TingzRätten lijf hans eij wäria
utan axgto. Cap: 11 HögMåhlbalken LL et 36 § 3 B.B. LL
dömmer honom i båle brinna, dock ödhmiukeligen
detta hemställandes dhen Kongliga Hoffrättz widare
högrättwijst bepröfwande.”
* arglistige, arglistig: listig och elak, illslug [SAOB]
* åkorne: åkrarna [SAOB]
* felskrivet, troligen avses torsdagen den 13 september
* framkammar, framkammare: tillbygge med en stocklängd på vardagsstugans yttergavel.
* Liumsk: lömsk [SAOB]
Sammanfattning: Jon Nilsson fick tillstånd beviljat av tingsrätten att eftersöka och återfå det stöldgods som hand tidigare dräng Erik Nilsson bortfört. Se även 1683-10-09 §4.
Omnämnd: Jon Nilsson i Gutteryd Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Drängen Erik Nilsson i Gutteryd Norra Sandsjö (F)
”Samma dagh bleeff af TingzRätten Resolverat och dömbdt,
att Jon Nillsson i Gutterydh hafwa frijtt tillståndh, att
effterfölia någre saaker, och hwar som hälst dhe finnas kun=
de igien bekomma, Nembligen een Ny Wallmars Jacka,
een Ny lärft Siorta, Ny booket halssduuk, Wallmarss kior=
tell, Nytt Lärftz förkläde, 7 marcker Wallmars Warper och
4 marcker Ööff, hwilka uti een duuk och ett lakan inne=
snorte, drängen Erich Nillsson bekemmer sigh aff hans huus uthtaget haf=
wa, och sedan han togh sigh dhen elaka gerningen före
och uti een Lada förwarat.”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fröderyd anklagade Mats i Tostatorp för att Mats’ folk ska ha jagat ett av Pers sto till döds, vilket hittades i Mats’ hage. Eftersom Mats inte var hemma vid tillfället, utan på ryttarmöte, kunde rätten inte beakta fallet och beslutade att skjuta upp det tills vidare bevis kunde läggas fram.
Kärande: Per Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Svarande: Mats i Tostatorp, Bäckaby (F)
”Pär Nillson i Frörydh anklagar Mattes i Tostatorp
hwars folck skulle hafwa iagat till dödh ett hans Stoo, som
ähr, funnet uti Mattes lille hängne. Mattes war dhen
tijdh icke hemmma utan på Ryttermötet. Altså kunde
detta af Rätten icke Attenderas* utan gåås förbij till wijdere
skiähl.”
* Attenderas, attendera: uppmärksamma, fästa avseeende vid [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman beklagar sig över att Sven Gudmundsson i Puketorp har uttalat något nedsättande eller förargligt om honom. Länsmannen begär att rätten ska utfärda ett intyg om hans goda och ärliga uppförande, eftersom han menar att han inte har gjort något fel. Rätten godkänner länsmannens begäran och utfärdar intyget. Dessutom får han en rekommendation till Norrvidinge häradsting, där man eventuellt kan få mer information om Sven Gudmundssons beteende.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.ä. i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Sven Gudmundsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Cronones Länßman Swen Swenßon beklagar sigh
för Rätten öfwer Swen i Pukatorpz förargeliga uthlåtande,
tilbiudandes sigh att Rätten wille Attestera medh honom
öfwer sitt förhållande, hwilka sigh frija af honom förmärckt
aldrigh annat änn dhet som ährl: och godt ähr. Dhernäst
bewilliades Länßmannen Attestatum här öfwer, iämp=
te på hans begiäran recommendation till Nårrwidingz
härhadh Tingh, dheräst han mennas om Swens i Puka=
torpz förhållande, någon underrättellße finnas skall.”
Sammanfattning: Ryttaren Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F), begär bördslösen av 1/4 Åslatorp i Bäckaby socken. Då ärendet inte föll under detta ting, hänsköts det till kommande sommarting.
Omnämnd: Ryttaren Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ingeborg Persdotter, Åslatorp, Bäckaby (F), moster till Per Bengtsson
Omnämnd: Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F), gift med Ingeborg Persdotter.
”Ryttaren Pähr Bengtsson i Bäckaby Stockagården, prätenderade* och påstodh, af som mosters Ingeborgh Persdotters man Jöns Jacobsson i Åslatorp Bäckaby Sochn, att få inlösa bemälte 1/4 hemman af honom eller hans Stiufbarn, emedan har Jöns Jacobsson ingen bördh dhertill hafwer, uthan berättar bemälte hans stiufbarn, ähre med honom Pehr Bengtssons Syskonbarn. Resolution: såsom denna saken intet Sorterar under detta Tinget, remitteras han till ordinarie Sommar Tinget, dher lagligen att afhielpas.”
* Pretendera: fordra, begära, kräva [SAOB]
Sammanfattning: Åboarna i Torp i Ramkvilla socken misstänkta för att ha orsakat att Germund Ekessons ko omkommit i en göl. Åboarna blev genom avlagd ed frikända från misstanken.
Kärande: Torparen Germund Ekesson i Hustruskog, Ramkvilla (F)
Omnämn: Per Simonsson i Torp, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Måns Svensson i Torp, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Olof Svensson i Torp, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Arvid Svensson i Torp, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Jon Jönsson i Torp, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Simon Simonsson i Svinaryd, Ramkvilla (F), edgärdsman.
Omnämnd: Per Svensson i Urås, Ramkvilla (F), edgärdsman.
”Germund Ekesonn angaf för Rätten, hurusåsom han 8 dagar
för Skiärtorssdagh, hafwer mist een koo uti en giöhl, som syntes wara
uthkiörd öfwer giärdesgården uthur een fälla, som tillkommer Torp
åboer, hafwandes fördensull Torp åboer misstänkte, detta giort, effter han
hafwer af dhem tillförende hördt, när någon hans Boskap skulle
komma i fällan skulle dhe läggia dem der; och som dhe nu samptelige
tillstädes högeligen neeka säjandes honom det icke medh skiähl eller
wittne skohla kunna bewijsa, Iembwäll tillbiuda sigh ifrån denna
beskyldningh, medh dheras lijka Eder willia befrija; altså framkal=
lades Pär Simonson i Torp, Måns Swensson, Olof Swensson, Arfwid Swen=
son, Jon Jönsson ibidem, Simon Simonsson i Swinary, Pähr Swen=
son i Uhråhs, alla i Ramquilla Sochn boendes, hwilka effter det 19 Capitel
Tingsbalken aflade dheras Ed att hwarcken dhe eller dheras folck hafwa kiört
Germunds Ekessons koo i giöhlen; hwarför blifwa dhe för wijdare till=
tahl i denna saak, af Germund Ekeson befrijade.”
Sammanfattning: Ryttaren Jöns Johansson från Röshult, Södra Solberga, klagar inför rätten över fogden Jöns Jakobsson i Åslatorp. Johansson anklagar Jakobsson för att ha förolämpat honom offentligt under det pågående tinget. Jakobsson ska ha skurit av en del av ryttarens särk och sedan stulit den, samt kallat honom för ”särkeryttare”. Jakobsson närvarar i rätten och förklarar att Johansson hade haft en konflikt med sin hustru, vilket ledde till att han råddes att ta ett stycke av en annan persons särk, men vad Jakobsson skulle göra med denna särkbit ville han nu inte avslöja. Rätten beslutar att ryttaren Jöns Johansson vid nästa ting måste styrka sina anklagelser med bättre bevis.
Kärande: Jöns Johansson, ryttare i Röshult, Södra Solberga (F)
Svarande: Jöns Jakobsson, fogde i Åslatorp, Bäckaby (F)
”Ryttaren Jöns Johansson i Rööshult Solberga S:, beswärade sigh för
Rätten, öfwer fogdenn Jöns Jacobssonn i åslatorp, för det han
nu under påstående* Ting hafwer skymfat honom ibland mycket
folck, och sagdt, att bemelte Jöns, hafwer skohlat skurit ett stycke af
een Särk, och det bortstuhlet, kallat och skiält honom altså före
Särkeryttare. Jöns Jacobsson tillstädes, och detta således uthtyder,
att Ryttaren hafwer förlijktz illa med sin hustruu, och han dher=
före ähr worden inRådt, att taga ett stycke af een annars särk,
man hwad han skulle giöra med dhet samma, wille han nu
intet uppenbahra, blef honom altså af Rätten på lagdt, sådant med
bättre skiähl wid nästa Ting bewijsa.” * påstående: pågående
Sammanfattning: Jöns Gudmundsson och Anna Gudmundsdotter säljer halva hemmanet i Hättebo, Bäckaby (F), vilket är på 1/8 mantal, till Abraham Bosson och hans hustru Elisabet Persdotter i Slageryd. Köpebrevet daterat 1680-07-30.
Säljare: Jöns Gudmundsson
Säljare: Anna Gudmundsdotter
Köpare: Abraham Bosson, Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Köpare, Elisabet Persdotter, Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
”Upwijstes för Rätten ett Kiöpebref, gifwit af Jöns Gudmunsson och Anna Gudmundzdotter Daterat Slagery dhen 30 Julij Anno 1680 hwaruti dhe bekenna sigh hafwa till Kiöp uplåtit Abram Bosson och hans hustru Elisabet Persdotter, halfwa hemmanet Hätteboo, som ähr en åtting i Bäckaby Sochn och här i häradet för penningar 26 Riksdaler smt 16 öör sm, hwilka penningar dhe tillstå sigh richtigt bekommidt, altså afhände dhe ifrån sig och sina efterkommande arfwingar, förbemälte 1/2 hemman Hättebo, och tilläger det Abram Booson hans hustru barn och arfwingar, med alla dess [-], till en ewärderlig oklandrat egendom, och såsom det ähr lagligen upbudgt och tillståndet, blifwer här å Tingskiötning och häradzfasta meddelt.”
Sammanfattning: Daniel Esping i Kallsjö och hans gårdbo Göte begär ersättning för en tunna malt som förstördes genom vådeld då hustru Sigrid Nilsdotter i Bråten hade denna för att torka den. Sigrid säger dock att hon lidit stor skada av vådelden och gjort femton dagsverken till återuppbyggnaden av torkhuset. Rätten dömer, att då även Sigrid lidit stor skada, skall ingen den andra kunna fordra någon ersättning.
Kärande: Daniel Persson Esping i Kallsjö, Fröderyd (F)
Svarande: Hustrun Sigrid Nilsdotter i Bråten, Fröderyd (F)
Omnämnd: Göte i Kallsjö, Fröderyd (F)
”Instälte sigh för Rätten Daniel i Kallsiö Fröderyd Sochn, praetende=
randes* betahlning af hustruu Sigrid Nillsdotter i Bråten samma
Sochn för een Tunna Malt, som hon hafwa emoottaget att Torcka
åth honom och dess gårdboo* Giöte, hwilkenn malt Tunna, han före=
gifwer skall genom hennes förwållande wara upbrändt. Dhär=
emoot infann sigh hustruu Sigrid med sin Skriftelig förklaring,
beklagande den stoora Olycka, som så wäll dhen, som henne dher=
igenom ähr wedrefarenn, i det att maltet icke allenast uthan
och kiöllnann, ähr worden genom en häftigh och Oförmodelig
wådeldh afbränd, så att henne dherigenom een stoor skada ähr
Tient, och måst hon till dess upRättade, omtäcka stoor bekostnadt
med 15 dagzwärke, Contesterandes* gudh och sitt Sacramente, sådandt
icke wara med henne willia skiedh, förmehnar fördenskull
dhe icke hafwa fogh, någon betahlning af henne att fodra.
Rätten finner skiähl och Lag lijkmätijt, emädan dhe på båda sijdor
lidet skada, dhe ingen betahlning, skohla af hwar annan hafwa
att fodra.”
* praetenderande, pretendera: fordra, begära, kräva [SAOB]
* gårdbo: granne i samma gård eller hemman [SAOB]
* kiöllnann, kölna: torkhus, för torkning av malt med mera särskilt anordnad (liten) byggnad [SAOB]
* Contesterandes, kontestera: betyga, försäkra, bedyra [SAOB]
Sammanfattning: Per Simonsson och Olof Svensson i Torp beklagar sig över att torparen Germund Ekesson i Hustruskog har nedhuggit deras gärdsgård. Germund menar att gärdesgården blockerar vägen till hans torp, men efter en syn gjord av två nämndemän slås det fast att Germun gjort sig en ny väg som inte tidigare funnits. Tingsrätten dömer Germund Ekesson att böta 40 marker, med förbehållet att han skall kunna använda en väg fädrift på lämpligt ställe.
Kärande: Per Simonsson i Torp, Ramkvilla (F)
Kärande: Olof Svensson i Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Torparen Germund Ekesson i Hustruskog, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Nämndemannen Sune Månsson i Brohult, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Sven Nilsson i Fägerhult, Nydala (F)
”Åboerne Per Simonsson och Olof Swensson på Cavall: hemmanet
Torp i Ramquilla Sochn, beswärade sigh att Torparen Germund Ekesson
på Hustruskogh, tillfogar dem åwärckann, emoot Tingz Rättens doom
af den 22 Junij 1685 i det han nedhugget dheras gierdesgård, som
dhe i anledningh af derom upsatt omkring sine egor. Torparen säger
den hafwa igiengiordt hans wägh, som war till torpet, dheremoot
Nämbdemännen Sune i Brohult och Swen i Fägerhult, som det synt
berätta, att gambla kiöravägen till Torpet Hustruskog, hafwer
han sielf igienhugget, och weelat giordt sigh en annan wägh, der som
aldrigh tillförendt någon warit, frijandet honom dessutann föröfwa
stackestycken på Cavallerie hemmantz egor. Rätten i anlegningh
af Lagen 28 Capit: Konungbalken dömer Giermund Ekesson för
gierdes gårdens nedhuggande, plichta 40 marker, dock skall honom
effter det 40 Capit: Bygningzbalken förbehållet wara fädrifft och wägh
dher som lägeligaste, för honom kan wara, medh dhe flere förmåner
af Bohlbyen, som förbemelte Capit: honom tillägnar.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman anklagar Kerstin Börjesdotter från Sandebo, Bäckaby, för att ha begått lägersmål och fött ett barn med kornetten Adolf Rosenkvist, medan hon var i hans tjänst. Rätten dömer Rosenkvist att betala 40 mark, enligt lag och kungliga stadgar, samt betala Kerstins böter då han utnyttjat sin ställning medan hon var i hans tjänst. Rosenkvist åläggs också att betala 20 mark i böter för Kerstins räkning. Båda döms dessutom till kyrkoplikt. Kerstin skulle dessutom få målsägandens del av böterna.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y. i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Konan Kerstin Börjesdotter i Sandebo, Bäckaby (F). Tjänat hos Adolf Rosenkvist.
Svarande: Kornetten Adolf Rosenkvist
”Tingfördes af Länßmann Swen Swenßon, Kånan Kerstin Böries dotter i Sånneboo
frällse Bäckaby S:n, för begånget lägersmål, och barn aflat, med Corneten Wälb:
Adolph Roosenqwist, at then tijd hon warit hoos honom i tienst, hwarföre effter
lagh och Kongl: Stadgar, dömbde Rättenn honom Roosenqwist, att plichta
40 mark finnandes och skiähl: effter hann förnedrat detta qwinfolk, som war hans
tienstehion, att han böterne 20 mark Silfwermynt, för henne uthlägger, och för det
öfriga stå, begge kyrkioplicht, warder henne Kerstin ochså förbehållet effter lagh,
Målsegande Rättenn af Böterna.”
* Tingfördes, tingföra: instämma, ställa till svars inför ting [SAOB]
Sammanfattning: Sven Svensson i Lövshult, Hultsjö (F), vald till herredagsman. Fullmakt skriven i domboken. Troligen avses den äldre länsmannen.
Omnämnd: Per Gislesson, Rödja, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Per Månsson, Långaholmen, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Mats, Rödja, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Per, Svinås, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Jon Gunnarsson, Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Olof Lindormsson, Torp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Olof Månsson, Lilla Moshult, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Jon Larsson, Svinaryd, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Sven Svensson Lövman d.ä, Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Jon Karlsson, Holm, Hultsjö (F)
Omnämnd: Anders Eriksson, Brunnstorp, Hultsjö (F)
Omnämnd: Erland Svensson, Yggersryd, Hultsjö (F)
Omnämnd: Per Jönsson, Rödskog, Hultsjö (F)
Omnämnd: Jon Persson, Rödskog, Hultsjö (F)
Omnämnd: Håkan, Anderstorp, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Tor, Föreberg, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Måns Persson, Norra Hetseryd, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Jöns, Sisshemmet, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Per Bengtsson, korpral, Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jöns Bengtsson, Lökaryd, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Åsle Persson, Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Måns Andersson, Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Per Persson, Råsen, Stockaryd (F)
Omnämnd: Jon Lindormsson, Hällaryd Bergagård, Stockaryd (F)
Omnämnd: Lars, Horshaga, Svenarum (F)
Omnämnd: Måns, Mörhult, Svenarum (F)
Omnämnd: Abraham, Kvighult, Svenarum (F)
Omnämnd: Daniel Nilsson, nämndeman, Kärrabo, Almesåkra (F)
Omnämnd: Sven, Hylte, Bringetofta (F)
Omnämnd: Hans, Bringetofta, Bringetofta (F)
Omnämnd: Hans, Ljunga, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Per, Ljunga Sonagård, Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Jöns, Gåeryd, Nydala (F)
Omnämnd: Sven, Boestad, Nydala (F)
Omnämnd: Länsmannen Jonas Månsson Nyman, Fägerhult, Nydala (F)
Omnämnd: Truls Matsson, Åkerhult, Malmbäck (F)
Omnämnd: Jon, Gullåkra, Ödestugu (F)
Omnämnd: Mats, Bjärkaryd Bäckegård, Hylletofta (F)
Omnämnd: Gudmund, Vakås, Hylletofta (F)
Omnämnd: Olof, Vakås, Hylletofta (F)
”Anno 1686 dhen 31 Julih höltz [-], Ryd, Sandsiö Sochn, till herredagz mannens wälliande, närwarande samptlige häradz Nembde och allmogen af Sochnerna som föllier. [—] Frödery Sochn,Jon Gunnarsson, Höökhult, Olof Lindormsson, Torp, Ramqwilla Sochn, Olof Månsson, Lilla Mooshult, Jon Larsson, Swijnarydh [—] Bäckaby Sochn Pär Bengtsson, Bäckaby, Corporal till häst, [—] Till herredagzman blifwer förordnat af Rättenn och Allmogen, Swen Swensson i Löfshult, till honom gifwes af Skatte och Crono, Rusthåld och Knechthåld, 8 öre Smt af hwar heel gård i häradet och af dhe mindsta effter proportion föllier altså fullmachten och beswärs puncterna. [—]”
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby (F), hävdar bördsrätt till 1/4 mantal hemmanet Åslatorp i Bäckaby (F) och vill därför köpa hemmanet av fogden Jöns Jakobsson i därstädes. Denne Jöns Jakobsson har köpt gården av sina styvbarn för 27 riksdaler smt, men uppvisar inget köpebrev. Vidare protesterar han att om han inte får behålla gården så borde den tillkomma hans styvson, Elias Jönsson, vilken nu är i Livland. Rätten ger Per Bengtsson rätt; man dömer Jöns Jacobsson antingen lämna tillbaka pengarna till sina styvbarn eller ge dem till Per Bengtsson som då blir den nye ägaren. Vidare kräver rätten att Jöns Jakobsson på nästa ting bevisar köpesumman som han hävdat. Forts 1687-02-03 §5.
Kärande: Korpralen Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F), syskonbarn till Elias Jönsson
Omnämnd: Johan Stålhammar, ryttmästare
Svarande: Fogden Jöns Jakobsson, Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Elias Jönsson (Nilsson?), vistas i Livland, styvson till Jöns Jakobsson
”Framträdde för Rätten Corporalen, under Ryttmestarens Wälb: Herr Johan Ståhlhammars Compagnie Pär Bengtsson, som låtet recitera* fogden Jöns Jacobsson i Åsletorp och Bäckaby Sochn, för bemälte 1/4 hemman Åsletorp, som fogden af sina stiufbarn inlöst, berättandes sigh dherföre gifwit 27 Rikzdahler smt, hwarföre emädan fogden Jöns Jacobsson ingen börd der till hafwa, utann såsom främmande inkommen, förmanar Corporalen sig såsom Bördeman, nembligen systerbarn med Jöns Jacobssons stiufbarn, som det såldt, wara [-] det inlösta, sägandes sigh willia i anleding af lagen, lefwerea fogden sin uthlagde Kenningar igien. Jöns Jacobsson tillstädes, tillstår sig icke hafwa någon Börd der till, dock begiärer, att om han effter lagh, skulle ändteligen blifwa ifråndömbd, hans stiufbarn, som det såldt, måtte blifwa [-] det behålla, emädan dhe willia gifwa honom sina Penningar igien, dessutom berättar Jöns Jacobsson, att [-] hans Stiufsonn som ähr i Lijfland Elias Jönsson, hafwer också sitt Möderne uti detta 1/4 hemman, begiärandes det måtte Observeras. Resolution: Rätten i anledning af lagen, dömbde Jöns Jacobsson, emädan han ingen Börd till hemmanet hafwer, att taga sina uthlagde Penningar igien, antingen af sine Stiufbarn, eller Corporalen Pär Bengtsson, som också ähr i Bördene. Iembwäll effter lagh Capitel Jordebok L:L: Warder Elias Jönsson förbehållet sin mödernes Rätt uti bemelte hemman Åsletorp, om han till äfwentyrs någon sin skulle hemkomma; ock såssom i Kiöpebrefwet icke ähr förmält hwad han gifwit sine Stiufbarn för hemmanet, pålade Rätten honom till nästa Ting, med troowerdige män bewijsa, hwad han gifwet, emädan hans blåtta berättelse icke skall gifwas witzord; Förbehålle ochså honom Jöns Jacobsson laga [-] effter Lag ock Kongl: Stadgar.”
* Recitera: uppläsa, framsäga
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson hävdar bördsrätt på fjärdingshemmanet Åslatorp i Bäckaby socken och begär utredning av ägarförhållanden. Fogden Jöns Jakobsson ålägges att till nästa ting inkomma med vad han betalat för hemmanet och om styvsonen Gustav Nilsson som vistas i Stockholm, ämnar köpa gården eller inte. Forts från 1686-10-12 §5. Forts 1687-06-14 §43.
Omnämnd: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fogden Jöns Jakobsson i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Gustav Nilsson i Stockholm, styvson till Jöns Jakobsson
”Uptogs för Rätten Nembdemannen Johan Månsson i Hollmeshult, och
på Corporalens Per Bengtssons wägnar, så som Bördeman till 1/4 hemman=
net Åsslatorp i Bäckaby Sochn, genom Skrifwellsse anhåller, att fogden Jöns
Jacobsson måtte fullgiöra sidste TingzRättens resolution, och med gode Skiähl
bewijsa, hwad han till sina stiufbarn förebemelte hemman gifwet hafwer,
effter Tingz Rätten hans blåtta berättelsse, eij kan gifwa Witzord, att han
skall hafwa deföre gifwet 27 Rijkzdahler Smt; Jöns Jacobsson begiärer Dilation
till Nästa Tingh, att han i medlertijd kan få förnimma, om hans stiufson
Gustaf Nillsson, som ähr i Stockholm, will hemmanet inLösa, effter han der till
ähr nermsta Bördeman, hwilcket Rätten honom bewilliade, och pålägger fogden
att då antingen med sina Stiufbarns egne Perssoner, eller trowerdiga skrifter
bewijsa, hwad han gifwet, eller om någon Utaf Barnen, will det behålla och
bevoo, hwar och icke skall Corporalen Per Bengtsson, wara Nermaste det
inlösa, såsom Rätt Bördemann.”
Sammanfattning: Anders Johansson i Slageryd dömdes böta 3 mark samt ersätta Marit Erlandsdotter i Fröderyd för resterande lön för utfört arbete. Forts 1687-06-13 §5.
Kärande: Soldaten Johan Matsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Svarande: Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Marit Erlandsdotter i Fröderyd, Fröderyd (F), gift med Johan Matsson.
”Anders Johansson i Slagery Bäckaby Sn Stämbd emodt Såldatenn Johan Matt=
sonn i Frödery, för resterande Löön, som hans hustru Marit Ärlandsdotter haf=
wer att fodra för giord tienst, plichtar 3 mark. Och det Öfriga blifwer pådömbd
att betala henne Löönen, der han icke med skiäl kann tillwijta henne något
oärligit.”
Sammanfattning: Drängen Mats Mattsson från Tostatorp och kvinnan Ingeborg Torsdotter, inhyses i Doestorp, anklagades för lägersmål. Ingeborg hävdade att Mats givit löfte om äktenskap mellan dem, vilket Mats inte kunde förneka men hans föräldrar motsatte sig detta äktenskap. Mats dömdes att böta 40 mark samt hennes del i böterna på 20 mark i silvermynt, en ko och 8 skeppor råg till barnets försörjning, samt att båda skulle stå uppenbar skrift.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Drängen Mats Mattsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Ingeborg Torsdotter i Doestorp, Bäckaby (F)
”Cronones länßmann Swen Swenßonn, androg ett Lägersmåhl wara skiedt, på Skatte
Cronohemmanet Tåstatorp i Bäckaby Sn, emillan drängen Mattes Mattesson Ibidem,
och qwinfolket Ingeborgh Torßdotter, till inhyses i Doestorp bemelte Sn, hwilkenn på=
står det wara under Echtenskap lyffte Skiedt, der till han icke heller, med godt Samwete
nu kan neeka, menn effter hans föräldrar, der till ingalunda, willia gifwa sitt
Samtycke, will han der till icke låta sigh öfwertala. Oachtadt han gifwet
henne ett Par hanskar, i begåfningh; dy blef han dömbd att böta för sigh
40 mark och finnes skiähl, han ochså 20 mark up Silf:mtz böter för henne Sth=
lägge, iämbwäll fullgiöra sitt lyffte, att gifwa till Barnetz försöriande een
koo och 8 Skep:r Rog, och för det öfriga stå begge kyrckioplicht.”
Sammanfattning: Marit Erlandsdotter från Fröderyd krävde obetald lön från Anders Johanson för arbete för 18 år sedan. Anders Johanson kunde bevisa att han betalat henne med vadmal och andra saker och frikändes från ytterligare ansvar. Forts. från 1687-02-04 §30.
Kärande: Soldaten Johan Matsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Svarande: Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Marit Erlandsdotter i Fröderyd, Fröderyd, gift med Johan Matsson.
”Framträdde för Rättenn hustruu Marit Erlandzdotter, som wid sidsta Ting
hafwer ehrhål denne Rättens Interlocutori* doom, att Anders Johanson i
Slagery Bäckaby Sn, skulle betala henne ett åhrs löön, för den tijd, 18 åhr sedan,
hon honom tient hafwer, der han icke med skiäl kunde bewijsa, något till=
förende wara henne betalt. Nuu framstälte sigh bemelte Anders, och med sin
Sahligheetz Edh bekräfftade, att på dhe 3 Rd:r, som i Löön till henne woro Uthfäste
hafwer hon 9 allnar Wallmar och annat bekommet, så när som ett Par skor,
dem han henne straxt wid sin hemkomst, tillställa will, dherföre blifwer
Anders Johanson, för alt wijdare tilltaahl frijsagd, deß lijkest skall hustruu
och hennes mann Såldatenn Johan Mattson wara frij, för hoot och undsäj=
ning*, af Anders Johanson wid laga plicht.”
*Interlocutori: latin, det refererar till en typ av rättsligt beslut eller handling som utfärdas under en pågående rättsprocess [ChatGPT]
* undsäjning, undsäga: säga upp trohet mot eller vänskap med [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman anklagar Per Johansson från Gudmundsås, Bäckaby, för att ha ansvar för att en bössa (ett gevär) stals från löjtnanten Adolf Rosenkvist. Per Johansson döms att betala 3 daler i silvermynt till Rosenkvist, eftersom han låtit bössan bli stulen. Dock har Per Johansson rätt att söka ersättning från den som faktiskt stal bössan för att täcka sin förlust.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y. i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Per Johansson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Löjtnanten Adolf Rosenkvist
”Oppå Länsmans Swen Swenßon anklagande, blef Pehr Johansonn i Lilla
Gummenåhs Bäckaby Sn, pådömbd, att betala, den Bößann, med 3 riksdaler Silfwermynt
till Lieut:n Wälb: Adolph Roosenqwist emädan han den läut, och låtet bort=
Stiäla, Ståendes deremoot Pehr Johanßon fridt, att söka den som Bößan
bort Staal, om sitt Skadestånd, med mehra”
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård, företrädd av nämndemannen Anders Brynjelsson i Hjälmåkra, vill såsom bördeman till 1/4 Åslatorp i Bäckaby (F) lösa denna gård ifrån fogden Jöns Jakobsson. Rätten vill veta vad Jöns Jakobsson givit sina styvbarn för hemmanet. Han visar nu sina styvsöners, Gustav och Erik Nilssöners skrift, daterat Stockholm 9 sept 1686, där de säger sig fått 24 Rdlr och att de är nöjda. Sven Hemmingson, som äger(!) systern, säger sig inget fått utöver den likvidationsskrift, som Jöns Jakobsson mot honom ingav 1680 30 maj. Denna visades för rätten och i denna står det tydligt att han fått betalt för löst och fast. Rätten finner att Korpralen må hemmanet inlösa eftersom det är knutet till Rustningshemmanet Stockagården. Forts. från 1687-02-03 §5. Forts 1687-10-09 §68.
Omnämnd: korpral Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fogden Jöns Jakobsson, Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Gustav Nilsson, Stockholm, styvson till Jöns Jakobsson
Omnämnd: Erik Nilsson, Stockholm, styvson till Jöns Jakobsson
Omnämnd: Sven Hemmingsson, gift med en syster (Elin Nilsdotter) till Gustav och Erik Nilsson
”Oppå Corporalens Pehr Bengtssons wägnar, uptogs för Rätten Nembdemannen förståndigh Anders Bryngelsson i Hiellmåkra, och nu som å senaste Ting anhålt, att få såssom bördemann ifrån fogden Jöns Jacobssonn i Åslatorp Bäckaby Sochn bemälte hemman Lösa, iämbwäll effter sidste TingsRättens resolution, anhålt att bemälte Jöns Jacobssons, måtte bewijsa, hwad han för hemmanet till sine Stiufbarn gifwet, hwilket af honom nu effterkommet blef i det han upwijste sine Stiufsöners Gustaf och Erich Nillssöners skrift, Daterad Ståckholm dhen 9 Septembris 1686, dherui dhe betyga sigh bekommit 27 Rikzdahler, á 6 [–], för dheras dhelar, så att dhe der med ähro aldeles för nögde; men Swen Hemmingsson, som eger Systeren wid dennes bröder, säger sigh intet åthnutet någon förnöijning, i [-], än det, som honom i löst tilkommet. Disputerandes dem Liqvidations Skrift, som Jöns Jacobsson emoot honom nu inlade, Daterat 1680 dhen 30 Maij, af många goda män underskrifwen, Ehuruwäll dem tydelligenn Uthwijsar, honom wara betalt, både för löst och fast i bemelte hemman, Åsletorp, dessutom uprächnade Jöns Jacobsson, några under [-], som Swen Hemmingsson uti betahlning bekommet, så att han uthaf detta, måste inför Rätten tillstå sigh wara betalt, och derföre intet mer härpå tala will; hwarföre emädan sådan Richtigt beskied, så om betalningen, som den af Corporalen [-] bördzrätt der till, fram för Jöns Jacobsson, så nu som på före Tinget inkombna ähro, finner Rätten i anledning af Lagh, och Kongl: Maij;tz nådigste Placarer Skiähligen att Corporalen må hemmanet inlösa, till nesta Trädesbruuk, efter [—], [-] effter det elliest präiudicerar Rustningshemmanet Bäckaby Ståckegård och dher dhe om kiöpet icke [–], skulle kunna öfwerens komma, medh bygnat och annat, förordnas Nembdemannen, Anders i Hiellmåkra och Pehr i Skepperstad, sådant mäta och werdera.”
Sammanfattning: Pigan Sara Persdotter, tjänande i Årset, berättar hur hon blivit bestulen på tyg när hon var på resa till en marknad förlidne sommar. Tyget tillhörde Anders Johansson, även han från Årset, vilken var med på resan. Han hade slagit Sara och kallat henne för tjuv. Till hennes försvar trädde Saras husbonde Sven i Årset, vilken också berättade att denne Anders Johansson gjort hemgång i hans hus. Daniel Esping i Kallsjö hävdade att Anders själv var en tjuv. Anders Johansson dömdes att böta att ha slagit och skällt pigan för tjuv, och anklagelserna mot honom själv sköts upp till nästa ting. Forts 1688-03-06 §47.
Omnämnd: Pigan Sara Persdotter i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Anders Johansson i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Jonas i Härlatorp, Slätthög (G)
Omnämnd: Per i Hultatorp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sven i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Daniel Persson i Kallsjö, Fröderyd (F)
”Framträdde för Rätten Pijgan Sara Persdotter i Årsse och
Frödery Sochn, och genom sin Skriftelliga inlaga, så wäll som mun=
teligen, sig på det högsta beklagade, huru hon är på een Marknas
Reesa förledne Sommars med någre sine Såchne folk, handtovat
wadmall, för medelst det, att 6 ahlnar lärufft*, som hon förde åth
Anders Johansson i bemelte Årsse, är medan dhe bette sine Creatur
bortstuhlet, Oachtadt som sielf, wachtadt så lärufftet, som dhe andre
saakerne, effter hon och 2nne andra Personer, lade sig att sofwa,
omsijder när dhe upwachnade, saknades lärufftet, med ett wijtt lä=
rufftz förkläde, som henne Sara tillkommer, Frågade altså hon
Anders, om han intet, taget det i förwar, eller om någon annan
gådt derförbij, till hwilket han nekat, dock bekendt, att en
knechtehustruu, som straxt der hoos henne war, gick der framom
dereffter hon tillijka med Anders, gådt in uti Knechtetorpet
och tillfrågat hustrun, om hon taget denne förkombne Saaker,
hwilcket när knechtehustrun förnam, att hon Sara wille henne
tiufwa nampn tilläggia, hafwa dhe sins emillan Oensse blefwet
och omsijder när hon Uthgå skulle, hafwer een 1/4 Karl* Jonas i
Herlatorp och Slätta Sochn, genom Anderssas förwållande, satt hen=
ne i hand klåfwa, och een mijhl ut ur dess wäg fördt, hwilket
Anders påstår skiedde för denna Orsaak, att hon fullkommeligen tillade
knechtehustrun, som skulle hon lärufftet bordtaget, dock kunde det
intet bewijsa. Ehuru wäll pijgann der till med gråtande tårar nekar,
och der iämpte bekenner, att hon hafwer låndt 1 dahler Smt, af Per i
Hultatorp, och gifwet Prophosserne, för det hon slippa skulle, och när
hon omsijder hemkom till Årsse, hafwer denne Anders Johansson
icke allenast slaget henne, uthan och tiufwanamp henne, uppå kommet,
som hennes [-]fader Swen i Årsse, i sanning betygar, men lijkwijst
gifwer henne det loford, att hon altijd stält sig ährligen och wäll der
i bygderne, hwilket och flere dess bekante och grannar bewittnadt,
hwilka förorda honom swara böra sig det nampnet sielf til
ogilla, hälst och i Synnerheet Daniel Persson i Kallssiö, framsteg
och begierte, att inprotocolleras måtte, det Anders Johansson i
sin grannes huus är funnen innom låås och [-], der stu=
let 7 Rullar Toobak, och 10 dahler Smt, der till han fuller nee=
kar, och tillbiuder förklara, med begiäran härutinnan, sig widh
nesta Ting få förswara, hwilket honom blef förbehållet; Effter
detta framstegh åter Swen i Årsse, och anklagar bemelte Anders
Johannsson, som skall han Juledagarne sidstledne, giordt honom
hemgång, i det han nederrijfwet skåp och dörar för honom, sampt
taget hans oxar olofandes, och inkiördt höö stoore Julledagen,
till hwilket alt nekas, dock såsom der till nu inga wittnen
woro upställes det till nesta Ting, då det wederbörandenn skall till
wällförtienat Straff blifwa ihogkommet, men wid kommande
det som han sielf tillstår, så wäll som wittnen betygat, att han slaget
pijgan och skiält henne för tiuf, plichtar derföre, effter han sådant
intet bewijsa kunde, 40 mark iämbwäll betala Per i Hultatorp [-]
dahler Smt, som pijgan [-], Proophosserne gifwet hafwer,
för det hus slippa skulle utur hand klåfwa, och i det öfriga för=
behåller Rätten dem att sökia Prohosserne, wid Ahlbo häradz Ting
för detta sitt föröfwande.”
* lärufft: lärft, tyg av lingarn [SAOB]
* 1/4 karl: fjärdingsman
Sammanfattning: Nämndemännen Anders Bryngelsson och Per Andersson har nu utfört värderingen av Åslatorp, Bäckaby (F), enligt uppdrag från föregående ting, vilken uppgår till 50 riksdaler smt. Denna summa skall köparen korpralen Per Bengtsson i Bäckaby betala fogden Jöns Jakobsson i Åslatorp. Forts. från 1687-06-14 §43.
Omnämnd: Korpral Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fogden Jöns Jakobsson, Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nämndemannen Anders Bryngelsson, Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Andersson, Skepperstad (F)
”Nembdeman Anders Bryngellsson i Hiellmåkra, och Pehr Andersson i Skepperstad, som wid senaste Tinget, blefwo af Rätten förordnade, att werdera hemmanet Åsletorp i Bäckaby Sochn, som Corporalen Per Bengtsson i anledning af Kongl: Maij:tz Placater blef dömbd att inlösa, af fogdenn Jöns Jacobsson, berätta sig Rättens befallning fullgiordt och tyckia skähligen wara, att Jöns jacobsson i altför alt skall hafwa 50 dahler Sm:t, och kiöparen emottager huusen, sådanna som dhe nu finnes, dher effter Jöns Jacobsson må wara frij och otilt[?] alt.”
Sammanfattning: Uppbud av Slageryd Övergård, första gången. Nils Josefsson köper av sin broder Per Josefsson. Änkan Malin Persdotter som åbor 1/3 får under sin livstid sitta kvar i gården.
Säljare: Per Josefsson
Köpare: Nils Josefsson, Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Malin Persdotter, änka i Slageryd Övregård, Bäckaby (F)
”Twådeelnarne i Öfregårdenn Slagery Bäckaby Sochn upbiuder Nills Josepsson förste gångenn, som hans Broder Pehr Josephsson honom sålt hafwer; dock skall änkiann hustruu Malin Persdotter denne handel intet gravera, uthan skall hon i sin lijfztijd sittia odrifwenn på sin 1/3 som hon nu åbor, blifwer och hon här brede wid alfwarligen förmaant, att afstå otijdigt Munbruuk, emoot sin Sånahustruu, så kierdt henne är att undwijka answar wid nesta Ting, och derpå fölliande plicht.”
Sammanfattning: Anders Johansson i Årset försvarar sig emot beskyllning för stöld, vilket påförts honom under föregående ting av Daniel Persson i Kallsjö. Anders ålades att befria sig genom 12-manna ed vid nästa ting, eller hämta hit Karlshamnsbon vilken blivit bestulen i Anders hem. Anders Johansson beklagade sig dessutom över ett överfall av den berusade grannen Sven Svensson i Årset för litet över ett år sedan. För det dömdes Sven Svensson till böter för bruten julefrid och sabbatsbrott. Forts från 1687-10-07 §3. Forts 1688-06-18 §44.
Omnämnd: Anders Johansson i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Daniel Persson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jon Persson i Karlshamn
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Börje Svensson i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sven Svensson i Årset, Fröderyd (F)
”Såsom Anders Johansson i Årsse, blef wid senaste höstTingh Tiufwerij
till witt, af Daniel Perssonn i Kallsiö, hwilket på fölliande sätt skall sigh
tilldraget, i det att en Carlshamnsboo Jon Persson bemelt, hafwer kommet
till Anders Johanssons och ländt huus, der han skolat misst och förlorat 7
Rullar Toobak, och penningar 10 Dahler Smt, hwilket omsijder effter Ransakan=
de in uti Anderssas huus funnedt ähr; Öfwer detta ei han sigh till
förklaring bemelte Anders Johansson, tillståendes Carllshamps boen
som der till giäst warit, mist ofwan nembde saaker i hans huus,
hwilka dock igienfunnetz. Penningarne i Blånar på Bänken,
och Toobaket in under Bänken, och mednar Daniel Pärsson så
mycket mindre fogh hade, detta honom föörkasta, som länsmannen
Swen Swensson bekenner, att Carlshampsboen, för honom berättat
att han icke dhe ringaste misstanckar om Anders Johansson i
detta måhl hafft, dessutom framkallades Börie Swensson i Årsset,
hwvilken och berättade, att hann och dess Gårdboo Håkan Persson
blefwo inkallade i Anderssas stuga, när Toobaket och Penningarne
eftersöktes, som fans i dess huus, nembligen 4 Rullar Toobak, och
10 Dahler Smt på 6 öre när, dhem dhe Rächnade ägaren i sender, att
han sitt igien richtigt bekom; Förutan detta anmärker Anders
Johansson, att länsmann ochså ställt möte i gården, medan Carls=
hamps boen der war, och när dhe sin Skyldigheet wid mötet uthgiordt,
in till honom [-], dragandes i ty misstanckar, om icke någon
annan hafft upsåth, detta borttaga, och uthur wägen kastat.
Såsom nu Anders Johansson ähr genom detta Uthkommeth i
allmendt Rychte, dy blef af Rätten för skiähl funnet, att han här
ifrån sigh med een 12 manna Edh purgera skall, wid nesta
Ting, kan han och till dess frambringa bemelte Carlshampns boo
må honom fördt stånda.
Effter detta beklagadt, Anders Johansson sigh så skrifteligen som munteligen, öfwer
Swen Swensson i Årsee, som för något åhr sedann kommedt till honom
om Juhledagen /: på hwilken han Swen herrens höghwerdiga nattward
begådt :/ och nästan tilltaget honom hemgång, i det han otijdeligen uthfaret
icke allenast med skiällsord, hårdragande, uthan och dörars neder=
spienande, sampt sworddom och gudz nampns förfärellsse, oachtadt
dher ibland dhe andre Andersses grannar, Öhl, Maat och Brännewijn
effter huustrus förmågh undfick, och när han om morgonen besinnadt
sigh hafwa försedt, kommit dijt, och om förlåtellse bedetz i Så Ehuruwäll
Swen detta med åthskillige inwänningar tilbud förfächta, serdeles som
skall han wara Reetat till slijk förargellsse, när han drucken war, så
måste han dock sit Brått tillstå, ödmiukeligen om förlåtellsse bediandes.
Hwarföre såsom han icke allenast Sabatzbrott, uthan och Juhlefrid brutit
dömbdes bemelte Swen derföre att plichta 40 marker 2 gånger, och skulle dessutom
med hårdare Straf anses, der icke saakenn woro Partene emillan förlijt, och
nu för hans stoora fattigdom af allena een ödmiuk förböön fälles.”
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård beklagade sig över en förskräcklig eldsvåda som bränt upp uthus, säd och en del kreatur den 6 mars 1688. Brandens förlopp och dess skador intygades av kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd samt av tolv män socknen. Per bad rätten om hjälp av häradet. Rätten beslutade att länsmannen Sven Svensson samt två nämndemän till nästa ting skulle ha besiktigat skadan. Forts 1688-10-24 §63.
Omnämnd: Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Andreas Boman, kyrkoherde i Fröderyd (F)
Omnämnd: Måns Svensson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Gudmund i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jöns i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Måns Gudmundsson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Persson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Lars i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jakob i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Daniel i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt Isaksson i Lilla Sandebo, Bäckaby (F)
”Corporalen Pehr Bengdthsson i Beckaby och Ståckagårdhen framkom för Rätten, och sorgeligen andrager* huru såssom dhen 6te Martij sidsleedne skall igienom een bedröfwelig Eldzwådha, som om middagtijdh ähr oppkommen, af een gnista, uthaf spijssEldhen, huilken af dhet hastiga och starcka östanwädret som samma dag waret, ähr fördh på ett stallslieder dher löff* war lagdh, som stodh wedh gårdporten i hwilket Eldhen begynte att brinna och omsijder sig så förödde att han fattadt uthi een ny öfwerbygdh stufwa och alldheles förbrändhe een gafwell, sampt een lijten stall och ett skiuhl swijne huus och wedhekast* uppkom sedan af wädretz häftiga drijfandhe uthi fägårdhen, och afbrändhe fähuuset, och sädhesladan, uthi hwilcken lågh till dhet ringaste /:som war otröskat:/ 6 lass wåhrsädh, iämwähl wåhrfodher af höö och halm, nock uppbrändhes een fodherladha och 2nne fåårhuus, Item all träbootygh* och 10” stycken Creatur! Dhetta så bedröfwerligen och olyckeligen wara tillgånget, berättadhe kyrkioheerden Ehrewyrdige och höghlärdhe Mr Andres Boman uthi Fröery, nu närwarandhe, sant wara; Insinuerandes och till öfwerflödh Corporalen Pehr Bengdtsson sine grannars Attest af dato dhen 27 Maij Ao 1688, Undherskreefwne af Måns Swensson i Beckaby, Gudmund och Jöns Ibidem, Carl Nilsson Ibidem, Pehr Joenson Ibidem, Måns Gudmundsson i Röösåhs, Peer Peersson Ibidem, Lars och Jacob Ibidem, Daniel och Carl Ibidem, och Bengdt Isacsson i Lilla Sandhboo, hwilcka uthi berördhe Attest wittna således tillgånget wara som här ofwanför förmähldt ähr. Begiär andhes Corporalen Pehr Bengdtsson, dhet honom nu gunstigt måå effterlåtas, i anseendhe till dhess slätta* tillståndh någon hiällp aff häradhet fåå åthniutja; men innan honom hiällp kan bewillias, förordhnadhes af Rätten Länsmannen Swen Swensson tillijka medh nämbdhemännen Nils Månsson i Ramquilla, Anders i Hiällmåckra och Pehr Andersson i Skieppersta, att besichtiga Skadan, huru stoor den ähr, dhe på nästa Ting een wiss undherrättellse och beskiedh Tingsrätten gifwa kunna.”
* Andraga: anföra, föredraga, meddela [SAOB]
* Löff=löv
* Wedhekast: vedhög, vedtrave [SAOB]
* Träbootygh: kärl av trä
* Insinuera: ingiva (till vederbörlig myndighet), inlämna [SAOB]
* Slätt: förstärkande, i uttryck [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby Stockagård låter 1sta gången uppbjuda fjärdingshemmanet Åslatorp enligt köpebrev daterat 16 november 1687. Han låter även sin syster Elin Bengtsdotter ha bördsrätt i Åslatorp.
Köpare: Korpral Per Bengtsson, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Köpare: Elin Bengtsdotter, syster till Per Bengtsson
”Fiärdingzhemmanet Åsletorp i Beckaby Sochn låter Corporalen Pehr Bengdtsson effter Kiöpebreef de dato dhen 16 Novembris Ao 1687 1ste gången uppbiuda, dock effterlåter bemälte Corporal sin samsyster Elin Bengtdtzdotter att hon och sin andhere uthi skatterättigheeterz på benämbde 1/4ding hemman Åsletorp skall hafwa att äga.”
Sammanfattning: Anders Johansson i Årset låter instämma Daniel Persson Esping i Kallsjö då denne beskyllt honom för stöld. Till sitt vittne har Anders Johansson hämtat Jonas Haraldsson Löffman från Karlshamn, vilken blev bestulen på pengar och tobak då han sov över hos Anders i Årset. Men Jonas Haraldsson Löffman riktar ingen misstanke mot Anders. Därför frikänns Anders Johansson och Daniel döms av tingsrätten till böter för förtal. Forts. från 1688-03-06 §47.
Kärande: Anders Johansson i Årset, Fröderyd (F)
Vittne: Jonas Haraldsson Löffman i Karlshamn
Svarande: Daniel Persson Esping i Kallsjö, Fröderyd(F)
”Iblandh annatt, som afhandlades fram=
trädde för Rätten Anders Johansson i Årset
och Fröderydh Sochn, och begiäradhe ödhmiukeligen
att Rätten wille Examinera, dhen nu närwaran=
dhe, och af honom hijtstälte person Jonas
Haraldsson Löffman ifrån Carlshambn; uthi ef=
terfölliandhe Måhl angåendhe dhet honom till
[-] tiuferrij af Daniel Peersson i Kallsiöö
för huilcket han iämwähl på senaste ting wa=
ret anklagat. Williandes dock Anders Johansson
nu sin oskyldigheet wijsa och sigh för
Rätten dher han om groofwa och ähre wörige tillagdhe
beskyllning af bemelte Daniel Peersson, uthi måhls=
ägandens praesence*, som godhet* mist, noma[-] /: 10 Marker smt och 8 rullar
toobak huar af han 5 igien bekommet, sampt pennin=
gaar:/ purgera*, Tillfrågadhes altså förbemelte
Jonas Löffman om han medh skiähl kan öfwer=
tyga Anders Johansson dhetta honom afhänder too=
bak och penningar taget, hwilcket toobak medh
penningarne han Löffman om een natt då han kommett
reesandhes och länt huus hoos Anders, mist, Till
dhenna Quastion swarar Jonas Löffman, att han
fuller mist god tobach och penningarne uthi An=
derses huus dhen natten han hoos honom le=
gat, dock kan han icke tilläggia Anders Jo=
hansson samme tiufwerij föröfwat [-] dess
eij huem dhet giordt, neekar och, [-] till=
frågas sig haft, någon misstanke till An=
ders om ett slijkt tiuferij, uthan honom dher=
före frijkiänner; huar före och emädan
såsom Daniel Peersson i Kallsiö uthan
ringaste skiähl eller bewijs obetänck[=]
[-] aldeles tillagdt och beskyldt Anders
Johansson dhetta tiuferij dömmer Rätten
honom I anleedning af dhess 20 Cap: Tingmåhls
att plichta 40 Marker sampt frijkiänner Anders Johan=
sson för dhenna ährewörige beskyllning. Elliest pro=
testerar Anders Johansson på [-] Expenser och
omkostnadh som han till dhenne Löfmans hijtsförskaf=
fandhe måst uthgifwa; men blifwa dock Compen=
serade och upphufwe.”
* praesence, presens: närvaro [SAOB]
* godhet: rättskaffenhet, ädelhet, sedlighet [SAOB]
* purgera: rentvå sig från en beskyllning, misstanke [SAOB]
Sammanfattning: Anders Johansson i Årset lät instämma Daniel Persson i Kallsjö angående en bruten förlikning. Emellertid infann sig inte Anders på tingsdagen och fick böta.
Kärande: Anders Johansson i Årset, Fröderyd (F)
Svarande: Daniel Persson i Kallsjö, Fröderyd (F)
”Anders Johansson i Årset för stämbning
försittiandhe emooth Daniel Peersson i Kallsiöö
angåendhe een fölijkning Rubbandhe saakfältes
att plichta 13 Marker smt.”
* försittiandhe, försitta: uteblivande från rätten den dag då målet enligt stämningen första gången förekommer till handläggning [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby begär brandstodsersättning för den vådeld som drabbat hans gård. Tolkningen av häradsrättens utslag är att han fick 60 Riksdaler i ersättning som täckte uthusens uppbyggnad, men inte övriga skador på kreatur, säd och foder. Han hänvisades till högre instans om han ville ha ytterligare ersättning. Forts från 1688-06-16 §25.
Omnämnd: Per Bengtsson, Bäckaby, Bäckaby (F)
”Samma dagh, Iblandh gammalt som förhandladhes kom för Rätten Corporalen Manhaftig* Pehr Bengdtsson i Bäckaby, hwilken medh Klagan tillkiännagaf, dhen stoora olycka som honom förleeden winter wedherfahren* ähr, I dhet een oförmodelig wådhEldh uthi hans gårdh Beckaby uppkommen ähr, som ynkeligen på kort Stundh, icke allenast looga lada, fägåård 2nne stallar lofft och fårhuus medh 5 lass Sädh af Roug och Korn i aska ladhe, uthan och 4 st fåhr, 3 åhrs och 2nne fiohlkalfwar uppbrändhe, som härwidh nämbdh medh flere bewittnadhe sant wara, att Corporalen gienom dhen olycka stoor Skada leedet, och dherföre ödhmiukeligen anhåller om någon hiellpp till sitt upprättandhe, som effter Nämbdens weerdering i Allraringeste icke kan, medh 60 Riksdaler Smt sielfwe huusens uppbyggandhe, Skadan ährsättias huur föreblef Corporale dhenne Attest meddheelt, att han på wedherbörligen högre orth måå söökia af dhe medhel så mycket bekomma som effter K: maij:ttz* Allernådigeste förordning till oförmodelig händellsers och Skadans någorlunda upprättellse af häradhetz Inbyggiare bewilliadhe ähro.”
* Manhaftig: manlig; karlaktig [SAOB]
* Wederfara: hända, drabba (någon) [SAOB]
* K: maij:ttz: Kungliga majestätets
Sammanfattning: Ryttaren Mats Håkansson från Tostatorp, hans syster Karin Håkansdotter i Ekekull, samt deras halvsyskon Per Håkansson och Marit Håkansdotter i Tostatorp, meddelar att deras bror och halvbror, Börje Håkansson, avlidit förra sommaren i Västervik och lämnat efter sig ett arv bestående av 285 gylden, åtta turkiska tyger samt ett par silkesstrumpor. För att få ut arvet som nu är hos skomakaren Jöns Olofsson i Amsterdam behöver de ett intyg om deras arvsrätt vilket tingsrätten beviljade dem.
Omnämnd: Ryttaren Mats Håkansson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karin Håkansdotter i Ekekull, Bäckaby (F), syster till Mats Håkansson.
Omnämnd: Per Håkansson i Tostatorp, Bäckaby (F), halvbror till Mats Håkansson.
Omnämnd: Marit Håkansdotter i Tostatorp, Bäckaby (F), halvsyster till Mats Håkansson.
Omnämnd: Börje Håkansson, avliden i Västervik 1688, ogift, halvbror till Mats Håkansson.
Omnämnd: Skärsmeden Per Månsson i Västervik (H)
Omnämnd: Skomakaren Jöns Olofsson i Amsterdam
Omnämnd: Kyrkoherde Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Ryttaren Mathias Håkonßon i Tårstatorpp Bäckaby Sn
deß Samsyster Karin Håkonsdotter i Ekekull, och halfsys=
konn Per Håkonßon och Marit Håkonsdotter i Torstatorp,
berätta sig hafft enn Bror och halfbroder Börie Håkonßonn
widh nampn, som i förledenn Sommar uthij Wästerwijk,
igenom döden ähr afledenn; Samma dheras Bror och ½
Broder skall effter sig lembnat 285 gylden 8 st. Tyrkeste Tyg
och ett Par Silkes Strumpor, hwilka penningar och sakers
dheras Sahl. Broder för Schirssmedenn* uthi Wästerwijk Per
Månßon bemeld bekendt på sitt yttersta hafwa ned satt
hoos een Skomakare uthij Amsterdam wid nampn M: Jöns
Olofßonn. Föregifwandes nu att dhe samma penningar
och arf icke kunna mechtige blifwa, för änn dhe medh
TingzRättens Attestato, betyga dtet dhe effter för benembde
döde ogiffta Perßon Börje Håkonßon bewijsa, sig wara
Rätta- och nermaste Erfwingar, och altså nu så måtto
anhålla om enn slijk Attestz bekommande; hwilken R:n
dem icke kan förwägra, eftter såsom Kyrckioherdenn uthij
Frödery Ehrewyrdiga M:r Andreas Boman, iämbwäll enn
deehl af Nembdenn bewittna, att förbem:te Pärßoner
till [-]bemelde döda Perßons Arf, äro rätta arfftagande
dy blifwer dem Tingz Rättens Attestatum, under häradzhöf=
dingens nampn, Iämpte häradz Signete, till hwariehanda
betiendande i bemelte måhl meddehlat.”
* Schirssmedenn: skörsmed [SAOB]
Sammanfattning: Abraham Bosson och hans grannar i Slageryd stämmer Per Bengtsson Bäckman och hans grannar i Stocka- och Klockaregården för en fälla som de anser ligga på Slageryds ägor. Tvisten hänsköts till nästa ting vilket aldrig skedde; verkar ha blivit förlikning.
Kärande: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Svarande: Per Bengtsson Bäckman, korpral i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
”Framträdde för Rätten Abraham Boosson i Slageryd, och dhe andra åboerne i bemälte by, som består af 2 Cavalleri och frällsehemman i Bäckaby Sochn, kiärandes så till Corporalen Pehr Bengdtsson, som dhe andre åboerne i Bäckaby, nembligen på Lille Ståcke= och Klockaregården, som ähr Cavalleri hemman, för dhet dhe hafwa inkrächtadt een fälla af ett Tunnerlandh på dheras egor, på hwilken dhe således begiära TingzRättens förbudh; hwaremodt Corporal Pär Bengdtsson, quam solen missime protesterar, sägandes att bemälte fälla, ähr huggen på dheras marck, hwilket att sandt wara. Han erbuder sig wid nästa Ting med Edeliga wittnen bewijsa, att Bäckaby åboernes egor, gå emillan Disakiälla, och Hätteboo pulls[?], hafwandes nu eij kunnat hijt skaffa några wittnen, emädan som han icke för änu i Lögardag bekom Citation. Hwarföre pålägges Corporalen effter dess egna begiäran medh wittnen bewijsa på nästa Ting förbenämdba Kiälldrar, wara dheras Rätta Rågång, inom hwilken denna omskrifda fälla, skall wara belägen; Men der Corporalen sådant icke kan giöra, skall denna twistiga Rågång, såsom fordrar å andre sijdan beropa sig på [-] werkan, igenom [-] häradz Syn afhielpes, på begge Parternas halfwa omkåstnadt.”
Sammanfattning: Kerstin Persdotter anklagades för lönskaläge med drängen Per Svensson vilket hade skett förra sommaren på säteriet i Sandebo i Bäckaby socken. Drängen var inte är närvarande i rätten då han tagit värvning och befann sig i Landskrona, men hade erkänt till ryttmästaren Johan Stålhammar vilken berättade detta muntligen på tinget. Kerstin dömdes att betala 5 mark silvermynt och stå uppenbar kyrkoplikt. Per hade redan erlagt sina böter till Adolf Rosenkvist, ägare till säteriet i Sandebo, samt dömdes att stå uppenbar kyrkoplikt i Landskrona innan han kunde ta nattvarden.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Konan Kerstin Persdotter i Sandebo, Bäckaby (F), ogift.
Svarande: Drängen Per Svensson i Sandebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Löjtnanten Adolf Rosenkvist
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Stålhammar
”Länsmannen Swen Swenßon, anklagar kånan Kerstin Pers=
dotter ogifft, för begånget lönskeläge förledenn Sommars,
medh drängenn Per Swensson, som Skiedt och tilldraget ähr,
på Lieut:s Adolph Rosenqvistz Sätrij Sandboo i Bäckaby S:,
hwaräst dhe begga tient tillsammann; Och Ehuruwäll drängen
nu icke ähr tillstädes, effter som han låtit sig werfwa, och medh
den ändre som werfwade ähro i LandzCrona wistande, hafwer
dock lijkwäll bemelte dräng effter Ryttmästarens Wälborne H:
Johan Ståhlhammar, nu för Rätten mundtelige berättellße, till=
stådt för änn han borttReeste, med denne kånan Kerstin
Hordoms last bedrifwet, hwarföre dömbdes kånan, som nu al=
lenast ähr tillstädes, att plichta effter Kl: Straffordningenn 5
mark Smt, sampt stå uppenbera Kyrckioplict, hwad drängen
widkommer, så berättas att Hr Rojensvist alle hans Böter
honom tillgifwit, så dhe som häradet som honom tillkommer,
hwarföre blifwer ofwanberörde böter som kånan skall Er=
läggia, allena häradet tillslagen, effter som hans andeehl
så medelst decorteras, uti dhe böter, som Häradet af drängens
böter bordt åthniuta. Och för dhet öfriga bör förberörda
dräng, derutij LandzCronan stå uppenbara skrifft, innan
han sine Sahligheets medell med Kyrckiegång, eller herrans
höghwerdiga Nattwardz anammande, tillåtes.”
* decorteras, dekortera: göra avdrag [SAOB]
Sammanfattning: Per Johansson från Gudmundsås framträdde inför rätten och anklagade Måns Nilsson från Ingarudu för att ha byggt en bro över en bäck mellan Gudmundsås och Röshult. Per hävdade att han hade förlorat en ko som fastnat i denna bro och dött, där tidigare aldrig funnits någon bro. Måns Nilsson infann inte till rätten och dömdes för sin frånvaro till 3 mark silvermynt i böter. Målet sattes upp till nästa ting (men det synes inte ha tagits upp någon mer gång).
Kärande: Per Johansson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Nilsson i Ingarudu, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Åbon Jon Hemmingsson i Röshult, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Åbon Jöns Johansson i Röshult, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Nämndemannen Johan Månsson i Holmeshult, Fröderyd (F)
”Framträdde för Rättenn Pehr Johanßon i Gummanåß,
berättandes sigh låtet hijt till tinget Citera Måns Nillßonn i
Ingaryd för det han emillan bemelte gummenåß och Rös=
hult giordt een Broo öfwer een Bäck och hängedy[?], hwarest
tillförende, aldrig någon Broo warit, dy hafwer altßå Pehr
Johanßon mist enn koo, som utij samma Broo, satt sig fast
och der blefwen död; För samme Broos byggiande, seijes att
Måns Nillßon i Ingaryd hijtstembdt Joen Hemmingßon,
Jöns Johanßonn och dhe andre aboerne i Rööshult, som fall dhe,
och icke han denna Broo lagdt, lijkwäll hafwer han i detta måhl,
sig icke infunnit, och sådant emoot wederbörade Utfördt uthan
allenast öfwersendt en sedell till Nembdemannen Johan i
Holtenshult, med begieran, att han för honom i före nämbde måhl
för Rättenn swara wille, det Johan seijer icke kunna giöra
efter som han om denna Broo icke någon kundkap hafwer,
dy upstältes denne Saak till lästa Ting, och Målls i Ingaryd
för sitt uthe warande, dömbdes att plichta 3 mark Smt.”
Sammanfattning: Nils Börjesson anklagar käringen Ingeborg Jonsdotter, båda från Fröset, att ha misshandlat hans hustru när denne frågat Ingeborg om hon tagit några ägg. Ingeborg dömdes till böter, både för att ha slagit hans hustru och för att i rätten ha kallat Nils för lögnare.
Kärande: Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Käringen Ingeborg Jonsdotter i Fröset, Fröderyd
”Kom för Rätten Nills Börgiesson i Frössiö, och Fröderyd
Sochn, anklagandes kiäringen Ingeborg Jonssdotter ibidem
att hon i förledne fredagh, hans hustruu med hugg och slag, då
han war bortte i skogen, öfwerfallet, hwilcket slagsmåhl hafwa
yppas deraf, att Nillsses hustruu skall tillfrågat Ingeborgh,
om hon icke taget några ägg, som för handen woro för=
kombna, der wid kiäringen Ingeborg, slaget Nills Börge=
sons hustruu, att Nässa och muun på henne godt i Blood,
Jembwäll [-] ett Blånad och bloowijte, hwilket och Nembde=
mannen, Anders Bryngelsson i Hiellmåkra, wittnade
sig sedt, och dy säjer det sandt wara, hwarföre slutades af
Rätten det Ingeborg Jonsdotter plichtar härföre effter lagh
6 marker Solfwermynt, iämbwäll för det hon nu kallat Nills in=
för Rätten Liugare, att plichta 3 marker Smt.”
Sammanfattning: Måns Mattsson i Tostatorp får böta 3 mark smt för det han instämt Anders Johansson från Slageryd men inte själv infunnit sig till tinget.
Kärande: Måns Matsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Svarande: F.d. kvartermästaren Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
”För detta qwartermästaren Anders Johansson i Slage=
ryd kom för Rätten, berättades hurusom han af
Måns Mattesson i Tåstatorp och Bäckaby S:n, är –
för een lijten Skuldfodrann, men hafwer lijkwäll nu icke
här wid Tinget, emot honom sig infunnet. Förden=
skull dömdbes han Måns effter lag att plichta för Stembning
för sittiande 3 mark Smt.”
Sammanfattning: Första gången uppbud på ¼ mantal Kallsjö. Köpebrev daterat 1689.
Säljare: Daniel Persson
Köpare: Jöns Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Jöns Jonsson i Slageryd, låter inprotocollera effter
kiöpebref Daterat dhen 23 September Ao 1689 1/4 af Kallssiö gård i
Frödery Sochn, som Daniel Perssonn till bemelte Jöns för såldt för
50 Riksdaler i Courant, och upbudes nu 1 gången.”
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby, Bäckaby (F), erhåller fastebrev på Åslatorp som sålts av Jöns Jakobsson Pihl enligt köpebrev från 16 november 1687. Köpesumman är 50 daler silvermynt.
Säljare: Jöns Jakobsson Pihl
Köpare: Per Bengtsson, Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Samuel Sandman, komminister i Ramkvilla (F)
Omnämnd: Måns Johansson
”Kom för Rätten Corporalen under Smålandz Cawallerie Ehreborne och Manhaftig Pehr Bengdtsson i Bäckaby, och uppwijste ett Kiöpebreef dat dhen 16 Novembris åhr 1687 Underskrifwit af Jöns Jacobsson Pihl och till wittnes, stadtfäst af Comminister i Frödhery Wähllärdhe h: Samuel Sandman och Måns Johansson, med hwilket breefs förbem: Jöns Jacobsson Pihl bekiänner och tillstår, att han med godh willia hafwer försåldt och till Kiöps upplåthet Corporalen Manhaftigh Pehr Bengdtsson skatterättigheten uthi hemmanet Åslatorp för Femtijo dahler smt och i wängåfwa 2½ Riksdahler bekiännandes sigh dhesse penningar richtigt hafwa bekommett dher första penning med dhen sidsta och fördhen skull afstår och afhänder ifrån sigh sin hustrus egne barn och styfbarn, Skatterättigheten af hemmanet Åslatorp, och dhen tillägnar Manhaftig Corporalen Pehr Bengdtsson hans hustrus, barn och arfwingar till Ewärdelig ägendom, begiäran dhes Tingsrätten wille gifwa Corporalen dher å Ting skiöttning och häradzfasta Emedan samma skatterättigheet på Åslatorp, uthan något qwahl eller klander [-] och ähr ståndhen; altså dömer Tingzrätten Kiöpet gilt kraftigt och ständigt nu och tillkom mandhe tijder, Ehrkännan dhes Corporalen Pehr Bengdtsson, han hustru barn, och arfwingar wara dher till alldheles berättigadhe, såssom dheras wähl och Laghfångad Egendom nu och Ewärdeligen.”
Sammanfattning: Tredje gången uppbud på ¼ mantal Kallsjö. Sven Hansson protesterar mot köpet och hävdat närmare bördsrätt.
Omnämnd: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Sven Hansson i Skepperstad, Skepperstad (F)
”1/4 dehl Kallsiöö gård i Frödery Sochn uppbiu=
des 3die gången.
Emooth huilket Nämbdemannen Pehr i Skiepper=
stadh å Swen Hanssons wägnar Ibidem proteste=
rar munteligen att han till dhess inbördandhe skall
närmare wara, hwilcket honom Swen dy förbehålles
intra fatalia emoth wordhe bör andhe lagh I uthföra.”
Sammanfattning: Åborna i Fröderyd Mellangård och Norrgård – Ingemar Håkansson, Per Nilsson, Nils Nilsson, Måns Larsson, Måns Olofsson samt änkan Marit Svensdotter – begär brandstodsersättning. De berättar att en olycklig brand inträffade den 11 juli, orsakad av en gnista ur en skorsten. I den starka sommarhettan och hårda blåsten spred sig elden snabbt och brände ned alla hus i byn, gärdsgårdar, hampodling, hö, spannmål på åkrarna intill husen, samt det som fanns i ladorna. Även kläder, mat och husgeråd gick förlorade. Endast kronans ryttarmundering samt hästen klarade sig. Eftersom förlusten är stor intygar tingsrätten, med nämndens bekräftelse, att skadan är omfattande och hänvisar de drabbade till landshövdingen för att där få beslut om hur mycket ersättning de kan beviljas. Vid värderingen uppskattar rätten byggnaderna enligt gällande husesynsordning: bostadshus, gäststuga, loft, bodar, lador, fähus och stall. Totalsumman för de nedbrunna husen i Mellangården uppgår till 210 riksdaler silvermynt i Norrgården till 420 riksdaler silvermynt. Se även 1690-09-26 §46.
Omnämnd: Ingemar Håkansson i Fröderyd Mellangård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Nilsson i Fröderyd Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Nilsson i Fröderyd Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Måns Larsson i Fröderyd Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Måns Olofsson i Fröderyd Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Änkan Marit Svensdotter i Fröderyd Mellangård Fröderyd (F)
”Samma dag, Framträdde för Rätten
åboerne på Skatte Cavallerie hemmanen i Fröd=
ry Ingemar Håkonsson Pehr Nilson, Nils Nilson,
Måns Larßson Måns, Ollßon och Enckian Marit
Swensdotter, huilcka alle med Sorgfulle hiärtan
och gråtandhe ögon tillkiänna gifwa huru såßom
Treddagen för förledhen dhen 3die Stoor Solenne
böönedagen som war dhen 11 Julij hafwer Een
olyckelig händellse sig tijmat I dhet att Een wådh
Eeldh aff Een Eldhqnista som fluger uthur skåstee=
nen och i ett gammalt [-] uthkommet och för=
medelst dhen dåwarandhe starcka sommer
heeta som häfttige blåst alle huusen i förbemelte
Frödherydh byy, giärdes gårdar, hampelandh, höö
och löst så mycket som dhe då i Ladorne in=
bärget iempte Sädhen på dhe näst inntill husen
ståendhe åckrar för uthan all annor dheras ägen=
dom med kläder föda och huusgerådh saaker
sampt Kl. Maij:tz Muntering undantagandes
hästen ynckeligen och gräseligen I aska ladhe; och
som dhe fördhenskull uthi Een stoor faltigdom aff
Een slijk olycka råkadhe, ährs dhe nu aff Tings=
rätten begiärandhes att fåå till sitt någorlunda
upprättandhe någon hiälpp aff dhe bewilliadhe hä=
wadz brandzhstudh medhell, hwwaruthinnan tingz=
ratten dhem dhenne gången såwijda bijföll att
som dhet Kl. Maij:ttz allernådigste resolution
lijkmätigt ähr, dhe här om Jemwähl bööra sökia
Högwälborne herr General Majorens och Landzhöfdin=
gens Assistimo; meddhelades förbemelte Åborne
således dhetta tings attestatum*; effter af häradhz=
nämbdh som månge fleere betygas dhem Ern
så stoor Eeldhskada ähr öfwergången, med huilken
Attest dhe till hans nådhe hr Landzhöfdingen hän=
wijsas, dher sammastädes alt i Ödhmiukheet förfara
huru mycket dhem kan i nådher bewillias. Efftersom
Eldzskadan på dheras förbrändhe ägendom icke
något wijst verdie eller quantum* giöres för=
uthan dhe huus allenast som effter kl. Huusesynes
ordningen på huart Ett heelt hemman böör wara.
Ehuruwähl månge fleere fuller afbrändes
werdheradhes aff nämbdhen som bijfogadhe för=
teckningh uthwijsar. Och här in protocollo sålunda
lyder.
Specification Uppå dhe huus som på Mel=
lan och Norregården Frödhery förbrändhe ähro i förle=
dhen sommar aff Een häfftig Eeldz wåda, werdhera=
dhe aff Wästra häradz tingzrätt uppå ordinarie hösttinget
i Säfsiöö dhen 24 Sept: Anno 1690 till underskrefne
Summa. Nembligen:
Mellangårdhen Et heelt Skatte Rusthåldh hem
som Ingemar Håkonßon Och Enckian Marit
Swensdotter åboo werdherades alleenast dhe
huus som effter Kl. Husesynsordningen böör nödigt wara
Såsom. I Mellangården:
2nne Behåldne säthestufwer werderadhe iempte
Een giästestufva huarher[-]ingast till 20 Rdlr _60.
2nne stycken låft huar á 15 Rdlr ähr _30.
Dito 2nne stoora bodher huar om 10 Rdlr ähr _20.
Ladugårdens huus
2ne stora Lo[-] för 20 Rdlr huartera werderad _40.
2ne stora Fähuus á 15 Rdlr huartera _30
2nne Stallar för _20
2nne Fäähuus _10
Summa _210
Uppå samma sätt och Wijs blefwo och Nor=
regårdens huus Ibidem Verderade och i dy blifwen
summan in alles på husen effter Rättens ver=
die uppfördh för _ 420 Rdlr Smtt”
* attestatum: latin, betyder ungefär intygat eller bevittnat
* quantum: mängd
Sammanfattning: Sven Hansson i Årset, fullmäktig genom nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, protesterar mot ryttaren Jöns Jonssons köp av en fjärdels mantal i Kallsjö som sålts av Daniel Persson. Daniel synes ha varit svårt skuldsatt och tvingats lämna gården. Köpet, som var daterat 23 September 1689, går tillbaka och Sven får köpa gården för samma summa pengar, 50 daler Courant. Ryttmästaren Johan Stålhammar väljs som förlikare att bedöma värdet av ryttarmunderingen; Kallsjö var ett rusthåll.
Kärande: Sven Hansson i Årset, Fröderyd (F)
Kärande: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, Skepperstad (F), fullmäktig för kärande
Säljare: Daniel Persson
Köpare: Ryttaren Jöns Jonsson
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Stålhammar
”Instälte sigh för Rätten Nämbdhemannen Pehr An=
dersson i Skieppperstadh, och såssom fullmächtig giordh
af Swen Hansson i Åhrsiöö sööker sampt påstår att retra=
kera* dhet Kiöp Ryttaren Jöns Jonsson på 1/4 uthi Kall=
siöö gårdh och Frödery Sochn med Daniel Peersson
giordh och slutat, I dhet den fullmächtigte berättar
Swen Hansson till inbördandhet af samma 1/4 när=
mare bördzrätt hafwa, dhet och icke heller neekas kan;
mehr ähr dher Emoth Eendast att Nämbdhemannen
Sustinerar* dhet förbemelte Jöns Ryttare måå dhe
penningar som han för [-] 1/4 Skattejordh
till Daniel Peersson gifwet nembligen 50 riksdahler Cou=
rant, Igien fordra af Daniel dhet bästa han kan
och gitter, och [-] Swen [-] bemelte 1/4 måå med helst sin till
dhen ägandhe bördzrätt, fåå inköpas, för dhet samma
prijs och kiöp han inlöst ähr, såssom effter uppwijste
kiöpebreff för [40? 20?] dahler och Ehuruwäh så månge penningar
som dhem mehreffter bemelte 1/4 då kundhe för älliest för [-] Sterb=
husets Creditorers betahlning anslager och deputera=
de* woro, hafwer Daniel lijkwähl dhet icke effterkom=
met uthan låtet Creditorene wara obetahlte, och pen=
ningarne dhesse 50 Riksdahler oansedt han icke 1/4 äghde eller
områdde, förslundrat* och Consumerat; hwilcket Jöns
som dhen uthgifwet påstår icke kan wara Rådandhe för,
för meenandes dhet Swen före Jöns hadhe bordt sin
bördzrätt påtahla, och Jämwähl innan han Daniel pen=
ningarne af honom bekom hälst Swen wähl afwijste
dhet han medh honom om 1/4 handladhe låtet
penningarne Arrestera efftersom dhe till Credi=
torernes betahlning anslagne woro; och som dhet
icke skiede, syntes och Rätten wara rättwisst
sampt lagh lijkmätigt 24 Cap: JordheBalken LL:n dhet
Swen som dhenne 1/4 af ofwan skrefne orsaak
ändteligen inbörda will, böör gifwa Jöns Jonsson
dhe 50 riksdahler Courant han till Daniel Peersson uth=
lagdt, effter kiöpebrefwetz Innehåldh af dhen 23 Sep:
Ao 1689 åther, och I dhet öfrige måå Swen
Hansson och hans med Intressenter, som dhet och här
medh dhem reserverat blifwe, sökia Daniel Peer=
sson dhet bästa dhe kunna och gitta för dhet han
icke betahlt Creditrerne med dhe penninger han
för ofwannämbdhe 1/4 löösia och Jöns Jonsson
bekommit, såsom dhe dher till anslagne woro,
huad Elliest munteerninges verdie anb=
elangar lägger samp:t förlikare wälborne Hr Ryttmä=
ster Ståhlhammar parterne emillan huadh Swen
honom Jöns skrifteligt gifwa böör.” * deputerade, deputera: anslå, förordna [SAOB]
* retrakera, retraktera: ogiltigförklara [SAOB]
* Sustinerar, sustinera: stödja [SAOB
* förslundrat, förslundra: förslösa [SAOB]
Sammanfattning: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd begär inför tinget en attest på den stora skada han lidit i branden den 11 juli. Elden startade i Fröderyd Mellangården och spred sig till prästgården, vars alla byggnader brann ner, inklusive över 100 tunnor spannmål, ängar, hö, bohag och andra tillhörigheter. Rätten intygar skadan under häradshövdingens sigill för vidare ärende.
Boman begär även att åborna inte ska få bygga sina hus på samma platser som tidigare, då de enligt honom stått för nära kyrkan. Han har själv flyttat prästgårdens byggnader längre bort för att minska brandrisken. Ryttmästaren Johan Stålhammar protesterar å åbornas vägnar, menar att deras hus inte stått för nära kyrkan, och att de inte bör tvingas flytta. Vissa har redan börjat bygga på sina gamla tomter. Rätten beslutar att häradshövdingen med halva nämnden ska undersöka saken på plats nästkommande tisdag och försöka förlika parterna. En officer ska närvara.
Se även 1690-09-24 §7.
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Stålhammar
”Samma dag, kom för Rätten Kyrkioherden
uthi Frödery Ehrewyrdige och höglärdhe Mag:r
Andreas Bomanan och beklagade hurusom han aff
olyckons Stoora Speel rååkat uth för Een grym och
wåldhsam giäst, I dhet att Een wådh Eeldh dhen 11 Julij
sidst förledne hafwer aff Een olyckelig händellse uth=
kommet i Mellangårdens huus ibidem Fröderydh
byy som icke alleenast samme gårdh uthan och dhe
andra hemmans Iempte alle Prästegårdens huus
medhelst dhen då samme dag warandhe bläst* till
medh dhen starcka Sommerheeta, ij meckelig[?] och Jäm=
merligen i aska ladhe, Vem Eeldh hafwer och beklageligen
icke för Hr Kyrckioheerdhen dhees Spannemåhl öfwer
100 Tunnor förskont, icke heller åckrarne som woro
nästom kring Prästegården. Ja mindre Een äng Skräpp=
ängen kalladh uthan dhen så wähl som dhet öfrige
aldheles afbrändt och ängen så att dhen icke kun=
dhe afbärgas, Hööt dheßlijkest som är wall hälftten
i Ladorne /:tys wärr:/ Dagen tillförendhe inkiördt
sampt föruthan koppar Erra[?] Klädher 15 tin=
nor öhl och alle Bohagstygh med myckett mehra som
icke kan så Egenteligen här Specificeras; och alt i grund
förbrändes. Och som Hr Kyrkiohrerdhen såldes
i dhetta måhl öfwer sin stoora skada han lijdhet
begiärer tings Attestatum, huarföre mädan dhet
Syntes lijkmätigt, dy bleef och dhetta ofwanståendhe Hr
Kyrckiohrerdhen till huariehanda betiänandhe un=
der härudzhöfdingens nampn och Häradz Sigill
meddheelat.
Elliest begiäradhe Hr Kyrckioheerdhen dhet åboer=
ne på skattehemmanen i bemelte byy måå blif=
wa pålagdhe aff Rätten I anledning aff K. Maij:tz
nya Kyrkiolag flytta dhe huus som nu här effter
af dhem bygges på andra tompteställen så att icke
på dhe förrige bygges uthan dhem dhet förmeent
blifwa förmedhelst att dhe något näära ståå kyr=
kian, hafwandes han för sin peersson låtit flytta prä=
stegårdens huus något längre nu ifrån Kyrckian,
ähn, som förr war på dhet att kyrkian icke för
huariehanda olyckelige händelses påkommandhe, dhet
gudh nådeligen dock afwändhe, skulle där ståå i så stoor
fahra som hon nu sidst giordhe wijdh förbemelte byys
afbrännandhe; huar Emoth Ryttmästaren wälborne Hr
Johan Ståhlhammar på Skatte hemmanens åboers wäg=
nar protesterar I så måtto att som dheras huus icke
skall bewijsas ståå kyrkian för näär uthan allenast
prästegårdhens, för meenar han dhen fåå bygga på
sin förrige tompter som dhe och dther allareedan somb=
lige begynt att byggia, och påstår Ryttmästaren dhem
icke wara plichtige rymma sine tompteställen för
prästegårdens huus uthan Måå Kyrkioheerdhen
låta på annatt ifrån Kyrckian /:ähn dhe förrige
huusen stodo:/ aflägnare* beqwämblig platz byggia;
dock som dhen icke skall finnas; altså afsadhes aff Rät=
ten dhet Hr Häradzhöfdingen medh ½ Häradz nämbdh
willia om nästkommandhe tijßdag dijth resa och
förfara huru medh huustomterne förewetter*,
och då dheß lijkest tillsee att wedherbörandhe kunna
i dhetta måhl föreena och förlijtta, huilcket dock skie
skall utse någon officerare undher Compagniet när=
warande.”
* bläst: blåst [SAOB]
* aflägnare: avlägsnare
* förewetter: vetskap på förhand [SAOB]
Sammanfattning: Skogvaktaren anklagar Jöns Åkesson i Gunnarstorp för att ha satt ut skogseld förra året, vilket orsakade skada på Hökhults marker. Även om bönderna från Hökhult inte direkt anklagar Jöns för skadan, utan endast medger att de inte är säkra på om det var han som satte ut elden, så beslutar rätten ändå att Jöns ska böta 20 daler silvermynt enligt skogsordningen från 1664. Resten av åtalet ogillas eftersom bönderna från Hökhult inte kan ge tydliga bevis för att det var Jöns som orsakade skadan. Jöns, som anses vara fattig, uppmanas att vända sig till överjägmästaren för eventuellt nådigt beslut.
Kärande: Skogvaktare Per Månsson Knapp
Svarande: Jöns Åkesson i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
”Skougvahtaren anklagar i lijka måtto Jöns
åkeßon i gunnarstorpp för uthsatt skougeldh för=
ledet åhr som skada giordt på höökhults ägor,
Så Ehuru ängs[?] bemelte höckhulta åboer fuller eftter=
gifne Jöns sådant och icke påstå han dhen skada Måå
tilldömmas dhem wedhergiälla hälst som dhe icke
rätt säckre och wissadhe ähre om Jöns samme Eldh
uthsatt, efter som andre dagen tillförrendhe skohla
sedt Eldh i dhetta hemmans Skoug lijkvähl icke dhess
mindre som K:l Maij:tz Intensto här under verserar*
dhet Rätten icke understår sig efftergifwa, plichtar Jöns
såsom han nuu icke kan neeka Eldhen uthsatt, i an=
ledning af Kl: Maj:tz 1664 åhrs Skougsordning 20
daler smt och dhet öfrige frijkiännes som åboerne
i Höökhult honom Eldh skada dhe lijdet tillgifwet och
huads förbenämbdhe 20 daler smt anbelangar honom
ställes nådhen till h öfuerJägmäst: som han deraf Konun=
gens anderl: utf: saaköhronen hafwa [-] honom betygas
i sanning wara een uthfattig man.”
* verserar, versera: om rykte och dylikt vara i omlopp [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman anklagar Johan Jönsson från Gudmundsås, Bäckaby, för att ha förolämpat och tystat honom under ett ting i Gabriel Hanssons stuga, inför många vittnen. Orsaken till konflikten var att länsmannen krävde byggnadspengar för att uppföra kronans hus, vilket Johan Jönsson skulle betala. Länsmannen kallar tre vittnen – Gabriel Hansson från Sävsjö, Sven från Lövshult och Jöns från Ärnanäs – som alla intygar att Johan kallat länsmannen nedsättande ord som ”hundsfott” och tystat honom. Rätten dömer Johan Jönsson att betala 3 daler i silvermynt som böter och även att ordna giltiga vittnen om han vill bestrida anklagelserna. Dessutom åläggs Johan att betala byggnadspengarna till kronans tjänsteman.
Kärande: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y. i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Johan Jönsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Vittne: Gabriel Hansson i Sävsjö, Norra Ljunga (F)
Vittne: Sven i Lövshult, Hultsjö (F)
Vittne: Jöns i Ärnanäs, Hjärtlanda (F)
”Länsmannen Swen Swenßon framkom=
mer för Rätten anmählandes dhet skall Johan Jön=
son i gummenåhs och Beckaby Sn skiält honom nu
under påståendhe ting uthi Gabriel Hanssons Stugu
i mycket dher warandhe folks åhöro för hunß=
phot jämwähl tystat honom hwilket Länßman=
nen föregifwer dher af förorsakattz att han kräfft honom
byggningzpenninger för dhe Crone huus som häradh
påbuder ähre att uppbyggias och han böör uthläggia;
Och som Länßmannen till bestyrkian dhe sampt
bewijsa dhetta sitt klagandhe wara sant åberopar
sig till wittnes 3 ährl: gamle männ som nu alt honom
produseras såßom ähre Gabriel Hanson har i Säf=
siöö Swen i Löfshut och Jöns i arnanääs, hwil=
ka samptel: ge Edhel:n betygandhe Johan tystat Länßm:n
och kallat honom dheßlijkigt hunßphot, Sördyplingtar
han dher före billigst efther Rättens afsäijandhe 3 daler Smt
Och Emädan Johan påstår dhet Länßmannen [-]=
kan, pålades således Johandher på skaffa gillti=
ge wittnen d[-] och dhen plicht som wedherbör dher
uthinnade äfwen [-] föllua skall. och för dhet öf=
rige pålähher och Rätten Johandhe byggnings=
penninger han böör uthgifwia medh dhet [-]
[-]erligaste till Cronones betiänte att Clarera*.” * Clarera, klarera: klara, avklara [SAOB]
Sammanfattning: Måns Jönsson i Ekekull döms att betala böter för att inte ha inställt sig i rätten efter att ha blivit lagligen kallad. Han var stämd av Anders Persson i Slageryd angående en skuld på 3 mark i silvermynt, som gällde obetalda byggnadskostnader för kronans byggnader. Måns Jönsson åläggs att betala denna summa.
Kärande: Anders Persson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Jönsson i Ekekull, Bäckaby (F)
”Sammaledes plichter och Måns Jönßon i
Ekekull för dhet han till laga answar sig icke effter
undhfungen Stämbning infunnit emooth sin Con=
trapart Anders peersßon i Slagery beträffandhe
3 mark Smt för Cronobyggnaden som han icke betahlt
3 mark Smt.”
Sammanfattning: Måns Svensson säljer 1/8 Fröderyd Norrgård enligt kontrakt 1691-03-04 för 9 daler Courant 12 öre smt. Uppbud 1 gången.
Säljare: Måns Svensson i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
Köpare: Måns Olofsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
”Dito låter Måns Olofsson i Frödery uppbiuda efther
upwijst kiöpebref dat: dhen 4 Martij sidstledne, Een
otting af Norregården Frödery 1sta gången, sm han sig
tillhandlat af Måns Swensson i Giärdesqwarn
för 9 Daler Courant 12 öre smt.”
Sammanfattning: Tingsskötning 3/8 Puketorp, Bäckaby socken. År 1688 sålde Brita Persdotter, med samtycke från sina barn, halva gården till sin måg Måns Svensson för 32 riksdaler och en fläsksida. Senare, 1691, sålde Måns Svensson denna del, som förmedlats till 3/8, vidare till Karl Nilsson och hans hustru Margareta Josefsdotter för 30 riksdaler Courant. Dessa affärer registrerades formellt vid tingsrätten, som även säkerställde att alla rättigheter och tillbehör till gården, inklusive hus, mark, skog och fiskevatten, överfördes till Karl Nilsson och hans efterkommande.
Säljare: Hustru Brita Persdotter
Köpare: Måns Svensson. Måg till Brita Persdotter.
Köpare: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Köpare: Margareta Josefsdotter i Puketorp, Bäckaby (F). Gift med Karl Nilsson.
”Framkom för Rätten Carl Nilsson I Puppetorpp
och uppwijste 2nne Kiöpebreef dhet första uthgifwet
och under skrifwet aff hustru Britta Peersdotter
dhen 12 Maij Ao 1688 som dheruthinnan tillstår hafwa
aff frij willia sampt medh sine barns Ja och sam=
tycke upplåthet och försåldt åth sin mågh Måns Swen=
sson förbem:te ½ Puppetorp Skattegård Puppetorps Skattegård hur i Wä=
stra häradh och Beckaby Sn belägen för uppburne 32
rdlr sampt och Een fläsksijda; Samma ½ skatte=
torpp gårdh hafwer altså bem:de Måns Swensson sedher=
mehra för såldt och uppdragit till ofwan b:te Carl Nilson
hans hustru barn och arfwingar för dher men=
nadh och till fullo nöije bekomne penningsum=
ma Nembl: Trättijo och [-] rdlr Courant a 6 m[ark]
sm:tt eller 18 m[ark] koppm:tt /: beräknadhe som alt, dhet an=
dra kiöpebgreefwet daterat dhen 4de Maij sidstledne
uthwijsar, så alldhen stundh dhet första Kiöpet som hu=
stru Britta Peersdotter om dhenne [-]
1/8 puppetorps Skattegårdh dherefther förmedlingen
Icke ähr mehr ähn Tree ottinger:/ slutat och som för=
mählt ähr medh sin mågh Måns Swensson Ingådt
ähr så här 3nne ord. laga ting uppbudhet som sedherme=
ra uthan klander fullståndet, Dy Emädan Måns Swen=
son samme rättigheet som han så medhelst sigh lagl.
förskaffat till tingskiöttningens eller fastans ehr=
hållandhe på besittnings rätten aff ofhaförbem:te 3/8
Puppetorpp alldheles som i dhet senare kiöpebreef=
wet förmähles ifrån sig sin hustrus barn och alle
efterkommandhe arfwingar och händer och dhem I[-] uppå
Carl Nilson hans K hustru Marit Josephsdotter sampt
barn och Arfwingar så födde som ofödde fullkombl:
Transporterar hemuhller och tillägnar medh alle dhes
adpertinentier till huus och Jordh åcker äng skoug
och mark fiskie och fiskiewatten, Quarn och Quarnstäl=
len torpp och Torpeställen intet undantagandes aff alt
dhet som dher till I wåto och torro närby och fiära,
lydt och trogat hafwer eller här effter lag:en tillwin=
nas kan, att Nyttia häfda och besittia som Een redelig och
oklandradh ägendom i [-]ordhen skuld i anseendhe så aff
ofwan [-] Kiöpebreefs Innehåldh, som dhen laga
medh fart Kiöpet wunnit dömmer tingsrätten
dhet här medh för krafft=gilt= och ständigt när och
i tillkommandhe tijdher Kl: Maij:tz höga Rätt dock
härutihinnan först och främst reserverat och förbeållen.”
* adpertinentier, adpertinens: tillbehör; underlydande lägenhet [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen och manhaftig Per Bengtsson, fullmäktig för bönderna i Bäckaby by, kärande mot bönderna i Rösås, nämligen Daniel Gudmundsson, Måns Gudmundsson och Per Persson, angående användandet av en äng. Bönderna i Rösås uppvisade en förlikning mellan dessa båda byar daterad juli 1681. I denna förlikning framgår att häradsrätten lagt ”sämjomärken” och det i ryttmästare Johan Stålhammars närvaro. Denne ryttmästare innehade då två frälsegårdar i Bäckaby. Korpralen Per Bengtsson invände dock att denna ingångna förlikning ej vunnit hävd på någondera sidan. Tingsrätten konstaterade att de två nämnda frälsegårdarna i Bäckaby numer återkallats till kronan (och blivit rusthåll för kavalleriet) och den gamla förlikningen ej längre gäller och därutöver ligger inom tingsrättens mandat att bestämma. Därför påtvingade tingsrätten parterna till en ny förlikning och uppmanade byarna att dela på ängen och uppsätta en gärdesgård över densamma.
Kärande: Per Bengtsson, korpral i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Daniel Gudmundsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Gudmundsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Per Persson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Stålhammar
Omnämnd: Överstelöjtnanten Alexander Morath
”Trädde för Rätten Corporalen manhaftig Pehr Bengdtsson i Beckaby, och effter oppwijst fullmacht, aff dhe andre åboerna i Beckaby, som består aff 2ne heela Skattegårdar, Een halff Cronogårdh och ett fierdedhels hem i samma byy, att under Cavallerie staten och Rusthåldh, tilltahlan dess samptelige åboerne I Rösåhs, som ähr 2ne heela skattegårdar, warder Rusthåll och Een halff Cronogårdh dher sammastädes, om någon twist dhe sig emillan hafft hafwa, angåendhe Eeen ängeparck och skildnadh bemälte byar emillan, till swar ifrån Röösåhs Inställte sigh, Daniel Gudmundsson, Måns Gudmundhsson och Peer Persson, uppwihsande Een förlijknings skrifft, daterat Ao 1681 in Juljo, med hwilken dhe willia påstå att begge byarnas åboorna hafwa för sig emillan giordt Een förlijkning om samma äng, och medh Een dher aff häradh [-] effter Tingsrättens förordning lagdt sämjemärcken begge parters till effter rättelse, och sådant uthi Ryttmästarens Wälborne Hr Johan Ståhlhammars närwaro, dherEmooth föregifwes aff Corporalen på sine och Beckaby boarnes wägnar, att Ehuruwähl dhen förlijkningen giordes, så hafwa dhe dock Intet dherpå kommet till någon häfdh på ingentheera sijdan, Effter som Öfwerst- och warandhe Commendanten på Nye[?], wälborne hr Alessander Morath war då Rådandhe om Een half och ett fiärdedhels hem i Bäckaby, såssom frälse, men sedhermehra Cronan heemfaldne*, och för dhen ordsaaken skull kundhe Tingsrätten dhen giordhe förlijkningen icke Confirmera, effter ingen fullmächtig war tillstädes, på hr Moratz wägnar, hwarföre blefwen dhe å begge sijdor förordsakadhe att Ingå Een annan förlijkning, och upp ett giärdesgårdz haag till skildhnadh byarne emillan, dhet dhe alt sedan hafwa hållet wijd macht, halfparten huar byyn, och ängeparcken dher effter Inn till nu medh sämja och Eeniigheet brukat, men dhe i Röösåhs sådant alt oachtadt willia nu ogilla dhen samma förlijkningen, och påstå dhen som skriffteligen upprättadhes Ao 1681 in Juljo nuu hålles krafftig och ständig, kunnandes dock Icke neeka, så wara till gånget, som för mählt ähr, folgdhe altså Tingsrättens sluuth dhenna gången, att Parterna å begge sijdor måge blifwa wijdh dhen dhem emillan sidsta giorde förlijkningen och dhen häfdh dhe hafwa hafft effter giärdehagen, men skulle Röösåhsa borna intet dher wijdh willia blifwa, måge dhe sådant effter laga stämbning för Rätten indraga, i be-ahlandhe dher affgår [-] i Beckaby och Röösåhs, hafwa sedan dhen, sidsta förlijkningen giordes Ao 1681 in Julio Iklädh sig Een annan natur, uhr nu dheras Croonan heemfaldne som då war frällse, Iämwähl och blefwe Cawallerie och Rusthåldh hemman, huars ägda och lägenheeter åligger Tingsrätten på bästa sätt och wijs lagligen för swara, så att på ingenthera sijdan något måå wedhfahras*, som wore Eemoot Lagh och Konglige Stadhgar.”
* heemfaldne, hemfallna: gå tillbaka till den ursprunglige ägaren/innehavaren, i det här faller kronan [SAOB]
* wedhfahras, vidfaras: hända, drabba [SAOB]
Sammanfattning: Gertrud Nilsdotter i Stora Torp och Ramkvilla socken framträdde inför rätten och klagade över att hennes svåger Olof Svensson i Norrskog och Bäckaby socken har avsagt henne från brukandet av en fjärdedels skattehemman. Detta hemman, som i sig självt är ett halvt skattehemman, som ärvts av åtta syskon. Olof Svensson hävdar att han har köpt ut sina syskons arvdelar och visar upp ett köpebrev från 1688 som styrker detta. Tvisten gäller nu den fjärdedel av skattehemmanet som Gertrud kräver att få inneha och bruka för sina omyndiga barns räkning. Rätten beslutar att samtliga arvingar till den avlidne Sven Håkansson bör kallas till nästa ting för att utreda om det finns några invändningar mot betalningen av 26 riksdaler som Gertrud påstår hennes man gjort för arvet. Ett beslut om hur den ena fjärdedelen, som tre syskon för närvarande innehar, bör fördelas kommer att fattas efter en noggrann undersökning och bevisning av sakens rätta förlopp vid nästa ting. Däremot beslutas att Olof Svensson, med sina tre arvsandelar, är närmast att inneha den andra fjärdedelen. Forts 1691-09-23 §9.
Kärande: Gertrud Nilsdotter, änka i Stora Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Olof Svensson i Norrskog, Bäckaby (F), svåger till Gertrud Nilsdotter.
Omnämnd: Måns Svensson, svåger till Olof Svensson
Omnämnd: Håkan Svensson, bror till Olof Svensson
Omnämnd: Sven Håkansson, avliden och har varit gift med Gertrud Nilsdotter
”Samma dag kom för rätten Enkian hustru Gier=
trudh Nils dotter i Stoora Torpp och Ramquilla
Sn och beklagadhe, dhet hafwer hennes swåger
Oloff Swensson i Norrskoug och Beckaby Sn afsagdt
hänne ifrån dhet 1/4ding bruuk som i bem:te hem i [-]
hwilcket i sig sielf ähr ½ Skattehem och 8 syskon om
dhet samma arftagandhe; hafwandes swarandhen Oloff
Swensson föruthan dhen dhel han sielf arf kiöpt aff
sin swåger Måns Swensson dess hustrus så wähl som
dhess broders Håkan Swenssons arfsdhelar i förbem:te
Skattehemman som kiöpebreefwet Daterat dhen 26 Feb:
Ao 1688 utwijsar för 14 rdlr och altså om dhen Ene
1/4 Oloff, undantagandes Een broder= eller systerdhel
som syskonen lijka arff, ägandhe blifwa huilcken
broder eller systerdehl Oloff berättar sig wähl fåå
Inbörda, aff sine syskon; aff huilcka somblige så=
som 2nne systrar och dhen yngste broderen åboo Een fiär=
ding i Torpp, Men Enkian som kiärandhe ähr dhen öf=
rige fiärdingen som Oloff tillförne, föruthan Enckians
mans dheel som dhe arff effter sin fadher dher äldste bro=
deren war; Påstendes Enckian uppå sine småå
omyndige barns wägnar fåå besittia och bruka
dhen Eene 1/4. Emädan dhe dher skohla om råda I dhet
hännes sahlige Man skall för dhet han uthan sine syskons
åtahl 1/4 i Torpp behöllo, betahlt Starbhusetz giäldh medh
26 rdlr dhet som dock icke medh något skriffteligt
Document bewijsa kan; Reolutio: Såssom Samp=
lige Sahlige Swen Håkonsons sterbhuus arfwin=
gar pröfwas nödigt häruthinnan hööras om dhe
något emoth dhenne giäldh betahlning hafwa att
inwända; hwarföre skohla dhe till nästa ting Ci=
teras till huilcket dhenna skall instäldt blifwa
då Tingsrättens laga sluth effter nooga Ransa=
kan om Saakens rätta sanna anfang angåen=
dhe huilckentheera aff arfwingarna till dhen Ene
fiärdingen bäst [-] och rätt [-], som dhe
3 syskonen åbo, uthfalla skall. Men dhen öfrige
fiärdingen som Enkian åboor Resolverar nu Rät=
ten att Oloff Swensson som han 3 arfsdhelar i dhen
ägandhe ähr skall wara närmast dhen 4de dhelen
som för honom i fiärdingen fattas att Inbörda*
uppå hwilcken 1/4 honom ting skiöttning meddhelas skall
Enär han medh kiöpebreeff å tinge wijsat sig sam=
ma broder eller systerdhel i [-] förbemelte ¼
inköpt.” * inbörda: i kraft av bördsrätt inlösa [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby, Bäckaby (F), begär syn på Hjärtlanda Östergård i Hjärtlanda (F) då detta blivit skattevrak och är augmenthemman till rusthållet i Bäckaby.
Omnämnd: Korpralen Per Bengtsson Bäckman, Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Andersson, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nämndemannen Jon i Hultsjö (F)
Omnämnd: Nämndemannen Lars i Gunnarstorp
Sammanfattning: Första gången uppbud på Bäckaby Storgård. Köpebrev från 1674-07-12.
Säljare: Per Gislesson i Rödja, Norra Sandsjö
Säljare: Gudmund Börjesson
Köpare: Måns Svensson i Bäckaby Storgård, Bäckaby (F)
”Dito låter Måns Swensson i Beckaby Storegårdh i föllie aff dhet in för Rätten framwijste Kiöpebreff de dato dhen 12 Julij Ao 1674 In protocollen och Uppbiuda bemälte Stooregårdh som ähr 1/2 1 Skattegårdh och dhet som han för dhen samma dhet Kiöpebref mot [-] gifwit Pehr Gislesson i Rödie och Gudmundh Börhiesson 30 dlr smt nock i wängåffwa bådhe i penningar och wärdhe 7 dlr 12 öre.”
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson Bäckman i Bäckaby, Bäckaby (F), inlämnar begäran om förmedlat mantal för Hjärtlanda Östergård i Hjärtlanda socken, vilket är ett augmentshemman till hans rusthåll i Bäckaby.
Omnämnd: Korpral Per Bengtsson Bäckman, Bäckaby, Bäckaby (F)
Sammanfattning: Karl Andersson i Slageryd, son till den före detta kvartermästaren Anders Johansson, anklagades för att ha köpt brännvin och blivit berusad efter predikan på första stora bönsöndagen innevarande år. Denna händelse hade länsmannen fått berättad för sig av fogden Sven Nilsson i Lövshult. Anders Johansson och flera andra försvarade kraftfullt Karl och hävdade att han varken druckit sig berusad eller köpt brännvin den dagen. De ansåg att anklagelsen var orättvis och drevs av avund och illvilja. När fogden Sven Nilsson tillfrågades, svarade han att hans enda vittne till händelsen var soldaten Anders Börjesson. Eftersom det fanns oenighet om händelsen bestämde rätten att ärendet skulle skjutas upp till nästa ting för ytterligare undersökning och att man skulle ta reda på var soldaten befann sig så att han kunde förhöras.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: F.d. kvartermästaren Anders Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Karl Andersson i Slageryd, Bäckaby (F), son till Anders Johansson.
Omnämnd: Fogden Sven Nilsson i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Soldaten Anders Börjesson
”Förbemelte Pärsonen Swen Swensson
angifver ähn wijdare i föllie af dhes
tiensts plicht huru såßom för dhetta quar=
tersmästarens Anders Johanßons Såhn Carl
i Slagery skall effter Predijkan förste Stoore
Solenne* Böönedagen Innewarandhe åhr, som
fougde karl Swen Nilsson i Löfshulth för
honom berättat, kiöpt brännewijn så att
han sig drucket drucken, och så att han skrij=
at så högt att dhet hörtz i heele byyn. Till
laga answar instälte sig Swarandens fa=
dher medh fleere, högeligen sustinerandes* att
dhes såhn huarcken dhen dagen drucket sigh
drucken, mindre kiöpt något bränne=
wijn uthan förgifz dhetta om honom aff
ijdell haath och afwundh wara uthfördt,
och för Länßman bringat. Fougdekarlen
Swen Nilsson som nu tilstädes fram rop=
tes fördy* häruthinnan till förhöör, som
sadhe sin sagesman för dhetta och tahl wara
Såldaten Anders Börgießon och [-]
således eij annan underrättelse dher om;
Resolutio. Såßom bemelte Såldath eftter
Rättens ompröfwandhe böör här uthinnan Exa=
mineras altså uppsälles dhetta ährendhe till nästa ting
att han för effter Längdens tillhållande kan hijth kom=
ma och om saakhens rätta förerettandhe att be=
hörigt beskiedh Rätten gifwa.”
* Solenne, solenn: högtidligt, festligt [SAOB]
* sustinerandes, sustinera: stödja [SAOB
* fördy, förty: därför, på grund därav, fördenskull [SAOB]
Sammanfattning: Fortsättning och avgörandet för den från förra tinget uppskjutna tvisten mellan Gertrud Nilsdotter, agerande för sina barns räkning, och hennes svåger Olof Svensson. Tvisten rörde ägandet av den ena fjärdedelen av skattehemmanet i Stora Torp, Ramkvilla socken. Ryttmästaren Johan Stålhammar hävdar att Nils Svensson inte har rätt till sin köpta del i gården eftersom köpet inte skett genom uppbud eller tingskiöttning. Trots att Nils protesterade högeligen och ville behålla sin andel genom att betala lösen för samtliga arvingar, bestämde rätten att Nils, tillsammans med sin bror Sven och svägerskan Gertrud, är lika behöriga att inneha fjärdedelen och betala lösen. Därmed uppmanades parterna att genom lottning avgöra vem som skulle få inneha och bruka den fjärdedelen. Olof Svensson förlorade och fick lösas ut av Gertrud och Nils. En överenskommelse om avbetalning för Gertruds del gjordes där hon skulle betala Olof under två terminer. Forts från 1691-05-22 §10.
Kärande: Gertrud Nilsdotter, änka i Stora Torp, Ramkvilla (F)
Svarande: Olof Svensson i Norrskog, Bäckaby (F), Svåger till Gertrud Nilsdotter.
Omnämnd: Johan Stålhammar, ryttmästare
Omnämnd: Nils Svensson, bror till Olof Svensson.
Omnämnd: Sven Olofsson i Slätteryd, morbror till bröderna.
”Uthi dhen å förledhet ting i Rätten anfäng[-]ig
giordhe saak, som Igienom Tings rättens In=
terlocutoria* till dhetta uppstälte emillan En=
kian hustru Giertrudh Nilsdotter i Stoora Torpp
och Ramquilla Sn kiärandhe å sine barns wägnar och dhes Swåger
Oloff Swensson Swarandhe angåendhe inbör=
dandhet aff 1/4 i förbemelte ½ Skattegårdh Stoora Torpp;
Innfunno sig nu samma parter och [-]=
radhe häruthinnan Rättens definitive uthslagh, efther
som dhe förmerkia* dhem icke [-] nu
Ryttmästaren wälborne Herr Johan Ståhlhammar
emoth dhen, giordhe protestation häruthinnan
i föllie aff Kungl: Maij:ttz allernådigste dherom
Publicerade placat fåå begge åboo dhenne 1/4
måtte; [-] såssom wählborne Herr Ryttmästare
refererar dhenne Enkia som haft dhen äldste
brodheren uppå sine barns wägnar, medh Oloff
och Nils Swenssööner som nu änteligen på
stå fåå besittia ½ gårdhen dhet dock icke mehr
ähn för 2nne tillåter, ähro lijka näär och bördige
till offwan bemelte Skattejordh, Ehuruwähl fuller
dhen Ene brodheren Nils Swensson för sin
persson af dhe andre sine sysskon systrarne
som Insinuerade* kiöpebreef uthwijsa inlöst
dheras arfsdhelar att han således
dherigenom ähr medh sin arfsdhel uthi [-]
förbemelte hemman Een fulo 1/4 nu områdandhe
och besutten, förmeenar dock herr Ryttmästaren
så wähl som Enkian och Oloff att dhe så godh rätt
till sina sysskons arfslåtter uthi dhen 1/4 Nils in=
löst hafwa som han och dy begiärer herr Ryttmä=
staren så wähl dhe att Nils Swensson som
han eij på dheler kiöpte låtter ähr stådt huarken
uppbudh eller tingskiöttning måå ty mehr
till dhen wara berättigadh ähn dhe, uthan begge
1/4dingerne således till dhe perssonner af syssko=
nen som tingsrätten pröfwar i förmågo af K:
Maij:ttz allernådigste placat föör löösta bööre be=
sittia, måge tilldömmas, Så oansedt Nils i
dhet högsta här Emooth protesterade att hans 1/4 i
måå medh dhen andre till löösen för samptlelige
arfwingerer dömmas uthan han dhen ofwan be=
kombne kiöpebreefs [-]håldh å dhen samma
måå behålla; så finner dock tings rätten skiähligt
att han Nils Swensson tillijka medh sin bro=
der och swägerska i anseendhe dhe till dhesse
2nne 1/4dingar skattejordh lijka bördhig andhel
ähr och dhe på menatt fält eij kunna dhet
måhl bäst åthskillias, ähn att dhe alle 3 taga
lått huilken theera aff dhem skall blifwa
af iordhen besitte, sampt för sin andhel taga
löösen, giörandes så Rätten igienom 3nne [-]
dar låtten, dhen dhe på alle sijdor woro nöijdhe
att taga, som skiedde och föll låtten på Oloff
Swensson att han för sin arfsdhel uthi [-]
ofwan förbemelte hemman skulle taga löösen
och dhe öfrige såssom Enkian å sie barns
wägnar, iemptte Nils Swensson af huar sin
1/4 således besuttne. Hafwandes Oloff Swen=
sson i löösen aff hustru Giertrudh Nilsdotter
för dhen 1/4 hon besitter att undhfå och fordra
först i föllie af 2nne uppwijste kiöpebreeefs Inne=
håldh 14 rdlr som han för 2nne sine syskons
andhelar i dhensamma 1/4 uthgifwit och
så för sin arfslått dher efther proportionalit
7 rxdlr som ähr tillsammans 21 rxdlr dhem
hon för heela dhes praetension* betahla skall till
Oloff i 2nne terminer, såssom halfparten om
hul[-] nästkommandhe och dhee öfrige
dhelen om midsommar tillkommandhe åhr;
huadh Elliest och för dhet öfrige anbelangar dhe
26 rxdlr som Enkian hustru Giertrudh berättar
dhess Sahlige Mann betahlt för giäldh och skuldh
efther sin sahlige fadher som han förby aff starbhu=
s sin war Rätten billigt dhet sampltelige [-]
sahlige Swens arfwingar till Enkian betahla böör
för starbhusetz giäldh som dhes sahlige man
betahlt, efther dhen förlijkning som dheras
morbrodher Swen Olofsson i Slättery [-]
Inför Rätten betygar dhem emillan wara Slu=
tedh, såledhes att huarthera Enckians mann
gifwa skulle 11 rxdlr smt och dher medhom
Iordhes wara lijka arffalla* och dhelachtige;
[-] dragandhes dock på dhesse 11 rxdlr smt
som huartheere sysskonet gifwa skulle, dhet som
medh quitto breef eller andre skiähl kan
wijsas wara till Enckian sedhermehra dhen in
gångne förlijkningen giordes, Clarerat.”
* interlocutoria, interlokutorium: domstols uppskovsbeslut angående huvudsaken i ett mål, uppskovsbeslut [SAOB]
* förmerkia, förmärka: uppmärksamma [SAOB]
* Insinuerade, insinuera: tillkännagiva [SAOB]
* praetension, pretension: anspråk, krav, fordran [SAOB]
* arffalla, arvfall: arvsberättigad, ärftlig del [SAOB]
* Clarerat, klarera: avklara, klarat ur [SAOB]
Sammanfattning: En fjärdedels mantal skattejord i Kallsjö tingsköts till ryttaren Jöns Jonsson i Slageryd, sålt av Daniel Persson med köpebrev daterat 1689. Sven Hanssons hustru i Fröset står närmare i bördsrätt men avstår från denna och ersätts med 7½ daler smt.
Säljare: Daniel i Kallsjö, Fröderyd (F)
Köpare: Ryttaren Jöns Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Hansson i Fröset, Fröderyd (F)
”Dito Tingskiöttes till Ryttaren Jöns Jonsson
i Slagery och hans arfwingar 1/4 Skattejord i
Kalfsiöö gårdh här i häradh och Frödery Sochn belä=
gen Jempte och 1/2 Munterningen, såldes att han dhem häfda
nyttia och bruka sampt område skall medh
alle dhes tillägor i huus, jordh, åker, äng, Skough
och mark, uthij ingrändentagende och huadh nampn
dhe wara måå, som sin lag och [-]fångne ägen=
dom, och dhet i anseendhe att förbemelte Ryttare Jöns Jonsson
eij allenast wunnit och Ehrhållet å dhenna 1/4
sampt muntrerenting som han sig tilhandhat af Daniel i Kalfsiö dhet kiöpe=
breeffwet aff dhen 23 Sept: Ao 1689 uth wijdare
nembligen för Ett hundradhe och Tiugu dahler Smt för=
uthan och Een oxe i discretion* om Siuu och 1/2
dahler Smt uthan och Elliest medh Pehr Hansson i Frö=
siöö dhen dhetta kiööp som närmare bördig att
revocera*, sålunda förlijktz, som uppwijste skriffte=
lige dhem Emillan fattadhe document, innehåller
nembligen att Jöns, Peers hustru* i wängåfwa
för dhes bördzrättz Eederande till honom skall gif=
wa 15 dahler Smt. Och för den skull dömmer
Rätten kiöpet krafft och ständigt nu och intill
kommandhe tijdher Kongl: Maij:tz höga rättighet
dock i dhetta måst dhett igienom [-]
förment uthan dhen reserverad och förbehållen.” * Discretion, diskretion: gåva, vars värde eller belopp bestämmes av givarens godtycke och ädelmod [SAOB]
* Peers hustru: skall vara Svens hustru
* revocera: återkalla, upphäva [SAOB]
Sammanfattning: Olof Persson i Hökhult stämmer Jöns Åkesson i Gunnarstorp för att hans son, Åke Jönsson, misstänks ha stulit en skäppa malt från Olofs kvarn eller vetat vem som gjort det. Pigan Ingrid Jönsdotter berättar att hon såg den 13-årige Åke vid kvarndörren med två nycklar, där den ena fungerade för att öppna dörren. Hon tog nycklarna ifrån honom men lämnade dem tillbaka senare. Åke och hans föräldrar förnekar anklagelserna och hävdar att Åke bara letade efter deras kalvar vid kvarnen, inte stulit något. Rätten finner att Olof inte tidigare har rapporterat att Åke varit vid kvarnen förutom den gången han saknade en skäppa malt. Vidare fanns ingen säck eller annan behållare på Åke som kunde ha använts för stölden. Pigan Ingrid erkänner också att hon inte såg Åke med något malt. På grund av bristen på bevis frikänns Åke Jönsson, om inte starkare bevis presenteras framöver.
Kärande: Olof Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Jöns Åkesson i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Åke Jönsson. Son till Jöns Åkesson. 13 år.
Omnämnd: Pigan Ingrid Jönsdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
”Oloff Peerson I Höökhulth och Frödery
sn säger sig Citerat* till answar här att
Comparera* Jöns Åkeson I Gunnarstorpp
för dhet att han till dhes Sohn Åke Jönsson
hafwer dhen mißtanka att han antingen
sielf taget 1 skiäppa mäldh J dhes quarn eller
och att honom Kunna dhet ähr huem dhet giordt och
Ohrt af fölliandhe orsaak Stemb:n u att Olofs pij=
ga Ingrid Jöns dotter skall kommet gån=
gandes till quarnen då hon honom Åke enn[?]
13 åhr gammall funnet ståendande wijdh
quarndööran, som öppe stådt hafwandes
hafft 2nne nycklar dhen Eene gådt upp döran
men dhen andre Intet som pijgan föregifwer
Emädan hon nycklarne ifrån honom taget och
proberat* dock hafwer hon gossen dhem seedan
Igienfådt af förebärandhe sig eij så mycket
wara till Råådh att hor wijste dhem behålla,
Åke Jönsson sampt dhes förälldrar neeka högel:
till förbem:te pijgas angifwandhe, påståendes
föräldrarne så wäjl som Åke sielf wäre heelt
oskyldig I dhetta måhl, och att pijgan Inqrid berättar
dheruthinnan osanning att hon seedt honom hafwa
nycklar, ty dher så wart hadhe hon wähl dhem honom
Ifråntaget, förebärandes* sig wähl waret wijdh
quarndöören men eij att Stiähla någon mäldh
uthan att sökia I marcken effter dhes föralldrars
Kalfwar som borto woro; Rättens
betänckiandhe folgdhe hur öf:r således Såßom
kiärandhen Inn för Rätten 1mo/ bekiänner huarcken
förr Eller sedan gossen Ååke Jönsson funnetz wijdh
dhes Quarne döör wist någon suädh mehr ähn dhen
Eene gången han Een skiäppa skall Saaknat. 2do/ gossen
Icke funnen medh säck Eller Elliest medh
något annat huaruthi han kundhe hafwa någon
mäldh som pijgen Ingridh sielf wedher gåår
och fördhen skull dher aff I anseendhe pröfwar
Rätten för skiähligt Ååke Jönsson aldheles
för kiärandhes wijdare tillmähle här=
uthiinnan att frij säijad och dhet, så wijda bättre
skiähl och upplysning eij fram dheles* kunna
yppas och gifwer [-] hwilcka Ååke Jön=
son wijsas i dhetta mååhl wara brottzligh”
* Citerat, citera: stämma någon att infinna sig inför domstol [SAOB]
* Comparera, komparera: inställa sig inför rätta [SAOB]
* proberat, probera: undersöka [SAOB]
* förebärandes, förebära: frambära eller framlämna, andraga något, anföra [SAOB]
* mäld: spannmål som är avsedd att malas eller håller på att malas; särskilt om den kvantitet spannmål som vid ett och samma tillfälle föres till en kvarn för för malning [SAOB]
* fram dheles, framdeles: längre fram (i tiden), i framtiden [SAOB]
”Tingskiöttes till Ryttaren Måns Svensson hans hustru sampt barn och arfwingar halfua Beckaby Stooregårdh här i häradh och bemälte Sn belägen, hafwandes berättadhe Måns Swensson för samma Skatterätt som uppwijste Kiöpebreeff uthwijste de dato dhen 12 Julij Ao 1674 nembl: till Gudhmundh Börgiesson uttgifwess 30 dlr smt jämwähl [-] och 12 öhre smt i wängåfwa; ty? såsom samma Kiöp och afhandling ähr till dhe å 3nne ord: laga ting [–] uppbudhet uthan och öfwer 18 åhrs tijds efter kiöpet oklandrat, ty [-] ståndet, Eenskijlt lagen wedh[-], dömmer Rätten dhet krafft gilt och Ständigt, tillägnar dhes alldheles för[-] hans Swensson och alle hans arfwingar dhetta 1/2 skattehemman Beckaby Stooregårdh med huus och jordh, åker och äng, skoug och mark, [-] att häfda nyttia sampt [-] och oklandrat posidera* medh alle dhes adpertinentiers* inga undantagandhe nu och Ewärdeliga Kungl: Maij:tz all annor höga rätt dock huruwijdh alldheles opraejudicerad* och oförkränkt*.”
* Posidera: äga [SAOB]
* Adpertinens: underlydande lägenheter [SAOB]
* Oprejudicerlig: icke skadlig [SAOB]
* Oförkränkt: oförändrad [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Karl Andersson i Slageryd och pigan Sigrid Håkansdotter i Gunnarstorp anklagas för lägersmål. Karl Andersson sägs vara värvad till gardet under kapten Palmkvists kompani, men är inte närvarande vid tinget. Sigrid uppvisar en attest från Per Svensson i Vresekull, Jöns Åkesson i Gunnarstorp och Per Sigfridsson i Fågelleken som intygar att Karl givit henne äktenskapslöften och gåvor. Eftersom Karl inte infunnit sig beslutar tinget att kontakta generalfälttygmästaren för att förmå översten vid gardet att se till att Karl inställer sig vid nästa sommarting. Lägersmålet ska ha skett på Säby säteri, som då ägdes av fru Katarina Silverhjelm. Forts 1693-06-12 §13.
Svarande: Drängen Karl Andersson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Pigan Sigrid Håkansdotter i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kapten Palmkvist
Omnämnd: Per Svensson i Vresekull, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jöns Åkesson i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Sigfridsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fru Katarina Silverhjelm
”Drängen Carl Andersson i Slagery begådt Lägers=
måhl med Pijgan Sigrid håkensdotter i gunnars=
torp, drängen berättas wahra wärfdh under gvar=
diet* wid mönstringen i högzby förledit åhr under
Cap: Pallmqvistz Compagnie, Sigrid producerar Per Swen=
son i wresekull, Jöns åkesson i gunnarstorp
och Per Siggesson i Fougleleeken Attest om
ächtenskapz löffte, upwijsar och gåfwor, men
som Carl Andersson inthet är tillstädes, [-] Tingz=
rätten hr General FälltTygmästaren Excell: om
breef till hr Öfwersten af gvardiet, att bem:de person
ställes till nästa Sommarting hijt till Rätten
låtes uppå wijdare ansökiande Notification och
stembning afgåå till alle som kunna weeta af
någon fästning dhem emillan, Lägersmåhlet är skiedt
på Säby Sätherij, som då wahr wällb: fru Catharina Sillfwer=
hiellms.”
* gvardiet: gardet
Sammanfattning: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby anmäler smeden Per Andersson Svan i Lönhult, Svenarum, för att ha mottagit 36 sporrar samt betslar och stigbyglar från rusthållaren Sven i Lövshult, enligt ett skriftligt avtal från den 20 oktober förra året. Per Bengtsson klagar på att endast 35 stycken av varje föremål har returnerats. Rätten bekräftar att smeden blivit korrekt stämd och beslutar att Per Andersson Svan måste antingen återlämna de saknade sporrarna, betslen och stigbyglarna, eller betala deras värde. Han åläggs också att betala 1 daler silvermynt för rättegångskostnader och 3 mark silvermynt för att ha uteblivit från stämningen.
Kärande: Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Smeden Per Andersson Svan i Lönhult, Svenarum (F)
Omnämnd: Rusthållaren Sven i Lövshult, Hultsjö (F)
”Dito anmählte Corporalen manhafftig Per Bengt=
son i Bäckaby, sig hafwa wahrit föranlåten
igenom Nembdemannen Måns i Möörhultt
Tingstämma, Smeden Per anderson Swaan
i Lööhnhullt ock Swenerum Sn, för dhet
han af Rusthållaren Swen i Löfzhullt 36 st Spa=
nar, dito Betzell ock stijgbyglar, föruthan ock ett
Betzell med förgylld fuller emottagit, som
deß upgwijste skrifft af dh: 20. Octob: förlundet åhr
uthwijshar, Klagandes Corporalen, affwijdh[?] bem:
Spannars, Betzellz ock böglars återlefwererande
eij mehra wahrit än 35 st af hwarthera Sorten.
Resolutio:Såsom Nämbsemannen, Måns
i Mörhullt betygar, sig: laaga tijdh Citerat*
Swaranden; Så blifwer han i föllie af KL
Placat om stembningar, lijka fullt å dätta
Ting skylldig dömbd, dhet åligger Pehr i Lönhullt
dhe olefwererade, Sporar, Betzell och Böglar att
återlefwerea, eller effter deras wärde betahla
jempte 1 daler Smt i rättegångz Expenser, ock
för Stembingz försittiande 3 mark Smt.” * Betzell: betsel
* Citerat, citera: stämma någon att infinna sig inför domstol [SAOB]
Sammanfattning: Per Svensson i Vresekull anmäler inför rätten att Sigrid Håkansdotter, som tidigare stämts för lägersmål med drängen Karl Andersson, ännu inte har fått sin sak löst eftersom Karl fortfarande inte har infunnit sig vid tinget. Dessutom kan Sigrid inte gå till kyrkan under tiden. Hon uppmanades att be om en rekommendation från tinget till landshövdingen, som genom brev skulle kunna förmå Karl Andersson att närvara vid nästa ting. Forts från 1693-02-16 §11, forts 1694-02-07 §49.
Omnämnd: Per Svensson i Vresekull, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Sigrid Håkansdotter. Står Sigrid Gudmundsdotter.
Svarande: Drängen Karl Andersson
”Pehr Swenson i Wresekullen anmähler
för kohnan Sigrid gudmundzdotter som till
förre Tinget war instämbd, angående Lägers=
måhl, med drängen Carl Andersson, dhet b:te
Carl, ännu inthet kommit tillstädes, och at
hon i medlertijdh inthet kan komma i kiörkian.
Resolutio: hon haff: att sökia Tingzrättens föreskrifft*
till nu wahrande hr Gen: Major och Landshöf=
ding, att han igenom dess breef, till weder=
börande, må förmå samma Persson till
nästa Ting att komma tillstädes.” * föreskrift: rekommendation [SAOB]
Sammanfattning: Gabriel Hansson beskylller fjärdingsmannen Daniel Persson att vid förra tinget ha stulit en silversked, vilken hade påträffats i Daniels ficka. Daniel tillstår att han haft en sked i sin ficka, men den var av trä vilket vittnet Per Knapp intygade. Daniel tilläts att under ed svära sig fri från denna beskyllning.
Kärande: Gabriel Hansson
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Persson
Vittne: Per Knapp
”Gabriel Hansson kiärade, emoot Fiärdingz=
mannen Daniel Persson, om een wid
senaste Ting förkommen Sillfskieedh.
Dhet förmehnar kiäranden sig kunna
hafwa foog, Fiärdingzmannen i dätta
måhl laagligen att tilltahla, emedan
han är befunnen då wed samma Ting
fasst een skied i sin jackeflijk, men som
Daniel tillstår sig fuller hafft een skieed, be=
rättandes det wahrit een Trääskieed, som han
wijdh rätten upwijsade, och det andrager wittnet
Pehr Knapp, icke heller kan betyga det wahrit
någon Sillfskieed som han kiäradt honom
hafft i jackeflijken, uthan det wahrit een skied
med smalt skafft, och knopp, som dennes [-]
wijste Trääskieed är, den han effter aflagd
Eedh berättar wahra lijkare, att wahrit den
samma, så kan rätten, swaranden af dy
skiähl icke dömma eller fälla, och som
kiäranden ändteligen påståår, att Swaran=
den må frija sig med Eed, och han sig dess till
frijwilleligen begifwes, blef han till Eedh ad=
mitterad, och ifrån kiärandens tillmähle
befrijadh.”
Sammanfattning: Margareta Persdotter ansökte och erhöll ett bördsbevis med vackert vitsord av häradet för hennes resa uppåt landet. Hon var dotter till avlidne löjtnanten Per Jonsson Esping och hans hustru Anna Jönsdotter i Kallsjö.
Avliden. Far till Margareta Persdotter.
Omnämnd: Margareta Persdotter i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Löjtnant Per Jonsson Esping
Omnämnd: Anna Jönsdotter
”Margaretha Persdotter i Kallsiö, Wästra häradh och Fröderyd Sn barnfödd af hederwärde Förälldrar nemblligen framblednde Lieutenanten Per Jonsson Esping, och hustru Anna Jonsdotter, anhåller dhet hennes, dhetta häradz bewijss meddehlass måtte, att hon af ächta Säng född är, och att hon sig här i häradet, för sin resa upför åth landet, ährligen och wähl förhållit hafwer, för denskull som häradz Nämbd med samptelige dätta Häradz Tingzallmooge enhälleligen betyga, dhet hon af ofwannämbde Christeige och hederwärde Föräldrar, som sig med deras ährbahra lefwerne, itt mycket godt effter= tahl och beröm förwärfwat hafwa, af ächta Säng född, och att hon, den tijdh hon här å orthen wistatz, sig Christeligen ährligen och wähl förhållit, blifwer dätta häradz bewijss hennes uppå den anhållan, effter allas ehn= hälliga bejakande, meddelat, ock med mitt nampn underskrifft bekräfftadt.”
Sammanfattning: Den 11 juni 1693 sålde Per Nilsson i Fröderyd en fjärdedel i Norrgården till sin brorson Nils Nilsson för 12 riksdaler courant. Samma dag sålde Per Persson i Hultatorp en gårdspart på samma plats till samme köpare för 12 riksdaler och 24 öre silvermynt. Båda köpen uppbjöds första gången.
”1/4 i Norrgården Frödery, som Per Nillson i Frö=
dery, effter kiöpebreef dat: Frödery dhen 11 Junij
1693 försålldt till Nillz Nillson, dess broderson, för
12 riksdaler Courant, upbiudess första gången.
Dito een gårdapart dersammastädes, som Per Persson
i Hultatorp, samma dato sålldt till samma
kiöpare, för 12 riksdaler 24 öre Silvermynt, första
gången.”
Säljare: Per Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Köpare: Nils Nilsson. Brorson till Per Nilsson.
Säljare: Per Persson i Hultatorp, Fröderyd (F)
Köpare: Nils Nilsson
Sammanfattning: Håkan i Ärnamåla anklagar ryttaren Måns Jönsson i Ekekull för att ha stulit flera livsmedel och andra varor för över ett år sedan: kött och hud från en slaktad ko, ister, två fläskstycken och bröd av en skäppa råg. Eftersom Håkan inte kan presentera bevis eller vittnen som styrker anklagelsen mot Måns Jönsson, och ryttaren har ett gott rykte utan tidigare brottsmisstankar, beslutar tinget att Måns Jönsson inte kan fällas för stölden. Om någon framöver anklagar honom för samma sak utan att kunna bevisa det, riskerar denne själv straff för falska beskyllningar.
Kärande: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttaren Måns Jönsson i Ekekull, Bäckaby (F)
”håkan i arnamåhla emoot Ryttaren Måns
Jönsson i Ekekullen, angående et humsmåhl*
som skall b:te Ryttare stulit åthskillige victua=
lie perdzedlar nembl: 1 koafall kiöth*, en
huud, 6 mark Ister, twänne fläsk, och bröd
effter een skiäppa Roug, han mehr än för
itt åhr sedan mist. Såsom kiäranden
icke påstår hwarken et wijta* eller bewijsa Måns
Jönsson någon stölld, icke heller någon annan
omständigheet eller lijknellse der till är, effter=
som b:te Ryttare dessutom inthet ondt loford
om sig hafwa, icke heller någon för dätta uth=
kombne löös tahl eller rychte kan eller will stå,
kan Tingzrätten bem:te Ryttare inthet Sak=
fälla, uthan der någon honom yttermehra
sådant tillwijtas*, föres eller tilläggas, och det sam=
ma icke fullel: och laagligen bewijsa gitter, skall
till den sträng plicht förfallen wahra, som laag:
om ährewörig* beskyllning klanderlig: förmåhs och
innehåller.”
* humsmåhl, humsmål: misstanke, vara i humsmål, vara misstänkt för något [SAOB]
* victualie, viktualie: livsmedel eller proviant [SAOB]
* koafall med kiött, huud”: syftar på slakt av en ko där både köttet och huden (huden som kan användas för exempelvis läderbearbetning) inkluderas [chatGPT]
* wijta: vitte?
* tillwijtas, tillvita: anklaga l. beskylla [SAOB]
* ährewörig, ärevördig: som åtnjuter [SAOB]
Sammanfattning: En fjärdedels skattehemman i Fröderyd Norrgård uppbjöds tredje gången, vilket hade 1693 sålts av Per Nilsson och hans hustru Cecilia Lennartsdotter till Nils Nilsson.
Säljare: Per Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Säljare: Cecilia Lennartsdotter i Fröderyd, Fröderyd (F). Gift med Per Nilsson.
Köpare: Nils Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
”1/4 skatte i Norregården Frödery, som Per Nillsson i
Frödery och dess hustru Cecilia Linnarsdoter
dhen 1 Junij 93 försålldt till Nillson i Frödery.
Uppbiudes 3 gången.”
Sammanfattning: Trumpetaren Hans Trottesson i Lövfällan, kärande, mot änkan Maria Persdotter i Äsprilla för en skuld med ränta som hennes salige man utställt 1693. Änkan förnekar dock all kännedom om denna och misstänker den kan vara falsk, då fjärdingsmannen Daniel Esping uppvisat en sådan för henne med samma belopp och utställt på kyrkoherden i Hjälmseryd. Tingsrätten friade änkan Maria från skulden då Hans Trottesson ej kunde bevisa dess äkthet.
Kärande: Trumpetaren Hans Trottesson i Lövfällan, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Trumpetaren Jon Hansson i Äsprilla, Fröderyd (F), avliden.
Svarande: Änkan Maria Persdotter i Äsprilla, Fröderyd, varit gift med Jon Hansson
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Persson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Gustaf Hjelmberg i Hjälmseryd (F)
”Trumpetaren Hans Trottson i Löffällan, Kiä=
rande, och frambledne Trumpstarenz Jon
Hansson i Esprilla efterlåttne änkia Hustru
Maria Perssdotter, angående 100 marker
Smt Capital, och derpå uplupit interesse*
effter Sahllige Jon Hansson obligation i Esprilla
daterad Ståckary dhen 8 Martij 1693.
Dhet påstår fuller hustru Maria Persdotter
dher hon för bemelte skullfordran så mycket
mehr må wahra frij och otilltahlt, som
hon högeligen betygar, dhet hon af samma
skulld icke wetat, eller af samma pengar
något nutit eller upburet, för mehnandes
och dhet skall obligationen så mycket mehr
wahra misstänkt, som Fiärdingzmannen
Daniel Persson i Frödery, skall för henne
upläsit een annan obligation på 100
mark Smt, som skall wahrit med kiörkioherden
Ehrewördige Hr Gustaf Hielmberg under=
skrifft verificerad, som inthet wahrit dennes
som allena af klåckaren i Ståckary till
wittnes bekräftad är; men som änkian
icke nekar dhet hennes man fådt een Sillf=
werkanna om 86 lood, som i dennes
skulld är inrächnadh, och pantsättia för
40 mark Smt, och klåkarne i dess, Trum=
petaren Hans Trottson medhelte, skrifft=
lig ährkiänandes, med sin Sahlighetz Eed, alt=
som wittnes bekräftha obligationens rich=
tigheet, så kan Tingzrätten icke bewijsa
änkian af dess manz effterlåtenskap, den
samma med Interesse, effter Hanss
Kungliga Maj:tz förordningar att infrija, [-]=
tandez Hans Trotson föremåhl för den
som sin rätt för honom icke laagligen be=
wakat hafwa, eller elliest någon älldre
och bättre bättre bewijsa kunna.”
* interesse: ränta
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman anmäler ett lägersmål som skedde år 1692 mellan Karl Andersson i Hagelund, Slageryd, och Sigrid Håkansdotter. Karl Andersson, som nu tjänar som gardessoldat under kompaniofficer Palmkvist, hade varit hemma hos sin far men undvikit att infinna sig vid tinget trots att han blivit stämd. Länsmannen frågar hur han bör hantera fallet vidare. Rätten beslutar att eftersom lägersmålet påstås ha skett under äktenskapslöfte, får Sigrid och hennes morbror Per Svensson i Vresekull ett föreskriftsbrev till generalmajoren och landshövdingen för att få Karl ställd inför rätta. Under tiden tillåts Sigrid att delta i kyrkan och församlingens gemenskap. Forts från 1693-06-12 §13.
Åklagare: Länsmannan Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Karl Andersson i Hagelund under SLageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kompaniofficeren Palmkvist
Svarande: Sigrid Håkansdotter
Omnämnd: Per Svensson i Vresekull, Bäckaby (F). Morbror till Sigrid Håkansdotter.
”Länsmannen Swen Swenson angifwandes
ytterligare dhet lägersmåhl som åhr 1692 skiedt
emillan Carl Anderson hagelund i Slagery
som nu är gardies karl under hr Palmqvists
Compagnie, och Sigrid håkenzdotter, beswä=
randez sig däröfw: att b:te gardies karl nu
någon tijdh wahrit hoos des Fader hemma
och blifwit i rättan Tijdh stämbd, men nu
emoot Tinget undanwijkit, förfrågandez
sig, huru han sig i samma måhl bör för=
hålla. Resolutio: Emedan det högel: påstås
dätta lägersmåhl skiedt under ächtenskapz
löfte, bewillias henne, och hennes anhörige
moderbroder, Per Swenson i Wresekullen
förskrifft till hanz nådh högwällborne hr
general Major och landzhöfdingen, att
hon igenom Correspondense med högh we=
derbörande, ställes honom till rätta,
i medlertijdh och hon, till att komma
i gudz huus och försambllingens gemenskap
må på behörigt sätt i kiörkiotagen warda.”
Sammanfattning: Elin Jonsdotter i Fröderyd och Anders Sonesson säljer enligt köpebrev 1694-08-26 ¼ Fröderyd Södergård till Nils Persson i Hökhult för 32 Daler smt.
Säljare: Elin Jonsdotter i Fröderyd, Fröderyd (F)
Säljare: Anders Sonesson
Köpare: Nils Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
”1/4 Skattejord i Söregården Frödery som Elin Jonß=
dotter i Fröderyd med Anders Sonesson försåldt
till Nillz Persson i Hökhult för 32 Daler Smt, efter
Kiöpebref af dhen 26 Augustij 1694. Upbudes 1sta gången.
Kongliga Maj:tz höga rät i alla måtto förbehållen.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson och kyrkoherden i Fröderyd, Andreas Boman, har låtit instämma Daniel Persson (Esping) i Fröderyd kyrkby angående en rad oanständiga händelser som skett i Fröderyd kyrka som huvudsakligen skedde sistlidne julhelg (1694): 1) ha uttalat förbannelser och fört ett förargerligt leverne i kyrkan, 2) ha kommit berusad till kyrkan, 3) sagt emot kyrkoherden i kyrkan, 4) uttalat smädesord i kyrkan, 5) överfallit allmogen vid ”penningstämmor”, 6) kränkt kyrkans sexmän, 7) varit berusad i kyrkan sistlidne juldag, skrikit och ropat, sagt förbannelser och allmänt ställt till med oordning. Åtta vittnen hördes, framför allt dem som varit närmast i kyrkan de berörda dagarna. Häradsrätten fördömde Daniels handlande och leverne, men friade honom på alla punkter utom på den fjärde där han dömdes till böter om tre mark. De två sista punkterna lämnade tingsrätten till sexmännen och kyrkoherden att bäst de gitte.
Kärande: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Skog, Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Persson Esping i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sexmannen Djur i Ekeberg, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sexmannen Sven i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sexmannen Sven i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sexmannen Johan i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sexmannen Håkan i Årset, Fröderyd (F)
Vittne: Rusthållaren Jöns Jonsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Vittne: Håkan Johansson i Holmeshult, Fröderyd (F)
Vittne: Göte Svensson i Ljunganäs, Fröderyd (F), benämnd som svåger till Daniel Persson.
Vittne: Anders Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Vittne: Johan Hansson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Månsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Lars i Nackeström, Fröderyd (F)
Vittne: Håkan Jonsson i Flohult, Hjälmseryd (F)
Vittne: Nils Månsson i Kristerstorp, Fröderyd (F)
”Kiörkioherden i Frödery, Ehrewördige och
höglärde M:r Anders Boman, sampt länsmannen
Swen Swensson i Skoug, efter dess tienstz plicht
kiärande, och Fiärdingmannen Daniel Persson
i Frödery Swarande, angående
1. Eeders bannor och förargeligit lefwerne.
2. att han skall drucken kommit i kiörkian och giordt förargelse.
3. Tahlt i kiörkan emooth Predikanten.
4. uthkastadt smädeord i kiörkian.
5. öfwerfallit allmogen wid penningestämmor.
6. Injurierat* kiörkians Sexmän.
7. Samma högtijdh då han gådt till herrens
nattward, sidstlednes Julledaag, warit drucken
och öfwat skrijk, roop, Eeder och bannor, sampt
excesser* begångit.
Dhet beropar sig fuller kiörkioherden uppå
samptlige kiörkians Sexmän, Diur i Ekeberg,
Swen i Frösiö, Swen i Hökhullt, Johan i Ess=
prilla och Johan i Åhrsiö till wittnen, så wähl
i första puncten som de öfrige, men som bemälte
Säxmän klaaga, dhet dhe af Swaranden äro
skiällde för hohla, och dhem som stuhlit och
dölgt undan mantahl, han och påstår nu in
för rätten, sådant bewijsa, så kunna dhe till
wittnes Eed emoot honom så mycket mindre ad=
mitteras* som jempte kiörkioherden åklage=
skrifter underskrijfwit, [-] Rusthållaren
Jönz Jonsson i Kallsiö, Håkon Johansson i Holl=
meshullt, Giöte Swensson i Liunganääs, och
Anders Nillsson i Huleboda, och Johan Hansson i
Fröset, sampt Nilz Månsson i Kallsiö, som uthan
exception* Eeden aflade berättade som föllier.
1. Nembligen Test: 1 Rusthållaren Jönz i Kallsiö,
1/ att han icke hördt honom swärria i kiör=
kian eller på kiörkiogård, uthan ofta i sin
egen så wähl som hanz huus, och der till wahrit
benägen, ad 2 Staffansmässedagen har han
wahrit drucken i kiörkian, och när troon
söngss*, och kiörkioherden gick fraam och till=
baka på gången, har han hördt honom säija,
iag skall siunga troon, så att han skall hörat,
hwilket han sagdt så högt, att närmaste Stohlar
kunde hörat; sampt dhet han sagdt att kiörkio=
herden borde skrifta jembwähl andredaagen.
ad 3. inthet något mehr swarade eller emoot
tahlade, än det som ad [-] 2/ förmähla, 4.
att till Jöns i Kallsiö, sampt Nilz Månsson Ibidem som
nu aflagdt Eed, för honom berättadt, dhet den
anklagade sagdt juhledaag under högmässan,
när kiörkioherdenz hustru kom, emoot
Prästen wille gåå på predijkstolen, månne det
hårset* inthet före wahrit i kiörkan i daag.
5. Sedt och hördt då penningemöte wahr i Strömmen
i Aprilis månad förledet åhr, att Lars i Strömmen
och accusatis slagitz om dricka wid mötet, men
annat öfwerfallande wet han inthet. 6. Om
kiörkioherden och Sexmännen hafwer han Sön=
dagen för Julehelgden i Floohullt sagdt kiörkio=
herden skall wahra een tiuf och skiällm till han
bewijsar mig tiuf wara, det skall iag gifwa honom
skrifteligen, som han gifwit kiörkianns Sexmän.
Om dhet 7de Punct: accusationis weet han inthet.
Test 2. Håkan i Hollmezhullt 1. här inthet umgiänge
haft med accusato och weet derom inthet. 2. har eij
heller någon kunskap eller dhet sedt, och dhet 3die icke
heller något hördt. 4. lijka så. 5. icke heller om
dhet. 6. inthet heller. ad 7. om Juledagen wahr
wittnet Daniels giäst och när dhe om aftonen
gådt uth och up til kiörkian att ringa afton=
ringing, och när dhe kommit uth på gatan
har han med Eeder och swordom sagt, tiuf och
skiählm till dhe skola bewijsa mig något tiuf=
wostycke, sampt att han sagdt prästen skyller mig
att iag stuhlit wed på hans wedkast, och hans [-]
man han skall mehra tiuf och skiällm till han
dhet bewijsa. Test: 3. Giöte i Liunga=
nääs, ad 1. Swåger, och bodt ihoop med accusato
weet om dhet 1 och 2 inthet, ad 3 annandagen sedan
gudstiensten war sluten och wällsignelsen sagd, hafwa
kiörkioherden sagdt, om någon will gå till her=
renz nattward, Nyåhrsdagen, så skulle dhe komma
fram och låta sig antechna, då har Daniel swa=
rat, men uthan ondho, eller ifwer, att
folck kunde dhet höra, dhet hafwa åthskillige
williat gådt i daag och inthet fådt gåå, /4.5.6.
ingen kundskap. 7. Juledagen emot aftonen
hafwa wittnet Håkan i Holmezhullt och Daniel gådt
up att ringa aftonringning, när de då gingo
dädan, skrek och ropade Daniel, och med swordom,
sade, tiuf och skiällm till han bewijsar mig, men
nämbde hwarken person eller något mehr.
Test 4. Anders Nilsson i Huleboda ad: 1. han weet at
Daniel brukar swära, han så wähl som wittnet
sielf, och flera; ad 2 annan dagen har han kom=
mitt något drucken i kiörkan, men weet af ingen
annan förargellse, än dhet han efter sluten gudztienst
swarat kiörkioherden, dhet warit någon som i
daag williat gå till gudz bord, men inthet fådt,
till det 3 och 4 weet inthet. 5. är inthet kun=
nig om. 6. om kiörkianns sexmäns skym=
dande ingen kundskap om. det 7 Cap accrationis
icke heller någon kundskap, i allt öfrigit
ingen wettenskap. Test 5. Johan
Hansson i Fröset. ad 1. De willia fuller skylla
honom före at han är een swärriare, men
har inthet hört honom bruka sådant.
2. ingen wettenskap. 3. eij heller. 4. ingen
kundskap. 5. weet af inthet öfwerfallande
mehr än dhet han hördt andra tahla om
dhet han skolat slagitz i Strömmen. 6. ingen
kundskap och om dhet 7. icke heller någon wettenskap.
i allt öfrigt okunnigh.
Test: 6. Nillz Månsson i Kallsiö ad: 1. nog swäria mån=
ga, och han som andra, och fuller har han hördt
Daniel haft dhet nampnet om sig, at han fuller
brukade Eeder och swordoms. 2. annan dagen
war han fuller något drucken i kiörkian då de
stådt i stoohl ihoop, men hörde af ingen förargell=
se. 3. annandagen efter gudztiensten sluuth, har
han swarat kiörkioherden någon hade
williat gå till herrens nattward i daag, men
inthet fått lof, som han sielf och tillståår. 4.
Juledagen när folck war i högmässan, och folck
begynte siunga, och kiörkioherdens hustru kom
har Daniel sagdt, har dhet hårset inthet warit
i kiörkian förän nu, och hördes inthet wijdare
än öfwer den stoohlen. 5 ingen kundskap af egen
[-]; 6 ingen wettenskap. 7 eij heller. i öf=
rigit ingen kundskap.
Ytterligare andrages till wittnes.
Test 7: et 8. Håkan Jonsson i Flathult, och Nilz
Månsson i Christorp, hwilka fuller stådt inne och sig
fördöllgt*, och åhördt hwad de förer wittnen sagdt,
men berättade ad 1. att han, när han är drucken
är benägen till att swärria, och sådant öfwa.
2. ingenthera sedt honom drucken i kiörkian eller
giordt någon förargellse. ad 3 hördt honom swara
annandagen att någon williat gå till herrens natt=
ward, men inthet fått lof. 4 ingen kundskap.
5 hördt tahlas derom, men ingen wijss kundskap.
6. om kiörkianns sexmän är hanz egen bekiännel=
se. 7. ingen kundskap. Elliest at han i
Floohullt dhen 3 adventsöndagen om qwällen sagdt, dhet
kiörkioherden skulle wahra een tiuf och skiällm
till dess han bewijsa honom något tiufwastycke
och dhet wille han gifwa honom skrifteligen
som han gifwidt kiörkianns säxmän
at de wore d: 8 [-], och då war han
något drucken.
I dhet öfrige beropar sig kiörkioherden på
prästerskapets privilegier, och 31 Cap: kongl:
äskandez[?] öfwer honom straff.
Daniel förmähler här emoott, dhet han
inthet annat sagdt är osant, och att han
will wid nästa Ting bewijsa, dhet en antahl
äro undandölgde, at kiörkioherden wägrat
hustrur komma till kiörkia, och hindrat
follck ifrån herrens nattward, de lijder
de williat gå der till.
Sent: Såsom uthafde 8 wid Tingzrätten
Edeligen afhörde wittnens uthsagor
icke befinnas dhet Swaranden med alle dhe
åthwahrningz grader och steeg, som Kongl: Maj:t
högsträtowijstes förordning om Eder och Sabbatzbrot
förmähler och innehåller, uppenbarligen och ser=
skillt förmantes och åthmanning wahrit, så at
han som een incorrigibell och obootfärdigh
edebrukare i anseende deraf skattas kan, ehuru
han lijkwähl icke kan kallas till een sådan
syndh som angifwes, alldeles obothlig och oskyll=
dig, så blifwer han för denna gången, med
een allfwarlig förmahning, at taga sig för
bedes och gudz nampns missbruuk hädan
effter, trol: och flijtel: till wahra, gåendess
andra, med godt Excempell af ett oförargeligit
lefwerne, så före, som han för enn god och redelig
man will hellre warda. Som han icke
heller öfwertygas, någon förargellse i gudz huus
och kiörkia giort, blifwer han jämbwähl för åkla=
garens tillmähle i den andra och tredie puncten
frijkallad, kunnandes dhet eij för een offentelig
förargellse ansedt warda, dhet han efter sagd
wällsignellse, och gudztienstens fullkomme=
lge slutith, förledne annandaag juul,
uppå kiörkioherdens tillfrågan, om någon
war som tänkte sig fölliande dagar
till herrens högwärdige nattward, swarat
dhet några då, dhen heliga dagen hade sigh
dess till ämbnat. Men hwad dhet
fiärde widkommande, emedan han öfwerty=
gas och icke neeka kan, med mindre han
wid kiörkioherdenz hustrus inkommande
i kiörkian, henne dhet nampnet tillagdt,
som otienligit och ohöfligt wahrit, så att dhet
om een förmähm och hederlig mans hustru
icke boot säijas, plichtas han derföre fuller
3 Marker, dock i twebotun, efter dhet skiedt i
kiörkan; hwad dhet femte måhlet wid=
kommer, blifwa han så mycket mehra
derifrån befrijad, som inthet bewijs der till
androgs uthan Kongl: Majt:tz undersåtar af
allmogen wid deras stembnor öfwerfallitt.
Och som han för rätten sigh ährbiudit å nästa
Ting med skiähl att wijsa och bewijsa dhen uth=
saga han giordt, som skulle kiörkioherden och
kiörkianns sexmän wid förrättade man=
tahlzskrijfningen döllgt undan något
mantahl är Kongl: Maj:tz och Chronan
lembnar Tingzrätten dhet 6 och 7 måhlet. Således
dem emillan till laaga uthförande öppet dhet
bästa de kunna och gitta*.”
* Injurierat: kränka någons heder och ära, skymfa, smäda [SAOB]
* excesser, excess: handling som strider mot gällande föreskrifter, god ordning, ofog, oordning [SAOB]
* admitteras, admittera: framsläppa, tillåta [SAOB]
* exception: undantag, förbehåll [SAOB]
* Staffansmässedagen: annandag jul, 26 december
* söngss: sjöngs
* hårset, hors/hårs: häst eller sto, gammal häst. Men i detta sammanhang i betydelsen plump kvinna [Runeberg]
* accusato, latin: den anklagade
* fördöllgt, fördölja: hemlighålla, dölja [SAOB]
* incorrigibell, inkorrigibel: som icke kan rättas, oförbätterlig [SAOB]
* gitta: förmå, kunna, vara i stånd; orka [SAOB]
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Persson (Esping) i Fröderyd kyrkby uppmanas att infinna sig till nästa ting för det han anklagat kyrkoherden Andreas Boman och sexmännen i Fröderyd för att ha stulit mantalspengar. Forts. från 1695-01-19 §33.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Persson Esping i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Länsmannen Wälbetrodde Swen Swensson trädes i
personal* löftes för fiärdingzkarlen Daniel
Persson i Frödery, att han till nästa Ting
skall resa tillstädes, och emoot Kiörkioherden
Magister Andreas Boman och kiörkiones Säxmän uth=
för dess angifwande att de stuhlit undan man=
tahl för Kongl: Maj:t och Chronan, i föllie af hwil=
ket han, skiällt kiörkioherdem för Tiuf och
skiählen, och imedlertijdh dhen protection öfwer
kiörkioherden, säxmännen och wittnen af=
sagd som 4 Capitlet [-] medgifwes och 18 Capitlet Edz[-]Balk
Rätten upläsit; I dhet öfrige fäller Kiörkioher=
den förbön för honom.”
* personal: personlig [SAOB]
Sammanfattning: Elin Jonsdotter säljer enligt köpebrev 1695-01-05 ¼ Fröderyd Södergård till kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd.
Säljare: Elin Jonsdotter i Fröderyd Södergård, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 af Skattegården Söregård i Frödery, som kiör=
kioherden i Frödery, Ehrewördige och hög=
lärde Magister Anders Boman effter kiöpe=
bref af dhen 5 Januarij 1695, kiöpt af Elin Jönz=
dotter Ibidem för 22 Daler Courant, upbiudez
nu första gången.”
Sammanfattning: Märit Svensdotter säljer enligt köpebrev 1695-01-04 ¼ Fröderyd Södergård till kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd.
Säljare: Märit Svensdotter i Fröderyd, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”Dito 1/4 i bemelte gård, som Märit Swänsdotter
i Frödery försålldt till bemelte kiörkioherde för
3 Daler smt effter kiöpebref af dhen 4 januarij 1695,
upbiudes 1 gången.”
Sammanfattning: Måns Jonsson i Slageryd Svensgård kräver 8 daler och 8 öre smt av Anders Persson angående ett återkallat köp av fjärdingen skattegården Hökhult Södergård. Anders Persson dömdes att återbetala den nämnda summan pengar.
Kärande: Måns Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
”Måns Jonsson i Slagery kiärande och Anders
Persson i Höökhullt Swarande, angående 8
daler 8 öre silvermynts återbetahlande uppå itt
ryggat* och återkallat kiööp öfwer 1/4 Skatte=
jord av Söragården i Hökhullt, hwarom twistas;
dhet påstår fulles swaranden att han skall
wahra befogad, samma återstående pen=
ningar innehålla, emedan han skall af
kiäranden, dess moder och andre samarfwas
hafwa så mycket att fordra som bemelte penni=
gars wärd äro, men som hwars saak om
sig böör ansedd wara, och kiäranden allena
icke omgälla, hwad samptlige dess moder och
medarfwas*, som nu inthet stämbde eller hörde
blifwit, måge kunna tilltahlas om, så böör
Swaranden till kiärande dhe återstående 8
daler 8 öre silvermynt uthbetahla, dhen andre sin förmehn=
te fordring wid nästa ting, dhet bästa han
kan och gitter*.”
* ryggat, rygga: återtaga, återkalla [SAOB]
* samarfwas: samarvingar
* medarwfas: medarvingar
* gitter: förmå, kunna, vara i stånd; orka [SAOB]
Sammanfattning: Vid extraordinarie ting hölls ting i Fröderyds by, rannsakades Nils Nilssons självmord varefter domen skickades in till Göta hovrätt för prövning.
Omnämnd: Bonden Nils Nilsson i Fröderyd Norrgård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Landshövdingen Nils Gyllenstierna
Ӂhr 1695 dhen 6 och 7 Septembris
bleef till föllie af 4 Cap: högmåhlz Balken kiör=
kioord: 18 Cap: 2: ult: sampt Baron, General
Major och Landzhöfdingen Högwällborne
Hr Nills Gyllenstiernas skrijfftelige förord=
ning af 31 Aug: sidstledne Extraordinarie Ting
hållit i Fröderydz by och Wästra härad angå=
ende bonden Nillz Nillson i bemelte By Norregård som
sig sielf lijfwett afhändt hwilken ran=
sakning då straxt till dhen Höglofliga Kongliga
hofrätten insändez.”
Sammanfattning: Drängen Nils Svensson och pigan Kerstin Jonsdotter dömdes för lägersmål begånget på Säby säteri då inget äktenskapslöfte kunnat bevisas. Han dömdes att böta 40 mark och hon 20 mark samt båda genomgå uppenbar skrift. Nils erbjöd frivilligt att bidra med en ko och en tunna råg till barnets uppväxt.
Omnämnd: Överste Per Stålhammar
Svarande: Drängen Nils Svensson i Säby, Bäckaby (F)
Svarande: Konan Kerstin Jonsdotter i Säby, Bäckaby (F)
”för begånget lägersmåhl uppå
Öfwerstens Wälborne hr Per Ståhl=
hammars Säterij Säby, plichtar
drängen Nillz Swenson 40 och kohnan Kierstin
Jonsdotter 20 mark, emedan inthet bewiß till
ächtenskapz löffte uppwijsez, och stå sedan bägge
uppenbahra skrifft, till barnetz upfödan=
de gifwer han frijwilligen 1 koo och een
tunna roug.”
Sammanfattning: Johan Olofsson i Ljunganäs anklagas för att undandöljt mantal för år 1694, men visade attest från fyra grannar samt fjärdingsmannen Daniel Persson vilken skickats iväg för att hämta pigan Elisabet vid mantalsskrivningen. Därför friades Johan Olofsson från saken.
Omnämnd: Johan Olofsson i Ljunganäs, Fröderyd (F)
Vittne: Fjärdingsmannen Daniel Persson, i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: pigan Elisabet i Ljunganäs, Fröderyd (F)
”Johan Olufson i Liunganääs, bewijsas jämbwähl
både med Attest, och 4 dess grannar och bo=
faste män som med Fiärdingzmannen Daniel
Pärsons i Frödery wittnesmåhl, hwillken wahrit
sänd effter Pijgan Lisbeth wid Mantahlzskrifnin=
gen att hämpta henne om aftonen up till
mantahlz Commissarien dhet hon intet wahrit
undandöllgdes uthan framwijster, det benemde Chro=
nobetiente och fierdingzman med sin Edh will
ährhålla, Läggiandes och dhet dertill att Commis=
sarien siellf sagt till henne det hon icke blefwe
skrefwen det åhret hon dessuthan af anseende
så [-]tyckez att hon för bemelte Åhr för mantahl
icke willigen föhras kunnat, så kan i anseende
af sådanne skiähl Johan Olufson i Liunganääs
som för [-]lligit undan dölliande och för hwilken
de af Konglige Maj:tz rätt icke billigen* Saakfällas.”
* billigen: rätteligen [SAOB]
Sammanfattning: Anders Svensson säljer enligt köpebrev 1696-02-06 ¼ Fröderyd Södergård till kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd.
Säljare: Anders Svensson i Fröderyd Södergård, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 Skattejord i Frödery Södregård som Anders Swenson
Ibidem dhen 6 Februarij 1696 som är i dag försålldt till
kiörkioherden i Frödery Ehrewördige magister Andreas
Boman för 5 Daler Smt, upbiudes 1 gången och tog
Nämnbdemannen Anders Bryngelson i Hiällmåkra
penningar på Anders Swensons wägnar widh
Tingzbordet emot.”
Sammanfattning: Olof Jonsson i Tåssegärde, Ramkvilla (F), lånade 20 riksdaler 16 öre smt av ryttaren Sven Nilsson i Rösås, Bäckaby socken, samt 8 riksdaler smt av korpralen manhaftig Per Bäckman i Bäckaby, Bäckaby socken. Som pant lämnade Olof Jonsson sin fjärding 1/4 mantal skattegård i Tåssegärde. Elias Bastiansson i Höreda, Ramkvilla socken, bevittnade underskriften av skuldbreven.
Omnämnd: Olof Jonsson i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Korpralen Per Bäckman, i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttaren Sven Nilsson, i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Elias Sebastiansson i Höreda, Ramkvilla (F)
”24. Olof Jonsson i Tåssegiärde dhen 29 Januarij 1696 Corporalens Manhaftig Petter Beckmans i Bäckaby utgifwer Obligation och förskrijfning, blifwer honom till säkerheet i häradz Dombook intechnadt, opräjudicerad dheras rätt som någon älldre och bättre wijsa må Tydandez Obligationen i Bookstafwen som föllier. [-] bekännes och här med witterligidt giör att iag är skylldig blefwen Ryttaren Swen Nillson i Rösåhz för ett paar Oxar 15 Rdl Smt lända Contract penningar 2 Rdl Smt: 7 skäppor Sääd á 16 öre Smt skiäppan eller [-] Sädh igien m.s: der det skall allt betahlas i penningar bestigas hela Summan som iag till bemälte Swen Nillson skylldig ähr 20 Rdl 16 öre Smt och i medlestijdh iag dätta skylldig är sättas iag honom till undrepant så mycket af min 1/4 skattejord i Tåssegiärde till dess iag denna min Obligation igen lösa kan till wissa hafwa iag wittnes: midt eget nampn underskrifwa låta, skedde i Höreda dhen 12 Januarij 1696. Oluf Jonson, Tåssegiärde Bekännes iag mig [-] att iag skylldig är till hr Corporalen Manhaftig Pehr Beckman i Bäckaby Contant penningar 8 Rdl Smt och till större försäkring och wisshet om sine uthlånte penningars betahlning sätter iag honom i gisslan och under pant, min fierding skattejord i Tåssegiärde, [-] gåå till deh iag denna min Obligation igenlöses, Till wissa hafwer iag icke allenast mitt nampn underskrijfwet låtit, uthan ombedt mina grannar [-] i Höreda, såsom wittnar dätta med mig underskrijfwa och bekräfta, af Höreda dhen 19 Januarij Ao 1696. Oluf Jonson, Tåssegiärde Samma dagh dätta således emillan hr Corporalen och Oluf i Tåssegiärde i min och begge dhessas preesens wara låtit Attesterar, Elias Bastiansson.”
Sammanfattning: Bonden Måns Jonsson i Rydåsa ertappades för tidalag av grannhustrun Karin Jönsdotter. För detta brott dömdes han till döden och brändes på bål.
Svarande: Bonden Måns Jonsson i Rydåsa, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Bonden Jöns Jonsson i Rydåsa, Hjälmseryd (F)
Vittne: Karin Jönsdotter i Rydåsa, Hjälmseryd (F), gift med Jöns Jonsson och syssling till Måns Jonsson.
Omnämnd: Elin Matsdotter i Rydåsa, Hjälmseryd (F), gift med Måns Jonsson.
Omnämnd: Länsmannen Tor Jonsson i Hällaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Sune Månsson i Brohult, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Månsson Bränning i Karshult, Hjälmseryd (F)
”Åhr 1696 dhen 7 Marthij blef till föllia af Lagh
sampt effter behörig Correspondance med högwäl=
borne herr Baron General Major och Landzhöfdin=
gen Extraordinarie Tingh och Ransakning hål=
lit i Wästra härad, och Tingstaden Wrigstad
af migh [-] med häradzhöfdingh i bemelte
Wästra, sampt Tweta och Moo[?] härader nähr=
warande häradz Nämbd och komma Chron=
anz Länssman i häradet öfwer Bonden Månss
Jonssoni Ryyåsa som för wärdskap* och Tijde=
laagh är angifwen och anklagad och bleef Ran=
Sakningen förättad som effterföllias.
Först fram kalladh Bondenz Jönss Jonssons hustru
i bemelte Ryyåhsa, hustrun Karin Jönsdotter hwillken om
dennas Månz Jonsson tillstoodde gärningh första kund=
skap stådt, och är med honom Syssling, wahrandess
hon en beskedelig hustru och så wijda man af noga
effterfrågande hämpta kunde icke någon owillia miss=
förstånd, [-] hoot eller hwariehanda sådant
med sin gårdman och slägting hafft, berättandes
Nämbdemännen Suhne i Brohullt och Pär Månsson
Bränningh i Karshullt, som wahrit och äre med förbemelte
Pärssoners närmaste grannar, och dem med dheras Lef=
werne wähl känna, det dhe alldrig annat än sämia
wahrdet och godt förtroligheet emillan bemelte ankla=
gas hans grannar och släght hördt eller förspoort haf=
wa, Ty giorde hustrun fölliande berättellse, att om
Måndagen dhen 17 Februarij effter middagen för Syssledag som
man kallar hoss gr[-] man, wid pass klåckan
3 á 4 har hon gådt uth af sin Stuga i mehning att
gå i sitt Stall, och tillse om hästarna, då hon icke nå=
gon annan wäg hafft än uthmäd Fähuuz dören, hwillket
dährinne begga åboer på Åsa sitt höö tillsammanz uthi
hafwa wettandez dören Öster uth och som hon då gick dö=
ren förbij, hwillken war full yppen, har hon blijfwit war=
se denna anklagade hoos een röd unghkoo, hwar till hö=
righ som tillförende blifwit een Kallf och war bunden
i andra båset ifrån en lijten kallfkätte på norra ra=
den i Fähuuset, och ifrån dören icke Långt, då hon med
häpenheet stigit in, och frågat honom, Måns, hwad giör
du uppå koon, då han Swarat iagh giör intet annat än
Klår henne, hon Swarat Gud tröste digh för Klådande
du klår, då han deruppå med bägge sina händer fattat
honom om Kinderna, och sagt, ack min Kiötzeligh Sy=
ster, nu råder du om mitt lijf, då hon mehra blef=
widt förfärad och skyndat sig uth men han föllgt
henne effter först i Stallet och sedan i Ladan, med bö=
ner det hon sådant icke uppläkia* wille men hon
wijst honom från sigh och sagdt det han woro henne
nu så fattigh att hon intet kunde wara ihoop med
honom, icke heller lijda sin koo mehr, och att hon en
sådan wederstyggeligh gärningh icke förtijga eller öfwr=
igt draga kunde, hwar uppå han tillbudet henne att
byta koor, och gifwa henne een annan för denna, som
hon sigh förwägrat och lickwähl sedan denna alldrigh
miöllkat; Om Tijsdagz morgonen har hustrunz Man
kommit hem, då hon först sigh wid honom rådfrå=
gat huru dhe sådant måhl skulle bära sig åth, fattandez
fuller först det rådet att dhe skulle förfråga sigh hoos sina
föräldrar och Swärförälldrarna, men omsider till att ko=
ta mödan och Lindra sitt Samwete gådt till den ankla=
gade och frågat honom om han icke wille med dem fah=
ra till dheras Kiörkioherde och Siählasöriare, och be=
kiänna sin Synd effter som bekiänd Synd är hallf för=
låten, och när en rätt ånger med boot och bättringh
effterföllier, och Gud Nådeligen tillgifwen wårder hwil=
ket han straxt i Stalletz der dhe honom tilltahlt Saken,
och gienast Sahlat* sin häst och dijt fahrit; Siellfwa
gärningen wid kommer har hon sedt honom med
den ene handen hålla Swantzen undan, hafwa dez
lemm uthi dhet oskiäliga diuretz, och med [-]
penz b[-] af och till sin onda giärningh
främiat, som hon allt så mycket wijssare sedt som
han hwarken bemelte hemlige[?] lemm uthtagit eller af
sin rörellse aflåtit, före än hon stod iempte honom
i Fähuset och honom tilltahlade, [-] hon det
han intet ord af allt dätta siellf skall kunna
trösta eller willia merka, som hon mäd ängzlan
och tårars [-] beklagade, jämpte sin e=
gen olycka att hon skulle sedt een sådan fass=
lig gärning och det af sin [tomt] fällandez
för honom en ödmiuk förböön, det hon effter
görligheten må kunna [-], effter som gär=
ningen till dhet alldra yttersta icke skall wara
fullbordad och fullkomnad, han icke heller nå=
gon tijdh föör antingen mäd någon sådan eller
annan gärning wahrit befunnen.
Dhen anklagadez hustru Elin Mattzdotter blef
inkallad och tillspord om hennez man någon Tijdh
med henne illa lefwat, der till hon nekade för=
mählandez hon att hon i Femb åhrz Tijdh ock något
dheröfwer hafft med honom att fredeligit och stilla
ächtenskap och hafft med honom 4 barn, twen=
ne döde och twenne som ännu lefwa, så att
hon alldrigh hafft någon orsak att misstroo ho=
nom för andra qwinfollk fast mindre att till=
tänka* honom een sådan wederstyggelighet som
hon nu behklagar honom wara angifwen föör,
dheraf hon heller alldrig wetat eller tänkia
kunnat, för än han af Chronanz Läns[man] i dess e=
gen Stugu blifwit gripen och tilltahld, då hon det
af hanz egit yttrande och bekiännelse för Länz=
mannen alldraförst hördt, det han så wijda
wahrit i främiande och upsåth af sin onda gä=
ning, som hustru Karin Jönssdotter här ofwan=
före omständeligen* förmählt, och bekiändt hafwa
dhet Länsmannen Tohr Jonson i Hällarydh
jämbwähl besannas och berättas honom hafft
samma berättellse för Kiörkioherden i hans åhöro,
icke nekandes wed mindre han hafft istället up=
såth men gärningen till fullkomligen ända icke
fördt, fällandez för det öfrige denna hans hustru
för honom en ödmiuk förböön, med [-]
tårar tilltroendez sigh wähl wed med honom än
ytterligare kunna i förnöjeligidt ächtenskap
lefwa, om höga Öfwerheeten medh honom
nådh göra, och [-] bewijsa tänktes.
Dhen anklagade Månz Jonson i Ryåhsa, och sielf
med tårar beklagade det han af det elaka som
wahrit förford att då han upå förbemelte daag som waar
Måndagen dhen 17 Februarij innewahrande åhr gick
i sitt fähuuz att giöra [-] och b[-] in
dez bock har han kiändt först uppå den ena
koen, sedan på den andra, af hwillken ingen
will at stå stilla för än denna då han hwad Siellfwa
gärningen widkommer tillstår sigh så wijda
wahrit kommen, som hustru Karin berättat,
att han hafft sin lemm i itt så otillbörligit
och skändeligit bruuk, och dez kropp af och till, till
gärningens främiande rördt, hwarifrån han
dock i första bori[-] blifwit skrämd af hustru
Karin, så att den fullbordan som han indigiterar*
Seminis med icke skall skiedt,
betygandes högst och wid den Sahligheet han hooz
Gudh hoppiaz att undfå, det han alldrig för sig
i så måtto försyndat eller någon tanke och
upsåt dhertill hafft, bediandez med tårar
om nådh och icke högsta rätt effter som hanz
natur som han förmähler skall wahrit honom
äfwen mächtigt, och hustrun som nyligen till=
förende i sin barnsäng kommen war och Lågh
i sin blod, och till kiörkian icke kommen war
eller ändå på någon tijdh komma kunde.
Häradz Nämbdh och samptlige allmogen i Församb=
lingen der han boendez är draga med
honom stoor medömkan såssom med den der
sig alltijd wähl Christeligen och skickeligen förhållit,
så wijda någon menniska witterligit wahrit,
och fälla alle för honom förbön, men som
denna rätt icke anstår något Nåder att
bruka, uthan i underdånigheet att föllia
Gudz och Sweriges Laag Ex: 22 v:19 Lev 18 v22 Cap 20
v 15 Deut: 27 v 21 sampt 14 Cap: högmålsbalken honom
som i första gärning funnen till döden och dez
kropp sampt med koen i båhle att brännas,
skylldig dömmas, hemställandez dock allt med
ödmiuk wörnad i den Högl: Kongl: Hofrättenz
högrättwijssa omdömme och Nådiga ompröf=
wande.” * wärdskap, värdskap: sexuellt umgänge, i synnerhet med djur [SAOB] * uppläkia, upplägga: sätta sig upp emot, motsätta sig någon [SAOB]
* Sahlat, sadlat.
* tilltänka: ämna [synonymer.se]
* omständeligen, omständlig: detaljerad, utförlig, ingående [SAOB]
* indigiterar, indigitera: uttala, förklara, åsyfta [SAOB]
För utslaget i Göta Hovrätt, se avskrift1696-03-21: Tidelag.
Ordinarie sommarting 1696
1696-06-09 §33 Tvist diverse
Sammanfattning: Jon Jonsson i Rösås har låtit instämma sventjänaren Johan Andersson för denne har friat till Jons fästmö. Parterna förliktes emellertid vilket bekräftades på tinget.
Kärande: Jon Jonsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Sventjänaren Johan Andersson
”Jon Jonson i Rößås, emot Swäntiänaren Johan
Anderson, angående frijande till hans Fästemö
sedan han med henne förlofwat wahrit; Emedan
kiäranden intet tilltror sig att giöra till Swa=
randen något tillmähle uthan håller honom
frij, wahrande de såledez deröfwer förente att
ingen i dätta måhl mehr klandras till annan
så blifwer samma frijwillige förlikning dem
emillan bekräftad.”
Sammanfattning: Jon Svensson i Ryds gästgivaregård låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset för obetald skatt till kronobyggnaden i Ryd. Käranden var emellertid sjuk och sängliggande och målet sköts upp.
Kärande: Jon Svensson i Ryd Gästgivaregård, Norra Sandsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Länsman Erik Larsson i Buggeryd, Norra Sandsjö (F)
”Jon Swensson i Ry giästgifwaregård emooth fiär=
dingzmannen Daniel Esping i Fröset angå=
ende betahlning för tiondes till Chronobygg=
naden i Ryy; Länssmannen Erick Larsson
bewittnas kiöranden wara siuk ock sängligga=
de men Swaranden tillstädez.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svenson anklagar kaplanen herr Petrus Torpelius i Bäckaby för förtal där denne påstått att en tingspredikan försummats av herr Samuel Sandman i Ramkvilla, vilket Svenson menar är felaktigt. Båda parterna hävdar att deras påståenden är sanna och hänvisar till vittnesmål från kyrkoherden i Fröderyd, herr Anders Boman och dennes hustru. Efter granskning av ärendet konstaterar domstolen att saken är av ringa värde och ingen tingspredikan har blivit försummad. Därmed avslutades tvisten.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Komministern Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Omnämnd: Komministern Samuel Sandman i Ramkvilla (F)
Omnämnd: kyrkoherde Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Länßmannen Wälbetrodde Swen Swenson emootd Capellanen
wyrdige Hr Pehr Torpelias; angående ohemull* beskylld=
ningh och eftertahl. Heela Saaken beroor der=
uthinnan att Swaranden skall sagdt, eftter länßman=
nanß och lijkwähl, dhet Hr Samuel Sandman försummat
att giöra een Tingzpredijkan, dhet han doch inthet giordt,
Länßmannen neekar, bägge beropa sig på Kiör=
kioherdenß W:e Anders Bomans, och deß kiäresteß
wittneßbord. Resolutio: Saaken synnes af inthet wär=
de, ingen Tingzpredijkan är försummad, dy blifwer twisten
uphäfwen.”
* ohemull, ohemul: obefogad, grundlös, orättmätig, otillbörlig [SAOB]
Sammanfattning: Elisabet Svensdotter i Bäckaby dömdes för enkelt hor med soldaten Nils skomakare. Nils är förrymd men konan erkänner sin synd och dömdes till risslitande då hon inga pengar har till böterna om 40 mark böter. Hon skall därefter stå uppenbar skrift.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Konan Elisabet Svensdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Nils, gift, skomakare.
Omnämnd: Kapten Göran Hillebard
”Dito Länßman emooth hoorkohnan Elisabeth Swens=
dotter i Bäckaby, för begånget eenfallt hoor, med gifte
Solldaten, under Hr Cap: Jöran Hillebardz Compagnie
Nills Skomakare, som nu berättaz wahra förrymbd.
Kohnan tillståd Synden och plichtad med rijßslijtande,
effter hon inthet äger att böta de 40 mark Smt med
som Straffordningens 1 p:t innehåller, stående sedan
uppenbahra skriftt, skall och Hon effterslåz, och
för rätta ställaß.”
Sammanfattning: Anders Sunesson i Fröderyd hade låtit instämma Per Persson i Hultatorp och Nils Gudmundsson i Västerkvarn i en tvist rörande arvsuppgörelsen efter den avlidne Nils Nilsson i Fröderyd. Anders uppträdde tillsammans med sin hustru och hennes medarvingar. Parterna nådde en förlikning, enligt vilken kärandena redan erhållit fem riksdaler av svarandena, medan ytterligare fem riksdaler återstod att betala. Det fastslogs samtidigt att Måns Håkansson i Fröset, Jöns Karlsson i Äsprilla samt fyra andra syskon, jämte änkan, var skyldiga att bidra till betalningen. Förlikningen bekräftades och stadfästes av rätten i övrigt.
Kärande: Anders Sunesson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Nilsson i Fröderyd, Fröderyd (F). Avliden.
Svarande: Per Persson i Hultatorp, Fröderyd (F)
Svarande: Nils Gudmundsson i Västerkvarn, Fröderyd (F)
Omnämnd: Måns Håkansson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
”Dhet millan Anders Soneson i Frödery, och
dess hustrus medarfwingar efter frambledne
Nills Nillson i Frödery Kärande med Per Person i
hulltatorp, och Nils Gudmunson i Wästerqwarn
instämbde twistige Saak, angående arfz=
jämbkning, besynnerlig i dhet fasta, effter
bemelte Nils Nillson, är dem emillan således förlijkt
att Kiäranderne fådt 5 rD af Swarander=
ne, och 5 rD stå ännu tillbakarß, som
ährläggaß böra, och Swaranderne förmehna
Måns Håkensson i Frösiö, Jöns Carlsson i Eßprilla
med 4 andra sina samsyskon, jempte änkian
betahla böra blifwandes förlijkningen i dhet
öfrige Confirmerad ock bekräftadh.”
Sammanfattning: Gudmund Jonsson anklagas för att ha slagit sin svärfar, Per Persson, båda från Rösås. Trots länsmannens anklagelse framförs ingen klagan från Per Persson själv och inget vittne kan styrka händelsen. Därför frikänns Gudmund Jonsson, men han varnas och att i framtiden uppträda respektfullt och fredligt gentemot sin svärfar, särskilt med tanke på att de delar gårdsbruk.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Gudmund Jonsson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Persson i Rösås, Bäckaby (F), svärfar till Gudmund Jonsson.
”Länssmannen Swen Swenson Löfman, anklagar
gumme Jonson i Rößåhz, som skall han sla=
git des Swärfader Per Persson i Rößåhz.
Emedan Pehr Person inthet klagar, icke
heller något wittne och deraf, så blif: gumme
Jonson så wijda frij, med åth wahrnning att skicka
sig ährewördigt och fredeligen emoot dez Swärfader, som ful=
ler har någre skpld:* bruuk med mågen, hwaraf
någon oenigheet i bland förefalla kan.”
* skpld: spannland? (½ tunnland)
Sammanfattning: Bonden Jon Persson från Rösås anklagas för att ha stulit från ryttaren Sven Nilson i samma by. Länsmannen hävdar att stölden ska ha skett under en söndagsgudstjänst, men eftersom det inte finns några bevis för detta och Jon Persson erkänner stölden, återlämnar han det stulna och åläggs att betala tre gånger värdet av det stulna, vilket är 3 mark och 6 öre. Eftersom Jon Persson har hållit sig undan kallelsen till tinget, måste han även ersätta fjärdingsmannen för de kostnader som uppstått i samband med att han blivit hämtad, vilket uppgår till 1 mark smt. Jon Persson far är i löfte för att böterna skall betalas.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Bonden Jon Persson bonde i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttaren Sven Nilsson i Rösås, Bäckaby (F)
”Dito Länsman emot emot bonden Jon Person i
Röößåhs, angående tiufnad hoos Ryttaren Swen
Nilson i Rößåhz
1 mark specie, 2 daler smt
dhet påstår fuller Länßmannen stöllden skiedt
om en Söndag under gudztiensten, men som det
till icke är något bewijß, och han stöldan elliest
tillstår, så gifwet han äganden sitt igien och
plichtar tredubbellt som är 3 mark och 6 öre smt, och
som han motwillel: hållit sig ifrån Tinget, nu
tilldez han med fiärdingzmannen skolat hämp=
taz, så wedergiällas han honom och skiutzningen
med 1 mark smt, och är tiufwens fader i löffte
för böterne.”
Sammanfattning: Anders Sonesson säljer ¼ Fröderyd Södergård enligt kontrakt 1696-02-06 för 50 daler smt. Uppbud 3 gången.
Säljare: Anders Sonesson i Fröderyd Södergård, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 i Frödery Söregård Skatta, som Anders
Sonesson Ibidem dhen 6 Februarii 96, försåldt till kiör=
kioherden i Fröderyd, Ehrewördige Magister Andreas
Boman för 50 Daler Smt, upbudes 3 gången.”
Sammanfattning: Märit Svensdotter säljer ¼ Fröderyd Södergård enligt kontrakt 1696-02-06 för 50 daler smt. Uppbud 3 gången.
Säljare: Märit Svensdotter
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 i Södregården Fröderyd som samma Hr kiöpare*
dhen 4 Februarii 95, sig tillhandlat af Märit Swens=
dotter för 37 Daler 16 öre Smt, upbudes 3 gången.” * Kyrkoherden Andreas Boman
Sammanfattning: Märit Svensdotter och Nils Persson i Fröderyd säljer ¼ Fröderyd Södergård för 50 daler smt. Uppbud 2 gången.
Säljare: Märit Svensdotter i Fröderyd, Fröderyd (F)
Säljare: Nils Persson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 i samma gård* som wällbemelte kiöpare sig till=
handlat af Märit Swensdotter och Nillz Persson i Fröderyd för
50 Daler Smt, upbudes 2 gången.”
* Fröderyd Södergård
Sammanfattning: Måns Olofsson och Måns Larsson i Fröderyd säljer ½ Fröderyd Södergård enligt kontrakt 1696-06-04 för 100 daler Courant. Uppbud 2 gången.
Säljare: Måns Olofsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Säljare: Måns Larsson i Fröderyd, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/2 Skattegården Norregård i Fröderyd som dito kiöpare* dhen
4 Junij 96 kiöpt af Måns Olufsson och Måns Larson
i Fröderyd för 100 daler Courant upbudes 2 gången.”
* Kyrkoherden Andreas Boman
Sammanfattning: 1/4 mantal skatte Tåssegärde, Ramkvilla (F), uppbudes första gången. Säljare Olof Jonsson, Tåssegärde, som pantsatt gården till Korpralen Per Bäckman i Bäckaby, Bäckaby (F) samt ryttaren Sven Nilsson i Rösås, Bäckaby (F).
Omnämnd: Olof Jonsson, i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Korpralen Per Bäckman, i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttaren Sven Nilsson, i Rösås, Bäckaby (F)
”8. 1/4 Skattejordh i Tåssegiärde, som Oluf Jonsson Ibidem pantsatt till Corporalen manhaftig Petter Beckman för 8 Rdr Smt, och öfwen mot 20 Rdl 16 öre Smt lähn, pantsatt till ryttaren Swen Nilsson i Röösåhz, i upbiudz till lösen 1sta gången.”
Sammanfattning: Måns Arvidsson säljer sin på mödernet arvejord till Per Johansson i Bäckaby. I samma gård säljer Sven och Jon Persson samt Elin Persdotter säljer sin del till ryttaren Gudmund Andersson.
Säljare: Måns Arvidsson
Köpare: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Säljare: Sven Persson
Säljare: Jon Persson
Säljare: Elin Persdotter
Köpare: Ryttaren Gudmund Andersson
”Måns Arfwidssons Mödernes arfwejord i Bäckaby Storegård, hwilken han dhen 1 Junij 96 för 6 daler smt försålt till Per Johansson i Bäckaby. Upbudes 2 gången. Dito dhen jord i bemälte hemman, som Ryttaren Gumme Andersson dhen 15 Maih 87 löst af Swen och Jon Persöner sampt Elin Persdotter, för 20 daler äfwen 2 gången.”
Sammanfattning: Nils Månsson i Paddingetorp har stämt korpralen Karl Andersson för att få ersättning för att ha försörjt hans son i tre år. Karl Andersson hade lovat att betala 12 daler och 24 öre kopparmynt för detta, men endast betalat 7 mark silvermynt. Trots att han blivit korrekt stämd, uteblev Karl Andersson från rättegången. Rätten beslutar därför att Karl Andersson ska betala 7 daler och 16 öre kopparmynt till Nils Månsson, samt 24 öre i rättegångskostnader. Han döms också att böta 2 daler silvermynt för att ha uteblivit från rättegången.
Kärande: Nils Månsson i Paddingetorp, Bäckaby (F)
Svarande: Korpralen Karl Andersson
”Nills Månsson i Paddingetorp Citerat Corporalen Carl
Andersson, angående wedergällning för dhet, han
födt hans lilla Sohn i 3 åhrs tijdh, dherföre han
lofwat honom 12 daler 24 öre Kopp: m:t, dherpå han honom
betahlt 7 mark Smt:, Carl Andersson war stembd till
igår kom eij tillstädes, ehuruwähl Nembdemannen
Per Andersson wittnar, att han i tijdh har bekommt
Citation.
Resolutio: Såsom Swaranden försuttit Stembningen, Ty för=
plichtas han betahla sin Contrapart siu dal: 16 öre
Kopp: m:t tillijka med Expenser 24 öre Smt, och plichta
för uthewarandet 2 daler smt.”
Säljare: Märit Svensdotter i Fröderyd, Fröderyd (F)
Köpare: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
”1/4 i Frödery Söregård som Märit Swensdotter i Fröde=
ry med hennes barns förmyndare försålldt till
Ehrewördige Magister Andreas Boman för 50 Daler Smt,
upbiudes 3 gången”
Sammanfattning: 3e gången uppbud på 1/4 mantal skatte Tåssegärde. Säljare Olof Jonsson, köpare pantinnehavare korpral Per Bäckman i Bäckaby Stockagård.
Sammanfattning: Första uppbudet på ¾ av Stora torp som säljes av Olof Svensson i Norrskog till sin bror Måns Svensson.
Säljare: Olof Svensson i Norrskog, Bäckaby (F)
Köpare: Måns Svensson, bror till Olof Svensson
3/4 Skatte Stooregård i Torp, som Oluf Swensson i
Norreskoogh dhen 19 Augustij 1696, försållt till sin
broder Måns Swensson, för 21 rxdlr och 6 mark, upbudet
1ste gången.
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp har låtit instämma Hemming Persson från Ekekull angående ett misstänkt olagligt timmerhygge på kronohemmanet Åskogs marker. Eftersom båda hemmanen tillhör kronan och parterna hävdar att det finns tydliga markeringar mellan dem, beslutades att nämndemännen Per Andersson från Skepperstad och Filip från Skärbäck, tillsammans med länsmannen Sven Svenson Lövman, ska genomföra en laga syn vid Valbergsmässoafton. De ska noggrant undersöka och dokumentera markeringarna samt vilken sida och vars mark där det misstänkta hygget skett. Deras fullständiga rapport förväntas presenteras vid nästa ting för att ytterligare klarlägga situationen och möjliggöra en korrekt bedömning av fallet. Forts 1698-06-20 §4.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Hemming Persson i Ekekull, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nämndemannen Filip i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Skougwachtaren Per Månsson Knapp Emot Hemmingh
Perßon på Ekekulle, angående olofl: timmerhygge på
Chronohemmanetz åhrskouzg ägor. Emädan
Hemmanen å begga sijdor, äro part Crono, och Parterne
berätta dem emillan wahra kron och annan steen mer=
ken, Så förordnas Nembdemannen, Per Anderson i
Skiepperstaad, och Philip i Skiärbäck, jempte Länßmannen
Swen Swenßon Löfman, i laga synetijdh wid Wallbergmäs=
san i alle wederbörandernes nährwehro, som fiorton dagar
förut derom böhra tillsägas att syna, besichtiga och sigh no=
ga underättade giöra om merken, och hwilkens sijda
och Hwars ägor hygget är skiedt uppå, wetandes sin [-]
och fullkomliga berättelse wid nesta Ting der öfwer att giöra
på det wid Saaksens wijdare fullfölliande all möijlig
kundskaap må nå inhämptas kunna.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svenson Lövman, genom fältväbeln Manhaftig Jakob Burman tillsammans med Kronans Befallningsman, välbetrodde herr Lars Kjellman, anklagar ett antal rotebönder från Kapten Johan Leijonhjelms kompani för försummelse vid ett löneutbetalningsmöte i Broby den 19 oktober 1697, vilket soldaterna hade klagat på. De rotebönderna som inte ha närvarat vid mötet, trots att de ålagts att göra det, fick Som påföljd böta tre marker silvermynt. I några fall framförde soldaterna klagomål på soldattorpens skick vilket rotebönderna ålades att åtgärda.
Kärande: Kapten Johan Leijonhjelm
Omnämnd: Fältväbeln Jakob Burman
Omnämnd: Kronans befallningsman Lars Kjellman
Omnämnd: Soldaten Per Johansson i Tåssegärde, Ramkvilla (F), Nr 12.
Svarande: Jon Persson i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Svarande: Olof Jönsson i Tåssegärde, Ramkvilla (F), svärfar till Jonas Persson.
Omnämnd: Soldaten Karl Månsson i Perstorp, Ramkvilla (F), Nr 15.
Svarande: Per Simonsson i Perstorp, Ramkvilla (F)
Svarande: Johan Jonsson i Götestorp, Södra Solberga, Nr 4.
Svarande: Per Eriksson i Marbäckshult, Ramkvilla (F), Nr 17.
Svarande: Bengt Gudmundsson i Gudmundsås, Bäckaby (F), Nr 21.
Svarande: Måns i Gissla, Södra Solberga (F), Nr 22.
Svarande: Jon Persson i Rösås Södergård, Bäckaby (F), Nr 25.
Omnämnd: Soldat Anders Björnsson i Slageryd Västergård, Bäckaby (F), Nr 26.
Svarande: Per Brunk i Slageryd Västergård, Bäckaby (F)
Svarande: Sven Djursson i Angseboda, Fröderyd (F), Nr 29.
Omnämnd: Soldaten Jon Matsson i Fröderyd, Fröderyd (F), Nr 30.
Svarande: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Per Zachrisson i Ljunganäs, Fröderyd (F), Nr 36.
(avskrift till och med hit)
Svarande: Måns Nilsson i Lagmansryd, Stockaryd (F), Nr 39.
Omnämnd: Soldaten Per Bagare i Stockaryd, Stockaryd (F), Nr 40.
Svarande: Ingel Persson i Stigåsa, Stockaryd (F), Nr 41.
Svarande: Johan Ingelsson i Stigåsa, Stockaryd (F), son till Ingel Persson.
Svarande: Per i Hökalunden, Hjälmseryd (F), Nr 44.
Omnämnd: Soldaten Jöns i Draget, Hjälmseryd (F), Nr 47.
Svarande: Änkan Anna Svensdotter i Tranemo, Hjälmseryd (F), Nr 48.
Omnämnd: Soldaten Nils Persson i Östra Mo, Hjälmseryd (F), Nr 49.
Svarande: Måns Jönsson i Östra Mo, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Soldaten Per Månsson i Fageräng, Hjälmseryd (F), Nr 50.
Svarande: Änkan Ingegärd Svensdotter i Anderstorp, Hjälmseryd (F), Nr 51.
Svarande: Per Jönsson i Boda, Hjälmseryd (F), Nr 56.
Svarande: Nämndemannen Johan Sunesson i Starhult, Hjälmseryd (F), Nr 58.
Svarande: Måns Jonsson i Hjälmseryd Norrgård, Hjälmseryd (F), Nr 61.
Svarande: Johan Jonsson i Östra Möcklehult, Hjälmseryd (F), Nr 62.
OmnämndKorpral Johan Andersson i Slättö, Hjälmseryd, Nr 64.
Svarande: Änkan Ingegärd Jonsdotter i Linnevik, Hjälmseryd, Nr 66.
Svarande: Änkan Märit Jonsdotter i Linnevik, Hjälmseryd (F)
Svarande: Per Nilsson i Västerkvarn, Hjälmseryd (F), Nr 65.
Svarande: Håkan Larsson i Bjärknäs, Hjälmseryd (F), Nr 68.
Svarande: Nils Nilsson i Stora Kråkhult, Hultsjö (F), Nr 69.
Svarande: Harald Jonsson i Lönåsa, Hultsjö (F), Nr 73.
Svarande: Jon i Hultsjö Bergagård, Hultsjö (F), Nr 75.
Svarande: Hans Jonsson i Galtaryd, Hultsjö (F), Nr 79.
Omnämnd: Soldaten Nils Månsson i Svältestorp, Hultsjö (F), Nr 81.
Svarande: Salomon i Vallsjö, Vallsjö (F), Nr 85.
Omnämnd: Måns Karlsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Soldaten Per Börjesson i Solkaryd, Skepperstad (F), Nr 86.
Svarande: Nils Olofsson i Bringetofta, Bringetofta (F), Nr 101.
Omnämnd: Korpralen Måns Månsson
Omnämnd: Soldaten Harald i Åsby, Bringetofta (F), Nr 104.
Svarande: Göte i Skaftarp, Bringetofta (F)
Svarande: Jon i Övrarp, Norra Sandsjö (F), Nr 119.
Omnämnd: Måns Nilsson i Gutteryd, Norra Sandsjö (F) bror till Jonas.
”Capiteinen wällborne Hr Johan Leionhielm, igenom
Fälltwäbelen Manhaftig Jacob Burman jempte Crono=
nes Befallningzman Wällbde Hr Lars Kiellman emoot
effterfölliande Rothar och Rotebönder af Wällbemte Hr
Capitein Compagnie i anledning af de klagomåhl, Sollda=
terne wid aflöhningzmötet i Broby dhen 19 Octobr Ao 1697
angifit hafwa. Nembl.
No 19 Tåßegiarde Rothe Solldaten Per Johansson; Rothen
intet wahrit wid aflöhningzmötet tillstädes, Jon Persson i
Tåßegerde och hans Swerfader Oluf Jönßon ibid Ram=
qwilla Sochn, hwillka denne gången eftt: ordningen ålagat
wahra wid aflöhningzmötet men sådant försummat plichtar
sine tre mark Sillfr:mynt.
No 15 Pärstorpz Rothe, Solldaten Carl Månsson, Rothen
tillstädes men ingen wahrit wid aflöhningzmötet, Per Simons=
son i Pärstorp Ramqwilla Sochn som dät ålagat denne
gången wahr wid aflöningzmötet förmähler fuller sig hafwa
haft laga undskyllan* medelst dät han wahrit på Kiöpstadz oensa
men som han bordt aftahla med någon annan, i rothen
som i hanß ställe gådt till möthet, han och sielf samma
dagh mötet stådt hemkommit, kan han från 3 mark Smtz
plicht icke frijkienas, ungnen eller spijseln tillståår och
gierdesgården tillstår Rothen wahra ofärdig emädan dät
[-] wahrit påbudit, Ängstycket skulle afgierdas, ty bör sådan
allt färdigt giöras innan wallborgmäßan nästkommande.
No 4. Af Giöstorpa Rothe tillstår Johan Jonßon i giöstorp
Sollbergia Sochn, dät han och hans gårdboor försummat af=
löhningzmötet som dem ålegat denne gången bewista
dy plichtar han dez mark Smt.
No 17 Marbäckzhulltz Rothe ingen af Rothen wahrit wid mö=
tet, uthan som dät bordt Per Erichßon i Marbäckzhullt pl:
han medh 3 mark 1 Smt.
No 18 Brånnskougz Rothe Solldaten borta kan fördänskulld
intet klagomåhl uptagas.
No 21 Gummenåhs Rothe Bengt Gudmundzson i Gum=
menåhs som bort wahra wid aflöhningzmötet
pl: des tre marker Sillf:mynt.
No 22 Pukatorp Rothe Måns i Gislå Sollbergia Sohn, bordt war=
it på mötet, plichtar 3 mark smt.
No 29 Slagerydz Rothe befrijas.
No 25 Öfregård Slageryd Joen Perßon i Rößös Södergård
som bordt wahrit åstad, plichtar med 3 mark där Rotelaget
hielpa honom betahla.
No 18 ibid: Wästergård Per Brunck som bordt eftt: ordningen
wahra wid mötet tillstädes plichta dez 3 mark, och blif: up=
på Rotens begiähran sampt Solldatens Anders Biörn
som frijwillige tillstående, in för rätten Roten till
Säkerheet inprotocollerat och intechnat, dät Solldate
torpet i alla måtto så färdigt är att Solldaten intet
det ringeste haf: att klaga. No 29 Angeboo=rote Swen Diurßon bordt wahrit wid motet
tillstädes, plichtar 3 mark Smt.
No 30 Fröderyd rothen, Solldaten Jon Mattzson tillstådt
inlför rätten dät han intet har att beswära sig emä=
an torpet är sedan färdigt giordt, och det något skulle
tahla uthlof: Hr Kyrkiohegden Ehrewördige Mag:r
Anders Boman, sådant färdigt giöra.
No 107 Opåkra Rothe samptl. Rothen åtage sigh och bör in=
nan dhen 1 Maj giöra torpet i alla motto och alle dez till
behör så fördigt, att intet der öfr: må kunna medh skiähl
klagas.
No 32 Hökhulltz Rothe Solldaten intet tillstaädes.
No 36 Luinganääß, Solldaten Par Zachrißon tillstår in för
rätten, dhet torpet med alla des tillhörig [-] i alla måtto
så färdigt ähr, att han nu mehra intet haf: att klaga, eller
beswära sig öf: som uppå Rothens anhållande dem till så
behörigen Inprotocollerat och intechnat blifwer.”
[resterande ej avskrivet]
* undskyllan: ursäkt, förevändning [SAOB]
Sammanfattning: Tingskötning halva Bäckaby Storgård, Bäckaby (F).
Säljare: Sven Persson
Säljare: Jon Persson
Säljare: Elin Persdotter
Säljare: Måns Arvidsson
Köpare: Per Jonsson i Bäckaby, Bäckaby
”Dito Tingskiötes till Per Jonsson i Bäckaby, ½ Skattehem Bäckaby Storegård, som han af Swen och Jon Persson med Elin Persdotter, och Måns Arfwedsson kiöpt upbitt Junij och 7 Octob 1696, sampt 3 Februarij 1697.”
Sammanfattning: Fjärdingsmännen Daniel Esping och Lars i Lunnaberg får böta 40 marker smt för det de släppt konan och tjuven Elin Jonsdotter i Ärnanäs ur häktet, trots att hon skulle rannsakas för andra missgärningar än den stöld hon först häktades för men sedan lämnat tillbaka det mesta av stöldgodset.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Konan Elin Jonsdotter i Ärnanäs, Hjärtlanda (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Fjärdingsmannen Lars i Lunnaberg, Vrigstad (F)
”Dhet angifwna länssmannen Swen Swensson een tiufnad
som kohnan Elin Jonsdotteri Aranäs begått på Sätesgår=
den Biörnskoug till 7 Rikdsdaler Courant 8 alnar lärft, någre kakor
10 st, och något smöör, af hwillken tiufnad hoon burit 6 Riksdaler Courant
och lärftet tillbaka, men nu hafr fierdingzmännen
Daniel Espingh och Lars i Lunnaberg släpt henne uthur hächte [-],
oansedt hon för andre grofe missgierningar af hoor angifne
wahrit, fördenskull som hon intet framställes kan öfr: hen=
ne intet ransakas dömt eller rättat warde, uthan dhet
plichta Fierdingzmännen som henne släpt [-] 40 marker
smt, eller 12 Courant tiufbl: [-].”
Sammanfattning: Åborna på kronohemmanet i Åskog har låtit instämma Hemming Persson i Ekekull angående åverkan gjord på Åskogs marker. Båda parterna åberopar vittnen för att styrka sina påståenden. Några av de framförda vittnesmålen inkluderar Nils Persson och Nils Jönsson från Tåssegärde samt Jon Persson från Säby. De vittnar om ägandet av marken och gränsdragningen mellan Ekekull och Åskog. Löjtnanten herr Adolf Rosenqvist och kronans befallningsman Lars Kjellman infinner sig också i rätten för att ge sina svar. Efter att ha vägt vittnesmålen och de presenterade bevisen avgörs tvisten i fortsättningen av målet, se forts 1698-06-22 §80. Forts från 1698-02-18 §36. Se även 1698-06-20 §5.
Kärande: Åbon Måns Jönsson i Åskog, Bäckaby (F)
Kärande: Åbon Måns Håkansson i Åskog, Bäckaby (F)
Kärande: Kronans befallningsman Lars Kjellman
Kärande: Löjtnant Adolf Rosenkvist
Svarande: Hemming Persson i Ekekull, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Persson i Tåssegärde, Ramkvilla (F), ca 38 år, född i Norrskog i Bäckaby socken.
Vittne: Nils Jönsson i Slageryd, Bäckaby (F), ca 40 år.
Omnämnd: Måns Börjesson i Paddingetorp, Bäckaby (F), ca 100 år.
Omnämnd: Frälsefogden Måns Yggesson i Långaskruv, Hälleberga (G)
Omnämnd: Lagläsare Johan Lindelius, verksam 1654.
Omnämnd: Översten Axel von Schaar
Omnämnd: Änkan Ingegärd Persdotter
Omnämnd: Mats Persson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Mats Månsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Vittne: Jon Persson i Säby, Bäckaby (F), ca 70 år.
Vittne: Gudmund Nilsson i Bäckaby, Bäckaby (F), ca 64 år.
Vittne: Per Hemmingsson, son till Hemming Persson
Omnämnd: Kapten Johan Rosenkvist, far till Adolf Rosenkvist.
Omnämnd: Hustrun Elisabet Jönsdotter
OmnämndJonas: Jon Börjesson i Sandebo, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Johan Persson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Omnämnd: Major Johan Stålhammar
”Åboarne på Cronohemmanet åhreskog ½, Månz
Jönßon och Måns Håkonsson jempte Cronones
befallningzman wällb:de Lars Kiellman med Lieut=
nanten Wällb:ne Hr Adolff Rosenqvist, sampt bon=
den Hemmingh i Ekekull, angående åwerkan på
bemelte hemmans ägor, Parterne beropa
sigh på både sijdor på wittne, förmelhnandes hwar then
Parten som omtwitas de hemman som de åboo till=
komma, införandes Kiähranden Nillz Perßon i Tåße=
gierde af 38 åhr, född i Bäckaby Sn och Noraskog sampt Nillz
Jönßon i Slagery om 40 åhr född i Bäcka=
by Sochn och [–] men bodt i Sochnen och
Slagery 4 åhr, föruthan een Attest af gambla mannes
Månß Börgeßon i Paddinga toop om 100 åhr Nillz
Perßon och Nillz Jönßon uthan Except: aflade Eeden
och deruppå serskillt wittnade Nembl.,
Nills Persson bewittnar det hans fader bodt och brukat
i 20 åhr i åhskough, och det för 20 åhr sedan då han bem:te
hemman oklandeat skall nyttiat och häfdat efter de
merkenen, som Nembdemännen d 27 Maj sidstled=
ne synt och besichtigat, både med skälle och annan
rätt och rattigheet brukade, hwillken tijd han alldrigh
hört Sånnebo äger gå emillan Ekekull och åhskoug,
Nills Jonsson bewittnar dhet gamble frällse fou=
den Månß yggeßon nu boendes i hugeskruf, opwij?
dinge härad swarat honom på tillfrågan det gransiö=
berg Kläppegiöhl och kläppabroo, woro skilldnaden emil=
lan Åhreskough och Ekekull, har och der öf: gifit ett lag=
läsarens Johan Lindelij, Extractum Protocolli af
d. 29 octob: A 1654 dhet åboerna i åhrskoug skohla
beholla sin gambla häfd, in tillz de lagl: der före[-]
blifwa. Lieutnanten, aff öfwerstens
wällb:ne Hr Axel vom Schaars bref och ordres
af d. 29 Maij Aj 1698 infinner sigh till swar, för
CronoRustningz Sätterijet Sånneboo, och föruthan
2nne obeedigade Attester af een Enkia, hust. Ingierd
Persdotter, dhen Nembdemannen Philip Skiärbäck
förmählar intet wahra så full wijß, Mattz Perßon
och Mattz Månßon i Tostatorp införa till wittnes
Jon Perßon Sääby Bäckaby Sochn af sine 70 åhr
bodt: Sånneboo i 20 åhr och det för 20 åhr sedan och
något öf: ingen Exception
Dito 2dra wittnet Gudmund Nillßon i Bäckaby 64 eller 65
åhr, ingen Except: 3 Per Hemmingzson Except: hans son
boor i Ekekull som för åwerkan anklagas,
Jon Persson i Säby efft: aflagdh Eed wittnar att då han
för 40 åhr sedan och något öfr kom till Sånneboo, och
brukte till Hellftten aff Hr Lieutnantens fader Capiteinen
wälb:ne Hr Johan Rosenqvist, befallte han bönderne
bruka fisket i gransiö, men effter de dertill hade ingen
maht, bad han dem lägga en stoor wäg neder till siöön.
och har en hustru Lispet Jönsdotter sagdt för honom
att hennes fader Jönß i Sånneboo fört monge klööf*
fisk ifrån dhen siöön, mera om ägornes häfd weet
han intet, uthan på åhreskoung flytte den enna till och
den andra från, att han icke weet huru medh dehras
ägo gick och war, Men fädrift och Mulebetet waar i
hop, så att åhreskougz fän dref up till Sånneboo, och
Sånneboos neder till gransiöön och skall till de up=
nembde märken, som Nembden i sin syneskrifft införd,
och skall som han hördt berättas. Jon Börgeßon i Sånnebo
uphuggit den noteladan som Hr Lieutnanten sig på ber=
par _ 2dra wittnet Gudmund Nillsson har
för tollf åhr sedan bodt i Ekekull i ett åhr, och då wijste
Håkan i Åhreskough honom merkena emillan Ekekull
och Sånneboo och det ärode merken som kiährande=
na nu willila gå efft. i gransiö bergh och så ända ut
före, och har gamble mannen Johan Perßon i Gummen=
åhs och Håkan Persson i arnamåhla, förtällt honom
merken Sånneboo och åhrskoghz ägor emillan, wijd Note=
nabben, och dädan öfr: till diupsump sampt med stenar
som stårr ett steenkast derfrån, det håkan skall
sagdt för honom wid tillfälle, att de fölljdes kyr=
kiowägen upåth, men boskapan dref fritt in till dez dee fäl=
lor som nu är hage, blef af Majoren Willb:ne Hr Johan
Stålhammar då han bodde på Sånneboo intagen.
Per Hemmingßon uthan Eedh har bodt för sin [-] på
Ekekull, och förmählar att han bedt wittnet Jon Perz=
son som då bodde i Sånneboo om lof att hugga een för=
till karb[-]ke der som twiste parken är, hwillka få bå=
da sidor andragne skiäll Rätten i öferwägande tagit
del der öfrige är funnit rättwijst på fölliande sätt att sluta
vide [-] No 80.”
* klööf, klöv: i klöv, lägga något i tvådelad börda på ryggen av lastdjur [SAOB]
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp anklagade Hemming Persson från Ekekull angående överträdelse av ett förbud och avverkning av timmer från ett skogsområde mellan Åskog och Ekekull. Hemming Persson erkänner att han har kört hem timret trots att han hade fått en förbudssedel från Kronans Befallningsman Lars Kjellman att inte föra bort timret från platsen medan rätten hanterade ärendet. En del av timret hade dock förts bort innan förbudssedeln kom, och det är oklart om den innehöll några specifika instruktioner. Länsmannen Sven Svenson hävdar dock att förbudet var absolut. Förbudssedeln ska visas upp för rätten imorgon och då skall frågan avgöras med lagligt domslut vid nästa sammanträde. Forts 1698-06-22 §81. Se även 1698-06-20 §4.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Hemming Persson i Ekekull, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kronans befallningsman Lars Kjellman
”Skougwachtaren Per Månßon Knapp, emoot Hemming
Persson i Ekekull, angående förbudz öfwerträdande, och timber
afförande ifrån den twisteparken som är emillan
åhskough och Ekekull, det tillståår Per Hem=
mingzson, att han kiördt timbret hem, oachtadt han
fått Cronnees Befallningzmans Wällb:de Lars Kiell=
Mans förbudzsedel, att intet föra timbret af platzen
mädan saken hängde under Rätten, doch skall 1 [-]=
[=] dädan förd innan Zedelen kom, hwillken det
skall wahra af intet atnat innehölld, än om och så wij=
da det woro hugget på åhrskougz ägor, men Länzman=
nen Swen Swenßon påståår den wahrit absolut, Ety bör
Zedelen i Morgon wid rätten upwijsas, om dhet timbret
och [-] föro än Zedelen ankom affördt, då och dätta
med laga domb skall af giordt [-], vid inf: 81.”
Sammanfattning: Tvist om en kohage mellan Jon Nilsson i Hättebo och Abraham Bosson i Slageryd. Abraham, som en tid brukat i Hättebo, hävdade att denna kohage hörde till Slageryd. Rätten utsåg några nämndemän att besiktiga hagen till nästa ting.
Kärande: Jonas (Jon) Nilsson i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Abraham Bosson i Slageryd, Bäckaby (F). Står Abraham Persson
Omnämnd: Per Svensson, måg till Abraham Persson.
Omnämnd: Sven Svensson Lövman d.y, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Måns Håkansson i Åskog, Bäckaby (F)
”Emillan Jon Nillson i Hätteboda Kärande, och Abraham Person* i Slagery igenom des måg Per Swensson Svarande, angående en — ifrån Hätteboda till Slagery, dhet påstås – Per Swensson att den hage om hwilken twisten, och kallas Hätteboda marck lilla – eller? kohage, skall alltijdh hördt till Slagery, oansedt? de- Swerfaders skall häfdat den när han bodde och brukade i Hätteboda, men som länsmannen Swen Swensson att, den gamble — att hagen alltijd till Hätteboda legat, hwillket ock åthskillige gambla män skulle – berätta, fast Kiähranden der till wittnes icke instämma låtit, så för – nembdemännen Per i Skiepperstad, Philip i Skiärbäck och Nillz i Fröset, med länsmannen hagen i alla wederbörandens — att besichtiga, och sig noga om dess – – giorde, —, berättelse derom å nesta ting att giöra på det — Rätten i anseende till Måns Håkonssons i Åskog – i dess berättelse i saken emillan Hätteboda och Slageryd angående hage, kunnat haft fog så – – Måns Håkonsson att anse, —”
* Torde vara Bosson.
Sammanfattning: Måns Håkansson från Åskog beskylls för stöld av mäld vid Håkan Jonssons kvarn i Hjälmshult. Måns Håkansson beskyller å sin sida Håkan Jonsson och Bengt Larsson från Ingaboda för obevisat utkommit rykte om samma händelse. Håkan Jonsson säger nu att han ingen misstanke emot Måns Håkansson har och medger att denne lämnade kvarnen på morgonen samma dag som mälden försvunnit. Rätten dömde Håkan Jonsson till böter om tre marker samt ersättning för rättegångsomkostnader om 1 daler och 16 öre silvermynt. Det andra ryktet att Håkan Jonsson låtit Bengt Larsson i Ingaboda mala på sin skvaltkvarn lämnar rätten obehandlat.”
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Måns Håkansson i Åskog, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Jonsson i Hjälmshult kvarn
Omnämnd: Bengt Larsson i Ingaboda, Fröderyd (F)
”Dito Länßman emoot Månß Håkonson i
Åhrskoug, Angående ryckte som skall han wål=
lande till någon förkommen mälld* uhr Hå=
kan Jonsons Qwarn i Hiellmzhullt, och Måns
Håkonßon vice versa emoot Håkan Jönßon sampt
Bengt Larßon i Ingaboo, för obewisligt uthkom=
mit rychte om samma tillwijtelse.
Håkan Johanßon tillägger Måns Håkenßon
ingen otrooheet icke håller någon annan
uthan tillstår sig fuller på mißtanka och huus måhl
efft: han om morgonen samma dag reste der
förbij dätta tahl uthkommit, dy [-] han för så=
dant uthkommit tahl dez 3 mark sampt Rättegångz=
Omkostnader 1 daler 16 [öre] smt som Håkon
tillstår, det han låtit Bengt Larsson mahla på sin
sqwallte[qwarn], så blifwer det till wederbörandens laga
tillmähle yppet lembnat.” * mälld, mäld: spannmål som är avsedd att malas [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson och skogvaktaren Per Månsson Knapp anklagar Germund Ekesson i Skärbäck för olovligt skjutande och jakt. (långt ärende, 4½ sidor långt).
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Germund Ekesson i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Vittne: Nämndemannen Filip Svensson i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Vittne: Drängen Jöns Persson, ca 17 år och son till Germund Ekessons halvbror.
Omnämnd: Sven Jonsson i Hustruskog, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Kronoskytten Sven i Slätt, Hornaryd (G)
Vittne: Änkan Ingegärd Jönsdotter, svägerska till Germund Ekesson, varit gift med hans halvbror.
Omnämnd: Bonden Gudmund i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bonden Per Jonsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Översten Per Stålhammar
Omnämnd: Bonden Per Månsson i Skärbäck, Ramkvilla (F), svåger till Germund Ekesson.
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Gudmund Nilsson i Knutskog, Asa (F)
”Länssmannen Wälbetrodde Swen Swenssin iempte
Skougwachtaren Per Månson Knapp, emoot gär=
mund Ekesson i Skiärbäck, Crono, angåendhe
olofligt skiutande och jagande. [—]
[—] Och elliest denne Germund een
för skiutning berychtad man; och hos fierdingzman=
nen Daniel Esping förledne winter ett åhr sedan
tagit een bysse af honom Giermund förmähler han
tagit af wäggen och pantat den samma, men på
fierdingzmannen remonsterande sedermehra tillstår
att han taget henne af hans axel, men berät=
tar att han wahrit effter en mård, som lijkwähl kom=
mit för honom undan, tillstår och dez uthom att
han fuller hafft jachthund, men intet skutit
för honom, uthan entheligen giordt sig af med den
samma, påståendes i det öfrige på det högsta
att få lof swäria sig i denna Saak frij.
—” * remonsterande, remonstrera: demonstrera, framställa, redogöra för [SAOB]
Ur saköreslängden: ”Giermund Ekesson i Skiär=
bäck för ett rådiur .. 8:10:16, 8:10:16, 8:10:16 (daler, öre, penningar)
Dito för en hiort .. 16:21:8, 16:21:8, 16:21:8”
Sammanfattning: Löjtnanten Adolf Rosenqvist framhåller att hemmanet Ekekull, som tidigare tillhört Sandebos ägor, har utnyttjat skogen och marken mellan Åskog och Ekekull, inom dess Rå och Rör. Detta argumenteras för genom vittnesmål från Jon Persson i Säby och Gudmund Nilsson i Bäckaby. Flera vittnar om gränsen mellan Ekekull, Sandebo och Åskog. Den gamle mannen Måns Börjesson i Paddingetorp hävdade dock att Sandebos ägor inte gick mellan Åskogs och Ekekulls, varvid han motsade Ekekulls rätt till den omtvistade skogen. Med hänvisning till ett dokument utfärdat av den framlidne lagläsaren Johan Lindelius daterat 24 oktober 1654, framgår det att kronohemmanet Åskog av hävd hade rätt till den omtvistade marken. Eftersom Hemming Persson i Ekekull inte har något lagligt tillstånd för att använda området, åläggs han att betala 40 mark och kompensera kronohemmanet för skadan enligt lagen, samt täcka rättegångskostnaderna. Forts. från 1698-06-20 §4. Se även 1698-06-22 §80.
Kärande: Löjtnanten Adolf Rosenkvist
Vittne: Jon Persson i Säby, Bäckaby (F), ca 70 år.
Vittne: Gudmund Nilsson i Bäckaby, Bäckaby (F), ca 64 år.
Omnämnd: Johan Persson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Omnämnd Jon Bengtsson i Sandebo, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Persson i Tåssegärde, Ramkvilla (F), ca 38 år och född i Norrskog i Bäckaby socken.
Vittne: Nils Jönsson i Slageryd, Bäckaby (F), ca 40 år.
Omnämnd: Frälsefogden Måns Yggesson i Långaskruv, Hälleberga (G)
Omnämnd: Måns Börjesson i Paddingetorp, Bäckaby (F), ca 100 år.
Omnämnd: Lagläsaren Johan Lindelius, verksam 1654.
Svarande: Hemming Persson i Ekekull, Bäckaby (F)
”Dhet will fuller Lieutenanten wällb:e
Hr Adolph Rosenqvist förmehna och
påstå att hemmanet Ekekull som icke
annars är för itt in uppå Sånnebo ägor,
hwarunder dhet och som Råå och Röör skall
nyttiat warit liggande afgiordz [-], skall
kunna eller böra Considereras och ansees,
nogsampt skulle warit befogat dätta timber
att hugga, och skogen å dhet stället nyttia, emedan
han med Jon Persons i Säby Eedeligt wittnes=
måhl nogsampt skall wijsat dhet Sånnebo ägdt
rättigheet så wähl till fiske i gransiön som
häfd å Skogen, Gudmund Nillson i Bäckaby
som bodt på Ekekull jembwähl skall på dess,
aflagde Eedh wetat berätta, att dhe af kiä=
randerne för Tingz rätten förordnade
[-] uthwijste märken, allenast
warit kallade emillan Sånnebo och Ekekull, men
gambla mannen Johan Person i gummenåhz
med Håkan Person arnemåhla för honom
af tillfälle dhe fölgtz åth på Kiörkiowägen, be=
rättadt, och förtällgt för honom skilldnaden
emillan åhskog och Sånnebo wara i notenab=
ben, hwarest Jon Bengtson i Sånnebo enn
notelada* skall uphuggit hafwa, och dädan
till diupesump och steenen som står ett sten=
kast derifrån; Men som deremot i rätt=
wijst och billigt anseende Documendt, dhet så=
wähl Nillz Person i Tåssegiärde eftter aflagdh
Eedh bewittnat att hans Fader som åbodt
hemmanet åhßkog för mehr än 20 åhr se=
dan oklandradt till b:te Hemman nyttiat
och häfdat skogen in till slöppebro, dädan
rätt straxt till it högdt bärg som kallas
gransiöbärg i östre bärgz klinten, wijdare
wäster derifrån till 2 något höga stenar
och så rät streck till en steen som står
ytterst i gransiöbärg wid siön, Nills Jönsson
jembwähl Eedeligen efter gambla fräl=
seFogden Måns yggesons i Långaskruf
och witnat dhet gransiöbärg, kläppegiöhl
och kläppebroo woro rätta skilldnaden e=
millan åhskog och Ekekull, som allt med en
gammall man Måns Bööriesson i
Paddingetorp af 100 åhrz ållder, attest
den han med Eedzplicht stodfäster be=
kräfftadt worde, af innehåld, dhet hwarken
Sanneboda ägor ginge emillan åhskog och
Ekekullz ägor, eller Sånneboda annor=
lunda kommit till Fiske i gransiön
än med lof och minne. Kunnadh
icke heller desto förenämbde märken
som swaranden påstodt hafwa wara kiäl=
dro emillan Sånnebo och Ekekull, emedan
Frälsemännen till Sånnebo innehaft Eke=
kull som Rå och Rör hemman, under Sånne=
bo, hwilket des laga kiälldror emillan
warit, icke uthan answar ske kunnat
hwaruthi kiäranderna jembwähl
med lagläsarens framblidne Joh: Lindelij å
Ting dh: 24 Octob: 1654 uthgifwit egenhändige förbud
wijsa dhet Chrono hemmanet åskoog skulle behålla sin
gambla häfd in till des dhen dem lagl: blefwe ifrån=
wunnen och fråndömbd, så pröfwer TingzRätten
Rättwijst sampt laag och förordning at enligt dhet
bör Chrono hemmanet, samma Tingzförbud jemblijkt dhe
förordnade synemäns bewitnande in för Rätten
efter föreskrefne märken till godo niuta, och som
Hemmning i Ekekull derinnom uthan laga föregången
domb lof eller tillstånd åwerkat, williande sig pla=
sen äger, plichtar han effter Cap: 28 LL 40 mark, ock
återgiälda Chronohemmanet skadan eftter mätes=
manna* ordones sampt med Rättegångzomkost=
ned 6 daler smt.”
* notelada, notbod: för förvaring av not(ar) och andra fiskredskap [SAOB]
* mätesmanna, mätesman: parter utsetts att uppskatta värdet av egendom, skada eller förlust [SAOB]
Sammanfattning: Eftersom kronans befallningsman Lars Källman korrekt presenterade ett förbud för rätten, ansågs det vara Länsmannen Sven Svensons ansvar att först undersöka noggrant om hygget låg på kronohemmanets mark. Efter att ha undersökt platsen tillsammans med de utsedda nämndemännen och parterna fann de att hygget faktiskt låg på Åskogs mark. Därför ålades åbon Hemming Persson i Ekekull att betala 3 mark för att ha överträtt förbudet.
Forts. från 1698-06-20 §5. Se även 1698-06-22 §80.
Omnämnd: Kronans befallningsman Lars Kjellman
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Emedan Chrononas Befallningzman Wällb:de
Lars Källman för Rätten upwijste förbud
rätteligen förordnas dhet borde Länzmannen w:e
Swen Swenson först granneligen förfahra om hygget
wore på Chronohemmanets ägor, och han till föllie
af undfängar ord:e jempte dhe af TingzRätten för=
ordnade nömbdemän efter besichtigande i Parter=
nas närwaro icke annars finna kunnat än dhet
warit på åhskogz ägor, i föllie af hwilket han och
[-]bort förbudet, så plichtas Ekekullz åbon för
samma förbudz öfwerträdande dess
3 mark.”
Sammanfattning: Sven Nilsson i Rösås Norrgård, Bäckaby, har köpt totalt en åttondel av gården från Karl Brunksson den 14 maj 1697 för 18 daler silvermynt, samt ytterligare en åttondel från Elin Brunksdotter den 29 januari 1698. Båda köpen har kungjorts vid första uppbudet.
Säljare: Karl Brunksson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Köpare: Sven Nilsson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Säljare: Elin Brunksdotter i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Köpare: Sven Nilsson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
”1/8 Röösåhs Norregård, som Swen Nillsson kiöpt
för 18 daler smt af Carl Brunkeson dhen 14 Maij 697,
upbut 1 gången.
Dito 1/8 i samma hem som bemelte kiöpare af
Elin Brunkesdotter dhen 29 Jan: 698 kiöpt,
upbud 1sta gången.”
Sammanfattning: Tingsrätten bekräftade det testamente som upprättats mellan det barnlösa paret Måns Nilsson och Karin Jonsdotter i Vresekull den 23 april förra året. Testamentet blev exliberat, vilket innebär att det fick juridisk giltighet och att äganderätten till deras tillgångar, inklusive jord och lösöre, fastställdes enligt dess villkor.
Omnämnd: Måns Nilsson i Vresekull, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karin Jonsdotter i Vresekull, Bäckaby (F), gift med Måns Nilsson
”dhet [-] Testamente som barnlöse folcken
Måns Nillson och Karin Jonsdotter Wrese=
kull d: 23 Apr: sidstledne sig emillan
uprättadt, blef Exliberat, och så wijda
aflingz jord och löözsöhron angår af
Tingzrätten bekräfftadt.”
* aflingz, afling: förvärv, förvärvat [SAOB]
Sammanfattning: Fastebrev på 1/4 Slageryd Övergård, Bäckaby (F).
Säljare: Nils Svensson
Köpare: Per Svensson i Slageryd, Bäckaby (F)
”§8. 1/4 af hela gården i Slagery Öfregård, som Nilz Swensson dhen 16 Septembris 94 till Per Swensson i Slagery försålldt för 38 Rdr Smt, och är laagbunden och lagstånden, blifwen der å häradh fasta bewilliad.”
Sammanfattning: Bengt Gudmundsson i Erikstorp har låtit instämma ryttaren Nils Jonsson i Slageryd för ersättning om 10 daler smt för ryttartorpet som han nyttjat sedan 1676. Nils ålades också att ersätta Bengt med 1 daler smt i rättegångsomkostnader.
Kärande: Bengt Gudmundsson i Erikstorp, Södra Solberga (F)
Svarande: Ryttaren Nils Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Bengt Gunnarßon i Erichstorp kiärande och
Ryttaren Nilß Jonßon i Slagery Swarande, Angå=
de liqvidation* dhem emillan om Ryttare Torpetz upbyg=
gande. Effter dhet Contract som Parterne
d 28 Novemb: 1676 sig emillan i Wijtnens När=
waro giordt och uprättat, åligger Swaranden att
för nöija* dhe 10 Daler smt för Ryttare torpetz byggnad som
bemelte Contract honom till ährkiänner, sampt i Rätte=
gångz omkostnad gifwa 1 D smt: hafwandes sedan sitt
tillmähle igen till dhen han förmehnter sig med Lag och Skiähl
kunna tilltahla.” * liqvidation, likvidation: (slut)uppgörelse; avräkning [SAOB]
* för nöija, förnöja: ersätta, godtgöra [SAOB]
* till ährkiänner, tillerkänna: skyldighet som åläggs någon [SAOB]
Sammanfattning: Ryttaren Nils Jonsson från Slageryd har stämt bonden Bengt Gudmundsson från Erikstorp för att ha tagit saker från Nils hem i Slageryd, samt att Bengt utövat lövjeri (trolldom). Bengt erkänner att han tagit två sängar och ett tjog vakor hos Nils för tre år sedan när Nils flyttade från gården. Bengt döms att ersätta det han tagit in natura samt böta 3 mark smt. När det gäller anklagelsen om lövjeri nekar Bengt till detta och då det finns varken vittnen eller bevis, frias han från denna beskyllning.
Kärande: Ryttaren Nils Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Bonden Bengt Gudmundsson i Erikstorp, Södra Solberga (F)
”Ryttaren Nilß Jonßon i Slagery Kiärande, och bonden
Bengt Gudmundßon i Erichstorp Swarande, angå=
ende ifrån Slagery af bohle förde Saker och för ment
löfjerij i dhet Swaranden skall stoppat igen Bindsle
hohlen i fährist för 3 åhr sedan När han flyt ifrån
hemmanet, Emedan Swaranden tilstår han af
bohle fördt 2 Sängar och ett Tiug Sädes wakor*
så dömmes han skyldig dhet samma in Natura
åther gifwa och åth botum plichta effter 19 Cap Bl:B
dhes 3 mark smt till treskifftes hwad det för mente
Löfjerij och widskippelße wed kommer eftter som
Swaranden dher till nekar och kiärande inge wit=
nen eller bewijß hafr: icke heller tillegger honom
dhet samma så blifwe Swaranden för dätta
tillmähle frij.” * wakor, vakke: skäppa, låda (hängandepå väggen när köksspisen) hvari förvaras mjöl och salt till dagligt bruk [runeberg.org]
Sammanfattning: Drängen Måns Jonsson i Komstad och Elin Persdotter därsammastädes dömdes för lönskaläge då de inte kunde övertalas att gifta sig med varandra. Han dömdes till 40 marker och hon till 20 marker slivermynt i böter.
Åklagare: Länsmannen Tor Jonsson i Hällaryd, Stockaryd (F)
Svarande: Drängen Måns Jonsson i Komstad, Norra Ljunga (F)
Svarande: Elin Persdotter i Komstad, Norra Ljunga
”§74 Länssmannen Welbetrodde Tor Jonsson kiärande
och drängen Måns Jonsson i Kombstad med Elin
Persdotter Ibidem Swaranden angående lönskeläge
Skedt på Kombstad i Liunga Sochn frälse.
Emedan dhe begge tillstå Synden ock kunna till
ingen ächtenskapz bygnad med hoor andra öfwer=
talas så plichta dhe i anledning af 3 Capitlet gifter=
måhlsbalken [-] han 40 hon 20 marker smt stående sedan
bägge uppenbara kiörkioplicht och blifwa med
barnetz upfostrings effter Kongl: Maj:tz förordning
att han dhertill 8/3 och hon 1/3 Contribuera skolandes
han effter Nembdens werderingh gifwa henne
dherföre åhrligen för sine 8/3 4 Courant smt.”
Sammanfattning: Soldaten Påvel Persson, kärande, begärde besked om Måns Karlsson i Hjälmåkra, svarande, har betalt för köpet av halva skattegården i Norrgården Hjälmåkra. Jakob Bengtsson i Älmesås och fjärdingsmannen Daniel Esping intygade att Måns betalat för gården som han köpt av sin fader Karl Torkelsson.
Kärande: Soldaten Påvel Persson
Svarande: Måns Karlsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Karl Torkelsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden och far till Måns Karlsson.
Omnämnd: Jakob Bengtsson i Älmesås, Skepperstad (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Soldaten Påfwell Persson kiärande, och Måns Carlsson
i Hielmåkra Swarande, angående, att giwa
beskiedd huru wijda han har betalt sin
Skatterätt 1/2 Norregård i Hielmåkra.
Emedan Swaranden så wäll som med sin Sahlige
Faders Carl Torkelssons dhen 10 Octobris 1698 med
win och wijtne gifwet kiöpebref, att han till
sin Son Såldt halfwa hemmanet Hielm=
åkra Nårregård, för 62 dahler Smt och medh
Wijtnet Jacob Bengthsson i Ählmesåhs
och fierdingzmannen Daniel Esping inty=
gade att Säliaren tillstådt sig wara betalt,
nogsampt wijsar och bewijsar kiöpetz richtig=
heet, warandes han ma[-] hemmanet å 3nne
Ordinarie Ting lageligen upbudit, Så blifwer Måns
Carlsson för kiärandens tillmähle i dhet måhlet
bewijsad.”
Sammanfattning: Komministern i Bäckaby, herr Petrus Torpelius, har låtit instämma Sara Persdotter från Stora Gudmundsås för att ha kallad hans hustru vid öknamn. Sara nekar till anklagelserna och får stöd från en attest från komminister Johan Hallin i Södra Solberga, vilken med samtliga i församlingen vittnar om hennes goda rykte. Eftersom det inte finns några starka bevis mot henne och anklagelserna verkar vara baserade på lösa och ogrundade rykten, frias Sara från anklagelsen och både hon och komministerns hustru får behålla sina goda anseenden.
Kärande: Komministern Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Svarande: Hustru Sara Persdotter i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Kärande: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Komministern Johan Hallin i Södra Solberga (F)
”Comminister Wyrdigse Hr Per Torpelius
kiärande och hustru Sara Perßdotter i St:
Gummensåhs Swarande angående utskasta=
de öknampn på dhes hustru Sampt och
Cronones Länsman Wälbetrodde Swen Löfman emot
henne för dhet hon åthskillige andra skall
öknampn gifwet.
Dhet upwißar hustru Sara Comministri Wyrdige
Hr Johan Hallins Attest uppå Samptelige Sohlbärga
församblingz wägnar dhet ingen om henne an=
nat än godt ährligt Stilla wackert och
wäll wet berätta hwilket och Nembd sampt
närwarande Tingzallmoge Jembwäll bewijtnar
Bedyrandes hon sig högeligen att hon aldrig
något öknampn uthkastadt, Och som inge så=
danne fulle skiähl andrages som henne till Sa=
ken binda kunna hur flytandes dätta
effter ett Löst aff ogrundat Sqwaller, Så
blifwe hon i anledning af 30 och 31 dommar
Regl: i dätta måhl för tilltall befrijad Sampt
hwar och een wed sitt goda och åhrliga Nampn Conserverade.”
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp anklagar Gudmund Nilsson i Bäckaby för olovlig jakt på tre hjortar. Per Månsson hänvisar till ett tidigare ting där assessorn Anders Stiernklo nämnde att en hjort som Germund i Skärbäck erkänt sig ha fällt på kronans mark ännu inte hade behandlats. Rätten beslutar att inga åtgärder kan tas i frågan om denna hjort förrän protokollet från tidigare ting är tillgängligt. När det gäller de andra två hjortarna, presenterar Gudmund Nilsson ett kvitto från översten Per Stålhammar, som visar att han hade rätt att skjuta dessa djur. Därför frikänns Gudmund Nilsson från vidare anklagelser om olovlig jakt.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Gudmund Nilsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Assessorn Anders Stiernklo
Omnämnd: Germund i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Översten Per Stålhammar
”Skougewachteren Wäl:de Per Månßon Knapp Kiärande
Och Gudmund Nilßon i Bäckaby Swarande angå=
ende Förbudit Skiuterij af 3 st. Hiort diur.
Emädan Skougewachtaren beropar sig pa Assessorens
Wälborne H. Anders Stierneklos wed för ledit åhrs Som=
mar Ting [-] Protocoll om en hiort dhen Giermund
i Skiärbäck stolat bekiänt wara fäld på Crono ägor som icke är
wed handen; så kan hwad dhen hiorten wed kommer
intet uthslag skiee för än protocollet kan mer till
städes, Angående dhe 2ne andre hiortar så emedan
Skogewachtaren dher på intet åtahl giör effter
Swaranden up wijsar dher öfwer Öfwerstens Wälb:
Hr Peer Ståhlhammars quittobref blifwer han för
wijdare tilltahl dher uthinnan frij.”
Sammanfattning: Mats och Per Håkanssöner från Tostatorp i Bäckaby socken instämmer Måns Mattsson från samma gård angående fördelningen av deras skatteandelar i hemmanet, med hänsyn till ägornas och hustomtens storleksskillnad. Efter att parterna kommit överens i godo och vänlighet inför rätten, går Måns Mattsson med på att överlåta 1½ skäppland åkermark till Mats och Per, samt att dessa i gengäld vartannat år överlåter humlegården till Måns samt att han får tillåtelse att göra en inhägnad för sin lammhage. Dessutom ska Måns bygga en ny kölna när den nuvarande blivit oanvändbar. Domstolen godkänner överenskommelsen, bekräftad av parternas handslag inför rätten.
Kärande: Mats Håkansson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Kärande: Per Håkansson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Mattsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
”Mattes och Per Håkenssoner i Tåstatorp Bäckaby
Sockn kiärande, och Måns Mattesson Ibidem Swarande, Angåen=
de jämbkning af deras Skatteandehlar i bemelte hemman effter
det Ena till ägor och Lägenheter, sampt husetomt skall wara större,
bättre och mehra utwijsd god än den andra, Emädan Parterne
i godo och wänligheet inför Rätten förlijckas, att Swaranden
afstår till Kiäranderne 1½ skieppeland* åckerjord Nembligen
Byåckren Ett skiepland och af dahlen wed Ladåckren
½ skiepeland, sampt uplåter kiäranderne sin humblegård, och
tager deras igen hwart annat åhr, hwaremoth kiäranderne
effterlåta honom att ingärda åt sig een Lijten Lambehage
af Uthmarcken, skohlandes och Månß Mattesson upbygga
kiöhlnan så snart dhen nu wahrende blijr förruten och oduglig,
hwilcken dhe sedan tillsammans skohla häfda och Nyttia,
så låter TingzRätten wijd samma Förlyckin som dhe
med handsträckiande inför Rätten bekräffa, aldeles förblifwa.” * Skiepeland, skäppland: 1/6 tunnland [SAOB]
Sammanfattning: Germund Ekesson i Skärbäck instämdes för det han smädat Assessorn Anders Stiernklo samt häradshövdingen Edman inför fjärdingsmannen Daniel Esping och andra vittnen. Målet sköts upp till nästa ting då Germund varken var tillstädes eller hade i laga tid blivit instämd.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö
Svarande: Germund Ekesson i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Assessor Anders Stiernklo
Omnämnd: Häradshövdingen Edman
Omnämnd: Befallningsmannen Kjellman
Omnämnd: Nämndemannen Filip Svensson i Skärbäck, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Simon Filipsson, son till Filip Svensson
Omnämnd: Soldaten Nils Nilsson, soldat i Skärbäck torp, Ramkvilla (F)
”Länzmannen Wälbetrodde Swen Löfman låtit instämma Ger=
mund Ekesson i Skiärbäck andragande när fiärdingz=
man Daniel Esping warit hoos honom att Exeqvera 3
marker Smt: för damqwahl, har han Germund ibland annat sagdt
att han åthskillige gånger rubbat, Assessoren Välborne Hr
Anders Stiernklos dammar och han är ingen ährlig Man
som så dömmer, män då Espingen för honom berättat
att icke Assessor Stiernklo uthan hr häradzhöfdingen
Edman dömbdt honom på 3 marker, så har han swarat
han är icke bättre han, uthan wärre och icke bättre, på sam=
ma sätt har han sig och uthlåtit emot Hr Befallningz Man=
Kiellman och Nämbden, och kallat Länsman tiuf och Skiälm,
hafwandes sig och mycket grofwe och swårare uthlåtit, som
wittnen Nämndemannen Philip i Skuärbäck dess Sohn
Simon Philipzson, Fiärdingzmannen Daniel Esping och Soldaten
Nils Nilsson på Skiärbäckztorp nu wahrande på guarnizon
i Callmare, skohla kunnne bewittne.
Resolutio: Såssom Germund icke är tillstädes, icke häller i Laga
tijd stämbd och hans Persohnlige närwahro i detta så Criminali=
ter angifwne måhl så ändteligen fordras; Warandes icke hel=
ler wittnen tillstädes; Så skallhan till nästa Ting behö=
rigen inställas, och wittnen Jämbwähl inkallade warda.”
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson anklagar ryttaren Daniel Svensson och soldathustrun Kerstin Persdotter, båda i Hökhult, för enfalt hor. Kerstin Persdotter erkänner utomäktenskaplig förbindelse med Daniel under nio års tid och att han är fader till en nioårig gosse. Fjärdingsmannen Daniel Esping vittnar att Kerstin, när hon förts till häktet, bekänt att hon och Daniel Svensson haft olovligt umgänge under nio år. Detta förnekar Daniel, men erkänner dock att de varit tillsammans en gång som var dagen för sistlidne Olofsmäss (28 juli) 1699 och därmed ej kan vara fader till barnet som föddes den femte april. Daniel döms till böter om 40 Riksdaler smt, medan Kerstins ärende skickas till högre instans. Forts 1700-10-16 §23.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Ryttaren Daniel Svensson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Kerstin Persdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Måns Jönsson i Hökhult, Fröderyd (F), gift med Kerstin Persdotter
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Håkan Persson i Hökhult, Fröderyd (F), gift
Omnämnd: Jöns Jonsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Chronans Ländzman Wälbetrodde Swen Löfman anklagar Rytta=
ren Daniel Swänsson i Hökhult ogift, och Soldatekohnan
Kirstin Persdotter Ibidem gifft, med Soldaten Måns Jönsson för
Hökhult, för begånget Enfalt hoor dem Emillan skiedt på
Chronohemmanet Stora Hökhult Frödery Sockn.
Dhet andrager Ländzmannen Wälbetrodde Swen Löfman
att wid Mantahlsskrifningen i Frödery förledne Påsk=
afton, har kohnan Kirstin Persdotter icke allenast för honom,
uthan för kyrkioherden Magister Anders Boman Man=
tals Commissarien och samptelige samwarande allmoge till=
stådt och bekiändt, att giffte Soldaten Håkan Persson för
Söregårdh roote i Hökhult, som nuförtijden är uthan Landh
hafft med henne att beställa, men sedermehra wid barna=
födzlen och elliest nu framgent föregifwit och föregifwer, att
Ryttaren Daniel Persson henne belägrat. Kohnan
Kirstin Persdotter påstår ännu på det högsta att hon med
alldrig ingen annan hafft att giöra, än denne Ryttare
och skall det warit hennes och Ryttarens uplagda råd, att
han skulle bekiänna på Soldaten som från=
warande war; Ryttaren Daniel Swens=
son tillstår fuller att han häfdat henne dagen för Olufz=
mässedagen förledit åhr, men aldrig mehra med henne hafft be=
ställa. Kåhnan säger att han icke allena den gången uthan många
åhr tillförende så wähl som många gånger sedan detsamma giordt,
warandes barnet födt förledne 5te dag Påsk som war dhen 5
April.
Ländzmannen anförer Jöns Jonsson i Kalfsiö, begiärandes
han måtte få giöra den berättelse härom som han weeth[?]
hwilken berättade att Soldaten Håkan Persson 8te dagen effter
midsommar förledit åhr om en Lördagzaffton kommit på
ängen till henne, och fölgde henne sedan allena hem, hwilken
tijd wed barnafödzlen bättre skall kunna qvadrera.
Fiärdingzmannen Daniel Esping berättar att kohnan nu
der warande häckte för honom bekiändt, att Ryttaren
hafft i 9 åhrs tijd med henne Olofliget umgänge och att han
till een gosse om 9 åhr skall wara barnafader; hwilket
konan Jämbwähl nu påstår. Ryttaren Daniel Swens=
son säger att Daniel Esping som hans afwundhman emedan Espingen honom skyldig 3 Riksdaler smt är
största ordsaken till hennes bekiännelser som hon O=
skyldigt på honom andrager, och att han henne
der till uphijssat[?], Påstår i det högsta att han
aldrig hafft med henne att giöra, mehr än
den Ena gången.
Daniel Esping tillstår fuller att han är skyldig
dhe 3 Riksdaler Smt dhem han icke heller Nekar att
betahla, men skall aldrig bewijsas att han henne till slijk bekiännelse up=
hissiat, men skall med wittne kunna
bewijsas att han det samma för flere än honom bekiändt.
Kohnan påstår enständigt, att Ryttaren hafft i 9 åhrs tijd
med henne att giöra. Ryttaren det aldeles och
till det yttersta föruthan dhen Ena gången som
bekiänt är för nekar.
Resolution: Emädan Ryttaren Daniel Swensson icke öfwer=
bewijsas hafwa hafft någon så Långlig beblandelse med koh=
nan Kirstin Persdotter som föregifwes och påstår, men
widgår Lijkwähl att han med henne een gång hafft att giö=
ra, så plicktar han jämblikt 1 puncten Strafford=
ningen derföre sine 40 Dahler Smt och stånda uppenbar
kyrkioplickt 3 Söndagar å rad, kunnandes Tingz=
Rätten, hwad hennes plikt angår intet Resolvera öf=
wer, innan hon med giffte Soldaten Håkan Pers=
son, hwilken hon för barnafader först angifwit Con=
fronterad och sanningen huruwijda dhe jämbwähl med
hwarandra hafft någon beblandelsse och hoordombz
Synd tillsammans utdömd och utletad wandel,
hwarom wederbörlig handräckning af hans Nåde högwäl=
borne Hr Baron och Häradzhöfdingen till hans up=
fordrande från Regementet sökia skall, Imedlertijd blifwer
hon till förwahr wid Jönkiöpingz Slått Insänd.”
* qvadrera: passa, stämma [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Svensson Lövman anklagar ryttaren Sven Jönsson i Doestorp och kvinnfolket Kerstin Jonsdotter i Säby för lägersmål, begånget på Säby säteri i Bäckaby socken. Båda erkänner sin synd och medger att de fått ett barn i februari. Eftersom inget äktenskapslöfte kan bevisas och detta är Kerstins andra gång att begå sådan synd, döms Sven att betala 20 mark silvermynt och Kerstin 40 mark. Båda döms också till kyrkoplikt – Sven en söndag och Kerstin två. När det gäller barnets försörjning, enas de om att Sven ska betala alla böter och dessutom ge Kerstin en tunna råg, vilket båda godtog inför rätten.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Ryttaren Sven Jönsson i Doestorp, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Kerstin Jonsdotter i Säby, Bäckaby (F)
”Dito Länsmannen kiärande, och Ryttaren Swen Jönsson
i doestorp med qwinfolcket Kierstin Jons dotter i Säby
Swarande, Angående begångit Lägersmåhl Swaranderne E=
millan, skiedt på Säterijet Säby Bäckaby Sockn.
Effter som intet äcktenspz Löffte som påstas, bewijsas
Den, uthan bägge Synden tillstå och bekiänne, warandes
barnet i förledne Februarijj Månadt födt; Så plikter dhe
jämblijkt Lag och Kongl. Maij:ttz Förordningar han 20
mark Smt: emedan hon een gång tillförende med slijk Synd
sig försedt, och hon 40 mark Smt: sampt stående bägge uppenba=
ra kyrckioplickt han een och hon twänne Söndager;
Om barnetz upfostring, förlijkas dhe godwilligen inför
Rätten att han uthlägger alla böterna för henne och der=
uthöfwer gifwit henne Een tunna rååg; hwar med som
sig åthnöija, TingzRätten Aldeles förblifwa Låter.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset kärar till drängen Måns Svensson (svaranden) i Hökhult för hemgång i dess eget hus. Tingsrätten underkänner hemgången då svaranden inte i vredesmod tagit sig till Daniels hus, utan tvärtom varit ditbjuden. Daniel Esping sakfälls istället för skällsordet ”horfriare” som han kallat svaranden. Måns Svensson i sin tur sakfälls för att med ett vedträ slagit Daniel Esping blodig och därigenom orsakat ett köttsår på honom.
Kärande: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Drängen Måns Svensson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sven i Hökhult, Fröderyd (F), far till Måns Svensson
Omnämnd: Ryttaren Daniel Svensson i Hökhult, Fröderyd (F), bror till Måns Svensson
Vittne: Vittnet Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Johan Hansson i Fröset, Fröderyd (F), syskonbarn till Måns Svensson
”Fierdingmannen Daniel Esping kiärade och drän=
gen Måns Swensson i Hökhult Swarande, angånde för=
öfwat Slagmåhl och hemgång* på honom i dess egit huus i
Frösit. Daniel Esping förmähler att förlednes annan=
dag Påsk har han warit hoos Swarandens Fader Swen i Hök=
hult att sökia Caution* för dess Sohn Daniel Swensson
för begånget Enfalt hoor, då han blefwit wähl fägnad, och
när han gådt dädan* har han bedit Ryttaren Daniel Swens=
son hem med sig, men hans broder Swaranden Måns har
fölgdt med obuden då har han gifwit dhem Brännewijn
och dricka effter sitt ämbar, men dhe dermed icke will
at låta sig nöija, uthan druckit wattn, och honom
icke allena med oanständigt ord, uthan och med hugg
och slag öfwerfallit, och een der Skåhl sönderslagit, sampt
honom i dess egit huus een stoor hemgång giordt.
Swaranden Måns Swensson och dess broder Daniel neka
aldeles till dänna Espingens berättelse, förmählandes
att Espingen icke allena siälf stött skåhlen uhr handen,
på dem att han fallit i golfwet, uthan och dem både med
hårdrag sampt hugg och slag först angripit, beropandes
sig bägge till wittnes, Nämbdemannen Nils Böries=
son i Fröset, och Johan Hansson Ibidem. 1mo Nämndeman=
nen Nils Böriesson effter aflagd Eed berättade, att han icke
warit tillstädes när detta owäsnade emillan parterna wa=
rit, uthan effter twänne bud som Espingen till honom
sändt, har han omsijder kommit, då Espingen bedit ho=
nom wara wittne till den Caution som Måns Swensson
och Johan Hansson i Fröset trädde uth för Ryttaren
Daniel Swensson som han och war, då såg han att
Måns bad Espingens hustru pänningar för Skåhlen
den han icke emothtoga wille, ytterligare hörde
han att Espingen kallade Måns horafrijare, och lij=
tet dereffter tog up ett wedeträä och slog effter Måns
men kunde i den hastigheten som det skiedde icke see om
han träffade eller rykade[?] honom, sedan har Måns tagit
ett wedeträä, men om det war detsamma säger han
sig icke kunna weta, emädan han wände sig åth bordet
att sättia ifrån sig ett brännewijns glaas, och när han då
kom att stillia dem åth, har Espingen Legat omkull
på wedehögen och warit mycket blodig och illa Slagen
och hafft ett stordt hohl i hufwudet, och sedan Måns
warit utkommen, skall han åter williat in igen
som Nämbdemannenz hustru för honom berättadt. 2do Johan
Hansson som Syskonbarn med Swaranden uthan Eed be=
rättade att Ryttaren Daniel Swensson williat dricka
wattn af een skåhl hoos Daniel Esping i Frösedt, men
Espingen det williat förwägra, och sagdt Jag har
både öhl och brännewijn i mitt huus att gifwa dig, och
i det dhe så naggades om wattn, skåhlen hafwa dhe
bägge släpt dhen i golfwet att hon gådt sönder, dess=
uthan hörde han huru Espingen åtskilliga gånger
williadt taga honom i arrest, oansedt både han
Nembligen Johan Hansson såwähl som Måns Swensson
willia gå i Caution; Daniel Esping säger att hans
Mahning war att willia hafwa Caution för den hemgång dhe
då giorde.
Resolution. Emädan af wittnens Nämbdemannens Nils Böriessons
i Fröset, och Johan Hansson Ibdem, bewittnande befinnes
detta måhl icke kunna till någon hemgång för lydia, emädan
Swaranden icke med wredzmode till Kiäranden kommit, kiäran=
den och honom både med skiälz ord och elliest först öfwerfallit,
och han således icke har foog om någon hemgång att klaga, i an=
ledning af 8 Cap: Ed[-] L:L:; för dhenskull plicktar Da=
niel Esping för oqwädens ord på Swaranden af hooorfrijare effter
43 Cap: Tingmålbalken L:L: dess 3tie och Swaranden Måns Swens=
son för ett kiöttsår på Kiäranden dess 6 Marker[?] i anledning af 10
Cap: Såramåhls[-] L:L:, Blifwandes för det öfriga Daniel Esping
alfwarligen åtvarnad* och förmant att hädan effter taga sig till
wahra för [-] för[-] ingrep så wähl i denna som
Executions* Embeten, hwarom Ransakningen synes willia
honom något gravera, så kiärt honom är att undwijka
det Straff som Lag och Kongl: Maj:tz förordning för=
må och innehålla.”
* hemgång: svårare hemfridsbrott bestående däri att man begiver sig hem till en annan i avsikt att skada honom själv eller någon som hör till hans hus [SAOB]
* caution, kaution: borgen för någon icke skall avvika från viss plats, att denne efter viss tid skall åter ställa sig till myndigheternas förfogande [SAOB]
* dädan: därifrån [SAOB]
* åtvarnad, åtvarna: göra någon uppmärksam på något [SAOB]
* Executions, exekution: utförande, verkställande [SAOB]
”Fjärdingmannen Danill
Esping Sakfäld wid
sensaste Ting pliktar för
oqwädens ord emoth Måns
Swensson i Hökhult des
3 marker.
Dito Måns Swensson
för ett kiöttsår på Espin=
gen 6 marker.”
Sammanfattning: Änkan Märit Börjesdotter i Hult, Asa socken, stämmer Lars Nilsson i Gammalstorp för skulden av två skäppor råg som hon hade sått på sin mark, samt för att han behållit en tälgyxa och en lie, och för ersättning för användningen av hennes häst. Lars erkänner att han mottagit de två skäpporna utsäde men hävdar att ingen skörd blev resultatet, även om han går med på att betala skulden. Parterna enas om att Lars ska betala 10 mark silvermynt för rågen, 16 öre för tälgyxan och 5 öre för lien. Lars ska även betala 24 öre i rättegångskostnader till Märit.
Kärande: Änkan Märit Börjesdotter i Hult?, Asa (G)
Svarande: Lars Nilsson i Gammalstorp, Bäckaby (F)
”Änkian hustru Märit Böriesdotter i hult Åhsa Sockn
Norrwidinge härad Kiärände, och Larß Nilßon i Gammals=
torp Swarande, Angeende skuldfordran twå sliepper Rååg
som Kiäranden wid bemelte sn uthsått, och skall behållet een tälge=
yx, Een lija sampt Wedergiällning för häst bruuk
Emädan Swaranden icke Nekar med mindre han åthniutidt
dhe twå skieppers utsäde, som Kiäränden fordrar,
föregifwandes allena att ingen ähring* dereffter blefwit, men lijk=
wähl ährbiuder sig det samme ännu betahla, hwaröfwer såwähl
sen om höstbruket, Parterne godwilligen för Entes, att Swa=
randen gifwer änckian i ett för alt 10 mark Smt: sampt 16 öre Smt
för en tälgyx, och 5 öre Smt för een Lije som han äfwenwähl till=
står sig af henne undfått; Skohlandes derutöfwer i rättegångz=
omkostnad till Kiäranden ährlaggia 24 öre .” * ähring, äring: skörd; även allmännare inom jordbruk om utkomst eller försörjning [SAOB]
Sammanfattning: Ryttaren Anders Bengtsson i Gudmundsås stämmer Per Larsson i Målen för en häst som Per tog i förvar i Kalmar men som senare försvann. Parterna förlikas inför rätten och kommer överens om att Per Larsson ska betala 4 daler silvermynt till Anders Bengtsson och återlämna hans sadel. Rätten bekräftar deras frivilliga uppgörelse.
Kärande: Ryttaren Anders Bengtsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Per Larsson i Målen, Ramkvilla (F)
”Ryttaren Anders Bengtzson i gummenåhs kiärande, och Per
Larßon i Måhlen Swarande, Angående een häst som Swaran=
den skall tagit i förwahr i Calmar och sedermehra bortkommit Lå=
tit. Emädan Parterne äro i godo och wänligheet in=
för Rätten förlijkte, att Swaranden gifwer till Kiäranden
4 daler Smt:, och skaffar honom dess Sadell igen; Så blif=
wer denne deras frijwillige förlijkning af TingzRätten
Confirmerad och bekräftad.”
Sammanfattning: Gudmund Jonsson låter instämma sin granne i Näs, Bryngel Bryngelsson och hans hustru Märit Nilsdotter, för slagsmål och skällsord samt för skadad säd orsakat av svarandens getter. Hustru Märit Nilsdotter hade givit Gudmund Jonssons hustru en blånad och för det fick hon böta. Bryngel tillstår att hans getter kommit in på sin grannes åker och ersatte skadan. För skällsorden fanns dock ingen bevisning. Därmed förliktes parterna och dömdes vid vite om två oxar om de bråkade igen.
Kärande: Ryttaren Gudmund Jonsson i Näs, Fröderyd (F)
Svarande: Bryngel Bryngelsson i Näs, Fröderyd (F)
Svarande: Märit Nilsdotter i Näs, Fröderyd (F), gift med Bryngel Bryngelsson
Omnämnd: Elisabet Svensdotter i Näs, Fröderyd (F), gift med Gudmund Jonsson
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Nils Gudmundsson i Västerkvarn, Fröderyd (F)
”Ryttaren Gudmund Jonsson i Nääs kiärande, och Bryn=
gel Bryngellsson Ibidem sampt dess hustru Märit Nillsdotter
Swarande, angående Slagzmåhl och skiällzord, sampt skada
uppå Sääd af Swarandens gietter hwaröfwer klagas.
Emädan bägge Parterer måste tillstå att dhe å både sij=
dor hafft oduglige giärdes gårdar, ehuruwähl Swarandens
Båckar eller gietter hafwa giordt skada på kiärandes Säd,
och Swaranden tillbiuder gifwa honom dherföre i förlijk=
ning 1 skieppa hafre, så hafwa kiäranden sig dher med att
nöija låta; Och som Swarandens hustru Slagit kiärandes
hustru Lisbet Swensdotter een blånad effter fiärdingzmannens
Daniel Espingz och Nils Gudmundzsons i Wästra qwarn In=
tygande och bewittnande; Så plichtar hon dherföre sine
3 marker Smt; hwad Skiälsorden widkommer som Swaranden der=
till aldeles nekar och kiäranden icke heller bewijsa gitter,
Blifwer Swaranden för wijdare tillmähle i dhet måhlet be=
frijadt, och som dhe för alt öfriget med handsträckiande
inför Rätten förEnas, så blifwer samma förening wid
wijte af ett par Oxar, halfparten till TingzRätten, och half=
parten till Socknens fattige effter Parternes begifwande,
befästad, som den skall wara förfallen till att utgifwa
som hädan effter dhen ena eller andra i någon måtto med ord
eller giärningar förättar och förolämpar, eller föroläm=
pa och förorätta låter.”
Sammanfattning: Fortsatt rättegång mot soldathustrun Kerstin Persdotter som vid senaste mantalsskrivningsmöte i Fröderyd erkänt hor med soldaten Håkan Persson, båda från Hökhult. Enligt vad Kerstin nu berättar har hon aldrig umgåtts med någon annan än ryttaren Daniel Svensson, även han från Hökhult, men att denne förmått henne att göra ett erkännande på Håkan Persson. I gengäld hade Daniel lovat henne en ansenlig gåva. Forts från 1700-06-07 §2. Forts 1700-10-18 §62.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Kerstin Persdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Håkan Persson i Hökhult Södergård, Fröderyd (F), gift
Svarande: Ryttaren Daniel Svensson i Hökhult, Fröderyd (F), ogift
Omnämnd: Soldate Måns Jönsson i Hökhult, Fröderyd, gift med Kerstin Persdotter.
Vittne: Jöns Jonsson i Kallsjö, Fröderyd(F)
”Chronans Länsman Wälbetrodde Swen Löfman framstälte
Soldatekohnan Kierstin Persdotter i Hökhult, hwilken
sedan senaste Ting wid Jönkiöping Slått suttet fängzlig,
emädan hon /: som wid förledit Ting angaf :/ wid Mantals=
skrifningen i Frödery förledne Påskafton uthi kyrkioher=
dens Ehrewyrdige Magister Anders Bomans Mantals Com=
missariens, Länsmannens och samptelige då wahrande all=
moges närwahro, bekiändt sig hafwa bedrifwidt hoordombs
Synd med giffte Soldaten Håkan Persson för Söregårdh Roote i
Höökhult, hwilken då war frånwahrande wid Regementet, för=
uthan dhet hoor hon elliest med Ryttaren Daniel Swensson i Hök=
hult begått, och han wid senaste Ting blefwidt Saakfäld före.
Stältes och jämbwähl henne till Confrontation Soldaten
Håkan Persson som tillija med Kohnans man Soldaten Måns
Jönsson sedermehra hemkommit.
[-]: Och ehuruwähl TingzRätten förehölt henne, med alla
Christelige förmahningar, att bekiänna rätta sanningen,
så påstod hon alt framgent i det högsta, att hon med honom
alldrig hafft beställa, utan att dhet skall warit Ryttaren
Daniel Swensson och hennes samråd att bekiänna på honom
som frånwahrande wahr, och skall ändå Ryttaren låfwat
henne dherföre een ansenlig gåfwa.
Jöns Jonsson i Kalfsiö som wed senaste Ting [-], effter
aflagd Eed berättar att när han förledne Sommar ett åhr
sedan 8te dagar effter Midsommar om een Lögardag affton hölt
på stäckia een hööstack, och Soldaten Håkan Persson kom
dherutmed gåendes, bad han honom hiälpa sig häfwa up
något höö, som han och giorde, då och förbemelte kohna jämb=
wähl was hoos honom att arbeta, när dhe fölgdes åth
öfwer giärdet, mädan dhe hafft bägge een wäg, men om
han fölgde henne in i torpet, weet han icke.
Effter Ryttaren Daniel Swensson icke är tillstädes, skall han
till mårgon inkallas med henne Confronteras, om dhen bekiän=
nellssen hon giör af samråd att beskylla dhenne Håkan, på dhet
Ryttaren dherigenom skulle undslippa; dhå och Länsman=
nen alle dhe öfrige Skiähl wittne och bewijs han kan hafwa
framskaffa måtte.”
Sammanfattning: Fortsatta förhör med vittnen angående soldathustrun Kerstin Persdotters egna påstådda hor med den före detta soldaten Håkan Persson, båda boende i Hökhult. Vittnena Anders Persson, Olof Persson och Bonde Månsson i Hökhult, samt Simon Månsson i Kristerstorp, berättar samstämmigt att ingen vetat om, sett eller hört något rykte om umgänge mellan Kerstin och Håkan. Forts från 1700-10-16 §23. Forts 1700-10-19 §82.
Vittne: Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Olof Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Bonde Månsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Håkan Persson i Hökhult Södergård, Fröderyd (F)
Svarande: Konan Kerstin Persdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Vittne: Simon Månsson i Kristerstorp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Ingrid Larsdotter i Kristerstorp, Fröderyd (F), gift med Simon Månsson.
”Anders Persson, Oluf Persson och Bonde Månsson i
Hökhult effter aflagd Eed hwarför sig serskilt wittnade.
1. Anders Persson säger att han aldrig hwarken sedt, hördt
säijas eller tahlas att deras Soldat Håkan Persson, som
Lijkwähl nu tagit förlof och afskied, hafft något umgiänge
med kåhnan Kierstin Persdotter, icke heller sedt eller
hördt att hon gått till honom eller sökt något umgiönge
med honom i någon måtto.
2. Oluf Persson berättar i Lijka måtto effter tillfrågan att
han aldrig hwarken sedt dhe anklagade personer gå
till hwarandra i deras torp eller i någon måtto hördt
säigas dhet skulle dhe hafwa med hwarandra någon oloflig
beblandellsse, utan att dhet altijd tillförende hördt
ährliget och gått om dhem för än nu detta upkommit.
3. Bonde Månsson Lijka berättellsse med dhe förre, tilläggan=
des och wittnar att Soldaten Håkan Perssons hustru för
2 åhr sedan wijd pass skall blifwit död, så att hon den
tijden hon blifwit hafwande skulle warit änkling, hwil=
ket Länsman Löfman jämbwähl berättar.
4. Simon Månsson i Christorp effter aflagd Eed berättar
att han eller dess hustru Ingred Larsdotter, som warit
änkia dhen tijd kåhnan skall blifwit med barn, och
Soldaten warit till hemwist hoos bemelte Ingred Lars=
dotter aldrig hwarken sedt eller hördt något oährligit om
bemelte Soldat eller kåhna för än detta ryckte utkommet och
hon blifwit fängzlat och grijpen.”
Sammanfattning: Fortsatta förhör med vittnen angående soldathustrun Kerstin Persdotters egna påstådda hor med den före detta soldaten Håkan Persson, båda boende i Hökhult. Vittnena Nils Jonsson och Jon Persson i Hökhult berättar samstämmigt att ingen vetat om, sett eller hört något rykte om umgänge dem emellan. Tingsrättens dom blir att man inte tror på Kerstins påstådda otrohet med Håkan Persson, utan dömer henne för begånget hor med ryttaren Daniel Svensson, även han från Hökhult. Forts från 1700-10-18 §62.
Svarande: Kerstin Persdotter i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Nils Jonsson i Hökhult Assaregård, Fröderyd (F)
Vittne: Jon Persson i Hökhult Assaregård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldaten Håkan Persson i Hökhult Södergård, Fröderyd (F)
Svarande: Ryttaren Daniel Svensson i Hökhult, Fröderyd (F), ogift.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Vittne: Anders Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Olof Persson i Hökhult, Fröderyd (F)
Vittne: Bonde Månsson i Hökhult, Fröderyd (F)
”Nills Jonsson och Jon Persson i Hökhult Assaregården
på hwars ägor Kåhnan Kierstin Persdotter bodt, effter af=
lagd Eed berättade, 1/ Nills Jonsson, att han aldrig sedt be=
melte Kierstin Persdotter omgåtz* med Håkan Persson
icke heller han gått till henne i torpet, dhet han weet eller
kunnat blifwa Warsse, har icke heller någonsin hördt
dhet rycktet för än Mantals skrifningen war i Frödery
och hon blef fasttagen;
2/ Jon Persson lijka berättellsse
kohnan såwähl som Ryttaren Daniel Swensson förehade
innom lyckta dörar, hwarwijd hon med gråtande tåhrar
ytterligare påstår att Daniel Swensson henne bedit bekiän=
na på Soldaten Håkan Persson som frånwahrande wahr,
men Daniel dher till såwähl nu som wijd sidsta Ting för=
nekar.
Resolution: dhet hafwer TingzRätten icke allena både wijd senaste
Ting och nu, med alle Christelige åtmahningar förmahnt Koh=
nan Kierstin Persdotter, sampt Soldaten Håkan Persson
hwilken effter Länsmannens Löfmans, Andersas, Olufz och
Bondes i Hökhult betygande, skall redan warit änckling
när hon blefwedt hafwande, att bekiänna rätta sanningen
om dhe med hwarandra någon hordombs Synd bedrifwit,
utan och åtskillige wittne som dherom någon wettskap förmentz
hafwa Eedeligen afhördt och Examinerat; Och som dhe bägge
högeligen och eenständigt neka, wittnen icke heller någon
anledning gifwa som dhem gravera kan, utan alla enhelle=
ligen betyga dhet dhe hwarcken hördt, sedt eller förstådt
annan än ährliget och godt med dhem för än detta ryckte
af henne egen mund ut kommit; Altså i anledning af
29 dommaregl: icke något annan uppenbahrer täckes
plicktandes kohnan Kierstin Persdotter för dhet med
Ryttaren Daniel Swensson i Hökhult begångne änke
hoor effter Straffordningenz 1 punct 80 Daler Smt, stånda 3
Söndagar å rad på plickepallen, och dherefter uppenbahra
kyrkioplickt, och som hon eij orkar botenn, plicktar
hon med Rijsslijtande.”
* omgåtz: umgåtts
Sammanfattning: Nämndemannen Nils Börjesson och Daniel Esping i Fröset lade oenighet bakom sig och ingick förlikning med vite om tjugo daler smt.
Kärande: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Dhet emillan Nämbdemannen Nills Böriesson
i Frösset och Fiärdingzmannen Daniel Esping instämbde
måhl om tillwijtellsse af tiontehlan, är uppå fiärding
mannens anhållande dhem emillan förlijkt, att dhe som
grannar tillsammans all träta och oenigheet uphäfwa
och med all sämia och enigheet hädan effter hwarandra
bemöta, utfästandes i Wijte 20 Daler Smt, som dhen skall
utgifwa som hädan effter dhen ene eller andre med
ord eller giärningar i någon måtto förmåhr giör eller
genom andra förorätta eller förolämpa söke hwilken
förlijkning som dhe närwarande bägge tillstå af Tingz=
Rätten bekräfftad warde.”
Sammanfattning: Per Hemmingsson och hans hustru från Knutstorp beskylls av Bengt Jonsson från Knutstorp och Sven Håkansson från Ärnamåla för påstådda förkomna pengar och andra saker som skall ha skett vid uppläsningar av den avlidne Håkan Perssons kista för fem år sedan. Per Hemmingsson medger att han tvenne gånger läste vid sin morfar Håkan Perssons kista på begäran av sin mormor Ingegärd Persdotter, men nekar till att ha något att göra med de förkomna pengarna och sakerna att göra. Eftersom kärandena uppvisade ett intyg från den fjärde oktober med bekännelser av olika slag gjorda av Ingegärd Persdotter inför kyrkoherden Andreas Boman, skjuts ärendet upp till nästa ting. Under tiden ska nämndemännen Filip i Skärbäck och Nils i Fröset, tillsammans med prästen och berörda parter, undersöka Ingegärd Persdotters vittnesmål och utförligt rapportera till rätten för att klargöra situationen. Forts 1702-01-31 §71.
Kärande: Bengt Jonsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Kärande: Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Per Hemmingsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Persson, avliden.
Omnämnd: Änkan Ingegärd Persdotter, varit gift med Håkan Persson. Mormor till Per Hemmingsson.
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Bengt Jonsson i Knudztorp och Swen Håkensson i
arnemåhla Kiärander, och Per Hemmingson i Knutz=
torp med des hustru Swarande; Angående dhet skall
Per Hemmingsson för 5 åhr sedan hafwa upläst Sahl. Hå=
kan Perssons kijsta medan han warit obegrafwen, hwar=
igenom någre penningar förmehnes wara förkombne,
Och vice verssa, angående obewijselig beskylding som
förmehnes.
Thet tilstår fuller Per Hemmingsson att han effter sin
Mormoders och Mattmoders hustru Ingierd Pers=
dotters begiäran twänne gånger åth henne upläst des
afledne Mans kista, men dermed icke wijdare sig
befattat; Men som kiäranderne upwijsa een Attests
af dh. 4 sidstledne Octobris, som är aldeles af olijka inne=
håld med dhe bekiännelße som förbemelte, hustru Ingierd
giort för Kyrkioherden Ehrewyrdige Hr Anders Boman,
Altså blifwer detta måhl till nästa ting upstält, Sko=
landes I medlertijd uti förbemte Hr Kyrkioherdens
och wederbörandernes Närwahro, Nämbdemännen Philip
i Skiärbäck och Nills i Fröset, granneligen måge inhämp=
ta förbem:te hustru Ingierdz bekiännelße, hwilken för
ålderdombs Swagheet till Tinget icke kan komma, såwähl
om kistans upläsande som den förkombne och åter igien
fundne skieden med mehra, gifwandes dherom sedan
TingzRätten een fullkomblig uplyßning.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låtit instämma Måns Nilsson i Lassabygget för en stulen tågesäck (ryggsäck?). Måns Nilsson å sin sida stämmer Daniel Esping för ärekränkande beskyllning. Häradsrätten avvisade emellertid målet då både stölden och ärekränkningen hänvisades till Östra häradsrätt.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Måns Nilsson i Lassabygget, Hultsjö (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Cronans Lähnsman Wällbetrodde Swen Löfman instämbdt
Måns Nilsson i Lassabyget för en Tågesäck som
uppå Marknadswägen ifrån Hwetlanna förledne
hälgen messe uthij Ryrsiöby, från fiärdingzman
Daniel Esping skall tagen wahra, hafwande bemelte
Måns Nilsson vice versa instämbdt Daniel Es=
ping för ährerörig* beskylldning.
Resolution: Såsom detta förmendte afhändande är skiedt
i Östra häradt, så kan denna Tingz Rätten sig
der med icke befatta uthan det blifwer Parterna
här ifrån och till den [-] Östra häradz Tingz Rätt
remitterade, kunnandes i medlertijd det V: V.
instämbde måhlet, om ährewörig beskyllning icke
heller uptagas och af giöras.”
* ährerörig, ärerörig: innebär något kränkande för en persons heder och ära [synonymer.se]
Sammanfattning: Fortsättning från senaste tinget där Bengt Jönsson från Knutstorp och Sven Håkansson från Ärnamåla anklagade Per Hemmingsson och hans hustru från Knutstorp för stöld som skall ha skett då Per läste vid sin morfars kista. Å andra sidan beskylldes Bengt och Sven för obevisad anklagelse. Efter vittnesmål från prästen och nämndemannen Nils i Fröset visade anklagelserna sig inte ha något stöd och parterna enades om en förlikning. Parterna satte själva ett vite om 20 daler silvermynt som tingsrätten stadfäste. Forts från 1701-10-07 §12.
Kärande: Bengt Jönsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Kärande: Sven Håkansson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Svarande: Per Hemmingsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Persson i Ärnamåla, Bäckaby (F), avliden.
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Det wid senaste Ting instämbte måhl emillan
Bengt Jönsson i Knutztorp och Swen Håkons=
son i Ährnamåhla emot Per Hämmingsson
med des hustru Knutztorp angående en upläst
kista åth Sahl. Håkon Perssons änkia i Arnamåh=
la hwar igenom penningar förmehnes wahra bort=
kombne /: Vice Versa för obewislig beskyl=
dning :/ bewittnare så wähl Kiärkioherden i Frödery
Ehrewördige och höglärde Hr Magister
Andreas Boman genom sin Skrifwel=
så till Tingz Rätten, som Nämbdeman Nils i Fröset.
Nu seder mehra dem emellan alldeles wahra För=
lijkte, emedan Parterne befunnit det den till sine
klagemåhl inge skiähl och bewijß hafwa,
hwilken Förlijkning som dee nu när wahran=
da tillstå och betyga det dee hwarannan i ingen
måtto hafwa något att wijta*, annat än det
ährliget och gåt* är, så blifwer en sådan deras
förlijkning med det wijte dee sig sielfwa emil=
lan uthsat à 20 daler Smt, af Tingz Rätten Stadfästadt.”
* wijta, vita: intyga, styrka, bevisa, förkunna [SAOB]
* gåt: gott
Sammanfattning: Nils Gustavsson från Höreda fick genom flera vittnesmål från personer boende i Bäckaby socken, intyg på att han led av epilepsi.
Vittne: Måns Svensson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Sara Månsdotter, hustru i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Drängen Nils Gustavsson i Höreda, Ramkvilla (F)
Vittne: Bengt Jönsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Vittne: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Svensson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Såßom Måns Swenßon i Bädeby och hustru Sara Måns=
dotter Ibm Edeligen witna det drängen Nils Gustafsson
i Höreda Ramqwilla Sockn, såwähl Tommas meße dagen
som Juhle affton förledet ähr öfwer 7 gånger fallit i brott,
betygandes Jämbwähl Bengt Jönsson i Knutztorp,
Per Johansson i Bäckaby, Carl Nilßon i Pukekulla och
Nilß Swenßon Ibm. effter aflagd Edh att dee sedt bemelte
Nils om Tommasmeße dagen ligga i Klåckere Stugun
i Bäckaby illa Skick, och Tungan alt sönder bijten, och
som en läst Upswullen, så blifwer detta öfwer deras
wittnesmåhl här med till bewijs af Protocollet
meddehlat.”
Sammanfattning: Per Andersson och Nils Josefsson har stämt Karl Nilsson angående arv efter den avlidna hustru Malin Persdotter i Slageryd. Karl hänvisar till ett testamente från 1698, bevittnat av Per Sigfridsson, Nils Svensson och Sven Jönsson, där Malin testamenterat sin kvarlåtenskap till Karl. Per ifrågasätter testamentets riktighet, och ärendet skjuts upp till nästa ting för att vittnena ska instämmas och förhöras. Det noteras också att Nils överlåtit sina anspråk till Per. Forts 1702-09-17 §20.
Kärande: Per Andersson i Uggleryd, Hjälmseryd (F)
Kärande: Nils Josefsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Malin Persdotter i Slageryd, Bäckaby (F). Avliden.
Omnämnd: Per Sigfridsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils Svensson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Jönsson i Järstorp, Järstorp?
”Per Andersson i Ugglery och Nils Josepsson i Slageryd lå=
tet instämma Carl Nilßon i Pukatorp, Angående arff
efter frambledne hustru Malin Persdotter i Slagery.
Och ehuru wähl Carl Nilßon upwijser hustru Malin
Persdotters dhen 30 Martij 1698 giorde Testamente af
sin Qwarlåtenskap, i Per Siggessons i Pukatorp Nils
Swenßons Ibm och Swen Jönßons i Järstorp närwaro
uprättat, Lijkwahl som Per Andersson förmehna
samma Testamente icke wara ricktigt, blifwer detta
ährende till nästa Ting upstält; då förbemelte Witnen
som Testamentet öfwer warit behörigen böra instäm=
mas och deröfwer Examinerade blifwa, och som
Nils Josepsson tillstår att Per Anderßon tillhandlat sig
hans pratention*, så blifwer det uppå deras anhållan
här antecknadt.”
* pratention, pretention: anspråk, krav, fordran [SAOB]
Sammanfattning: Håkan Svensson i Fröset har försökt stämma fjärdingsmannen Daniel Esping för felaktigt indrivna sakören, men då stämningen skulle överlämnas i vittnes närvaro motade Daniel bort dem med en käpp. Tingsrätten beordrade kronans länsman att låta instämma Daniel Esping till nästa ting.
Kärande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröderyd, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Daniel Hansson i Fröset, Fröderyd (F)
”Det förmähler Håkan Swensson i Frösiö att han
wardt förordsakad af Nämbdemannen Per Andersson i
Skepperstad uttaga Stämbning på fiärdingzman Da=
niel Esping i Frödery, för 30 Öre Smt han af honom skall
upburit, och förmahnas dertill intet foog haft, Men när
han Stämbningen till honom williat lefwerera uthij
Daniel Hanssons i Fröset närwaro, har Espingen
med een kiäpp Jagat honom ifrån sig och ingen Stämb=
ning af honom anamma williat.
Resolutio: Emedan Daniel Esping förmahnas hafwa ohemult
upburit Saaköhres penningar af den som intet skylldig
warit, och äfwenwähl wanwördat Tingz Rättens Stämb=
ning, så bör han af Cronans Länsman derföre till
nästa Ting behörigen instämmas.”
Sammanfattning: Per Andersson i Uggleryd och Nils Josefsson i Slageryd stämmer Karl Nilsson i Puketorp angående arv efter hustru Malin Persdotter i Slageryd, Karls avlidna svärmor. Karl hänvisar till ett testamente från 1698, där Malin i vittnens närvaro ska ha tilldelat Karl all sin kvarlåtenskap. Vittnena Per Sigfridsson och Nils Svensson bekräftar testamentets riktighet, vilket leder till att rätten delvis godkänner det och ger Karl rätt till den avlidnas lösöre och andel av boet. Dock konstateras att inget arvskifte efter Malins avlidne make har gjorts och att försäljningsintäkter från bördsjorden inte kan inkluderas i testamentet. Rätten beslutar att ett korrekt arvskifte ska göras mellan arvingarna, där var och en får sin rättmätiga andel av jorden och övriga tillgångar. Ett inventarium ska upprättas i närvaro av nämndemän, och om parterna inte når en vänskaplig överenskommelse kommer rätten att avgöra frågan vid ett senare tillfälle. Forts från 1702-06-04 §53, Forts 1702-09-17 §38.
Kärande: Per Andersson i Uggleryd, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Nils Josefsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Malin Persdotter i Slageryd, Bäckaby (F). Avliden, svärmor till Karl Nilsson.
Vittne: Per Sigfridsson i Säby, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Svensson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Per Anderson i Ugglary på sin och Nils Joseps=
sons Wägnar i Slagery Kiärande, och Carl Nilßon
i Pukatorp Swarande, angående Arf efter fram=
ledne hustru Malin Persdotter i Slagery.
Det har fuller Carl Nilßon så wähl wid senaste
Ting som och nu wpwist det Testamente som
deß Swärmoder förbemelde hustru Malin Pers=
dotter i Slagery dhen 13 Martij 1698 i Witnens när=
waro skall giort till bemelde Carl af all sin Qwar=
låtenskap, Men som Per Anderßon samma Testa=
mente will Disputera*, är å senaste Ting Resol=
verat att dhe öfwerwarande witnen Edeligen af=
höras skulle, hwilka och nu efter aflagd Edh berätta,
Nembligen Per Siggeßon i Säby, Bäckaby Sochn,
att han warit tillstädes när Testamentet skiedt,
och sagt, till hustru Malin som då legat på sin
Sottesäng att Carl bedit honom höra uppå hen=
nes ord, om hon wille unna honom i hwad som
kan finnas efter hennes död, hwar till hon
swarat, Jag skall fuller det, ytterligare frågat
henne om hon tyckte det intet skulle agga*
henne att dhe andra barnen icke finge något
med, hon swarat nejmän, åter frågat om hon
då wille samtyckia dertill, hon swarat Jamen;
Nils Swenßon i Pukatorp som äfwen warit af Carl
Nilßon dijt kallander, berättar att han förbemelte
hennes ord hördt, och som Carl Nilßon således
bewijsar Testamentetz richtigheet, så blifwer
det så wijda af Tingz Rätten gillet och bekräftad
som det den aflednas Aflinge* och lösöhron utij deß
andheel af boet kan belöpa, Men som befin=
nes att intet Arfskifte effter hennes Sahlige Man är
giort och uprättat utan sådant till bägges dööd upp=
stäldt, sampt och dhe Pennigar hon för den
försålde börde jorden undfåt utij Testamentet
icke kunna Inberäknas, så bör emillan Par=
terne öfwer fädernet att tillbörliget Arfskifte
och dhelning skie, och Arfwingarne hwar
sin Portion af Jorde Penningarne undfå,
börandes Arfwingarne med [-] Edhe åter=
bära och upgifwa hwad dhe i Hemgift eller boo=
dhelar undfått, så att et Ricktigt Inventa=
rium utij Nämbdemännens Per Anderssons
i Skiepperstad och Nilßes i Fröset närwaro up=
rättat blifwa, då Tingz Rätten sedan att laga
uthslag dem emillan giöra will, så wijda dhe
i medlertijd sig i goda och Wänligheet icke
sielfwa förehna kunna.”
* disputera: yttra sig, orda [SAOB]
* agga: själssmärta, samvetsagg, plåga, oroa [SAOB]
* aflinge: förvärvad egendom [SAOB]
Sammanfattning: Per Andersson i Uggleryd och Karl Nilsson i Puketorp har nått en vänskaplig överenskommelse angående deras arvstvist. Karl betalar omedelbart 11 riksdaler Courant till Per, och båda parter avstår från vidare rättsliga anspråk. Tingsrätten bekräftar och stadfäster förlikningen. Forts från 1702-09-17 §20.
Kärande: Per Andersson i Uggleryd, Hjälmseryd (F)
Svarande: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Emedan Per Anderßon i Ugglary, och Carl Nilßon
i Pukatorp öfwrer dem den emillan warande strijdig=
heet om arf nu inför Tingz Rätten tillstå s[-]
Emillan i godo och Wänligheet wara förente, så att
Carl Nilßon nu straxt betahler Per Anderston
11 Rdr Courant, och sedan för alt wijdere tilltahl
i det måhlet skall wara frij och otilltahlt, så blifwer
een sådan dheras godwillige förlijkning af Tingz Rä=
ten Confirmerad och bekräftad.”
Sammanfattning: På frälsehemmanet Östra Slageryd och en fjärdedel av Skatterustningshemmanet Svensgården inträffade en olycklig brand den 30 december förra året. Husen i östra Slageryd värderades till 52 daler silvermynt, medan lösöret värderades till 153 daler och 81 öre silvermynt. Husen på fjärdedelen av Svensgården värderades till 33 daler silvermynt, medan lösöret värderades till 60 daler och 20 öre silvermynt. Åboarna på Östra Slageryd och änkan Britta Persdotter från Svensgården (står Storgården) uppfyllde kraven enligt lagens 35:e kapitlet i Byggningabalken, vilket visar att skadan inte berodde på försummelse eller vårdslöshet. Detta bekräftas med mitt häradshövdingens och häradets sigill för att möjliggöra rapportering till högt ärade herr Baron och Landshövdingen om det finns anspråk på ersättning för brandskadan.
Omnämnd: Åbon Per Persson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Åbon Nils Jönsson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Änkan Brita Persdotter i Slageryd Svensgård, Bäckaby (F)
”Såßsom uppå frälsehemmanet Östra Sla=
gery, och 1/4 af SkatteRustningz Stammen Swens=
gården Ibm. d. 30 sidstledne Decembri een
Olyckelig Brandskade sig tilldragit, Nembl:n
huusen af Östra Slagery wärderade till 52 Dlr
Smt des lößöhron 153 Dlr 81 öre Smt. husen af
1/4 på Swensgården Wärderade à 33 D smt
och Löösöhron 60 Dlr 20 öre, och åboerne af bemelte
Östra Slagery Per Perßon och Nils Jönßon och sampt
änkan hustru Brita Persdotter i Storegården
Jämblijkt 35 Cap Bbl LL: fylldt deß wåda
Eer att sådnat af rätten wåde [-] och eij
af någon försummelße eller wangömma*
skiedt; så blifwer detta till bewijs deröfr:e
under mitt Nampn och Häradz Signete med
dhelat på det dee om någon brendstodh ähr
hållande sig hoos Högwälborne Hr Baron
och Landzhöfdingen må kunna angifwa.”
* wangömma, vangömma: brista i tillsyn eller uppsikt över skötsel av något, försumlighet, oaktsamhet, vårdslöshet [SAOB]
Sammanfattning: Änkan Ingegärd Jonsdotter i Brohult klagar över förättat arvskifte efter hennes avlidne man, Jöns Svensson, där barnen från det tidigare äktenskapet tagit allting och inget lämnat till varken henne själv eller till hennes omyndiga dotter. Tingsrätten dömde till hennes fördel där hon berättigas halva boet och barnen, fyra från makens första äktenskap och ett från hans andra med Ingegärd, delar på den andra halvan. Vidare utsåg tingsrätten länsmannen Tor Jonsson att bevaka den omyndiga dotterns rättigheter samt tillsammans med två nämndemän vara med vid arvskiftet som nu skulle göras om.
Kärande: Änkan Ingegärd Jonsdotter i Brohult, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Kerstin Jönsdotter i Brohult, Hjälmseryd (F), dotter till Ingegärd Jonsdotter.
Svarande: Sven Jönsson i Brohult, Hjälmseryd (F)
Svarande: Djur Svensson i Hillafällan, Hjälmseryd (F)
Svarande: Håkan Larsson i Bjärknäs, Hjälmseryd (F)
Svarande: Måns i Boatorp, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Jöns Svensson i Brohult, Hjälmseryd, avliden och varit gift med Ingegärd Jonsdotter.
Omnämnd: Sven Jönsson, son till Jöns Svensson i första giftet.
Omnämnd: Elin Jönsdotter, dotter till Jöns Svensson i första giftet.
Omnämnd: Ingefrid Jönsdotter, dotter till Jöns Svensson i första giftet.
Omnämnd: Kerstin Jönsdotter, dotter till Jöns Svensson i första giftet.
Omnämnd: Kerstin Nilsdotter, avliden och varit gift med Jöns Svensson.
Omnämnd: Länsmannen Tor Jonsson i Hällaryd, Stockaryd (F)
”Änkian hustru Ingierd Jonsdotter i Brohult Uppå egna
och sin dotters Kierstin Jönsdotters wägnar kärande, och
Swen Jonsson i Brohult, Diur Swensson i Hillafälla,
Håkon Larsson i Biärknäs sampt Måns i Boarp Swa=
rander, angående Jembkning i det arfskifte som öfwer
dess afledne Mans Jöns Svenssons ägendomb, i förleden
wåras skall wara förättat.
Emedan Änkian hustru Ingierd Jonsdotter Jemblijkt 15
Kap: ärfdabalken LL klandrar det arfskifte som dhen 9
Martij sidsledne är upprättadt, efter som hennes Omyn=
dige dotter Kierstin Jönsdotter ingen arfpart är be=
räknat wijdare, än skall hon den samma inne uthij Mo=
derens halfdehl af Boet hafwa att åthniuta. Så
giwes bemelte hustru Ingierd Jonsdotters tahlan witzord,
som innan Natt och åhr till Jembnade [-] dehla.
Och som Diur Swensson tillstår, att frambledne Jöns
Swensson tagit sin hustru i haluabo, så bör derwid
förblifwa, och arfskiftet således inrättas, sedan Barn=
sens af första Kullen, Swen Jönssons, Elin, Ingefred
och Kierstin Jönsdotters möderne är aftagit, som
berättas långt för detta skiedt wara, Inventeras
all ägendomben, hwar till Jämbwähl lijkmätigt
12 Cap: Giftobalken LL återbäras 2/3 af dee Boosdeh=
lar i Warande gifte med första hustrun
Kierstin Nilsdotter, äro utgifne, och uthij een Summa
sammanslås, hwarutaf först giäld och Skuld, der
någon wara skulle giäldes änkians fördehl henne
effter laag beräknas, sampt allt det öfriga mitti
tu Skiftas, den Ena hällften till änkian allena,
och den andra till samptliga barnen, af hwilken
senare, Uppå den omyndige Kierstin Jönsdotter 1/6
belöper. Till förbemelte arfzdehlnings förättande,
förordnas länsmannen Thor Jonsson och Nämb=
demännen Per Brenning sampt Johan i
Starrhult, skohlandes och länsmannen wid arf=
skiftet låta sig wårda om den omyndigas Rätt, hwil=
ken Modren sedan med nästa Frände råde Jemb=
lijkt 15 Cap: gifftobalken LL: hafwer att wårda, e=
medan hon ogifft är.”
Sammanfattning: Pigan Ingegärd Svensdotter i tjänst hos Åsle Persson i Skepperstad, låter instämma Daniel Esping, svarande, för det han kallat henne för hora. Daniel tillstår att han kallat henne för det i hastigt mod. Forts 1703-06-04 §48.
Kärande: Pigan Ingegärd Svensdotter i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nämndemannen Johan Svensson i Hagelsås, Nävelsjö (F), bror till och förmyndare för Ingegärd Svensdotter.
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Vittne: Åsle Persson i Skepperstad Nedergård, Skepperstad (F)
”Pigan Ingierd Swensdotter i Skiepperstad, Jämpte
dess broder och förmyndare Nämbdemannen
Johan Swenssoni Hagelåhs Östra härad kiäran=
des och Fierdingzmannen Daniel Esping
Swarande, angående beskyldning för hoora, och att
hon skohlat skillt sig af med Barn.
Kiäranden beropar sig till witne Åsle Persson i
Nedergården Skiepperstad, hwilken effter aflagd
Eed berättade, det Daniel Esping sagt åth honom
att han föder een hoora hoos sig, nembligen Pij=
gan Ingierd, och att hon hängt sig på Åsle Pers=
sons Logeballkar; Daniel säger att det kan
wara stoor Saak om han kallat een sådan hoora i
hastig heet.”
Sammanfattning: Drängen Måns Jonsson och Ingegärd Persdotter anklagas för att ha begått lönskaläge på Sätesgården i Säby där båda arbetat. Ingegärd födde strax efter föregående jul ett barn som tyvärr avled strax därpå. Eftersom båda erkänner synden, döms de skyldiga och drängen ska betala 40 mark och kvinnan 20 mark silvermynt. Dessutom skall båda genomgå offentlig kyrkoplikt. Drängen förväntas betala kvinnans böter som en del av den förlikning som annars var bruklig.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Drängen Måns Jonsson i Säby, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Ingegärd Persdotter i Säby, Bäckaby (F)
”Cronones länsman Wälb:t Swen Löfman, anklagar drän=
gen Måns Jonßon i Säby, och Qwinfolket Ingierd
Persdotter, för dem emillan begångit lön=
skeläger, skiedt på Sätesgården Säby i Bäckeby
Socken, hafwandes hon födt barnet lijtet effter
Juhl nästförledne, som straxt dereffter dödt.
Såßom dee bägge tillstå Synden, så dömmes dee skyl=
dige att plickta, han 40 mark och hon 20 Smt:, Ståendes sedan
bägge upenbara kiörkioplikt, och bör drängen utläg=
ga böterne för henne i stället för den den förlijkning som
elliest plägar wara wanlig.”
Sammanfattning: Klockaren Per Jonsson i Bäckaby och drängen Nils Karlsson i Hökhult har stämt flera personer, nämligen tremänningsryttaren Johan Larsson, bonden Sven Djursson, Anders Germundsson, drängen Anders Mårtensson, drängen Jon i Bäckaby samt fem pojkar angående ett utkommit rykte om påstådda olovliga kontakter med Per Jonssons dotter och Nils Karlssons fästmö, Margareta Persdotter. Detta rykte sade att hon skulle haft umgänget med drängarna Anders Mårtensson och pojken Adam Jönsson. Flera vittnesmål stödde delvis ryktet medan andra talade emot det. Forts 1703-06-03 §78.
Kärande: Klockaren Per Jonsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Kärande: Drängen Nils Karlsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Tremänningsryttaren Johan Larsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Bonden Sven Djursson i Hörnebo, Fröderyd (F)
Svarande: Anders Germundsson i Bråten, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Anders Mårtensson i Säby, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Adam Jönsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Anders Jakobsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Per Jonsson i Kyrkotorp, Ramkvilla (F)
Svarande: Pojken Erland Larsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Jakob i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Johan Persson i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Svarande: Drängen Jon i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Pigan Margareta Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), dotter till Per Jonsson och fästmö till Nils Karlsson.
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F), far till Nils Karlsson.
Omnämnd: Pigan Ingegärd Nilsdotter
”Klåckaren i Bäckaby, Per Jonsson och drängen Nils Carlsson i Hökhult, låtit instämma Tredingz Ryttaren Johan Larsson för Slagery, Bonden Swen diurs= son i Hörneboda, Anders Giermundßon i Bråten och drängen Anders Mårtenßon i Säby, sampt poijkarne Adam Jönsson med Anders Jacobsson Bäckaby, Per Jonsson i Kiörkiotorp och Erland Lars= son i Rößåhs, samt Jacob i Puketorp, Jempte Sol= daten Johan Perßon för Swijnary och drängen Jon i Bäckaby, angående utkommit tahl och ryckte Uppå Kiärandens Per Jonssons dotter och Nils Carlssons Fä= stemöö, Pijgan Margareta Persdotter i Bäckaby, som skulle hon med drängarne Anders Mårtenßon och Adam Jönsson haft olofliget omgiänge. Det tillstår Swen Diurßon i Hörneboda att han sagt till Carl i Puketorp hurusom Anders Mårten= son legat med dess sons Nils Carlssons fästemöö Margareta Persdotter utij een kåhlagraaf*, Påstå= endes att Tredingz Ryttaren Johan Larsson det för honom berättat och att han allena williat wardna Nils deröfwer. Johan Larson är nu från= warande, Anders Giermundßon i Bråten tillstår att när han een gång med flere i förleden Juhlas ett åhr sedan, warit i Säby utij lekestugu och Poijken Erland sagt för honom att 2nne Folck Nembl:n drengen Anders Mårtenßon och Pijgan Marga= reta gått in Swijnhuset, har Anders Giermund= son stängt dören till för dem, och satt knappen fö= re, efftersom ingen williat swara honom när han ropat, Men sedan skall Anders Mårtenßon Skurit af Bandet och gått uth, drängen Anders Mårtenßon tillstår att han warit med henne utij Swijnhuset, men för den ordsaken skuld att dee williat giömma sig undan några andra af lekefolcket som williat hafwa dem med sig till Rößåhs. Poijken Per Jonßon i Kiörkiotorp säger att han sagt det han hörde det Anders Mårtenßon sagt åth Mar= gareta inne utij Stugan, låt mig ligga hoos dig, hwartill hon swarat, kom och gack icke. Drängen nekar dertill alldeles. Drängen Anders Mårtenßon tillstår, att han sagt för Nils Carlsson, att Poiken Adam Jönsson williat Bakbinda dess fästemö Margareta uppå ett Rågla i Bäckaby. Nils Carlsson påstår att han sagt det han hade bakbundit henne. Poijken Anders Jacobson berättar att Adam Jön= son i Wintras een gång uppå loogen hoos Klåckaren i Bäckaby, bedit att Anders Jacobßon wille hielpa ho= nom bakbinda Margareta så skulle dee bägge lig= ga hoos henne, hwilket Anders Jacobsson sedan för Nils Carlsson sagt, och huruledes hon komma till måtta då dee ståt att wijda sammans ett halm= band. Pijgan Ingierd Nilsdotter tillstår att hon hör= de samma tahl, och att Margareta så wähl som Anders bedit Adam Skiämmas. Drängen Jon i Bäckaby Klåckaregården, berättar äfwenwähl att Anders Mårtenßon sagt för honom, hurusom Adam skulle hafwa bakbun= det Margareta.”
* kåhlagraaf, kolgrop?: troligen en grop efter en kolmila.
Sammanfattning: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd anklagar drängarna Måns Jonsson, Jon Andersson och Anders Mårtensson för att ha uppträtt olämpligt i hans hem på prästgården under hans frånvaro, söndagen efter Allhelgonadagen. Han påstår att de suttit vid hans bord, rökt tobak och betett sig opassande. Drängarna förnekar anklagelserna och hävdar att de varken rökt eller gjort något olämpligt, och ber om förlåtelse för de övriga anklagelserna (oklart vad som åsyftas). Eftersom inga bevis kunde presenteras för deras skuld, frikänns de av rätten med en sträng varning.
Kärande: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Svarande: Drängen Måns Jonsson i Säby, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Jon Andersson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Anders Mårtensson i Säby, Bäckaby (F)
”Kiörkioherden i Frödery Ehrewördige Magister
Anders Boman kiärande, och drängarne Måns
Jonsson i Säby, Jon Andersson i Bäckaby, och Anders
Mårtenson i Säby Swarander, angående det dee utij Hr
Kiörkioherdens frånwaro, warit utij Prestegården
Frödery, Söndagen efter Allhelgonne daag sidstled=
ne, och någon otijdigdheet* föröfwat.
Det påstår fuller Hr Magisteren och Kiörkioherden,
att Swavanderne satt sig wid hans bord, rökat Too=
bak och mera Otienlig* åthbörd* utij hans huus, och
i hans frånwaro föröfwat, Men som Swaranderne
högeligen dertill neka, med påstående att dee hwar=
ken något Tobak röökt, eller någon annen för=
grijpeligheet* begått; Bediandes för det öfrige om
förlåtelse, och dem icke heller någet sådant öfwer=
bewijses, så blifwa dee med alfwardsamb åthward=
ning, för detta Kiäremåhl frijsagde.” * otijdigdheet, otidighet: oanständighet, fräckhet, oförskämdhet, opassande, oanständigt beteende [SAOB]
* Otienlig, otjänlig: olämplig [SAOB]
* åthbörd, åtbörd: beteende, uppträdande [SAOB]
* förgrijpeligheet, förgriplighet: misstag [SAOB]
Sammanfattning: Kyrkoherden i Fröderyd, Andreas Boman, stämmer Ingegärd Persdotter i Bäckaby ryttartorp, hennes mor Inga Eriksdotter och flera andra kvinnor, för att klargöra födseln, dopet och döden av Ingegärds oäkta barn. Ingegärd berättar att hon födde barnet i de andra kvinnornas närvaro, men att det avled natten efter. På grund av barnets svaga tillstånd döpte modern själv barnet. När ingen ville syna det döda barnet, förde Ingegärd det själv till kyrkan och lade det i ”tråckenhuset” för granskning. Vittnena bekräftar berättelsen, och rätten frikänner kvinnorna eftersom inga lagbrott mot kyrkolagen påvisas. Se även 1703-06-02 §18.
Kärande: Kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Svarande: Kvinnfolket Ingegärd Persdotter i Bäckaby ryttartorp, Bäckaby (F)
Svarande: Inga Eriksdotter i Bäckaby ryttartorp, Bäckaby (F). Mor till Ingegärd Persdotter.
Svarande: Hustrun Kerstin Nilsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Hustrun Ingegärd Månsdotter
Svarande: Pigan Märit Arvidsdotter i Bäckaby torp, Bäckaby (F)
Svarande: Pigan Ingegärd Nilsdotter i Bäckaby Storgård, Bäckaby (F)
”Dito Hr Kiörkioherde låtit instämma Qwinfolcket
Ingierd Persdotter på Bäckaby Rytteretorp, deß
Moder Inga Ericksdotter sammastädes, sampt
hustru Kierstin Nilsdotter i Rößåhs, hustru In=
gierd Månsdotter, Pijgan Märit Arfwidsdotter i Bäcka=
bytorp och Pijgan Ingierd Niltsdotter i Bäckaby Store=
gården, angående ett Oäckta barn som Ingierd
Persdotter födt, att giöra besked om deß Födel=
se, döpande och dööd, sampt huru det kommit
så hembligen till Kiörkan att ingen wetat
deraf.
Qwinfolcket Ingierd Pärsdotter, hwilken det Oäkta
barnet födt och åfwanföra in Protocollo derföre
plicktat, Berättar att 3 weckor effter Juhl sidstledne
om een Fredag afton wid paß Qwellsäte, har hon
i åfwan Nämbde Qwineespersoners närwaro födt bar=
net hwilket för deß Swagheet skuld om Natten af=
led emillan Lördagen och Söndagen af Moderen
Inga wid Nampn, i det heliga Trefalldigheetz Nampn
är döpt, hwillen Jämbwähl läsdt Barmhertige
Gud, Faderwår, Herrans Wälsignelse och fleere
Böner derwid; Om Söndagz aftonen wid Qwällsätte,
blef det dödt, äfwenwähl i förbem:te Persohners när=
waro, så när som Pijgan Ingierd Nilsdotter och
hustru Kierstin i Rößåhs, som tilförende gått derfrån,
någon tijd dereffter sedan budh kommit, att Barnet
skulle synas, och hon ingen fått som det giöra
williat, emedan alla warit rädde att blifwa
sedan förde till Tinget, Haar hon sielf burit
det fram till Kiörkian, och satt det i tråckenhuset*, i
mehning att hwem som wille skulle få Syna
det samma.
Moderen Inga Ericksdotter berättar lijka med
dotteren, och att hon om Söndagen sagt till Cap=
pellanen Hr Per i Bäckaby att hon i Nödfall döpt
barnet, hwartill han skall swarat, det war wähl
giort. Effterfölliande berättade uppå deras Eed.
1. Hustru Kierstin Nilsdotter i Rößåhs, att hon
war tillstädes när barnet föddes om Fredagz Qwäl=
len, i förstone syntes intet lijf utij det, Men
sedan begynte det något skrijna, weet intet
mera berätte effter hon om Söndagz Morgonen gick
dädan*.
2. Pijgan Ingierd Nilsdotter i Bäckaby berättar all=
dheles lijka emedan hon äfwenwähl om Morgonen
gått derifrån.
3. Pijgan Märit Arfvidsdetter i Bäckabytorp berät=
tar att barnet föddes om Fredagz qwällen wid
paß Qwällsäte, war fuller friskt om lögerdagen
till effter Middagen, Men som det om Natten
emillan lördagen och Söndagen blef så swagt
att dee intet kunde troo det skulle lefwa til Morgo=
nen, så har Moderen sielf döpt det, i Nampn Gud
faders, Sons och den helige Andes, effter som hustru
Ingierd Månsdotter wägrat sig det samma giöra, och
derpå läsdt några böner Faderwåhr och Herrans
wälsignelße, om Söndagzqwällen wid paß qwällsäta
blef det dödt. Sedermera har Ingierd Persdotter
sielf burit det fram till Kiörkan efftersom ingen
williat syna det.
Hustru Ingierd Månsdotter för deß Ållderdomb
skuld berättar utan Eed och Kommer all=
deles Öfwerens med dee öfrige.
Resolutio: Emedan TingzRätten icke kan finna att
deße Tingzförde Qwinnspersohner emot Kongl.
Maij:tz Kiörkolag någon förgrijpeligheet begått
så blifwa dee föör wijdare tilltahl i detta måhl
alldeles frijsagde.”
* tråckenhuset: kan vara en byggnad vid kyrkan för förvaring av textilier och kläder, som mässhakar och kyrkliga skrudar [chatGPT]
* dädan: därifrån [SAOB]
Sammanfattning: Daniel Esping döms att betala 3 marker smt i böter, samt ersätta pigan Ingegärd Svensdotter i Skepperstad, för det han kallat henne för hora. Daniel åläggs också att betala hennes och hennes vittnens utgifter för rättegången. Forts från 1703-06-02 §14.
Kärande: Pigan Ingegärd Svensdotter i Skepperstad, Skepperstad (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Vittne: Åsle Persson i Skepperstad Nedergård, Skepperstad (F)
Vittne: Håkan Persson i Skepperstad, Skepperstad
”Håkon Persson i Skiepperstad effter aflagd Eed utan Exeption
witnade, att han hörde det Pijgan Ingierd och Daniel Es=
ping trätte uppå hwarandra i Skiepperstad i Åsles
Stugu något för Påsk sidstledne, då Pijgan frågat om han
wille bistå det han Skyllar henne för hoora, hwar
till Daniel swarat Ja, det tör iag giöra, då han kallat
henne hoora, och frågat hwar hon giordt af den buken
hon hade när hon kom dijt. Daniel Esping tillfrågas
om han will tillägga henne eller bewihsa henne någon
oährligheet, hwartill han swarar neij, och att han
intet oährliget wet med henne.
Resolution: effter såwähl witnen Åsle och Håkon Persson
I Skiepperstad intyga som Daniel sielf tillstå måste, att han i
hastig heet kallat Pijgan Ingierd Swensdotter hoora,
så plicktar han derföre såssom för oqwädens ord sine
3 marker Smt, och som han fördt henne derigenom till om=
kåstnad Uppå Witnen och mera, så bör han i Expenser
4 [-] Smt till henne betahla.”
Sammanfattning: Andra och avslutande delen i målet där klockaren Per Jonsson i Bäckaby och drängen Nils Karlsson i Hökhult har stämt flera personer, nämligen tremänningsryttaren Johan Larsson, bonden Sven Djursson, Anders Germundsson, drängen Anders Mårtensson, drängen Jon i Bäckaby samt fem pojkar angående ett utkommit rykte om påstådda olovliga kontakter med Per Jonssons dotter och Nils Karlssons fästmö, Margareta Persdotter.
Tingsrättens dom blev följande:
Drängen Anders Mårtensson i Säby ska böta tre marker silvermynt för att han sagt att pojken Adam Jönsson ville binda Margareta och låta honom ligga med henne. Likaså ska tremänningsryttaren Johan Larsson för Slageryd böta tre marker silvermynt för att han hävdat att Anders Mårtensson och Margareta låg tillsammans i en kolgrop.
Pojken Adam Jönson, som bad Anders Jakobsson hjälpa honom att binda Margareta, och Per Jonsson, som berättade att Anders Mårtensson ville ligga med Margareta i Säby, ska båda pryglas av sina föräldrar eller husfäder samt sitta en söndag i stocken framför kyrkans dörr.
Sven Djursson i Hörneboda får en varning för att ha avslöjat sådana uppgifter till Nils Karlsson. Samma gäller för Anders Germundsson i Bråten, Pojken Erland Larsson i Rösås, soldaten Johan Persson för Svinaryd och drängen Jon i Bäckaby, eftersom inget brottsligt beteende kunde fastställas.
Eftersom drängen Anders Mårtensson ansågs vara ryktesspridaren, och tremänningsryttaren Johan Larsson uteblivande försenade rättegången och orsakade extra kostnader för kärandena, ska de båda betala hälften av rättegångskostnaderna, totalt nio daler silvermynt vardera. Margareta Persdotters heder ska i alla avseenden vara bibehållen. Forts. från 1703-06-03 §36.
Svarande: Tremänningsryttaren Johan Larsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Bonden Sven Djursson i Hörnebo, Fröderyd (F)
Svarande: Drängen Anders Mårtensson i Säby, Bäckaby (F)
Omnämnd: pigan Margareta Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), fästmö till Nils Karlsson.
Omnämnd: Håkan i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Kärande: Drängen Nils Karlsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Pojken Adam Jönsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Anders Jakobsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Pojken Per Jonsson i Kyrkotorp, Ramkvilla?
Omnämnd: Karl i Puketorp, Bäckaby (F), far till Nils Karlsson.
Svarande: Anders Germundsson i Bråten, Bäckaby (F)
Svarande: Pojke Erland Larsson i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Johan Persson i Svinaryd, Ramkvilla (F)
Svarande: Drängen Jon i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
”Tredingz Ryttaren Johan Larsson som Sven Diurs=
son i Hörneboda sig till Sagesman åberopat, kom
tillstädes, tillståendes att han således för Swen sagt, att
för 2 åhr sedan då han gått att Nättia, har han
set Anders Martensson och Margareta wara
omkull på een fälla i een gammall Kåhlagraf
eller håhla, men intet sedt antingen den
wardt på, eller under hwarandra; Anders
tillstår att han allena satt sig hoos henne på fällan
då dee gått att sökia effter Fåår. Swen i
hörneboda säijer att Anders för Håkon i Bråd=
darp sagt att hon wardt på fällan med Marga=
ta. Johan Larson säijer att Anders sagt
åth honom, huru må iag skall bära mig till att
Nils i Pukatorp skall få leda till sin fästemö, på
det att iag skall få henne. Anders Nekar
dertill, påståendes att han alldrig något tahl fört
om Margareta, mer än bara det, att Adam williat
bakbundit henne.
Nils Carlsson påstår som Wedergiäldning för den omkåstnad
som han förmedelst detta sqwaller råkat utij, Inläggan=
des Expense Räckning till 13 dlr 16 öre Smt.
Resolutio. Emedan det af Parternes Conference*
befinnes ett oanständigt Sqwaller och tahl wara
kringfört öfwer Nils Carlssons Fästemöö Pijgan Mar=
gareta Persdotter, hwilken deß förutan om sig af alla
ett gått låford hafwer, så pröfwar TingzRätten för
Rättwist att drängen Anders Mårtenßon i Sä=
by som sagt det Poijken Adam williat bakbinda
Margareta derföre att han skulle få ligga hoos hen=
na, bör plickta för oqwädens ord sina 3 marker Smt:,
I lijka måtto Tredingz Ryttaren Johan Larsson
för Slagery hwilken sagt att Anders Mårtenßon
och Margareta legat tillsammans een kåhl=
lagraaf 3 marker Smt:, poijken Adam Jönson
som bedit Anders Jacobsson hielpa sig bakbinda
Margareta, och bemelte Anders som det sedan
utfört, sampt Per Jönßon hwilken utsprijtte
att Anders Mårtenßon begiärt ligga hoos Mar=
gareta i Säby, alla 3 så som till sina Myndige
Åhr ännu icke kombna, att blifwa af sina
föräldrar eller husbönder i Åkiärandernes
Närwaro Castigerade* sampt sittia een
Söndag i Ståcken för kyörkiodörren. Men hwad
Swen Diurßon i Hörneboda angår så
blifwer han med åthwarning för slikt* förskoh=
nad, emedan han allena till att varna Carl
i Puketorp sådant för honom uptäckt, I lijka måtto
Anders Giermundsson i Bråten, Poiken Erland Lars=
son i Rößåhs, Soldaten Johan Perßon för Swij=
nary, och drängen Jon i Bäckaby, Emedan dee intet
bråttzliga finnes. Och såßom drängen Ander Mår=
tensson befins till alltsammans wara Uphofzman
sampt Tredingz Rytteren Johan Larsson Jembwähl tah=
let först begynt att utföra, och förmedelst sin från=
waro utdragit tijden i 2 dagar härwid Tinget
och bringat Parterne till omkåstnad, så böra den till
kiäranden i Rättegång Expenser 9 dlr Smt be=
tahla halfparten hwardera. blifwandes Pij=
gan Margareta wid sin heder i alla måtto bij=
behållen.” * Conference, konferens: samtal, underhandling, sammankomst av flera personer för dryftande av vissa frågor [SAOB]
* Castigerade, kastigera: i uppfostrande syfte tilldela någon mer eller mindre hård kroppslig bestraffning; aga, tukta, prygla [SAOB]
* slikt, slik: så beskaffad, sådan; dylik [SAOB]
Sammanfattning: Per Olofsson i Höreda Södergård instämmer Erland Andersson därstädes för mundering samt två rockar och arv för pojken Nils Persson. Beträffande munderingen, så ålades Erland att fullfölja den förlikning som de båda parterna gjorde hos kaplanen Samuel Sandman den 29 augusti samma år. Min tolkning är att Erland och Per tillsammans stå för en del av en soldatutrustning (mundering) och att Per Olofssons ansvar var att införskaffa den men att Erland då betalade lite mer. Beträffande rockarna ålades Erland, såsom pojkens förmyndare, att skaffa bättre sådana. Beträffande pojkens arv efter farfadern Anders Erlandsson, ogillades stämningen då pojkens fader levde två år efter farfaderns död och bör således ha kunnat få ut sitt rättmätiga arv. Erland dömdes att ersätta Per Olofsson med 5 daler smt för rättegångsomkostnader.
Kärande: Per Olofsson i Höreda, Ramkvilla (F)
Svarande: Erland Andersson i Höreda, Ramkvilla (F), förmyndare för Nils Persson.
Omnämnd: Pojken Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Anders Erlandsson i Höreda, Ramkvilla (F), avliden, Farfar till Nils Persson.
Omnämnd: Kaplanen Samuel Sandman i Ramkvilla (F)
Omnämnd: Gudmund Jonsson i Rösås, Bäckaby (F)
”Per Olufsson i höreda kiärande, och Erland Anders=
son Ibm Swarande, angående een fiärdingzbruuk och
mundering i höreda Söragården, som Erland icke skall
willia emottaga effter Contract, och för 2nne stycken
Råckar som Poijken Nils Perßon skall tillkomma, sampt arf effter
bemelte Poijkes Faderfader Anders Erlandsson i Höreda.
Emedan Parterne förledne wåras uti Cappellanens Wördige herr
Samuel Sandmans och Gudmund Jonsons i Rösåhs närwaro,
och under deras attesterande dhen 29 Augustij sidstledne för=
lijktz att Erland Andersson bemelte gårda fiärding och
mundering, sedan den uprättat blefwe skulle emottaga, och
Erland sådant nu tillstår, så bör han dett samma effter komma,
Och åligger Per Olufßon Uprätta Munderingen så wijda som
afgången den tijden honom witterlig warit, då förlijknin=
gen skiedde. Dee omtwistade Råckarne som kiäranden
nu upwijsar, åligger Swaranden som förmyndare för gåssen
Nils Perßon i aldt wardning att taga. Men för det af Er=
land fordrade arf effter gåßens Faderfader, blifwer kiäran=
den skiähligen befrijad före, emedan gåßens egen Fader
2e Åhr sedan Farfaderen död blefwit lefwat, och han sitt
tillbörlige fäderne fulleligen åthniutit, börandes Er=
land från sig lefwerera hwad han således olagligen kan
uptagit hafwa, och i Rättegångz Expenser till Per Olufs=
son ährlägga 5 Dlr Smt.”
Sammanfattning: Håkan Svensson i Fröset låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset för det han felaktigt begärt sakören (böter) för honom. Daniel kunde dock uppvisa en av länsmannen Sven Svensson underskriven lista på Sakören där Håkan Svensson fanns upptagen. Emellertid hade Daniel därutöver vid ett annat tillfälle tagit sex öre smt, vilket Daniel tillstår men sade att han ingenting gjort utan länsmannens befallning. Saken sköts upp tills dess länsmannen detta kunde förklara. 1703-10-30 §90.
Kärande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Håkon Swensson i Frösiö låtet instämma Fiärdingzmannen
Daniel Esping i Frösiö, för uth Exeqverade* 30 öre Smtz
Sakören, hwartill han icke skall wara Sakfäld.
Det klagar Håkon Swensson högeligen huruledes han
blefwit Exeqverad och Pantad för Sakören, hwartill han
intet Saakfäöld blefwit, och har åthskilligaa Ting instämbd Da=
niel Esping innan han nu kunnat få honom tillstånd.
Daniel Esping förmähler att han har ordres för sig, wägandes
sig länge att willia wijsa effter hwars Ordres han det giordt, Om=
sijder då TingzRätten wid 40 marker Smt wijte pålade honom
att uppwijsa, det samma, framwijsar han een af Cronones läns=
man Wälbetrodde Swen Löfman underskrifwin Lista, hwar=
est Håkon Swensson för 3 marker Smt Debiteras. Håkon Swens=
son klagar att för utan bemelte 3 marker Smt, har han äfwenwähl
een annan gång tagit 6 öre Smt, Daniel tilstår det samma,
och säijer att han ingen Fyrk* tagit med mindre han dertill hafft
befaldning, begiärandes att med Saken så länge måtte dröijas
som LänsmannenLöfman må komma tillstädes och sig för=
klara.”
* Exeqverade, exekvera: utföra, verkställa [SAOB]
* Fyrk: av silver eller koppar slaget mynt med värde i allmänhet växlande mellan 1/6 o. 1/2 öre (oftast 1/4 öre) [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Sven Löfman tillstod att han kunnat gjort det misstaget att i saköreslängden infört alla tre åboer istället för två i Fröset, varför tingsrätten eftergiver Håkan Svensson i Fröset dessa böter. Håkan Svensson berättar vidare att då han igår efter rättegången kommit in på krogen, hade han av Daniel Esping överfallits med hugg och slag. Till vittnen åberopar han Jakob Bengtsson in Älmesås och Anders Bryngelsson i Hjälmkra, vilka nu inte tillstädes är. Forts från 1703-10-29 §69. Forts 1703-10-31 §95.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Daniel Esping
Omnämnd: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Jakob Bengtsson i Älmesås, Skepperstad (F)
Vittne: Nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
”Cronans länsman Wälbetrodde Swen Löfman andrager att
han förnummidt det Daniel Esping i går Upwiste
een hans Saköres Lista, hwareffter Håkon Swens=
son i Fröset skall ohemult blefwidt Exeqverader
för 30 öre Smt Sakören, begiärandes att så wijda han
af förseande och i hastigheet kunnat införa alla
3 åboerne i Stället för 2, så wille Tingz Rätten
sådant efftergifwa, emedan alla kunna fehlas.
Håkon Swensson förmähler att då han igår kom
uth ifrån TingzRätten och neder i Krogen, har Daniel
Esping undsagt honom med hugg och slaag, beropan=
des sig till witne Jacob Bengtsson i Ällmåhs och An=
ders Bryngelssin i Hiälmåckra, hwilka han begiärer
ingången få fram ställa, emedan den i affton intet till=
städes äre.”
Sammanfattning: Förlikning mellan Håkan Svensson i Fröset å ena sida och fjärdingsmannen Daniel Esping och länsmannen Sven Löfman å andra sidan, på så sätt att de felaktikt upptagna sakörespengarna (böterna) betalas tillbaka samt ersättning för omkostnader om 4 öre Smt. Dessutom varnas Daniel Esping för det denne överfallit och sagt upp vänskapen med Håkan Svensson. Forts från 1703-10-30 §90.
Kärande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Den emillan Håkon Swensson i Frösiö, och Fier=
dingzmannen Daniel Esping instämbde Saak om 30 öre
Smt orätt upburne Saköres Penningar, tillstå Parterna
således wara förlijkt, att Daniel betahlar till bakar
samma 30 öre Smt, och för Håkon Swenssons omkostnad
in alles 4 marker Smt, Warandes Crononens länsman Wälbetrodde
Swen Löfman derföre i löfte, Fördenskuld som bemelte
30 öre Smt allena igenom Länsmannens förseende
kommit att uptagas, blifwer deras förlijkning stad=
fästadt, och som Håkon Swensson Klagat öfwer und=
sägning* af Espingen, så blifwer bemelte Håkon ta=
gen den hägn och beskydd, som hans Konglige Maij:tz
sine trogne undersåtar försäkrat, och Espingen alf=
warsammeligen åthwarnad att taga sig will wara.”
* Undsägning, undsäga: säga upp vänskap med [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Malin Gislesdotter i Hättebo angiver sin man Jon Nilsson för begånget enkelt hor med pigan Ingrid Månsdotter som blivit med barn. Jon och Ingrid döms för enkelt hor.
Kärande: Hustrun Malin Gislesdotter i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Bonden Jon Nilsson, bonde i Hättebo, Bäckaby (F), gift med Malin Gisledotter.
Svarande: Kvinnfolket Ingrid Månsdotter
”Hustrun Malin Gislasdotter i Hätteboda, angifwer sin Man
Bonden Jon Nilsson Ibidem för begångidt Enfallt hor med Qwin=
folcket Ingred Månsdotter, som hoos honom till tiänst wa=
rit, skiedt i bemelte Hättebo Skatte Crono i Bäckaby Sockn.
Resolutio: Emedan dee bägge tillstå sin Synd så böra dee Jämb=
lijkt 1§ Straffordningen derföre plickta, han 80 och
hon 40 Marker Smt, och stånda sedan hwardera 3 Söndager å
Rad på Pliktepallen, sampt derefter uppenbara Skrift, orka
den eij botun, så plickta han med 6 gatulopp och hon medh
Rijsslijtande, blifwandes dock med hennes afstraffande
upp hållit till dess hon födt barnet.”
Sammanfattning: Nils Jonsson i Ståckseryd genom sin hustru Kerstin Karlsdotter låter instämma Jöns Jonsson i Lilla Hult för en svår och oanständig beskyllning. Jöns nekar alldeles till att sagt något sådant, och menar istället att det varit fjärdingsmannen Daniel Esping under dryckenskap som uttalat denna beskyllning när han varit hos Nils och Kerstin i Ståckseryd. Då Daniel Esping inte var tillstädes sköts saken upp till nästa ting. Forts 1704-06-15 §42.
Kärande: Nils Jonsson i Stockseryd, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Hustru Kerstin Karlsdotter i Stockseryd, Södra Solberga (F), gift med Nils Jonsson.
Svarande: Jöns Jonsson i Lilla Hult, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Nils Jonsson i Ståckary igenom dess hustru Kirstin
Carlsdotter kiärande, emedan han sielf å Sotte=
säng ligger, och Jöns Jonsson i Lilla Hult Swarande,
angående ett swårt och oanständigt utlåtande,
om bemelte hustru Kirstin, nembligen att när 2nne
Ting woro förbij, skulle enn swår Synd som länge
warit fördölgd i dagzliuset framkomma.
Swaranden Jöns Jonsson nekar alldeles sig hafwa
taget några oanständige ord om någon, eij dock om
den och kiäranden med hwillka han intet annat än
det ährliget och gått är wet, dock berättar han att det
således skall tillgått, att 14 dagars för Juhl
sidslidne, har han fölgt Länsmannen Swen Löfman och
fiärdingzmannen Daniel Esping till Ståckary, då Espingen
om aftonen sedan Länsmannen lagt sig att Sofwa, sagt
åth hustru Kierstin, att om det wardt sandt, som han Jöns
nembligen skulle sagt för Espingen, så woro hon wärd
att ligga på een Eld att Brinna.
Länsmannen Löfman berättar att han waknade wid
samma buller, och hörde Daniel åthskillige gånger säija
samma ord, och då länsmannen frågat hwad det skul=
le wara som Jöns sagt för honom, har han swarat det
skall iag säija på ett annat ställe, låfwandes både
Jöns och Espingen då warit mycket drucken. Om
morgonen har hustru Kirstin begiärt Stämbning up=
på dem bägge, hwilket han och giordt, då Espingen
ytterligare sagt, att Jöns skulle sagt för honom, att när
2nne Ting woro förbij, skulle een swår Synd blifwa
Uptäckt, sedan hafwa dee förlijktz och slagit händer samman,
mera wet han intet derom.
Resolutio. Efftersom Daniel Espingen intet är tillstädes, blif=
wa Saken till nästa Ting upstält, då länsmannen så wähl
honom som Jöns Jonsson behörigen instämma bör.”
Sammanfattning: Daniel Nilsson i Äsprilla instämde Jöns Karlsson i samma by i en tvist om delning av åker, äng och hagar. Jöns företräddes av sin systerson Måns Håkansson i Fröset. Enligt Måns hade parterna redan förlikts och var överens, men Daniel förklarade sig inte nöjd med den uppgörelsen. Måns begärde därför att en formell skiftning skulle genomföras, vilket Daniel gick med på, dock med förbehållet att de förbättringar han gjort på åkerjorden skulle tillgodoräknas honom. Rätten förordnade därefter ett antal nämndemän samt länsmannen Sven Svensson Lövman att verkställa skiftet av åker, äng och hagar. Delningen skulle ske så att ingen part blev förfördelad, och hänsyn skulle tas till gjorda förbättringar. Förrättningen skulle ske i parternas närvaro och därefter redovisas för rätten.
Kärande: Daniel Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F). Morbror till Måns Håkansson.
Omnämnd: Måns Håkansson i Fröset, Fröderyd (F). Fullmäktig för svarande.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y, Lövshult, Hultsjö(F)
”Den emillan Daniel Nilßon Äßprilla och Jöns Carls=
son Ibidem instämbde Saak, angående dehlning i ängha=
gar, och Kohlgårdar, berättar Måns Håkonsson i Fröset,
såsom fullmäcktig för deß Morbroder Jöns Carls=
son i Äßprilla, Parterna emillan Wara förlijkt, så att de
nu å ingen dera sijdan hafwa att klaga, utan äro aldeles
förnögde. Men som Daniel Nilsson förmähler, att han
med Swarandens tillbud intet ur förnögd, och Måns Håkonsson
således anhåller om skifft och dehlning, både på Åcker, Äng
och hagar, hwartill Jämbwäll Kiäranden sig begifwer; allena
att hwad han uppå Åckerjorden mera än Swaranden förbät=
trat, måtte honom till godo komma; Altså blifwa Nämbde=
männen Per Anderßon i Skiepperstad, Nils i Huleboda, Lars
Gunnarstorp och Per i Åbbarp, sampt Cronones länsman
Wältbetrodde Swen Löfman förordnade dem emillan Jemb=
lijkt 41 Cap: Bbl. Ll att skiffta och dehla, både Åckerly=
kor, Äng och hagar så att ingendera i någon måtto förnär
skier, utan hwad den Ena mera än den andra i Åckerlyc=
kor förbättrat, den samma sådant uppå deß andel må be=
räcknat blifwa, förrättandes det i alla Wederbörandernes
närwaro, och wete wid anfordran sin nöijacktige berättelße
deröfwer att giöra.”
Sammanfattning: Byggmästaren Lars Hövelin i Ekesiö har låtit stämma rusthållaren Per Danielsson i Knutstorp för intrång i byggmästarens ämbete genom att ha låtit uppföra klockstaplar för Granhults kyrka. Med hjälp av brev från kyrkoherden Anders Tornander i Nottbäck och kaplanen Nils Lacander i Granhult, intygade man att Per Danielsson åtagit sig allt ansvar innan han började bygga, eftersom Lars Hövelin inte fullbordat bygget enligt överenskommelsen. Tingsrätten konstaterade att det påstådda ämbetsintrånget har ägt rum utanför domstolens jurisdiktion då Granhult ligger i Kronobergs län, varför man inte kan döma i frågan. Det ligger istället på Lars Hövelin att, om han finner det lämpligt, söka Per Danielsson inför behörig domstol. Per Danielsson får dock en varning att inte bryta mot beslutet från baronen och landshövdingen Mårten Lindhielm från den 9 mars 1700.
Kärande: byggmästaren Lars Hövelin i Eksjö (F)
Svarande: Rusthållare Per Danielsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: kyrkoherden Andreas Fornander i Nottebäck (F)
Omnämnd: Kaplanen Nicolaus Lacander i Granhult
Omnämnd: Landshövdingen Mårten Lindhielm
”Byggmästaren Wählförståndig Mäster Lars Höfvelijn
i Ekesiöö kiärande, och Rusthållaren Per Danielßon i Knutz=
storp, igenom Cronones länsman Wäl:t Swen Löfman Swa=
rande, angående det bem:te Pen Danielßon skall giordt
Ingreep. Byggemästare Embetet och Upbygdt någre klåc=
kestaplar.
Reslutio: Ehuruwäll Swaranden, såwäll med kiörkioherdens
Ehrewördige Hr Anders Tornanders och Cappellanens
Hr Nils Zacanders, som Socknemännens af Granhultz
Försambling bref Daterat 4 och 25te Maij 1703. Sampt
3die Junij sidstledne bewijsar, att der påtagt sig alt answar
innan han williat begynna någon Byggnad dersamma
städes, hälst som Mäst:r Lars Höfvelin effter sinet löfften de=
samma icke fullbordat. Lijkwäll som det arbete och intrång
öfwer hwilket klagas, befinnes utom häradet och i Cronobärgz
lähn skiedt wara, så kan Tingz Rätten sig här med icke befatta
utan det står kiäranden Mäster Lars Höfvelin fritt, att söka Per
Daniesßon in foro Competenti* så frampt han sig det till=
troor, och så gott finner. Blifwandes dock bemelte Per
Danielßon här igenom åthwardnad, det han icke Bryter emot
Baron och Landzhöfdingens högwälborne hr Mårten Lind=
hielms Resolution af dhen 9 Martii 1700.”
* In foro competenti: latinskt uttryck som betyder ”i behörig domstol” eller ”inför den rätta domstolen”. Det används för att ange att en fråga eller ett ärende ska hanteras eller avgöras av den
domstol som har jurisdiktion över det aktuella ämnet eller området. [chatGPT]
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping ställs till svars för beskyllning om signeri med mera gentemot hustru Kerstin Karlsdotter i Stockseryd. Daniel hävdar han hört detta rykte berättat av Jöns Jonsson i Lilla Hult. Tingsrätten dömer Kerstin fri från ryktet och Daniels åläggs betala böter samt ersätta Kerstin för hennes utlägg. Forts från 1704-01-30 §60.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Hustru Kerstin Karlsdotter i Stockseryd, Södra Solberga (F)
Svarande: Jöns Jonsson i Lilla Hult, Södra Solberga (F)
”Cronans Länsman Wälbetrodde Swen Löfman, till fölge af Tingz=
rättens Resolutio på senaste Ting dhen 30 Januarij, in=
stämbdt Fiärdingzmannen Daniel Esping, för någre
Oanständige och utlåtelser öfwer hustru Kirstin
Carlsdotter i Ståckzry, Dito Daniel Esping effter före=
gången stämbning emodt Jöns Jonsson i Lilla Hult,
angående samma oanständige ord och utlåtelsser.
Warandes Jämbwäll hustru Kirstin Carlsdotter sielf till=
städes, och öfwer Obewijselige tillwijtelser, nu som å
senaste Ting, högeligen klagar.
Uppå Samptelige partenas begiäran aflade Länsman
Löfman, med hand å book sin Sahligheetz Eed, [-]
att han nu intet mera har att wittna, än hwad han
å senaste Ting bekiände, Nembligen att han wacknade
wid parternas buller och owäsende, då han hörde hustru
Kiärstin Ropa och Klaga sig, säijandes att Espingen till=
lagt henne een så swår Ting, att hon hade deröfwer ett
ondt Samwete, då Espingen åthskillige gånger sagt,
att om det woro sandt, som Jöns för honom berättadt, så
woro hustru Kierstin wärd, att ligga på een Eld, hörde och
Endera af dem säija, antingen Jöns eller Espingen,
hwilkendera det wore, wet han icke, att när 2nne Ting wo=
ro förbij, så skulle een swår synd blifwa Uppenbahrad.
Daniel Esping tillstår att så passerat, som läns=
mannen Wittnat, förmählandes att Jöns uti
Cammaren tahlt om hustru Kierstin om Signerij, att
sannka* ost och Smör, med mera; Jöns nekar till alt=
sammans aldeles, Påståendes att han icke det ringaste
ord om hustru Kierstin fäldt, Espingen förmähler, att
han till nästa Ting skall kunna skaffa bättre bewijs der till.
Resolutio: Emedan Daniel Esping sielf tillstår, att han tahlet med
Jöns Jonsson om utkommit ryckte af Signerij, hwarför
hustru Kierstin Carlsdotter dhen 23 Januarij 1700 är
befrijad, med flere oanständige utlåtelsser, som Cronones
länsman Wälbetrodde Swen Löfman berättat sig hördt hafwa. Så
bör han Jämblijkt 43 Capitlet Tingzmålabalken såssom för oqwädesord
plikta 3 marker Smt, och i Rättegångz Expenser till hustru
Kierstin ärlägga 4 daler Smt. [-] som Daniel Esping
förmehnar, att han wid nästa Ting skall kunna få böter
skiähl till att öfwertyga Jöns Jonsson wardt med sig
lijka dehlaktig, så lämbnas honom denna så länge anstånd.
Blifwandes hustru Kierstin Carlsdotter, som af alla om
sig ett godt loford hafwa, wid sitt ärlige Nampn i alla
måtto Conserverad*, wid plikt af det wijte á 40 marker Smt
som till förende utsatt äre, om någon henne skyllt obewij=
seligen söker tillägga.”
* sannka, samka: samla ihop mjölk eller mjölkprodukter under viss tid [SAOB]
* Conserverad, konservera: bevara, bibehålla [SAOB]
Sammanfattning: Nämndemannen Nils Börjesson låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping, bägge från Fröset, angående åtskilliga utgjutna skällsord och hotelser samt annat bråk mot honom. Daniel Esping å sin sida stämde Nils för obevisade tillvitelser, uppbränd skog, skadad säd och en rad andra anförda tvistigheter. Lars Håkansson, hustru Sara Karlsdotter, Håkan Svensson och Jon Persson, samtliga från Fröset, vittnade hur Daniel Esping kallat nämndemannen vid sex olika skällsord och för dessa fick han böta tre mark smt vardera. Daniel fick dessutom böta för bruten ingången förlikning, för det han med förolämpat sin motpart under rättegången samt för det han kommit med beskyllingar mot två av vittnena. Forts 1704-10-29 §63.
Kärande: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Vittne: Lars Håkansson i Fröset Backegård, Fröderyd (F)
Vittne: Hustrun Sara Karlsdotter i Fröset Backegård, Fröderyd (F), gift med Lars Håkanssons bror.
Vittne: Håkan Svensson i Fröset Södergård, Fröderyd (F)
Vittne: Jon Persson i Fröset Södergård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Jonsson i Fröset Mellangård, Skepperstad (F), avliden.
Omnämnd: Länsamnnen Sven Svensson Lövman i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Kronans befallningsman Lars Kjellman
Omnämnd: Skogvaktare Per Månsson Knapp
”Nämbdemannen Nils Börgesson i Fröset kiärande, och
fiärdingzmannen Daniel Esping Swarande, angående
åthskillige utgutne Skiälsord, hoot och undsäijelsser till
lijfwet, nedkastat een stätta, lagt een trohlhög på
nämbdemannens ängebohl, sampt kastat ståckar och
bråte på dess kiörewäg. Och Vice Versa, angående mån=
ge skiälsord som Nämbdemannen skall utgutit på Daniel E=
sping, dess hustru och barn och flera obewijselige tillwijtelser*, bort=
tagit fredzskoog* ifrån Espingens hägn, Dito med Wåld sig tillä=
gnat een deel af een hage, Igen huggit fädrijfft*, Upbrändt Skoog,
föröfwat öfwerflödigt fällehygge, låtit dess Creatur giöra
skada på Sääd och grääs wid Torpet, sampt borttagit Lim=
ungsten*, hwarom Jempte Rättegångz Expenser twistat.
Kiäranden anförer till Witne Lars Håkonsson i Backegården,
Fröset, hustru Sara Carlsdotter Ibidem, Håkon Swens=
son i Söregården Ibidem och halfwabonden Jon Persson
Ibidem. Emot Jon Persson Exciperar* Daniel
Esping, såssom kiärandens halfwabonde, emot Lars
Håkonsson Exciperar han, emedan han för någre
åhr sedan skall stämbdt Waten på hans dyngestad,
emot Håkon Swensson, att han åthskillige gånger
warit till lag och rätt med honom, om orätt ut Exeqverad
Sakören, Emodt hustru Sara Carlsdotter Exciperar
han som skall wara Lars Håkonssons Bror hustru, hwil=
ken han säijer skall stämbdt Watten på dyngestaden.
Hwad halfwabonden Jon Persson widkommer, så blif=
wer han emot Espingen giorde Exception till Eden
icke admitterad*. Nembdne andra 3nne, att giöra sine Ede=
lige berättelsser, Emedan hans Inwändan emodt Lars
Håkonsson icke kan ansees, effter som dee befinnas med
hwarandre ingen owänskap hafft, och Håkon Swens=
ssons igenom förlikning och domb är skild ifrån Espingen
agående Saakören. Warandes Espingens Exception
emot hustru Sara Carlsdotter af intet Wärde, och för=
mähler Daniel Esping dessutan, att han äfwenwäll
beropar sig på samma Witnen, uth dee måhl, som
han Vice Versa instämbdt. Enär TingzRätten
utlät sig, att Lars Håkonsson skulle wittna, swarade Espin=
gen med Ifrigheet och affecter* Neij, han skall icke,
han skall icke stå utan den Wräker iag, säijandes äfwen så
om Håkon Swensson, och ytterligare, Ja, låt mig få min
Sentens*, så wet iag wäll hwad? Swarandes fram med så=
dan och annan sijdowördnadt för Rätten, åthskillige gånger
emot åthwardning*.
Förbemelte 3nne Personer aflade deras Sahligheetz Eed,
och Witnade hwar för sig särskilt, nembligen.
1. Lars Håkonsson Witnar, att iförledne wåras dagen
effter Palmsöndag hörde han Daniel Esping och Nils
Börgesson i Fröset wara tillsammans och träta om
een nedhäfwen stötta, emellan Nils Börgessons Än=
gebohl och Espingens fägata*, då Daniel kallat
Nämbdemannen Nils Börgesson Tiuf, Skiällm= och Prac=
kare*, hwartill Nämbdemannen swarat, Jag håller dig
för een ährlig Karl, och få wij wäll tahlas wid på ett annat
ställe, sådanna Skiälsord berättadt Witnet sig hördt, heela den
Saaken af Espingen.
2. Hustru Sara Carlsdotter Witner, att hon hörde Espingen
kalla Nils Börgesson Tiuf= Skiälm= hunsfott*, Pracka=
re, hoora, och S.V.* fitta, och Nils swarat, Jag håller
dig deremot för een ährlig Karl, säijandes du kan
intet bewijsadt, utan gack till Protocollet, så får du see
hwad du äst* för een Karl, då Espingen satt yxan
inn emot hufwudet på Nils; witnar ock, att hon
hördt Espingen elliest säija, det han har så ondt Sam=
wete i sig, att han intet kan gie sig tillfredh, innan han
får släcka sin hämn på Nils, mera weet hon intet
berätta.
3. Håkon Swensson in kom att Witna, då Daniel
Esping TingzRätten till Wanwördnadt sade, att han icke
tröste* höra ett ord, hwad han witnar, och således uthgick
Espingen med Ropande wid Tingzdörren, straxt dereffter
inkom han igen. Håkon Swensson Witnade, att
han intet war tillstädes när första trätan dem emillan
warit, utan då Nämdemannen Per Andersson i
Skiepperstad lefwererat Stämbningen till Espingen,
har Nils Börgesson sagt, Ja Daniel, will du nu tillstå,
det du före har sagt, då swarade Daniel Ja, iag har intet
annat sagt, än du äst een Tiuf= och Skiälm= hoora och
fitta, hunsfott* och Prackare, hwilket han sagt se=
dan Nämbdemannen Per Andersson war bort=
gången.
Espingen inföll med Ifrigheet och sade åth Witnet,
du liuger som aldrig ingen ährlig Karl, säijan=
des åthskillige gånger, det war Lögn, Wijsandes sig
och med Ifrigheet och undsäijelsser, sampt hotade
mot sin Contrapart, mycket otijdigh.
Elliest Witnar Håkon Swensson, att frambledne
Per Jonsson i Millangården Fröset sagt för honom.
då han lefde, att han altijd hölt den städtan*, som Per=
terna nu twista om.
Halfwabonden Jon Persson berättar utan Eed, att Da=
niel Esping kommit hem och warit drucken, sampt
nedhäfwet städtan, och ropat på Nils, säijandes nu
har iag nedhäfdwit städtan din tiuf, troor du dig
till att sättia upp henne, så kom hijt, och när
Nils frågat hwad han stuhlit, har Espingen
swarat, du har stuhlit undan din halfwabonde och hans
hustru ifrån Mantahl, din tiuf, har ock sagt, att
Nils har Prackat, Liuget och skämbdt sig till, allt
det han ägde, och äfwenwäll sagt, att alla dee som
sittia i Rätten hålla honom för een Narr, galt
och Wijdunder. Warandes ellliest aldeles öfwerens
med dee andras berättelsse. Daniel Esping
med hötande emot Nils Börgesson sade, du har liugit
som aldrig ingen ährlig Karl, och skall aldrig mer
ähran bestå alt hwad du har Skrifwit, säijandes
han skall wähl komma om igen på ett annat
ställe.
Sedan då Daniel Esping instämbde klage=
måhl, emot Nils Börgesson Examinerades, be=
ropade sig Espingen uppå alla förbemelte Witnen,
och begiärande att halfwabonden Jon Persson, emot
hwilken han tillförende Exciperat, måtte få af=
lägga sin Eed, troendes han intet, att han säijer
Sanningen dessförinnan. Fördenskull blef bemelte
Jon till Eeden admitterad och dereffter berättade, att
han intet hörde Nils fälla någre Skiälsord på Da=
niel, utan hwad han hörde Daniel skiälla Nils före
det har han tillförende berättat, tilläggandes att
han hördt Daniel Esping säija, att han intet skul=
le wända åter, innan antingen han tagit lijfwet
af Nils, eller Nils af honom, sampt och allt
Espingen 2nne gånger kallat Nämbdemannen
uhra nisse i detsamma swarade Espingen du
Liuger, det är aldrig ingen Sanning i din
munn.
Cronones Länsman Löfman, som warit något
ute ifrån TingzRätten, kom tillstädes, då E=
spingen sade åth honom, gud tröste mig Befall=
ningman nu har I intet warit inne och förswa=
rat mig, iag har ingen annan Rååd, än resa till
herr Landzhöfdingen och klaga.
Nils Börgesson Insinuerade* 2nne Extracta
Protocolli, det Ena Daterat 2 November
1695 angående någon Plikt och utsatt Wijte
för Öknampn på Nämbdemannen, och det an=
dra daterat 19 Octobris 1700, hwaruti warande
utsatt 20 daler Smt Wijte emillan Espingen och
Nämbdemannen, Insinuerades Jämbwäll
een Expense Räkning á 9 daler 17 öre Smt.
Espingen lopp på dörren, säijandes, Ja, Ja, iag skall
wäll komma om igen.
Länsmannen Löfman berättade, att han Uppå Espingen an=
sökiande hoos Cronones Befallningsman Kiällman effter
Ordres warit, att besiktiga någon oförätt som Espingen
klagat uppå, deröfwer har een Specification, huru han
det befunnit, lofwar inlägga.
Resolutio: Såssom af Witnens Lars Håkonssons och hustru Sa=
ra Carlsdotters i Backegården Fröset, sampt Håkon
Swensson och Jon Persson i Söregården Ibidem Edeliga berättel=
ser act in Protocollo, är bewijst det Daniel Esping kal=
lat Nämbdemannen Nils Börgesson Tiuf, Skiälm,
hunsfott, Prackare, hoora och S:V: fitta, Påståendes
lijkwäll sådant icke att bewijssa, utan således sine ord rättare
och bättrar, så bör han Jämblijkt 43 Capitlet Tingzbalken LL:n
såssom för oqwädens ord derföre plikta, Nembligen
3 marker Smt för hwart Skiälsordet, som är 6 gånger
3 marker Smt. Hwad den anklagade nedhäfne
Städtan widkommer, som stådt emillan Espingens
huus och Nämbdemannens, sedan Upgiårdt bättre inpå
sitt bohl, så emedan Nämbdemannen sielf det således
Rättat bliwer det der wid. Angående den anklagade
trohlehögen* som warit lagd på Nämbdemannes bohl,
sampt kastade bråten på kiörewägen, finner Tingz
Rätten skiälig, såssom af ringa eller altz intet
wärde bestående, att Uphäfwa. Beträffande
Daniel Esping Vice Versa instämbda kiähremåhl,
så emedan han intet bewijsa gitter, det Nämbde=
mannen honom, dess hustru eller barn i ringaste
måttan beskyllat, ty blifwer han för Espingen
tillmähle derutinnan aldeles frij. I lijka
måtto befrijas Nämbdemannen för Espingens till=
wijtelsse och borttagen fredzskoog, Wåldsambligen till=
ägnad hage, Skada på Sääd och grääs wid Torpet, sampt
borttagen Limugnsteen, emedan Espingen alt
sådant utan sitt blotta påstående, allenast intet
fulltygar och bewijsar. Men hwad den igenhuggne
fädristhen, Upbrände Skoogen, som för 7 á 8 åhr
sedan skall skiedt, och af ringa Wärde berättas wara,
sampt det anklagade fällehygget, Wädkommer,
så förordnas Nämbdemannen Per i Skiepperstad och
Lars i Gunnarstorp, Jempte Skogwacktaren Per
Månsson Knapp, uthi alla Wederbörandes när=
waro, det samma att Syna och besicktiga, och sin ut=
förlige berättelsse derom sedan wid TingzRätten giöra.
Och som fiärdingzmannen Daniel Esping således
befinnes förbrutit det wijte, som dhen 19 Octobris
1700 emellan honom och Nämbdemannen
utsatt är, á 20 daler Smt, så ährkiännes han Skyl=
dig detsamma, att utbetahla, sampt för det han med
ohöfwelske ord angripet sin Contrapart in för Tingz=
Rätten, Jämblijkt 22 Punct Konglige Maij:tz
förnyade Rättegångz förordning, att plikta 10
daler Smt, Dito för det han på lijka sätt wijst sig emot
Witnen Håkon Swensson och Jon Persson, och
kallat dem liugare, med mera beskyllningar
för hwardera plickta 10 daler Smt, och stående dem
fritt, emot honom om beskyllningarne lagligen att
utföra. Lijkamåtto för sig sijdwördning emot
Tingz Rätten plikta 20 marker Smt sampt giöra offentelig af=
bön, angående Expenserne, så blifwa den till Saksens fullkomligan
sluut utstälte.”
* admitterad, admittera: släppa fram [SAOB]
* affecter, affect: upphetsning [synonymer.se]
* Exciperar, excipera: undantaga, göra det förbehållet [SAOB]
* fredzskoog, fredskog: kan vara detsamma som enligt en rapport från Jordbruksverket 1994 är ”en skog som skall brukas för god, långvarig och mångsidig skogsdrift” och som även omnämns i en kunglig förordning angående skogarnas utskiftning, vidmakthållande och fredning den 27 september 1805 [Markus Gunshaga, genom Anbytarforum]
* fädrijfft, fädrift: boskapsdrift [SAOB]
* fägata: inhägnad väg för boskapen från gården till betesmarken [SAOB]
* hunsfott, hundsvott, hundsfott: yttre könsdelar av en hund av honkön. Grovt, starkt nedsättande okvädesord, använt om manlig individ; ungefär liktydigt med kräk, usling, kanalje, lymmel, fähund [SAOB]
* Insinuerade, insinuera: här i betydelsen framföra, underrätta [SAOB]
* Limungsten, limugnssten: sten som använts för att bygga en limugn (kalkugn) [Markus Gunshaga, genom Anbytarforum]
* otijdigh, otidig: oförsämd [synonymer.se]
* Prackare: nedsättande beteckning om en person som driver sina affärer med användande av mer eller mindre ojusta eller ohederliga, bedrägliga metoder; skojare, bedragare [SAOB]
* sentens: avgörande, dom [SAOB]
* städta, stätta: om anordning för att kliva över hägnad eller mur [SAOB]
* S.V.: förkortning av latinets salva venia, ”hjälp mig” (som en förvarning om att personen måste skriva ordet ”fitta” [Markus Gunshaga, genom Anbytarforum]
* tillwijtelser, tillvitelse: rikta en anklagelse mot någon, illvillig, lögnaktig eller orättmätig beskyllning [SAOB]
* trohlehögen, trol: gärdslestång, klufven eller rund, som lägges mellan störarna, när gärdesgård gärdas [runeberg.org]
* tröste, trösta: förmå, orka [SAOB]
* undsäijelsser, undsäga: hota (någon), rikta hotelse mot [SAOB]
* åthwardning, åtvarning: varna, tillrättavisad [SAOB] * äst: är
Sammanfattning: Jakob Bengtsson i Älmesås genom sin son Daniel Jakobsson, kärande, emot Erik Håkansson därstädes, svarande, angående en fädrift, en skuldfordran och ett fällehygge. Beträffande färdriften och den påstådda åverkan genom fällehygget utses två nämndemän, Per i Skepperstad och Nils i Fröset, att besiktiga dessa och återkomma till nästa ting. Håkan befrias dock helt från skuldfordran om tiondet som han redan betalat till fjärdingsmannen Daniel Esping.
”Jacob Bengtsson i Älmesåhs, igenom dess Son Daniel
Jacobsson kiärande, och Erick Håkonsson Ibidem, Swaran=
de, angående 1mo/ een igengiärd fädrijfft, 2do/ Skuld=
fordran 2 marker Smt, och 3tio/ proj[-] med fällors
häfdande, nembligen Sywäckerfällorne[?].
Resolutio: det förordnas nämbemännen Per i Skiepperstad
och Nils i Fröset, i Wederbörandernas närwaro att be=
siktiga den anklagade fädrijfften sampt åwerkan
utij Sywäckerfällorne[?] emot förra förlijkning som
berättas, och giöra derom sedan sin berättelse. Hwad
Skuldfordran 2 mark Smt angår, här flijtande af Tionder
så blifwer Erick Håkonsson derföre befrijad, Eme=
dan kiäranden warit Obefogad honom derföre att
tilltahla, hälst effter som Erick betahlt Daniel
Esping 1 mark 16 öre Smt som Tiondet på gårdzens ägor huggit
det han sedan till gårdzens nytta brukat, ärkiän=
andes Erick icke heller dee 16 öre Smt som Anders i
Hiälmåkra gifwit [-]ning till, utan har kiä=
randen att söka sin Malm det bösta han kan och gitter.”
Sammanfattning: Alla skattebönder och åboor från Kalllsjö lät instämma rusthållaren Gudmund Svensson i Torp för ett kvarnfall som Gudmund hävdar vara på hans ägor. Bland vittnena som inkallades var den från Kallsjö bördige Daniel Esping. Tingsrätten utsåg två nämndemän att göra en syn och återkomma till ärendet nästa ting. Gudmund Svensson fick plikta 20 mark smt för ohöviska ord gentemot Jöns Jonsson inför rätten. Forts 1704-10-29 §58.
Kärande: Jöns Jonsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Kärande: Erik i Kallsjö, Fröderyd (F)
Kärande: Måns i Kallsjö, Fröderyd (F)
Kärande: Hans i Kallsjö, Fröderyd (F)
Svarande: Rusthållaren Gudmund Svensson i Torp, Fröderyd (F)
Vittne: F.d. länsmannen Sven Svensson Lövman i Lövshult, Hultsjö (F)
Vittne: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Samptelige Skattejordäganderne och åborne i Kalfssiö
Jöns, Erick, Måns och Hans, låtit instämma Rust=
hållaren Gudmund Swensson i Torp för ett Qwarne=
fall som Gudmund skall häfda på Kalfssiö ägor.
I förste begynnelssen af Actionen, slog Rusthållaren Gud=
mund Knytte Nääfwen i Tingzbordet, sägandes medh
Ifrigheet åth sin Contrapart Jöns Jonsson, du skall
mahla i helfwete, icke på min Qwarn.
Kalfssiö åborne androgo till Witnes gambla Läns=
man Swen Swensson i Löfzhult och fiärdingzmannen
Daniel Esping, hwilka utan Exeption deras Sahlig=
hetz aflade och Witnade Nembligen:
1. Swen Swensson Witnar, att han weet det Gudmundz
fader och farfader i alla tijder lagt Qwarn af Kalfsiöö
boerne, och stundom gifwit derföre dagzwerke, stundom
Smör och annat, Witnar och att Torpz ägor icke komma
der intill på ½ fiärdingz wäg nära, utan Qwarnen är
aldeles på Kalfsiöö ägor.
2. Daniel Esping witnar, att för 36 eller 40 åhr sedan
då dess fader bodde i Kalfsiöö, hafwa Torpa boerne Liqvi=
derat* med honom, och gifwit åhrligen derför, antingen
1 mark eller 1 lispund smör.
Resolutio: Gudmund Swensson påstår att hans ägor gå till
Qwarnen, och Torp i alla uhrminnes tijder hafft der in=
till häfdand fällehygge, tillhopa med Kalfssiöö kallandes
Jöns Jonsson falsker, och då TingzRätten Wardnade honom,
sägandes han lärer få Plikt på sig för sådan otijdigheet,
swarade han Ja, det har tijd till, iag weet iag får löpa gatu=
lopp för altihoop.
Resolutio: Efftersom Gudmund i Torp emot Wittnes ut=
sagor högeligen påstår, att han med fällehygge häfdat
Skogen alt intill den omtwistade Qwarnen, på hwilken
han uhrminnes häfd säger sig hafwa, så förordnas
Nämbdemännen Per i Skiepperstad och Nils i Fröset
i Wederbörandes närwaro besiktiga huru det före=
retter, Wetandes nästa Ting sin berättelse der=
öfwer att giöra.
I det öfrige som Gudmund Swensson med ohöfwi=
ska ord sin Contrapart Jöns Jonsson in för Rätten
angrijper, så bör han Jemblijkt 22 Punct Kongl.
Maj:tz förnyade Rättegångz förordning emot
Tingsrätten plikta 20 marker Smt, och giööra offen=
telig afböön.” * Liqviderat, likvidera: ekonomisk överenskommelse mellan parterna
Sammanfattning: Rusthållaren Gudmund Svensson i Torp låtit instämma rusthållarna Jöns Jonsson i Kallsjö och nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, för att söka återkallla tingsrättens tidigare utfärdade tredskodom från 1703 angående betalning för en häst och utrustning för en tredingsryttare. Tingsrätten godkände hans anspråk på ersättning för hästbetet, men underkände i övrigt hans klagomål och meddelade att fjärdingsmannen Daniel Esping i god tid före senaste vintertinget utfört tredskodomen mot Gudmund vilken då hade kunnat söka den återvinna men inte gjort det och därför stod domen fast.
Kärande: Rusthållaren Gudmund Svensson i Torp, Fröderyd (F)
Svarande: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Svarande: Jöns Jonsson i Kallsjö, Fröderyd (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Rusthållaren Gudmund Swensson i Torp, låtiti in=
stämma Kalfssiö och Huluboda Rusthållare och Åboer,
nämbdemannen Nils i Huluboda och Jöns Jonsson
i Kalfssiö, med den flera, til återwinnande af Tingz
Rättens Contumaus* domb, daterat 30 Octobris
1703 om een Treding häst, Dito för hästabete, Reste=
rande betahlning för Pijstohler och hwadmera, Wärde=
ring Sorter angående.
Resolutio: Såssom Gudmund Swensson icke nekar, med mindre
han hafft wetskap om Contumaus dommen, och derföre
af fiärdingzmannen Daniel Esping blefwit Exeqve=
rad, 14 dagar för Winter Tinget sidstledne, Ehuruwäll
Cronans Länsman Wälbetrodde Swen Löfman och fiärding=
mannen Esping betyga, att han blefwit Exeqverad
6 weckor för samma Ting, men lijkwäll då Jämblijkt
Kongl. Maj:tz Rättegångz förordning, icke sökt det
återwinna, så blifwer bemelte Contumaus domb härmed
förständig föklarad börandes dock Kalfssiö och Huluboda
Rusthållare Wedergiälla Gudmund, hwad skiähligt
är för häste betet, men dee öfrige Gudmundz for=
dran för munderingz Sorter, som han obewijseligen an=
förer, Påståendes Swarandena att dee hwardera pro=
portionaliter alla Perzedlar betahlt, blifwa Swaran=
derne aldeles befrijade före.”
* Contumaus (latin): tredsko (dom)
* Tredskodom: dom i tvistemål mot part som utan laga förfall uteblir från förhandling till vilken han i vederbörlig ordning kallats [SAOB]
Sammanfattning: Per Danielsson i Rösås Norrgård, Bäckaby, har den 6 juni föregående år köpt en fjärdedel skattejord i Rösås, inklusive tillhörande utrustning, av Karl Brunksson för 80 daler silvermynt. Köpet har kungjorts vid första uppbudet.
Säljare: Karl Brunksson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F) Köpare: Per Danielsson i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
”1/4 Skattejord Rößåhs med derföregående Mundering
som Carl Brunksson Ibm dhen 6 Junij sidsledne
för 80 Daler Smt försålt till Per Danielsson Ibm. Up=
biudat 1sta gången.”
Sammanfattning: Karl Brunksson i Rösås, Bäckaby, har avlidit. Han och hans hustru Elin Eriksdotter upprättade den 20 maj 1704 ett inbördes testamente. I detta uttrycker de sin ömsesidiga kärlek och önskar att den av dem som överlever den andre ska få full äganderätt och bestämmanderätt över all deras egendom, både lös och fast. De menar att de själva genom hårt arbete skaffat allt de äger, och att ingen släkting har rätt att invända. Efter Karl Brunkssons död den 11 juni har flera arvingar protesterat mot testamentet inför tinget:
– Bengt Gunnarsson i Ingaryd
– Nils Persson i Slageryd
– Per Jönsson i Höreda
– Märit Brunksdotter
– Kerstin Brunksdotter
De ifrågasätter testamentet dels på grund av arvsrätten, dels på grund av jord som tillhörde gården Rösås (¼ mantal) med tillhörande utrustning. De menar att detta var bördköpt jord (släktjord). På andra sidan hävdas att Karl Brunksson sålt jorden och utrustningen före sin död. Frågan lämnas till vidare rättslig prövning vid nästa ting. (ingen fortsättning synes finnas)
Omnämnd: Karl Brunksson i Rösås, Bäckaby (F). Avliden.
Omnämnd: Elin Eriksdotter i Rösås, Bäckaby (F). Gift med Karl Brunkesson.
Omnämnd: Sven Svensson Lövman d.y, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Jakob Persson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt Gunnarsson i Ingaryd, Södra Solberga (F). Arvinge, protesterar.
Omnämnd: Nils Persson i Slageryd, Bäckaby (F). Arvinge, protesterar.
Omnämnd: Per Jönsson i Höreda, Ramkvilla (F). Arvinge, protesterar.
Omnämnd: Märit Brunksdotter. Arvinge, protesterar.
Omnämnd: Kerstin Brunksdotter. Arvinge, protesterar.
”det Inbördes Testamente som afledne Carl Brunk= son och deß hustru Elin Erichsdotter i Rößåhs, sig emillan dhen 20 Maij sidstledne Uprättadt, lydandes ordifrån ord som fölger. Såßom för oß Menni= skior ingen Ting wißare än döden, och ingenting Owißare än sielfwe tijden och stunden enär det skie måste, Och som för mig Carl Bruncksson i Rößåhs intet annat utseende är, som nu min höge Ålder= domb af werk, Wedermöda och många andre ål= derdombs Swagheter så hårdt är betagen, det iag icke månge dagar här i Werldenne hafwer, utan iag mer åstundar att snart komma här ifrån effter mine K:e Barn som för uth äro i den Ewige glä= dien. Har iag fördenskull med min K:a Hustru Elin Erichs= dotter, af een reen äckta kiärleek oß således föresatt och slu= tat, det wij härmedoß emillan ett sådant Testamente williom Upsättia, och till ett kiärlekz tecken den dermed hugna, att hwilken dera som i Sorgen eftter den [kladd] lefwa må= ste, skall wara ägare och fastmehr rådande öfwer all den ägendomb som då i wårt fattiga Bool finnas kan så i löst som fast, deraf att frij Disposition hafwa emedan ingen af wår Släckt på ingendera sijdan har fuller böör här emot säija, hälst wij sielfwe alt sammans i wåre Wällmacktz dagar, det med warit modige arbete i wår anletes swett förwerfwat hafwa, och på alt sådant deß Krafftigar skall wara [-] wij tiensteligen begärat effterskref= ne gode män, som nu här äro Närwarande, wille med sine nampnen och i Frambtijden till Witnes wara, så= ßom ock tiänst ödmiukeligen bönfalle wij den höglärde loflige TingzRätten behagade denne Skrifft Confirmiera och bekräffta af Rößåhs dhen 20 Maij Ao 1704. Carl Brunckson Elin Erichsdotter, i Rößåhs häröfwer såßom Närwarande Witnen Swen Swensson Löfman Jacob Persson i Rößåhs. Blifwer såwijda det Lösöhron och aflinge* angår Confirme= rat och bekräfftadt, Warandes bemelte Carl Brunksson nu sederiera dhen 11 sidstledne hujus död blefwin, Och som deß Arfwingar Bengt Gunnarston i Ingary, Nils Person i Slagery, Per Jonßon i Höreda, sampt Märit och Kierstin Brunckzdöttrar emot bemelte Testamente igenom deras wid Tingz Rätten inlagde Skrifft protestera såßom dels angående Arfw, dels Bördkiöpt Jord Rößåhs ¼ med Munderingen Hwaremot å andra sijdan på= stås, att Carl Brunksson Jorden och Munderingen bortsålt, innnan han blef dööd, så lämbnas det alt till laga Utförande Wederbörandenn emellan wid nästa Ting.”
* Aflinge: förvärvad egendom [SAOB]
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping gjorde avbön inför tingsrätten och förliktes med nämndemannen Nils för sidovördnad samt förlikning. Forts från 1704-06-15 §44.
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Nämndemannen Lars i Gunnarstorp, Bringetofta (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Skogvaktaren Per Knapp
”Effter TingsRättens Resolution och domb å senaste Ting,
giorde Fierdingzman Daniel Esping, den afböön för
Tingzrätten som han för sijdwördnadt* blifwidt dömbd
till att giöra, och som han så wähl som Nämdemannen
Nils i Fröset, för det öfrige äre sig emillan i länsmans
wälbemelte Sven Löfmanz och Nämdemännenz Lars i Gun=
narstorp sampt Pers i Skiepperstadh jempte Skogwachta=
ren Per Knapps öfwerwaro i wänlighet förlijkte, om
dhe twistigheter, som bemelte gode män warit förordnade att
besigtiga, så att dhe hwarandra nu inthet hafwa att
tilltahla, så blifwa alt sådant på bägges deras ohållne*
till protocolls anteknadt.”
* sijdwördnadt, sidvördnad: vanvördnad, förakt, bristande respekt, respektlöshet; förolämpning, kränkning [SAOB]
* ohållne, ohållen: om påbud eller löfte som icke hålles [SAOB]
Sammanfattning: En förlikning som den 23 juni 1704 ingåtts mellan Jöns Karlsson och Daniel Nilsson i Äsprilla rörande tvister om kålgårdar, ängar, åkrar och hagar upplästes inför rätten och infördes i protokollet till parternas säkerhet.
Förlikning i ägotvist.
Omnämnd: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Daniel Nilsson i Äsprilla, Fröderyd
”den emillan Jöns Carlson och Daniel
Nilßon i Äßprilla dhen 23 Junij 1704 uprätta=
de förlijkning om några Twistigheter uti Kåhl=
gärdar, Ängar, Åckrar och hagar lydandes ad
Acta, blef upläsen och till wederbörandarnes [-]
säkerhet. Protocollet intecknadh.
Sammanfattning: Avlidne kornetten Per Bengtsson Bäckmans barn protesterar mot farmoderns, Märit Persdotters, testamente i vilket hon testamenterar 1/4 Bäckaby Stockagård till dottern Elin Bengtsdotter och mågen Per Johansson. Forts 1705-10-10 §24.
Omnämnd: Kyrkoherden Andreas Boman, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kaplanen Samuel Sandman, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Kornetten Per Bäckman, avliden
Omnämnd: Märit Persdotter, Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Johansson, måg till Marit Persdotter
Omnämnd: Elin Bengtsdotter, dotter till Margareta Persdotter
”Den skriftliga Protest som Probsten och kiörkoherden i Frödery Ehrewördige och höglärde Magister Anders Boman och Capellanen wördige herr Samuel Sandman uppå frambledne Cornettens Sahlige Per Bäckmans Barns wägnar giöra, emot det Testamente som hustru Marit Persdotter i Bäckaby till son måg och dotter Per Johansson och Elin Bengtzdotter af 1/4 i Ståckagården Ibidem giordt, blef upläsne och ad Acta* lagdt, och saken elliest till wederbörliget utförande lembnadh.”
* Ad acta: till handlingarna, till arkivet. En ad acta anteckning innebär att en skrivelse läggs till de övriga handlingarna i en akt utan någon åtgärd.
Sammanfattning: Elisabet Jonsdotter från Höreda låter stämma sin svåger Erland Andersson från Höreda för att ha attackerat henne med hugg och slag samt kallat hennes barn för tjuvar. Ett vittne, Måns Svensson från Bäckaby Storgård, intygar att han hörde dem bråka och att Erland beskyllde henne för att uppfostra sina barn till tjuveri. Ett annat vittne, Elisabet Gustavsdotter från Bäckaby, kunde inte ges eden på grund av sin unga ålder. Bonden Per Jönsson från Höreda vittnar att Erland och Elisabet bråkade och att Erland slog henne så att näsan blödde. Erland erkänner detta. Tingsrätten finner att det inte finns tillräckliga bevis för skällsorden, men Erland döms för misshandel enligt lagens 13:e kapitel och åläggs att betala böter samt rättegångskostnader till Elisabet.
Kärande: Kvinnfolket Elisabet Jonsdotter i Höreda, Ramkvilla (F)
Svarande: Erland Andersson i Höreda, Ramkvilla (F), svåger till Elisabet Jonsdotter.
Vittne: Måns Svensson i Bäckaby Storgård, Bäckaby (F)
Vittne: Pigan Elisabet Gustavsdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Bonden Per Jönsson i Höreda, Ramkvilla (F)
”Qwinfolket Elisabet Jonsdotteri höreda låtet
Instamma deß Swåger Erland Anderßon i Höreda
för det bemelte Erland henne med hugg och slag skall
hafwa öfwerfallit, sampt kallat hennes Barn Tiuf=
war och Tiufwepack.
Till Wittnes anföres Måns Swenßon i Bäckaby
Storegård, hwilken effter aflagd Edh utan Exception
Witnade, att förleden Wåras hörde Han Elisabet
och Erland wara tillsammans uti Trätta i Mun=
sterskrijfwarens stuga i Bäckaby, brukandes mun
å bägge sijdor på hwarandra, då Erland sagdt,
du upföder dijna Barn ickepå ärligit wijß, utan
till otuckt och tiufwerij, mera weet han intet.
Dito åberopes till Wittnes Pijgan Elisabet
Gustafsdotter i Bäckaby, hwilken som för ung,
till Edh och wittnes måhl icke admitteras kunde.
Hwad slagzmåhlet angår så anföres till Wit=
nes Bonden Per Jönsson i Höreda, hwilken utan
Exception effter aflagd Edh Wittnade, att förledet
Åhr i Maij Månad då dee skulle utreda deras Ryttare,
och Elisabet der till icke williat giöra sin rättigheet,
har Eland och hon derom uti hennes Stugu
kommit till att kijfwa, hwarwid Erland stödt
henne så att näsan blöt mer weet han intet.
hwilket och Erland tillstår.
Resolutio: Hwad Skiälsorden anbelangar, så
emedan Elisabet Jönsdotter icke gittadt andraga full=
komblige skiähl och bewijß det Erland Andersson någre
Skiälsord på henne eller hennes Barn fäldt, så blif=
wer han i det måhlet för hennes wijdare tillmähle
alldeles frij, men beträffande Slagzmåhlet, är=
kiännes han effter Per Jönssons i höreda bewitt=
nande och Erlandz egit tillstående, för ett stötan=
de jemblijkt 13 Cap: Såre måhle Balken LL: med
willia, att plickta sine 3 mark Smt, sampt beta=
la Elisabet Jönsdotter Stembningz och dombpen=
ningar med 24 öre Smt.”
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsdotters Knapp har instämt Sven Månsson och gårdshustrun Sara Persdotter, samt deras dräng Jöns, alla från Stora Gudmundsås, för att ha huggit ned och bränt några ekar i en fälla, samt även Måns Jönsson därstädes för två förbrända två ekar. Även om Sven Månsson erkänner att de två ekarna är förbrända kan han inte bevisa att Sara varit inblandad. Därför döms han enligt stadgan från 1664 att betala böter för varje förbränd ek med 12 mark och plantera två nya träd för varje ek, samt betala ersättning till kronan med nio daler smt för vardera ek. Om han inte kan betala böterna skall han löpa gatlopp. Målet mot Måns Jönsson skjuts upp till nästa ting. Forts 1706-02-17 §82.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Sven Månsson i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Gårdshustrun Sara Persdotter i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Jöns i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Jönsson i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
”Skougwacktaren Per Månsdon Knapp låtit in=
stemma Sven Månsson och hustru Sara Persdot=
ter sampt deß dräng Jöns i Stora Gummenåhs, för några
stycken förbrände Eker uti een Fälla dito emot Måns
Jönßon Ibidem för 2ne stycken Ekar.
Ehuru Såsom Sven Månßon i Gummenåhs tillstå må=
ste det 2ne st: Ekar äro aldeles förbrände, kunnandes
icke bewisa det hans gårdhustru Sara Persdotter war=
rit uti Fällans brännande Interesserat, utan Sven
Månßon henne owettandes, tagit deß dräng med sig
så dömmes han skyldig jemblijkt stadgan angående böran=
de trän af åhr 1664 7§. för hwardera Eken, att plick=
ta sine 12 mkr till Treskifftes sampt betahla till Kongl. Maij:t
och Cronan Ekernes wärde med 9 Dlr Smt st: sampt
planterar twenne unga trään i stället för hwar och
dene undan Boskap bete upfreda. Orkar han eij botun
så plicktar han med Gatulopp. Hwad Måns Jönsson
angår så upställes det måhlet till nästa Ting emedan Måns
berättar sig hafwa utsyningzdomb.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping instämdes till tinget av länsmannen Sven Löfman för att inte ha betalat till honom två indrivna sakören. Daniel Esping hävdade att dessa sakören ännu ej är indrivna och ville visa det till nästa ting, vilket rätten beviljade honom. Fortsättningen av detta mål saknas.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Gudmund i Torp, Fröderyd (F)
”Cronans länsman wälbemelte Sven Löfman låtit instäm=
ma Fierdingzman Daniel Esping för skullfordran
30 dahlerSmt, upburne Saköre af Gudmund i Torp
3 dahler sampt resterande Saköhre för 1704 5 dahler 8 öre Smt.
Resolutio: Effter som Fiärdingzmannen Daniel
Esping [-] sig deruppå att han wid nästa Ting skalll
kunna bewijsa [-] och [-] hwarest den honom påförde pen=
inge påstår äro inneståendes, och för alt som [-] giöra
riktig redo och räckning, altså blifwer uppå hans anhållan
honom dilation bewilliad till nästa Ting, då Parterna utan
wijdare Stämbing sig inställa böra”
”Det Testamente som hustrun Märit Persdotter i Bäckaby dhen 6 Januarij sidstledne uprättadt, blifwer så wijda det hoos [-] och arfwingar angår, till wederbörlig [-]heet i häradz dombook Intecknadt.”
Sammanfattning: Det testamente som upprättades av hustru Märit Persdotter i Bäckaby den 6 januari förra året blir nu, med hänsyn till dess innehåll och arvtagare, officiellt inregistrerat i domboken. Forts från 1705-03-03 §26.
Omnämnd: Hustru Märit Persdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Det Testamente som hustru Märit Persdotter i Bäc=
kaby dh 6 januarij sidstledne upprättadt, blifwer så wij=
da det [-] öhron och aflinge angår, till wederbörlig Sä=
kerheet i häradz dombook Intecknadt.”
Sammanfattning: På grund av en resolution från landshövdingen Mårten Lindhielm den 26 november 1705 hölls rannsakning om Jöns Karlsson i Äsprilla, Per Nilsson därstädes, Sven Månsson i Hökhult och Per Olofsson, rörande deras villkor och förmögenhet. Kyrkoherden Andreas Boman hade uppgett att de brukade jord och var tillräckligt förmögna för att betala häradsrätt. Vid undersökningen vittnade dock häradsnämnden och allmogen om att männen var gamla, bräckliga och sjukliga, att de inte längre brukade någon jord utan bodde inhyses hos sina barn och saknade medel. Det uppgavs vidare att kyrkoherden hade hotat dem och tvingat häradsskrivaren att skriva upp dem trots att de tidigare befriats från skatt på grund av fattigdom. Dessa uppgifter bekräftades av nämndemännen och fastställdes i protokollet.
Omnämnd: Landshövdingen Mårten Lindhielm
Omnämnd: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sven Månsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Olofsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Prosten Andreas Boman, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Svensson i Äsprilla Norrgård, Fröderyd (F)
”Till föllie af Baron och Landzhöfdingens Hög=
wälborne Hr Mårten Lindehielms resolution
Dat: 26 Novembr: förledit åhr blef undersökt och
ransakat öfwer Jöns Carlssons i Esprilla, Per Nills=
sons Ibm: Swen Månssons i hökhult och Per Oluf=
sons Ibm: willkohr och förmögenheet, hwilcka
Probst= och Kyrkioherden i Frödery Ehrewördige Ma=
gister Anders Boman skall angifwit sittia för
bruk, sampt wara så förmögne och behålldne att
dhe kunna och böra Häradzrätter ährlagga;
Och som Häradz Nämbd och Tingallmoge be=
wittna att dhe som äre gamble, bräckelige och
siukelige män, intet bruk hafwa uthan sittia
inhyses hoos sine barn, och icke dhet ringasta hafwa
att betahla medh, berättandes Nills Swensson
i Norregård Eßprilla att Hr Kiörkioherden Boman
förmedelst dhet dhe sökt för swara sine ägor ifrån
hans intrång, undsagdt* dhem, och att han dätta
af hant och owillia kommit dem uppå, hwar=
medh och Nämbdemannen Hans i Anderßtorp ige=
nom sin berättelse öfwerensstämmar i dhet Hr Kyr=
kioherden på skrifningen skall sagdt, dhe gambla
uppstudza dhe yngre, att taga ägorna ifrån migh
dhe måge wähl betahla Häradz Rätt, då Häradzskrif=
waren icke skall williat dhem uppskrijfwa, emedan
dhe tillförende widh Mantahls skrifningen för
sin fattigdomb skull blifwit förskonte, men Hr
Kiörkioherden Boman nödgat honom dertill och
sagdt sig willia derföre swara, altså blifwer det=
ta till bewijs deröfwer under mitt nampn och
Häradz Signete meddhelat.” * undsägelse, undsäga: hota (någon), rikta hotelse mot [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Ingegärd Nilsdotter i Torset har låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping, Nils i Frisnäs samt Jon i Slottet för en ohemul betalning av en knektelega och hävdar att hon redan betalt sin tredjedel för knektehållet. Tingsrätten ger henne rätt och dömer de tre svarandena att betala tillbaka den felaktiga summan samt ersätta henne för rättegångskostnaderna.
Kärande: Hustru Ingegärd Nilsdotter i Torset, Vallsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Nils i Frisnäs, Skepperstad (F)
Svarande: Jon i Slottet, Fröderyd (F)
”hustru Ingerd Nillsdotter i Torsiö kiärande, och
Fierdingzmannen Daniel Esping, Nills i Frijsnäs
och Jon på Slottet Swarander, wijsande en
ohemull Execution á 17 mark Smt för Sollda=
te legamåhl.
Emedan kiäranden i lagamåhl uthlagdt öfwer 20
mark Smt för sin 1/3 af knechtehållet, och det såle=
des bestijger sig till förra qwantum än som effter Kongl:
Maij:tz förordning bordt uthgiöra, altså böra Swa=
randerne ställa henne dhe dheruthöfwer Exeqwerade
17 mark Smt straxt tillbakas, och som dhe icke rätteligen
förstådt Hr Befallningszmäns Ordres till samma
Execution, som befaller allena ett heradh rättmä=
tigt wore skulle uthtagas, så blifwer dhe för plikt
i det måhlet förskonte, dock betahla dhe i Rätegångz
Expenser till kiäranden 1 mark 8 öre Smt.”
Sammanfattning: Skogvaktaren Per Månsson Knapp anklagar bonden Måns Jönsson från Stora Gudmundsås för att ha bränt ned två ekar i en fälla, vilket först togs upp på det senaste tinget. Tingsrättens beslut är att eftersom svaranden har presenterat ett tillstånds från häradshövdingen Daniel Göranssons, utfärdat den 26 maj 1681, medger skogvaktaren att de nu brända ekarna tidigare hade blivit markerade enligt samma tillstånd, varför svaranden blir friad från anklagelsen. Forts från 1705-10-06 §13.
Kärande: Skogvaktaren Per Månsson Knapp
Svarande: Bonden Måns Jönsson i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Häradshövdingen Daniel Göransson, avliden.
”Skougwachtaren Per Månsson Knapp ankla=
gar Bonden Måns Jönsson i stora Gummen=
åhs för 2ne st: förbrände Eker utij en fälla hwil=
ket måhl ifrån seneste Ting uppställt är.
Resolutio: Såßom Swaranden uppwiste Sahl. Hr
Häradzhöfdingens Daniel Jöranssons tillåtel=
ses Zedell uppå Eke uthsyning*, uthgifwen å Tinge
dhen 26 maij 1681, och Skogwachtagen tillstår att des=
sa nu brände Eker i föllie af samma Zedell blifwit
uthmärkte, altså blifwer Swaranden i dätta
måhl för Skogwachtarens tilltahl frijsagdh.”
* uthsyning, utsyning: med avseende på skog, träd eller virke se ut och märka för avverkning [SAOB]
Sammanfattning: Änkan Sara Persdotter från Stora Gudmundsås framförde en skriftlig förklaring inför tingsrätten där hon med ödmjukhet meddelade att hon avsåg att ingå äktenskap igen efter att ha förlorat sin man i det pågående kriget. Hon beskrev hur hon, med råd från vänner och släktingar och med stöd från prästen och kyrkoherden, hade beslutat att inleda ett nytt äktenskap. De hade även bett Måns Jönsson i Stora Gudmundsås att bli barnets förmyndare, vilken var den närmaste släktingen på barnets fäderne. Sara klagade dock på att kyrkoherden vägrade viga dem förrän han hade fått fastebreven för den omyndiga dotterns räkning att lägga i kyrkkistan. Hon begärde nu att äktenskapet skulle lysas och bad om att fastebreven istället skulle förvaras i häradskistan. Sara bifogade också en specifikation av sin omyndiga dotters arv till tinget. I tingets beslut fastställdes att arvet hade lagligen skiftats och att länsmannen skulle hjälpa förmyndaren att samla in nödvändiga dokument. För Saras övriga klagomål på kyrkoherden hänvisades ärendet till domkapitlet för vidare hantering.
Omnämnd: Änkan Sara Persdotter i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Måns Jönsson i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F), förmyndare för Sara Persdotters barn.
Omnämnd: Maria Johansdotter i Stora Gudmundsås, Bäckaby (F), dotter till Sara Persdotter.
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Prosten och kyrkoherden Andreas Boman i Fröderyd (F)
Ӏnckian hustru Sara Persdotter i Stora
Gummenåhs framkom för TingzRätten och In=
sinuerade en skrifft, lydandes ord ifrån ordh
som föllier:
In för Högwijse Hr Häradzhöfdingen och den
lofl. TingzRätten är iag fattig änckia i Alldrastör=
sta ödmukheet förordsakadt att inkomma öd=
miukeligen tillkiännagifwandes huruledes såßom
iag nu uthij detta påstående krijg hafwer bort=
mist min man, hwar uppå iag sanfärdig attest
bekommit, och som iag nu igenom Släcktz och goda
wänners inrådande ährnar träda i ett annadt
gifftermåhl, och det igenom Ehrewördige Hr Prob=
sen och Kiörkioherdens inrådande uthij Frödery, för
uthan dhe andre Släcktz och wänners Rådh, dy
hafwer iag deßes Samptelige Rådh i bästa Conside=
ration tagit, och mitt ja och samtycke häruthin=
nan gifwit, nu omsijder ährnar iag tillijka med
min blifwande K. Man hafwa tilldraget hwadh
som wij till denna war heders dagh kunna
behöfwa, hafwa wij bägge anmodat Ehrewördige
Hr Probsten och Kiörkaherden om lyßning, då
han gienast förhörde oß uti wår Christendomb, och
straxt för Wixlens omack bekommit i Lyßningz=
penningar 2 Caroliner ett Skiortelärftt och ett par
Strumpor, dok förr än dätta skiedde pålade höglär=
de Hr Probsten och Kiörkioherden Barnsens Närma=
ste Släcktningh af Fädernes linien Måns Jöns=
son i Stora Gummenåhs att blifwa och wara
Barnsens Förmyndare, det han Måns Jöns=
don sig påtog, och barnsens Fäderne Emottog
som med fölliande lista uthwijsar, hwar uppå
barnsens Fäderne är upptecknadt, men
när wij nu påstå att för oß må lyst blifwa
och wårt äcktenskap winna sin fortgång, då
bedyrar höglärde Hr Probsten och Kiörkioher=
den sig att ingen wigßell skall skie förr än
han får Fastebrefwen på barnetz Skattejordt
och dem inlägga uti kiörkiokistan, emedan som
Skattejorden är barnsens Fäderne, och som iag
nu alldehles afittrat barnsens Fäderne och
desuthan belofwat mig föda och kläda bar=
nedt förswarligen till deß dät kan tiena sig sin
föda, deß Fädernes arf alldehles oafkårtat, dy begiä=
rer iag som Ödmiukeligast att emedan som höglärd
Hr Probsten och kiörkioherden med detta som
nu är giordt, intet kan wara nögdh, icke heller
weet för hwad ordsaak skull som han begiärer
att [-] skohla komma honom tillhanda
att der brefwen änteligen intet få blifwa hoos
mig, att iag då må få Inlägga dem här uthij
häradz kistan, och iag sedan af den högdt:de Tingz=
Rättens änteliga och goda förwäntande slut
så wijda som den högdt:de Tingz Rätten har här=
med att giöra, wårdt på begynte Äcktenskaap
till slut och Endskap bringa, häruppå iag af=
wacktar en gunstig resolution och domb, för=
blifwer.
den Edle och högwijse Hr häradhz=
höfdingens, sampt
den lofl. TingzRättens
Tienst= ödmika Tienarinna
Sara Persdotter
Hwarjempte hon och inlade en Specification
på deß omyndige dotters Maria Johans dotters
Fädernes arf i löst till 24 Caroliner Smt i Wederböra=
dernes närwaro upprättad, tillijka med sielfwa
gårda brefwet på deß Fasta Jord i Gummenåhs
begiärandes deröfwer TingzRättens uthlåtenhet.
Reolutio: Hwad afwittringen angår, så finner
TingzRätten den samma wara lagligen och
af wederböranderne förrättadt, och som Förmyn=
daren Måns Jönsson i Gummenåhs berättas
wara gammall, så finnes Tingz Rätten skieligt
att förordna Cronones Länsman w:tt Swen Löf=
man honom till hielp, och fördenskull nu sam=
na afwittringz skrifft och gårdebref till honom lef=
weras, Men hwad det öfrige hennes klagemåhl
angår, som skall Probsten Ehrewördige och höglär=
de Magister Anders Boman willia förhålla be-
mälte hustru Saras Äcktenskap, derom har hon sig
hos det HögEhrewördige dom Capitlet att
angifwa.”
Sammanfattning: Anders Mårtensson från krono- och rustningshemmanet Ekekull begärde brandstod för en brandskada som inträffade på hans kölna i april månad. Han berättade under ed att detta inte var resultatet av försummelse eller vårdslöshet från hans sida. Skadan värderades till 12 daler och 21 1/3 öre silvermynt. Detta bekräftades med häradshövdingens namnteckning och häradets sigill.
Omnämnd: Anders Mårtensson i Ekekull, Bäckaby (F)
”Kom Anders Mårtensson på Crono Rustningz
Stammen Ekekull jemblykt 39 Cap: Byggningabalken LL
fyllt wåda Eedh, att den brandskada som
i förleden Aprill Månad tijmat uppå
en kiöllna dersammastädes, af rätter
wåda och eij af någon försummelße eller
wangiömo* skiedt, warandes samma brand=
skada wederbörligen mätt och wärderat á
12 Dlr 21 1/3 öre Smt, altså blifwer dätta till
bewijs deröfwer under mitt nampn och
Häradz Signete meddehlat.”
* wangömma, vangömma: m brista i tillsyn eller uppsikt över skötsel av något, försumlighet, oaktsamhet, vårdslöshet [SAOB]
Sammanfattning: Per Johansson från Slageryd stämde Per Johansson från Bäckaby och drängen Anders Jakobsson för att ha tagit och använt ett sto utan tillstånd. Anders Jakobsson hävdade att han hade tagit och ridit stoet på uppdrag och order från Sven Persson i Ekesjö, som är handelsman och son till Per Johansson i Bäckaby. Eftersom ingen anklagelse om stöld eller tjuveri riktades mot honom, ansågs det att Per Johansson från Slageryd borde nöja sig med att få ersättning för resan fram och tillbaka, motsvarande 3 mil och 1 daler 4 öre silvermynt, samt rättegångskostnader på 1 daler och 8 öre silvermynt. Drängen uppmanades att söka återbetalning från Sven Persson för det han gjort så gott han kan.
Kärande: Per Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Anders Jakobsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Handelsmannen Sven Persson i Eksjö (F), son till Per Johansson i Bäckaby i Bäckaby socken.
”Per Johansson i Slagery kiärande, och Per Johan=
son i Bäckaby sampt drängen Anders Jacobsson Ibm
Swaranden, angående att olofwandes tagit och brukat
stoo.
Det påstår drängen Anders Jacobsson som Stoet
upptaget och rijdit, att han sådant uppå sin huus bon=
des Per Johanssons i Backaby Sons handells Mannens
Sven Perssons i Ekesiö begiäran och Ordres giordt, hwad
ährender han farit; Och som kiäranden honom icke
tillägger rånt eller tiuft, så bör han låta sig nöija med
betahlning för wägen fram och tillbakar á 3 mijhl
1 Dlr 4 D Sm jempte Rättegångz Expenser 1 Dlr 8 öre Smt
sökandes drängen sitt igen af bem:te Sven Persson
det bästa han kan och gitter.”
Sammanfattning: Per Johansson från Bäckaby stämde Per Siggesson från Säby angående obetald soldatavgift. Eftersom Per Siggesson hade använt halva fjärdingen kronohemmanet i Åslatorp år 1700, för vilket år en soldat behövde anskaffas, dömdes han enligt kungliga förordningen att betala 3 daler silvermynt till Per Johansson som var proportionellt av rotens utgift på 40 daler silvermynt, samt rättegångskostnader på 1 daler silvermynt.
Kärande: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Per Siggesson i Säby, Bäckaby (F)
”Per Johansson i Bäckaby kiärande, och Per Sig=
gesson i Säby Swarande, angående resterande Soll=
datelega.
Såsom Swaranden 1/4 Skattejord i Åßlatorp pro Ao
1700 åth kiäranden till hallfwada brukat; för hwill=
ket åhr Solldat kommit att anskaffas, så bör han i
proportion á 40 Dlr Smt effter Kongl. Maij:ttz för=
ordning till kiäranden betahla 3 Dlr jempte Rättegångz
Expeser 1 Dlr Smt”
Sammanfattning: Kronolänsman Sven Lövman har stämt ryttaren Nils Jonsson från Österkvarn och änkan Kerstin Gudmundsdotter på Sandebotorp för lägersmål (olagligt sexuellt umgänge). Nils Jonsson förnekar anklagelsen, men det finns vissa omständigheter som belastar honom, eftersom han medger att han mötte Kierstin Gudmundsdotter vid det tillfälle som hon påstår att de haft sexuellt umgänge. Fallet skjuts upp till nästa ting, eftersom ryttaren vill bevisa sin oskuld. Forts 1707-02-07 §67.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Tremänningsryttaren Nils Jonsson i Österkvarn, Ramkvilla (F)
Svarande: Änkan Kerstin Gudmundsdotter i Sandebotorp, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman w:te Swen Löfman låtit instäm=
ma TredingzRyttaren Nills Jonsson i Östreqwarn
och änckian Kierstin Gudmundzdotter på Sandebo=
torp för dem emillan begånget lägers måhl, och
som Tredingz Ryttaren till häfdandet alldehles ne=
kar, warandes dock någon omständigheet som honom
graverar i det han tillstår sig mött Kierstin Gud=
mundzdotter samma gång, som hon berättar dhe
sin beblandelße hafft, så uppställes Saaken till
nästa Ting, emedan Ryttaren då fullkombli=
gin will wijsa sin oskylldigheet.”
Sammanfattning: Anders Germundsson i Bråten, Bäckaby socken, svor enligt lag en ed om att en brand som den 15 januari förstörde en kölna och ett torkhus var en olycka och inte orsakad av vårdslöshet. Skadan värderades till 15 daler silvermynt, och han fick ett intyg för att kunna ansöka om brandstod.
Omnämnd: Anders Germundsson i Bråten, Bäckaby (F)
”Såsom Anders Germundsson i Bråten Bäckaby Sokn
jemblijkt 35 Cap: Bbl: LL fyllt dess wåda Eed att den
olyckeliga brandskada som dhen 15 Januarij sidstledne uppå
een Kiölna och tork huus der som antändes tijmat
af rätter wåda och eij af någon försummelse eller wan=
giömmo skiedt, warandes Skadan mäter och wär=
derad till 15 dlr Smt, så blifwer dätta till be=
wijs deraf meddehlat, på det wederböranden en
Ödmiuk ansökning om brandstod må kun=
na giöras.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Lilla Fröset instämd för den resterande betalning om fem skäppor för kronotionde som han inte har betalat, samt dömd till böter för det han inte infann sig vid uppropet (om kronotiondet) och för uteblivande vid tinget. Forts 1707-02-06 §38.
Kärande: Mönsterskrivaren Anders Westberg
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping i Lilla Fröset, Skepperstad (F)
”Munsterskrifwaren wälbetrodde Anders Westberg lå=
tit instämma fierdingz mannen Daniel Esping för
resterande Cronotijonde af lilla Fröset 5 Skiäppor
uppburit af [-] 2 Skiäppor, och af Norregård i
Fröset ½ Skäppa pro Anno 1705.
Resolutio. Effter som Daniel Esping wid uppro=
pet sig eij infinner, så pliktar han derföre jemb=
lijkt Rättegångz förordningen 1 daler Smt sampt för
det han öfwer hela Tinget uthblifwit 2 daler Smt,
bethalande och den resterande Cronotijonden 7½ Skiäp=
pa med 24 öre Smt. Skiäppan effter Nämbdens [-]
och i Rättegångz Expenser ährlägger 3 daler Smt,
[-] dock tijdh å nästa Tinge sina förfall att
wijsa, och hufwudSaaken återwinna om han kan
och gitter.”
Sammanfattning: Bryngel Bryngelsson och hans hustru Märit Nilsdotter i Bråten (Näs) har låtit instämma Daniel Esping för att ha blivit beskyllda för stöld av en ko. De lät även instämma fem andra personer för att ohemult ha eftersökt den eftersökta kon i deras hem. Vittnet Nils Nilsson i Frisnäs sade att Daniel Esping endast sagt att man bör leta i Bråten men ej anklagat dem för tjuvnad. De andra hade endast handlat efter länsmannens order och dessutom eftersökt den saknade kon i flera andra gårdar. De svaranden frikändes av rätten och likaså frisades Bryngel och hans hustru från ryktet om kostöld.
Kärande: Bryngel Bryngelsson i Bråten, Fröderyd (F)
Kärande: Märit Nilsdotter i Bråten, Fröderyd (F), gift med Bryngel Bryngelsson.
Svarande: Daniel Esping
Svarande: Torparen Jon i Nässja ryttaretorp, Skepperstad (F)
Svarande: Sven i Högåsa, Skepperstad (F)
Svarande: Sune i Lönåsa, Hultsjö (F)
Svarande: Nils i Frisnäs, Skepperstad (F)
Svarande: Måns i Nässja, Skepperstad (F)
Vittne: Nils Nilsson i Frisnäs, Skepperstad (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Bryngell Bryngelsson och dess hustru Marit
Nillsdotter i Bråten, låtit instämma Daniel
Esping, angående beskylldning för en bort=
kommen koo för Torparen Jon på Nässia Ryt=
taretorp. Dito låtit instämma bemälte To=
pare Jon, Swen i Högåhsa, Sune i Lönåhs, Nills
i Frijsnäs och Måns i Nässia för det dhe ohe=
mullt skohla ransakat i Bryngell Bryngellsons
huus effter bemälte fökombne koo.
Resolutio: Emedan Nills Nillsson i Frijsnäs up=
på hustru Märit Nillsdotters reqwisition Edeligen
wittnar det Daniel Esping ingen wijdare be=
skylldning Bryngell Bryngellssons hus tillagdt,
än han sagdt det hemmet står på Bråten, u=
tan att dem någon Tiufnad tillyppa, förmäh=
landes dertill med, att det säigas som skohla
dhe hafwa förwägrat dem gå in i husen att ran=
saka, och det jembwähl betygas, att dhe som
ransakat, hafft dertill Cronans länsmans wälbetrotte Swen
Löfmans tillstånd, hwilket dhe på åthskillige
ställen giordt. Altså blifwer Samptelige dhe in=
stämbde för detta Tiufwamåhl begrijade, äfwen=
som och kiärandena för det på den ogrundade
uthkombne ryckte frijsäigas.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låter instämma mönsterskrivaren Anders Westberg för att återvinnande av tredskodomen från hösttinget angående resterande betalning av kronotiondet. Tingsrätten ogillar hans stämning och fastställer att Daniel skall betala resterande 1½ skäppor samt rättegångsexpenser till mönsterskrivaren. Forts från 1706-11-03 §80.
Kärande: Fjärdingsman Daniel Esping
Svarande: Mönsterskrivare Anders Westberg
Omnämnd: Gästgivaren Erik Larsson
”Fierdingzmannen Daniel Esping låtit instäm=
ma Munsterskrifwaren Wälbetrodde Anders West=
berg, angående återwinnande af Tingz Rättens
Conndmacia domb, daterad 3 Novembris 1706.
Resolutio.
Såsom Daniel Esping intet
laga förfall till sitt utheblifwande wid senaste
Ting gitter andraga, så blifwa dhe honom
pådömbde böter ständiga, i lijka måtto blifwa
och sielfwa hufwudsaaken så mycket mehra stän=
dig förklaras som Daniel sedermehra och sedan han
stembningen uthtaget, derpå Clarerat 6 skiäppor
Spannemåhl, 4 in natura och 2nne med Contante
penningar, hwaruppå dock ännu resterar 6 öre. Så
börandes Esping dhe ännu resterande 1½ skiäppa
betahla, hwaremot honom yppat lembnas att uth=
föra med giästgifwaren Erich Larsson så wijda
han tilltroor sig bewijsa det som ohemult* 1 skiäppa
af honom [-]emodt, sampt om den halfwa
skiäppa han berättar Nämbdemannen Per i Skiep=
perstad af Fröset taget betahlning före, hwaruthöf=
wer han nu i Rättegångz Expenser till Mun=
sterskrifwaren bör betahle 1 Riksdaler smt.”
Sammanfattning: Kronolänsmannen Sven Lövman anklagar ryttaren Nils Jonsson från Österkvarn och änkan Kerstin Gudmundsdotter på Sandebo torp för lägersmål (olagligt sexuellt umgänge). Efter en genomförd rättegång och utredning befrias Nils Jonsson från anklagelsen genom att han svurit en ed, vilket leder till att han frikänns från vidare åtal. Kerstin Gudmundsdotter däremot döms att böta 20 marker silvermynt och att genomgå offentlig skrift. Forts från 1706-10-30 §28
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Tremänningsryttaren Nils Jonsson i Österkvarn, Ramkvilla (F)
Svarande: Änkan Kerstin Gudmundsdotter i Sandebotorp, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman w:te Swen Löfman anklagar
Trrdingz Ryttaren Nills Jonsson i Östre qwarn och Än=
kian Kierstin Gudmundzdotter på Sandebo torp för
begånget lägers måhl.
Resolutio. Emedan effter föregången Ransakning
och inhämptade skiähl Tredingz Ryttaren Nills Jonsson
sig för dätta tillwitte lägersmåhl med Eedh befrijat
så blifwer han för wijdare tilltahl häruthinnan frijsagd,
Men Kierstin Gudmundsdotter saakfälles att plickta
sine 20 mkr Smt sampt stå uppenbahra Skrift.”
* tillwitte, tillvitelse: beskyllning [SAOB]
Sammanfattning: De tre bönderna i Knutstorp begärde intyg för att kunna ansöka om brandstod (ekonomisk hjälp efter brand) för den brand som drabbade dem mellan den 21 och 22 april. De svor ed om att branden som drabbade deras hemman var en olyckshändelse och inte orsakad av försummelse. Per Danielssons hus värderades till 230 daler silvermynt och lösöret till 263 daler silvermynt. Skadorna på Bengt Jönssons hus värderades till 72 daler och lösöret till 34 daler 16 öre silvermynt. Skadorna på Per Hemmingssons hus värderades till 88 daler och lösöret till 55 daler 24 öre silvermynt.
Omnämnd: Per Danielsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bengt Jönsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Hemmingsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
”Emedan Per Danielsson i Knutztorp jämblijkt
35 Cap Byggningabalken LL fylldt wåda Eedh att den olyckel:
brandstada, som natten emillan dh 21 och 22 sidst=
ledne Aprilis öfwergådt bem:te hemman, af Rätte
wåda tijmat, och eij af någon försummelß eller
wangiömme skiedt, warandes husen wärderade
för 230 Dlr Smt, och annan löös ägendomb till=
263 Dlr Smt; Altså blifwer detta till bewijs
deröfwer meddehlat, på det wederböranden om
brandstodz ährhållande en ödmiuk ansökning nu
kunna giöra.
Dito Bengt Jönsson Ibm: mutato mU=
tandis, huusen 72 Dlr, och annan löös på
domb 34 dahler 16 öre Silfmt.
Dito Per Hemmingsson, huusen 88 dlr
och Löösöhron 55 dahler 24 öre Silfwer=
myndt.”
Sammanfattning: Daniel Jonsson och hans hustru Ingegärd i Torset har låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping och Nils Håkansson i Frisnäs för oriktigt upptagna hjälppengar samt begärde ersättning för en resa till Jönköping. Då Daniel och Håkan kunde uppvisa en specifikation på de soldatrotar som erlagt hjälppengen blev de friade från målet. Angående reseersättningen hänvisade tingsrätten till att Daniel Jonsson skulle söka uppgörelse med regementsskrivaren och länsmannen.
Kärande: Daniel Jonsson i Torset, Vallsjö (F)
Kärande: Ingegärd, hustru i Torset, Vallsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Nils Håkansson i Frisnäs, Skepperstad (F)
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
”Daniel Jonsson och hustru Ingiärd i Torsiö låtit
instämma een Fiärdingzman Daniel Esping och Nills
Håkonsson i Frijsnäs, angående reda och ricktig=
heetz giörande för upptagen hielpepenningar, sampt
wedergälldning för een Reesa till Jönkiöpingh
Resolutio: Emedan Daniel Esping och Nills
Håkonsson i Frijsnäs uppwijsa een Specification
på dhe SolldateRotar som hjielpepenningarne ährlagdt
och quitterat, berättandes Daniel Jonsson att han
sielf will uthsökia hwad som ännu kan innestå,
Altså blifwa Swarandena för tilltahl häruthin=
nan befrijade, så wijda dhe eij mehra uppburit.
Och som Daniell Jonsson tillstår att han tillfö=
rende fått Specification på dem som betahlt,
så har han för det öfriga hoos Hr Regementz=
Skrijwfaren, söökia underrättelsse hwilka som
kunna restera. Angående den ymsom
pratenderade wedergiäldning för giorde Ree=
sor, derom hafwa Parterna under Cronans
Länsman Wälbetrodde Swen Löfman och Nämbde=
mannen Per i Skiepperstadh sig emillan att jemb=
ka och Liquidera.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping instämdes för att inte ha betalat en obligation daterad 1706 och ännu ej betalade kronoräntor från 1706 samt sakören för okvädningsord. Tingsrätten ålade Daniel att betala dessa skulder.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Cronans Länsman Wälbetrodde Sven Löfman kiärade, och Fier=
dingzmanne Daniel Esping Swarande, angående förnekan=
de af en dess uthgifne obligation sampt resterande Crono=
räntor.
Såsom Swaranden icke kan förneka sin till kiäran=
den uthgifne och med egen hand underskrifwne Obliga=
tion på 29 daler 11 öre Smt, dhen 14 Februarii 1706; altså åligger
honom den samma fullgiöra, dock bör kiäranden deremodt
efter eget tillstående giöra Swaranden accistance
till uthbekommande af den honom debiterade och in=
nestående rest uthi Saaköhren och Cronoräntor, hwarup=
på en lista öfwergafz; För det öfrige bör och Swa=
randen ährlägga och betahla dhe för honom sielf pro
Ao 1706 innestående Cronoränto med pådömbde Sak=
öhren för någre oqwädensord effter kiärandens före=
wijste uppbördzbook, det Swaranden icke förneka
kunnat till 1 daler 28 öre Smt, så wähl som hwad han
elliest af innewarande Åhrs Cronoräntor, dee honom
icke debiterade warit, bewijsligen kan tillgrij=
pet hafwa.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping släpar med betalning av skatten för den fjärdings gård han brukar men lovar att fullgöra betalningen senast vid nästa Persmässa till korpralskan Ingegärd Larsdotter i Jakobsbygget.
Kärande: Korpralskan Ingegärd Larsdotter i Jakobsbygget, Hjälmseryd (F)
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Corporalskan hustru Ingierd Larsdotter i Jakobsbygget kiä=
rande, och 1/4dingz mannen Daniel Esping Swarande, angående
7 skiäppor innestående Cronotijonde.
Emedan Swaranden tillstår skullden, och uthlofwar till Pärsmäs=
san nästkommande, altsammans och 24 marker Smt Skiäppor betahla, så
bör han det wid 2 daler Smt wijte fullgiöra, sampt i Rättegångz Ex=
penser kiäranden förnöija.”
Sammanfattning: Gästgivaren Erik Larsson i Vrigstad låtit instämma fjärdingsman Daniel Esping för det han överfallit kärande med skällsord och svordom. Då Daniel Esping hävdar att han inte fått någon stämning ogillades målet och togs inte upp av häradsrätten. Forts 1707-10-12 §131.
Kärande: Gästgivare Erik Larsson i Vrigstad, Vrigstad (F)
Svarande: Fjärdingsman Daniel Esping
”Gästgifwaren W:tt Erich Larsson i Wrickstadh
låtit instämma fiärdingmannen Daniel Esping, an=
gående öfwerfallande med munbruk ock Skiällsord
sampt Swordomb.
Resolutio: Efftersom Daniel Esping protesterar
Contestera litem*, emedan han ingen stämbning be=
kom mot, och Erich Larsson icke häller kan honom
öfwertyga det han någon stämbning fått; altså
ska Ting Rätten dätta måhl icke upptaga.”
* Contestera litem (latin): (ungefär) bestrida tvisten
Sammanfattning: Kerstin Bengtsdotter från Lilla Sandebo anklagas för lönskaläge med den saxiska krigsfången Kristoffer Georg Buth, som höll till på sätesgården Rölla (Rulla?) men nu har rest bort med andra fångar. Anklagelsen gäller en händelse på Sandebo ägor i Bäckaby socken. Kerstin och hennes far, Bengt Eriksson, hävdar att Buth lovat att gifta sig med henne och visade upp en psalmbok med hans namn och tyska ord, samt andra föremål han gett henne. Löjtnanten Adolf Rosenquist intygar att Buth uttryckt sin vilja att bo på torpet Lilla Sandebo. Tingsrätten beslutar enligt 14 punkten i 15 kapitlet av Kungliga Majestäts kyrkolag att Kerstin, som en ärlig människa åter får tas in i kyrkans gemenskap och njuta dess rättigheter tills Buth kan återvända och fullborda äktenskapet.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande; Kvinnfolket Kerstin Bengtsdotter i Lilla Sandebo, Bäckaby (F)
Svarande: Kristoffer Georg Buth, saxisk krigsfånge.
Omnämnd: Bengt Eriksson i Lilla Sandebo, Bäckaby (F), far till Kerstin Bengtsdotter.
Omnämnd: Löjtnanten Adolf Rosenkvist
”Cronones länsman w:te Swen Löfman anklagar
Qwinfollcket Kierstin Bengtsdotter på Lilla Sande=
bo för begånget lönskeläge med Saxiska Fången
Christopher Georg Buth som hafft sitt tillhålld
på Sätesgården Rölla, men nu med dhe andra
Saxiske arrestanter bortrest, warandes skiedt på
Sandebo Ägor i Bäckeby Sockn.
Resolutio. Såßom Kierstin Bengtsdotter på
Lilla Sandebo, så wähl som deß Fader Bengt Erichz=
son enständigt påsta att förbemälte Saxiske Arre=
stant Christopher Georg Buth, bemälte Cerstin
under Äcktenskap försäkran och löfte häfdat, upp=
wijsandes een förgylld Psallmbook, hwaruti han sitt
Nampn Skrijfwit sampt några ord på Tyska, hwar=
med han sitt Nampn Skrijfwit sampt några ordh
på Tyska (sic!), hwarmed han sin affection* till henne [-]=
sat, sampt 2ne Allnar hampeläroff och en Saxisk
penning, och Lieutenanten Wälborne Hr Adolph
Rosenquist närwarande intygar att samma
Arrestant uthlåtet sig för honom att willia blifwa
på ett deß Torp boendes; Altså finner Tingz Rätten
skiählige och Rättwijst, sampt 14 punct. af 15 Capit:
Kongl. Maij:ts kiörkiolag ehnligit, det må bemelte
Kierstin Bengtsdotter såsom en Ährlig Menniskia
i Gudz huus och kiörkia intagas, och kiörkiones frij=
heeter åthniuta till deß han kan återkomma, dätta
sitt påbegynte Äcktenskap att fullborda.”
* affection, affektion: vänskap, tillgivenhet [SAOB]
Sammanfattning: Löjtnanten Adolf Rosenquist klagar på Per Månsson i Stora Sandebo och dennes mor Ingrid Hemmingsdotter angående husröta på krono rusthållet Sandebo. De svarande, som bott och brukat Sandebo säteris rusthåll i sju års tid, ålades vid en nyligen hållen husesyn att betala 7 daler och 18 öre silvermynt för husröta. Detta belopp anses av tingsrätten inte vara överdrivet. Därför måste svarandena antingen reparera byggnaderna eller betala motsvarande summa, samt rättegångskostnader på 1 daler och 8 öre silvermynt.
Kärande: Löjtnanten Adolf Rosenkvist
Svarande: Per Månsson i Stora Sandebo, Bäckaby (F)
Svarande: Ingrid Hemmingsdotter i Stora Sandebo, Bäckaby (F), mor till Per Månsson.
”Lieutenanten Wälborne Hr Adolph Rosen=
quist kiärande, och Per Månsson i Stora Sande=
bo sampt deß moder Ingred Hemmingz dotter
Swarander, angående husröta på Crono Ruste=
hållet Sandebo.
Emedan Swaranderne som i 7 åhrs tijjdh bodt och bru=
katt Säterijs Rusthållet Sandebo till halfwade, wid
den Nyligen håldne husesynen blifwit påförde
huseröta in alles 7 Dlr 18 öre Smt, och sådant icke
bepröfwas för högdt uppfördt wara; Altså ålig=
ger Swaranderne samma befälligheeter anten*
med Byggnad in Natura, eller penningar fullgiöra
jämpte Rättegångz Expenser 1 Dlr 8 öre Smt.”
* anten: antingen [SAOB]
Sammanfattning: Gästgivaren Erik Larsson Boman i Vrigstad låtit instämma fjärdingsman Daniel Esping för det han överfallit kärande med skällsord och svordom. Daniel hade vid Brittmässotiden varit vid gästgivaregården i Ryd, Norra Sandsjö, och där kommit i bråk med Erik Larsson Boman. Han kallade denne för tjuv och påstod att han lurat honom på tiondeskatt för tredje året i rad. Därefter for Daniel ut i flera grova skällsord och svor åt Erik Larsson Boman, varefter han kastade ett ölstop i taket. Daniel dömdes till böter för okvädningsorden och svordom, att sitta två söndagar i stocken vid kyrkodörren samt ersätta käranden och hans vittnen för deras rättegångsexpenser. Forts från 1707-06-13 §129.
Kärande: Gästgivare Erik Larsson Boman i Vrigstad, Vrigstad (F)
Svarande: Fjärdingsman Daniel Esping
Vittne: Gästgivare Jonas Svensson i Ryd, Norra Sandsjö (F)
Vittne: Arvid Nilsson i Femtinge, Bringetofta (F)
”Gästgivaren i Wrickstad W:tt Erich Larsson
Boman låtit instämma fierdingsmannen Daniel
Esping, för öfwerfallande med Skiällsord, Sword=
domb och munbruk* i giästgifwaregården Ry.
Anförer Erich Larsson till wittnes giästgifwa=
ren i Ry W:tt Jonas Swensson och Arfwid Nillsson
i Fembtinge, mot den förre Exciperar* Daniel
dock uthan bewijs, att han skall wara hans afwunds=
man*, hwarföre afleda dhe bägge dheras Skyldigheetz
Eddh, och hwar för sig särskilt wittnade Nembligen.
1. Arfwid Larsson i Fembtinge berättar att då
Stämban war i Ry wid Brittmässetijden* för=
ledit åhr, hörde han Daniel Esping skylla giäst=
gifwaren Erich Larsson i Wrickstad för uppenbara
tiuf, och att hafwa bortstuhlet dess tijonde, hwilka
Skiällsord han med grufwelig många Eeder uth=
gutet, sampt kastadt ett öhlstop i Taaket, så att
drickat flödat övwer bordet.
2. Giästgifwaren Jon Swensson i Ry wittnar att
han hörde Daniel skylla Erich Larsson fullkombligt
för Tiuf, och att hafwa bortstuhlet dess Tijonde,
och det 3ne gången i Rad, sampt många och grof=
wa Eeder fullta, kastandes ett Öhlstop i taket, så
att drickat flödde på bordet.
2/: om Daniel påstår att wijta Erich Larsson nå=
got tiufwastycke, [-], uthan ödmiukeligen
bedes före.
Resolutio: Emedan effter Jon Swenssons i Ry,
och Arfwid Larsson i Fembtinge bewittnande befin=
nes, att Daniel Esping skylldt giästgifwaren
för tiuf, och det i brådomb[?] skildnad; Altså Saakfäl=
tes bemelte Daniel jämblijkt 3 Capit: T[-] för
att oqwädens ord att plickta 3 Marker Smt, Sampt för
det han effter samma wittnens uthsagor en grufwe=
lig Swordomb föröfwat, då en stoor sambnad* af
folck dersamma städes wardt, jämblijkt 5 punct
af Kongliga Maij:tz Stadga om Eeder och Sabbatzbrott
att plickta 2½ Daler Courant Smt, och sittia 2 Söndagar i Ståc=
ken wid kiörkiodörren, Ährläggandes ock i Rätte=
gång Expenser till Erich Larsson 3 Rikdaler Courant Smt, för
det öfriga uthsätties dem emillan 40 Marker Smt wij=
te, som den skall wara förfallen till att uthgifwa
som ene eller andre hädan, effter med ord
eller giärningar någon oförätt tillfogar eller
tillfoga låter.”
* munbruk: käbbel, ordväxling, träta, vara ovettig mot någon [SAOB]
* excipera: invända, protestera [SAOB]
* afundsman: ovän, fiende [SAOB]
* Brittmäss: heliga Birgittas dag den 7 oktober
* sambnad: samling
Sammanfattning: Per Gudmundsson från Hjelmhester i Lannaskede socken klagar på rusthållarna Måns Jonsson och Lars Johansson i Slageryd angående 2½ års obetald lön till hans son, soldaten Johan Persson, samt återtagna 20 daler silvermynt av legan. Domen fastslår att Johan Persson, som anställdes som ryttare men lämnade tjänsten på grund av sjukdom, redan hade mottagit sin fulla lön och senare tagit en annan tjänst som soldat. Rusthållarna hade dessutom fått hjälp från baronen och landshövdingen att återfå 20 daler silvermynt utan att Per Gudmundsson då framförde krav på den obetalda lönen. Därför avvisas Per Gudmundssons klagomål och han måste betala 1 daler silvermynt i rättegångskostnader till rusthållarna.
Kärande_ Per Gudmundsson i Hjälmhester, Lannaskede (F)
Svarande: Rusthållaren Måns Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Rusthållaren Lars Johansson i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Soldaten Johan Persson i Broby, Lannaskede (F), son till Per Gudmundsson.
”Per Gudmundsson i Hielmhestra Lannasiö Sockn kiä=
rande, och Rusthållarne i Slagery Måns Jonsson och
Lars Johansson Swarander, angående 2½ Åhrs in=
nestående Swentienarelöhn till Per Gudmunds=
sons Son nu warande Soldat Johan Persson sampt
återtagen 20 Dlr Smt af legemåhlet.
Domb: Såsom Kiärandens Son Johan Persson, hwilken sig
till Ryttare för Swaranderna leija låtet, men för
Siukdomb skuld sin tienst öfwergifwit, icke allena
upp buret sitt fulla legemåhl effter accord, uthan
och sedermehra då han trisk blifwit, låtet leija sig
till Solldat för een Rote i Broby, så att Swarande=
ne blifwit förordsakade sökia Högwälborne Hr Ba=
ron och Landzhöfdingens assistance dh 26 Maij 1705,
och igenom förlijkning af Solldateleijan återbekom=
met 20 Dlr Smt, och det uthan något påtahl af
innestående löhn; Altså finnes Per Gudmundsson
uthij detta sitt kiäremåhl obefogadh, börandes till
Swaranderne i Rättegångz Expenser ährlägga 1 Dlr
Smt.”
Sammanfattning: Kyrkoherden i Hultsjö, Andreas Ljungman, låtit instämma ett antal personer inom sitt pastorat (Hulstjö, Skepperstad och Hjärtlanda socknar) för obetalda skatter och innestående Prästrättigheter. Dessa var, i Skepperstad sn, Fru Maria Lood och jungfru Katarina Lood i Skärsjö, Daniel Esping i Fröset samt Kerstin i Terle. Häradsrätten dömde de uppräknade personerna att betala sina skulder senast kommande Olofsmäss (29 juli). Därutöver synes kyrkoherden ha framfört klagomål att en del sockenbor i Hultsjö inte velat hjälpa till med underhåll av prästgården. Då kyrkoherden inte tagit upp detta i förväg kunde häradsrätten inte behandla ärendet, men man uppmanade de motsträviga sockenborna att fullgöra sina skyldigheter efter lag och kunglig förordning.
Kärande: Kyrkoherde Andreas Ljungman i Hultsjö (F)
Svarande: Jungfru Katarina Lood i Skärsjö, Skepperstad (F)
Svarande: Fru Maria Lood i Skärsjö, Skepperstad (F)
Svarande: Daniel Esping i Fröset, Skepperstad (F)
Svarande: Kerstin i Terle, Skepperstad (F)
”Kiörkioherden i Hultsiö Ehrewördige och höglärde
Magister Anders Liungman låtit instämma
effterföllgande Inbyggare af Hultsiö, Skeppersta och
Hiärtlanna församblingar, för någon Skuld, så
wähl till kiörkiorna, som innestående Prästerättig=
heter Nembl:
Hultsiö Sochn: [– ej avskrivet –]
Skiepperstad Sochn:
Skiärsiö Wälbora Jungfru Catharina
Lod, Tijonde pro Anno 1706 2 Skiäppor
på summan 1705.1706 och 1707 .. 18 öre
Nock skyldig på Tijonde effter mark=
gången 1707 .. 20 öre
Fru Maria Lod Tijonde 2½ skäppor.
Fröset Daniel Esping summa 1706
och 1707 .. 2 riksdaler 16 öre
Terle, Kierstin Lijkstohl effter sin dotter .. 24 öre
Hiärtlanna Sochn: [– ej avskrivet –]
Resolutio: Effter som Hr kiörkoherden sielf
godwilligt gifwa ofwanbemälte restanter, som nu
icke hälher tillstädes äro dilation med denne dhe=
ras skuldz Clarerande till Olufzmässan nästkom=
mande, så blifwa dhe här nu förmante sin skyldig=
heet hwar i sin Stadh till samma tijdh fullgiöra
men på [-] händelse, ock så wijda Skulden icke
förnekas hafwa Cronans länsman att giöra Hr
kiörkioherden wederbörlig handräckning till samma
[-] uthExequerande.
Hwad elliest Hr Magistrens och kiörkioherdens
klagomåhl öfwer någon motwilligheet af een dehl
Hultsiö Socknebor som eij willia wedergiälla den
bekostnad Hr kiörkioherden för den [-] på Prä=
stegårdens byggnad, så kan det måhlet såsom in=
tet instämbt, nu icke upptagas, dock förmehnas
wederbörande håldne nu godo sin skyldigheet [-]
fullgiöra, än dhe derföre till lag och rätta der
ges skohla, wähl[-] att äfwen som Kongl: Mag:tz
förordning är, det Prästeskapet dheras rättigheter uthi
Prästeräntor fult uth bekomma böör, oaktadt hem=
manen äro förmedlade, så föllier ock att Präste=
byggnaden på lijka sätt må fullgiöras.”
Sammanfattning: Nils Persson i Vresekull, Bäckaby socken, ansöker om intyg för brandstod då hans kölna (en byggnad för att torka spannmål) brann ned den 1 maj sistlidne. Branden bekräftades som en olycka och inte orsakad av försummelse och kölnans värde uppskattades till 14 daler silvermynt. Nils fick intyg som kan användas som bevis vid ansökan om ekonomisk hjälp från brandstodsmedlen hos baronen och landshövdingen.
Omnämnd: Nils Persson i Vresekull, Bäckaby
”Emedan Nills Persson i Wresekull Bäckaby Sockn
jemblijkt 35 Cap: Bbl: LL: fylt wåda Edh, att den
olyckelilga brandskade som dhen 1 Maij sidstledne, sigh
tilldraget på en Kiöllna i bemelte Wresekull Skatte=
Crono, af rätter wåda tijmat, och eij af någon för=
summelße eller wangiömmo skiedt, warandes samma
brandskada wederbörligen mäten till 14 dlr Smt:.
Altså blifwer dätta till bewijß deröfwer meddehlat,
på det wederbörande om någon undsättnung af
brandstodz medlen hos högwälborne Hr Baron
och Landzhöfdingen må kunna giöra ansökning.”
Sammanfattning: Sven Nils son i Södra Målen beskyller hustru Elisabet Jönsdotter i Bodaryd för att ha stulit 1½ skäppa råg en natt sistlidne april. Hustru Elisabet hade varit hos honom dagen innan och sett honom mäta upp rågen som han skulle så kommande dag. När stölden upptäcktes, såg man utanför ladan där säden förvarats, fotspår i båda riktningarna mot Bodaryd till. Inkallade vittnen hävdade att fotspåren liknat dem från Elisabets skor. Forts 1708-10-31 §128.
Kärande: Sven Nilsson i Södra Målen, Stockaryd (F)
Svarande: Hustrun Elisabet Jönsdotter, hustru i Bodaryd, Stockaryd (F)
Vittne: Per Nilsson i Boatorp, Hjälmseryd (F)
Vittne: Hustrun Brita Nilsdotter i Södra Målen, Stockaryd (F)
Omnämnd: Måns Nilsson i Södra Målen, Stockaryd (F), gift med Brita Nilsdotter.
Omnämnd: Nils Pålsson i Kolberga, Stockaryd (F)
Omnämnd: Erik Persson i Bodaryd, Stockaryd (F), svåger till Elisabet.
Omnämnd: Karin i Bodaryd, Stockaryd (F), gift med Erik Persson.
”Swen Nillsson i Söra Måhlen låtet instämma
hustru Elisabet i Boary för hum*, som skall bemälte
Elisabet wara skyldig till 1½ skiäppa förkommen
Sädesråg, för Swen Nillsson, natten emillan
den 22 och 23 Aprilis sidstlidne.
Swen Nillsson berättade att som hustrun Elisabet
dhen 22 Aprilis war hoos honom, och såg att han
måhlte* till Rågen, den han andre dagen ärnade* såå,
och om morgonen sedan den war borttagen uthur en
Cammare, derest han på ett lakan låg utbredd, så till=
tror han änteligen denna hustru Elisabet, det samma
giordt, effter som skoslag* om morgonen funnitz både
till och ifrån hännes hem och dijt, framkallandes till
wittne Per Nillsson i Boatorp och hustru Brita Nills=
dotter i Söra Måhlen, hwilka uthan Exception dhe=
ras Sahligheetz Eed aflade och wittnade, Nembligen hustru
Brita Nillsdotter, att hon om Morgonen rätt bittida
dhen 23 April, då Swen sig klagade, att det war stuh=
let ifrån honom om natten, då hon och dess man
Måns Nillsson och Nills Påhlsson i Kåhlbärga, sedt
rätt färska Qwinfollckz Skoslag alt ifrån kammaren
och bohlet till Boary både fram och tillbakar, och
då wittnet samma morgon för Erichs hustru i Boa=
rydh hustru Karin sagdt att dhe stuhlet om natten från
Swen, har samma hustru Karin sagdt, ja då har
fuller Lisbet wardt i wägom.
Per Nillsson i Boatorp berättar att han intet mehra
weet, än att han hördt Måns Nillsson som nu icke är
tillstädes, säija att skoslagen woro lijka danna, både dhe
som hustru Elisabet gådt om aftonen, som och dhe som
woro gångna om natten.
Och som någon ytterligare upplysning förmehnes
kunna inhämptas af hustru Elisabetz egen Swå=
ger och Swägerska Erich Persson och hans hustru i Boary
så skohla dhe till nästa Ting inkomma, derom Nämb=
deman Per Månsson Bränning dem tillsäija skall,
börandes och Pastorn å båda sijdor uthan wijdare Nemb=
ning sig infinna.”
* hum: misstanke, något som grundar sig på osäker misstanka [Runeberg]
* måhlte, måla: mäta, mäta upp [SAOB]
* ärnade, ärna: ämna, ha för avsikt, avse [synonymer.se]
* skoslag: troligen detsamma som fotspår
Sammanfattning: Tredingsryttaren Per Bryngelsson i Bråten klagar över några persedlar som fjärdingsmannen Daniel Esping tagit som pant, samt begär innestående lön jämte underhåll för möten av hustru Elisabet Svensdotter i Solkaryd. Panten bedömdes vara olaglig och skulle lämnas tillbaka. Hustru Elisabet dömdes att ersätta ryttaren för den innestående lönen samt 20 öre i underhåll för sex möten.
Kärande: Tredingsryttaren Per Bryngelsson i Bråten, Fröderyd (F).
Svarande: Elisabet Svensdotter i Solkaryd, Skepperstad (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y. i Lövshult, Hultsjö (F)
Omnämnd: Märit Nilsdotter i Bråten, Fröderyd (F)
”Tredingz Ryttaren Per Bryngelsson i Bråten låtet
instämma hustru Elisabet Swensdotter i Solkary,
för det hon skall förhålla honom någon Pant, sampt för
gammall innestående löhn jämpte underhåll wid
möten.
Resolutio: Hwad panten angår Nembligen
2 st: klädes kiortlar och en Sweströija som fiärdingz=
man Daniel Esping hoos Per Bryngelsson uthtaget,
hwarom Cronones länsman wälbetrodde Swen Löfman
berättar sig ingen weetskap hafwa eller någre or=
dres till Pantande gifwit, så bör den samma
restitueras* och ifrån Nämbdeman Per Andersson
i Skiepperstadh, snarast den är satt, saaklöst af=
hämptas; anbelangande den innestående löhnen
Pro Ao 1707 och dhe förra åhren 5 mark Smt som
fordras, bör hustru Elisabet betahla, så wähl som
i underhåld för Ryttaren till 4 Compagnie möten
á 2 öre Smt och 3 st: Regementzmöten á 4 öre Smt
tillsammans 20 öre Smt, ährläggandes och i Rättegångz=
Expenser 1 daler 8 öre Smt; Och som bemelte hustru Eli=
sabet är frånwarande och ifrån Tinget hemrest, så
niuter hon tijdh jämblijkt Kongl: Maj:tz föregiorda
Rättegångz förordning dätta wid nästa Ting lagligen
äfterwinna om hon kan och gitter.
Derjempte beklagade sig hustru Märit Nillsdotter
i Bråten, att hon effter TingzRättens Resolution å sena=
ste Ting sig nu infunnetz mot hustru Elisabet att afbijda
TingzRättens sluth på dee dem emillan warande twist
wara fåfängt emedan bemelte hustru Elisabet från Tinget
hemrest, altså reservera hon sig Expenser, och böra par=
terne wid nästa Ting sig infinna.”
* restitueras, restituera: återlämna något till den förutvarande ägaren [SAOB]
Sammanfattning: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne då han köpte spannmål. Forts 1708-10-27 §20.
Omnämnd: Landshövding Mårten Lindhielm
Åklagare: Kronans befallningsman Amund Branting
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Ryttmästaren Karl Gustav Bonde i Araslöv, Färlöv (L)
Vittne: Hustrun Kerstin Salomonsdotter i Mörhultamålen, Svenarum (F)
Omnämnd: Karl i Virstorp, Vrigstad (F)
Omnämnd: Gästgivaren Josef i Svenarum, Svenarum
”Till föllie af Baron och Landzhöfdingen hög=
wälborna Herr Mårten Linderhielms bref daterat 15
Augustij sidstledne anklagar Cronans Befallningzman
Wälbetrodde Amund Branting, bonden Hans Clem=
metsson i Ettrarp för falskt mynt, Nembligen
2 stycken Caroliner af bly som hoos honom skohla fun=
nitz, då han uppå Ryttmästarens Wälborna Hr
Carl Gustaf Bondes gård Aralöf i Skåne uthij
Junij Månad förledne Sommar skall waret [-]
[-] att kiöpa Spannemåhl, hwilka honom då aftag=
ne blifwit, och sedermehra till Högwälborne Hr
Baron och Landzhödfdingen öfwerförde.
Bonden Hans Clemmetsson uppå tillfrågan
nekar fuller intet det han dhe 2nne Bly Carolinerna
hafft, men säger att han intet weta hwar han
dem bekommet, dock som han mehnar skall
han någon gång fått dem för Skiutz emillan
Swenarum och Stijgamo.
Cronans Befallningsman Branting fram=
stälte till wittne hustru Kierstin Salomonsdot=
der i Måhlen, som warit i föllie med Hans
då dhe woro i Skåne att kiöpa Sääd, hwilken
effter aflagd Eedh uthan Exception wittnade,
Nembligen att då dhe kiöpt Spann måhlen
och skulle räcka penningarne, ser Carl i Wi=
storp, som äfwen warit i föllie med, räknat
sine penningar på Skiäppebotten, och Hans
räknat sine penningar på sin Säck, då
Carl sagdt till Hans skynda dig intet så,
hwartill Skrijfwaren som Sålde Spannemåh=
len swarat, det fortare det går, des
bättre är det, och då Skrijfwaren Taget emot penningar=
ne, Carls Penningar i den ena handen och Hanses
i den andra, sampt sedt öfwer dem, har han genast
sagdt till Hans, det är intet goda penningar
i hafwa, då Hans swarat, å gud beware migh
det är det, då Skrifwaren framtagte dessa 2nne
blypenningar, och frågat hans hwar han fått dem,
Hans swarte han fått dem för Skiutz af giästgif=
waren i Swänarum, då Skrifwaren sagdt du
måste wara een rijker bonde som kan få 2 Caro=
liner på een gång, då hans swarte, att han
plägar låta stå inne för 2 eller 3 gånger tillijka
och som Hans straxt gifwit 2nne andra Caroliner
för dem, har han fått sine blypenningar tillba=
ka, och när dhe då woro reste derifrån, och
woro allena itt lijtet stycke från gården, kommo
2nne drängar och Skrijfwaren effter dem, och togo
samma penningar åter ifrån Hans igien, och
som dhe ryckte och slijtet honom emillan sig, innan
han fick upp penningarna, har Carl i Wistorp bedt
dem giärna låta blifwa honom, och låta det kom=
ma under Lag och Rätt att Ransakas.
Hans tillfrågades hwar han fått samma blypen=
ningar? RS: kan intet så noga weta hwar han
dem bekommet, uthan som han mehrar, så lä=
rer han fått dem för Skiutzningar.
Q: huru många penningar han hade med sigh
till Skåne att kiöpa Spannemåhl före? RS: det
mins han intet så noga, men han kiöpte 4 Pund
Spannemåhlpå en Skiäppa när á 3 Caroliner Smt
[-]. Q: hwad det woro för penningar? RS:
alt Femböhringar, så när som 4 eller 6 Caroliner
hwaribland dessa ogängse penningar waret, som
han påstår sig tillförende icke af wetat. Q: hwem
han fått så många penningar? RS: bemälte 4 Caroliner
Smt af Mäster Joseph i Swänarum, som war
Femböhringar, och dhe öfrige effter han förtiente
sig för Skiutzningar, alt sedan i Wintras.
Inlägger elliest åthskillige attester om sit för=
hållande. Och som giästgifwaren
Mäster Joseph i Swänarum, så wähl som Carl i
Wistorp i dätta måhl böre komma tillstädes, så
uppställes Saken till i morgon.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med bonden Hans Klemensson i Ettrarp som anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne. Sonen Clemet Hansson hörs, om vilken man hört kunna stöpa och gjuta, men det nekar han bestämt till. Forts från 1708-10-26 §9. Forts 1708-10-29 §79.
Svarande: Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Drängen Klemens i Ettrarp, Svenarum (F), son till Hans Klemensson.
Omnämnd: Per Hansson i Haborarp, Ödestugu (F), son till Hans Klemensson.
Omnämnd: Madam Anna Katarina Elisabet von Brincken i Torarp, Svenarum (F)
”Hans Clemmetsson i Ettrarp förhöördes innom
lyckta dörar, angående det falska myntet som
hoos honom funnet är, och förmantes till att be=
kiänna Sanningen, men nekade alldeles och på
står i det högsta nu som i går, att han intet weet
hwar han fått dem, eller wetat att dhe woro
fallska, innan dhe kiändes af dem som sålde
honom Spannmåhlen. Q: om han intet fun=
net samma penningar, lånt dem eller fått
dem till skiänks af någon? RS: neij ingende=
ra dehlen, uthan säger alt lijka han wet in=
tet hwar hon fått dem.
Och som det berättas att Hans Clemmets=
son skall hafwa een Son benämbd Clemmet,
hwilken i 5 åhrs tijd tient på Sätesgården
Torarp, men nu är hemma hoos sin Fader,
skall wara mycket händig och slög* till att giöra
ett och annat, ty blef samma dräng Clemmet
inkalladh och allena Examinerad, men säger
och påstår sig derom intet weta. Q: när han
först fick weta om att hans Fader war befun=
nen med samma penningar? RS: lördagen effter
midsommarsdagen. Q: hwem som tahlte derom?
RS: des moder. Q: om han då frågat sin fader
derom? RS: Ja, då straxt samma dag, hwilken swa=
rat att han intet wiste hwar han dem fått, undan=
tagandes han fått dem för Skiutz. Q: om han sedan
någon gång tahlt med sin Fader derom? RS: Ja,
ibland frågat honom huru han wille bära sig till
här med, som då swaradt han wisste det intet sielf.
Q: om hans Fader sielf plägar fara i Skiutzningh?
RS: Neij, uthan hans andre Son, Per Clemmets=
son nu till tienst i Ödestugu Sokn i Hablarp som
här till stadigt wardt hemma. Q: om intet
hans moder plägar handla något, sällia wäf saak=
er eller Smör ett: RS: Neij intet. Q: hwar=
med Fadren drager uth sin Skattpenning? RS: Säl=
ier ibland boskap, och så med Skiutz.
En stund derefter kom Madame Anna Catharina
Elisabeth von Brinken på Torarp till städes, då
TingzRätten frågade om hon intet märkt det
Clemmet kunnat stöpa eller giuta något? RS:
att stöpe aller giuta penningar derom weet
hon alldehles intet, men att han brukat stöpa
om en TobbakzPijpa eller om ett Pitskeskaftet*, det
har hon fuller hördt tahlas om; Clemmet inkal=
lades och frågades hwarföre han så för een lijten
stund nekade till sig intet kunna stöpa? RS:
kan alldehles intet hwarken een eller annan
stöpning, nekar och in Specie sig alldrig stöpt
om någon Pitskaft eller TobbakzPijpa, men omsijder
tillstod han sig hafwa stöpt om TobbakzPijpeskafft.
Madame von Brinken berättar och att i
Slåttertijden förleden kommo 2nne blåklädda karlar
till Torarp och frågade effter Clemmet, och bedit
det på honom måtte hafwas akt, och tahlt om
Penningar, men säger att hon samma karlar
intet kiände.
Hans Clemmetsson inkallades och tillfråga=
des om intet Clemmet tahlt med honom om pen=
ningarne, eller när han med honom derom först
Tahlte? RS: mins det intet så grant när det
war, men när dhe hölle på slå skiedde det, står
elliest alt lijka wid sin bekiännelse. Q: om
intet des Son Clemmet frågade honom någon
gång huru han wille bära sig åth här med? RS: Neij,
det har han intet, uthan han bedet honom bekiänna
om han wisste hwar han fått dem. Q: om han
intet weet att des Son kan stöpa om TobbakzPij=
per och Pitsteskafft? RS: Neij, det har han alldrigh
sedt eller weet derom. Giorde så affträ=
de” * slög: händig, hantverksskicklig, skicklig, påhittig [SAOB]
* pitskeskaft, pitschaft: sigillstamp, signet; särskilt om signet i en fingerring [SAOB]
Sammanfattning: Sara instämd till tinget av länsmannen för att inte ha betalat mantalspenningen för år 1707. Men Sara förklarar att maken Abraham var död då mantalslängden upprättades och att hon är inskriven som änka. Rätten befriar henne från skulden.
Åklagare: Sven Svensson Lövman, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Sara Simonsdotter, änka i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Abraham Bosson i Slageryd Övergård, avliden make till Sara, Bäckaby (F)
”28/ Cronans länsman Swen Löfman låtit instämma änkian hustru Sara i Öfregård Slagery för att resterande mantahl pro Anno 1707 för änkians man Abraham, men som det betygas att Abraham wid mantahls skrijfningen wordt död, och i [-] längden står änkian Sara så bör hon för samma mantahls ährläggad å wara frij. [-] panten henne åtherställes.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med bonden Hans Klemensson i Ettrarp som anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne. Gästgivaren Josef i Svenarum nekade till att ha gett Hans de falska mynten. Då misstankarna mot Hans fortfaarande kvarstår skall han hållas i häkte tills nästa ting. Forts från 1708-10-27 §20. Forts 1709-02-10 §42.
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Gästgivaren Josef i Svenarum, Svenarum (F)
Omnämnd: Klemens Hansson, son till Hans Klemensson.
”Bonden Hans Clemmetsson i Ettrarp för
den falska Myntningen framstältes till
Confrontation med Giästgifwaren Mäster
Joseph i Swänarum, hwilken alldehles nekade
med påstående att sådana penningar all=
drig waret i hans händer, och att Hans dem
af honom alldrig bekommit. Hans sä=
ger, ja så kan iag intet weta hwar iag fått
dem, till annan bekiännelse kunde han
intet bringa.
Resolutio: Emedan Hans Clemmetsson i Ettr=
arp är befunnen med 2nne falska blypen=
ningar gutne till Caroliner, och så stora prä=
sumptioner* finnes, att han icke synes kunna
undgå, med mindre han ju anten* weet hwar
dhe äro giorde eller komber ifrån, som Acta
och Protocollet wijdare uthwijsa; kunnan=
des dock TingzRätten nu honom till ingen
bekiännelsse bringa; Altså på det Tingz=
Rätten i ett så swårdt måhl icke må sig för=
hasta, bör han så länge i Cronans häkte
förwaras, som Cronans länsman och weder=
börande i orten närmare må Ransaka och
effterspana det som till Sanningens upplys=
ning tiena kan. Börandes jembwähl
des Son Clemmet Hansson ställa för sig Cau=
tion till nästa Ting.” * präsumtion, presumption: misstanke [SAOB]
* anten: antingen
Sammanfattning: Hustrun Elisabet Jönsdotter i Bodaryd beskylles av Sven Nilsson i Södra Målen för stöld av en halv skäppa korn. I sitt beslut noterar Tingsrätten graverande omständigheter men friar henne i brist på bevis. Forts från 1708-06-04 §55.
Kärande: Sven Nilsson i Södra Målen, Stockaryd (F)
Svarande: Hustrun Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Vittne: Erik Persson i Bodaryd, Stockaryd (F), svåger till Elisabet Jönsdotter
”Den wid senaste Ting incaminerade* Saak
emillan Swen Nillson i Söra Måhlen, och hustru
Elisabet Jönsdotter i Boary, angående 1½ Skiäp=
pa förkommen råg, företogz wijdare, och fram=
kom Elisabetz swåger Erich Persson i Boary,
hwillken effter aflagd Eedh förklarade, att han
här om alldehles intet weeth berätta, men tror
sig lijkwähl icke att frija henne.
Resolutio. Ehuruwähl stora omständighee=
ter och lijknelser hustru Elisabet Jönsdotter gra=
vera, tillbiudandes hon sig Eedeligen willia befrija,
lijkwähl som Swen Nillson henne Eeden godwilligt
efftergifwer, så blifwer hon i dätta måhl för wijdare
tillmähle frij.”
* incaminerade, inkamminera: sätta något i gång, inleda [SAOB]
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med bonden Hans Klemensson i Ettrarp som anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne. Både Hans och sonen Klemet fortsätter nekar till att ha tillverkat mynten. Överstelöjtnanten Johan Stålhammar berättade att Hans Klemensson kan läsa och skriva, har varit kyrkvärd samt hade endast gott att säga om honom. Forts från 1708-10-29 §79. Forts 1709-02-10 §55.
Åklagare: Kronans befallningsman Amund Branting
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Drängen Klemens Hansson, son till Hans Klemensson.
Omnämnd: Överstelöjtnant Johan Stålhammar
Omnämnd: Karl i Virstorp, Vrigstad (F)
”Cronans Befallningzman Wälbetrodde Ammund
Branting framställte Bonden Hans Clemmets=
son i Ettrarp som wid senaste Ting för 2nne fall=
ska bly Caroliner blef anklagad, hwilken effter
Protocolletz uppläsande för honom, som wid se=
naste Ting höltz, alfwarsamblingen förmantes
att bekiänna sanningen, förestältes honom
huru många omständigheeter honom grave=
ra, men han nekade Continuerligen med
påstående, att han dem alldrig giordt, eller
weet hwem han dem bekommit. Q: om in=
tet hans Son Clemmet giort dem, effter han
kan stöpa om Tobbakzpijper? RS: neij, ingalun=
da har han giordt dem. Q: hwar dhe då äro
kombna ifrån? RS: weet det alldehles intet,
eller kan någon annan bekiännehlse giöra, än
han wid senaste Ting giordt.
Drängen Clemmet Hansson inkallades sär=
skillt, och innom lyckta dörar Examinerades,
men äfwen llijka som före nekade, påståendes
att han intet förstod TingzRättens tillfrågan å se=
naste Ting om giutning, annat än det skulle
wara med koppar eller mässing, men att stöpa
om ett Tobbakzpijpeskafft med Teen, det har han
fuller een gång giordt, men mehre alldrig, gior=
de så afträde.
Öfwerste Lieutenanten Wälborne Hr Johan Ståhl=
hammar berättar, att Hans Clemetsson kan läsa
och Skrifwa, och alltijd wardt een troowärdig man
i församblingen sampt kiörkiowärd, och alltijdh giordt
ricktigheet för sig. Uppstältes med wijdare
ransakning till effter middagen, då Carl i Wi=
storp som nu efttersändes, bör komma tillsädes.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med bonden Hans Klemensson i Ettrarp som anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne. Forts från 1709-02-10 §42. Forts 1709-02-11 §64.
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Vittne: Karl Jönsson i Virstorp, Vrigstad (F)
Omnämnd: Anders i Lundby, Vrigstad (F)
Omnämnd: Gästgivaren Josef i Svenarum, Svenarum (F)
Omnämnd: Hustrun Kerstin Salomonsdotter i Mörhultamålen, Svenarum (F)
”Framstältes bonden Hans Clemmetsson i Ett=
rarp och jempte honom Carl Jönsson i Wijstorp,
hwilken senare waret i föllie med Hans till
Skåne att kiöpa Spannmåhl, då han med
dhe ogiängse Penningar blifwit beslagen.
Carl Jönsson effter aflagd Eedh med hand å book
wittnade, att när han så wähl som Hans kom=
met till Aralöf Herregård, och Säden war i
måhlet som dhe skulle kiöpa, och Carl hade lefwere=
radt för 8 skiäppor, som han kiöpte åth Anders i
Liundby, wille Hans fram och lefwerera för sigh,
har wittnet bedet Hans hålla stilla, så länge
han fick lewerera alt sitt, då Skrijfwaren som
Penningarne emottog straxt blifwit warse
ibland Hanses Penningar 2nne stycken Caroliner af
bly, dhå han frågat hwar han fått dem, Hans
swarade iag har fått dem för skiutz af giäst=
gifwaren Mäster Joseph i Swänarum, hafwan=
des Hans då straxt taget upp andra penningar
och wäxlat tillbaka bemälte 2nne bly Caroliner,
men sedan dhe woro kombna uth på gården,
och skulle resa bordt, har en Jungfru derpå
gården bedet Skrijfwaren see genast effter, om
dhe inge flere ogiängse penningar lefwererat
då Skrijfwaren gådt in och funnit den 3die,
hwilken Hans då äfwen till sig wäxlade, men
när dhe woro på hemwägen kombne, ett
stycke från gården, kom Skrijfwaren effter, och
tog alla 3 Carolinerna tillbaka ifrån Hans
igien, och sade att han skulle få stana för så=
dana penningar, sedermehra då dhe kommo
på wägen, bad Hans att wittnet intet skulle
tahla derom när han kom hem, hafwandes
wijst sig mycket bedröfwad hela wägen igenom.
Hans Clemmetsson, på tillfrågan, säger att han
intet weet af mehr än dhe 2nne penninarna,
löste icke heller tilllbaka mehr än dhe 2nne, och
weet intet om den tredie. Och som
hustru Kierstin Salomonsdotter i Måhlen, hwil=
ken wid senaste Ting härom wittnat, om dessa
penningar kommer något närmare att Exami=
neras, så har Cronans Länsman henne till
i morgon att inställa.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med bonden Hans Klemensson i Ettrarp som anklagas för innehav av falska mynt, vilka han försökt prångla ut under en resa till Skåne. Forts från 1709-02-10 §55. Forts 1709-02-11 §82.
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
Omnämnd: Hustrun Kerstin Salomonsdotter i Mörhultamålen, Svenarum (F)
”Hustrun Kirstin Salomonsdotter i Måhlen,
som wid senaste Ting aflagdt sin Eedh, och om
dhe hos bonden Hans i Ettrarp fundne blypen=
ningar wittnat, framkom för Rätten jempte
bonden Hans Clemetsson, hwilken tillfrågades
om Hans blef befunnen mehr än med 2nne bly=
Caroliner, då han kiöpte Spannemåhlen, så må=
ste hon det nu på sin förra Eed berätta, och
upplästes för henne hwad hon tillförende witt=
nadt, då hon berättade, att när Hans bytt
igien dhe 2nne, och han med dhe flere war
uthe på gården att willia resa bortt, har
en Jungfru eller ung Fru sagdt åth Skrijf=
waren, att han måste see genast effter, om
flere blypenningar, wore ibland dhe Penning=
gar, som för Spannemåhlen woro lefwererade,
då han gådt in och funnet ändå en, och när
han då kommet uth dermed, har samma Jung=
fru bedet Skrijfwaren först fråga Hans, om han
fått flere Caroliner af Giästgifwaren i Swä=
narum, hwilket han giorde, då Hans sade
sig inga flere fått än de 2, hwarpå Skrijfwa=
ren /wijsandes honom Carolinen / swarat, ja
nu seer och hörer iag du äst en skiällm, då
Hans äfwen wäxlat sig till den med; men
när dhe kommo på wägen, tog Skrijfwaren
åter ifrån honom alla 3 penningarne.
Hans Clemmetsson sade att han intet ha=
de mehr än dhe 2, och wäxlade sig icke hel=
ler till flere; Tillfrågades om han kan
läsa och Skrijfwa, hwilket han tillstod. Q:
hwarföre han då intet kunnadt kiänna
blypenningarne? RS. neij, det kunde han intet.”
Sammanfattning: Den 66-årige bonden Hans Klemensson i Ettrarp döms till döden för myntförfalskning. Ärendet överlämnas till hovrätten för omprövning, dock med sex punkter för förmildrande omständigheter. Forts från 1709-02-11 §64.
Svarande: Bonden Hans Klemensson i Ettrarp, Svenarum (F)
”Bonden hans Clemmetsson i Ettarp fram=
kom för TingzRätten och godwilligen be=
kiände, att han sielf myntat eller gutet
dhe 3 bly Caroliner som han är beslagen med,
tillståendes och, att han hade dem eller 3 med
sig i Skåne, och wäxlade dem åter med Skrijf=
waren, men som Skrifwaren sedan intet
tog ifrån honom mehr än dhe 2nne så ka=
stade han den ena straxt i een åå, bedy=
randes sig på det högsta, att han inge flera
hwarken hafft eller giordt. Q: huru han
kunnadt giöra mått dertill? R: har fått det
af 2nne stycken Saxar* som i förledet Åhr, då dhe
hölle på Såå, kommo till honom, hafwandes hafft
det med sig och wardt af leer giordt i 2nne dehlar
att lägga tillsammans. Q: hwad han gaf dem
för samma mått? R: allena lijtet mat om affto=
nen när dhe kommo, och om morgonen när
dhe gingo bordt, sampt ett par gambla Strumpor
hafwandes sagdt att dhe woro kombna från Jön=
kiöping och gingi i gårdarne och tigde. Q: om
det intet war af dhe Cossakiske fångarne?
R: han weet intet hwad dhe woro. Q: om
de lärde honom stöpa och wijste huru han
skulle giöra? R: neij intet, uthan allena
berättade för honom huru han skulle bära sig
åth, hafwandes sagdt att han kunde giöra sig
så många Penningar han wille, beklagandes
sin stora nöd och fattigdomb i denne hårda och
dyra tijden, hwilket förnembligast bringade
honom till ett sådant oråd. Q: näär han då
giorde penningarna, eller hwar han fick tenet?
R: om 8 dagar eller något derefter, giorde
han den uppe på sin nattstuga*, derest han
war alllena inne, och tog der till något gammalt
Ten eller bly, som dhe hade och plägade stöpa
öfwer den som woro gastkramande med[?].
Q: Om intet hans hustru eller barn wetat der=
om. R: näj alldehles intet alt in till denna
stund. Q: hwarest måttet nu är. R: straxt han
kom hem från Skåne, kastade han det på Ellden.
TingzRätten förmante honom alfwarligen att
bekiänna rent uth och intet döllia huru många
Penningar han giordt, och om eller hwem som
mehr deraf kan hafwa någon kundskap och wa=
ra deruthij dehlachtig; men kunde till ingen
wijdare bekiännelsse än som förbemält är för=
mås, bediandes ödmiukeligen om nåd, och berättade sig wara
66 åhr gammal, sampt uppwijste om sig för=
samblingens goda wittnesbörd och loford.
Resolutio: Såsom bonden Hans Clemetsson
den falska Myntningen af 3 bly Caroliner till=
står och bekiänner, och således uthij Hans Kongl:
Maij:tz höga rättigheet ingrepet och sin nästa
dermed bedraga sökt, så kan TingzRätten angående
Cap: 16 Konungzbalken St: och Norkiöping be=
sludt 3 punct, honom ifrån dödzstraffet icke
befrija, uthan bör som derföre mista lijf sitt,
hwilket ed fölliande mitigantier, 1/ att
han intet giordt måttet sielf, uthan af andra
öfwertahlt, det samma sig tillhandlat, 2/ In=
tet mehr än 3 stycken Penningar giordt, derwid
3/ han ingen bedragit, fast han det tillbudit,
4/ en gammal och enfalldig man, den der
5/ alltijd tillförende stält sig wähl, sampt
wardit kiörkiowärd, och derwid ingen falskhet
uthan ett godt beröm och loford om sig hafft, och
6/ igenom nöd och fattigdom om bröd i så
hård och dyr tijdh, slijkt oråd sig företaget, Om
högloflige Kongliga HoffRättens Nådgunstige
ompröfwande ödmiukeligast underställes.” * Saxar: Tyskar
* Nattstuga: vindsrum [SAOB]
Sammanfattning: Värdering av en häst som fjärdingsmannen Daniel Esping givit till gästgivaren Erik Larsson Boman som betalning av en skuld.
Omnämnd: Gästgivaren Erik Larsson Boman i Vrigstad, Vrigstad (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Nämbdemännen Johan i Brohult och Börie i Wrickstadh berättar att den på gästgifwa= rens Erich Larsson Bomans anhållan wär= derat en häst för 1 Riksdaler Courant, som han i betahlning för någon fordring an= nammat af fierdingzmannen Daniel Esping, som på begiäran till Protocolls antecknas.”
Sammanfattning: Jöns Andersson och Jon Andersson i Bäckaby Klockaregård ansöker om brandstod och avlade ed på att den brand som den 27 juli skadade deras bostad och lösöre, orsakades av olyckshändelse och inte av någon försummelse eller vårdslöshet. Efter att tingsrätten noggrant undersökt saken, värderades stugan till 24 daler silvermynt och lösöret till 78 daler silvermynt. Jöns och Jon fick bevis utfärdat för att kunna göra en ansökan om brandstöd.
Omnämnd: Jöns Andersson i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Jon Andersson i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
”Emädan Jöns Andersson och Jon Andersson
i Bäckaby Klåckaregård jemblijkt 35 Cap: Byggn:balken
LL fyldt dheras wåda Eedh, att den olyckeliga brand=
skada som dhen 27. sidstledne Julij uppå een dhe=
res Sätesstuga och deruti warande löösöhron
är tijmadt, af rätter wåda och eij af någon för=
summelße eller wangömmo skiedt, hwarom
och Tingzrätten i Öfrigt noga ransakat och un=
dersöckt, warandes Stugan wärderadt för 24 dlr
Smt, och löösöhron för 78 Dlr Smt; Altså blif=
wer detta till bewijs deröfwer lembnat, på det
den om brandstodz åthniutande een ödmiuk an=
sökning nå mnna giöra.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låtit instämma hustru Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås för det hon utan uppsägning lämnat bruket 1/6 mantal i Lilla Fröset som därefter lagts öde. Häradsrätten dömde henne att betala för skatt och kronotionde för 1709, samt prästräntor för både 1708 och 1709. Hon dömdes även att betala för Daniels rättegångsexpenser.
”Fierdingz mannen Daniel Esping låtet instäm=
ma hustrun Ingierd Jacobsdotter i Älmmesåhs
för det hon uthan afsägning flytt ifrån hemmanet Lil=
la Fröset och lagdt det öde.
Resolutio: Emädan Swaranden igenom des
olaga afflyttiande lagdt 1/3 af halwa hemma=
net Lilla Fröset för innewarande åhr öde
så ährkiännes hon skyldig lijknadtigt 22 Capit:
Jordabalken att betahla derföre 1709 åhrs Skatt
4 Riksdaler Courant* 10 2/3 öre Smt, Cronotionden 2 Skäppor [?] 2½ kanna [?]
så wäll som Prästräntor pro Anno 1708 och 1709,
jempte Rättegångz Expenser 1 Riksdaler Courant Smt.”
* Riksdaler Courant; här antagen myntsort
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låtit instämma Jon Karlsson och Sune Svensson i Lönåsa, Hultsjö sn, svaranden, för det hans häst fördärvades då de gick över en oduglig bro tillhörande svarandena. Häradsrätten dömde svarandena att ersätta Daniel Esping åtta riksdaler smt i ersättning för hästen samt ersätta honom med en riksdaler smt för rättegångsexpenser.
Kärande: fjärdingsman Daniel Esping
Svarande: Jon Karlsson i Lönåsa, Hultsjö (F)
Svarande: Sune Svensson i Lönåsa, Hultsjö (F)
”Dito* kiärandes, och Jon Carlsson sampt Sune
Swensson i Lönåhsa swarande, angående een
Fierdingzmannens förderfwade häst uthij een
Swarandens oduglige broo.
Emedan Swarandena icke kunna neka med
mindre deras broo derest kiärandens häst för=
derfwad blifwit, wardt oduglig; Altså är=
kiännes den skyldige lijkmätigt 3 Cap: bbl=
balken att betahla hästen, effter nämbdens [-]=
ning medh 8 Riksdaler Smt: sampt åth boten plikta[?]
dess fierdingz wärde med 2 Riksdaler Smt:, och i Rätte=
gångz Expenser ährlägga 1 Riksdaler Smt.”
* Daniel Esping
Sammanfattning: Utnämning av skjutsrättare och fjärdingsmän inom häradet. Bland avgående skjutsrättare återfinns Daniel Esping för Fröderyds fjärding, vilken efterträds av Jon Månsson i Rya och Hultsjö sn.
Omnämnd: Amund Branting, kronans befallningsman
Omnämnd: Jon Månsson i Rya, Hultsjö (F), tillträdande skjutsrättare
Omnämnd: Daniel Esping i Fröderyd (F), avgående skjutsrättare
Omnämnd: Måns Svensson i Mölnarp, Vrigstad (F), tillträdande skjutsrättare
Omnämnd: Lars i Lunnaberg, Vrigstad (F), avgående skjutsrättare
Omnämnd: Karl Larsson i Allsarp, Hjälmseryd (F), tillträdande skjutsrättare
Omnämnd: Per i Boatorp, Hjälmseryd (F), avgående skjutsrättare
(fler finns omnämnda)
”Publicerade och uplästes högwälborne Hr Baron och
Landzhöfdingens bref och befaldnings till Cronans Befal=
ningzman Ehreborna och Wälbetrodde Hr Amund Bran=
ting angående fierdingzmäns och Skiutzrättares tillsät=
tiande, Daterat 28 Maij sidstledne och som Hr Befalningz=
mannen till Ordinarie Skiutzrättare förordnat effterföl=
giande, Nembligen Jon Månsson i Rya effter Daniel Es=
ping i Fröderydz fierdingh, Måns Svensson i Mölnarp ef=
ter Lars i Lunnabärg i Wrigstad fierdingh, och Carl
Larsson i Allsarp wid Starhultz Magazin effter Per i Bo=
detorp [– listan fortsätter –]”
Sammanfattning: Änkan Elisabet Jönsdotter Bodaryd anklagas för stöld och mordbrand på Västra Stigåsa soldattorp. En del av stöldgodset har återfunnits som pantsatt hos olika personer i bygden samt igenkänts av de bestulna. Nämnden beslutade att försätta Elisabet i förvar inför fortsatta rättegångsförhandlingar. Forts 1710-06-16 §79.
Åklagare: Länsmannen Sven Apelkvist
Omnämnd: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Märit Jönsdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Pigan Ingeborg Karlsdotter i Kolsboda, Stockaryd (F)
Omnämnd: Per i Råsen, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nils i Linnevik, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Rusthållaren Jon Nilsson i Notholma, Stockaryd (F), morbror till Elisabet Jönsdotter.
Omnämnd: Länsmannen Tor Jonsson länsman i Hällaryd, Stockaryd (F)
”Cronans Lähnsman Wälbetrodde Sven Appelqvist låtit in=
stämma och igienom Lähnsmannen Wälbetrodde Sven Löfman
anklagar änkian Lisbet Jönsdotter i Bodaryd, för
förment stöld och Mordbrand, i det hon skall hafwa åthskil=
liga kläder och andra saker bort stuhlet, uthij Wästra
Stijgåhsa soldatetorp och sedan sadt torpet i Brandh.
Soldatehustrun som bodt i Torpet hustru Elisabet Johans=
dotter upwijsar een upsatz på dhe Löösöhren som för hen=
ne bortstulna och dels upbrände äre, så wähl som in=
hyses qwinnan hustru Märit Jönsdotter een upsatz på
dhe kläder som hon mist, tilltroendes dhe denna Lis=
bet Jönsdotter fulkommeligen att hon och ingen annan
denna onda gärningh giordt, hälst som Soldatehustrun
fådt igien 5 alnar Lärfft, som Lisbet satt i pant i
Kålboda, hoos Pijgan Ingeborg Carlsdotter för 1 kan=
na korn, Dito satt ett blaggarns* Lakan i Kåsan hos
Pers hustru Ibidem emoth een Särkeöfwerdehl som dhe
tillförende stådt; hwilka bägge dehlar, både lärfftet och
Lakanet hustru Elisabet Johansdotter på förbemälte
ställen återbekommit och igienkänner wara af hen=
nes Saker som bortstulna äro, sampt för TingzRät=
ten nu framwijsar, och befins lärfftet så lijka som
det någonsin kan wara. Dito har Lisbet Jönsdotter
sadt een [-] Särckeöfwerdehl i Linnerwijk för
een kaka, det begärt för honom 14 öre smt, hwil=
ken öfwerdehl Innehyses hustrun Märit widkiänner
det Nills i Linnerwijk närwarande tillstår, men som hu=
stru Märit kändtz den samma, har han honom ifrån
sigh Lefwererat med förklaran, att han aldrig försadt
dhet skohlat wara sådant godz, dhet och dhe ofwanbemelte
hemmans åboer närwarande Intyga, Men Lisbet Jöns=
dotter nekar enständigt, med påstående att hon altz in=
tet är brotzligh hwarken till stöld eller Mordbrand, och att
sådant aldrig skall henne kunna öfwertygas, uthan dhe
lijnkläder som hon för sin fattigdomb skuld warit som of=
wan förmält är förordsakad att bortsättia i Kollsboo, Rå=
san och Linnewijk, hafwa warit hennes egna kläder och in=
gen annans.
Rusthållaren Jon Nillsson i Nåtholmen, som är Lisbet Jöns=
dotters Morbroder, berättar att denna Lisbet stuhlet ifrån
honom nu sedan förledne Julas 2 stycken hyende*, deraf
ett nu finnes pantsatt i Hällaryd, hos Lähnsmannen
Tor Jonssons dotter för 9 öre Smt; Lisbet nekar höge=
ligen och säger, att det hyendet är hennes Bodehls=
hyende, ytterligare säger, Jon att för honom är bort=
stuhlet 2 stycken Lijnhattar, men wet icke wist om det alt
en gångh bortkom; Lisbet nekar till altsammans
enstämmigt, och till ingen bekännelse kom förmähl, och
som så wähl Tingzallmogen ifrån Ståckaryd Sochen som häradz
Nämbd intyga, att det intet är rådeligt lembna denna
Lisbet, som och een wederstyggeligh uppsyhn nu wijsar, få
frija fötter, emedan icke allena ett allmänt ryckte står, att
hon undsagt giöra mehra ondt, och lärer henne kunna öf=
wertygas, ty tillsades Cronobetienterne, på tiänligit sätt
att låta förwara henne till i Morgon.”
* Blaggarn: mycket grovt, i allmänhet tvåskaftadt tyg av blångarn [SAOB]
* hyende: kudde, ofta: huvudkudde [SAOB]
Sammanfattning: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda blivit instämd för saknade kronoräntor om 2 daler och 24 öre, men Nils hävdar att han gett dessa penningar till fjärdingsmannen Daniel Esping och Nils blev därmed frikänd.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Persson i Höreda Södergård, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Cronones Lähnsman Wälbetrodde Sven Löfman instämbdt Nämbde=
mannen Nills Nillson i Huleboda för upburne Cronoränter.
Resolutio: Det har Lähnsmannen dhen 13 Novembris 1709
ombet [-] Nämbdemannen att uppbära några Crono Rän=
tor effter een Lista till 60 dahler 16 öre derföre Nämbdeman=
nen richtigh rechning giordt på 2 dahler 24 öre Smt när, och
som Nämbdemannen nu med Nills Pärssohns i Höreda Söre=
gården tillstående bewijsar, att han af honom dhe 2 dahler 24 öre
som på Listan står skrefen, eij emottaget, uthan säger Nils
att han bemelte penningar till Fierdingzmannen Daniel Es=
ping lefwererte; Altså blifwer Nämbdemannen för det=
ta tilltahl frij.”
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med änkan Elisabet Jönsdotter i Bodarp som anklagades för stöld och mordbrand. Förhör med soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, vars stuga brunnit, samt den anklagade själv. Rätten beslutade försöka förhöra den anklagades två små barn vid nästa förhandling, vilka enligt den anklagades uppgifter var hemma med modern vid tiden för mordbranden. Forts från 1710-06-14 §34. Forts 1710-06-17 §99.
Svarande: Äkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Märit Jönsdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Rusthållaren Jon Nilsson i Notholma, Stockaryd (F), morbror till Elisabet Jönsdotter.
Omnämnd: Måns
Omnämnd: Isak Månsson i Norra Målen, Stockaryd (F), son till Måns.
Omnämnd: Nils i Stigåsa, Stockaryd (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Jon Jonsson i Lunnaberg, Vrigstad
”TingzRätten lät åter framställa dhen förmente Mord=
brännerskan, Lisbet Jönsdotter i Boderyd och på alt satt
iginnom många Christelige förmahningar, sökte att bri=
nga henne till Sanningens bekännelse, men hon nekade ändå
till altsammans.
TingzRätten tillfrågade Soldatehustrun Elisabet Johans=
dotter, hwad dags det war som branden skiedde? R: dhen 26 sidst=
lidne Aprilis, natten emillan Måndagen och Tijsdagen. Q:
hwar Soldatehustrun då war? R: war gången under till
Schåne till sin Mann. Q: hwar den gambla Inhysesqwin=
nan hustru Märit war? R: I Älmbärgh att koka på
ett Graaföhl. Q: Om då ingen war i Torpet den natten?
R: Ingen Menniska mehr än den elaka Menniskian
som gärningen giordt. Q: Om då hela torpet war upbrun=
nit om Morgonen? R: Allena Stugan, Förstugan och Cam=
marn, men Elden war jembwähl satt i Boden som dock
slocknadt uth.
Nämbdemännen Per Månsson Bränningh i Karshult och Jo=
han Sunesson i Brohult, som efter kallelse warit der att
Syna beskaffenheten intyga, att [-] i Boden war på
4 ställen fram i gafwelen och på Sijdorna satta [–]
och något brunnit, synnerhet på det ena stället i Taket
på nära 2 läckte telgier* afbrände, och på ett annat stäl=
le 1 Dito sampt Sijde åhsen kählbränd, men igienom [-]
till skyndelse uthslocknat, Dito war samblat ihoop bötter, Såll
träfath och mehra, som brunnit ett stort stycke i golfwet, men
Jämbwähl socknat.
TingzRätten förmante Lisbet Jönsdotter än ytterligare till
att bekiänna rätta och rena Sanningen, men wijste sigh alt
lijka förhärdad. Tillfrågades altså hwar hon war dhen 26
Aprill? R: war hemma i sin Stuga i Bodary. Q: hwar
hon war den natten som det Bran i Torpet? R: hemma i
sin Stuga. Q: Om någon war hoos henne i Stugan? R:
Neij, ingen annat än hennes egna barn, det ena enn flicka
om 10 åhr det andra een gosse om 6 åhr. Q: hwar hon
war den andra dagen dhen 27 Aprill? R: då när dhe an=
dra gingo till Torpet att släcka om morgonen bittida
så gick hon till Nåtholma att Kiöpa sigh något miöhl. Q:
hwad hon hade att kiöpa före? R: hon hade 2 styfwer
som hon fick för een qwarnhacka* hon sålde i Norra
Måhla och för dhe 2 öre kiöpte hon sigh Tobbak i Lagmansryd
och för Tobbaket bytte hon sigh till miöhl i Nåtholma af
Jöns hustru. Q: Om denna hans [–] qwarnhac=
kan, Tobbaket och Miöhlet, skiedde alt enn dagh om Tijsdagen?
R: Ja, det samma morgon. Q: hwem som kiöpte Qwar=
nehackan? R: det giorde Månsas Sohn Isak i Norra
Måhla. Q: hwem hon sedan fådt sin föda? R: hon
gådt och tigdt sine bijtar. Q: Om hon intet hafft
några kläder att wäxla med eller byta sig till något
före? R: Neij, allena hon fått sitt Lakan i Råsra,
för een Särk, som stådt der i 3 åhr i pant, och Lärufftet
hon satte i Kålsboda, har hon giordt sigh sielf 2 åhr se=
dan, och skall Nillses hustru i Stijgåhse fådt af henne
slagh 8 alnar för såld. Och emedan den en Lisbet altsta=
digt wijste sig förhärdad, och icke wille bekänna, fandt
TingzRätten rådeligit att låta Fierdingzmannen Jon
i Lunnabärgh till Morgon inhämpta dhe ofwan bemälte
hennes Barn, som hon säger warit hemma hoos henne i
Stugan den Natten som Torpet bran, giorde altså affträde
till i Morgon.”
* telgier, telgior, tilja: kluven stock; även om tillhugget och med yxa bearbetat [SAOB]
* qwarnhacka, kvarnhacka: för skärpning av kvarnstenarna [SAOB]
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med änkan Elisabet Jönsdotter i Bodarp som anklagades för stöld och mordbrand. Nu erkände hon både stöld och mordbrand och återger händelseförloppet. Men Elisabet erkänner inte allt som bortstulits, utan antyder att det varit ytterligare en tjuv i stugan. Inventarielistor både från soldathustrun Elisabet Johansdotter och inhyseskvinnan Märit Jönsdotter lästes upp. Forts från 1710-06-16 §79. Forts 1710-06-17 §113.
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nils i Stigåsa Västergård, Stockaryd (F)
Omnämnd: Soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Prosten Per i Gränna
Omnämnd: Märit Jönsdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
”Kallades åter igien dhen anklagade Mordbränner=
skan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, och med många
Christeliga och rörande förmahningar förestältes att bekiän=
na rätta och rena Sanningen, då hon omsijder uthbrast i Tå=
rar säijandes att om hon ändå finge lefwa hoos sin lilla
gåsse, så wille hon giärna bekiänna, berättade altså;
att Lördagen förän Torpet brändes, kom denna Lisbet, som wa=
rit effter een Löfbord[?] hoos Nills i Wästragården Stijgåhsa,
och då hon i hemwägen gick uthmed Soldatetorpet och fick
se Stugudören sampt Boddören stå på glänt, så tittade
hon in, och mente att uthij inhysqwinnan Märit war hem=
ma, men som hon ingen blef warse, så gick hon in i Bo=
den, tog sig ett skurit Bringestycke Nötkiöt, lijtet kornmiöhl
som stodt i een fierding* på golfwet, så mycke som hon ett
par gånger kunde baka med, sampt ett stoop Salt, och knöt
bägge dhelar i sitt förkläde, Dito togh hon 4 stycken kakor i
lijka måtto togh hon ett paar Soldatehustruns handskar, [-]
Sakerne säger hon sigh hafwa med sine Barn förtärt, men
handskarna ännu behåldna, och liggia i des kista, sedan
gick hon in i Stugan och tog i een kista ett Lijnskiorta,
sampt een lärefftz Särck och ett Blaggarnes Lakan, lijn[-]
har hon ännu behållet, Särken sprätte hon nederdehlen af,
och har den behåldne, men Öfwerdehlen är den som hon satte i
[pant i] Linnawijk, sampt blaggarns lakanet satte hon i Råsan i
pant, Dito bekiänner, att hon samma gång tog något lärefft
huru många alnar weet hon icke, men bestod i 2nne stycken,
det ena har hon aldeles behållit, och af det andra allena een
lijten bijth, emedan hon nerdehl derf afskaar och baar till
Kålsboda, och pantsatte, der Soldatehustrun detsamma som
för berättadt är igienbekommit, sedan gick hon derifrån och tog
der intet mehra, utha drog igien effter sigh både Stugu,
förstugu och bodedören, men om Måndagen tänckte hon åter i=
gien att gå dijth, och taga sig något mehra, och då hon kom i
boden, så war altsammans borta, Nembligen alt kiöttet och brö=
det, sampt ett fiskaknippe och lijtet Kählresle[?], som hon om Lör=
dagen lembnade, och som då inga MaatSaker fans, så togh
hon då altz intet uthan gick hem igien. Q: huru dagz hon
då war i Torpet, om Måndagen? R: bittida om Morgonen.
Q: när hon då gick dijth dernäst? R: med gråtande
tårar, hon tänkte effter Torpet och ägendomben woro så
illa ruinerad, och hon warit med der uthij, men henne som der
mehra stuhlit säger hon sigh intet weta, så gaf den ela=
ka henne dhe onda Tankarna in, både om Måndagen som och
i Synnerheet om Natten emillan Måndagen och Tijsda=
gen, att hon skulle gå dijth och bränna huusen upp, så tor=
de Tiufwnaden bli dölgd, och ingen rättan weta än att det
wåda skiedt. Q: När hon då gick dijth? R: Rätt i dag=
ningen om Tijsdag Morgon. Q: om hon hade Eld med
sigh? R: Ja, Tog Eld i een lijten [-], och då hon kom
till Torpet, tog hon gienast Spingesticker* som lågo på Spijs=
hallen, och dermed först satte Eld i en bråte högh eller brän=
sle som lågh inom dörren, wijd spijsen, och det begynte gie=
nast brinna, då hon slängde igien Stugudören och gick så
i Boden med Eld och Spingestickor, och satte blås under bägge Sij=
deåhsarne och det brann, då hon gienast det för[-] hon hin=
te[?] gick derifrån. Q: Om hon icke Jembwähl satte Elden
fram i gafwelen i boden, sampt under Träbrååten på golf=
wet? R: Neij intet det hon kan minnas, men kanske
Elden flytt sigh eller och nedfallet på golfwet i Träbråten.
Q: Om hon stängde båda dörarna igien effter sigh? R: Ja, hon
ryckte igien henna så hårdt hon kunde, men om hon gick i Låås
weet hon icke. Q: Om hon då intet tog något af kläderna, el=
ler ägendomben i Torpet? R: Neij icke det ringaste.
TingzRätten förmante henne att bekiänna Sanningen om
Tiufnaden, och effter der wardt så många wackra kläder
och hon hafft så god tijd att see sig före, så läre det intet
annat kunna wara, än att hon måst taget först bort det
samma [-] hon enn så grof giärning giorde, men hon
nekade aldeles, TingzRätten upläste för henne den Spe=
cification som Soldatehustrun ingifwit, på dhe kläder och
mehra som i Torpet war, att hon des bättre skulle påminna
sigh hwad hon taget. Lydandes som fölgier.
Uptechnadt huru mycket som är upbrändt och bortstuhlet för
Knechtehustrun Elisabet Johansdotter, först een Brun tröija
af ståfft*, een brun klädes tröija, een röd af kläde, een
Wallmarströija, ett Sammetz Snörlijf, ett af Öfwertik, een
röder klädeskiörtell, een gröner af Kläde, een af Stråhla=
tygh*, een grå af samma slagh, 3 Walmars kiortlar, 10
stycken Särkar, 11 allnar lärufft, 12 alnar grofwa wäf, 3
stycken skiortor, een walmars Råck, 3 paar Strumpor, een ny
hatt, 2 paar Qwinfolcka Strumpor, 2 handkläde, 4 lakan,
Een Bordduuk som war 15 alnar, een Duuk 3 alnar, 2 örn=
gått, 3 hyen*, 5 ryar*, 6 andra kläde, een duna om 4 alnar,
Kläde som war på Spijsen om 24 ahlnar, ett brunt lijf=
stycke, 2 alnar grå tyg, 3 förkläde, 3 a[-]kläde, ett grofft
förkläde, läder till 2 paar stoo.
Dhe kläder som war i boden i ett kar, som blef bortstuhlet,
7 hufwor, 3 kläde, 2 halsduukar, ett flor, 5 paar bodahanskar,
2 hufwudkläde, penningar 1 Coaurant 8 öre, een förgyllt Ringh, 16
alnar Kiöpstadh boed[?], 2 alnar snöre för uthan alt annat Små
saker een Skäppa hörfrö, een kanna hampafrö, korn 1½
skäppa, Miöhl 1½ skäppa, een fiärding gryn, 35 kakor, 2
pun* kiöt, 4 marker Smult*, ett stoop Salt, een fiärdingh är=
ter.
Fådt igien som Tiufwen har såldt till Kålsbo 5 qwarter
lärit[?], ett Lakan Tiufwen satt i pant i Råsan.
Sedan war der een gammal qwinna som war i samma knechte=
torp, hon war hoos Hr Qwartermästaren i Älmebärgh
när hans dotter begrofz, och hade låf af Stegåhsa åboer att
hafwa sitt hemwist i samma Torp, och är 30 åhr sedan hon
blef Änkia, och sedan hon blef äncka, har hon tiänt hoos
Ehrewyrdige Probsten Mäster Pär i Gränna, i 18 år,
warandes hon skulle hafwa något i sin ålderdomb, hon hade
sin kista i samma kammar som bran upp, een gråa klä=
des tröja, 3 Walmarströijor, ett bynsiördt[?], een Walmars=
Tröija, ett Snörlijf af Sammetz, 8 Särkar, alla Snåklä=
de och alla Sängkläder, een Fiärding höörfrö, ett Stop
hampefrö, fådt igien een särka öfwerdhel, men underdehlen
war ifrånskurie, den har Tiufwen såldt i Linnaryd.
Hennes namp är
Marit Jönsdotter
Dock kunde man intet förmå henne om Tiufnaden till an=
nan bekiännelse, än som ofwanförmält giorde, så afträ=
de och blef förwarad i häradz Fängelset.”
* Fierding, fjärding: laggkärl rymmande en fjärding; för torra varor fjärdedelen av en ”spann”, dvs en åttondedels tunna fyra kappar [SAOB]
* Spingesticka: virke spjälkat (spingat) till tunna, omkring tre cm breda stickor, pärtor, spingstickor [SAOB]
* ståfft, stoft: hårdare (spunnet) garn [SAOB]
* Stråhlatyg: möjligen avses skinande, blankt tyg
* hyen, hyende: kudde, ofta: huvudkudde [SAOB]
* ryar, möjligen rya: flossad vävnad med jämförelsevis lång nock av garn (av tyglappar) på ena eller båda sidorna, ursprungligen använd som täcke i bädd [SAOB]
* hörfrö: linfrö [SAOB]
* pun: pund?, detsamma som lispund: 8½ kg
* Smult: smält och renat djurfett [SAOB]
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med änkan Elisabet Jönsdotter i Bodarp som anklagades för stöld och mordbrand. Försök att förhöra hennes barn, en flicka på 10 och en pojke på 7 år, vilka inhämtats av fjärdingsmannen. Dock utan större framgång, då de grät alltför mycket för att kunna ge någon underrättelse annat än att de ej ätit något av köttet som modern stulit. Forts från 1710-06-17 §99. Forts 1710-06-18 §118.
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Fjärdingsmannen Jon Jonsson i Lunnaberg, Vrigstad
”TingzRätten lät inkalla mordbrännerkans Lisbet Jönsdot=
ters Barn, hijthämptade igienom Fierdingzmannen Jon i Lun=
abärgh, een flicka om 10 och en lijten Gåsse om 7 åhr, men
för dheras gråt enfaldigheet* af blödigheet* skuld, kunde man
af dem altz ingen underrättelse bekomma, dock medan mo=
dern war uthe, kunde dhe något gifwa beskied, i synnerheet
på tillfrågan påstodo bägge enhälligt, att dheras moder in=
gen gång gifwit dem något kiöt äta, men då Modren
inkom och berättade att barnen fådt med henne af dhet kiöt=
tet hon stahl i Torpet och dhe sedan med hwarandra deröfwer
skulle Confronteras, kunde dhe för gråt skuld hwarken tahla
eller swara, giorde altså afträde.”
* enfaldigheet, enfaldighet: oförståndig [SAOB]
* blödigheet, blödighet: bräcklighet, känslighet, räddhåga [SAOB]
Sammanfattning: Fortsatta förhandlingar med änkan Elisabet Jönsdotter i Bodarp som anklagades för stöld och mordbrand. Hon förhördes om hon inte haft medhjälpare vid dåden, men hon nekade. Man hörde vittnen om hennes son Nils Jakobsson som driver omkring och stjäl i bygden och efterlyser honom till nästa ting. Tills dess skickades hon till Jönköpings slott för förvar. Forts från 1710-06-17 §113. Forts 1710-10-29 §122.
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nils Jakobsson, ca 20 år och son till Elisabet Jönsdotter.
Omnämnd: Jon Jakobsson i Bodaryd, Stockaryd (F), äldste son till Elisabet Jönsdotter.
Omnämnd: Länsmannen Tor Jonsson i Hällaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Per Månsson Bränning i Karshult, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Nämndemannen Hans Jonsson i Anderstorp, Hultsjö (F)
”Mordbrännerskan Elisabet Jönsdotter, blef åter för TingzRätten
framhafd, och alfwarsam meligen[?] förmantes att bekiänna San=
ningen om stölden, och hwar hon giordt af Sakerne, hon stuhlit, och
fritt uth bekiänna om eller hwem som warit med henne i
Råd och giärningar.
Soldatehustrun Elisabet Johansdotter förmähler, att hon sedan i
förledne Torsdag warit hemma, och fådt spaningh om enn
Lisbet Jönsdotters Sohn, Nills Jacobsson, wid pass sine 20
åhr som mäst går skogledes och stundom är framme här,
stundom där, stiähl och giör parastycken.
Lisbet Jönsdotter tillfrågades om bemelte Nills warit hem=
ma hoos henne? R: Neij intet sedan förledne höstas ett
åhr sedan, och sedan har hon aldrig sedt honom. Lisbetz
äldsta Sohn Brodern Jon Jacobsson som och bor i Bodaryd
säger: att han intet warit i Bodaryd eller syntz till sedan
höstas ett åhr sedan, mehr än bara det han hördtz sägas att
han skall luppit der i gårdarne.
Lisbet förmantes att bekiänna Sanningen om icke denna
hennes Sohn torde warit med henne i giärningen dehl=
achtigh, men hon nekade Continuerligen. Soldatehustrun Eli=
sabet Johansdotter förmehnar att det intet annars kan wa=
ra, än att hon måst hafwa flera i fölgie, eller till hielp
med sigh, hälst som och att kor är uhr boden bortstuhlit, och
hwar det för tijden kan wara, så lär dhe andra Sakerna i syn=
nerhet Maatsakerna och hennes Småkläder wara derhoos,
emedan det war i Boden, och icke kan wara upbrunnit, fro[-]=
des hon Lisbet, såssom een gammal qwinna, intet så full=
kommeligen om att kunna syta alt, ett örngådt lågh och
[-], Men det war borta och stånnan står qwar, med mehra,
har och warit både höör* och hampfrön spilt uthan för hu=
set, dock huru det kunde wara med klädena i kistan som och
stodh i Boden, säger hon sig intet weta, emedan elden jemb=
wähl war anten* satt deri eller fallen ned af taket och till=
största dehlen upbrunnen, då folck kommo dijt att släckia, haf=
wandes då funnit några förbrända klutar, af ett och annat som
ännu skall wara till Syne.
Tillfrågades Nämbdemännen som synt branden, om dhe och sågo
på dhe klutar som funnitz i branden? R: Neij, dhe woro in=
tet då tillstädes, Soldatehustrun säger: att hon föruth letat
dem ihoop, och liggia i Måhlen hoos hennes Swärfader.
Ytterligare effterfrågades om Nämbden hördt af något at den
angifne änkians Sohn Nills, några Tiufwestycken begådt?
Nämbdemannen Hans i Anderstorp säger: att han stuhlit een
häst neder i Söra Möre för 2 åhr sedan, då han blifwit af äga=
ren till hästen effterslagen och igienom Lähnsmannen Tor
Jonssons tillhielp fasttagen och förd dijt neder, då han skaf=
fat honom hästen igien der han honom såldt. Soldatehustrun
Elisabet Johansdotter säger, att han i förledne Söndag
warit i Hultsiö Sochn i Holma, och stuhlet 3 alnar lärfft
och något Tobbak, Dito skall han stuhlit i Ståcken Liunga
Sochen 1 ost och hwad mehra warandes Stundom hela 8
dagar borta att ingen seer honom. Q: huru dan han seer
uth? R: är lijten dock tämmeligen tiåck, smala ben,
bred i ansichtet, trubbnäset, Skorwedt i hufwudet, och har stun=
dom een lijten led swart Piruque, men nu een tijd då han
syntz, har han hafft på sigh een gammmal skinpäls, och den
swarta Piruqven, och sedt så illa uth, att man måst rädas
till att see på honom, Nämbdemannen Per Månsson Brä=
ning berättar att ryckte går, det Lisbet Jönsdotter skall med
sagdt att upbränna hemmanen Norra och Södre Måhlen.
Och som således uthi denna stöld och begångna Mordbrand,
förmehnas flera Interessera, så tillfordas så wähl almogen
som närwarande endrigare Cronobetienter, att effter stå den
nampngifwne Nills Jacobsson, hwarom jembwähl bref afgår så
wähl till högwälborne Hr Baron och Landzhöfdingen, som Cro=
nans Befallningzmännen, att sådant desto alfwarsammare och
skyndesammare kunde wärkstält blifwa, så at TingzRätten
öfwer altsammans sedan een noga och fulkommen Ransak=
ning [-] kunna förätta, i medlertijd blifwer Lisbet Jöns=
dotter till Jönkiöpingz Slått insänd att förwaras.” * höör, hör: ämnesnamn, om linets till spånad avsedda att använda för tågor (knippe av fibrer) [SAOB]
*anten: antingen [SAOB]
* klutar, klut: avrivet/avklippt mindre stycke av tyg, tyglapp, av sliten och kasserad klädespersedel [SAOB]
Sammanfatting: Måns Svensson i Hökhult klagar på fjärdingsmannen Daniel Esping som jagat pojken Håkan Jönsson med järn och handlovar och som vettskrämd rymde till skogen och sedan dess inte synts till. Även allmogen och nämndemännen klagar på övervåld från kronobetjänter för att de inte känner sig fredade ens i sina egna hem.
Omnämnd: Måns Svensson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Pojken Håkan Jönsson
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Det beklagar Måns Svensson i Höökhult, att een [-] tien=
stegosse Håkon Jönsson är af Cronans Lähnsman
eller Fierdingzmanen Daniel Esping och flere dheras uth=
skickade så förjagad medh Järn och hand klöfwer uthan
minsta brot och förseende, att han flychtat till Skogen
och äfwentyrligit, det han torde sigh lijfwet sielf afhän=
da, upwijsandes Probstens och kyrkioherdens i Fröderydh
Ehrewyrdige och höglärde Magister Anders Bomans At=
test, daterad 23 sidstledne Octobris, det samma Poike som
ännu icke kommit till sine Åhr, hwarken begådt her=
rans högwärdige Nattward eller kunnat föras i Man=
tahl, dessuthom klaga jembwähl Nämbden och allmo=
gen högeligen huru oförswarligen dhe af sådanna Crono=
betiänter förfölgde och handterade blifwa, på sätt och wijs
som förmält är, så att dhe huus eller hemfredh in=
tet äga, hwilcken Allmogens Allmänna klagan,
sampt och hwadh dhen förbemelte Poiken Håkon Jönsson
angår, högwälborne Herr Baron och Landzhöfdingen till
förekommande af all äfwentyrligh händelse och till
Allmogens höge och förswahr, sigh höggunsteligen
lärer tänkas förekomma låta.
Dito Insinuerar Måns Svensson i Höökhult, een Su=
plique, underskrifne af Herr Probsten i Fröderydh, sampt
een dhel dess åhörare, beträffande någon resterande
giärd, hwarföre Almogen skall wara instämbd, och som
Allmogen 2nne dagar gådt wid Tinget och wäntat
och Lähnsmannen som den instämbdt icke kommer
tillstädes så blifwer Allmogen ifrån Tinget Dimittera=
de.” * Insinuerar , insinuera: ingiva (till vederbörlig myndighet), inlämna [SAOB]
* Suplique, supplik: (ödmjuk) bön l. begäran [SAOB]
* giärd, gärd: skatt, pålaga, särskilt förr om för något tillfälligt ändamål, t. ex. krig, underhåll vid möten o. Herredagar [SAOB]
* dimmittera: låta gå sin väg, upplösa [SAOB]
Sammanfattning: Änklingen Jon Nilsson i Hättebo och Ingrid Månsdotter anklagades för enkelt hor, men då de var villiga att ingå äktenskap remitterades ärendet till domkapitlet i Växjö. Forts 1711-02-20 §2.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Änkemannen Jon Nilsson, i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Ingrid Månsdotter i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Soldathustrun Elin Nilsdotter, dömd för dubbelt hor 1708.
”Cronans lähnsman Wälbetrodde Swen Löfman, låtit in=
stämma Enklingen Jon Nillsson i Hätteboo och Ingred
Månsdotter i Slagerydh för dem emillan begånget Lä=
gersmåhl, skiedt i Hätteboo Crono Bäckaby Sochn.
Resolutio: Ehuruwähl dhe anklagade som dheras olofli=
ge beblandelse tillstå ödmiukeligen anhålla, att få ta=
ga hwarandra till ächta, lijkwähl som dhe tillförende
Ao 1704 då Jon Nillsson war gifft och Ingred Månsdotter
hoos honom tiänte, sigh emillan Enkelt hoor bedrifwet
hafwandes och Jon sedermehra Ao 1708 dubbelt hoor be=
gådt, med een knechtekohna Elin Nillsdotter benämbd
hwarföre så wähl han som hoorekohnan till döden dömb=
des men sedermehra med lijfwet benådade, och medh gatu=
lopp och Rijs slijtande plichtat; så finner TingzRätten
skiähligt, att sådant dheras ansökiande, till det högwördi=
ga dombCapitlet, huru wijda dhe emoth 15 Cap: 7§
kyrkiolagen, deruthinnan willfaras* kunna, tienste=
ligen att remitteras, hälst som dhe anklagade medh
[-] fogade Ödmiuka Supplique i dymåhl* hoos Tingz=
Rätten inkomna, och Jon Nillssons hustru, som warit
mycket Swag och Siukligh Människa, hwarken
wid det första eller senaste dess Mans förseelse, nå=
gon ächtenskap skilldnad sökt, uthan för Mannen
ödmiukeligen bedet, hwarigenom och han Nådh hoos
höga öfwerheten med lijwet förskoningh, funnit
warandes elliest ingen slicht eller Skyldskap dess
anklagade emillan.” * willfaras, villfara: tillmötesgå [SAOB]
* dymåhl, dymål: ty [SAOB]
Sammanfattning: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, anklagad för stöld och mordbrand, döms till döden. Domen överlämnad till hovrätten för omprövning. Forts från 1710-06-18 §118.
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bodaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Nils, son till Elisabet Jönsdotter, okänd vistelseort.
Omnämnd: Soldathustrun Elisabet Johansdotter i Västra Stigåsa soldattorp, Stockaryd (F)
”Framstältes för TingzRätten Mordbrännerskan Lisbet
Jönsdotter i Bodarydh, hwilken sedan senaste Tingh suttet
förwaradh på Jönkiöpingz Slått, och berättade Cronans
Lähnsman Wälbetrodde Sven Apelqvist sampt Nämbden, att ehuru
Cronobetienteren medh all flijth spanat och effterslagit Lis=
bet Jönsdotters Sohn, Nills, hafwandes och högwälborna Hr
Baron och Landzhöfdingen uthaf alla Predijkostohlar i Läh=
net effter honom lysa låtit, så har han lijkwähl intet
kunnat igienfinnas, icke heller någon uplysning om dhe i
Torpet Stuhlna Saker, wijdare [-] sampt Ransak=
ningh hwilken uplästes, Innehåller.TingzRätten för=
mante Lisbet Jönsdotter att bekiänna, om hon icke
något mehra Stuhlit i Torpet, än hon senaste Tingh till=
stodh, och hwar hon giordt af ägendommarna, men hon
Contesterade och betygade i det högsta att hon altz intet meh=
ra borttogh, än hon senast bekiände; Soldatehustrun Eli=
sabet Johansdotter närwarande förmähler, att hon ingen
wijdare underrättelse i ett eller annat sedermehra inhämp=
ta kunnadt.
Reolutio. Emedan Lisbet Jönsdotter i Bodarydh frij=
willigen tillstår, det hon effter någon föruth begån=
gen Stöldh, medelst den arma Andans hogskått* och in=
gifwelse, burit mordbrandh å Wästra Stijgåhsa Soldate=
torp, och det samma medh den ägendomb deri funnitz till
största dhelen upbrändt; Altså kan TingzRätten hene
ifrån dödzstraffet icke befrija, uthan dömmes hon
jembelijkt 11 Capitel högmåhlsbalken L:L:, att böta alt
det hon äger till Treskiftes, dock giälde Bondanom först
åter skadan sin, och hon skall i Båhle Brinna, som Brändt
hafwer fore Bondanom; hwilket dock den högloflige
Kongl: håfRättens wijdare Nådgunstige ompröfwan=
de i Ödmiukheet underställes.” * Contesterade, kontestera: betyga, försäkra, bedyra [SAOB]
* hogskått, hugskott: plötsligt infall av en god (gud) eller ond (djävulen) andemakt [SAOB]
Sammanfattning: Fortsättning på lägersmålet med änkemannen Jon Nilsson i Hättebo och kvinnfolken Ingrid Månsdotter och Elisabet Persdotter. Jon Nilsson avled föregående dag under fångtransporten till tinget. Ingrid och Elisabet döms för enkelt hor och då de inte kan betala böterna får de ta kroppstraff. Forts från 1710-10-27 §78.
Åklagare: Länsmannen Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Jon Nilsson i Hättebo, Bäckaby (F), avliden dagen före tinget.
Svarande: Kvinnfolket Ingrid Månsdotter i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Persdotter
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Skjutsrättaren Håkan Danielsson i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Håkan Börjesson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Båtsmannen Johan Jägare
Omnämnd: Båtsmannen Nils Tunström
Omnämnd: Båtsmannen Grels Tullman
Omnämnd: Ryttare Johan Eliasson
Omnämnd: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset
”Cronans Lähnsman Wälbetrodde Sven Löfman berättar sigh
låtit instämma Jon Nillsson i Hätteboo och Qwinfolc=
ket Ingred Månsdotter Ibidem för dem emillan begån=
get Lägersmåhl, hwilken Saak wid förledit Åhrs hö=
steting incaminerad* blef, Dito låtit instämma bemel=
te Jon och Qwinfolcket Elisabet Persdotter för uthstådth
Rychte om oloflig beblandelse dem emillan, för=
mählandes nu Lähnsmannen Löfman, at bemelte Jon i går
morgon igienom döden aflijdit under wägen hijt till
Tinget och uthij Assarsgården Höökhult, sedan han af
Firdingzmannen Daniel Esping och Skiutzrättaren
Håkan Danielsson i Broddatorp war fängzlig dijtförd.
Hwilka närwarande upwijsa een attest af åtskillige
Personer underskrifwne Nembligen Håkan Börjesson i
Höökhult, Båtzmännen Johan Jägare, Nills
Tunström, Grills Tullman, och Ryttaren Johan Eli=
asson hurumed hans dödh tillgångit, at han effter någon
Swordomb och wijste ifwer och ondska öfwer det Crono=
betiänterne honom fängzlat omsijder upkastadt
Blodh och mycket hastigt dödt, warandes Attesteterne
närwarande, och Jämbwäl tillbiuda sådant Eedeligen
besanna, sampt at han aldeles intet klagat öfwer nå=
got Slagzmåhl eller hamblande*, icke heller några å=
kommor på hans kropp Syntz, det och Nämbdemannen
Nills Börjesson i Fröset intygar, som i sin resa
hijt till Tinget honom besichtigat, begiärandes nu
lähnsmannen at få TingzRättens uthlåtelse huru
med hans begrafning förfaras skall, sampt domb
öfwer dee närwarande Qwinns Persohner.
Resolutio. 1/ hwad Qwinfolcket Ingred Måns=
dotter angår, hwilken tillförende Enkelt hoor med
afledne Jon Nillsson Ao 1704 bedrifwet och derföre
plichtat så huruwäl dem bägge wid senaste Ting
deras nu senare olofliga beblandelse och Lägersmåhl
tillstådt och bekänt, men då uppå deras Ödmiuka
anhållade at få bygga ächtenskap till det hög=
Ehrewördiga DombCapitlet i Wäxiö blifwo remitte=
rade, lijkwäl som hon een sådan tillåtelse nu icke kan
upwijsa, fast mindre fullbordad finnes utan han i si=
ne Tijd aflijdit, så saakfälles hon, som nu andra resan
sig i så måtto försyndat till 2 gången 20 marker Smt
och som nu eij orkar Botunn så plichtar hon med Rijs slij=
tande, hwarmed dock innehålles* till dess hon födt Barn
ståndandes sedan 2nne gånger på Plichtepallen och der=
effter uppenbara Skrifft.
2/ Anklagande Qwinnfolcket Elisabet Persdotter, så eme=
dan hon nu godwilligt tillstår och bekänner, det hon o=
loflig beblandelse med afledne Jon Nillsson hafft e=
huru hon sig icke hafwande befunnit; altså Saakfälles
hon lijkmätigt 3ie Capitlet gifftmåhlasbalken [-] at plichta
sine 20 marker Smt sampt stå uppenbara kyrkioplichten
men som hon eij orkar Botunn afstraffas hon med
Rijsslijtande.” * incaminerad, inkamminera: inleda [SAOB]
* hamblande, hambla, hamla: misshandla, illa hantera [SAOB]
* innehålles, innehållen: i betydelsen avvakta, vänta
Sammanfattning: Ryttarhustrun Elisabet Jönsdotter och drängen Per Månsson i Årset, Fröderyd, instämdes till tinget för ett uppkommet rykte i församlingen att de har haft olovligt umgänge. Målet sköts upp tills länsmannen skaffat in mer uppgifter. Forts 1711-10-24 §3.
Åklagare: Sven Svensson Lövman, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Per Månsson, dräng i Årset, Fröderyd (F)
Svarande: Elisabet Jönsdotter, ryttarhustru i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Nilsson, nämndeman i Huluboda, Fröderyd (F)
”Cronans Länsman Wälbetrodde Swen Löfman, låtit instämma drängen Per Månsson och Ryttarhustrun Elisabet Jönsdotter i Åhrset, angående uthkommet rychte, at den med hwarandra skohla haft sig imillan Olofllig beblandelse, warandes bemelte Persohner närwarande, och som nämbdemannen Nills i Huleboda säger at han hördt et sådant rychte i Församblingen stå, så upställes det måhlet till nästa Tings, at Lähnsmannen sig derom bättre må kunna underrätta.”
Sammanfattning: Länsmannen låter instämma fjärdingsmannen Daniel Esping, vilken döms att betala uppburna kronoräntor för 1710. Daniel synes även ha varit i slagsmål med länsmannen.
Åklagare: Länsman Sven Svensson Lövman d.y i Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsman Daniel Esping
”Cronans Lähnsman W:e Sven Löfman låtit instämmma
fiärdingzmannen Daniel Esping för upburna Crono
Räntor pro Ao 1710 af Falla* [-] 6 Daler* Smt.
Reolutio: Emedan Espingen tillstår sig samma
6 Daler* Smt upburit altså dömmes han skyl=
dig den nu straxt ifrån sig lefwerera, och lem=
bnas Espingen öppet at lagligen sökia Lähns=
man för Slagzmåhl som han berättar, om han sigh
tilltror något skiähl hafwa.”
* Falla i Malmbääck sn ?
* Daler: troligen Daler Courant
Sammanfattning: Lägersmål mellan ryttarhustrun Elisabet Jönsdotter i Kallsjö, Fröderyd, och drängen Per Månsson. De är villiga att gifta sig men då man inte vet om mannen, ryttaren Anders Svensson för Kallsjö No 110, är i livet eller ej, kan man ej ge tillåtelse till det. Man har inte hört av Anders Svensson på 8 års tid. Forts från 1711-02-22 §22. Forts 1712-10-25 §16.
Åklagare: Sven Svensson Lövman, länsman i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Per Månsson, Årset, Fröderyd (F)
Svarande: Elisabet Jönsdotter, Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Amund Branting, kronans befallningsman
Omnämnd: Anders Svensson, Kallsjö, Fröderyd (F)
”§3. Cronans Lähnsman W: Sven Löfman, anklagar drängen Pär Månsson och Ryttarhustrun Elisabet Jönsdotter, i Åhrset, för dem emillan begångit lägersmåhl. Resolutlo. Såsom dhe anklagade, hwilka deras förseelse tillstå, åstunda at få hwarandra till ächta, och okunnigt ännu är, om hennes Man är i lijfwet eller icke, från hwilken på 8 åhrs tijdh inga tijender hörtz, så föranlåtes Tingz Rätten at – med denna Saken anståndt, till dess någon under rättelse, hwarom redan igenom Cronans Befallningzman Wälbetrodde Herr Amund Brantings anstalt berättas giord wåra, wijdare kan -, om bemälte hennes Man Ryttaren Anders Svensson för Kallsiö No 110 under Smålandz Cavallerie och Herr Majorens Compagnie, lefwer.”
Sammanfattning: Nils Persson i Höreda låtit instämma länsmannen Sven Lövman och fjärdingsmannen Daniel Esping för det att han redan betalat sin skuld. Han lät inkalla vittnena Anders Germundsson i Bråten och Nils Karlsson i Puketorp, vilka båda intygade att skulden betalats och kvitterats. Sedan Nils Persson uppvisat kvittot, dömde häradsrätten länsmannen att försöka få ut pengarna av Daniel Esping.
Kärande: Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
Svarande: Länsman Sven Svensson Lövman d.y i Lövshult, Hultsjö (F)
Svarande: Fjärdingsman Daniel Esping
Vittne: Anders Germundsson i Bråten, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Nils Pärsson i Höreda låtit instämma Crono=
Lähnsman W:de Sven Löfman och fierdingz
mannen Daniel Espingh för ohemull* par=
tinng för dhe penningar, som han redan för
uthbetalt 2 Daler Courant* 24 öre Smt.
Det andrager Nills Pärsson till wittne, Anders
Germundsson i Bråten och Nills Carlsson i Puu=
ketorp, hwilka effter aflagd Eedh wittnade at
dhe såge det Nills Pärsson uplade för Da=
niel Espingh 2 Daler Courant 24 öre Smt, dem som
emottogs och räknade sampt qwitterade, men
sågo intet at Daniel Espingh dhem hoos
sigh giömde, eller weta om dhe kommo till dhe
andra, som nämbdemannen Nills i Huleboda
alla ihop samblade.
Resolutio. Såssom Nills Pärsson wijsa Da=
niel Espingh quittans Daterad 13 Novembris 1709.
Så wäl som wittnen, at handha 2 Daler Courant 24 öre Smt
betalt, så bör honom nu dhensamma aftaga.
Panten restitueras, hafwande i så måtto
lähnsmannen at sökia Daniell Espingh om
dhe 2 Daler Courant 24 öre kmt, som han effter sitt till=
stående ibland det wara qvitterat, det bästa
han kan.”
* ohemull, ohemul: obefogad, grundlös, invändning, orättmätig, otillbörlig [SAOB]
* Daler Courant, antagen valör.
* Restitueras: återbetala, återbära [SAOB]
Sammanfatting: Per Persson i Slageryd Östergård stämmer grannhustrun Sara Simonsdotter i Övergård för smädesord och en smädesvisa. Bråket har sin botten i ett rykte som uppkom för elva år sedan, som gjorde gällande att Per Persson stulit och slaktat en ko i lilla Hättebo. Rätten ombeder Per Persson att till nästa rättegångstillfälle skaffa bevis mot detta rykte. Han ålades att ersätta Sara för hennes utgifter att ta sig till tinget med 1 riksdaler och 8 silvermynt. Fortsättning 1717-11-02 §47.
Kärande: Per Persson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Svarande: Sara Simonsdotter, hustru i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Petrus Torpelius, kaplan i Bäckaby (F)
Omnämnd: Andreas Boman, kyrkoherde i Fröderyd (F)
6/ Pehr Pehrsson i Slageryd Östregård och Bäckaby Sochn, instämbt sin grannhustru i Öfregård Sara Simonsdotter, för skiäldsord, sampt en dichtad uthkommen wijsa, om honom. Bemälte hustru Sara Simonsdotter vice versa Citerat Pehr Pehrsson för skiälldsord, sampt det rychte han står uthij, för en bortstulen koo, i lilla Hättebo, hwilket hon förr- sig kunna bestyrka det -, – församblingen honom, wid anfordran ingen attest meddehla willia, […]. Pehr Pehrsson och dess wederpart* tillstädes och närwarande, berättandes han att när han förledne höstas skulle insläppa 2nne stycken koor, i bemälthe emot deras Creatur, som dhe tillförende insläpt hade, blef han under wägen i mycket follkz närwaro med sådana skiälldzord öfwerfallen, utaf hustru Sara, kallade honom Creaturs och Boskapztiuf, hwilket han beropar sig genom – hört hafwa, men på tillfrågan eij af någon bewijsat kunde, hustrun säger det han kommit och beskyllt henne istället sina Creatur, i dess bemälthe, då hon skall – d-skall wara en tiuf till dess du bewijsar mig något. Tiuf- styrka begådt hafwa och giör dig frij från deth ryckte du står uthij, för koen, inläggiandes hon en Attest af Capellanen Petrus Torpelius underskrifna, dat: 14 Martij, som lyder att för 11 åhr sedan är ett rykte upkommit, att denna Pehr skohlat om nattetijd tiufat Corperalskans koo i lilla Hättabo, och slaktat, och derföre fuller* sig på kyrkiowallen upbiudit, att söka attest om sin oskylldighet, men ingen dher till bewillia welat, utan rycktet om honom nu som tilförnede stådt och gådt i swang, dheremot fuller** Pehr Pehrsson inleda så wäl kyrkioherdens Magister Bomans som fleres attest att han skall ställdt sigh ährligen och wähl, icke dess mindre som så wäl nämbden som närwarande Tingallmoge, betyga, om honom i många åhr warit bådt hum*** och Ryckte, om dhen bortkomna koen, så pålägges honom till nästa Ting, med gode och fullkommeliga skiähl sig ifrån detta ryckte purgera**** och bewijsa, hwad dhe utkastade skiälldzord, så wäl som dhen giorda wijsan, widkommer, så kan han intet mera något skiähl eller wid- henne bewijsa, hwarföre hon för wardera tilltahl blifwer befrijad, börandes Pehr Pehrsson till henne i rättegång Expenser betahla 1 Rd 8 smt.”
* Vederpart; motpart [SAOB].
* Fulller; helt visst säkerligen [SAOB]. ** Hum; misstanke [SAOB].
*** Purgera; rentvås från en beskyllning eller misstanke [SAOB].
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping har låtit instämma drängen Per Persson från Hjälmåkra samt soldathustrun Anna Hansdotter för lägersmål som de båda tillstår. Annas man, soldaten Jon Jonsson är fången i Ryssland men man vet inte om han är livet eller ej. Per och Anna döms för begånget lägersmål till böter och de båda skall sedan stå uppenbar kyrkoplikt. Anna var havande och de förliktes på så sätt att Per betalade hennes böter.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Drängen Per Persson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Svarande: Soldathustrun Anna Hansdotter
Omnämnd: Jon Jonsson, soldat och gift med Anna Hansdotter, fånge i Ryssland.
”Fiärdingzmannen Daniel Äsping låtet instämma
drängen Pär Pärsson i Hielmåckra, och soldathu=
strun Anna Hansdotter, för dhem emillan begånget
lägermål, skiedt i Hielmåckra Crono Skiepperstad
Sochn warandes Barnet ännu icke födt.
Resolutio: Efftersom dhe bägge tillstå Synden
och owist är derpå Krigztijder om Anna Hansdotters
mann, Jon Jonsson fången i Ryssland, är i lijfwet
eller icke, så saakfälas dhe likmätigt dheras höggrefwelige
Excellens Konglige Rådens förordning effter 3 Capitlet
gifftmåls balken LL at plochta han 40 och hon 20 marker Smt.
Ståendes sedan bägge uppenbara kyrkioplicht; hwad
Barnefödzlen angår så förlijkas dhe at Pär Pärs=
son betalar böterna för henne, derföre är Nämde=
mannen Pär Andersson i Skieppersta i Caution.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping har låtit instämma drängen Anders Nilsson samt kvinnfolket Anna Månsdotter, bägge från Skärsjö, för lägersmål som de båda tillstår. Då de inte vill gifta sig med varandra dömdes båda för begånget lönskaläge till böter och de båda skall sedan stå uppenbar kyrkoplikt. Anna hade varit havande men barnet var redan dött. Anders erbjöd sig att betala hennes böter.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Drängen Anders Nilsson i Skärsjö, Skepperstad (F)
Svarande: Kvinnfolket Anna Månsdotter i Skärsjö, Skepperstad (F)
”Dito Esping låtet instämma och anklagar drän=
gen Anders Nillson och Qwinfolcket Anna Måns=
dotter i Skiärsjö, för dhem emillan begånget Lön=
skaläge, skiedt i Skiärsiö Crono Skiepperstad Sochn, wa=
randes barnet redan dödt.
Emedan dhe anklagade sin synd tillstå, och intet
ägtenskap lyffta påstås, altså saakfällas
dhe lijkmätigt 3 Capitlet gifftamåls balken LL: att plichta
han 40 och hon 20 marker Smt, ståendes sedan bäg=
ge uppenbara kyrkioplicht, uthfaständes och
han godwilligt at betala böterne för henne.”
Sammanfattning: Drängen Per Månsson och ryttarhustrun i Årset, Fröderyd, döms för begånget lägersmål. Om hennes man har man ingen ny uppgift, men han tros vara i rysk fångenskap. Forts från 1711-10-24 §3.
Svarande: Per Månsson, dräng
Svarande: Elisabet Jönsdotter, i Årset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Amund Branting, kronans befallningsman
”§16. Dhen wid höste Tinget 1711 Differerade lägersmåls=sak, emillan drängen Pär Månsson, och Ryttarhustrun Elisabet Jönsdotter i Åhrset, förut [-] nu å nyå, medan Cronans Befallningz man Wälbetrodde Amund Brating berättar, at någon underrättelse sedan kunnat ärhållas, om Elisabetz man, som förmenas Fången i Ryssland är i lijfet eller icke, och som dhe anklagade dheras olofliga beblandelse tillstådt och tillstå, begiärandes domb, altså saakfällas dhe, lijkmätigt dheras höggrefliga Excellence Kongliga Rådens Förordning och 3 Capitlet giftmålsbalken [-] at plichta, han 40 och hon 20 riksdaler. S[-] ståendes sedan bägge uppenbara Kyrkioplicht, och bör han åhrligen 4 daler smt till Barnfödzlen för sin 2/3 daler Contribuera, till däss dhet sig sielft försörja kan.”
Sammanfattning: Häradsnämnden intygar att fjärdingsmannen Daniel Esping ingen egendom äger utan allt tillhör hans son och ryttaren Per Danielsson.
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Ryttaren Per Danielsson
”dhet betyga häradz Nämbd, i synnerhet Per
Andersson i Skepperstad, Nills Nillson i Huleboda och
Nills Böriesson i Fröset, det Fiärdingzmannen Da=
niel Esping allz ingen ägandomb äger som hans
egen är, uthan allt tillhörer des Son Ryttaren Per
Danielsson, som till bewijs lembnas. Actum
ut supra.”
Sammanfattning: Håkan Svensson i Fröset och hustru Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås anklagas för dubbelt hor. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts 1713-10-08 §28.
Svarande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F), gift.
Svarande: Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F), gift.
”Angående Håkan Swensson i Fröset, gifft,
och hustru Ingierd Jacobzdotter i Ällmesåhs
i lijka måtto gifft, som äro anklagade för
dubbelt hoor, är Insinuerat uthij höglof:
Kongliga hofrätten dhen 23 Februarii 1714.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping har låtit instämma drängen Nils Jonsson från Buddatorp samt kvinnfolket Karin Börjesdotter därstädes, för lägersmål som de båda tillstår. Då de inte vill gifta sig med varandra dömdes båda för begånget lönskaläge till böter, hon dubbelt då det nu är andra gången hon döms för samma brott. De skall dessutom stånda på pliktepallen, han en söndag och hon två, samt därefter stå uppenbar kyrkoplikt. Karin är havande och de förliktes på så sätt att Nils betalar hennes böter.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Drängen Nils Jonsson i Buddatorp, Hultsjö (F)
Svarande: Kvinnfolket Karin Börjesdotter i Buddatorp, Hultsjö (F)
”Fierdingzmannen Daniel Esping låtet
instämma drängen Nills Jonsson
i Buddatorp och qeinfollket Karin
Böriesdotter Ibidem för dhem emellan
begånget lönskaläge, skiedt i Budda=
torp Crono Hultsiö Sochn, och är nu
andra gången som qwinfolket sig låtet
belägra.
Såssom dheanklagade tillstå sin Synd
och till ächtenskap icke kunna beqwä=
mas, så sakfälles dhe lijkmätigt 3 Capitlet
giftfmåhlsbalken L:L: att plikta han 40 marker smt,
och äfwen hon som nu andra gången
sig försedt, lijkmätigt Kongliga forordnin=
gen dubbelt nembligen 40 marker, Ståendes
sedan han 1 och hon 2nne Söndagar på
Pliktepallen och dereffter Uppenbara
kyrkoplikt; Angående Barnefödz=
len tillstå Parterna sig wara för=
lijkta, att han i stället betahlar jäm=
wähl bötere för henne.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låter instämma kvinnfolket Elisabet Bengtsdotter i Gammalstorp för lönskaläge med båtsmannen Anders Olofsson Ödman. Elisabet låter berätta att båtsmannen Anders vill ingå äktenskap med henne, samt att två vittnen intygar att hennes förra man, soldaten Nils Larsson, avlidit i staden Meissen i Saxen i augusti månad 1707 samt är där begraven. Då båtsmannen Anders Ödman passande nog var ogift, beviljades de båda att ingå äktenskap.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Bengtsdotter i Gammalstorp, Bäckaby (F)
Svarande: Båtsmannen Anders Olofsson Ödman (står Johan Öman)
Omnämnd: Soldaten Nils Larsson, avliden och varit gift med Elisabet Bengtsdotter.
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd (F)
Vittne: F.d. Soldaten Jakob Svensson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Vittne: Soldaten Nils Månsson i Ramkvilla, Ramkvilla (F)
”Fierdingzmannen Daniel Esping lå=
tet instämma qwinfollket Elisabet
Bengtzdotter i Gammalstorp, för lönskalä=
läger med en Båtzman Johan Öhman
benembd, skiedt i Gamalstorp Crono
Bäckaby Sochn, warandes Barnet redan
födt.
Resolutio.
Emedan qwinfollket Elisabet Bengtz=
dotter påstår att Båtzmannen Jo=
han Öhman henne befrijat och ächten=
skap tillsagdt, dhet hon icke allena med
åthskillige dess Bref, uthan och Sochne=
männens allmenna kundskap och
intygande, will bewijsa, förmählan=
des att om hon tillförende hafft fullkom=
mellig Bewijs, det hennes man Soldaten
Nills Larsson wardt igenom döden
afgången, hade hans högEhrewördighet
Hr Probsten Magister Anders Boman,
dhem redan tillsammans wigdt, alt=
så blef uppå hennes Begiäran förlof=
wade Soldaten Jacob Swensson för Hielm=
åkra, och Soldaten Nills Månsson för
Ramqwilla, Edeligen afhörde, hwilka
följande berättellse giorde: att Anno
1707 i Augustij Månad blef hustru
Elisabet Bengtzdotters man Soldaten Nills
Larsson död i Saxen och Staden Mei=
sen, sampt dhersammastädes be=
grafwen; Och som dhet således är be=
wijst, att hennes man waart och är
död, och hon icke allena Bref, uthan Soch=
nemännens all[-] intygande bij=
bringar dhet Båtzmannen Johan Öhman
begiärat henne till ächta, och giöra wil=
liat låta sig med henne sammanwijga
som och berättas, skohla till den [-]
passat beskied att han och äfwen ogift
war, så blifwer Elisabet Bengtzdotter
här med till hans högEhrewördighet,
Hr Probsten remitterad, som på den
händelsen att saken, eij annorlunda
förewistar än nu förmählt är, lärer
låta henne som en Ehrlig hustru dess
kyrkiogång på wederbörlligt sädt åth=
niuta.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping har låter instämma änkan Märit Nilsdotter i Slageryd för lägersmål med båtsmannen Grels Tullman under två års tid. Hon nekar och inga bevis finnes, varför hon frias från beskyllningen.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Änkan Märit Nilsdotter i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Båtsmannen Grels Tullman
”Fiärdingzmannen Daniel Esping låtet
instämma änkio hustrun Märith Nillsdot=
teri Slageryd för olofligt omgiänge
i 2 åhrs tijd med Båtzmannen Grills
Tullman.
Resolutio.
Emedan hustru Märit Nillsdotter till Olof=
ligit umgiänge med Grills Tullman
alldeles nekar och emodt att sådant
hennes eenständige nekande intet o=
ährligit henne öfwertygas; Altså
blifwer hon för detta tillmähle be=
frijad.”
Sammanfattning: Länsmannen Jon Hansson har låtit instämma kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås för det hon erkänt hor på avskedade soldaten och gifte mannen Isak Kristersson, dock ej närvarande, samt ryttaren och tillika gifte mannen, Moses Håkansson. Rätten gav i uppdrag åt häradsprofossen Daniel Esping att innan tingets slut hämta Isak Kristersson. Forts 1713-06-06 §79.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Före detta soldaten Isak Kristoffersson i Älmesås torp, Skepperstad (F), gift man
Svarande: Ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift man
Omnämnd: Häradsprofossen Daniel Esping
”Croans Ländzman W:te Jon Hansson
anklagar qwinfolcket Märit Jacobzdot=
ter i Ällmesåhs, för Lönskeläge som
hon på 2nne Pärsoner bekiändt, nämbligen
först på gifte Mannen förlofwa=
de Solldaten Isaak Christersson på
Ällersåhstorp, och sedan på Ryttaren
Moses Håkansson i Sollkaryd, lijke
måtto gifft.
Effter Isaak icke är tillstädes, blef
häradz Prophossen Daniel Esping till=
sagd att skaffa honom in innan
Tingetz sludt.”
Sammanfattning: Häradsprofossen Daniel Esping hade fört kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås och gifte mannen Isak Kristersson i Näset till rätten, för det Märit erkänt att hon begått hor med Isak. Bland annat vittnade Märits fader, Jakob Bengtsson, att han ertappat dem i sängen. Vittnet Börje Persson i Hjälmåkra sade att han varken sett eller hört att ryttaren Moses Håkansson haft något samröre med Märit, den andre mannen som Märit erkänt att hon varit tillsammans med. Fortsatta förhandlingar sköts upp till nästa ting. Forts från 1713-06-04 §52. Forts 1713-06-06 §81.
Omnämnd: Häradsprofossen Daniel Esping
Svarande: Kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Avskedade soldaten Isak Kristoffersson i Näset, Skepperstad (F), gift.
Svarande: Ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift.
Omnämnd: Prosten Andreas Ljungman i Hultsjö (F)
Omnämnd: Kaplanen Laurentius Montelius i Skepperstad (F)
Omnämnd: Jakob Bengtsson i Älmesås, Skepperstad, far till Märit Jakobsdotter.
Omnämnd: Börje Persson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Nämndemaannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F), avliden.
Omnämnd: Änkan Ingegärd i Fröset, Fröderyd (F)
”Häradz prophossen Daniel Esping effter
Tingz Rättens Resolution dhen 4 Junij sidslidne
föreställte qwinnfolcket Märit Jacobz=
dotter i Ällmersåhs och giffte Mannen
Isac Christersson på Näset, som hon först
bekiändt hafwa honom belägrat; Dito
infandt sig Ryttaren Moses Håkensson i
Sollkaryd äfwen gifft, Uppå hwilken
hon sedan bekiändt.
Upplästes så Hr Probsten Magister Anders
Liungmans, som Capellanens Hr Lars
Montelij Attester daterade 29 och 30 Maij sidst=
ledne, att Märit på Isac bekiändt, för
uthan dhet hennes fader Jacob Bengts=
son i Ällmersåhs nu närwarande till=
står, att han sedt Isac effter ohöflligt
bära sig åth med dess dotter, sampt
och funnit dhem i Säng tillsammans,
det och Börie Pehrsson i Hiellmåkra skall
witna, säger och på tillfrågan att
han aldrig någonsin hwarken sedt
eller hördt tahles om att Moses
haft med henne beställa, bägge så
Isac som Moses maka enständigt,
Märit Jacobzdotter påstår att Isac är
oskylldig och att Moses hafft med hen=
ne beställa, om en Söndag afthon då
NämbdeMannen Anders i Hielmåkra
blef begrafwen; dock som all skiähl
och omständigheter, föruthan dhet all=
männa rycktet Isak gravera och
ännu wijdare Upplysning skall kun=
na fås af Börie Pehrsson i Hiellm=
åkra och Enkian hustru Ingierd i Fröset,
så böra dhe till nästa Ting inställas,
då och Partena sig här infinna skohla.”
Sammanfattning: Kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås har åter ändrat sig och påstår nu att hon ingen annan haft än ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd och att Isak Håkansson är oskyldig. För att komma tillrätta med vad som är sanning och inte, ges prosten i Hultsjö uppdraget att utreda saken. Forts från 1713-06-06 §79. Forts 1713-10-08,§27
Svarande: Kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Avskedade soldaten Isak Kristoffersson i Näset, Skepperstad (F), gift.
Svarande: Ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad(F), gift.
”Qwinfollket Märit Jacobzdotter som
efter in för TingzRätten och bekiände
att hon med ingen annan hafft att
beställa än med Isak och dhet för=
sta gången då hennes fader giorde
ärgöjl[?] i Ällmesåhs, emellan 10 och 11
wecka för midsommar förledet åhr,
åther ändrade hon och sade att Moses
är skylldig och Isak oskylldig och som
hon war så oskedig att wara effter hen=
nes bekiännelse ingen wijsshet slu=
ta kunde, så tillfrågades hon om
dhe, kan hända, bägge woro oskylldi=
ga, och hon torde hafft mer någre
annan att beställa, [–] kan
wähl skie, förmantes altså att be=
kiänna rätta och rena sanningen,
då hon ändteligen till ett slut påstodh
att Moses är skylldig och att hon al=
drig med Isak hafft beställa eller
har någonsin sådant tillbiudit.
TingzRätten har för den skull thet förtro=
ende till hög Ehrewördige Hr Probsten
i församblingen, att han innan nästa
Ting tager dessa Personer före och
igenom Christelige förmahninger och
föreställningar söka att öfwertahla
dem till en reen och sanskylldig be=
kiännelse.”
Sammanfattning: Kaplanerna Samuel Sandman i Ramkvilla och Petrus Torpelius i Bäckaby begärde inför tingsrätten en attest för sin fattigdom. De förklarade att de på grund av de svåra krigstiderna blivit så utarmade att de inte längre kunde betala de påförda dragonpengarna på 16 daler och 8 öre silvermynt. Efter en noggrann undersökning och intyganden från häradsnämnden, tingsallmogen och kronobetjänterna, bekräftades deras svåra ekonomiska situation. Tingsrätten utfärdade därför ett intyg om deras fattigdom, vilket skulle göra det möjligt för dem att ansöka om förskoning från betalningen av dragonpengarna.
Omnämnd: Kaplanen Samuel Sandman i Ramkvilla (F)
Omnämnd: Kaplanen Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
”Dhet andraga för TingzRätten Capella=
nerne uti Fröderydz pastorat Ehrewör=
lige, Hr Sam: Sandman och Hr Pehr
Torpelius, hurusom dhe beklageligen
i deße swåre krigztijder i en stor fattig=
domb råkat, så att dhe för hwarjehan=
da uthgiffter i dhe förflutne Åhren
äre nu alldeles utharmade, begiäran
des deröfver TingzRättens attestatum, eme=
dan dhe icke mächta betahla dhe dem
påförde Dragone Penningar 16 dlr 8 öre Smt,
och som TingzRätten effter en noga under=
sökning och Häradznämbd och Tingzall=
mogens så wähl som Cronobetienter=
nes intygande och bewittnande, befin=
ner, dhet desse Capellaner Sandman och
Torpelius i ett så torfttigt och ußellt till=
stånd stadde äre, så att dhe sig med
dhe sina med stor möda i en be=
klagelig fattigdomb nähra och försör=
in måste, men altz ingen tillgång
hoos dem finnes, till samma Drago=
ne Penningars ärläggiande, så kan
TingzRättel icke underlåta att lemb=
na dem deröfwer ett handfärdigt
bewijs, på dhet dhe wederbörl: ortt
om en Nådig förskoning i detta måhl
må Kunna wijdare ansökning
giöra.”
Sammanfattning: Rusthållaren Erik Månsson i Stora Torp, hans hustru Sara Olofsdotter och styvsonen Sven Arvidsson, käranden, klagade på deras tredingsryttare Cort Giesterberg, svaranden, för det han slagits i deras hem. Cort påstås ha dragit sin värja och i tumultet som uppstod höggs tummen av på Saras högra hand. Grannen och rusthållaren i samma by, Gudmund Jonsson, gick emellan för att sära dem åt. Men parterna rök ihop igen och då skadades Cort i huvud och i vänstra benet av en yxa, vilket sår ännu ej läkt. Forts 1714-06-14 §4.
Kärande: Rusthållaren Erik Månsson i Stora Torp, Ramkvilla (F)
Kärande: Sara Olofsdotter i Stora Torp, Ramkvilla (F), gift med Erik Månsson.
Kärande: Sven Arvidsson i Stora Torp, Ramkvilla (F), son till Sara Olofsdotter.
Svarande: Tredingsryttare Cort Giesterberg
Omnämnd: Soldathustrun Ingrid i Ramkvilla, Ramkvilla (F)
Vittne: Rusthållarn Gudmund Jonsson i Torp, Ramkvilla (F), gift med Erik Månssons faster.
Vittne: Tredingsryttaren Bengt Bjälke
Omnämnd: Länsmannen Sven Apelkvist
”dhet målet, angående Tredingz Ryttaren Cort
Gesterbärg, och framkom Rusthållaren Erik
Månsson i Stora Torp, och klagade at dheras Tre=
dingz Ryttare, Cort Gesterbärg dhen 14 Junij
som war een Söndag om aftonen tog een
Tälgyxa i däss Stugu, och gick dermed uth, och
sade åt han skulle sättia henne i pant om
han icke finge penningar för sitt underhåll
och inqvartering. Q: om då Rusthållaren in=
tet wille gifwa honom penningar, nämbligen 4 mark smt
om dagen, Respons: hade inga penningar, utan
wille gifwa honom huusmans kost, men han
bar sedan inn yxan igien och kastade henne ifrån
sig, Q: om han då giorde något annat öf=
werwåld, Respons: neij intet dhen gången; Cort
Gesterberg säger, dhet han derföre prätenderade
penningar, at han tänkte få spara sig några
styfwer, till at kiöpa sig et par skor före
effter han för bättre prijs än 4 marker smt kunde sig
annars försörgia;
Ytterligare Plägar Erik Månsson, at Söndagen
dereffter som war dhen 21 Junij, tog Cort een Skiorta
och satte i pant i Ramqwilla hoos soldatthustrun
Ingrid för 1 Carolin; Cort swarar at [-] 6 marker
smt fattas honom då på däss inqvartering
för 1½ dygn, hwilka han icke kunde bekomma,
så tog han een Skiorta, och sade Rusthållare hustrun
derom till, dhen han allena för bemelte 6 marker smt
hoos hustru Ingrid i Ramqwilla pantsatte;
Erik säger at han uthsatte henne för 1 Carolin,
Cort swarar at det aldrig skall kunna bewijsas,
då Eriks Stuf=Sohn Swen Arfwedson berätta=
de, at Cort tillförende taget dricka och Brän=
newijn af Ingrid, derföre när dhe skulle lösa
Skiortan igien, så wille hon hafwa betalning
för alt ihoop. Herr Ryttmästare Erlich påminte,
at hwad hans aparte skuld för borgat dricka
och Brännewijn angår, kommer intet härwid,
utan finnes häraf, at han ändå icke uthsatt Skior=
tan förmera än dhe 6 marker smt, det öfriga hade
Rusthållaren kunnat låtet blifwa obetalt, emedan
Ingrid bordt derföre söka sin betalning af Cort;
yttermera klagar Erik Månson at åter nästa
Söndagen dereffter dhen 28 Junij sedan dhe woro
hemkombna från körckian, och Rusthållaren hölt
på få sig maat, kom Cordt in i däss Stugu, och
det första ordet han talte, sade han, will då intet
skaffa mig penningar då skiällmar, då Erik /: som
han sielf berättar :/ bad honom giärna tåla sig
något, men, Cort skall straxt draget uth sin
Wärja, och begynte derwid slå och humbla däss
hustru Sara Olufsdotter, det ene slaget på
det andra, effter hon satt honom närmast, och
gaf sig emillan dhem bägge, då han och af=
högg Tummen på hennes högra hand, hwar=
effter dhe öfrige Rusthållarne Gumme Jonsson
och Eriks Stiufsohn Sven Arvidsson inkommo
att taga fred.
Cort deremot berättar at om Morgonen innan
han gick till kyrkian, bad han Erik skaffa sig
dhe 8 marker smt som då för däss maat resterade,
hwilket Erik tillstår, och när han kom ifrån
kyrkian, kräfde han honom åter, effter han
då war färdig och skulle gå derifrån till
Rusthållarna i Flahult; Tillfrågades Cort
huru det tillkom at han tog till wärjan.
Respons: derföre at han icke fick sina 8 styfwer;
Respons: om då Rusthållarna eller hustrun woro
stora i Munnen och nekade betala, eller med nå=
gon särdeles otijdighet honom berätta? Respons: då
han kom in och fordrade sin betalning, grep Rust=
hållaren giniast till sin yxa och wille honom
dermed öfwerfalla, huruföre han nödgades sig
förswara och taga till wärjan, Q: om dhe till=
förende warit owänner och [-] sig emilan,
Respons: neij aldrig, utan plägadt god förtrolig=
heet; Cordt klagar än mer, at då Erik Stuf=
son Swen Arfwidsson kom in, tog han wärjan
ifrån Cordt, och högg honom dermed ett hugg i
hufwudet, och äfwen högg hustrun honom ett
hugg på Wänstra benet med yxan, hwilka
Blesseur han nu fram wijsar som ännu icke läkt
är.
Länsmannen Wälbetrodde Sven Apelqvist fram=
stälte till Wittne Rusthållaren Gudmund
Jonsson i Tårp, uppå hwilken Erik Måns=
son sig beropar, men som bemelte Gudmund
äger Erik Månssons farsyster till hustru så
kunde honom Eden icke tillåtas, dock berät=
tade utan Edh som föllger; at då dhe woro
kombna ifrån kyrkian dhen 28 Junij, stod wit=
net och däss gårdbon Swen Arfwedsson och
taltes wid om een Cassere zedele, då såg
Gudmund at Cort gick inn i Swens stugu, och
knäpte på sig wärjan, bad dhem stå stilla,
och gick så in i Erikz stugu, derefter kommo
Gudmundz Barn till honom och sade, at dhe hål=
la på slås i Erikz Stugu, då Gudmund gick der
in, och såg at dhe fådt Cort baaklänges i Spijsen,
men wärjan hade han i handen, då Gudmund
sökte at taga fred, wille taga wärjan ifrån
Cordt, och stälte sig fram för honom, effter dhe an=
dra woro farligen Ifriga, både Erik och däss hu=
stru, sampt Stiuf Sohnen Swen, tog så Cordt
med sig inn i däss Stugu, då dhe andra fölgt
honom effter, mycket ifriga och blef Gudmund
intet af med dhem, innan han måste taga sig
een käpp, och så godt som kiöra dhem ifrån Cort.
Q: Om Gudmund såg hwem som högg Cort i
hufwudet, Resp: neij det såg, han intet.
Ytterligare wittnar Gudmund at een stund
dereffter, sedan Gudmund war uthgången,
har åter Cort gådt in i Eriks Stugu, men
ingen wärja hade han då med sig, då Erik
och däss hustru åter warit i hoop med honom,
och då Gudmund kom in, låg han under
dhem på golfwet, hwilken gång, som wit=
net menar har hustrun sparkat honom i
hufwudet, och äfwen samma gång lärer han
fådt holet på benet, men ingen såg han
hafwa någon yxa, utan det war alt bestält
när wittnet kom derin; Cort påminner at
wittnet må frågas, om icke han hörde, at Erik
och däss hustru kallat honom Jutastiälen. Respons:
neij det hörde han intet.
Cort Gisterbärg beropade sig till witne Tredingz=
Ryttaren Bengt Biälke, som skall kommit
till Torp sedan detta Slagzmålet war passerat
och sedt huru han war handterad, hwilken u=
tan Exception sin Sahlighetz Eed aflade, och
wittnade, nembligen at sedan han war kom=
men ifrån kyrkian dhen 28 Junij, och satt att
få sig maat i Lilla Torp, fick han weta at dhe
hade slaget däss Cammeradt Cort Gisterberg
i Stora Torp, då han gådt dijt upp, och fick
så see hwar han satt i Gudmundz Stugu,
och war slagen i hufwudet, ansigtet och på
benet, war och däss hatt borta, men huru
slagzmålet skiedde, hwad ordsaak dertill
war, eller hwem det begynte, weet han intet
eller har något mer att berätta, utan begä=
rer få något för det han så lång wäg måste
resa hijt.
Erik Månsson klagar ytterligare at Cordt [-]
sagdt honom at taga sina Cammerater med
sig, gå dijt och aldeles giöra ände med dhem,
sampt bränna upp gården. Q: om han till
sådan undägelse* har bewijs. R: neij det
har han intet. Wittnet Gudmund Jonsson
säger, at han aldrig hördt Cordt sådant säga, utan
när Gudmund hört däss gårdbo tala derom, har
Gudmund sagdt åth Cordt, det han skulle achta sig
för enn sådan gierning, då Cordt swarat, gud
beware mig derifrån.
Ytterligare och till et sluut tillfrågades wit=
net Gudmund, om Cordt war ifrig och ond då han
knäpte på sig wärjan och gick in i Erikz Stugu?
Respons: neij det war han intet, utan derföre knäpte
han på sig wärjan, at han då ärnade* gå der=
ifrån till Flahult.
Ytterligare uplysning i dhenna saak, kunde
man nu intet inhämpta, eller någon säker
underrättelse, hwem som den andra först öf=
werfallet, emedan inga wittnen då tillstä=
des warit, dock effter begiäran förmantes
så wäl Cordt som däss wederparter, at hädan
effter taga sig till wara, effter som dhe bäg=
ge sijdor, för Ett slijkt öfwerwåld i Kongliga
Maij: hagu och beskydd tagas.” * undsägelse, undsäga: hota (någon), rikta hotelse mot [SAOB]
* ärnade, ärna: ämna, ha för avsikt, avse [synonymer.se]
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAABA:402 (1713) Bild 660 (AID: v328846.b660, NAD: SE/VALA/0382503)
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v328846?image=660
Ordinarie höstting 1713
1713-10-08 §27 Hor
Sammanfattning: Konan Märit Jakobsdotter i Älmesås, som bekänt hor på de båda gifta männen Moses Håkansson i Solkaryd och Isak Kristoffersson i Näset, har flera gånger ändrat sin bekännelse; stundom bekänt på den ene, stundom på den andra och stundom bekänt på båda. Både Moses och Isak nekar till att ha haft med Märit att göra. Prosten Ljungman i Hultsjö, som vid förra tinget fick i uppdrag att försöka förmå kontrahenterna att berätta sanningen, säger att han ingen mer bekännelse förmått att få fram och meddelar att konan nu erkänner på Moses och ej på Isak. Tingsrätten beslutar att Isak vid slutet av tinget med Ed kan svära sig fri. Forts från 1713-06-06 §81. Forts 1713-10-10 §73 Hor.
Åklagare: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Konan Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift.
Svarande: Avskedade soldaten Isak Kristoffersson i Näset, Skepperstad (F), gift.
Omnämnd: Prosten Andreas Ljungman i Hultsjö (F)
Omnämnd: Komministern Laurentius Montelius i Skepperstad (F)
”Fierdingzmannen Daniel Esping nu
som till förledet Sommarz Ting in=
ställte konan Märit Jacobsdotter i Ällmersåhs och giffta karlarna Mo=
ses Håkensson i Sollkaryd, sampt Isac
Christoffersson i Näset Skiepperstad Sochn,
som för Enkelt hoor anklagas, haf=
wandes konan på begge bekiändt, och
sedan sig på åthskilligt sädt ändrat, stun=
dom bekiändt på dhen ena och frijkal=
ladt den andre och stundom bekiändt
på båda så att Tingz[-] waret föranlå=
ten att Remittera dem till högEhre=
wördige Hr Probsten Liungman
att förmå dem till en sanskylldig be=
kiännelse, warande Hr Probsten
wid närwarande förmähler att
han haft dem före och kan dem till
ingen wijdare bekiännelse bringa;
konan påstår nu att Moses hafft
henne beställa och intet Isak,
både Moses och Isak neka med mån=
ga bedyrelser.
Resolutio.
Såsom icke allena konan [-]
först bekiändt uppå Isak Christophers=
son så wähl för högEhrewördige Hr
Probsten Magister Liungman som
Comminister Hr Lars Montelius och
äfwen dhet samma här wid Tingz=
Rätten å senaste Ting giordt, uthan
hwilket alla skiähl och omständig=
heter bemelte Isak Gravera, såsom
i synnerhet dhet kohnans egen
fader tillstådt att Isak [-] bru=
kat oanständigt och ohöfligt lef=
werne med Märit, sampt om
nattetijd sedt dem legat tillhopa,
hwilket och Isak icke neka kan,
hwaremot Moses uthan kohnans
blåtta ord inga sådana lijknelser
gravera, så finner TingzRätten skiähligt
påläggia Isak med sielf sine Ede sig frij=
giöra hwarmed honom till Tingetz
slut förunnas dilation effter han nu
straxt ärbiuder sig dhet giöra willia,
för medhans i medlertid sig wähl be=
tänkia, med Moses och konan be=
ror så länge.”
Sammanfattning: Håkan Svensson i Fröset och hustru Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås anklagas för dubbelt hor. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts från 1713-06-01 §1. Forts 1714-02-11 §37.
Svarande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F), gift.
Svarande: Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F), gift.
”Angående Håkan Swensson i Frö=
siö och Ingierd Jacobzdotter i Ällmes=
åhs, angifwne för dubbelt hoor, är
23 Februarij 1714 uthij höglofl: Kongliga
Rätten Insinuerat.”
Sammanfattning: Efter utfärdade publikationer samlades häradets allmoge vilka var ansvariga för soldatrotarna. Ett kungligt brev från 1712 och ett brev från landshövdingen från 1713 lästes offentligt upp, vilket behandlade en reform i soldathållet. Förslaget innebar att stofferingsrotar (rotar som bidrar till soldatens utrustning) skulle inrättas, liknande det system som var brukligt vid Närke och Värmlands regemente, och allmogen ombads att uttala sig om detta.
Trots häradsrättens försök att förklara fördelarna med att alla rotar skulle ha lika stor börda och lättnad genom det nya systemet, var allmogen enhälliga i att behålla det gamla systemet. De var oroliga att det nya systemet skulle bli tyngre för dem. Därför utsågs åtta betrodda män som skulle möta baronen och landshövdingen i Jönköping den 3 december för att diskutera ärendet vidare och fatta ett slutgiltigt beslut. Dessa åtta fullmäktige representerade olika pastorat inom häradet och fick en fullmakt under häradets sigill.
Omnämnd: Jöns Nilsson i Böllingetorp, Hultsjö (F)
Omnämnd: Bengt Jönsson i Ärnamåla, Bäckaby (F)
Omnämnd: Håkan Nilsson i Möcklehult, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Per Håkansson i Klinthult, Norra Sandsjö (F)
Omnämnd: Jon Larsson i Sjöaveka, Bringetofta (F)
Omnämnd: Israel Ingemarsson i Boda, Vrigstad (F)
Omnämnd: Jon Bertilsson i Packebo, Malmbäck (F)
Omnämnd: Per Eriksson i Sonarp, Ödestugu (F)
”Efter uthfärdade Publicationer infun=
no sig Mehnige man och Allmoge
här i häradet som Solldatehållet un=
derkastade äre, för hwilka hans
Kong. Maij:tz allernådigste Bref
daterat wed Bender dh: 14 Octob: 1712,
Så wähl som Högwälborne Hr Ba=
ron och Landzhöfdingens dereffter
aflåtne skrijfwellse dh: 26 Sept: 1713
offenteligen upplästes, beträffande
en [-]tekelig lijsa* och Lindring uthij
knecktehållet, medellst Ståfrotars*
inrättande effter dhet wid Nercke
och Wermelandz Regementet bruke=
lige Maneret, som effter bijfogat
project allmogen utiförligen
af TingzRätten föreställtes, och
begiärtes deras uthlåtelse, an=
ten dhe ett sådant dem hehlt
nödigt och nyttigt förslag wille
emottage, elr helldre förblifwa
wed dhet som här till brukeligit
waret, och ehuruwähl Tingz tuk=
ten sökte med all flijt att upply=
se allmogen till deras eget bästa utij
dette, så det alla måtte hafwa
wed knecktehållet lijka Tyngd och lijka
lijsa, och icke som här till skiedt att
en dhel rotar som waret mehr än
andra olykeligen med dheras karlars
den ena gången effter den andra
bortienstande, måge mehr än dhe
för hwilka karlarne lefwat och
eij så offta recrutera måst, lijda,
hwarutaf händt att Åboerne ige=
nom många leijemåhl blifwet
utharmade och rotarne öde med
mehra, lijkwähl swarade och
påstod allmogen enhälligt, med
underdånig och Ödmiuk Böön
att få blifwa wid dhet Maneret
som här i ordten för detta bru=
keliget waret, fruchtandes af
enfalldighet att detta nya pro=
jecterade sättet torde blifwa
dem swarare, då dhe och sielf=
wa med TingzRätten, uthwälde
effterfölljande 8 st Ehrlige ock
beskiedelige dannemän till full=
mächtige, som sig hoos Högwälbor=
ne Hr Baron och Landzhöfdingen
dh: 3 Decemb: nästkommande uti Jönkiö=
ping i Ödmiukhet infinna skohla,
och om detta ährendet widare slu=
ta och afgiöra, Nembligen:
Ifrån Hulltsiö Pastorat Jöns Nillson
i Bölingatorp. Fröderyd dito,
Bengt Jönsson i Arnamåhle,
hiellsryd dito, Håkan Nillsson i Mökle=
hult. Sandsiö dito, Peer Håkensson
i Klintzhult. Bringetoffta dito
Jon Larsson i Siöawijka. Wrich=
stad dito Israel Ingemarsson i
Boda. Mallmbäck dito Jon Ber=
tillsson i Pockebo och Pehr Erichs=
son i Sånarp. Med hwilka
fördenskull en yppen* fullmacht
under Häradz Signete föllje skall.”
* lijsa, lisa: lindring eller lättnad i besvär [SAOB]
* Ståfrotars, ståf, stoffera: utrusta eller förse någon med vederbörlig militär) utrustning [SAOB]
* yppen: öppen [SAOB]
Sammanfattning: Avskedade soldaten Isak Håkansson i Näset svor under Ed att han intet med konan Märit Jakobsdotter i Älmesås haft med att göra och blev därmed frikänd från anklagelse om enkelt hor. Forts från 1713-10-08 §27. Forts 1714-02-11 §37.
Svarande: Avskedade soldaten sak Kristoffersson i Näset, Skepperstad (F), gift.
Svarande: Konan Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift.
”Emedan Isak Christoffersson i
Näset effter TingzRättens Reso=
lution med hand å book af=
lagdt sin Eed, dhet han med kohnan
Märit Jacobzdotter i Ällmesåhs
ingen kiöttslig beblandelse haft,
altså blifwer han i den Saken
frij, börendes fördenskulld bemelte
kohna så wähl som Moses Håkans=
son i Sollkaryd uppå hwilken,
dock emot hans enständiga förneka=
de, hon ännu med förpliktelser bekiän=
ner att han henne häfdat, till
nästa Ting inkomma, emedan
TingzRätten i ett så angeläget måhl
nödgas lemna längre Dilation
på det, att om Moses skylldig är,
han må ännu komma till sina
synders kiändzlo, så wähl som
konan sig betänkia om hon någon
orätt bekiännelse giordt, på dhet
Synden må blifwa Straffad och
icke fördöllgd.”
Sammanfattning: Håkan Svensson i Fröset och hustru Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås anklagas för dubbelt hor. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts från 1713-10-08 §28.
Svarande: Håkan Svensson i Fröset, Fröderyd (F), gift.
Svarande: Ingegärd Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F), gift.
”Angående Håkan Swensson i
Fröset, gifft, och Ingierd Ja=
cobzdotter i Ällmesåhs, äfwen
gifft, anklagade för att all=
ment Ryckte af förmehnat
hordomzkast, är Uthij höglofl:
Kongl: hofRätten Insinuerat
dhen 23 Februarij 1714.”
”Förment dubbelt hor emällan Håkan Swensson i Fröset ock Ingierd Jacobzdotter i Elmersåhs.
Anno 1714 dhen 4 Martii resolverades öfwer
fölliande Criminal sak ifrån Jönköipingz län
hr V: Presidenten Wälborne Lilliecreutz
[-] Assess: As EE BR. HS. NS. H.
TingsRättens i Wästra härad ransakning ock dom
angående Håkan Swensson i Fröset gifft man,
och hustru Ingierd Jacobzdotter i Elmesåhs i lika
måtto gifft, hwilka äre anklagade att hafwa be=
gått dubbelt hor: menn inga andra skäl der till
kunnat framskaffas, än effter Tråtzdrängens
Swen Jonssons utbrakte ryckte, att hann effter
Midsommar i förledet åhr wid ett Slåtteröhl i
Sollkaryd, sedt dhem effter något samtahl på gatan
fölgtz åth ut på ödeträdan wid byn bak om en
hör åker, då Swen skall gått effter ock lagt sig
fördöld i höeåkren, att se hwad dhe wille taga
sig före, då hann skall sedt ock hördt dhem 2nne
gånger hafft beblandehlse mäd hwar andra.
Så har ock hustru Ingierd Nilsdotter i Fröset,
edsleligen wittnat, sig hört att dhen anklagade hustruns
man Anders Swänsson, begärt förlikning af
Håkan en Tunna korn, för det hann hafft be=
swär ock omak att laga så saken skulle blij
nedtystad: Menn så wäl Håkan som Anders,
neka dher till enständigt, ock begge dhe
angifwa högeligen påstådt sig wara oskyldiga till det
om dem utbrakte ryckte, dhet ock bägges deras
makar påstådt. Tingz Rätten har altså i an=
ledning af §§ 26 ock 40 dom:regl: dhem icke sakfälla
kunnat, utan dhem i dhetta mål befrijat dock
sådant Kongliga Rättens ompröfwande understält.
Resolutio:
Kongliga Rätten pröfwar skäligt Tingz Rättens
dom således gilla, som Håkan Swensson i
Fröset och hustru Ingierd Jacobsdotter i
Elmersåhs på dhe skäl som nu emot anförde dem äre,
icke kunna, angående dhet dem tillwitte hor, fälles
till saken, utan domting förtiännas. Jön=
kiöping dhen 4 Martii 1714.”
Sammanfattning: Länsmannen Jon Hansson drog ännu en gång kvinnfolket Märit Håkansdotter i Älmesås inför rätta, vilken erkänt hor med gifte mannen Moses Håkansson i Solkaryd. Dessa båda hade fått många allvarsamma förmaningar att berätta sanningen, men Moses fortsatte envist att neka till samröre med Märit. Då det inte funnits några graverande omständigheter för Moses Håkansson, frikänns han av tingsrätten utan att behöva avlägga eden. Märit Jakobsdotter döms ändock för begånget enkelt hor till 40 daler smt i böter samt att tre söndagar stå på pliktpallen i kyrkan och därefter genomgå uppenbar skrift. Om hon inte förmår betala böterna skall hon istället avstraffas ris- och spöstraff. Forts från 1713-10-10 §73.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Moses Håkansson i Solkaryd, Skepperstad (F), gift.
Svarande: Kvinnfolket Märit Jakobsdotter i Älmesås, Skepperstad (F), ogift.
Omnämnd: Isak Kristoffersson i Näset, Skepperstad
”Dhen wid senaste Ting Sisterade*
Sak, angående angifwet en=
fallt hoor emellan Moses
Håkansson i Sollkaryd gift,
och kvinnfollket Märit Jacobs=
dotter i Ällmesåhs ogift, an=
drog nu åther Länsmannen
Wälbetrodde Jon Hansson och de an=
klagade framställte, och som
efter så många alfwarsam=
ma förmahningar, som så=
wähl dhe sedda äro, TingzRät=
ten ingen wijdare uplysning
i saken finna kan, så tog
TingzRätten dhen samma till
afgiörande.
Resolutio.
Emedan alla omständigheter
gådt uppå Isak Christophersson
i Näset, hwarföre och han till
Eden dömbd är, dhen han å
senaste Ting praesenterat, och der=
emot, [-] konans bekiän=
nelse är på Moses, ingen
[-] omständighet [-] lijk=
nelse honom gravera, hwilken
dock frijwilligt med [-] åbor
ärbiuder sig Eden, som Tingz=
Rätten [-] 29 dommare=
[-], honom dock icke med
skiähl pålägga kan, altså fin=
ner TingzRättten skiäligt, honom
Moses uthan Edgång befrija,
och sakfälles Märit Jacobsdot=
ter effter dess egna muns
Bekiännellse det hafwa
bedrifwet Enkelt hoor, lijk=
mätigt 1653 Åhrs Straff=
ordning 1sta punct att plikta
sine 40 daler Smt, men i brist
af Botunn afstraffas hon
med Rijsslijtande, stående
sedan 3 Söndagar på Plikte=
pallen och dereffter Uppen=
bara Skrift.” * Sisterade, sistera: ställa, draga inför rätta [SAOB]
Sammanfattning: Tredingsryttaren Cort Giertberg sakfälldes för att ha huggit av tummen på hustru Sara Olofsdotters i hennes stuga i Stora Torp. Han sakfälldes även för blottad värja samt samt sabbatsbrott då slagsmålet inträffat en söndag. I brist på pengar till böterna dömdes Cort till tvenne gatlopp. Sara och hennes son Sven Arvidsson dömdes till böter för att ha åsamkat Cort Giesterberg blodsår på huvud och ben.
Forts från 1713-08-10 §1.
Omnämnd: Landshövdingen Mårten Lindhielm
Kärande: Rusthållaren Erik Månsson i Stora Torp, Ramkvilla (F)
Kärande: Sara Olofsdotter i Stora Torp, Ramkvilla (F), gift med Erik Månsson.
Kärande: Sven Arvidsson i Stora Torp, Ramkvilla (F), son till Sara Olofsdotter.
Svarande: Tredingsryttare Cort Giesterberg
”Till ödmin[-] föllje af Baron
och landzhöfdingen högwälbor=
neHr Mårten Lindehielms
bref dat: 28 Aprill sidstlidne,
företogz till laga afgiörande dhen
under Catie Ord:ie Tinget dhen 10
Augustij förledet åhr Examiner=
rade Sak, emellan Rusthållaren
Eric Månsson i Stora Torp och
dess hustru Sara Olofzfotter, sampt
Sonen Swen Arfwidsson Ibidem, å ena
sijdan, och Tredingz Ryttaren Cort
Giesterberg å andra sijdan, angåen=
de Slagzmåhl.
Och Upplästes först dhen före hålld=
en Ransakningen, hwarefter
parterna tillfrågades om dhe
något mehra hade att på=
minna, men swarade neij,
tillståendes Swen att han fådt
sin skiorta igien, och Cort sielf
betahlt sin skulld, hwad dhen
afhuggna tummen angår, så
påstår Cort Giesterberg att han dock
med Wåda giordt, i dhet hustru
Sara med en kiäpp williat ho=
nom öfwerfalla, och sielf emot
Wärian, hustru Sara nekar der=
till och säger att hon hade al=
lena ett lijtet Påskeskaft
i handen, Cort klagar att han
blef uthan Sak af dhen illa
handterad, hugger både i huf=
wudet och på benet, 2nne blod=
sår, hwad samma Blodsår
angår, så tillstår Swen att Cort
fådt dhet med emot Spijshallen,
då Swen fördt honom dheremot,
och på benet har han fådt af lyte.
Sara, som och tillstår sig der=
sammastädes honom spiär=
nat.
Resolutio.
Efftersom inga wittnen waret
tillstädes då detta Slagsmåhl skiedt, så
att fulla bewijs finnes till nå=
gon hemgång, som klagas öfwer,
så kan Tingz Rätten icke resa
detta måhl annorlunda, än
af brådom skillnad sig tilldra=
get, och fördenskull Sakfälles
Cort Giesterberg lijkmätijt 4 Cap:
Såramålsbalken med willia, att
plikta för dhen afhuggna tum=
men på hustru Sara Olofsdotter
nembligen för lytet 9 Marker och
12 Marker till 3 [-] för Såra=
måhlet, sampt för Wärjeblåt=
tande 3 Marker smt, och som det
på Söndagen straxt effter gudz=
tiensten skiedt, pliktar han
och för Sabbatzbrått sine 40 Marker
smt men som han eij orkar
Botunn så afstraffas han
i stället för 2 gånger gatlopp,
med 8 par Spöö 3 slag af hwardt
par lijtmätigt förordningen af
dhen 28 Maij 1713 I lijka måtto
och lijkmätigt 10 Cap: Såramålsbalken
K: [-] med willia pliktar Swen
Arfwedsson för ett Blodsår
på Cordt i hufwudet 6 Marker smt,
dito hustru Sara Olofzdotter för ett
blodsår dito på benet 6 Marker
smt, men för Sabbatzbråttet
blifwa dhe så mycket skiähli=
gare befrijade, som hustru Sa=
ra waridt inne i sin Stugu
då Cordt till dhem kommet,
och Swen ingådt i Bohning
att taga fred.”
Ӥ4 TredingzRyttaren Cordt
Gesterberg för dhet han
hugget Tummen af på
hustru Sara Olufsdotter i Sto=
ra Torp, wärria blåttande
och Sabbatzbrått, plichtat
med rijsslijtande.
Swen Arfwidson i Stora
Torp för ett blodsår på
Cordt .. 6 marker
dito hustru Sara Olufsdotter
Ibidem för ett blodsår
6 marker.”
Sammanfattning: Anders Danielsson i Rösås anklagade genom länsman Jonas Hansson två personer, trossdrängen Bengt Askerot och drängen Johan Persson från Bäckaby Stockagård, för att ha bränt ner hans lövstack på Dymmelonsdagen. Anders hänvisade till några ej genom ed svurna vittnesattester som påstod att svarandena hade tagit vägen förbi där lövstacken fanns, och ingen annan hade passerat den dagen. Svarandena nekade bestämt till anklagelsen och erbjöd sig att svära eden för att bevisa sin oskuld. Rätten fann att det saknades tillräckliga och giltiga bevis för att döma dem, varför de friades.
Kärande: Anders Danielsson i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Trossdrängen Bengt Askerot
Svarande: Drängen Johan Persson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
”Anders Danielsson i Röösåhs ige=
nom Länsman Wälbetrodde Jon Hanson
låtet instämma Tråttzdrängen
Bengt Askeroth, och drängen Johan
Persson i Bäckaby Ståckagård an=
gående dhem för en Upbränd
Löfstack.
Resolutio:
Emedan Anders Danielsson inga an=
dra Skiähl hafwer att produce=
ra än några obeswurne* at=
tester af innehålld, att deße
Swaranderne skohla rest dhen
wägen om Dymmellonsdag*
och ingen annan den dagen
rest der fram, förmehnan=
des således dhe läre wara
skylldige, effter Löfstacken
samma dag uppbran, ock
Swaranderne enständigt* ne=
ka, ährbiudandes sig med
hand å book att aflogga Eed
dhet dhe äro oskylldige, Altså
kunna dhe uthan bättre
och giltigere bewijs anskaffa=
de, till Saken icke fällas.”
* obeswurne, obesvuren: dokument o. d.: vars riktighet icke styrkts med ed [SAOB]
* Dymmellonsdag, Dymmelonsdag: onsdagen före påsk
* enständigt, enständig: stå fast vid något, enträgen, envis [SAOB]
Sammanfattning: Karl och Nils i Buddatorp samt Olof i Hökhult hade instämt Nils Svensson i Äsprilla i en tvist om arvet efter deras morfar, den avlidne Jöns Karlsson i Äsprilla, som även var Nils Svenssons svärfar. Nils Svensson åberopade ett testamente från den 23 april 1708, men eftersom det aldrig blivit fastställt av tinget, vittnena var döda och medarvingarna nu ifrågasatte det, kunde rätten inte godta detta. I stället lades en senare förordning från 3 oktober 1713 fram, enligt vilken arvet skulle delas lika mellan arvingarna. Tinget beslutade därför att ett lagligt arvskifte skulle hållas, med hänsyn till att Nils Svensson skulle ersättas för de kostnader han haft för Jöns Karlssons uppehälle och begravning.
Kärande: Karl Jonsson i Buddatorp, Hultsjö (F)
Kärande: Nils Jonsson i Buddatorp, Hultsjö (F)
Kärande: Olof i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Nils Svensson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F). Avliden. Morfar till kärandena. Svärfar till Nils Svensson.
”Carl och Nills i Buddatorp sampt
Olof i Hökhult låtet instäm=
ma Nills Svensson i Eßprilla
ang:de arf effter dheras
Morfader och Nills Svens=
sons Swärfader afledne
Jöns Carlβon i Eßprilla,
och Vice versa ang:de Testa=
mente och omkåstningar.
Resolutio.
Dhet uppwijsar wähl Nills
Persson ett Testa=
te af dheβ Sahl: Swärfa=
der Jöns Carlßon dat: 23
Aprill 1708. Men som i
dhet samma Tingzrättens
Confirmation icke sökt är,
dhe dher till warande oskyllde
Wittnen äro och döde, och
medarfwingarne dhet sam=
ma nu disputera, uppwij=
sandes en deß Morfaders senare
förordning i Nämbdemannens
Lasses i Gunnerstorp, Nillses i Frö=
set och Nillses i Huleboda öfwer=
wahro, upprättad d: 3 octob: 1713,
att Erfwingarne skulle hwar
undfå och åthniuta dheras låt=
ter af qwarlåtenskapen, så kan
TingzRätten på dhet förra In=
strumentet icke Refflectera, uthan
Förordnas nämbdemännen
Per AnderBon i Skiepperstad och
Nills Nillson i Huhleboda
att förrätta dhem emellan
ett laga Arskifte, hwar=
wid bör bestås Nills Swens=
son allt hwad han bewijsligen
på sin Sahl: Swärfader i Lijfz=
tijden kåstat och till des Be=
grafning anwändt hafwer.”
Sammanfattning: Per Johansson i Bäckaby blev instämd till tinget för att svara angående skatterättigheterna till Åslatorp som hans son, Sven Bäckman, ska ha inlöst. Handlaren krävde betalning för en skuld på 19½ lispund tobak värd 8 daler silvermynt enligt en obligation och resolutioner från 1710. Per Johansson hävdade att han inte har någon egendom tillhörig sin son, förutom en kaffemössa och ett pund vargskinnsvantar. Han förklarade att Bäckman aldrig betalat för skattejorden, eftersom Johansson ärvt den från sin far och löst ut delar från sina bröder medan Bäckman var ett litet barn. Trots detta erkände Johansson att han har viss egendom tillhörande sin son och att han ska uppteckna allt han har haft i sin ägo som tillhör sonen, och uppge var det har tagit vägen.
Kärande: Handelsmannen Lennart Cassel i Eksjö (F)
Svarande: Per Johansson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Bäckman, son till Per Johansson.
”Dito låtet instämma Per
Johansson i beckabg till laga
answar, angående Skatte Rättig=
heten af Åslatorp som Per
Johanssons Son Swen Bäckman
fall hafwa inlöst, med hwad
löös Ägendomb bemelte Bäck=
man hoos sin fader kan hafwa
lembnat, hwilket Handells=
mannen söker till sin Skulld=
fordrans förnöijning för 19½ l[-]:
Tobbak à 8 Dlr Smt effter
obligation, Inprotocollering och Högwäl=
borne Hr Baron och landzhöfdin=
gens resolutioner dat: 20 Januarij
13 Junij och 5 Decemb: 1710.
Restlutio.
Ehuruwähl Per Johansson förmählar
det han icke dhen ringaste Ägen=
domb dheß son tillhörig inne=
hafwer, mehra än en kaffa=
mößa och 1 pund Wargskins Wan=
tar, hohlandes[?] dheß Son Bäck=
man alldrig någon halföhre be=
tahlt för Skatte Jorden, uthan
Per Johansson ärft dhen sam-
ma effter sin fader, och dehl
af sina Bröder inlöst, me=
dan Bäckman ännu war ett
lijtet barn, lijkwähl som Per
Johansson tillstår att han
något innehafwer som förbem:t
är, så åligger honom altsam=
mans, så dhetta, som dhet han
ännu torde sig påminna, ehwad
nampn dhet wara må, som han
om händer hafft, dheß Son
tillhörigt sedan hon bortreste,
och hwar dhet tagit Wägen, så
uppskrifwar och uppsättia låte, som
han dhet med hand å book enär
påfordras beswäria kan.”
Sammanfattning: Karl och Nils i Buddatorp samt Olof i Hökhult tvistar med Nils Svensson i Äsprilla om arvet efter deras morfar Jöns Karlsson i Äsprilla, som också är Nils Svenssons svärfar. Tvisten gäller både arvet, ett testamente och kostnader i samband med dödsfallet. Parterna enas nu i godo: Nils Svensson åtar sig att betala 12 daler silvermynt till barnen efter den avlidna Ingrid Jönsdotter och 12 daler silvermynt till barnen efter Kerstin Jönsdotter, sammanlagt 24 daler. Beloppet gäller både lös och fast egendom. När betalningen är gjord är Nils Svensson fri från alla vidare krav. Summan ska vara betald till Mikaelidagen nästa år, annars utgår ett vite på 40 mark. Förlikningen fastställs av rätten.
Kärande: Karl i Buddatorp, Hultsjö (F)
Kärande: Nils i Buddatorp, Hultsjö (F)
Kärande: Olof i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Nils Svensson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jöns Karlsson i Äsprilla, Fröderyd (F). Avliden. Morfar till kärandena. Svärfar till Nils Svensson.
Omnämnd: Ingrid Jönsdotter. Avliden.
Omnämnd: Kerstin Jönsdotter
”Then wid senaste Ting Vice Versa in=
stämbde Sak emellan Carl och Nills
Buddatorp sampt Olof i Hökhult
å ena sijdan, och Nills Svensson
i Eβrilla, i andra sijdan, an=
gående arf effter afledne Jöns
Carlβon i Eβprilla, samt Testa=
mente och omkåstningar, tillstå
Parterne nu wara i godo
och Edwärdlighet förlijkt, så at Nills
Swensson betahlar till de an=
dra 2ne syster låtterne, Nembl:
till Sahl. Ingred Jönsdotters barn
12 Dlr Smt, och till Kirstin Jöns=
dotters Barn 12 Dlr Smt, i ett
för allt, både för löst och faste
då Nills Svensson sedan för
allt wijdare tilltahl befrijad
är, och hohla dheße 24 Dlr Smt
till Olofzmäßan nästkommande
åhr wara Clarerade, wid Wijthe
40 Mark Smt, Hwilken dheras för=
lijkning bekräfftad blifwer.”
Sammanfattning: Rusthållarna Nils i Kulla och Börje i Kråkhult låtit instämma häradsprofossen Daniel Esping för obetald skatt på fjärdingen i Lilla Fröset. Daniel dömdes att betala fem års skatt, från 1709 till 1714, samt rättegångsexpenser för kärandena för deras långa resväg. Den andra fjärdingen i Lilla Fröset hade brukats av Sune Andersson mellan 1706 och 1709 men som legat öde sedan dess.
Kärande: Rusthållaren Nils i Kulla, Södra Solberga (F)(?)
Kärande: Rusthållaren Börje i Kråkhult, Hultsjö (F)
Svarande: Häradsprofossen Daniel Esping
Omnämnd: Åbon Anders Sunesson i Lilla Fröset, Skepperstad (F)
”Rusthållaren Nills i Kulla och
Börie i Kråxhult låtet instäm=
ma häradz Prophossen Daniel
Esping för innestående Skatt
af Lilla Fröset.
Resolutio.
Emedan Daniel Esping tillstår
att Skatten hoos honom inne=
står allt sedan 1709 som är 5 åhr
med 1714 á 6 Daler Courant* 16 öre smt åhrligen
för dhen fierdingen han brukar,
hwilket tillsammans är 32 Daler Courant
16 öre Smt, föruthan dhet som for=
dras för dhen andra fierdin=
gen som nu ödeligger ifrån och
med 1706 till och med 1709 á 6 Daler Courant
16 öre Smt om åhret, som Anders
Sunesson åbodt, altså åligger
Daniel Esping dhet som han nu
således tillstår sig restera, med
32 Daler Courant 16 öre Smt betahla, och Rätte=
gångz Expenser till kiäranderna
som lång wäg rest 3 Daler Courant 16 öre
Smt, börandes Rusthållarne
sig emellan Jämbka så att
dhen ene icke mehr än dhen
andre för ödesmåhlet eller
hwad som uppburit än lijda
nu. Elliest som Daniel
Esping affäijren sig brukat, så
äro Rusthållarne dhermed
wähl förnöjde, och willia
hemmanet [–] å=
bon fordra, dhet dhe hoos
Cronans Befallningsz hafwan=
de angifwa böra.”
* Daler Courant; här antagen myntsort.
Sammanfattning: Måns, Per, och Börje i Tostatorp stämde Nils och Adam i Hökhult. Tvisten handlade om att ryttarhästar från Hökhult brutit ner gärdesgården vid prosten Andreas Bomans torp på Fröderyds ägor, vilket skadat säden och gräset. Domstolens beslut blev att eftersom både djur från de instämda och från andra gårdar i Hökhult hade gjort skada på prostens åker och äng, skulle alla parter infinna sig vid nästa ting. Under tiden uppmanades de att lösa tvisten sinsemellan och säkerställa att prosten blir ersatt för skadan, så att han inte behövde ta ärendet vidare till rätta.
Kärande: Måns Mattsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Kärande: Per Håkansson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Kärande: Börje Mattsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Nils Börjesson i Hökhult, Fröderyd (F)
Svarande: Adam Jönsson i Hökhult, Fröderyd (F)
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Måns, Per och Börie i Tåstatorp
låtet instämma Nills och Adam
i Hökhult, angående dhet Hökhull=
ta Ryttarehästar fall brutet
ned Giärdesgården wid Prob=
tens högEhrewördige och höglär=
de Hr Magisten Anders Bo=
mans torp på Fröderydz ägor,
hwaraf Säd och gräs är fördärfat.
Resolutio.
Efftersom dheße Parter berätta att
icke allena dheras Creatur wa=
rit inne och giordt Skada, på
Hr Probstens Åker och äng, utan
och dhe öfrige gårdarnes och Å=
boernes i Hökhult, så böra dhe
samptelige till nästa Ting
inkomma; dock förmahnas
dhe i medlertijd att förehna
sig emellan, och så laga att
Hr Probsten må blifwa Ska=
deslöös, och icke wara förord=
sakad att gå med sina åhöra=
re till rätta.”
Sammanfattning: Änkan Karin Persdotter i Skepperstad för husröta samt resterande skatt, dock ej instämd. Daniel Esping har förpantat 4 st kor för 1705 och 1706 års skatt.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Änkan Karin Persdotter i Skepperstad Stom, Skepperstad (F)
Omnämnd: Regementsskrivaren Östbäck
Omnämnd: Daniel Esping
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd
”Dito emot Änkian hustru Karin Pers=
dotter på Skiepperstad Stomb för
huseröta och resterande Skatt af
Norrgård Fröderyd. Änkian från=
warande ock icke bewijses wara
stämbd.
Dhereffter Examinerades Hr Regementz=
skrifwarens restlängd i öfriget, ock som
det befans, att Sahl: Munsterskrif=
waren Östbeck dhen 28 Novembris 1708
ärkiändt Daniel Esping emot Pant
af 4 st: koor, att lefwerera 18 daler
8 öre Smt, för 1705 och 1706, så bör så=
dant wijdare förklaras, så att icke
någon oskyldigt må lijda och 2nne
gånger att betahla.
Dito annoterades på längden att
Probsten Boman förmenar sig få åthniuta
Contract med Hr Officeraren.”
Sammanfattning: Daniel Hansson i Fröset vittnar om att det silverstop som avlidne Per Bryngelsson i Bråten påstås ha stulit, istället dess fader Bryngel Bryngelsson förpantade för ett lån i 7 år. Vittnet och profossen Daniel Esping vittnade att han hört att stopet var förpantat till komministern i Södra Solberga socken, herr Johan Hallin.
Svarande: Nils Bryngelsson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Vittne: Daniel Hansson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Per Bryngelsson i Bråten, Fröderyd (F), avliden bror till Nils Bryngelsson
Omnämnd: Bryngel Bryngelsson i Bråten, Fröderyd (F), far till Per Bryngelsson
Vittne: Hustru Sara Karlsdotter i Högåsa, Skepperstad (F)
Omnämnd: Profossen Daniel Esping
Omnämnd: Hustru Kerstin Månsdotter i Bråten, Fröderyd (F), varit gift med Per Bryngelsson
Omnämnd: Komminister Johan Hallin i Södra Solberga (F)
”Nills Bryngelsson i Sollkaryd kom till=
städes och i Kohulltabornas när=
waro framställte Daniel Hans=
son i Fröset det giöra sitt Witt=
nes måhl om dhen Silfwerstopen
som han inlöst, och dess afledne
Broder Per Bryngelsson skall stu=
let hafwa, hwilken effter aflagd
Eed wittnade att Bryngel Bryn=
gelsson i Bråten lånte 3 marker smt
och satte en lijten Silfwerstop i
pant, och stod så i 7 åhr till dess
Nills Bryngelsson löste honom igen,
men hwar han war kommen ifrån
weet han icke, ytterligare witt=
nade hustru Sara Carlsdotter i Högåh=
sa att då Bryngell i Bråten fått
låhna Penningar i Fröset, såg han
dhet Bryngell lefwererade 3 marker
till dess Son Per.
Profossen Daniel Esping närwa=
rande berättade att hustru Kirstin
sagdt för honom dhet bägaren är
bortsatt för säd hoos Comminster Herr
Johan i Solberga; hustru Kirstin säger hon
wet intet [-] han är der [-]
icke, mera [-] att dhet war
[-] bänkekläde* och slijkt som
Herr Johan fick för säden.”
bänkekläde: bänktäcke [SAOB]
Sammanfattning: Kronolänsman Jonas Hansson har instämt änkan Elisabet Jönsdotter i Bäckaby Klockaregård. Hon anklagas för att ha haft en olovlig beblandelse med en ryttare vid namn Johan Wader, från överste Bennetts regemente, och för att ha hjälpt honom att fly. Ryttaren har dömts till döden av krigsrätten i Skåne. Elisabet erkänner att hon haft en relation med Wader, som övertalade henne att lämna sina föräldrar och följa med honom. Hon hävdar att hon inte visste att han var en desertör och att hon endast hjälpte honom av rädsla för sitt eget liv. Hon hjälpte honom med kläder men rapporterade honom till myndigheterna när hon fick chansen, vilket ledde till hans gripande. Häradsnämnden intygar att Johan Wader var en våldsam person, vilket gör Elisabets berättelse trovärdig. Tingsrättens dömde Elisabet för lägersmål med Wader till 20 mark silvermynt, att stå på pliktpallen en söndag och därefter genomgå offentlig skrift. Jon Andersson i Bäckaby går i borgen för böterna. Elisabets föräldrar får målsägarrätt. Hennes påstående om att hon hjälpte till att gripa Wader ska undersökas vidare.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Änkan Elisabet Jönsdotter i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
Svarande: Tremänningsryttaren Johan Wader
Omnämnd: Överste Bennet
Omnämnd: Jon Andersson i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman Wälbetrodde Jonas Hansson
låtet instämma Änkian Elisabet Jöns=
dotter i Bäckaby Klåckaregård, och henne
i föllje af Högwälborne Hr Baron ock
Landzhöfdingens ankombne bref dat:
25 Martij 1715, anklagar, 1o: för dhet
hon inlagt sig i olofl: beblandellse med
en Tredingzryttare af Hr Öfwerste
Bennetz Regemente, Johan Wader
benämbdt, och 2o: för dhet hon warit
med honom i råd och tillhielpt honom
rymma, hwarföre bem:te Ryttare
wid Regementz KrigzRätten i Skåne
och Tingstället Andelöf till döden
dömd är.
först upplästes dhen öfwer b:te Lisbet wid
KrigzRätten hålldne Ransakning dat:
9 Martij 1715, påståendes hon att sedan
bem:te Ryttare Johan Wader henne
befrijat och sin köttzelige beblandellse
med henne hafft, fast hon deraf icke
ändå hafwande blifwet, har han som nå=
got effter 13de dag Juhl sidstlidne kom
hijt upp från Skåne medh giästgifwa=
re hästar, tubbat* och öfwertahlt henne
att gå ifrån sine förälldrar, och som
dhet warit en så oregerlig och öfwer=
dådig menniskia att ingen borde säija
honom emot, hafwa icke förälldrarne
understådt sig att neka honom deß
begiäran, effter han sade sig willia
åth Skåne och Wijgas wid henne, men
att han då war rymbd dherifrån
wiste hwarken dhe eller hon, uthan
när dhe kommo en mihl på andre
sijdan Jönkiöping på Landzwägen åth=
Fallkiöping, märkte hon att dhet in=
tet war rätta wägen, och förden=
skulld frågade honom hwart han
ärnade sig, då han sagt sig hafwa
skuret en karl och slaget sig ifrån
Wachten i Skåne, och wille gå bort så
länge medan dhet gick öfwer, då
han bedet henne få sig af sina klä=
der att klä på sig, dhet hon för=
sitt lijff icke torde honom förwägra,
lät så honom få en kiortell och tröija
ref så sielf sönder en sin Skierta ock gior=
de sig kläde af, till att hafwa om
hallsen, undsade* henne många gån=
ger att han skulle giöra af medh henne
om hon rögde honom, och ehuru gierna
hon williat Skillias ifrån honom tordes
hon intet för hans undsägningar*, fast mi=
dre uppenbara honom effter han så
wachtade på henne, dock när hon om=
sijder fick tillfälle upp wid norrska
grändtzen, att tahle med en af dhe
gröne Dragonerne* i Tärnum* Sn, rögde
hon honom och då blef han fasttagen,
och han så wähl som hon först förde
till Giötheborg och sedan till Landzkrona,
bedyrandes sig ett dhet är i Sanning alt
dhet hon nu berättat, och att hon hwar=
ken wetat hanß Intention att willia
rymma, då han henne med sig ta=
get, hällst som hon till samma Resa
ährhöllt sin Siählesörgiares attest.
eij heller honom i någon måtto hielpt
eller hielpa wehlat, uthan warit, i
fruchtan om sidt lijf, nödtwungen
att Låhna honom kläder, och när
hon sedt sidt råm* har hon sielf upptäckt
honom.
Häradznämbd betyga dhet bemelte Johan
Wader warit dhen tijden han här i
Orten Låg inqwarterad så öfwerdådig*,
att ingen Menniskia torde säga honom
ett Ord emot, emedan han icke wägde
på hwad han giorde, uthan undsade
follk om Lijf och Lefwerne, och således
hålla dhe icke otroligt Elisabetz berät=
tellse, att hon af fruchtan för honom
måst låhna honom kläder och föllja
deß förehafwande så länge, att hon kun=
nat få godt tillfälle dhet samma
upptälka.
Resolutio.
Såsom Lisbet Jönsdotter tillstår sig begådt
Lägermåhl med dhen till döden dömda
TredingzRyttaren Johan Wader, skiedt
i klåckaregården Bäckaby, Crone, så
dömmes hon skylldig Lijkmättigt 3 Cap.
Gifftamålsbalken LL. att plikta sine 20
mark Smt, stå en Söndag på Pliktepallen
och dhereffter uppenbara skrifften, Jon
Andersson i Bäckaby går i Caution
för Böterne, och MåhlsägareRätten
åthniuta förälldrarne, får ock Dilation
med bötarne till Olofzmäßan nästkommandne
hwad hennes föregifwande angår, att hon
upptäckt Johan Wader så han kommet
att fasttagas, och således ett Lindrande
skiähl för henne i det öfrige woro, så af=
går Bref och Ransakningen deröfwer
till Högwälborne Hr Baron ock Landz=
höfdingen att å wederbörlig ort må
undersökt blifwa, om hennes berättel=
se derutinnan är sanfärdig.”
* tubbat, tubba: lockelser, förmå eller övertala någon att göra något), locka, förleda [SAOB]
* undsade, undsägningar, undsäga: rikta hotelse(r) mot, hota [SAOB]
* Gröne dragonerne, gröna dragonerna: Bohusläns regemente [Wikipedia]
* Öfwerdådig, överdådig: en person som är våldsam, hänsynslös [SAOB]
* Tärnum: Tanum?
* råm: tillfälle, möjlighet [SAOB]
”Änkan Elisabet Jönsdotter
i Bäckaby Klåckargård
plichtar för oloflig be=
blandelse med en
TredingzRyttare Johan
Vader _20 mark 1:21 2/3 _ 1:21 2/3 _ 1:21 2/3”
Sammanfattning: Jonas Nilsson i Äsprilla stämde Maria Nilsdotter för 3 daler 20 öre silvermynt i soldatlön, som han menade att hon inte hade överlämnat. Maria medgav att hon tagit emot pengarna men uppgav att hon vidarebefordrat dem till Daniel Esping. Eftersom Esping nekade till att ha mottagit beloppet friades Jonas i målet mot Maria, medan tvisten mellan Maria och Daniel Esping uppsköts till nästa ting för vidare prövning. Forts 1715-10-27 §55.
Kärande: Jonas Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Maria Nilsdotter i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Daniel Esping
Vittne: Johan Persson i Norrskog, Bäckaby (F)
”Jonas Nillsson i Esprilla låtet instäm=
ma Maria Nillsdotter Ibidem, för 3 Dlr 20 öre
Smt Soldetelöhn som Jonas skall skickat
med Maria till mötet i Broby, men
förmehnas henne icke ifrån sig lefwere=
rat. Resolutio.
Emedan Maria Nillsdotter tillstår sig
hafwa emottaget 3 Dlr 20 öre Smt af Jo-
nas Nillßon, dhem hon hafft till Mötet
och till Daniel Esping som dhen uppbör=
den om händer hade, lefwererad, Alt=
så blifwer wähl Jonas i dhenne Sak frij
och som Daniel Esping närwarande
nekar sig några penningar af henne
emottagit, uthan när hon tillböd lef=
werera samma penningar sked han dhem
ifrån sig och till henne igen, effter dhe
icke woro fyllest, så finner TingzRätten
skiähligt dhen Disputen emellan Maria
och Daniel till näste Ting att Differe=
ra, emedan Daniel såßom nu eij instämbd
icke will Contestera hitem, och Maria jemb=
wähl beropar sig på Wittnen Johan Pers=
son i Norskog och förmehnar jembwähl
flere Witttnen skaffa kunna, att hon
Penningarne ifrån sig lefwererat.”
Sammanfattning: Per Månsson från Gudmundsås Norrgård i Bäckaby intygade under ed att den brand som inträffade den 2 december på en kölna på hans gård inte berodde på någon försummelse eller oaktsamhet. Huset, som brann ner, var värderat till 12 daler silvermynt. Detta intyg lämnades som bevis för att Per Månsson skulle kunna ansöka om brandstod för att täcka skadan.
Omnämnd: Per Månsson i Gudmundsås Norrgård, Bäckaby (F)
”Såßom Per Månßon i Norra Gummen=
åhs Lijkmätigt 35 Cap. Bbl: Kl:, fullt
Wåde Eed att dhen brandskada som dhen 2
sidstledne Decemb: är händt uppå en Kiöhl=
na å samma hemman Crono, i Bäckaby
Sn, af rätter wåda och eij af någon
försummelse eller Wahngiömmo* skiedt,
warandes huset wärderat för 12 dlr Smt,
så blifwer dette till bewijs deröfwer lemb=
nat, så att Åboen till Skadans upp=
rättelse må brandstod åthniuta.”
* wahngiömmo, vangömma: m brista i tillsyn eller uppsikt över skötsel av något, försumlighet, oaktsamhet, vårdslöshet [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt ryttaren Per Gudmundsson Berg i Rösås för att han skall ha avlossat ett skott vid Bäckaby kyrka under en bröllopsfärd. I sitt försvar nekar Per Berg att han inte avlossat något skott vid kyrkan och uppvisar ett intyg från hela församlingen daterat 23 oktober 1715. Intyget bekräftar att han endast avlossat ett skott på hemvägen vid Bäckaby äng och att han aldrig hört talas om någon förordning om ett sådant förbudet. Tingsrätten nöjer sig denna gång med att allvarligen förmana Per Gudmundsson Berg att i framtiden sköta sig bättre.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Ryttaren Per Gudmundsson Berg i Rösås, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman betrodde Jonas Hans=
son låtet instämma ryttaren
Per Gudmundsson Berg i Röhsås
för dhet hon i en Brudefärd skall
hafwa skutet in wid Bäckaby kyr=
kia. Resolutio.
Emedan ryttaren Petter Berg högeligen
påstår sig intet skått skutet wid
Bäckaby Kyrkia, uppwijsandes en
attest dat: 23 octob: 1715 af hehla för=
samblingen dhet han intet skått
skutet wid kyrkian uthan allena på
hemwägen ett Skått i Bäckeby Äng,
Contesterandes att han alldrig hördt för=
ordningen för sig läsas; Altså blif=
wer han denne gången Alfwarsamligen
förmahnt att taga sig till wahra.”
Sammanfattning: Änkan Maria Nilsdotter i Äsprilla lät instämma häradsprofossen Daniel Esping för det han inte kvitterat soldatlönen hon betalat. Han påstod att inte tagit emot pengarna då han saknade papper att skriva kvitto med. Men då han vägrade avlägga ed härpå, dömde häradsrätten honom att betala soldatlönen samt ersätta hustru Maria Nilsdotter för henne expenser. Forts från 1715-06-15 §62.
Kärande: Änkan Maria Nilsdotter i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Häradsprofossen Daniel Esping
Ӏnkian Hustru Maria Nillsdotter i Espril=
la låtet instämma häradz Pro=
fossen Daniel Esping, för dhet han
skall uppburit 3 Marker 20/: smt 1712 åhrs
solldatlöhn och icke qwitterat.
Resolutio:
Emedan för Hustru Maria Nillsdotter emot
Esping erkände dhe skiähl äro, att
Daniel Esping tillstår sig haft Pennin=
garna på bordet, men slitet dhem
ifrån sig och sagt sig icke hafwa pap=
per att qwittera på, så föreläges Da=
niel Esping sig med Eed befrija
dhet han bemälte Hustru icke anammat
men som han brister åth Eeden och på [-]
föreställande dhen samma wägrar
aflägga, så ährkiännes han skylldig
dessa för[-] 3 Marker 20/: smt soldate=
löhnwederbörigen ifrån sig lefwere=
ra och till Änkian i Expenser be=
tahla 1 mark 16/: smt.”
Sammanfattning: Erik i Älmesås låtit instämma skjutsrättaren Nils Bryngelsson i Solkaryd angående återvinnande av tredskodom samt vice versa har Nils Bryngelsson låtet instämma Erik för skällsord. Eriks invändningar ogillas av tingsrätten. Länsmannen Johan Hansson och Daniel Esping vittnar att de hört att Erik kallat Nils ett okvädningsord och för det får han böta samt betala rättegångsexpenser för Nils.
Kärande: Erik i Älmesås, Skepperstad (F)
Svarande: Skjutsrättaren Nils Bryngelsson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Vittne: Länsmannen Jonas Hansson
Vittne: Daniel Esping
”Erick i Ällmesåhs låtet instämma
Skiutzrättaren Nills Bryngelsson i Soll=
karyd, angående åtherwinnande
af Tingzrättens Contumacia* domb
daterad 29 octobris 1715, för olaga Pant=
ning och vice versa angående Skiäldz=
ord. Dito Erick stämbt Nills
för egenwillig Skiutz.
Resolutio: Erick bewijst sitt laga förfall
af Siukdom wid förra Tinget,
få upptagas Saken, och som ingen
olaga Pantning öfwertyges, utan
länsmannen Jonas Johansson tillstår,
Skiutzrättaren hafft ordres dereffter
han gådt, så är Ericks tahlan
deruthinnan obefogad. Som och äf=
wen hwad Skiutzen angår [-]
Erick icke bewijsar att Skiutzrätta=
ren någon annan häst rijdet än
sin egen. Hwad Skiutzordren
angår, så [-] Länsmannen
Johan Hansson och Daniel Esping
på dheras Eed wittnat, att dhe hördt
Erick kalla Nills syker eller sniket
af hans Syster Karin[?], så pliktar E=
rick för sitt sitt sagda oqwäde 3 mark Smt
cap 23 Tingzmåla balken Blifwandes dhe i Contu=
macia dommen Erick ådömbd Rätte=
gångz Expenser 1 daler 8 öre Smt ståendes
hwartill Erick nu åther för detta
Tinget i Expenser ährlägger 1 daler
16 öre Smt.”
* Contumacia: tredsko (dom)
Sammanfattning: Hustru Elisabet Månsdotter i Fågelleken har instämt sin man Per Nilsson och pigan Elisabet Andersdotter från Lilla Angseboda angående misstankar om enkelt hor dem emellan. Elisabet Andersdotter förklarar att Per Nilsson inte är inblandad och att hon blivit våldtagen under hot av en saxisk soldat som var inkvarterad i trakten. Elisabet ropade på hjälp, men det var för långt till byn för att någon skulle höra. Hon har inte berättat det inträffade för någon, inte ens för sin far, och hon vet inte soldatens namn eller hans inkvarteringsplats. Hustru Elisabet Månsdotter säger att hon hört rykten om otrohet mellan hennes man och Elisabet Andersdotter och därför instämt dem för att få saken undersökt, men hon har inte märkt någon otrohet från sin man och pigan har inte erkänt något. Per Nilsson förnekar också all skuld och påstår att han aldrig haft något med Elisabet Andersdotter att göra. Tingsrätten avvaktar vidare utredning i väntan på länsmannen Jonas Hansson. Forts 1716-06-19 §26.
Kärande: Hustru Elisabet Månsdotter i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F), gift med Elisabet Månsdotter.
Svarande; Kvinnfolket Elisabet Andersdotter i Lilla Angseboda, Fröderyd (F)
Omnämnd: Länsmannen Jonas Hansson
”hust: Elisabet Månsdotter i fogleleken
låtet instämma deß man Per
Nillsson och qwinfollket Elisabet
Andersdotter i Lilla Angseboda,
Angående Enkellt hoor dhem e=
mellan.
Elisabet Andersdotter berättar
att Per Nillsson är frij för hen=
ne och ett hon är besofwen
af en Saxisk Solldat som legat
här i Orten Inqvarterad, och således
tillkommet, att Elisabet en
gång i förleden Wintras något
effter Nyåhrsdagen skulle gå hem
till sin far Angzeboda, då kom
en Solldat och hinda* henna på
Skärsiön och sade sig willia gå åth
Fröderyd Sn, när dhe kommo öf=
wer siön i ängen tog han i henne
och kiörde henne till att sättia
sig på en kullfallen Giärdes gård,
och straxt [-] sin otucht sägan=
des att om hon intet will som
han, så skulle han ränne Wärian
i henne, och som han war en
stark karl tog han henne med
Wålld, Q: om hon ropade? R: Ja
det giorde hon, men war långt
till byn att dhet intet kunde
höras, Q: om han ref sönder klä=
derne? R: Neij dhet giorde han
intet, Q: om hon sedan bekla=
gade sig för deß fader eller nå=
gon annan, R: Neij dhet giorde
han intet, Q: hwad han hette
eller hwar han låg inqwarterad?
R: på dhet wet hon intet eller har
någonsin sedt honom förr eller
sedan, hade swart hår, en lång
karl, gammal Blå söndrig råck, grå
strumpor och skor på sig, och aldrig
mäd någon menniskiaa mehra
har hon hafft beställa frikallan=
des Per Nillsson alldeles, wet och
icke om hon är med barn, men
om så är så har ingen annan
det giordt en samma soldat.
Hustru Elisabet Månsdotter förmäh=
ler att som hon hördt ett tahl
och ryckte på deß man och qwin=
follket wara utkommit, så
har hon stämbt Saken in att
dhe må Examineras, men ingen
otrohet har hon af sin man för=
stådt, icke heller har Pijgan wil=
liat något för henne bekiänna.
Per Nillsson påstår ock, att hon för
Elisabet alldeles är oskylldig och
alldrig haftt med henne bestäl=
la.
Giorde afträde till deß Länsman=
nen Jonas Hansson tillstä=
des kommer.”
* hinda: hinna (upp)
Sammanfattning: Per Nilsson och Elisabet Andersdotter framkom för tingsrätten. Elisabet vidhöll sitt tidigare uttalande, medan Per erkände att han inte kunde förneka att han haft beblandelse med henne. Elisabet berättade att Per en gång kom hem berusad vid jultiden och låg bredvid henne på morgonen. Hon hävdade dock att en soldat är barnafadern om hon är gravid. Per kunde inte utesluta att han hade varit involverad. Elisabet insisterade att hennes bekännelse om soldaten var sann, men kunde inte helt utesluta Per.
Tingsrättens resolution: Per Nilsson dömdes för enkelt hor och ålades att böta 80 daler silvermynt, stå på pliktpallen i tre söndagar och därefter göra uppenbar skrift. Böterna skulle delas mellan hans hustru som angivit saken, och översten Erik Hillebard. Beslutet om Elisabet Andersdotter sköts upp till nästa ting eftersom hon ännu inte fött barn och hennes bekännelse ansågs tvivelaktig. Forts från 1716-06-19 §21, forts 1716-06-20 §40.
Svarande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Andersdotter i Lilla Angseboda, Fröderyd (F)
Omnämnd: Överste Erik Hillebard
”Per Nillson i Fogleleken och qwin=
follket Elisabet Andersdotter fram=
kommo åther för Tingzrätten och
påstod Elisabet sitt förra uthlå=
tande, men Per Nillsson bekiän=
de frijwilligt, att han intet kan
säga sig frij för henne då han en
gång kommit drucken hem,
Elisabet säger att deß husbonde
Per en gång kommit drucken hem
wid Juhletijden och om morgonen
hon waknade låg han i bänken
hoos henne, men om han giorde
henne någon skada wet hon intet,
men om hon är hafwande så hål=
ler hon alldeles solldaten för
[-] barnafader. Per Nillson yt=
terligare säger, att han intet kan
giöra sig frij för Beblanndellsen
men dess hustru påstår åthniuta
Måhlsbäganderätten af böterne,
effter hon sielf Saken anklagat.
Elisabet Andersdotter påstår i det
högsta i dhet högsta att hennes
bekännelse om Soldaten är san=
färdig, dock kan hon icke alldeles
säga sig frij för Per, med min=
dhet kunnat skie en gång, men
alldrig mehra.
Resolutio.
Såßom Per Nillsson icke kan för=
neeka med mindre han i dryc=
kenskap kommit till att bedrif=
wa Enkelt hoor med Elisabet
Andersdotter skiedt i Fogleleken
Bäckaby Sn, Så Sakfälles han
lijkmätigt 1653 Åhrs Straff=
ordning 1 puncten att böte 80 daler
Smt, stå 3 söndagar på pliktepal=
len och dereffter uppenbara skrifften.
Hwad böterne angår, så äger
hustrun som Saken angifwet
Måhlsägande Rätten, och frällse
Rätten Öfwersten Högwälb: Hr Erick
Hillebard; men Häradzandelens ähr
läggande 26 1/3 daler Smt Parerer högwäl=
borne hr Öfwersten före. Anbe=
langande Elisabet Andersdotter, så
beror med Tingzrättens uthslag
till näste Ting, emedan hon
ännu icke födt barn och deß öfriga
giorde bekiännellse in protocol=
lo, mycket misstänckt och twif=
welsachtig synes.”
Sammanfattning: Elisabet Andersdotter från Angseboda erkänner inför tingsrätten att hon ljugit om att en okänd saxisk soldat våldtagit henne, i hopp om ett mildare straff. Hon erkänner nu att det var hennes husbonde, Per Nilsson i Fågelleken, som hon haft en sexuell relation med och blivit gravid av. Hon har kommit överens med honom om en ersättning på 6 daler silvermynt för att lösa saken. Domstolen dömer Elisabet Andersdotter skyldig till enkelt hor med Per Nilsson enligt 1653 års straffordning. Hon ska böta 40 daler silvermynt, som delas mellan frälserätten, målsäganderätten (Per Nilssons hustru som tagit upp saken), och häradsandelen. Hon måste också stå tre söndagar på pliktpallen och genomgå uppenbar skrift. Kyrkoplikten skjuts upp tills hon antingen fött barnet eller tills tiden efter nästa Mikaelidag har passerat. Hon får också särskild undervisning under absolutionen för att undvika framtida lögner. På grund av hennes enfald och ungdom får hon viss lindring i straffet. Forts från 1716-06-19 §26 Hor.
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Andersdotter i Lilla Angseboda, Fröderyd (F)
Svarande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Omnämnd: Överste Erik Hillebard
”Qwinfollket Elisabet Andersdotter
i Angzeboda, kom åther fram för
Tingzrätten och Ömiukeligen badz
före, att hon i går, uthij enfall=
dig mehning att hennes straff
skulle lindrigare aflöpe, föregaf
att en okiänd Saxisk solldat
henne belägrat, tillståendes nu
frijwilligen att deß huusbonde
Per Nillsen i Fogleleken som i=
går sitt brott bekiände och domb
undfick, henne allena häfdat,
warandes med honom om Barn=
födzlen der hon elliest skulle haf=
wande wara och föda nu förlijkt,
om 6 Dlr Smt i ett för allt, hwil=
ka penningar hon redan bekommit.
Resolutio:
Emedan Elisabet Andersdotter till=
står sig begådt Enkelt hoor med
Per Nillsson i Fogleleken gifft,
Altså dhömmes hon skylldig
lijkmätigt 1653 åhrs straff=
ordningz 1 puncten att böta sine 40 daler
Smt, hwaraf Frällserätten 13 1/3 C
tillkommer högwälborne Hr Öfwer=
ten Hillebard, Måhlsägande=
Rätten Per Nillssons hustru
som Saken anklagat, och häradz=
andehlen 13 1/3 daler Smt bör hon nu
prästera Caution före, ståendes
sedan 3 söndagar på Pliktepallen
och dereffter uppenbara skrifft,
dock fördröijes med hennes kyr=
kioplikt till deß hon anten
födt barn eller tijden öfwer
nästkommande Michaelis är
förfluten, då hon och äfven un=
der absolutionen särskillt underwijsas,
att icke wijdare fara med osan=
ning, som hon nu wid Tingzrätten
giordt, blifwandes hon för någon
annan särdeles slikt i det måh=
let för deß enfalldighet och ung=
dom skulld förskonadt.”
Sammanfattning: Följande personer intygades ha varit oförmögna att betala för dragonpenning för 1712: Komministern Johannes Collinus i Almesåkra, komministern Petrus Widerberg i Norra Ljunga, komministern David Wising i Hjälmseryd, avlidne kyrkoherden Gustaf Hjelmberg i Hjälmseryd, komministern Samuel Sandman i Ramkvilla samt komministern Petrus Torpelius i Bäckaby.
Omnämnd: Länsmannen Abraham Jonsson i Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Komministern Johannes Collinus i Almesåkra (F)
Omnämnd: Komministern Petrus Widerberg i Norra Ljunga (F)
Omnämnd: Komministern David Wising i Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Gustaf Hjelmberg i Hjälmseryd (F), avliden.
Omnämnd: Madam Helena Kexelia, änka efter Gustaf Hjelmberg.
Omnämnd: Komministern Samuel Sandman i Ramkvilla (F)
Omnämnd: Komministern Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
”Till föllje af undfångne Ordres dat:
20 Febr: 1716 och Cronones Länsmans
W:te Abraham Jonssons Notification,
infandt sig Comminister i Allmes=
åkra Ehrewördige Hr Johan Col=
linus wid Tingzrätten at med
sielf sins Ede bekräffta deß oför=
mögenhet till att kunna betala
1712 åhrs dragonepenningar, hwilken Eed
som Hr Comminister sig med hand
å book ährböd præstera, Tingzrät=
ten så mycket mehra skiäligt
pröfwade honom ett uppgifwa,
som deß torftiga tillstånd Rätten
nogsampt föruth kunnigt är,
och wara [-] giller Eder gif=
wen som gången arg: Cap: 24 Ting=
[-].
Dito, [–], för Comminister i
Liunga Hr Per Wijdesterf,
Dito för Comminister i hielmsryd Hr
David Wising.
Dito för kyrkioherdens i hiellmsry
Sahl: Hr Gustaf Hielmbergz Änkia Mad:
Helena Kexelia.
Dito för Comminister Hr Sam: Sandman
i Ramqvilla, och Hr Per Torpelius
den förre förhindrad af Ållderdombz
swagheet och dhen senare af Embetz
Sysslor, hwilka igenom dheras in=
sinuerade Skriffter sig Eden ähr
biuden.”
Sammanfattning: Börje Mattsson i Tostatorp fick häradsnämndens intyg på att han i vintras bortmist 18 kreatur.
Omnämnd: Börje Matsson i Tostatorp, Bäckaby (F)
”Effter häradzNämbdz och Tingzall=
moges bewittnande warder
härmed betygat att Börie
Mattsson i Torstetorp nu i
förleden Wintras bortmist
18 st: Creatur större och smärre
som döde blifwet, och honom ingen
nytta kommet, jempte det han ige=
nom Wärderingens prasterande är
alldeles utharmad; hwilket under
mitt Nampn och häradz Signete till
bewijs lämbnas.”
Sammanfattning: Likvidationskommissarien Daniel Stocke, fullmäktig för Gudmund Nilsson i Österkvarn, lät instämma Karl Nilsson i Puketorp för att ha tagit en annans mjölsäck. Det visade sig att den säck som Karl tagit tillhörde Mårten Gislesson i Huluboda. Karl Nilsson kunde själv inte närvara utan representerades av dess hustru Märit Josefsdotter och mågen Erland Andersson i Höreda Södergård.
Tingsrättens beslut blev att Karl Nilsson och hans hustru inte kunde bevisas ha tagit säcken med uppsåt eller illvilja, utan det bedömdes vara ett misstag och därför skulle de inte straffas. Det beslutades vidare att Karl skall ersätta Mårten för det mjöl han tagit, samt få tillbaka den mäld (omald säd) säck som fortfarande står i Österkvarn.
Beträffande kärandens krav på ersättning för rättegångsutgifterna, ansåg rätten att dessa kunde kvittas emot det faktum att Märit och Erland hade fått vänta i fem dagar på att Gudmunds fullmäktige kommit till tinget.
Kärande: Gudmund Nilsson i Österkvarn, Ramkvilla (F)
Svarande: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Fullmäktig för kärande: Likvidationskommissarien Daniel Stocke
Omnämnd: Märit Josefsdotter i Puketorp, Bäckaby (F), gift med Karl Nilsson.
Omnämnd: Erland Andersson i Höreda Södergård, Ramkvilla (F), måg till Karl Nilsson.
Omnämnd: Mårten Gislesson i Huluboda, Fröderyd (F)
”Gudmund Nillsson i Östra qwarn lå=
tet instämma Carl Nillson i
Puketorp, angående en misstagen
qwarnasäck. För Gudmund
war Liqviditions Commissarien
Wälb:de hr Daniel Stocke när=
warande, och för Carl dess hu=
stru Sara Josephsdotter sampt
Måg Erland Andersson i Sörgården
höreda.
Resolutio:
Emedan Carl Nillsson eller dess
hustru icke öfwertygas med be=
rådt Mod eller Willia taget nå=
gon annans Säck, uthan slijkt af
okunnighet skiedt, så kan i be=
traktande af 35 dommare Regeln
Carl Nillsson eller dess hustru
till ingen Plikt fällas, och som
dhet berättas ett Mårten Gi=
sason i huhleboda skall ägt den
Mällden och säcken som miss=
tagen är, så har Carl Nillson
sig emod bemelte Mårten att
förehna, så att han för dhet miss=
tagen sin fyllnad åtherstår, och Carl
fulles behåller dhen Mäld och Säck
som ännu i qwarnen ståendes
är. hwad Expenserne som
prætenderas* angår, så kan tilläg=
gas, dess uthskickade hustru och
måg jembwähl alt sedan förle=
den Måndag i 5 dagar wäntat
innan Gummes fullmächtige kom=
medt tillstädes, Alltså blifwa
Expenserne Compenserade.”
* mäld: spannmål som är avsedd att malas [SAOB]
* prætenderas, pretendera: åberopa sig på något, göra anspråk på [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen Petter Skeppman intygar att ryttaren Jöns Persson för Nr 76 Rickelstorp, Bringetofta (F), 1708-12-16 avlidit i Ukraina av den starka kölden.
Omnämnd: Jöns Persson, ryttare i Rickelstorp, Bringetofta (F)
Vittne: Korpral Peter Skeppman
”§74 Uppå Ryttarens Jöns Perssons Arfwingar i Rickelsstorp anhållande, framträdde Corporalen Ereborne ock Manhaftig Peter Skiepman ock efter aflagd Edh med hand å book betygade dhesför bemälte Ryttare Jöns Persson för Rickelstorp num: 71 blef död utij Ukraine ock Nedre Hodgas[?] Anno 1708, och det 8 dagar för Juul då den starka wintern war hwilket – till wederbörlig såkenhus meddelas.”
Sammanfattning: Mönsterskrivaren Jonas Thelin låtit instämma hustru Maria Nilsdotter i Äsprilla för det hon tagit sin son Johan Danielsson ur tjänst från hans svärmor Kerstin Jonsdotter. Daniel Esping meddelade att hustru Maria lovat 3 marker smt i förlikning. Tingsrätten ålade Maria att hålla denna erbjudna förlikning, dömde henne till böter för uteblivande samt att ersätta mönsterskrivarens utgifter i samband med rättegången.
Kärande: Mönsterskrivaren Jonas Thelin
Svarande: Hustru Maria Nilsdotter i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Gossen Johan Danielsson, son till Maria Nilsdotter.
Omnämnd: Kerstin Jonsdotter, svärmor till Jonas Thelin.
Omnämnd: Bokhållaren Bengt Bäckdahl
Omnämnd: Daniel Esping
”Munsterskrifwaren W:de Jonas Thelin
låtit instämma hustru Maria Nills=
dotter i Esprilla för dhet hon i olaga
tijd skall tagit dess Son gåssen Johan
Danielsson uhr sin tiänst från Mun=
sterskrifwarens Swärmoder Kir=
stin Jonsdotter.
Resolutio:
Emedan Bokhållaren Wählbetrodde Bengt
Beckdahl betygar det Stembnin=
gen i rättan tid är lefwererat, ock
hustru Maria lijkwähl utheblifwidt,
altså pliktar hon för upropet 1 mark Smt,
ock som Daniel Esping jembwähl be=
rättar dhet hustru Maria lofwadt
3 mark Smt i förlikning till Munster=
skrifwarens Swärmoder för
dhess hon tagit sin Son ifrån hen=
ne, så bör hon samma förlik=
ning hålla ock bemelte 3 marker betahla
med Rättegångz Expenser 1 mark 16 öre
Smt, dock åligger Munsterskrifwa=
ren låta sin Contrapart [-] af tidig
Communication undfå, eller execution
söka så långt för nästa Ting, att
hon som förlorat kan hafwa tijd
sin wederpart in stämma, sine
förfall wijsa och hufwud saken åter=
winna om hon gitter arg: 1695 åhrs
Rättegångz förordning 2§.”
Sammanfattning: Bäckaby församling åtar sig att årligen underhålla komministerns vägstycke.
Omnämnd: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
”Enn skrifft som Bäckaby församblingz in=
byggiarde uthgifwit, at willia åhrligen hål=
la den wägen wid macht som dheras
Comminister hr Per Torpelius på almen=
na landzwägen tilldelt är, blef upläste
och påskrefwen.”
Sammanfattning: Per Persson i Ljunganäs frias från misstanke om självstympning för att slippa soldattjänst, vilken hade angivits av Daniel Esping.
Åklagare: Landsfiskalen Peter Bexell
Svarande: Per Persson i Ljunganäs, Fröderyd
Omnämnd: Daniel Esping
”Landzfiskalen Wälbetrodde Peter Bexel
låtit instämma Per Persson i Liun=
ganäs för det han skall afstym=
pat sin Tumsfinger i mehning
att dermedehlst giöra sig oduglig till
Kongl Maj:tz tienst.
Resolutio: Såsom Per Persson i ingen måtto
kan öfwertygas hafwa afhugget
sig dess tummefinger med willio,
utan påstår att det förledne win=
tras skiedt ock yxna slintat,
då han skolat tälia på en wig=
ge*, ock synes nu så mycket mindre
med willia giordt wara, som
tummen är nu lika god och allena en
liten dhel af tippen bort, samt i så
måtto icke det ringaste oföre, så blifwa
han för detta kiäromåhl skäjligen befriad,
och som Daniel Esping detta emot honom
angifwit samt bedet Per gå ifrån
Tinget dhen 30 octobris, så blifwer Per för
dhe honom ålagde upropzböter befrijad, ock
lembnas honom öppet angående omkostnaden
emot Daniel Esping icke fördt.” * wigge, vigg(?): kil, kilformad [SAOB]
Sammanställning: Länsmannen Jonas Hansson anklagade soldaten Daniel Hall i Puketorp för att ha huggit Nils Karlsson så illa den 13 januari att hans liv var i fara. Eftersom Nils Karlsson inte var närvarande och det fortfarande var osäkert om han skulle återhämta sig, kunde rätten inte avgöra saken vid detta tillfälle. Länsmannen instruerades att noga övervaka om Nils Karlsson skulle avlida av sina skador samt hålla Daniel Hall tillsvidare i förvar. Daniel Hall erkände att han hade huggit Nils Karlsson, men inte så illa som länsmannen påstått. Forts 1717-06-18 §25.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Soldaten Daniel Hall i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bonden Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Cronones länsman W:de Jonas Hansson
låter instämma solldaten Daniel
Hall i Puketorp för dhet han dhen 13
Januarij sidslidne så illa skall hugget
dess Rotebonde Nills Carlsson i Puke=
torp, att dhet skall ware wåda om
dess Lijf.
Resolutio:
Emedan Nills Carlsson icke är tillstä=
des, och Länsmannen förklarar, det
ännu owist är, om han kan blifwa
restituerad*; altså kan wähl Tingz=
Rätten denna gången emot 16 Cap:
Sårabalken LL med willia, Saken icke
afgiöra, dock tillsäges Länsman=
nen noga gifwa acht uppå, att der
något dödeligit bem:te Nills Carls=
son tillstöta skulle, då att söka
det Daniel Hall wederbörligen må
blifwa qwarhållen, hällst som Da=
niel Hall nu tillstår att han Nils
Carlsson hugget fast icke så illa som
länsmannen dhet berättat.”
* restituerad, restituera: återställa någons hälsa [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson stämde Hemming Nilsson i Slageryd Östergård för att ha tagit hem och ätit köttet från en hjortkalv som han hittat i skogen. Hemming visade dock upp en skriftlig tillåtelse från sin husbonde, fru Sofia Drake, som bekräftade att han fått rätt att ta kvarlevorna av kalven, som blivit dödad av ett rovdjur. Vittnena Måns Jonsson och Sigge Jönsson intygade att kalven var illa åtgången av klodjur och att köttet inte dolts eller undanhållits. Därför beslutade tinget att Hemming inte kunde fällas för något brott.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Hemming Nilsson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Fru Sofia Drake
Vittne: Måns Jonsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Vittne: Sigge Jönsson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Cronans Länsman Wälbetrodde Jonas Hans=
son låtet instämma Hemming
Nillsson i Östra Slageryd, för en
hiortekalf som han skall i Skogen
funnet, och i sitt huus förtärt.
Resolutio.
Thet uppwijsar Hemming Nillsson deß
Husbonde f[-] Wälborne fru Sophia
Drakes Skrifwellse, dat: 25 sidstledne
Januarij, det hon undt och effterlåtet
Hemming dhe qwarlefwor, som han
funnet, på dheß Frällseägor af en
hiortkalf som Klodiuren* ihielrijf=
wet, hwarom jembwähl Måns Jons=
son i Slageryd och Sigge Jönßon Ibidem
Edeligen wittnat, att bemelte hiort=
kalf war af klodiur illa åten, så
att allena af sijdorna fans lijtet
behållet, hwarpå Hemming slätt
ingen dölsmåhl lagat; för denskull
kan Tingzrätten honom till ingen
Plokt fälla.”
* Klodiuren, klodjur: med vassa och starka klor försett djur; vanligen gemensam benämning på rovdjur och rovfåglar [SAOB]
Sammanfattning: Korpralen Petter Skeppman intygar att ryttaren Anders Svensson för Nr 110 Kallsjö, Fröderyd (F), stupat i Krasnokutsk (Ukraina) år 1708. . Anmärkning: Slaget vid Krasnokutsk stod 1709-02-11.
Omnämnd: Anders Johansson i Årset, Fröderyd (F)
Vittne: Petter Skeppman, korpral
Omnämnd: Anders Svensson, Kallsjö, Fröderyd (F)
”§27 Efter Anders Johanssons i Åhresiö Reqwisition, framkom för Tingzrätten Corporalen Ehreborne och manhaftig Petter Schieppman, hwilken efter aflagd Eed betygade, att ryttaren Anders Swensson för Kallsiö No 110 blef Anno 1708* wid Ryska grändtzen i Ukraine och en stad benämbd Krasnakutta** af fijenden till dödz skuten och begrafwen wid en By straxt der hoos**; hwilket här med till bewijs lembnas.”
* Skall vara 17090211
** Krasnokutsk, Ukraina, 70 km nordost om Poltava.
*** Därbredvid, i närheten [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt soldaten Daniel Hall och bonden Nils Karlsson, båda i Puketorp, för slagsmål. Nils Karlsson invänder högeligen och vill med flera vittnen bevisa att Daniel Hall förföljde och attackerade honom på en äng i Knutstorp, där han tillfogade honom 14 sår på huvudet, ryggen och låren. Detta ledde till att Nils Karlsson fick ligga i säng under en tid. Tingsrätten beslutade att ärendet skall utredas vidare med hjälp av nämnda vittnen. Forts från 1717-01-28 §2. Forts 1717-11-04 §91.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Soldaten Daniel Hall i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Vittne: Johan Persson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Vittne: Per Hemmingsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Vittne: Nils i Lida, Hjälmseryd (F)
Omnämnd: Per Bengtsson i Knutstorp, Bäckaby (F), hustrun är vittne.
”Cronones Länsman W:de Jonas Hans=
son låtet instämma soldaten
Daniel Hall i Puketorp, för det
han skall hafwa öfwerfallet och
slaget deß Rotebonde Nills
Carlsson i Puketorp; Dito Nills
Carlsson i samma sak instämbd.
Resolutio.
Emedan Nills Carlsson högeligen
påstår, att han med Wittnet
Johan Person i Knutztorp, Per
Hemmingsson Ibidem, Nills i Lijda och
Per Bengtssons hustru i Knutztorp
skall kunna öfwerbewijsa Soll=
daten Daniel Hall lupet effter
sin Wärria och förföllgt Nills
i Knutztorpa Äng, der han ho=
nom nedhugget, och 14 sår så
hufwudet som rygg och lår
honom gifwet, hwaraf honom
rund tijd till säng ligga måst
altså upptälles Saken till deß
bemelte Wittnen inkomma.”
Sammanfattning: Pigan Elisabet Håkansdotter med flera rannsakad för stöld mot Karl Nilsson i Puketorp. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts 1717-11-02 §67.
Svarande: Pigan Elisabet Håkansdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
”Rannsakning angående Pijgan Eli=
sabet Håkensdotter i Puketorp
för hustiufnad hoos dess huus=
bone Carl Nillsson ibidem in=
stämbd, med flere interesse=
rade*, är tillförende dhen 21 No=
vemb: 1717 i högloflige Kongl:
hofRätten insinuerad*.”
* interesserade, intressera: inblandad i ett brott, lierad [SAOB]
* Insinuerat, insinuera: inlämna [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen låtit instämma pigan Elisabet Håkansdotter i Puketorp för att ha stulit spannmål från hennes husbonde Karl Andersson. Elisabet erkänner delvis anklagelserna och beskriver hur tidigare uppmanats av soldathustrun Elin Gudmundsdotter att försökt stjäla från sin husbonde då hon tjänstgjorde i Knutstorp, men att hon då inte gjort det. Nu hade dock Elisabet stulit spannmål och gett en del till Elin. Elin förnekar dock att hon uppmanat Elisabet till stöld, men erkänner att hon mottagit spannmål via sin dotter Maria. Under utfrågningen erkänner Elisabet också att hon vid ett annat tillfälle stulit mjölk och spannmål, som hon gett till Elin. Elin hävdar att hon förstod att säden var stulen men att Elisabet hade bett henne att ta emot den. Rätten beslutar att flickan Maria, som inte är närvarande, måste inställas vid nästa ting för att utreda hennes inblandning ytterligare. Karl Nilsson får också ta ansvar för att Elisabet inte avviker innan fallet är avgjort. Brita i Bråten och hennes son, som också nämndes, befrias från anklagelserna eftersom det inte finns bevis mot dem.
Svarande: Pigan Elisabet Håkansdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Soldathustrun Elin Gudmundsdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Soldaten Daniel Hall i Puketorp, Bäckaby (F). Gift med Elin Gudmundsdotter.
Omnämnd: Flickan Maria Danielsdotter i Puketorp, Bäckaby (F). Dotter till Daniel Hall och Elin Gudmundsdotter
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Britta i Bråten, Bäckaby (F)
”Carl Nilsson i Puke=
torp igenom läns=
mannen W:de Jonas Hansson
låtet instämma Pijgan Elisabet
Håkansdotter i Puketorp för
dhet hon skall taget spanne=
måhl olofligen uthur sin
husbonde Carl i Puke=
torp och des loge, i lijka
måto Soldaten Daniel Hall
ibidem och des hustru Elin gudmundz=
dotter
#sampt
iempte hustru Brita
i bråten och
des son#
som spannemåhl ifrån
bemelte
Pijgan skola bekommit.
Länsmannen [-]stalte pij=
gan Elisabet Håkans=
dotter om sina 15 åhr
widh pass hwillken be=
känner at hon och Sol=
datehustrun Elin gud=
mundzdotter för 5 á 6
åhr sedan då
Elisabet tiente
i Knutztorp sökt[?] öfwer=
tahla henne at
stähla något ifrån
sin husbonde och
[-] dhe [-]
sijder ock deraf fick
hon eij om sijder men
tog lijkwähl dhen
gången inthet,
sedan då Elisabet [-]
och tienna i Pu=
ketorp skall hon åter be=
giärt öfwertahla henne
till stiähla, då henne
i Skulden[?] wistass[?]
tog ifrån sin hus=
bonde på logen
3 skep:r korn och 1 skepa
Råg och l[–]
Elin få. Q: hwadh hon fick
igien af Elin [-] samma [-],
Resp: fick ingenting annat
ähn hennes söta ord.
Tillfrågades derföre hwadh
hon hade stuhlet ifrån
sin husbonde. Resp: aldeles
thet h[-], dhem [-]
—
som och nämdemannen
Nilz i hulebo
honom till Puketorp.
efter Carls bodh
#i för=
förleden
wåras#
blef
hon så
[-]äld at hon och
[-]togo sedan dhet
hust: Brita i bråten
fådt och henne 2 skep:r
korn, men betygar
nu at dhet inthet så är
och at hon aldrig fåt
något det ringaste korn af henne
sampt ock hon icke heller
[-] ähr [-] 4 skp
säd ifrån sin hus=
bode stuhlet. Q:
hwem som skrämde henne[?]
Resp: dhet giorde länsman
och nemdemannen som
kommo dijt, ty när hon
fick se dhem gå[?] emot[?]
som dhe [-] togo
henne. Q: om hon
då till dhen andra be=
kännelsen på
Soldatehustrun blef [-].
Resp: neij dhet är sandt, at
der till är hon eij
Soldatehustrun bedragen
som hon påstår.
Ytterligare bekänner Elisabet
dhet hon en gång widh
michel mässo tijden [-]
deta åhr tog något [-]
ifrån sin math moder wid
pass et stop, och gaf
Soldatehustrun derföre
hon taget lijtet tågen*
at spinna åth Elisabet.
något dereffter
säger och Elisabet at
hon gif:t Elin ½ stop
tiernemiölk.
Soldatehustrun Elin gudmundz=
dotter nekar i dhet högsta
at hon aldrig bedet
Elisabet stiähla hwar=
ken ifrån sin hus=
bonde eller någon
annan, men
på några gång=
her Elisabet låtet
Elins dotter Maria som
brukat wara
mindre ähn denna Elisa=
bet på tillsammans widh
pass ½ tunna okastad*
säd, 2 skp korn och
1 skp råg, Elisabet
tillstår att dhet war o=
kastad säd och at hon
på några gången lät
Maria hämptas, hwartill
modren medh posen
skicka till henne.
Miöhlet och tiernemiölken
tillstår Elin sig fåt och
dhet alt igenom sin
dotter Maria som dhet
hämptat.
Elisabet påstår at dhet
war 4 skep: dhen oka=
stade Säden som
Elin fådt, men Elin
tillstår eij mehra änh
3 skp som stulet är.
Elin tillfrågades om hon
icke [—]
[-] at Säden war
stuhlen ifrån Elisabetz
husbonde? Resp: jo, dhet
kunde iag wäll förstå,
men Elisabet bad
sielf uthij henne och
låkade Maria at
buro dädan, till=
ståendes och at [-]
lös sin doter på
[-] hwar gång
hon gick åstad.
Q: om hans man
Soldaten Daniel Hall
wist at dotren [-].
Resp: neij dhet wiste han
[-] inthet, giörandes
och kiäranden honom
dhet måhlet frij [-]
betyga dhet han [-] någon otrohet aldrig
warit befunnen.
ytterligare för [-] Elisabet at
bekänna om hon icke
stuhlet något [-],
och om icke hust: Brita
i Bråten
#af des [-]#
[–]
af henne men hon
nekar aldeles. Resolutio:
Emedan
Soldaten Daniel
Halls doter fli=
kan Maria som
denna [-]
stölden[?] och hwad
hon från Pijgan
Elisabet Håkans=
doter och till sin
moder skall haf:a
burit icke
är tillstädes så
tillsäges länsmannen
att inställa henne
widh nästa Ting
då och dessa för=
b:te personer
[-] instämma bö=
ra, [-] går
k: husbonden Carl
i Puketorp [-] i
Caution [-] Pijgan
Elisbet at henne
intet afwijker skall
spordt dhet Brita i Bråten och des
Son angår, så emedan
[–] kan tilläggas
sagt icke bewijsas någon
spannmåhl fåt så bef: dhem
i dhet måhlet frij.” * tågen, tåg: lin eller hampa [SAOB]
* okastad, kasta: rensa (säd) medelst kastning, tröskad säd. Med en kastskovel slunga utåt golvet i logen, varvid kärnorna (kornen) kommer längst fram och därigenom skiljas från de lättare agnarna [SAOB]
Källa: Västra härads dombok 1717
1717-06-19 §47 Tvist om fordran
Sammanfattning: Hustru Elisabet i Hjälmåkra låter instämma Daniel Esping i Nackeström för en skuld om två skäppor havre, ½ skäppa malt och lega för en ko, samt stämmer även dottern Annika Danielsdotter för en bindel. I gengäld låter Daniel Esping stämma hustru Elisabet för kreatursbete för två år sedan. Tingsrätten dömer Daniel fri från havren och maltet då hustru Elisabet ej kunnat framlägga bevis, men han skall betala två marker för kolegan inom fjorton dagar. Stämningen för bindeln tas tillbaka då hustru Elisabet nu erbjudits ersättning för densamma. Daniel Esping döms at betala 1 marker smt för hustru Elisabets utgifter.
Omnämnd: Elisabet Persdotter i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämn: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F)
”Hustru Elisabeth Persdotter i Hiellmåkra
låtet instämma Daniel Esping
i Strömmen, för 2 skäppor hafre och
½ skäppor mallt, sampt lega för en
koo, Dito stämbt Espings dotter
Annika för en Bindell*. Och
wice wersa, Daniel Esping låtet
instämma hustru Elisabet för
afrad* af dess Creatur 2 åhr
sedan.
Resolutio:
Hwad hafren och malltet angår
så blifwer Espingen derföre frij
emedan Hustru Elisabet samma
fordran icke bewijsar, men
koolegan 2 marker smt, som hustru
Elisabet eij mehr pratenderar*
bör Espingen hwilken dhen
Skullden icke nekar, innom
14 dagar betahla, Bindelen
gifwa hustru Elisabet effter, eme=
dan henne nu betahlning der=
före biudes, men icke taga will i
hwad det wice wersa instämbda måhlet
angår, så än dhet tillförende dhen 8
februarii 1716 igennom domb afgiort,
P. Expense betahlar Daniel
Esping 1 Marker smt.”
* bindell, bindel: ett slags av band bestående huvud- eller hårprydnad för kvinnor [SAOB]
* afrad, här troligen avradsbete: bete på åker och äng efter skörden [SAOB]
* pratendera, pretendera: göra anspråk på något, fordra, begära, kräva [SAOB]
Sammanfattning: Måns Nilsson i Gutteryd fick häradsnämndens skriftligt intyg om att ha drabbats av svår missväxt och andra olyckor åren 1714-1716.
Omnämnd: Måns Nilsson i Gutteryd, Norra Sandsjö (F)
”Såssom häradz Nämbd och Tingz=
Allmoge från Sandsiö Pasto=
rat, enhälligt intyga och be=
wittna, dhet för Måns Nils=
son i Gutteryd blef all Sä=
den pro Anno 1714 af dhen starka Torkan
så fördärfwad, att han ingen [-]k
deraf skiära kunnadt, Anno 1715 blef
all Säden af ett stort och för=
skräckeliget hagell i grund ne=
derslagen och fördärfwad, och 1716
af matk* dehls uppäten dehls af
wätan förskiämbd*, jempte dhet
han samma Åhr största dehlen
sine Creatur bortmista, hwar=
före han i en för ussellhet och
fattigdomb råkat, så blifwer
detta derföre effter begiäran
till bewijs lembnat.”
* matk: mask [SAOB]
* förskiämbd, förskämma: fördärva, förstöra [SAOB]
Sammanfattning: Mönsterskrivaren Jonas Thulin lät instämma Daniel Esping i Nackeström för obetalt hö taget 1712 på mönsterskrivare-bostället Kristorp i Fröderyd sn. Daniel kunde uppvisa kvitto om 1 riksdaler 16 öre smt betalat till salige borgmästaren (i Eksjö) Branting och dömdes fri från stämningen.
Omnämnd: Jonas Thelin, mönsterskrivare
Omnämnd: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F)
”Munsterskrijfwaren Wälbetrodde Jonas Thelin
låtet instämma Daniel Esping
i Nackeström angående 1712
åhrs uppburne Penningar för
ödeshöö af munsterskrifware Bo=
stället Christorp.
Resolutio:
Så wijsde Daniel Esping som för detta
ödeshöö qwitterat 1 Rdlr 16/: Smt
pro Ao 1712, kom för Hr Execu=
toren bewijsa dhet han samma
1 Rdlr 16 /: Smt till Sahl: W:e Borg=
mästaren Brating* betahlt, så
bör han wara frij, i annor
händellse bör han dhessa 1 Rdlr
16 /: smt med Rättegångz Expenser
1 Rdlr smt Clarera*.”
* Brating: sannolikt avses Amund Georg Branting, kronobefallningsman i Östra och Västra härad, borgmästare i Eksjö; död där 1717-01-06 [https://www.adelsvapen.com/genealogi/Branting]
* Clarera, klarera: reda ut [SAOB]
Sammanfattning: Nils Jönsson, nu boende i Bäckaby kyrkby, instämmer Måns Nilsson i Eskilstorp, Hultsjö socken, för att ha blivit beskylld för att stulit en ko för 15 år sedan. Då var denne Nils Jönsson bosatt i Slageryd Östergård. Måns kallade in flera vittnen, de flesta från Slageryd, och de berättade mer eller mindre samma sak. En soldathustru hade vid tidpunkten för kons försvinnande sett tvenne män, en liten och en stor, dra en ko. Hon pekade inte ut någon, men strax kom ett rykte i svang att det var Nils Jönsson och Per Persson i Östergården som stulit och slaktat kon. Häradsrätten refererar i sin resolution till 1712 års rättegångsprotokoll att Per Persson, som då värjde sig mot samma beskyllning, då uppmanades att skaffa gode män för att bevisa sin oskuld. Men detta hade Per Persson inte gjort, och uppmanades än en gång av rätten att komma tillbaka nästa ting med gode män. Fortsättning 1718-02-05 §25.
Kärande: Nils Jönsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Nilsson i Eskilstorp, Hultsjö (F)
Vittne: Nils Gudmundsson i Hättebo, Bäckaby (F)
Vittne: Sara Simonsdotter i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Vittne: Lars Johansson i Slageryd Svensgård, Bäckaby (F)
Vittne: Jon Månsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Vittne: Jon Månsson Slagman, ryttare i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Vittne: Börje Bengtsson i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kerstin, soldathustru i Slageryd soldattorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Per Persson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
”Nils Jönsson i Bäckaby låtet instämma Måns Nilsson i Estorp, för Beskylling som skulle Nils Jönsson stuhlet koo. Måns Nilsson i Eskelstorp förmähler, att han wähl widsy- i – beskyllede Nils Jönsson för en stuhlen koo, och påtaget sig dhet bewijsa, dock – han att dess mening eij annorlunda warit, än att wijsa sin sagesman. Nils Jönsson uppwijsar åtskillige attester om sitt wähl förhållande, som ad acta lades. Måns Nilsson åberopade sig till wittnen Nils Gudmundsson i Hättebo, Sara Simonsdotter i Slageryd, Lars Johansson Ibidem, Jon Månsson Ibidem och dito ryttaren Jon Månsson Slagman i Slagery sampt Börie Bengtsson i Gummenåhs, med hwilka Nils Jönsson intet hade att inwända, hwarföre the aflade Eden och swor för sig för- i wittneda -. 1/ Nils Gudmundsson i Hättebo för 15 åhr sedan hörde han Solldatehustrun Kirstin på Slagerydz Solldatetorp, sedan en koo blifwit henne frånstuhlen, säga det 2nne hade taget henne, den ene war lijten, dhen andra war stor, dhen ene hade lijtet skiägg, den andra stort, dhen ene war Boklärd och den andre intet, men hwem hon mente dermed vet hon intet, men en lijten tijd derefter stod rychtet i hwars mans mun, att Per och Nills i Östregård Slageryd stuhlet koon. 2/ Sara Simonsdotter wittnar, att solldatehustrun och dess dotter, då koen war bortkommen 15 åhr sedan, sagt att 2nne taget koen, en lijten och en stor, en haft wakra skor, kiöttet stådt i Slagerydz Ängelada, men nämbde ingen, dock stod rychtet öfwerallt om Per Persson och Nils Jönsson i Slageryd. 3/ Lars Johansson i Slageryd, wittnar lijka om solldatehustrun berättelse, har och hördt ett rychte sedan stådt på Östregårdz karlar. 4/ Jon Månsson Ibidem wittnar att han intet wet härom, annat än han i lång tijd hört rychte stå på Nills Jönsson att hafwa taget en koo, mehre wet han intet. 5/ Ryttaren Jon Månsson Slagman wittnar att han hört rychte stå på Nills och Per i Slageryd för en stulen koo, men hwad sandt är wet han icke. 6/ Börie Bengtsson i Gummenåhs wittnar, dhet han intet wet härom, dock har han hört rychte en tijd derefter stådt, att 2nne skulle taget koon, en lijten och en stor, men hwem wet han icke eller något mehre att wittna. Resolutio: Såsom eftter wittnens uthsagor uthij dhenna förmehnte stölld Per Persson i Slageryd äfwen är berychtad, hwilken dhen 17 Martij 1712 är pådömbd sig derföre å nästa Ting derefter purgeta*, och sådant ännu icke förmehnes skiedt woro, så bör bemälte Per Persson wid nästa Ting dessa Parter till Confrontion** sig infinna, på dhet att laglijkmätigt*** slut i saken sin må; Börandes och dhe nu inkallade wittnen förnöijas**** för dheras resa och omkåstnad af dhen som dhen inkallat hafwa.” * Purgeta, purgera; rentvås från en beskyllning eller misstanke [SAOB].
** Controntion; konfrontation, sammanföra.
*** Laglikmätighet; lagenlighet.
**** Förnöjas; ersätta, godtgöra [SAOB].
Sammanfattning: Pigan Elisabet Håkansdotter, soldathustrun Elin Gudmundsdotter samt hennes dotter rannsakade för stöld mot Karl Nilsson i Puketorp. Ärendet överlämnat till hovrätten. Forts från 1717-06-18 §26.
Svarande: Pigan Elisabet Håkansdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: soldathustrun Elin Gudmundsdotter
Omnämnd: Flickan Maria Jonsdotter, dotter till Elin Gudmundsdotter
”Angående Pijgan Elisabet Håkans=
dotter i Puktetorp för hus=
tiufnad hoos dess husbonde
Carl Nilsson dersammastädes,
Dito angående Soldatehustrun Elin
Gudmundzdotter och dess dotter
flickan Maria Jonsdotter i
samma Sak interesserade,
är tillförende dhen 21 Novemb:
uthij högloflige Kongl: hof=
Rätten insinuerat*.”
* interesserade, intressera: inblandad i ett brott, lierad [SAOB]
* Insinuerat, insinuera: inlämna [SAOB]
Sammanfattning: Fortsättning på målet angående stöld av spannmål där soldathustrun Elin Gudmundsdotter, hennes dotter Maria och pigan Elisabet Håkansdotter anklagas för stöld från Elisabets husbonde, Karl Nilsson i Puketorp. Elisabet har tidigare på sommartinget erkänt att hon stulit 4 skäppor säd, 1 stop mjöl och ½ stop kärnmjölk. Elin och Maria anklagas för att ha hjälpt till med stölden, där Maria, som var ungefär 11-12 år gammal, flera gånger hjälpt till att bära den stulna säden. Elisabet hävdar att hon blivit påverkad av Elin att stjäla och gråter bittert när hon säger att hon aldrig skulle ha gjort det annars. Rätten beslutar att då Elisabet har erkänt stölden, kan hon inte undgå dödsstraff enligt lag. Elin, som har hjälpt till och tagit emot den stulna varan flera gånger, anses också skyldig till samma straff. Maria, som är ett barn, undantas från straff. Soldaten Daniel Hall, Elins man, frias från all inblandning. Domstolens beslut kommer att skickas till högre rätt för granskning och eventuellt mildras, men det framhålls att Karl Nilsson ska få tillbaka sin förlorade säd från de dömdas egendomar. Forts från 1717-06-18 §26.
Svarande: Pigan Elisabet Håkansdotter i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: soldathustrun Elin Gudmundsdotter
Omnämnd: Flickan Maria Jonsdotter, dotter till Elin Gudmundsdotter
”Cronones länsman w:de Jonas Hansson för [–] till= säj å senaste Ting inställt Soldathustrun Elin gudmundsdoter och des doter flickan Maria dan[iels]= doter sampt pijgan Elisa= bet Håkansdoter till wijdare ransakning om then hus tiufnad som pijgan Elisabet begådt hos sin husbonde Carl Nilsson i Puketorp, som upp lästes dhet förra Protokollet, påståendes Elisabet dhet hon inthet mehra stuhlet ähn dhet hon redan bekänt. Soldathustrun är icke när= warande uthom des man i hennes ställe berättade [-] woro så mycket [-] att hon dhet [-] hijt hemma det och lär [-] tillstår som stält altså des doter woro om sine 11 eller 12 åhr hwilken bekände at hon några gånger warit hos Elisabet [-] skäppar och [-] säd stulet 1 kanna [-] 1/4 skäppa [-] henne [-] alt war hopa räknadt dhet wet hon inthet, dito skal hon en gång lijtet tiernemiölk och en gång et stop miöhl. Q: hwar hon fick påsen? R: war [-] iag honom hwar gång, och sade at Lisbet [-] henne säd. Rätten påminte Lisbet at bekänna om hon inget mehra stuhlet, men i dhet högsta påstod at hon [-] dhet [-] stuhlet och som [-] gråtandes bitterligt och säger at hon aldrig så skall giöra mehra, hade icke heller däta giordt om icke hon wa= rit af soldate= hustrun der till låckad. Flickan Maria tillfrågades om inthet hennes [-] heder wiste [–] tienstepiga? R: medh dhet wiste hon [-] och [-] war så rädd at [-] håller på wetet. Elisabet säger och at Soldaten all= drig wetat [-], giörandes och måhlsägaren honom aldeles frij. Och som länsman berättade dhet han ingen mehra upgift i Saken få [-], Tingzrätten Saken i öfwer wägande. Resolutio: Emedan Pijgan Elisabet Hå= kansdotter frijwilligt tillstår och bekänner sig stuhlet 4 skäppor [-] säd 1 stop miöhl och ½ stop tierne miölk ifrån sin husbonde Carl Nilsson i Puktetorp, så kan Tingsrätten ang. Cap 3 Tiufwabalken LL henne ifrån dödsstraffet icke befrija och som Soldatehustrun Elin Gudmundz= dotter så mycket mehra befinnes högeligen hielpt till, rådt och bekommet den= na ogiärning, som hon tillstådt dhet hon icke på en gång uthom i åthskillige gånger undfåt och Elisabet till 3 skp Säd, 2 stop miöhl och ½ stop tiärnemiölk och [—] stuhlet ifrån Elisabetz husbonde sampt således icke widare ähn Elisa= bet siähl warit i denna ogiärning wållande, så kan icke heller hon enligt Kongl: Maj:tz [-] dat: 29 Julij 1698, ifrån lijka straff dhet Elisabet frijsägas, #. Fli= kan Maria, såsom ännu ett barn wijsas, men Soldaten Daniel Hall som ingen dehlachtighet häraf till stor[?] eller tillägges befrijas. Denna Tingz= Rätens domb för= kunnas nu inthet, lijkmätigt om= [-] bref af dhen 20 Octob 1716, uthan warder den samma först högl: Kongl: håfRätten nådgunstigen om= pröfwad aller ödmiukast Lagt under= stäld medh lijka ödmiukt andra= gande, att der som desse delin= quenter medh något annat Cor= poralt straff be= läggas, tijders [-]. #börandes hus= bonden af deras Egendomb sin bortt miste Säd återbekomma. ## Det Solda= tehustrun nå= got swårare ähn pijgan Eli= sabet borde an= ses, som icke allena igenom sitt hemliga af= nä[-] styrdt Pijgan, såsom mycket en sådan o= dygd att mehr och mehr [-]= [-], uthan bad sitt eget lilla barn i slijk måto bru= kat och [-].”
Källa: SE/VALA/01635/A I/22
1717-11-04 §88 Tvist om fordran
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt och anklagar Nils Karlsson i Puketorp för stöld av ett par oxar från sin far Karl Nilsson. Länsmannen berättar att Nils Karlssons föräldrar och svärson Erland i Höreda påstår att Nils stal oxarna och sålde dem i Kronobergs län. Nils Karlsson berättar att han i april lånade 24 daler från sin far och betalade tillbaka 10 daler i maj, men lånade sedan ytterligare 4 daler. Han pantsatte oxarna för de 18 daler han var skyldig och att hans föräldrar hade gjort ett avtal att sälja 3/8 av Puketorp för 140 daler, vilket skulle inkludera de 18 daler han var skyldig. Nils hävdar att han därför hade rätt att sälja oxarna som sin pantsatta egendom, inte som stöldgods. Karl Nilssons hustru Märit Josefsdotter och deras svärson Erland hävdar att oxarna såldes av Nils efter att han betalat tillbaka en del av lånet och att hans skuld var 14 daler. Nils förnekar detta och påstår att oxarna var pantsatta. Eftersom det inte finns bevis för att oxarna köptes av Nils Karlssons föräldrar, skjuts fallet upp till nästa ting för att avgöra skulden mellan föräldrarna och sonen. Under tiden klagar modern och svärsonen på Nils Karlssons handlingar, varför han av tingsrätten uppmanas att sköta sig bättre.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F), far till Nils Karlsson.
Omnämnd: Erland Andersson i Höreda, Ramkvilla (F), måg till Karl Nilsson.
Omnämnd: Märit Josefsdotter i Puketorp, Bäckaby (F), gift med Karl Nilsson.
”Cronones Länsman W:te Jonas
Hansson låtit instämma och an=
klagar Nills Carlsson i Puketorp
för Stölld af ett par oxar ifrån
dess fader Carl Nillsson Ibidem.
Länsmannen andrager huru=
som för honom är berättat ig=
enom Nills Carlssons förälldrar
och måg Erland i höreda som
skulle Nills Stuhlet ett par oxar,
dhem han i Cronoberg Lähn sållt,
men sedan straxt på färska
giärningen åtherhämptades.
Nills Carlsson berättar att han i
April Månad sidstlidne lånt af
sin fader 24 Daler Smt, och i Maj
Månad betahlte han dherpå 10 Daler
Smt, Men lånte straxt derpå 4 Daler
Smt, så att Skullden war 18 Daler Smt,
derföre satte Nills deße Oxar som
han nu beskylles före i pant för
18 Daler Smt, och som förälldrarne något
för Michellsmäßen giorde dhet
aftahl att sällie till Nills 3/8
Puketorp Skatterätt för 140 Daler
Smt, och deruthij skulle äfwen dhe
18 Daler skulld wara begrijpen, der=
öfwer Nämbdmannen Nills
Nillsson i Hulebo war till witt=
nes, och Penningarne skulle till
Tomasmäßedagen alle wara be=
tahlte, hwarföre Nills förma=
te wara sielf berättigad till
de pandtsatte Oxar, dhem han
fördenskull sållde icke som nå=
gon Tiuifnad utan som sin
Ägendomb.
Carl Nillssons hustru Märit Jo=
sephsdotter och deß Måg Erland
i höreda närwarande påstå,
att desse oxar som Nills bort=
taget äre rent af kiöpte af
Nills, sedan han på dhe Lån=
tagne 24 Dlr Smt betahlt 10 Dlr
Smt, och Nillses skuld 14 Dlr Smt
blef derutij begrijpen så att
Nills om oxarne altz intet
rådande war; Nills nekar
alldeles dertill, och i högsta på=
tår att Oxarne wore af honom
Pandtsatte, Q: om han då sade
till när hon dhem tog bordt?
Resp: neij, emedan dhe gingo på
trädan deräst förälldrarne
hade dem med [-] andra
2 par oxar gående.
[-] märkt påstår i dhet högsta
att oxerne wore af Nills kiöp=
te, och att han dhem således
fullkommeligen stuhlet igen,
men har nu intet bewijs
om kiöpet.
Resolutio:
Emedan nu intet bewijs, som
åberopas, wid handen är, att
Oxarne kiöpte äre af Nills
Carlssons förälldrar, altså
lembnas med denna sak an=
tånd till nästa Ting på dhet
Saken först me komma att
uthföras emellan förälldrarne
och Sonen om Skullden, och huru
deraf dependerar*, då och om
dhen förmehnte Stöllden eller
och Pantens olagl. tillgrep, som
dhet då kan befinnes wijsas böres,
skall slut skie; I medlertid som bå=
de modern och dess måg Erland
högeligen klaga öfwer Nills Carls=
sons öfwerdådighet att taga sigh
till wahra.”
* dependerar, dependera: bero av [SAOB]
Sammanfattning: Fortsättningen av målet mot soldaten Daniel Hall för att ha överfallit och slagit Nils Karlsson i Puketorp. Flera vittnen åberopades som gav sina utsagor under ed, vilka vittnade om en ovänskap mellan Daniel och Nils sedan minst ett år tillbaka i tiden. Nämndemannen Nils i Huluboda intygade att ha synat Nils Karlsson och sett fem köttsår i hans huvud, vilket soldaten Daniel inte nekar till. Tingsrätten bedömer att slagsmålet var ett resultat av hastigt mod och dömer honom till böter samt att kompensera Nils för sveda och värk. Men då Daniel inte hade några pengar, dömdes han istället till fem par spö som straff. Forts från 1717-06-18 §25.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Soldaten Daniel Hall i Puketorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Bonden Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Vittne: Johan Persson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Vittne: Per Bengtsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Svensson i Herrelida, Ramkvilla (F), svåger till Nils Karlsson.
Vittne: Bengt Persson i Gränö, Hultsjö (F)
Vittne: Samuel Andersson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Per Jakobsson i Gunnarstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
”Cronones Länsman W:de Jonas
Hansson nu som å förre Tin=
get anklagar Solldaten Daniel
Hall i Puketorp, för dhet han skall
hafwa öfwerfallet och slaget
Nills Carlsson Ibidem, hwilken se=
nare jembwähl instämbd är.
dhe wid senaste Ting af Nills Carl=
son åberopte wittne Johan Pers=
son i Knutztorp, Per Bengtsson
Ibidem, Dito åberopas Nills Swens=
son i härlijda, Bengt Persson
i gräne, Samuel Andersson
Bäckaby och Per Jacobsson i Gun=
nerstorp. Och ehuruwähl Da=
niel Hall emot ingendera för=
mähler sig någon Exeption
hafwa, så tillätz lijkwähl Nills
i herrelijda såßom swåger med
Nills Puketorp icke att witt=
na, dhe öfrige aflade Eden
och hwarför sig wittnade som fölljer.
1o: Johan Persson i Knutztorp, att
en gång i förleden Wintras war
Nills i Puketorp hoos Wittnet
om en affton, och då Nills hölt
på sättia sig på hästen kom Soll=
daten Daniel Hall, hällsade och
sade, äre i Nills ute i Backar=
ne och rijda, ja, swarade Nills,
här är iag, anten du will
mig något på onde eller gode, dermed
red Nills sin wäg, Wittnet bad
Solldaten gå in, men fan [-]
kede af sade sig willia gå bort
och see huru Nills red, gick der=
med sin wäg, och mehre wet
han icke. Q: om dhe trätte
något? Resp: Nej, Q: om Soldaten
hade Wärria på sig? Resp: Ja, Q: Om
det war Solldatens hemwäg han
då gick bort på? Resp: Ja, Q: om
han wet huru Slagzmåhlet sig
tilldrog? Resp: dhet skiedde under
wägen. Q: om Nills war långt
föruth? Resp: allene ett par Bösse=
skått, men Nils red och Sollda=
ten gick.
2o: Per Bengtsson Ibidem wittnar,
att han hörde Solldaten en gång
i Wintras tahla om att Nills
i Puketorp skyllt honom för Tiuf
att hafwa stuhlet Wed, mehra
wet han intet att wittna.
3o: Bengt Persson i Gräne wittnar,
att samma dag som detta Slagz=
måhl skiedde förleden Wintras,
war han i Puketorp, och hörde
huru Nills trätte på Sollda=
ten, men Soldaten war
höflig och swarade allt war=
lidt, men hwad sedan om
afftonen passerade i Knutztorp
wet han intet, doch säger
wittnet att Nills war så
drucken när han reste dijt,
att han föll af hästen i Ängen.
4o: Samuel Andersson i Bäckaby
wittnar att han en gång i
sommars ett åhr sedan mötte
Solldaten Daniel i Bäckaby
by, då han hade en knijf i
handen och war blodig, bad
honom achta sig, säijandes iag
giör dig skada, men ingen såg
han honom slåß med, och det=
ta war sommaren föruth in=
nan detta nu öfwerklagade Slagz=
måhl Skiedde, men wittnet
mehnar att Solldaten då sökte
effter Nills i Puketorp.
5o: Per Jacobsson i Gunnarstorp
wittnar, att han i förledne
sommar ett åhr sedan hörde
huru som Solldaten då waran=
de Bäckaby Sochne Stuga bad
Nills i Puketorp om drickes[-]
till ett möte, Nills sade, han
hade inga, uthan bad honom
söka sig samma, då Soldaten
om hade en knif i handen
att karfwa Tobbak med, slog
näfwen i bordet så han deraf
skar sig, gingo så begge uth, men
intet såg han dhem röra hwar=
andra, och wet altså intet
om något Slagzmåhl att witt=
na, hwarken då eller sedan.
Soldatan Hall nekar intet med
mindre han hugget sin Rote=
bonde Nills och dhet af hastig
Ifwer, då han honom på wä=
gen först med en stake öfwerfallet.
Nämbdemannen Nills i huleboda
betygar att han synt Nills, och 5
kiöttsår i hufwudet funnit,
hwilket Solldaten tillstår och
bedes före.
Resolutio.
Utaf dhe in Protocollo Edeligen af=
hörde Wittnenas uthsagor kan
TingzRätten intet annat pröfwa
än detta Slagzmåhl af brådom
skillnad sig tilldraget; Och
som Soldaten Daniel Hall be=
finnes gifwet dess Rotebonde
Nills Carlson 5 st. kiöttsår
i hufwudet, hwaraf han nå=
gen tijd wid sängen legat, så
Sakfälles bemelte Daniel arg:
10 Cap: Såramåhlsbalken LL med wil=
lia [-] XVII1 §:110 krigzarticlar=
ne, sampt Kongl: Maj:ttz till
Justitie och administrerande för=
ordnade och befullmächtiga=
de Högwälborne Hr grefwe
och Rådz förordning dat: 3 Nov:
1712 att böta derföre dubbelt,
Nembligen för 4 kiöttsår 2 ggr 6 mark
Smt för hwartera, samt giö=
ra offenteligen afbön, Betahlan=
des Nills Carlsson för Sweda
och wärk 5 Dlr Smt, Men
som han intet äger att böta
med, afstraffas han wid [-]=
[–] med 5 par Spöö.”
Länsmannen Jonas Hansson har instämt flera personer från allmogen för försummad vägröjning från den 24 september 1717. De som visat särskild tredska och motvilja får böta 6 mark vardera.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Per Persson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Nils Karlsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Jon i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Per i Stockseryd Södergård, S Solberga (F)
Svarande: Per i Granshult Norrgård, S Solberga (F)
Svarande: Sven Jönsson i Skog, Hultsjö (F)
”Cronones Länsman W:de Jonas Hans=
son låtet instämma en dehl af
Allmogen för det de försum=
mat wägrödning* dhen 24de Septembris
1717, af hwilka dhe som särdeles
tredska och motwillihet wij=
sadt, dhet uthsatte Wijtet plikta,
nembbligen:
Bäckaby Sn
fogleleken Per Persson _6 mark
Puketorp Nills _6 mark
hättebo Jon _6 mark
Solberga Sn
Ståckzryd Sörgård Per _6 mark
Kiörketorp Per i Granshult Norrgård _6 mark
I lijka måtto plikta Olof i
Kålhult och Sven Jönsson i
Skog, som wäll warit på
wägen, men wid arbetes an=
[-] mäst motwillighet och
uppstudsighet, hwardera _6 mark
och förmahnas Allmogen i det öfrige
att wijsa hörsamhet och lydna
en annan gång.”
* wägrödning: vägröjning
Sammanfattning: Änklingen Daniel Andersson och kvinnfolket Elisabet Gudmundsdotter i Ekekull erkänner för lönskaläge, dock utan att ha fått barn. Därför döms de enligt giftamålsbalken till böter; Daniel 30 mark och Elisabet 20 mark, stå en söndag vardera på pliktepallen samt begå den uppenbara skriften. Daniel erbjuder sig att betala Elisabets böter.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Änklingen Daniel Andersson i Ekekull, Bäckaby (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Gudmundsdotter i Ekekull, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman W:te Jonas Hansson
låtet instämma Enklingen Da=
niel Andersson i Ekekull och qwin=
follket Elisabet Gudmundzdotter Ibidem
för begånget Lönskaläger dhem
emellan, skiedt i Ekekull, Crono,
Bäckaby Sn, heraf doch intet
barn aflat är.
Resolutio:
Emedan dhe anklagade beblandel=
sen tillstå och Daniel till ächten=
skap byggande med Elisabet icke
förmåhs kan, Altså dömmes
dhe skylldiga lijkmätigt 3 Cap: giftam:balken
LL att plikta han 40 och hon 20 mark Smt,
ståendes hwardera En Söndag på
Pliktepallen och dereffter Uppen=
bara Skirfft.
Effter förlijkning inför Rätten, be=
tahlar och Daniel böterna för Eli=
sabet 3 á 10 mark Smt.”
Sammanfattning: Nils Jönsson, nu boende i Bäckaby kyrkby, samt Per Persson i Slageryd, instämmer Måns Nilsson i Eskilstorp, Hultsjö socken, för att ha blivit beskylld för att stulit en ko för 15 år sedan. Både Nils Jönsson och Per Persson erbjöd sig att svära sig fria genom ed. Tingsrätten friar de båda från ryktet och dömer vid vite om 40 riksdaler silvermynt den som fortsätter förtala dem.
Kärande: Nils Jönsson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Kärande: Per Persson i Slageryd Östergård, Bäckaby (F)
Svarande: Måns Nilsson i Eskilstorp, Hultsjö (F)
Omnämnd: Sara Simonsdotter, hustru i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kerstin, avlliden soldathustru i Slageryd torp, Bäckaby (F)
”§25 Nills Jönsson i Bäckaby låtit instämma Måns Nilsson i Eskilstorp, angående beskyllning, som skulle Nills stuhlet en koo. Per Persson i Slagery till Constiortation? i samma sak instämde. I lijka måtta Per Persson låtit instämma hustru Sara Simonsdotter i Slagery, angående beskyllning för en stulen koo. Per Persson och Nils Jönsson så wäl som Sara Simonsdotter förehades länge till Rychtet för en 15 åhr sedan stulen koo, men kunde ingen uplysning wijdare nu – företa. Tinget ährhålles, utaf dhe till samma gierning skyldige äro, fast hwarutan dhe begge ährbiuda sig Eden. Resolution: Ehuruwähl Ett ondt tahl och ryckte i många åhr befinnes stådt på Per Persson och Nils Jönsson, som skulle dhe stuhlet en koo, hwarföre och Per Persson 1712 dhen 17 Martij warit pådömbd sig wid nästa Ting dereffter purgera*, lijkawähl som ingen grund eller skiähl till samma rychte finnes, icke heller bewijsas herom dhet först uthkommit, emedan Soldatehustrun Kirstin på Slagerydz torp är död, effter hwars ord wittnen å senaste Ting berättat, och Per sampt Nils nu med hand å book ährbiuda sig Eden öfwer deras oskylldighet, hwilken Eed emot 21(27?) domare-? Tingsrätten dem icke aftaget, så blifwa bemälte Personer för detta ogrundade rychte alleles befriade, och 40 Riksdaler smt wijte uthsatt, det ingen sådant wijdare dem obe- förkasta må.”
* Purgera; rentvås från en beskyllning eller misstanke.
Sammanfattning: Korpral Petter Skeppman intygar att ryttaren Per Larsson för Stockaryd avled av sjukdom i Ukraina 1708-12-16. Dennes änka Ingeborg Persdotter tänker gifta om sig.
Vittne: Petter Skeppman, korpral
Omnämnd: Per Larsson, ryttare i Stockaryd, Stockaryd (F)
Omnämnd: Ingeborg Persdotter i Stockaryd, Stockaryd (F)
”§31. Emedan Corporalen Ehreborne och Manhaftige Petter Scheppman effter aflagd Eed bewittnade dhet Ryttaren Per Larsson för Stockary Anno 1708 otta dagar för Juhl, wed en lijten Stad Hadich i Ucraine blef Sotdöd, altså blifwer dess efterlåtna änckia hustru Ingeborg Persdotter, som i [-] giftermåhl tänker sig begifwa, detta deröfwer till bewijs lembnat.”
Sammanfattning: Änkan Maria Nilsdotter i Äsprilla stämde Jonas Nilsson angående hennes och barnens andel i skattejorden i Norrgården, som han brukade utan att betala. Parterna nådde en förlikning inför rätten: Jonas fick behålla en fjärdedel av jorden som tidigare legat öde och som han tagit upp, medan han skulle lösa in barnens två tredjedelar i den andra fjärdedelen för 30 riksdaler silvermynt. Uppgörelsen skedde med samtycke av Maria och hennes far, Nils Jonsson i Kristerstorp.
Kärande: Maria Nilsdotter, änka i Äsprilla, Fröderyd (F)
Svarande: Jonas Nilsson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Jonsson i Kristerstorp, Fröderyd (F). Far till Maria Nilsdotter.
Ӏnkian hustru Maria Nillsdotter
i Esprilla låtet instämma
Jonas Nillsson Ibidem, Angående bemelte
Enkias och deß barns Skatte=
jord i Esprilla Norregård, som
Jonas brukar och icke skall wil=
ja betala.
Resolutio
Hwad den ena Fierdingen som
öde legat anbelangar och Jonas
optaget, den samma behåller
Jonas allena effter Änkians
begifwande, men för Änkians
Barns 2/3 i den andra fierdingen
som Jonas utlåter sig willia
inlösa, och Änkian med deß
fader Nils Jonsson i Christorp,
Närwarande, gifwa sitt sam=
tycke till, bör Jonas med 30 Riksdaler
Smt betala, effter den nu in
för rätten giorde sämja.”
Sammanfattning: Ryttaränkan Margareta Nilsdotter i Granshult, Södra Solberga (F), begär bevis om makens död, vilken blev dödskjuten i Krasnokutsk i Ukraina 1709. Han var ryttare för nr 124 Bäckaby Stockagård i Bäckaby (F).
Omnämnd: Margareta Nilsdotter, Granshult, Södra Solberga
Omnämnd: Peter Skeppman, korpral
Omnämnd: Anders Bengtsson Stockman
”§7. Uppå Ryttare änkians hustru Margreta Nillsdotter i Granshult anhåller, det Corporalen Ehreborne och Manhaftig Petter Skiepman måtte få Edellig beswärja sin utgifne attest, om dhess afledne mans Anders Bengtsson Stockmans för Bäckaby Ståckagårdz död, medan hon nu tänker inträda i annat giftermåhl, framträdde bemälte Corporal och efter behörig förmahning, at berätta sanningen, aflade med hand å bok dess Salighetz Eed och derpå betygade, att bemälte hustru Margretas förre man Anders Stockman No 124 af Herr Majorens Compagnie blef Anno 1708* wid Staden Krasnakutta i Ryssland af fijenden död skuten och sedan af Corporalen Skieppman med några ryttare begrafwen; för den skull blifwer detta till bewis deröfwer lembnat, på dhet hustru Margreta sitt nu widare tilltänkta Ächtenskap fullbordan söka må.” * Skall vara 17090211
Sammanfattning: Kvinnfolket Elisabet Johansdotter i Bäckaby Klockargård anklagas för lönskaläge med dragonen Mikael Stephan i det Tyska regementet som låg inkvarterade i gården. Ärendet skjuts upp till nästa ting då dragonen skall rannsakas om han erkänner gärningen samt om han är gift eller ogift. Forts 1720-05-13 §4.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Jönsdotter i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F), står Johansdotter
Svarande: Dragonen Mikael Stephan, Tyska regementet.
Omnämnd: Kapten Lomejer
”Cronones länsman Wte Jonas Hansson
låtet instämma qwinfolket Elisabet
Johansdotter i Bäckaby Klåckaregård för
lägersmåhl, hwilken berättar sig wa=
ra besofwen af En Dragon under
Tyska Regementet som låg inqwarte=
rad i bemelte gård bemeld Michel Stephan
af hr Capitein Lomejers Compagnie
och skiedde deras samläger 9 wekor
för midsommar sidstlidne i Klåckaregården
hafwandes hon nu födt barn för
3 weckor sedan. Q: om bemelte Dragon
war gifft? R: dhet talte han intet
om, men gaf Lisbet ett Myntetechn*
för omaket. Denna Libet har
och en gång tillförende låtet sig
besofwa och derföre pliktat.
Resolutio.
Afgår Bref till hörgwälborne Hr Ba=
ron Gen: Major och Landzhöfdingen
att wid Regementet må kunna
ransakas om denna Dragon giär=
ningen tillstår, sampt om son
är gifft eller ogiftt.” * Myntetechn, mynttecken: nödmynt, här: de kreditmynt som präglades under Karl XII:s regering, åren 1715 till 1719 [Wikipedia]
1720-02-03 §66 Tvist diverse (Ej fullständigt avskriven)
Sammanfattning: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda låtit instämma trumpetaren Sven Blomberg för inte mindre än 13 saker, bland annat utkommit rykte på nämndemannen och att hans hustru beskyllts för hora. Vice versa låter trumpetaren stämma nämndemannen och hans hustru för obevisade beskyllningar. Bland vittnena fanns Daniel Esping och hans son soldaten Johan Danielsson vittnar om olika saker de hört trumpetaren uttalat sig om.
Kärande: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Svarande: Trumpetaren Sven Blomberg
Omnämnd: Maria Svensdotter i Huluboda, Fröderyd, gift med Nils Nilsson.
Omnämnd: Mönsterskrivaren Jonas Thelin
Omnämnd: Ryttmästaren Johan Henrik von Thielen
Vittne: Kvartermästaren Daniel Blomsterberg
Vittne: Korpralen Peter Fromberg
Vittne: Uppbördsmannen Bengt Bäckdahl
Vittne: Jöns Wallander i Sandvik, Fröderyd (F)
Vittne: Erik Gislesson i Klev, Fröderyd (F)
Vittne: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Jon Gudmundsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Vittne: Håkan Olofsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Vittne: Mårten Gislesson i Huluboda, Fröderyd (F)
Vittne: Jon Svensson i Hörnebo, Fröderyd (F)
Vittne: Piga Ingrid Svensdotter i Kristerstorp, Fröderyd (F), har ännu ej begått nattvarden.
Vittne: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F), morbror till Maria Svensdotter.
Vittne: Soldaten Johan Danielsson i Nackeström, Fröderyd (F)
Vittne: Komministern Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Omnämnd: Hemming i Bråten, Fröderyd (F)
Omnämnd: Nils Jonsson i Kristerstorp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Hustru Brita i Bråten, Fröderyd (F)
”Nämbdemannen Nills Nillsson i
Huleboda nu som till dhe förflut=
ne 2nne Tingen låtet instämma
Trumpetaren Ehreborne och Manhaf=
tig Swen Blomberg; angående 1o/ ut=
kommit ryckte på Nämbdeman=
nens hustru sampt beskyllning för
hora och Tiuf. 2o/ före dhet han skall
låckat af dess hustru några Saker
utan Nämbdemannens wetskap.
3o/ afhände 12 öre Smt. 4o/ för hugg ock
Slag samt hotande till lijfwet.
5o/ Stiemphelige ord att willia skicka
Nämbdemannen en Sak. 6o/ Ett
par knifwar. 7o/ för ett lass halm.
8o/ Ett stop Brännewijn. 9o/ En [-]
om 5 mark. 10o/ för 4 skäpper korn. 11o/ för
krut, kuhlor och hästeskor. 12o/ för
en förordningz Sedell á 8 öre Smt, sampt
13o/ för dhet Trumpetaren skall rif=
wet sönder Citationen. Och wice
wersa Trumpetaren Blomberg låtet
instämma Nämbdemannen
Nills Nillsson i Huleboda och dess hu=
stru Maria Swensdotter för obe=
wislige beskyllningar, sampt
för det att hustru Maria skall utfördt
som skulle Blomberg berättat dhet han
finge ligga hoos Munsterskrifwaren
Jonas Thelins hustru när han wille
warandes för wid tillstädes å Re=
gementetz wägnar Ryttmästaren
Wälborne Herr Johan Hindrick Thilen.
[—]
10. Solldaten Johan Danielsson wittnar
att Blomberg bad Soldaten säga till
Nills i Huleboda, att han skulle
skynda sig till Bråten, om han
wille hafwa Staken han begiärdt.
Trumpetaren säger, att Nämbdeman=
nen skattadt Hemming i Bråten
Lyckelig, för dhet han skutet en
hiort och begiärt han skulle få en
Saak, så skulle han döllja det sam=
ma.
Ytterligare wittnar Johan, att han
hördt Blomberg säga, när iag kommer
för rätten, skall iag säga till Nämb=
demannen, du Tiuf och skiälm, pac=
ka dig uhr rätten, och till hustrun
skall iag sääga, du hora och skiöka –
kom fram och bewijsa mig dhet du
beskyllet mig före.
[—]
Daniel Esping berättar, att han hördt
Trumpetaren tahla om Saken som
ofwanförmält är. Daniel frågat
hwad dhet war för Sak, då Trump=
petaren sade, dhet war af en gammal
häst.
[—]”
Sammanfattning: Daniel Esping i Nackeström låter instämma hustru Ingegärd Larsdotter i Sunnerby angående en skuld med präglade nödmynt, varefter hustru Ingegärd stämde Daniel för en resterande skuld från 1708 års kronotionde. Tingsrättens dom tolkas som så att Daniel försent betalat tillbaka nödmynten före deras återinlösen, men skall istället få dem i 14 öre smt. Vidare dömdes Daniel att betala för 1707 års kronotionde samt nu ersätta hustru Ingegärd för hennes utgifter med 1 riksdaler 16 smt.
Omnämnd: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F)
Omnämnd: Ingegärd Larsdotter i Sunnerbo, Vrigstad (F), korpralshustru
”Daniel Esping i Nackeström låtet
instämma Corporalskan H: Ingierd
Larsdotter i Sunnerby*, angående 7 Rdlr
Smt myntetechn* han till henna lå=
tet lefwerera och wice wersa, angående
1708 års resterande ChronoTijonde 4 skäppor.
Resolutio
Såssom Daniel Esping icke lefwererat
dhe 7 st: Myntetechn till H: Ingierd
förr än dagarne näst föruth: då dhe
inwäxlas skulle, så bör Daniel dem
åter taga med försäkringen á 14 öre
smt, och fullt ut betala 4 Skäppor Chro=
noTijonde sampt 1707 åhrs domb
fullgiöra, och nu i Expenser betala
1 Rdlr 16 öre Smt.” * Sunnerby, Vrigstad sn
* myntetechn, myntetecken: mynt vars nominella värde är högre än metallvärdet, nödmynt, skiljemynt [SAOB]
Sammanfattning: År 1720 den 29 mars, på uppdrag av Baronen, Generalmajoren och Landshövdingen enligt brev daterat den 3 mars, hölls ett extra ordinarie ting i Västra härad och Ljunganäs, Fröderyd socken. Målet gällde hustru Elisabet Andersdotter från Angseboda i samma socken, som anklagades för att ha varit orsak till sitt fosters död. Rannsakningen skickades den 25 juni in till hovrätten för vidare behandling. Se även 1720-05-13 §1.
Svarande: Hustru Elisabet Andersdotter i Angseboda, Fröderyd (F)
”Anno 1720 dh 29 Martij till följe
af Högwällborne Hr Baron, Gen:
Major och Landzhöfdingens bref
och befallning dat: 3 Martij
sidstlidne, blef Extra Ordinarie
Ting hållet uti Wästra härad
och Liunganäs Fröderyd Sn,
Öfwer hustru Elisabet Andersdotteer
Angebode samma Sochn, som för=
mehnes warit wållande i deß fo=
ters död. Hwilken Ransakning
är dat: 25 Junij 1720 till höglofl:
Kong: Hoffrätten i ödmiuk=
het öfwersänd och fördenskull
här nu Undertecknas.
And: Svenbergh”
Sammanfattning: Rannsakningen angående hustru Elisabet Andersdotters i Angseboda förmenta barnamordet inlämnat till hovrätten den 25 juni. Se även 1720-03-29 §1.
Svarande: Hustru Elisabet Andersdotter i Angseboda, Fröderyd (F)
”Angående hustru Elisabeth Andersdotter i Angseboda
för des förmente Barnamord, är dhen 25 Junij till Kongl: Rätten insändt.”
Sammanfattning: Det från föregående tinget uppsatta lägersmålet mellan kvinnfolket Elisabet Jönsdotter i Bäckaby och dragonen Mikael Stephan sköts upp ännu en gång då man inväntar svar från regementets rannsakning. Forts från 1720-01-30 §21, forts 1720-10-27 §19.
Omnämnd: Kapten Lomejer, Tyska dragonerna.
Svarande: Dragonen Mikael Stephan
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Jönsdotter i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
”Som wid senaste Ting angifwen lägersmåhls
Saak emillan en af de Tyska Dragonerne och
hr Capitein Momeijers Compagnie benemnd
Michel Stephan och Qwinfolket Elisabeth Jons=
dotter i Bäckaby, upställes till nästa Ting
emedan TingzRätten angående Dragonen will låta [-]
Bref att wid Regementet må kunna undersökas om
han detta angifwne lägersmåhl tillstår, sampt om
han är gifft eller ogifft.”
Sammanfattning: Elisabet Jönsdotter i Bäckaby döms för upprepade gånger ha haft lägersmål med dragonen och änkemannen Mikael Stephan i det Tyska regementet. Då hon inte kunde betala böterna omvandlades straffet till kroppsstraff med fyra par ris, samt att därefter tvenne söndagar stå på pliktpallen och sedan begå den uppenbara skriften. Forts från 1720-05-13 §4.
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Jönsdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kapten Lomejer
Svarande: Dragonen Mikael Stephan, Tyska regementet. Änkeman.
”Qwinnfolkijt Elisabet Jönsdotter i Bäckaby säges
låtet sig besofwa af En Dragon under Tyska Re=
gementet och Hr Capiten Lomeijers Compagnie be=
nämbd Michell Stephan framkom nu åter för Tingz=
Rätten och uplästes det krigzförhör som angående bemelte Dra=
gon, dhen 21 Aug 1720 hållet [–] denna Elisa=
beth en gång tillförende sig besofwa låtet.
Resolutio.
Såsom Michel Stephan förnimmes warit Enkling
så Sakfälles Elisabeth lijkmätigt 3 Cap giftamålsb:
LL och 1691 åhrs förordning att plickta 20 mark Smt
sampt för lägersmåhls Itererande 20 mark Smt
som hon eij har botunn afstraffas hon med 4 par
Rijs och står sedan 2nne söndagar på Plickpal=
len och derefter uppenbara Skriff.”
Sammanfattning: Hovrättskommissarien Daniel Stocke låtit instämma fjärdingsmannen Daniel Esping för en skuldfordran om 100 daler smt för en obligation med ränta vilken tagits av honom 1701. Tingsrätten dömde Daniel Esping för tredska då han trots utdelad stämning uteblivit. Han dömdes också betala för hovrättskommissariens rättegångsexpenser samt gav tillåtelse att denne själv kunde försöka få igen pengarna genom indrivning eller utmätning. Forts 1721-02-11 §38.
Kärande: Hovrättskommissarien Daniel Stocke
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
”Hofrättz Commissarien Wälborne Herr Daniel Stoc=
ke låtet instämma fierdingzmannen Daniel Espng för
Skuldfordran 100 dahler Smt, och om Herr Commis=
sarien en [-] och owilkorlig sampt intecknad
obligation på Capital 100 dahler Smt daterad 12 Januarii
1701 upwijsas, så dömmes Daniel Esping som oach=
tadt han laga Tingstämbing undfådt lijkwähl
öfwer hela Tinget uteblifwit, in Contumaciam*
bemelte 100 dahler Smt med Interesse* á 5 procent och
Rättegångz Expenser 3 dahler Smt Herr Commissarien
förewijsa och betahla, och åhligger Herr Commissa=
rien som [-] låta sin Contrapart för om
lagligen omsäga eller execution* söka så långt för
nästa Ting, att han som förlorat kan hafwa tijd
Saken der till instämning om han will, och förme=
nar sig kunna laga förfall wijsa eller skiähl äga
till hufwudsakens återwinnande.”
* Contumaciam(latin), kontumacia: tredska bestående i att någon trots kallelse icke inställer sig inför domstol [SAOB]
* Interesse: ränta [SAOB]
* execution: indriva, utkräva, utmätning [SAOB]
Sammanfattning: Daniel Esping i Nackeström låter instämma hovrättskommissarien Daniel Stocke i Hallsnäs för en skuldfordran om 100 daler smt. Obligationen (ett skuldebrev som intygar att innehavaren lånat ut pengar till kronan), var undertecknat av Daniel den 12 januari 1701. Emellertid synes han inte ha lånat ut mer än 10 daler smt, men Daniel hävdar att sonen Sven lett två oxar till hovrättskommissarien, en dotter lett en ko till densamme samt att Daniel dessutom gett en halv tunna råg. Till allt detta nekar hovrättskommissarien och Daniel uppmanas att ta med sig vittnen till nästa ting för att styrka sin betalning. Forts från 1720-11-04 §171, forts 1721-06-14 §125.
Kärande: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F)
Svarande: Daniel Stocke, hovrättskommissarie i Hallsnäs, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Sven Danielsson Esping, son till Daniel Esping.
”Daniel Esping i Nackeström låtet instäm=
ma hofRättz Commisarien Wälborne hr Daniel
Stocke angående [-] af Ting[-]=
[-] Contumaria[?] domb dat: 4 Novembr
1720 om 100 D Smt Skulldfordran.
Resolutio.
Det tillstår Daniel Esping det han sielf
skrifwit sitt nampn under obligationer
dat: 12 Jan 1701, på 100 D Smt och intet
skriftl producerar till dess förestigande, ehuru
han utan bewijs förmähler det han eij låhndt
mehr ähr 10 D Smt; ährkiännades dock om=
sijder obligationens Summa, men påstår at
allt skall wara betahlet, så när som 10 D, och
skall dess Son Swen Danielsson Esping en
gång ledt till Hr Commissarien ett par dess
oxar, den ene rödhiälmat* och den andre
wijthumblat[?], Item skall des dotter ledt en
rödhiälmat koo till Halsnäs, skall och
Hr Commissarien fått 1/2 Tunna sädesråg för=
utom det Esping för biwistade Executio=
ner icke skall fått någon betahlning,
men som hr Commissarien nekar till alt=
sammans och Esping förmahnas med
wittnen wid nästa Ting att [-] kun=
na bewijsa; alstå lembnas honom der till
dilation. Hr Commissarien reserwera
sig wedergiällning för [-] och [-]
Expenser.”
* rödhiälmat, rödhjälmig: om nötkreatur: röd med ”hjälm” [SAOB]
* dilation: uppskof, anstånd, frist [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt Sara Nilsdotter i Broddatorp för lönskaläge med livdragonen Jakob Malmgren. Sara hävdar att de var förlovade och har bevis i form av gåvor, inklusive en ring, samt ett brev från Malmgren daterat den 3 december 1720. Vittnen bekräftar att Malmgren friade till Sara och uttryckte sin önskan att gifta sig med henne. Eftersom Malmgren är frånvarande, kan rätten inte fatta något slutgiltigt beslut i ärendet. Forts 1721-06-08 §29.
Åklagare: Jonas Hansson, länsman
Svarande: Sara Nilsdotter i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Svarande: Livdragonen Jakob Malmgren
Omnämnd: Kaptenen Liljengrip
Omnämnd: Livdragonen Peter Drake
Omnämnd: Livdragonen Jonas Brink
Omnämnd: Sergeanten Peter Liljebjälke
”Cronones Länsman W:e Jonas
Hansson låtet instämma Sara Nilsdotter
i Bråddatorp, för lönskeläger med Lijf=
Dragonen Jacob Malmgren under Wäl=
borne Hr Capitein Lillengrips Com=
pagnie, och som Sara Nilsdotter påstår
ächtenskap löfte, låttendes uppwijsa begåf=
ningar 1 par Hanskar, en ring och ett
brunrandigt halfsydne Kläde jämpte bref
från Malmgren dat: 3 decemb: 1720, till=
ståendes och Lijf Dragonerne Petter Drake
och Jonas Brinck närwarande, att bem:te
Malmgren frijade till Sara, och Sade han vil=
le äga Henne; förmähler och Sergianten
WälB:ne hr Petter Lilliebielke att han är
från annat ächtenskap ledig; men
som bem:te Malmgren är frånwahrande kan
TingzRätten i detta måhl nu intet slut=
giöra.”
Sammanfattning: Kvartermästare Sven Bäckman stämmer komminister Petrus Torpelius angående återlösning av 1/4 Skattahem Åslatorp. Bäckman hävdar att hans avlidne far pantsatte, men inte sålde, hemmanet utan hans mors vetskap. Torpelius hävdar att han köpt hemmanet och visar upp köpebrev från 1687. Vittnen, inklusive Jöns Andersson och Olof Nilsson, intygar att hemmanet köptes, inte pantsattes. Änkan Elin Bengtsdotter, Bäckmans mor, och hans hustru Kristina Engelholm stöder Bäckmans påstående, men domstolen finner inga bevis för pantsättning och dömer till Torpelius fördel, inklusive ersätta hans rättegångskostnader.
Kärande: Kvartermästare Sven Bäckman
Omnämnd: Uppbördsmannen Bengt Bäckdahl
Svarande: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Omnämnd: Kristina Engelholm, gift med Sven Bäckman.
Svarande: Änkan Elin Bengtsdotter i Bäckaby, Bäckaby (F), mor till Sven Bäckman.
Omnämnd: Jöns Jakobsson Pihl, gift med en moster till Elin Bengtsdotter.
Omnämnd: Korpralen Per Bengtsson, avliden. Bror till Elin Bengtsdotter.
Omnämnd: Per Johansson, avliden. Far till Sven Bäckman.
Vittne: Jöns Andersson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Vittne: Olof Nilsson i Säby, Bäckaby (F)
”Till ödmiukaste föllja af högloflige Kongl:
Giöta HofRättz Resolution dat. 23
Martij 1721 har Qwattermästeren Ehreborne
och Manhaftig Swen Beckman igenom
uppbördzmannen W:t Bengt Beckdahl
låtet instämma Comminister Ehrewördige och
wällärde Hr Per Torpelius, angående
1/4 Skattahem åßlatorp som Beckman
påstur återlöse, emedan dess Sahl: fader sam=
ma 1/4 utan des hustrus wetskap, som
jorden ägde allena Pandtsatt men icke såldt,
warandes bemelte Beckman nu under Lif=
Regementet i Stockholm som berättas,
men denna Sakh igenom des hustru Chri=
stina Engelholm prosequerar, I lijka
måtto hr Comminister Torpelius instämbdt
Beckmans Moder änkian H: Elin Bengts=
dotter i Bäckaby, för det hon skall hafwa be=
rättet för sin Son att Hemmanet är Pantsat
och icke såldt.
Sedan Parterne som förbemält är sig in=
funnit, upplästes Högloflige Kongl: Hof=
Rättens resolution och påstod Mad: Christi=
na Engelholm att detta Hemman åßla=
torp är till Hr Comminister Pantsat
af des Sahl: Swärfader, men aldrig såldt,
det samma påstod och Hustru Elin Bengtz=
dotter.
Hr Comminister påstår deremet att han
Hemmanet Kiöpt, och då lefwererade han
ifrån sig det gårdebref som han i händer
hade, hwilket nu uppwistes, warendes Ett
Kiöpebref uthgifwit d 16 Novemb: 1687.
af Jöns Jacobsson Pihl hwilken war
Beckmans Mors Mosterman som såldt Hem=
manet till Beckmans Morbroder affledne
Corporalen Per Bengtson, hwilken der å
uppbud den 16 Junij 1688, 23 octob: samma
åhr och 5 Martij 1689, sampt fastebref dh
11 Martij 1690, sig förwärfadt, påståendes hustru
Elin att hon des afledne man Per Jo=
hansson nembl: Beckmans fader förnögde
Per Bengtson igien och de således kom=
mo till äga hemmanet, hwilket till hr Com=
minister som påstås sedan Pantsat för 60 Dlr
Smt, med förbehåld, att Barnen framdehles
skulle det få återlösa.
Andragendes hon så wähl som Beckmans
hustru till wittne Jöns Andersson i Bäcka=
by och Oluf Nilsson i Säby att hemmanet al=
drig skall warit såldt, hwilka efter af=
lagd Eed utan Exception hwar för sig
Särskilt wittnade som fölljer.
1mo Jöns Andersson i Bäckaby wittnar att
han wäll intet war tillstädes när hans
Nampn blef skrifvit under Kiöpebrefwet,
men det wet han att Hr Comminister
ährl: Kiöpt hemmanet af Beckmans för=
äldrar och det betahlt, och hörde aldrig
tahlas om någon Pantsättning, förr ähn
Beckman nu sökt att få det återlösa
2o: Oluf Nilsson i Säby wittnar att han in=
tet annat hördt eller wet, ähn att hr Per Kiöpt
hemmanet, och mehra wet han icke.
3st: Elin och des Sonehustru förestältes
att dese wittnensmåhl äre dem emodt
och tillfrågades om de ingen kunna
Skaffa som wet att det med ett sådant
förbehåld skall bortsatt wara, som de berät=
ta. Resp: neij, det kunna de wähl intet
effter Mannen nu ärdöd, så wähl som
det ena wittnet, som Kiöpebrefwet under=
Skrifwit.
Hr Comminister ährbiuder sig med Eed ähr=
hölla det han Hemmanet kiöpt ock al=
drig utfäst det Sälliarens Barn fram=
dehles skulle det få återlösa.
Resolutio.
Emedan icke med ringaste Skiähl
bewijses att Hemmanet åßlatorp 1/4 warit
Pantsat, utan fast mehre Kärander=
nas egne Producerade wittne Jöns
Andersson i Bäckaby och Oluf Nils=
ron i Säby intygat, att hans Ehrewör=
dighet hr Per Torpelius det sam=
a edeligen Kiöpt och betahlt, hwilket
så mycket mindre warit Hust: Elin witter=
liget som hon nu sielf tillstår sig tillijka
med des afledne Man Penningarne till
deras nyttia åthniutet och att des man
före wardt med om att inlösa det samma
från hennes Broder Per Bengtson,
som derpå Tingskiötning den 11 Martij
1690 ärhållet; altså kan TingzRätten
icke tillährkiänne Qwartermästaren nå=
gon återlösningz Rättighet, seden det efter
Laga uppbud och stånd hr Commini=
ster dh 3 Novemb: 1719 Tingskiött blifwit
utan bör Hr Comminister af des Contra=
parter i Rättegångz Expenser undfå 2 Dlr smt.
Kärender intra Fatalia appellerat.”
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt Sara Nilsdotter i Broddatorp för att ha haft ett förhållande med livdragonen Jakob Malmgren. Trots att de tre gånger blivit lysta för äktenskap, försvann Malmgren från orten innan vigseln kunde genomföras. Ärendet har skickats vidare till högre myndigheter för att få klarhet i om Malmgren var ogift och om hans officerare var medvetna om situationen. Forts från 1721-02-13 §48.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Sara Nilsdotter i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Svarande: Livdragonen Jakob Malmgren
Omnämnd: Kaptenen Liljengrip
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd (F)
”Cronones Länsman w:te Jonas Han=
son instämbdt Sara Nilsdotter i Bråd=
datorp för Lägersmåhl med lijf dragonen
Jacob Malmgren af hr Capitain Lillie=
grijp Compagnie, skiedt i Broddatorp
Crone i Ramqvilla Sn.
Länsmannen berätten det hr Probsten
Boman i fröderyd förmählt, att för dese
Personer 3nne gånger å en Söndag blif=
wit lyst, Men dragonen innan wigslen
för sig gått, från orten afwijket, Altså
afgår Bref till höywälborne hr Ba=
ron General Major och Landzhöfdin=
gen, att sådant wid Regementet må blif=
wa kungiordt och swar derifrån ankom=
ma om slijkt med des officerare wet=
skap skiedt sampt om han är ogift och
häfdar med mehra tillstår.”
Sammanfattning: Daniel Esping inställde sig till tinget och ville genom tvenne attester bevisa att han betalat hovrättskommissarien Daniel Stocke den skuld som denne försöker driva in. Tingsrätten underkände attesterna men gav Daniel Esping ännu ett försök till nästa ting. Forts från 1721-02-11 §38, forts 1721-10-26 §25.
Kärande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Hovrättskommissarien Daniel Stocke
”Instälte sig fiärdingzmannen Daniel
Esping emot hofRättz Commissarien wälborne
herr Daniel Stocke lijkmähtigt Tingz Rät=
tens resolution å senaste Ting, angå=
ende 100 dahler smt fordran som Daniel Esping
will bewijsa så wara betahlte.
Resolutio.
Det uppwijsar wähl Daniel Esping 2nne
attester angående ett par oxar som han skall
låtet leda till Halsnäs, men som de äro
obeswurne kan Tingz Rätten derpå icke
reflectera utan lembnas honom ännu
öppet till nästa Ting och wid Sakens för=
lust samma wittne att producera då parter
sig infinna på det sludt i Saken skie må.”
Sammanfattning: Fjärdingsmannen Daniel Esping låtit instämma hovrättskommissarien Daniel Stocke för det han redan skall ha betalat sin skuld från 1701 med ett par oxar. Men dessa oxar hade emellertid erlagds som betalning för en annan skuld och Daniel Esping dömdes därför att betala sin skuld på 100 daler smt plus ränta samt även ersätta kommissarien för rättegångsexpenser för fyra ting. Forts från 1721-06-14 §125, forts 1722-02-22 §94.
Kärande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Svarande: Hovrättskommissarien Daniel Stocke
”Fiärdingzmannen Daniel Esping låtet instäm=
ma hofRättz Commissarien wälborne herr Da=
niel Ståcke angående ett par oxar som hofRättz
Commissaren skall hafwa bekommit på dess
fordran 100 dahler Smt af Esping med mehra
men herr hofRättz Commissarie eij welat tillstå, hwil=
ke Sak wid åthskilliga Ting före warit
förehafd. Resolutio.
Såsom Daniel Esping icke mehra nu ähr före
bewijsar att han något betahlt i aftäckning på
dess obligation till herr Commissarien fordran
daterad 12 Januarii 1701 á 100 dahler Smt, utan wijsar herr
Commissarien att de oxar han 1711 fått á 17 dahler
26 2/3 öre Smt warit för de penningar som Esping af
någre herr Commissarien Creditorer uppbu=
rit och eij betahlt så ährkiännes Esping Skyl=
dig förbemelte 100 dahler Smt med Interesse á 5
procent ährlägga och betahla, jämpte Rättegångz
Espenser för 4 Ting 12 dahler Smt.”
Sammanfattning: Hovrättskommissarien Daniel Stocke låtit instämma Daniel Esping och hans barn Johan och Annika angående den gjorda utmätningen på Daniel Esping. Tingsrätten ålade svarandena att till nästa ting att visa vad som var Daniel Espings enskilda egendom och särskilt beakta vad som tillhört den avlidne sonen Jonas Esping. Forts från 1721-10-26 §25, forts 1722-06-21 §99.
Kärande: Hovrättskommissarien Daniel Stocke
Svarande: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Jonas Esping, avliden son till Daniel Esping
Omnämnd: Johan Fröberg, son till Daniel Esping
Omnämnd: Annika Danielsdotter, dotter till Daniel Esping.
”HofRättz Commissarien Wälborne Herr Daniel Stocke
låtet instämma fiärdingzmannen Dani=
el Esping och dess Barn att fulltyga och
bewijsa hwad de wid Execution* förebringa
hos des fader för Herr Commissariens fordran
217 dahler Smt, om Egendomen angifwit, sampt
hwem som brukat Strömmen, så wähl
som Expenser och skadestånd.
Resolutio:
Dhet pålägges Daniel Esping som wid Execu=
tion förättningen angifwit sig ei mehra
äga än en gammall Sadele á 12 öre Smt,
till nästa Ting upprätta ett richtigt Inven=
tarium apart, tå hwad som honom då Execu=
tionen skiedde kunde tillhörigt wara, och Ser=
skilt på den sedermehra afledne Sonens
Jonas Esping Egendomb och det således som
han det förre allena beswäria kan och det
swara af honom tillgitta med dess Barn Jo=
han Fröberg och Annika Danielsdotter med
deras Eed må kunna bestyrkas, på det
TingzRätten, hwad Daniel Esping Rätteligen
tillhörige Egendomb är, tillbörlig kundskap kan
ährhålla.”
Sammanfattning: Löjtnanten Johan Konrad Mörling anklagas för att ha överfallit Håkan Svensson med hugg och slag vid Bäckaby kyrka den 26 mars, vilket flera personer kan vittna om. Mörling döms till böter: sex mark smt för två örfilar samt 25 daler smt för slagsmålet vid kyrkan, men frias från andra anklagelser.
Åklagare: Länsmannan Jonas Hansson
Svarande: Löjtanten Johan Konrad Mörling
Omnämnd: Håkan Svensson i Edseryd, Lannaskede (F)
Vittne: Daniel Andersson i Åskog, Bäckaby (F)
Vittne: Jon Bengtsson i Torp, Fröderyd (F)
Vittne: Per Bengtsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: kvartermästerskan Bäckman
Omnämnd: Elin Bengtsdotter i Bäckaby, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman Wte Jonas Hansson
låtet instämma Lieutenanten Wälb:ne
hr Johan Conrad Mörling, angående det hr
Lieutenanten skall med hugg och slag öfwer=
fallit Håkan Svensson i Edzry östra=
härad wid Bäckaby kiörkia dh 26 Martij
eller annan dag Påsk, jämbwähl och
för det han å nyo skall i Bäckaby Ståcka=
gården bemelte Håkan öfwerfallet med
hugg och slag.
Åberopandes sig länsman till wittne
Damel andersson i årskog, Jon Bengtson
i TorpPer Bengtsson i Knutztorp, som
effter aflagd fäktnas Eed utan Jäf berättade
nembligen
1o. Daniel i årskog att Håkan på gatan
fått af Lieutenanten Stryk, och det med
näfwen engång straxt de komma uhr
kiörkian.
2o. Jon Bengtson i Torp att Lieutenanten
slaget honom den ene öfwerfyllan efter
den andra, och det sedan de nyss woro kom=
ne uhr kiörkian.
3o. Per Bengtsson i Knutztorp att Håkan fick
ett par öhrfijhlat man hwad de sins emell=
lan hade wett han intet.
Och hwad angår det andra Slagzmåhlet
som sedermehra skall händt, så tillstår
han sielf att Hr Lieutenanten honom
intet slaget det och Qwartermästerskan
Beckman, hoos hwilken Lieutenanten warit
betygar, jämpte Em Bengtzdotter i Bäcka=
by.
Resolutio.
Hwad det Slagmåhl angår som dh 26
Martij eller 2ndra dag Påsk wid Bäckaby
kiörkia är för öfwat, så bör Lieutenanten
för 2ne öhrfijhlar han efter wittnens uth=
sagor slaget Håkan plickta 2 ggr 3 mark,
dock innehållandes deraf Måhlsägande
Rätten emedan han med Håkan förlijktz,
Men för det Hr Lieutenanten för öfwat det=
ta Slagmåhl på Kiörkiobaken i folketz
närwaro arg: 5 p:te af förodningen
om Eeder och Swordomb och 6:te Dito om
Sabbatzbrot de A:o 1687, plicktar Hr Lie=
utenanten 25 Dlr Smt, 1/6 angifwaren
och det öfriga Sochne kiörkan och de fa=
tige till tre skiftes; Men för des andra
förmenta Slagmåhlet på Håkan i Bäc=
kaby Ståckegård, såsom nu obewisliget,
blifwer Hr Lientenanten fri.”
Sammanfattning: Daniel Esping och hans dotter Annika Esping infann sig till tingsrätten för att avlägga den utlovade eden att Daniel inte äger mer än en gammal sadel värd 12 öre smt. En förteckning av avlidne sonen Jonas Esping uppvisades samt omkostnader om 12 daler och 16 öre för begravningen. Då sonen och soldaten Johan Fröberg var förhindrad att komma till tinget, sköts ederna fram. Forts från 1722-02-22 §94.
Omnämnd: Fjärdingsmannen Daniel Esping
Omnämnd: Hovrättskommissarien Daniel Stocke
Omnämnd: Jonas Danielsson, avliden son till Daniel Esping
Omnämnd: Annika Danielsdotter, dotter till Daniel Esping
Omnämnd: Soldaten Johan Fröberg, son till Daniel Esping
”Fierdingzmannen Daniel Esping infandt sig
wid TingzRättens och efter TingsRättens reso=
lution å senaste Ting daterat 22 Februarii ährböd
sig att lägga Eed det han ingen mehra Egen=
domb hade då Executionen hos honom skul=
le skie för Herr Commissarien Stockes for=
dran änh allena en gammal Sadelale á
12 öre Smt och någre gambla Skor som ingen
will wärda att uppteckna, I lijka måtto upp=
wistes förtechning på afledne Jonas Daniels=
son qwarlåtenskap sampt Specification på
dess begrafning omkostnad till 12 dahler 16 öre
Smt, ährbiudandes så wähl fadren som dot=
tren Annika Danielsdotter dem samma be=
swärja, men som hwarken Herr Commissarien
Stocke är närwarande och af [-] Soldaten
Johan Fröberg som tillijka det samma bör
beswäria är wid ett möte hindrad, kan Tingz=
Rätten desse Eeder nu de närwarade eij
aftaga utan allena detta öfwer deras ärbud
anteckna.”
Sammanfattning: Länsman Jonas Hansson instämmer flera personer i Bäckaby för att ha hyst den efterlysta Dragonen Ek. Simon och Sven i Lillegård nekar till anklagelserna och erbjuder sig att svära ed. Börje i Stockagården, Johan i Norrskog och soldaten Sven i Dalen medger viss kontakt men förnekar att ha hyst Ek. Pigan Kerstin i Norrskog och ryttaren Håkan i Vällakärret tillstår också viss kontakt men förnekar brott. Rätten finner ingen anledning att fälla de anklagade, men uppmanar dem att rapportera Dragonen om han återkommer.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Simon i Bäckaby Storgård, Bäckaby (F)
Svarande: Sven i Bäckaby Lillgård, Bäckaby (F)
Svarande: Börje Jonsson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Svarande: Johan i Norrskog, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Sven i Dalen, Fröderyd (F)
Omnämnd: Dragonen Ek, efterlyst.
Svarande: Pigan Kerstin i Norrskog, Bäckaby (F)
Svarande: Ryttare Håkan i Vällakärret, Bäckaby (F)
”Cronones länsman Wäl:te Jonas Hansson låtet
instämma Simon i Bäckaby Storegård, Swen
ibidem i lillegård, Börje Jonsson ibidem Ståckagård,
Johan i Nordskog och Soldaten Swen i dahlen,
för det dhe skola herbergerat och hyst Dragonen
Ek, som allmenneligen warit effterlyst,
Dito Kierstin i Nordskog, som skall haft sam-
mangång* med honom i 2ne weckor sampt
Ryttaren Håkan i wällnakierr, som skall
länt samma Dragon giewähr att gå till
Skogz med.
Simon i bäckaby påstår och wijsar attest att
han eij war hemma dhen natten dhenne
Dragon war i des huus, hwarpå han ehr=
biuder sig Ed aflägga.
Swen i lillegården påstår, det han eij weet
Dragonen någon natt eller dag warit hoos
honom, dherpå han äfwen ehrbiuder sig
Eden.
Börje i Ståckagården säger sig intet hyst honom, Men
Dragonen kommit till Börje i Skogen ock sku=
tet en hare dhen han burit till herregården.
Johan i Nordskogen nekar sig någonsin hyst
honom, men hans hustru sagdt han warit
dher i 2nne nätter, då Johan warit i Herrgården.
Soldaten Sven i dahlen, tillstår wähl att Dra=
gonen war der en natt och hade pigan Kier=
sin i Nordskog med sig, då Swen kommet
hem sent om natten, Men kunde intet tro
sig ensammen till att taga honom, om
morgonen gick han bittida bort.
Pigan Kierstin tillstår, att hon war i Torpet
med honom och låg på Sängståcken, Men
nekar aldeles han någonsin hafft med hen=
ne beställa, och gick han elliest der och
frijade till henne.
Ryttaren Håkan i wällnakerret, påstår det
han eij war hemma utan borto med [-]a=
port, då Dragonen warit och länt des byssa
och gått åt skogen sampt sedan bar hen=
ne hem igen.
Resolutio
TingzRätten kan dhenne gången icke fin=
na skiähl dhe instämbde fälla, men förma=
nes att taga sig till wara, det dhe icken med
slikt blifwa beträdde, utan dher dhenna Dra=
gon wijdare skulle till dhem komma, så=
som tillförende hoos dhem warit till In=
qvartering, dhen samme då fasttaga ock
hoos Länsmannen angifwa.”
* sammangång: umgänge [SAOB]
Sammanfattning: Kyrkoherden Petrus Ternander i Vrigstad lät instämma Daniel Esping och hans barn angående resterande reparationer på byggnaderna på hemmanet Nackeström, vilket de brukat sedan 1717. Nackeström hade sedan deras tillträde omvandlats till kronohemman och kyrkoherden hade därigenom fått besittningsrätten, varefter han avvisade Daniel Esping från gården. Vidare har en syn hållits och förfallet av hemmanet värderades till 105 riksdaler, som Daniel ålades att ersätta inom ett år in natura.
Kärande: Kyrkoherde Petrus Ternerus i Vrigstad (F)
Svarande: Daniel Esping i Nackeström, Fröderyd (F)
Omnämnd: Soldat Sven Danielsson, son till Daniel Esping
Omnämnd: Johan Dusaeus
Omnämnd: Avlidne Jonas Danielsson, son till Daniel Esping
Omnämnd: Johan Danielsson, son till Daniel Esping
Omnämnd: Länsman Jonas Hansson
Omnämnd: Nämndeman Bengt Månsson i Gnillinge, Vrigstad
”Probsten och kyrkioherden högEhrewördige och
höglärde Hr Magister Petrus Ternerus, låtet
instämma Daniel Esping och dess Barn
angående resterande Byggnad och repara=
tion wid Frälsehemmanet Nackeström för
dhe 7 åhren de der dehls på frijhet, dels
för skatt bodt och brukat, med mehra.
Resolutio
Emedan Daniel Espingz Son, Soldaten Swen
Danielsson, dhen 12 februarii 1717, med förra ägaren
af Nackeström Johan Duséen, ingått Contract
dett uppå dhe 4 förute Frijheetz åhren skola
ställa bemelte hemman i full Cultur, så
med huus, åker, äng, gärdesgårdar och
annat mehra, och Daniel Esping tillijka
med dess afledne Son Jonas och nu närwa=
rande Son Johan, i samma Contract trädt,
och brukat widhållet, så wähl som fördt Herr
Probsten uti en onödig widlöftigheet i det
de hoos högwälborne Herr Baron General Ma=
jor och landzhöfdingen angifwit hemma=
net för Crono och derpå fådt besittningz
rätt eller Skattelijnen, men igenom dess
Resolution dhen 15 Novembris 1722 tillbörlig
afwisning fått, sampt nu af dhe förord=
nade Synemäns, länsam [-] Jonas
Janssons och nämndemannen Bengt Måns=
sons i Gnillinge förättning, befinnes
att dhe hemmanet aldeles nedrött* ock
förfallet till 105 Riksdaler 13 1/3 öre Smt i bristfällig=
heet ifrån sig lembnat, så förelägges
Swaranderna åhr och dag att fullgiöra
reparationen in natura, men skulle dhe i med=
lertijd åstunda annan husesyn, och kun=
na dherigenom wisa bristfälligheeten icke
wara så mycken, lembnas dhem öppet
sådant fullföllja, Expenserne för[-] Herr
Probsten sig eftergifwa.”
* nedrött: rötangripet?
Sammanfattning: Komministern Petrus Torpelius instämde kvartermästaren Sven Bäckman för att ha använt andras pengar för att lösa in Torpelius från skatterättigheter i Åslatorp, trots lagmansrättens dom. Bäckman stämde i sin tur Torpelius för husröta, ej återställda gårdebrev, och skador på fastigheterna. Rätten beslutade att Torpelius inte hade rätt att bo kvar i Åslatorp och att han måste flytta nästa flyttdag. Bäckman tilläts låta sin mor använda gården. Torpelius fick tid till midsommar nästa år att reparera skador eller betala för dem. Torpelius skulle också återlämna gårdebrevet till Bäckman. Forts 1724-02-07 §9.
Kärande: komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Svarande: Kvartermästaren Sven Bäckman
Omnämnd: Anders i Rösås, Bäckaby (F)
”Comminister Ehrewördige och wällärde H Petrus
Torpelius, låtet instämma Qwartermästaren
Ehreborne och Manhafftig Swen Beckman, an=
gående det han skall taget andras penningar
och dhermed utlöst Comministren från Skatte=
rätten af åßlatorp, emot Lagmans Rättens
domb, att ingen främmande är der till
närmare, Dito för hållen husesyn emot
förlijkning, så wähl som för olaga afsägning.
och Vice Versa Qwartermästaren Beckman
låtet instämma Comministren, angående
huseröta på Åßlatorp och för gårdebrefwen
som han eij återstält, efter lagmans rättens
domb, En uppäten fälla af des hästar och
giärdes gårdens nedhuggande, I lijka måt=
to har H Comministren utwärckat Stämb=
ning på Qwartermästaren Beckman,
beträffande någon förment wåldsamheet
des huus, men samma Stämbning ne=
kas å andra sijdan lefwererad wara.
Parterne inlade å både sijdor skrifteliget
som upplästes, och ad acta lades.
Dito upplästes Lagmans Rättens förlijk=
ningz domb d 8 Septemb 1721.
Resolutio
Såsom Comminister Ehrewördige H. Per Tor=
pelius, tillstår sig icke allenna blefwit i rättan
tijd nembl. Torsdagen för midfasto Söndag
sidstlidne behörigen afsagd, utan ock lijkmä=
tigt Lagmans Rättens förlijkningz domb, Par=
terne emillan, d 2. Septemb: 1721, dhe af ho=
non för Åslatorp utlagde 60 Dlr Smt, af
Qwartermästaren Beckman återtaget,
ehuruwähl H. Torpelius 3 Dlr för annan
Skuldfordran will afräckna; altså kan
Tingz Rätten icke finna det H Commini=
ster har Skiähl påstå längre wed hem=
manet förblifwa, utan bör nästkom=
mande Fardag* afflyttia, och kan Qwar=
termästaren icke betagas* låta sin Mo=
der, som des Rusthåld i Bäckaby Ståcke=
gården försålt, detta hemman Åslatorp
åbe och låta för sig till halfnad bruka,
enär det samma till någon främ=
mande, emot förlijktningen, icke för=
sälljes.
Anbelangande huserötan, som dhen 25 Maii
sidstl. är befunnen till 17 Dlr 24 öre Smt,
deruppå wijsar H Comministren igenom
en senare besichtning, wara reparerat
till 7 Dlr Smt, och för bristen 10 Dlr 24 öre Smt,
lembnas honom tijd till midsommar
nästkommande åhr reparationen in natura
praestera, eller för det som då felar pennin=
gar betala.
Det gambla gårdebrefwret som H Comminister
tillstår sig lefwererat till Anders i rösåhs,
bör han till Qwartermästaren restituera*.
Angående skadan pa fällan anföres intet be=
wijs, hwad wåldsamheeten angår så eme=
dan qwartermästaren icke bewijses någon
Stämbning derutinnan undfått, ty kan
det måhlet nu icke upptagas, utom som
Qwarter mästaren ährbiuder sig å nästa
Ting derutinnan swara willia så blif=
wer han nu af Ting Rätten ansagd* å
första Tingzdagen sid då infinna.”
* betagas, betaga: fråntaga, förtaga, borttaga, förhindra [SAOB]
* fardag: då den som med nyttjanderätt innehar fast egendom eller lägenhet däri efter laga uppsägning är skyldig att avträda densamma, flyttdag [SAOB]
* restituera: återlämna, återställa [SAOB]
* ansagd, ansäga: meddela, tillkännagiva, kungöra, anmäla [SAOB]
Sammanfattning: Soldaten Daniel Hall i Puketorp intygade under ed att en brand som förstörde en stuga på hans soldattorp, onsdagen efter Mickelsmäss, inträffade av olyckshändelse och inte på grund av försummelse. Stugan värderades till 13 daler silvermynt, och intyget lämnades som bevis för att han skulle kunna ansöka om hjälp från brandstoden hos baronen och landshövdingen.
Omnämnd: Soldaten Daniel Hall i Puketorp, Bäckaby (F)
”Emedan Soldaten Daniel Hall för Pukatorp,
lijkmätigt 35 Capit: Byggniga Balken LL,
dock sielf sins, fylt wåda Ed, att dhen brand=
skada som sig tilldraget på en Stuga af
Pukatorps Soldatetorp, onsdagen efter Mi=
chelsmeße dagen sidstledne af Rätter wåda
och eij af försummelse, skiedt, warandes
Stugan werderad á 13 dlr Smt, altså blifwer
detta till bewijs dheröfwer lembnat, på
det om hielp af Brandstogz medlen hoos
Högwälborne Hr Baron General Major och
landzhöfdingen ödmiuk ansöckning må
giöras Kunna.”
Sammanfattning: Per Hemmingson i Knutstorp anklagade löjtnant Lars Svensson i Rulla för att ha misstänkt honom för stöld och genomsökt hans hus samt märkt hans hästars hovar, vilket gett Per ett dåligt rykte. I rätten framkom det att löjtnanten inte hade beskyllt Per för stöld utan att han och hans gårdsfolk själva hade bett om att få genomsöka hans hus. Därför kunde löjtnanten inte fällas. Per Hemmingsson och hans gårdbo befriades från ryktet, och om någon skulle sprida dessa rykten vidare utan bevis, skulle de få böta 40 mark.
Kärande: Per Hemmingsson i Knutstorp, Bäckaby (F)
Svarande: Löjtnanten Lars Svensson i Rulla, Ramkvilla (F)
”Per Hemmingson i Knutztorp, efter utwärckad stämb=
nig tilltalar Lieutnanten Edell och Manhafftig
Hr Lars Swensson i Rulla, för det Hr Lieutnanten
skall hafft honom mißtänckt för bort komne
Rofwer sampt derföre Ransackat hans huus
och märckt hans hästefötter, hwaraf Per
förmählar sig wara kommen i elackt rykte.
Resolutio
Såsom H Lieutnanten icke beskyllat eller beskyl=
lar Per Hemmingson för någre bortkomne
Rofwer, utan så af honom som des gård=
bo Blifwit anmant till Ransakan, när
han sine Rofwer sacknadt, så Kan H Lieut=
nanten i så måtto eij fällas, blifwandes
Per Hemmingson och des huus för det ut=
komne rycket befrijat, wid 40 mark Smtz
wijte, om någon dhem obewißigen det sam=
ma widare tillägger.”
Sammanfattning: Jonas Assarsson i Ramkvilla instämdes av länsman Jonas Hansson för att ha stulit ett par oxar från Per Persson i Bäckaby Södergård. Men då Jonas Assarsson ej var tillstädes vid uppropet fick han böta 1 daler smt. Forts 1724-02-07 §7.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Jonas Assarsson i Ramkvilla, Ramkvilla (F) Omnämnd: Per Persson i Bäckaby Södergård, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman Wälb: Jonas Hansson lå=
tit instämma Jonas i Ramqwilla, för det
han skall hafwa i förleden höstas stulit
ett par Oxar från Pehr i Bäckaby Sörgården, Men
som Jonas wid upropeth eij blef tillstädes
utan lopp bort, plichtar han 1 D smt.”
Sammanfattning: Jonas Assarsson i Ramkvilla instämdes av länsman Jonas Hansson för att ha stulit ett par oxar från Per Persson i Bäckaby Södergård. Jonas erkände stölden och förlikningen med Pehr. Han dömdes att återställa ett par lika goda oxar eller betala 30 daler samt plikta 90 daler. Straffet blev 15 par spö. Forts från 1724-02-07 §3.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Jonas Assarsson i Ramkvilla, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Per Persson i Bäckaby Södergård, Bäckaby (F)
”Cronones Länsman Wälb: Jonas Hansson låtet instämma
Jonas Assarsson i Ramqwilla för det han skal haf=
wa i förleden höstas stulit ett par oxar
från Pehr i Bäckaby Söregården, Dito in=
stämt Pehr i Bäckaby, som skal förlijkts med
denna Jonas, Tilståendes Jonas sin ogierning
och att han något för allhälgon mäßetijd sidstlidne
bortstulit Pehr Pehrssons oxar i Bäckaby
uti deß äng och kiört dem bort at sälja, samt
sålde dem uppe emot Bäxeda i Östra
Härad på Landswägen till en Bonde, som honom
mötte, Men hwad han heter eller war hemma
weet han icke.
Q: hwad han fick för dem. R: 30 D smt, samt sedan i åhsa Sochn
och Knutskog, kiöpte sig ett par oxar egne för
36 D Smt. Q: huru han med Per war för=
lijkt? R. Han har satt honom till säkerheet
i stället dhe oxar som han kiöpte, hwilcket Pehr
tillstår, Men Pehr påstår dess Oxar warit wärde
40 Dr och altså will anten hafwa så goda Oxar
igen, eller i Contant 40 D smt.
Resolutio
Emedan Jonas Assarsson tilstår stölden, werderades
ock samma stulne Oxar, icke Efter den dyrheet, som
nu för tijden är, utan till billigheten á 30 D
af Nämbden werderade; altså dömmes Jonas
lijkmätigt 1653 åhrs Straffordning 3 punct, at
återställa Målsagaren Ett par lijka goda Oxar
igan, jemte deß förorsakade omkåstnad, samt plichta
Tiufnadens 3 duble wärde 90 Dr, Men som han
ej orkar botun, så afstraffas han proportio=
naliter, och i anseende tll Stöldens enkla wärde,
istället för dhe å straffordningen determinerade
Gatuloppen med spöslijtning, Lijkmätigt Kongl.
Maijt:s förordning dat: 28 Mai 1713 med 15 par
Spöö 3 slag af hwart par, ståendes sedan uppen=
bara kyrkoplickt.”
Sammanfattning: Mönsterskrivaren Jonas Thelin, som fullmäktig for komminister Per Torpelius i Bäckaby, anklagar kvartermästaren Sven Beckman för förolämpningar och våld i Torpelius hem. Vittnena, Samuel Larsson och pigan Elisabet Simonsdotter, beskrev Beckmans aggressiva beteende, inklusive förolämpningar, hot, och skadegörelse av Torpelius fönster. Tingsrätten fann Beckman skyldig till att ha förolämpat Torpelius och orsakat skador på hans hus, och dömde honom att betala böter och ersätta skadorna. Beckman ålades även att ersätta Torpelius rättegångsomkostnader. Forts från 1723-10-29 §70.
Kärande: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Fullmäktig för kärande: Mönsterskrivaren Jonas Thelin
Svarande: Kvartermästaren Sven Bäckman
Vittne: Samuel Larsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Vittne: Pigan Elisabet Simonsdotter i Bäckaby ryttaretorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Ryttaren Friberg
”Uthi den wid förledne åhrs Höste Ting difererade Saak,
instälte sig å Comministerns Ehrewyrdige och
Wällärde H: Pehr Torpelii wägnar, såsom ful=
mächtig Munsterkrifwaren Wällb:de Jonas Thelin
emot qwartermästaren Manhafftig Swen Beck=
man angående Skiälsord och wåldsamheet i Hr
Comministerns Huus.
Till wittne androg Thelin Samuel Larsson i Slage=
ryd och Pijgan Elisabet Simonsdotter på Bäckaby
Ryttaretorp, emoth hwilka Bechman Exciperade
Nembligen att Samuel lärer hafwa Kanskie något
agg till honom, för det han förr tient Bechman
och Elisabet skall förr tient hoos Hr: Torpelius;
Men som deße Exceptioner eij kunna ansees för giäl=
lande, aflade dhe Eeden och wittnade:
1mo: Samuel Larsson, att dagen efter Michelsmäßo
dagen sidstlidne då Wittnet war i Åslatorp at
giöra skor åth en Pijga, kom qwartermästaren
Bechman dijt wid Middagtijden, och när han
kom in hälsade han god Morgon, Men hor[?] Prästen, hvar=
före hafwer I Kiört bort min Bonde, skulle han
ej få ärga* på min Åker här? H Pehr swarade.
Jag har ingen Bonde Kiört bort, då Beckman
sade Jo din SnufzHunder*, du har Kiört hädan
Honom, Prästen swarade: Det har fan giort
och iag icke, då Bechman med sin kiäpp åth=
skillige gånger hötte Prästen och honom utman=
te, och sedan war uthgången tilltalade han
åter i dörren och mante uth Prästen, gick än=
teligen sedan bort, Men emot affton kom igen
och då red han sittiandes på häften och hade
Pistolen ropade på Prästen och sade: Uth Hundz=
fott*, du skal anten dö eller iag ligga död på
Backen, ropade ytterligere, uth din Skurcker,
red så lijtet bort och kom åter tilbakars, samt
med Kiäppen slog sönder fönstret och skrek ett
skrikande, Men huru många rutor som gingo
sönder weet han ej, och så red han aldeles
bort.
2do: Elisabet Simonsdotter wittnade att hon ej war
tilstädes när qwartermästaren kom in, Men
sedan hörde hon qwartermästaren ropa på
Hr Pehr Snusshund, hundsfott och Skurk, och
sedan Beckman en stund warit borta, kom
han igen och bultade på Taköfsten* med en
stake samt bad Lisbet bedije Prästen gå
uth i 18 tusende, red på gården och ropade
sampt swingade för Fönstret med Pistohlen, och sedan han
en stund så redit till Fönstren, slog han omsijder
sönder det hele Cammars fönstret, så att 4 rutor
gingo sönder, och så for han dädan till häte=
boda, wijdare säjer Wittnet at hon hört H: Pehr.
så wäll som Ryttaren Frijberg säija, att Bech =
man i Onstdag skall stött H Pehr för mun
och Bröstet med kiäppen, samt såg at han
war blödig om Munnen. Samuel til-
lägger ock, at han warit i Onsdag affton
hoos H Pehr, då han sagt Beckman warit
der och stött honom, samt taget Prästhustrun
Håret, och tycktes Hr Pehr wara lijstet
swullen på Läppen.
Thelin inlade Expense Rächning på 23 dlr 16 öre
Silf:mynt.
Rresolutio
Emedan effter Wittnens utsagor in Protocolli qwar=
termästaren Beckman kallat H: Commini=
ster Torpelius, Snufzhund, skurk och hundz=
fott, samt dhe 4 ruter af deß fönster söndersla=
git, Så saakfälles han Lijkmätigt 45 Cap:
TingMåhlz[balken] för slijka oqwäde att plichta
3 gånger 3 mark Smt och jembwell Fönsterru=
torne med 8 öre Smt betala, Bötandes der ut=
öfwer för Hemsochn*, lijkmätigt 5. Cap: Eds=
örisbalken 40 mark Silf:mt, samt i Expenser till Hr
Comministera erlägga 8 mark Smt.” * ärga, ärja: köra med åder, plöja [Runeberg, SAOB]
* SnufzHunder, snufs: snörvlande, harklande [SAOB]
* hundzfott, hunsfott, hundsvott, hundsfott: yttre könsdelar av en hund av honkön. Grovt, starkt nedsättande okvädesord, använt om manlig individ; ungefär liktydigt med kräk, usling, kanalje, lymmel, fähund [SAOB]
* Taköfsten, taköfs: detsamma som takskägg; del av tak som sticker ut från yttervägg [SAOB]
* Hemsochn, hemsöka: i ond (fientlig) avsikt tränga in i ett hem [SAOB]
Sammanfattning: Förlikning angående ett gårdsköp, 1/4 skattehemman Ljunganäs Nilsgård. Min tolking är att Anders Persson sålt sin gård till Sven Esping men som sedan ångrat sig eller på annat sätt dragit sig ur. Anders lovar att ge Sven Esping 2 tunnor korn.
Kärande: Sven Esping, f.d soldat
Svarande: Anders Persson i Ljunganäs, Fröderyd (F)
”En emillan förlåfwade Soldaten Swen Esping
och Anders Pehrsson i Liunganäs instämbda
saak, om uth lösning af 1/4 Skattejord i
Liunganäs Nillsagården, tillstår Par=
terna den emillan i godo och wänlig=
heet wara förlijkt i så måtto: att
Anders låfwar gifwa 2 Tunnor korn till Swen
Esping, låfwar ok Anders skal wara
obytt för wijdare Bördeklander både
af honom ok dess anhöriga, som effter
begiäran till [-]erheet i Proto=
collet antechnas.”
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson anklagade soldaten Per Ekström och Lucia Jonsdotter i Rösås för enkelt hor (utomäktenskaplig sexuell relation). Ekström medgav att han hävdat Lucia en gång i Höreda skog, sex veckor före Mikaeli 1723, men nekade att vara far till hennes barn som föddes åtta till nio veckor för tidigt. Lucia påstod att Per hävdat henne en månad före och en månad efter Mikaeli, båda gångerna i Höreda skog, och åberopade vittnet Britta i Åslatorp. Vittnet Nils Persson i Höreda nämnde att Lucia tidigare erkänt någon annan som barnets far under förlossningen och att hon länge haft rykte om sig att vara lösaktig. Lucia nämnde fyra kvinnor som varit med henne under förlossningen. Rätten beslutade att länsmannen skulle undersöka saken noggrant och att alla inblandade samt de nämnda vittnena skulle kallas till nästa ting. Regementets major skulle också informeras så att någon från regementet kunde närvara vid nästa ting för att representera soldaten.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Soldaten Per Ekström i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Svarande: Kvinnfolket Lucia Jonsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Vittne: Pigan Brita i Åslatorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Skjutsrättaren Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Hustru Maria Danielsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Ingeborg Persdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Elisabet Persdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Hustru Helena Samuelsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
”Cronones Länsßman W:de Jonas Hansson, låtet in=
stämma Soldaten Pehr Ekström för Tåßegiärde
No 12 af Callmare Regemente och Wästra häradh
Compagnie, samt qwrinfolket Lucia Jonsdotter i Rösåhs
för enkelt hoor dem emillan, skiedt i Hörede Crono
Ramqwilla Sn, och är Barnet födt samt lijfwa,
och ehuruwäll nu ingen å Regements wägnar
är tillstädes, oansedt Soldaten tilstår sig detta för
dhes Hrr Officerare tillkjänna gifwet, Så kan
dock TingRätten ej annat än Saken sig under=
rättat giöra.
Tillståendes wäll Pehr Ekström sig en gång
hafwa häfdat Lucia och det på Höreda skog,
de dhe kommit från ett Skiördöhl, Men aldrig
mehra än den ena gången, och det 6 Wekor
för Michaëli 1723; och som Lucia födt Barn
Söndagen för Wåhrfrudagen sidstlidet, samt således
kommit 8 á 9 wekor för bitttida, nekar han
aldeles, at wara Barnafader.
Lucia säger att första gången Pehr häfdade
henne, så war det på hörda skog, wid pass
en Månad för Michäeli, och sedan en gång
en Månad der efter, äfwen på Höreda
skog, dher dhe så oförmodeligen mötte
hwar andra; Pehr nekar til det sidsta,
Men Lucia åberoper sig wittne Pijgan
Britta i Åslatorp, som det skall sedt.
SkiutsRättaren Nills Person i Höreda för=
mähler, at Lucia Lärer hafwa för Hustrår
som warit hors henne i Barnsnöden be=
kjändt något annat, och skall länge
stådt rykte på henne för löösacktigheet.
Lucia, som ej wille bekänna annat
än på Soldaten, frågades hwem som
war hoos henne i Barnsnöden?
Resp: hustru Maria Danjelsdotter, Ingeborg Persdotter,
Lisbet Pehrsdotter och Helena Samuelsdotter i
Rösåhs.
Resolutio
Länßmannen har om detta Måhl, sig nogae och
wäll att underrätte, och så wäll dhe åberopade
hustrur, som dhe, hwilka i något Måhl för [-]
Kunna berycktade wara, till nästa Ting
tillijka att instämma, så lag[-] att ock
Wällborne Hr Majoren om terminen få
Kundskap, Så lärer någon å Regements
wägnar med Soldaten sig infinna.”
Sammanfattning: Rustmästaren hr Erik Rode låter instämma Sven Danielsson i Fröset för brutet kontrakt vilket hans hustru skrivit under angående brukning av ¼ mantal i Skärsjö, Skepperstad sn. Erik Rode begär ersättning för den omkostnad och obenägenhet han hamnat i. Sven Danielsson hävdar att han varken varit nöjd eller samtyckt till detta kontrakt. Häradsrätten dömer Sven fri från kontraktet.
Kärande: Rustmästaren Erik Rode
Svarande: Sven Danielsson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Johan Åslesson
”Rustmästaren Ehreborna och Manhaftig Erick
Rode låtet instämma Sven Danjelsson
i Fröset och dess hustru det han stadt och
effter Contract emottagit 1/4dings bruk i Skiär=
skiö, men icke icke dijt flytt, hwarföre Rustmästaren
med omkåstnad och sin obenägenheet sielf
måst conservera bruket för ödesmåhl,
och för sådant nu ersättning
söker.
Resolutio
Emedan Swen Danjelsson effter Hr Rodes be=
gifwande med Eed Ehrhållet, det han aldrig
warit nögd eller samtyckt det Contract, som
hans hustru med Hr Rode dhen 5 September 1723
ingått om bruuk på 1/4ding i Skiärsiö; altså
blifwer han, för wijdare tilltahl i detta
måhl befrijad, men om Hr Rode har att
tilltahla Johan Åslasson såsom Caution*
står det honom öppet sådant lagligen anföra.”
* Caution: rättsligt förbehåll, villkor [SAOB]
Sammanfattning: Kronans befallningsman Bengt Lindberg instämde pigan Kerstin Nilsdotter i Rösås, Bäckaby, och hennes husbonde Anders, tillsammans med kyrkans sexmän i Bäckaby socken, för att ha undanhållit Kerstin från mantalsskrivning under några år. Rätten fann att Kerstin Nilsdotter var mycket ung, sjuklig och aldrig hade tjänat för lön, utan endast tagit hand om sin äldre bror och ibland varit hos Anders i Rösås. Därför beslöt rätten att inte belägga henne eller de andra inblandade med någon straff. Hon skulle inte heller belastas med mantalsskrivningens efterräkning för de två senaste åren, eftersom hon inte hade några medel att betala med.
Åklagare: Kronans befallningsman Bengt Lindberg
Svarande: Pigan Kerstin Nilsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Anders i Rösås, Bäckaby (F)
”Cronones Länssmann W:dr Bengt Lindberg, låtet
instämme Pijgan Kierstin Nillsdotter i Rös=
håhs Bäckaby Sn, samt des Huusbonde Anders
Ibm, tillijka med kyrkones SexMän i
Bäckaby Sn, angående det bemelte
Pijga i några åhr under Mantahl, skal wara
dölgd.
Resolutio.
Emedan denna instämbde Pijga befinnes wara
mycket ung, ganska siuklig, och ännu aldrig
för någon löhn tient, uten sin gambla Stohr=
Broder hafft at skiöta, då han understundom
warit hoos Anders i Rösåhs; Althe kan
Tingz Rätten icke belägga henne eller dhe öfrige
instämbda med någon plickt, icke heller för dhe
2nne förra åhren, sedan hon 15 åhr öfwerskredit,
med Mantahletz efterräkning belasta, eme=
dan hon altz intet äger at betala med.”
Sammanfattning: Daniel Andersson i Åskog har instämt komminister Petrus Torpelius för påstått hembesök och förolämpningar. Varken Torpelius eller Andersson kunde närvara på grund av förhinder. Anderssons hustru, Elin Börjesdotter, och deras måg, Nils Simonsson, vittnade att Torpelius först bad om foder till sin häst men sedan kallade Andersson för tjuv och rackare samt Elin trollpacka och rackarkona. Korpral Peter Fromberg och Jonas Torpelius, som svarade för Torpelius, hävdade att det fanns en grund för att kalla Andersson tjuv baserat på en tidigare dom från 1691 och förnekade att något hembesök skett. Tingsrätten beslutade att de inte kan avgöra detta förtalsmål eller höra vittnen förrän domkapitlet underrättas och en präst förordnas att närvara vid rättegången.
Kärande: Daniel Andersson i Åskog, Bäckaby (F)
Svarande: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Omnämnd: Ingrid Börjesdotter i Åskog, Bäckaby (F). Gift med Daniel Andersson (står Elin).
Omnämnd: Nils Simonsson. Måg till Daniel Andersson.
Vittne: Soldaten Nils Ljungkvist
Vittne: Nils Svensson i Äsprilla, Fröderyd (F)
Omnämnd: Korpral Peter Fromberg
Omnämnd: Jonas Torpelius. Son till Petrus Torpelius.
”Danjel Andersson i Åskog, låtet insämma Commi=
nistern Ehrewyrdige och Wällärde hr Peder
Torpelius, angående förment hembgång
och skiälsord.
Ehuruwäll hwarken Hr Comminister Torpelius
eller Danjel i Åskog sielfwe tillstedes äro
utan berättes att dhe begge äro opaßlige*
så androg dock Danjels hustru Elin Böriesdotter och
Måg Nills Simonson, [-] som hr Torpelius förl:e
Måndag 3 weckor sedan, och i förstone af Danjel wän=
ligen begiärde få betesfoder till sin häst, eme=
dan dhe talades wid, förmälandes ock, at han
wille hafwa in sina wätskor, föjandes här torde
wara tiufwar i gården, Men sedan dhe begynte ta=
las wid, och Danjel berättade det han snart är=
nade sig till Herrans Nattward, frågade hr Pehr
Huru han då wille med Märra, som han skulle
hugget för honom, Danjel swarade, der om äro
wij alt förlijte, begynte så hr Pehr at skiälla
Danjel för Tiuf och Rackare, samt hustrun för
Trollpacka och Rackarkohna, sedan reste han
derifrån. Åberopandes sig till Wittne Solda=
ten Nills Liungqwist och Nills Swensson i Esprilla
samt producerar några attester om sitt och des
mans wällförhållande.
Å andra sijdan för hr Pehr, swarade Corporalen
Ehreborne ah Manhafftig Petter Fromberg och
hr Torpelii Sohn Jonas Torpelius at det eij
så sammanhänger som Danjels hustru och måg
nu anföra, utan kan wäll någre ordwäx=
ling warit, så att om hr Pehr nembdt om
Tiuf, Så har han der till hafft anledning af
en Konga härad Tingzrätts domb dat:
11 Febr: 1691, hwarigenom Danjel är dömbd
för gårtiufnad*, protesterandes eljest
emot Wittnen, och förmena ingen hem=
gång wara skiedd.
Resolutio.
TingzRätten kan detta Injurie* Måhl ej upstaga
eller Wittnen afhöra, innan det hög=
wördige DombCapitlet, blifwer härom notificerat,
och någon Pradst[-] förordna, som sig jemte
hr Comministern infinna, och Ransaknin=
gar i detta Måhl bewistar.”
* opaßlige, opasslig: olägenhet, icke riktigt kry, lindrigt sjuk, krasslig [SAOB]
* gårtiufnad: troligen avses gård(tjuvnad).
* injurie: juridisk term som används om rättsfall där någon anklagas för att ha förtalat, förolämpat eller på annat sätt skadat en annan persons rykte genom ord eller handlingar [chatGPT]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson anklagade soldaten Per Ekström och kvinnfolket Lucia Jonsdotter för enkelt hor (utomäktenskaplig sexuell relation) i Höreda, Ramkvilla socken. Kapten Karl Björnberg närvarade för regementets räkning. Det fanns rykten om att Lucia hade haft relationer med andra män, men länsmannen hade inte kunnat bekräfta dessa. Vid rättegången vittnade två kvinnor, Elisabet Persdotter och Kerstin Gudmundsdotter, att Lucia under förlossningen endast pekat ut Ekström som barnafadern.
Rätten fann ingen bevisning mot någon annan än Ekström. Han erkände en gång men nekade till att vara far till barnet. Lucia påstod att hon hävdats två gånger av Ekström. Både Ekström och Lucia dömdes enligt 1653 års straffordning: Ekström till 80 daler silvermynt och Lucia till 40 daler. Eftersom de inte kunde betala böterna, dömdes de till kroppsstraff enligt förordningen från 1713. Ekström skulle få 26 par spö och Lucia 13 par ris, tre slag av varje par. Därefter skulle de stå på pliktpallen i tre söndagar och därefter genomgå offentlig skrift. Ekström ålades också att betala fyra daler silvermynt årligen tills barnet kunde försörja sig självt.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Soldaten Per Ekström i Tåssegärde, Ramkvilla (F)
Svarande: Kvinnfolket Lucia Jonsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kaptenen Karl Björnberg
Omnämnd: Skjutsrättaren i Nils Persson Höreda, Ramkvilla
Omnämnd: Korpralen Peter Fromberg
Omnämnd: Nils Hemmingsson i Rösås, Bäckaby (F)
Vittne: Hustrun Elisabet Persdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Vittne: Hustrun Kerstin Gudmundsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
”Cronones LanßMan W:e Jonas Hansson, nu som
till förra Tinget, låtet instämmma och an=
klagar Soldaten Petter Ekström för Tåssegiä=
de gifft, och qwinfolket Lucia Jonsdotter i
Rösåhs Ogifft for Enkelt hoor dem emillan,
skiedt i Höreda Crono, Ramqwilla Sn, Wa=
randes Barnet födt och i lijfwe, samt är
nu å Regements wägnar tillstädes Ca=
piteinen Wällborne Hr Carl Biörnberg
och ehuruwäll Skiutz Rättaren Nills i Höreda å
senaste Ting förmalte, at flere stå i rykte för
Lucia, Så säger dock länsman, det han eij
fådt någon beskied på flere, dock har Corpo=
ralen Petter Fromberg och Nills Hemmingsson i Röss=
åhs sig infunnet, efter som på dem skal ett
sådant sqwaller utkommet; Lucia nu
som å förra Tinget påstår, det hon med
ingen annan än med Ekström haft beställa.
Länssman framstälte dhe hustrur, som warit
hoos Lucia i Barnsnöden, hwilka efter af=
lagd Eed wittnade,
1o: Elisabet Persdotter i Rösåhs wittnar: att
hon war närwarände då Lucia födde Barn,
och stod hon på sina bara Knä, och bekiände
det Soldaten Ekström ock ingen annan henne
häfdat.
Q: om dhe frågade henne derefter? R: Ja
effter det war hum* på Nills igenom ett uth=
kommet rykte, emeden hon förr tient hoos honom,
Men Lucia betygade det Ekström allena henne
häfdat.
2o: hustru Kierstin Gudmundsdotter i Rösåhs wittnar
att hon war hoos Lucia, då hon gick och qwal=
des med Bernet, och sade åth henne så, tänk
aldrig at det går wäl, om du ej bekjänner
rätta Barnefadren, då hon hörde henne på in=
gen einen bekjänna än på Soldaten Ek=
ström.
Q: hwarföre hon så sade åth Lucia? Derföre
att ett spargement* war uthkommit på Nills
i Rösåhs, Men på Fromberg har hon ej hört
något rykte stå
Resolutio.
Emeden ingen annan öfwertygas med Lucia
hafft beställa än Soldaten Pehr Ekström, som
ock häfdan tillstår, Så Sakfälles dhe bägge
lijkmatigt 1653 åhrs Straffordning at böta
han 80 och hon 40 daler Smt, Men som ingendera
orkar botun, så afstraffas dhe i jembfö=
ring med förordningen af dhen 28 Maii 1713,
han med 26 par spöö, och hon med 13 par
Rijs, 3 slag af hwart par, ståendes sedan
hwardhera 3 Söndagar på Plichtepallen
och derefter uppenbara skrifft, till Barna=
födzlen betalar Ekström åhrligen, til des
Barnet sig sielf försörja kan 4 daler Smt.” * hum: misstanke [SAOB]
* spargement: sladder, prat [SAOB]
Sammanfattning: Korpral Peter Fromberg i Rösås stämmer hustru Maria Danielsdotter i Rösås för att ha spridit ut rykten om att han skulle begått hor med pigan Lucia Jonsdotter. Dock framkom inga bevis för att Maria spridit sådant skvaller eller på något sätt skadat Frombergs anseende. Tingsrätten friade både Fromberg och Maria från anklagelser, och Frombergs goda namn och bekräftades, samt Maria likaså befriades från skuld.
Kärande: Korpralen Peter Fromberg i Rösås, Bäckaby (F)
Svarande: Hustrun Maria Danielsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kvinnfolket Lucia Jonsdotter i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Nils Hemmingsson i Rösås, Bäckaby (F). Gift med Maria Danielsdotter.
”Corporalen Ehreborne och Manhaftige Petter From=
berg, Låtet instämma hustru Maria Danjelsdot=
ter i Rösås, för utkommit Sqwaller, som skul=
le Fromberg hafft beställa med Lööskohan Lucia
Jonsdotter, warandes ock Marias Man Nills Hem=
mingson tillstädes.
Resolutio:
Såsom intet bewijsas det Maria något Sqwaller
på fromberg utkommit, fast mindre honom
nu något ondt, hwarken i ett eller annat
Måhl tillägger, Så kan Maria ej fällas, utan
blifwer Fromberg wid sitt ährliga nampn och
oskyldigheet conserverad, som ock äfwen
maria lijkaledes.”
Sammanfattning: Maria Jakobsdotter i Hättebo, Bäckaby socken, fick beviljat 10 daler silvermynt i brandstod som ersättning för att en kölna och en badstuga brann ner på påskaftonen.
Omnämnd: Maria Jakobsdotter i Hättebo, Bäckaby (F)
”Dito för hustru Maria Jacobsdotter i Hätebo Bäcka=
by Sn Brandstod för En kiölna och Badstugu På=
skafton sidstledne afbränd, bewiljades 10 dlr Smt.”
Sammanfattning: Den före detta ryttaren Jöns Andersson förlorade i branden i Klockaregården 1709 sitt avskedsbrev och underhållsintyg. Tingsrätten utfärdade ett intyg om detta sammanhang, men de vet inte hur stort underhållet var eftersom sådana uppgifter finns hos regementsskrivaren. Tingsrätten bekräftar dock att Jöns Andersson fortfarande lever, men att han lever under knappa förhållanden och är utfattig.
Omnämnd: F.d. ryttaren Jöns Andersson i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
”Såsom TingzRätten witterligit är, sett åhr 1709 en
olyckelig wådeld öfwergick Klåckaregården i Bäc=
kaby, deräst förlåfwade Ryttaren Jöns Ander=
sson boande war och ännu wistas, under
hwilken wådeld jämbwäll des afskieds
och Pensions eller underhåldz pass betyges
upbrändt wara, Så warder öfwer detta
sammanhang Tingzbewijs lembnat. Men
huru stort underhållet der warit infört,
är TingzRätten okunnigt, utan lärer sådant
af Räkenskaperne hoos Hr Regements Skrif=
waren igenfinnas, dock betygas att den=
na Jöns Andersson ännu lefwer, och är
ganska torftig och uthfattig.”
Sammanfattning: Kornetten Johan Strömsten rapporterar om stor oordning bland grannarna i Bäckaby kyrkby, där de låter sina djur beta på åkrar och ängar utan tillstånd, vilket skadar markerna och skapar konflikter. Tingsrätten varnar dem att upphöra med denna olagliga praxis, som strider mot lag och rimlighet. Om de inte slutar, kommer de att bötfällas med 40 mark och måste ersätta skadan. Per Jönsson i Klockaregården utses som brofogde för att övervaka att ingen skada sker på gräsmarkerna.
Omnämnd: Kornetten Johan Strömsten i Bäckaby, Bäckaby (F)
Omnämnd: Förordnade brofogden Per Jönsson i Bäckaby Klockaregård, Bäckaby (F)
”Det andrager Cornetten Edell och Manhafftig
Hr Johan Strömsten, att en stor oordning
sig inwiste emillan grannar i Bäcka=
bys by, i det en dehl effter behag i olaga
tijd, både med tiudrade och eljest insläp=
pande af dheres Creatur i Åkergiärden och Ängar
hwar annan skada, så wäll som i Allmänningz
Ängarne, dher ock hwar ingierde den bästa
gräsmarken sig enskijlk till nytta, och sedan
nyttia betett med dhe andra på deras skiffte
som afstympade äro lijka fult, fördenskul
som en slijk ofred och präjudicerliget förfa=
rande, aldeles strider emodt lag och skiälig=
heten, Så blifwa wederbörande, icke alle=
na här med wällment warnade at taga sig
till wara, och ej hwarken med tiudrande
eller inslappende hwar andra praejudicera
i Åkergiärden ifrån det dhe infredade
och Sädestijden begynner, samt i Ängar
na ifrån Wallborgmässan och in till dess
åker och äng till bete allenast uppgifwes,
som och wet annnorlunda, olagliget förfarande
aldeles och här med förbiudes wid 40 mark Smts
wijte förutan skadans ersättning; Och så wijda
dhe som med Intäkten någon præjudice re=
dan giort eij sielfwa skulle sig rätte wilja
böra dhe Lagligen instämmes innan
något om deres utrifwande slutes kan
Till Brofogde förordnas Pehr Jönsson i Klåc=
karegården at hafwa upsikt att ej nå=
gon skada må skie igenom uprätande af
gräswallen.”
Sammanfattning: Karl Nilsson i Puketorp har stämt soldaten Daniel Hall för en obetald skuld avseende en kopparkittel och ett huckle. I domen erkänner Hall att han enligt en obligation från den 16 oktober 1723 är skyldig 5 daler silvermynt, som han lovat betala med sin lön. Han åberopar dock sin fattigdom. Rätten beslutar att Hall ska betala de 5 dalerna, tillsammans med rättegångs- och stämningskostnader på 24 öre silvermynt, förutsatt att han har några tillgångar.
Kärande: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Daniel Hall
”Carl Nillson i Puketorp, låtet instämma Soldaten
Daniel Hall angående en låntagen Kopparkiättel
och en Hukla.
Resolutio:
Såsom Danjel Hall tillstår sig effter utgifwen Obliga=
tion dat: 16. Octobr: 1723 wahra skyldig 5 Dlr smt, som
han af deß Löhn Låfwat betala, Men beklagar
sin stora Medellösheet, Så bör Danjel Hall sådan
5 Dlr Smt, jempte domb= och Stämbningz åenningar
24 öre Smt, så wijda någon tillgång hoos honom
finnes förnöija och betala.”
Sammanfattning: Ett grannsämjobrev lästes upp inför häradsrätten och undertecknades av bönderna i Fröset by, föranledd av en osämja dem emellan som nu bilades.
”Upplästes en grannsämje imillan åboarne i
Frösiö by till förekommade af ofred och [-]
oförätt dem emillan, som exhiberades*
och påskrefs, med förmaning till weder=
börande, at ej tillfoga hwarannan någon
oförätt.”
* exhibera: uppvisa, utlämna [SAOB]
Sammanfattning: Soldaten Sven Gudmundsson i Nackeström lät instämma Daniel Esping i Gärdeskvarn för 1 riksdaler 20 öre smt i soldatlega, 16 öre smt i vängåva samt 16 öre smt för bland annat två arbetskläder i skinn. Nämnden sade dock att detta klagomål inte hörde hemma på häradstinget utan soldaten skulle vända sig till landshövdingen.
Kärande: Soldaten Sven Gudmundsson i Nackeström i Fröderyd (F)
Svarande: Daniel Esping i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
”113. Soldaten Swen Gudmundsson för Strömmen,
låtit instämma Daniel Esping i Gierd=
esqwarn för utanstående legaomåhl ock
wängåfwa. Resolutio.
Denna saak, såsom angår legamåhl ock
wängåfwa, anstår icke TingzRätten at uptaga, utan
har Soldaten den samma hoos högwälborne
hr Baron General Major och landzhöfdingen i öd=
miukast at medtaga, förmälandes han
att på legamåhlet rester 1 Rdlr 20 öre smt på
wängåfwan 16 öre smt till Tröijekläde och
en skäppa korn, samt till släpekläder* 2 st
skin.” * Släpekläder: en indelt soldats grövre kläder att användas vid släparbete, särskilt om sådana kläder som soldaten bestods av rotehållare mot utförande av visst arbete för dennes räkning; även vardagskläder [SAOB]
Sammanfattning: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad och Per Nilsson i Hjälmåkra låtit ömsesidigt instämma varandra för ett flertal fordrade ersättningar för utgifter tillhörande deras rusthåll. Tingsrätten utsåg hovrättskommissarien Erland Limaeus att reda ut denna härva av räkningar och parterna dömdes att hålla sig till hans utslag, med vite om 20 daler smt om denna bröts.
Kärande: Nämndemannen Per Andersson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Svarande: Per Nilsson i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
Omnämnd: Daniel Esping
Omnämnd: Hovrättskommissarien Erland Limaeus
Vittne: Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Per Persson i Skepperstad, Skepperstad (F)
Omnämnd: Hustru Lisbet i Hjälmåkra, Skepperstad (F)
”Nämbdemannen Pehr Andersson i Skiepperstad, låtet instöm=
na Pehr Nillson i Hielmåkra 1o/ att upwijsa liqui=
dation* om TråtzMunderingen 2o/ för ett par Stöflar
3o/ En blå Ca[-] 4o/ En florett och Sylnarättsla 5o/
afhände Documenter wid lagmans tinget 6o/ för
det Pehr Nillsson eij skall wilja fullgiöra dess andehl
af RyttareTorpet. 7o/ att uppwijsa 1712 åhrs liqui=
dation under Danjel Espingz hand och 8o/ angående Pehr
Anderssons andehl af Tråtzhästen, som Pehr Nillsson
skall försåldt, och vice versa angående 1o/ 1712 åhrs
augmentz Ränta af Ry 3 dahler Smtz, 2o/ för det Pehr
Nillsson skall upwaktat General Munstringen
i Ekesiö och skiutzat Tråtzkijstan fram och åter
3 dahler 16 öre Smtz, 3o/ omskott hästen och kiöpt En kratz
á 20 öre Smtz, 4o/ Ett par Ullstrumpor 16 öre Smtz
5o/ 4 gångar hästsko och 4 gångar sömb 2 mark 16 öre Smtz,
6o/ wedergiäldning för bekåstnad till 3 Möten 1 i
Kallsiö och 1 i Medeltorp, samt 1 i Huleboda 4 dahler
16 öre Smtz, 7o/ Sommarbete för Ryttarehästen 1711 och
2 Compagnie Möte i Wrickstad 3 dahler Smtz. 8o/ för så
mycket som står på 1712 åhrs liquidations bekåstnader och 10o/ lefwererat
1719 till Ryttare Tråtzdrängen 18 öre Smtz och 11o/ angående
beskyldningar.
Resolutio:
Såsom Parternes twist beror på en sådan widlöfftigheet
af Räkningar i dheras Samhåld i Munderingen, Så
blifwa i anledning af 24 pt 1695 åhrs Rättegångz=
förordning, Parterne till Liquidation, dock uti alt
hwad som tillförende eij afgiordt och af dömbdt är,
förewijste, och det under håfrättsCommissarien hög=
aktad Herr Erland Limaeus, hwilken nu närwarande
denna Liquidation och utredning emot skiälig weder=
giäldning wäll sig påtaga, hafwandes Parterne
att rätta sig effter den Termin till denna liquia=
tion, som Herr Commissarienden föreläggande war=
der, och det wid 20 dahler Smtz wijte för den som
Tredskas. Imedlertid, som Pehr Nillsson in=
kallat wittne Nämbdeman Nills Börjesson i
Fröset och Pehr Persson i Skiepperstad, emot
hwilka Pehr Andersson intet jäf hade, så
aflade dhe Eeden, och sedan hwar för sig
wittnade, som följer:
1o/ Nills Börjesson i Fröset wittar: att han in=
tet weet om 1712 åhrs augmentz Räntor
af Ryd. 2o/ Om Upwaktandet wid General Munstri=
ngen och skiuzen af Tråtzkijstan, weet han ej heller.
3o/ Om skoning till hästen eller den köpte kratz
icke heller, berättandes sig icke heller weta
om något hwad som rörde den. 4.5.6 och 7 punkten
af Pehr Nillsons instämbde Måhl, men hwad
8 det som skall stå på 1712 åhrs upsatz, Så be=
tygar Nills Börjesson, at han war med när
det upskrefs i Hielmåkra 1712, och då blef hustru
Lisbet i Hielmåkra skyldig till Pehr Andersson
5 dahler 2 öre Smtz, som han ej annat minnas kan.
hustru Lisbet tilstår wäl det samma nu, men
förmehnar Pehr Andersson bör wijsa, hwad
han i proportion kastat emot samma
hennes utgifft i den liquidatinen; Pehr
Andersson upwijste Danjel Espingz attest
af samma innehåld, som Nills Börjessons
wittnesmåhl daterat 16 Januarii 1725.
Wittnet tillfrågades om han nå=
got mehra weet. Resp: Jag weet
ingenting mehra om.
2o/ Pehr Pehrsson i Skiepperstad wittnar: att han 1o/
ingen kundskap har om 1712 åhr augmentz Ränta.
2o/ Det weet han att Lisbet i Hielmåkra me=
dan hon war Enka, en gång war wid General
munstreingen i Ekesiö, och skiutzade Tråtzkijstan
fram och åter, Men weet ej om Pehr Andersson
giorde sin skyldigheet der emot eller icke.
3o/ att Lisbet skall låtet Skoo Ryttarehästen
och låtet giöra kratz, weet wittnet ej om.
4o/ om 2 par Ullstrumpor icke heller. 5o/ angående
4 st hästskor och 4 st Söm, weet han ej wijdare
om [-] hustru Lisbet låtet giöra hästskor och
Sömb, men hwad många, minns han ej, icke
heller hwad länge sedan det skiedde. 6o/
angående dhe 3nne Möten i Kallsiö, Anders=
torp och Hulebo, berättade wittnet sig ej
weta om mehr än det ena i Kallsiö
då wittnet, som då tiente i Hielmåkra
war der med Ryttaren 1713 eller 1714, men kan
dock icke rätt minnas åhretalet.
Q: huru länge det mötet påstod, och huru
lång wäg han hade dijt? Resp: allena 2
dyggn och ½ mihl war dijt. 7o/ wittnar att
1711 hade wäll Ryttarehästen Sommarbete
i Hielmåkra, men om han war der hela
Sommaren, minns han eij, Wid mötet
i Wrichstad berättar wittnet sig warit
från Hielmåkra, samt förde fourage med sig,
men mins nu ej, om Pehr Andersson war
med. 8o/ 1712 åhrs Upsats weet wit=
net icke, icke heller om något mehra har
att wittna.
Åliggandes Parterna detta för Herr Commissarien
wid liquidation upwijsa, så wäll som alla
dhe till hörige skreffter och Documenter företa,
så det [-] fullkomblig, afslutelig liquida=
tion uti alt hwad som före [-]liquide=
rat och igenom dommar slutet är, må
skie kunna.”
* liquidation, likvidation: slutuppgörelse, avräkning, räkenskaper; avräkning mellan rotehållare, kompani och soldat [SAOB] Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAABA:634 (1725) Bild 610 (AID: v331150.b610, NAD: SE/VALA/0382503)
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v331150?image=610
Ordinarie sommarting 1725
1725-05-27 §15 Lägersmål
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson låtit instämma drängen Mats Jonsson i Solkaryd och kvinnfolket Elisabet Nilsdotter i Gärdeskvarn angående lägersmål. Elisabet erkände lägersmål med Mats Jonsson, vilken nekar och istället beskyller Johan Fröberg för vilken det fanns ett rykte. Målet uppskjuts till nästa ting då även Johan Fröberg skall instämmas. Forts 1725-10-22 §29.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Drängen Mats Jonsson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Nilsdotter i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
Omnämnd: Johan (Jean) Fröberg, soldat i Slottet under Fröset, Fröderyd (F)
”Länsman W:tt Jonas Hansson, instämdbt drängen
Mattis Jonsson i Sokaryd, och qwinfolket
Elisabet Nillsdotter i Giärdesqwarn,
angående länskaläge dem emillan
bedrifwet.
Reolutio.
Efter qwinfolket Elisabet föregifwes wara
skiedt af frånwarande, och drängen Mattis
detta lägersmåhl aldeles förnekar,
ty upskiutes Saken till nästa Ting; [-]
hafwa Soldaten Jean på Slåttet och Frösetz
ägor angifwes äfwen för detta qwin=
folk wara beryktad, Så bör han
då äfwen der till instämmas.”
Sammanfattning: Hustru Elin Bengtsdotter i Åslatorp instämde komminister Petrus Torpelius för husröta på Åslatorp. Då ingen av parterna var närvarande, och endast Elins sonhustru utan fullmakt deltog, samt Torpelius hävdade att en dom från 1723 redan behandlat saken, beslutade rätten att ärendet inte kunde tas upp denna gång. Torpelius måste infinna sig vid nästa ting, med vite på 5 daler silvermynt om han uteblir, och presentera domen från 1723. Forts 1726-06-03 §10.
Kärande: Hustru Elin Bengtsdotter i Åslatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby
”hustru Elin Bengtsdotter i Åslatorp, låtet
instämma Comministern Ehrewyrdige
och Wällärde hr Petrus Torpelius i
Bäckaby by för Huseröta på hemmanet
Åslatorp.
Resolutio
Såsom ingendhera af Parterne aro när=
warande utan allena skrifteligen
inkommit, dock Elin Bengtzdotters Son=
hustru utan fullmakt tillstädes, och Hr
Comministern sig åberopar ett 1723 skal
i denna Saak om Husrötan wara
dömbt, Så kan Saken denna gången ej
uptagas, utan som H: Comministerns [-]=
ning om Charta Sigillata till hustru
Elins utwerkade Citation består af in=
tet wärde, emedan gemehne Mann och
allmoge äro derföre frija, Så bör Hr
Comministern sig på nästa Ting wid 5 Dlr
Smts wijte emot hustru Elin eller
des fullmäktige infinna, samt då den
åberopte 1723 åhrs domb förete.”
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson låtit instämma drängen Mats Jonsson i Solkaryd, soldaten Johan Fröberg i Fröset och kvinnfolket Elisabet Nilsdotter i Gärdeskvarn angående lägersmål. Elisabet erkände lägersmål med Mats Jonsson då båda tjänade i Solkaryd. Mats beskyller istället Johan Fröberg, för vilken det fanns ett rykte där Fröberg lovat att äkta henne, men detta förnekar Fröberg. Målet skjuts upp till nästa ting där Mats lovar svära sig fri från Elisabet med ed. Forts från 1725-05-27 §15. Forts 1726-02-16 §8.
Åklagare: Länsman Jonas Hansson
Svarande: Drängen Mats Jonsson i Solkaryd, Skepperstad (F)
Svarande: Soldaten Johan Fröberg i Fröset, Fröderyds (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Nilsdotter i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
Omnämnd: Kapte Karl Björnberg
Omnämnd: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
”Cronans länssman W:tt Jonas Månsson, låtet
instämma Drängen Mattes Jonsson
i Sollkaryd, ogift, och gifte Soldaten
Johan Fröberg för Fröset, såwäl som
qwinfocket Elisabet Nillsdotter i Giär=
desqwarn, angående lägersmåhl
som bemelte Lisbet bekiändt på drängen
Mattes, men Mattes förmehnar Soldaten Fröberg
wara skyldig till. Warande ock
nu tillstädes å Regementets wägnar
Capitainen Wällborne Hr Carl Biörnberg,
och skall detta lägersmåhl effter
Lisbets bekännelse skedt i Solka=
ryd Crono, Skiepperstad Sn, dher Mattes
och Lisbet tient tillsammans.
Mattes berättar det han aldeles är
frij för Lisbet, och att ryktet aldeles
stådt på Fröberg, i det han som ändå
[-] war, welat hafwa Lisbet
till hustru, och till den [-] ta=
get henne med sig. Fröberg påstår
sin oskuld och Lisbet tillägger ingen
annan än Mattes.
Tillfrågades Nämbden om dhe hört
något rykte wara på Fröberg, hwar=
till Nämbdemännan Pehr i Skiepper=
stad [-] i Fröset förmäla sig
wäll hördt talet går, men hwem
som fördt det uth, eller hwarifrån
det kommit, weta dhe ej.
Fröberg påstår det han aldrig frijat
till Lisbet, eller taget henne
någon gång med sig, Mattes til=
biuder sig Eeden att han är oskyldig.
Lisbet upwijsar Hr Comminister Petrus
Torpelii attest daterad 14 Junii 1725, det Lis=
bet då hon låg på sin barnsäng bekiändt
för honom at hon ej wetat af någon
annan barnafader än Mattes.
Resolutio.
Emedan Hr Comminister Petrus Torpelius attest lyder,
det Llisbet i sin Barnanöd på ingen an=
nan bekiänt än Mattes, och Mattes sielf
erbiuder sig Eeden, Så förelägges honom
å nästa Ting med sielf hans Eed ährhålla
dhet han ej häfdat Lisbet Nillsdotter
eller någon Kiötzlig beblandelse med
henne haft innan dhe 40 weckor, som
hon med sitt oäkta framfödda foster
hafwande warit; gitter han Eeden [-]=
git eller brister åth Eede[-], wäl Tingz=
Rätten sig då wijdare utlåta, men Frö=
berg, som Lisbet icke beskyllan, kan Tingz=
Rätten någon Edgång nu icke förelägga,
emedan icke heller några andra om=
ständigheter honom gravera* wijdare
än et tahl och rykte stådt, dock skulle
Länsmannen, några bätre skiähl
finna, bör sådant äfwen å nästa
Ting medtagas, då Mattes sin wärjes=
måhl Eed kommer at praestera.”
* gravera: besvära, betunga, tynga, belasta SAOB]
Sammanfattning: Syskonen Johan Danielsson Fröberg och Annika Danielsdotter låter stämma nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda angående flera obetalda skulder, däriband en ung kalv, ett par tyska skor samt åtta stycken utförda dagsverken. Dessutom säger Annika att hon och nämndemannens dotter skrädit råg på första stora böndagen och andra söndagar. Nämndemannen Nils Nilsson å sin sida stämmer Daniel Esping och hans barn Johan och Annika för en rad skulder, bland annat en halv tunna råg, sex skäppor säd samt tull från hans kvarn. Bland nämndens ställningstaganden till de olika skuldfordringarna, nämns att Annika skall plikta för det hon arbetat om söndagar, om hon inte kan bevisa att nämndemannen så befallit henne till det. Håkan Olofsson i Kallsjös ryttartorp vittnade att Jonas Esping, nu avliden och son till Daniel Esping, för fem år sedan vid påsktiden lånade tre skäppor korn i Huluboda för att ha som utsäde i Bråten där han tagit över bruket efter sin far.
Kärande: Johan Danielsson Fröberg, soldat
Kärande: Annika Danielsdotter i Gärdeskvarn, Fröderyd (F), syster till Johan Fröberg.
Svarande: Nils Nilsson, nämndeman i Huluboda, Fröderyd (F)
Svarande: Daniel Esping, far till kärandena.
Vittne: Håkan Olofsson i Kallsjö ryttartorp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Jonas Esping, avliden.
”Soldaten Johan Fröberg och dess Syster Annicka
Danjelsdotter i Gjärdesqwarn, låtet
instämma Nämbdemannen Nills Nillson
i Huleboda, för skuldfordran 4 R Smt.
Dito Annicka aprante låtet instämma
nämbdemannen 1: angående
En fiortondagars gammal kalf
2: Ett par tyska skor. 3: En fårskiälla
4: betalning för 8 stycken Dagwärken
5: för det Annicka skall blifwit
twungen skräda* Råg såwäll Stora Bön=
dagen som Söndagarna, res vice versa
nämbdeman låtet instämma Danjel
Esping, sampt des barn soldaten Johan
Fröberg och Annicka Danjelsdotter
1: ½ Tunna Sädeskorn, 2: för 6 skäppor
säd, 3: för En Lijn á 16 öre Smt, 4: för 30 R
Smt och 5: för det Nämbdemannen ej
skall fått mehr ähn 3 Rxr Tull af qwarnen
ifrån Juhl till [-]åhrsdagen.
Resolutio
1: hwad dhe 4 D Smt angår, såsom resterande
Kiöpeskilling på Ett par Stutar, ock Nämbdeman
tillstår sig skyldig wara, bör han betahla.
2: [-] Nämbdeman med fulla skiähl ahwika[?]
bewijsar Kalfwen wara betald, som dess
hustru fått, så bör han den samma betala
med 24 öre Smt.
3: angående Ett par Tyska skor, som Nämbdemannen
för[-] sig weta om, åligger
Annikca skaffa bätre bewijs.
4: angående fårskiällan, som nämbdemannen
lånt och påstår sig låtet laga, samt sedan
restituerat, fordras och bätre bewijs.
5: Och som Annicka tillstår sig warit hemma
och skrädt Råg första Stora Böndagen
förledet åhr, har hwilket så wäl hon,
som Nämbdemannens dotter skola giordt,
Så kommer Annicka för sin giärning
i dhet måhlet at plikta, om det
så i sanning befinnes, dock som
hon påstår sig haft der till Nämndemannens
befallning, så bör hon sådant
å nästa tig bewijsa.
Anbelangande dhe vice versa instämbde
Måhlen, så aflade Håkan Olufsson i
Kalsiö Ryttaretorp Eeden, och wittnade och
för 5 åhr sedan wid påsk lånte afl:e
Jonas Esping 3 skieppor Sädeskorn i
Huleboda at så upp med i Bråten
emedan han tog emot bruket efter sin
fader, somt låfwade derföre giöra
dagswärke, som ock sedan fick låhna
2½ skieppor, En [-] för[-] ock witnat,
at Danjel Esping bekommit.
Fördenskull 1: hwad dhe 3 skieppor korn
angår, har Nämbdemannnen att
hålla sig till afl:e Jonas Espingz
qwarlåtenskap, om något finnes
skulle, men den 2½ korn, som Annicka
nu tillstår wara [-] för
ett bord och något hörfrö*, som ej
bewijsaes [-] Nämbdemannen bekommit
bör med 2½ skieppor korn Nämbdemannen
återbetalas.
2: Beträffande dhe 6 skieppor korn, som
Nämbdemannen fordrar, och nu ej be=
wijsar, kunna honom ej godogiöras
med mindre bättre bewijs förättas.
3: Lijn á 16 öre Smt bör Danjel Esping be=
tahla, så wijda han med Eed ej ähr
hålla wäll sig den summan
icke bekommas.
4: Till dhe fordrade 20 D Smt, finnes ej något
bewijs, men Nämbdemannen förmenar*
å nästa Ting fulltyga* kunna.
5: Som nämbdemannen nu icke bewijsar
hwad Tull, som mehra kan hafwa fallet
om någon honom frånsnilat blifwit,
bewijs icke något mehra tilerkiännas.” * Skräda: sovra, rensa, avskilja [SAOB]
* Hörfrö: linfrö [SAOB]
* Förmena: ha för avsikt, ämna [SAOB]
* Fulltyga: övertygande bevisa något, styrka [SAOB]
Sammanfattning: Hejdridaren Sven Knapp har instämt följande personer för att ha försummat skallgång vid Olofsmässotid (29 juli):
Löjtnanten Lars Hesterfelt, representerad av Nils Pehrson i Höreda, som försummade sin halva gård, döms till 6 mark enligt 1664 års skogsordning.
Jon i Torp Lillgård, döms till 6 mark.
Anders i Målen, döms till 6 mark.
Nils i Svarthult, som rökte tobak under skallgången, döms till 6 mark.
Olof i Hörjesås Mellangård, som också rökte tobak, döms till 6 mark.
Kerstin i Hustruskog, som inte hade garn, döms till 6 mark.
Per Siggeson i Slageryd, som rökte tobak, döms till 6 mark.
Löjtnanten Hesterfelt, dömd i sin frånvaro, har rätt att överklaga och visa sina förhinder vid nästa ting. Övriga varnas för att visa motvillighet eller göra fler misstag.
Kärande: Hejdridaren Sven Knapp
Svarande: Löjtnanten Lars Hesterfelt i Rulla, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
Svarande: Jon i Torp Lillgård, Ramkvilla (F)
Svarande: Nils i Svarthult, Ramkvilla (F)
Svarande: Olof i Hörjesås Mellangård, Ramkvilla (F)
Svarande: Kerstin i Hustruskog, Ramkvilla (F)
Svarande: Per Siggeson i Slageryd, Bäckaby (F)
”Dito [hejdridaren Sven Knapp ] låtet instämma effterföliande för för=
summad Skallgång wid Olufzmäßetijden sidstlidne
dels före, dels effter Olufzmäßan.
Ramqwilla Sn:
Rulla H. Lieutnanten Lars Hesterfelt, bety=
gandes Nills Pehrson i Höreda, det hr Lieut=
nanten försin halfwa gård försummit, Ty
pliktar Lijkmatigt 16 pt 1664 åhrs Skogzord=
ning 6 mark Smt.
Torp Lilleg Jon pliktar 6 mark
Måhlen Anders pliktar 6 mark
Swarthult Nills, som rökt Tobak i Skallen.
pliktar 6 mark
Höresåhs Millang Oluf Do rökt Tobak pliktar 6 mark
Hustruus Skog Kierstin har inga garn pliktar 6 mark
Bäckaby Sn
Slageryd Pehr Siggeson, som rökt Tobak
pliktar 6 mark
Och som hr Lieutnanten in Contumariam
dömbd är, så äger han frijheet, enär
han om denna Domb ansagd warder
[-] till nästa Ting inſtämma,
sine förfall wijsa; och hufwudSaken
återwinna om han förmår, Men
dhe Öfrige, som dels sielfwa, dels ge=
nom fullmäcktiger närwarande
aro förmanas nu, wat ingen wijdare
motwilligheet eller förgrijpeligheet*
wijsa.”
* förgrijpeligheet, förgripa: misstag [SAOB]
Sammanfattning: Länsmannen Jonas Hansson har instämt ett fall där Jonas Torpelius från Bäckaby och Sara Nilsdotter från Broddatorp anklagas för att ha fått barn under äktenskapslöfte, trots att Sara fortfarande kan vara bunden till sin tidigare fästman, dragonen Jakob Malmgren. Fallet har skickats vidare till Kungliga Hovrätten för vidare prövning. De relevanta undersökningarna hölls den 19 juni 1727 och har skickats till högre rätt. Forts 1727-05-12 §48.
Åklagare: Länsmannen Jonas Hansson
Svarande: Jonas Torpelius i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Sara Nilsdotter i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Livdragonen Jakob Malmgren. Förut trolovad med Sara Nilsdotter.
”Den af Länßmannen W:t Jonas Hansson instämbde
Saak, emillan Jonas Torpelius i Bäckaby och
Sara Nillsdotter från Bråddatorp, Angående Bar=
neaflande under äktenskap lyste, änskiönt* Sara
icke skall wara ledig och Löös ifrån sin
förra Trolofwade Man, Lijdragoun Jacob Malm=
gren, är högl. Kongl. HåfRättens ompröfwande
understäld, och dhe i detta Måhl håldne ran=
sakningar dh 19 Junij 1727 Till högwällb:ne
Räts insände.”
* änskiönt, änskönt: likgiltigt om, även om, om också, fastän [SAOB]
Sammanfattning: Drängen Mats Jonsson i Solkaryd svär sig fri från att ha lägrat pigan Elisabet Nilsdotter, nu boende i Gärdeskvarn. Elisabet, som framfött barnet men som nu är dött, döms till böter och om hon ej kan betala dessa, ta risstraff och sedan stå en söndag på pliktpallen i kyrkan. Forts från 1725-10-22 §29.
Svarande: Drängen Mats Jonsson Solkaryd, Skepperstad (F)
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Nilsdotter i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
”Lijtmätigt TingRättens resolution dhen 22 Octob: sidslidne
instälte sig drängen Mattes Jonsson i Solkaryd,
som för begånget lägersmåhl med qwinfolket
Lisbet Nillsdotter i Giärdesqwarn är ankla=
gad, och ährböd sig den förelagde Eeden aflägga.
Resolutio.
Såsom drängen Mattes Jonsson med hand å
Book den ährbuder och förelagde Eeden, efter
föruth tingz Lag förmaning, prästerade, så blif=
wer ock han för [-] beskyllning frijkallad;
och som Länsmannen berättar, det icke någon
annan för qwinzfolket i Rykte står, Barnet
jämbwäl dödt, Så dömmes Lisbet Nillsdotter
i Giärdesqwarn efter sin [-] bekännelse
at lijkmätigt 3 Cap: giftamåhls Balken af 1694
åhrs förordning för lönskaläger skiedt i Sol?
karyd Crono, plikta 20 Marker Smt, eller i brist
af botenn afstraffas med 2 par Rijs 3 Slag
af hwart paret, och sedan at stånda En
Söndag på Pliktepallen och samma gång
absolveras*.”
* Absolvera: å Guds vägnar försäkra om syndernas förlåtelse [SAOB]
Sammanfattning: Hustru Elin Bengtsdotter i Åslatorp stämmer komminister Petrus Torpelius i Bäckaby angående husröta på en del av skattehemmanet ¼ Åslatorp. Torpelius har inte fullgjort sina åtaganden enligt en dom från 1723 och ska nu betala 10 daler 24 öre silvermynt samt 8 daler silvermynt för uteblivet byggande och reparation under ett år. Totalt ska Torpelius betala 18 daler 24 öre silvermynt plus rättegångskostnader på 5 daler silvermynt. Hustru Elin har överklagat domen inom föreskriven tid. Forts från 1725-10-22 §23.
Kärande: Hustru Elin Bengtsdotter i Åslatorp, Bäckaby (F)
Svarande: Komminister Petrus Torpelius i Bäckaby (F)
Fullmäktig för kärande: Sven Cordolin
Fullmäktig för svarande: Mönsterskrivaren Jonas Thelin
Omnämnd: Kvartermästaren Bäckman
”Uti den före instämbde Saaken, emillan hustru
Elin Bengtsdotter i Åslatorp å ena, och
Comminstern Ehrewyrdige och Wällärde
Hr Petrus Torpelius i Bäckaby å andra
sijdan, för den förra instälte sig Swen
Cordolin, och för den senare Munsterskrifwaren
Wällb:de Jonas Thelin, som fullmächter
angående husröta på 1/4 skattehemmanet
Åsslatorp.
Resolutio.
Såsom hr Comministern Thorpelius effter
1723 åhrs domb, ännu icke fullgjiort det
som då i resterande husebyggnad och repa=
ration honom påfördt och ålagt blef till 10 Dlr 24 öre Smt
så bör han det med penningar för[-] och
betala; Och som han sedan den tijden, ändå
suttet wid hemmanets bruk 1 åhr, Men alts
intet byggt och reparerat, betygandes ock Syne=
Männen, at skogen är illa ruinerad, Så pröf=
war och TingzRätten rättwijst, det hr Com=
ministern för det åhret intet för alt bör
betala 8 Dlr Smt, krävandes således 18 Dlr 24 öre
Smt tillsammans, som Hr Comministern kom=
mer erlägga, jempte Rättegångz Expenser
5 Dlr Smt, Men hwad Hr Comministern kan hafwa
effter ährhåldne dommar, af [-] qwartermä=
staren, som ock han förmana sig skiähl
hafwa, at fordra wedergiäldning, för något
åthniutet undantag, det Måhlet instämma,
ahnnat wederbörande at uthföra.
Emot denna domb, har kiärande intra fata=
lia appellerat*.”
* intra fatalia appellerat: latin, kan översättas till ”inom föreskriven tid har han/hon överklagat” eller mer löst till ”överklagat inom tidsfristen” [chatGPT]
Sammanfattning: Johan Andersson i Årset, Fröderyd, har låtit instämma sin styvfader Anders Johansson därstädes angående arv efter fadern avlidne ryttaren Anders Svensson. Johan erhåller 2/3 av fjärdedels mantal hemmanet i Årset men låter modern Elisabet Jönsdotter under sin livstid nyttja hans del i gården.
Kärande: Johan Andersson i Årset, Fröderyd (F)
Svarande: Anders Johansson, i Årset, Fröderyd (F), styvfar till Johan Andersson
Omnämnd: Anders Svensson, i Årset, Fröderyd (F), avliden far till Johan Andersson
Omnämnd: Elisabet Jönsdotter i Årset, Fröderyd (F), gift med Anders Johansson. Varit gift med Anders Svensson. Mor till Johan Andersson
Omnämnd: Nils Nilsson, i Huluboda, Fröderyd (F), nämndeman
Omnämnd: Håkan Månsson, i Flathult, Fröderyd (F), nämndeman
”§25. Johan Andersson i Åresiö, låtit instämma des Styffader Anders Johansson ibidem, angående arf efter des fader afledne Anders Swensson i Åresiö, warandes ock Anders Johanssons hustru Elisabet Jönsdotters notificerad tilstädes wara och Inwentarium beskedige. Resolutio. Ehrurwäll hustru Elisabet Jönsdotter, under äktensapet med sin förra afledne Man Anders Swensson låtit sig belägra, så förklarar dess Sohn Johan Andersson, så noga med sin Moder icke räkna wilja, eller något fult fäderne efter Lag fordra utan låter sig nöija med hälften elliest sin Moder i löösören, äskandes icke heller af henne någon Eed; förden skull, som hela Boet i löst, efter Modrens upgifwande, och Nämbdemannen Nills Nillsons i Huleboda och Håkan Månsson i Flathult wärdering, sig bestiger till 140 daler 12 öre smt, hwaraf först drages giäld och skuld efter Inventario 11 daler 8 öre smt, Så tillkommer Johan Anderssons af Resten en halfpart, som är 64 daler 18 öre smt, på hwilka 64 daler 18 öre smt, dock afräknas – föhlnunge[?]; som Johan bekommit, – således 63 daler 18 öre smt, som Johan in natura bekomma bör, af sådanna Sorter, som Inventarium utwijsar. Men hwad Skattegiorden angår, 1/4 i Åhresiö, hwarpå allena [-] 4 daler 16 öre smt, då Johans fader afled, och nu på lösöre Egendomen såsom giäld affördt är, tillkommer Johan 2/3 af, nembligen af den 1/4 som inköpt är, Til ståendes Anders Johansson, at oansedt han låtet skrifwa Kiöpebref på sitt nampn, så har han dock inga penningar betalt, och ehuruwäll Johan nu således äger 2/3 i denna fjärdingen, Så förklarar han sig dock wara nögd, at dess Moder i sin lifztijd äfwn hans dehl med sin [-] jord innehafwer och nyttiar.”
Sammanfattning: Daniel Andersson i Åskog begär intyg om brandstod för en kölna (en byggnad för torkning av spannmål) och en badstuga på hans gård som brann ned på sistlidne påskaftonen. Efter en utredning svor Daniel en ed enligt lagens krav och intygade att branden var en olycka och inte berodde på vårdslöshet. Byggnaderna värderades till 10 daler silvermynt, och han beviljades ersättning för skadan genom brandstod från häradet. Daniel uppmanades att meddela detta till högre myndighet, representerad av baronen och landshövdingen.
Omnämnd: Daniel Andersson i Åskog, Bäckaby (F)
”Såsom efter föregangen ransakning befinnes uppå
Skatt Cronohemmanet Åskog i Bäckaby Sn
En Kiöllna och Badstuga om Påska afton sidstledne
wara upbrunnen, af Åboen Danjel Andersson
Lijkmätigt 35 Cap: B:B:L:L: /:sielf sins:/ fylt wåde
Eed, at det af rätt wåda, och ej af någon
försummelse eller wangiömmo skiedt, warandes
huset, werderat till 10 dlr smt; så blifwer
honon, Brandstod af häradet till skadans uprät=
telse Nembligen 10 dlr smt bewiljad, och har han
sig med detta hoos Högwällborne Herr
Baron, General Major och Landshöfdingen i
ödmiukeet at angifwa.”
Sammanfattning: Måns Johansson i Fröset låter instämma Sven Danielsson Esping i samma gård för resterande 6 riksdaler och 8 öre smt för Svens köp av skattehemmanet och rusthållet 1/4 mantal Fröset (Västergård). Svens invändning är att det saknades ett kyller till ryttarens utrustning när köpet gjordes. Rätten dömer Sven att betala den resterande köpeskillingen, men det står honom fritt att göra en ny stämning mot Måns Johansson för ersättning av kyllret.
Kärande: Måns Johansson i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Sven Danielsson Esping i Fröset, Fröderyd (F)
”Måns Johansson i Frösiö, låtet instämma Swen
Danjelsson Ibidem, för resterande kiöpeskilling
på skattejorden 1/4 Frösiö 6 Rdlr 8 öre smt.
Resolutio.
Emedan Swen Danjelsson tillstår, att på kiö=
peskillingen för Jorden utestår 6 Rdlr 8 öre Smt,
altså bör han sådanna Sex dahler 8 öre Smt
Måns Johansson förnöija* och betala, dock lemb=
nas derimot Swen frijheet, efter laga före=
gången stämbning öfwertyga och bewijsa
Måns Johansson, at han bör anskaffa kiöller
istället för den, som eij fans wid Munder=
ingen, då kiöpet skiedde, med hwardmera
som Swen kan förmehra* sig hafwa
skiähl honom tilltahla.”
* förnöija, förnöja: ersätta, godtgöra [SAOB]
* förmehra, förmera: bestå av mera (än förut), utvidga [SAOB]
Sammanfattning: Per Bosson i Doestorp instämde drängen Hemming Persson i Knutstorp för det han kallat honom för ”Dosman”. Tvisten har blivit löst genom en förlikning och Hemming har gått med på att aldrig mer kalla Per för ”Dosman” vid vite på 40 mark silvermynt. Förlikningen godkändes och bekräftades av rätten.
Kärande: Per Bosson i Doestorp, Bäckaby (F)
Svarande: Drängen Hemming Persson i Knutstorp, Bäckaby (F)
”Den emillan Pehr Bosson i doestorp, och
drängen Hemming Pehrsson i Knutztorp
instämbde Saak, angående det att Hem=
ming kallat Pehr Dosman, är dem
emillan förlijkt, och han aldrig wijdare skall
kalla honom Dosman wid 40 mark Smts
wijte, hwilken förllijkning de tillstå, och
af Rätten bekräftas.”
Sammanfattning: Hejderidaren Sven Knapp anklagade Märta Persdotter från Solkaryd för att en skogsbrand hade spridit sig från hennes svedjebruk. Eftersom Märta erkände att branden hade spridit sig från hennes mark, även om det skedde mot hennes vilja, och detta bekräftades av grannarna, dömdes hon att böta 20 mark enligt en skogsordning från 1664. Hon skulle också ersätta markägaren för skadan. Om hon inte kunde betala böterna skulle hon straffas med spöstraff, två par ris, tre av vartdera slaget.
Kärande: Hejdridaren Sven Knapp
Svarande: Märta Persdotter i Solkaryd, Skepperstad (F)
”Hejderijdaren Wällb:de Swen Knapp, låtet in=
stämma och anklagar Merta Pehrsdotter i
Sollkaryd, för utkommen skogzeld af Fällebrän=
nande.
Resolutio
Emedan Merta Pehrsdotter tillstår, at af des
Swedjeland, dok emot hennes wilja, som gran=
narna betyga, Elden utkommet, Så Sackfälles
hon, lijkmätigt 24 punct 1664 åhrs Skogzordning
at plikta 20 mark Smt, och wedergiella Jord=
ägaren Skada effter Mätismanna* ordom,
Men om hon orkar botum, afstraffas
med 2 per Rijs, 3 slag af hart paret.”
* Mätismanna, mätisman: person som av myndighet (domstol) eller parter utsetts att uppskatta värdet av egendom, skada eller förlust [SAOB]
Sammanfattning: Anders Danielsson i Norrgården, Rösås, instämdes tillsammans med andra boende för att ha orsakat en skogsbrand. Anders erkände att han inte kunde säga om han varit ansvarig för branden, som dock inte orsakade stor skada. Han dömdes att betala 20 mark i böter enligt 1664 års skogslag och ersätta jordägaren för skadan.
Kärande: Hejdridaren Sven Knapp
Svarande: Korpralen Peter Fromberg i Rösås Södergård, Bäckaby (F)
Svarande: Soldaten Sven Granbom i Rösås Södergård, Bäckaby (F)
Svarande: Börje i Rösås Mellangård, Bäckaby (F)
Svarande: Nils i Rösås Mellangård, Bäckaby (F)
Svarande: Per i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Svarande: Sven i Rösås Norrgård, Bäckaby (F)
Svarande: Anders Danielsson i Rösås Norrgård, Bäckaby
Omnämnd: Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
”Dito låtet instämma Åboerne i Rösåhs, Cor=
poralen Manhafftig Petter Fromberg, Soldaten
Swen Granbom i Söregården och Börie sampt
Nills i Millangården, Dito Norreg: Pehr,
Swen och Anders Danjelsson, för utkommen
Skogzeld.
Resolutio.
Såsom Anders Danjelsson i Norregl. Rösåhs,
igenom Nills Pehrsson i Höreda tillstår, at
han kan hwarken neka eller jaka, med mind=
re han igenom wåda, denna Eeld utkommit,
som dock icke stor skada giort, Så sakfälldes han
effter 24 punct 1664 åhrs Stogzordning at plik=
ta 20 mark Smt, och wedergiälla Jordägaren
hafwa sedan. ”
Sammanfattning: Åborna Erik, Håkan, Jon, samt två personer vid namn Per i Gudmundsås anklagades för att ha orsakat en skogsbrand. Eftersom de påstod att de inte visste vem som hade orsakat branden och hejderidaren inte kunde presentera några ytterligare bevis, gavs de i uppdrag att fria sig själva genom ed på nästa ting. Tingsrätten skulle då ta ett vidare beslut i ärendet. Forts 1727-02-03 §73.
Kärande: Hejdridaren Sven Knapp
Svarande: Erik i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Håkan i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Jon i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Per i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Per i Gudmundsås, Bäckaby (F)
”Dito låtet instämma och anklagar Åboerne Erich,
Håkan, Jon, sampt Pehr och Pehr för utkommen
skogzeld.
Resolutio.
Såsom Åboerne i högsta påstå, at dhe eij weta
hwem som Elden utkommit, ock icke heller
häijderijderen någat wijdere skiähl andragar,
Så förelägges deße Åbrer, med sig sine
Eede å nästa Ting befrija, då TingzRätten
sig sedan wijdare utlåta will.”
Sammanfattning: Sven Esping i Fröset lät instämma Måns Johansson i samma gård för det han inte fullgjort sin del i rusthållets kostnader angående ryttarens mundering. Rättens utslag var att angående kyllret skulle man först höra Måns Johanssons far, Johan Hansson, som påstås ha haft hand om det gamla men övergivit det i Kronobergs län. Beträffande skinnkläderna, dömde rätten Måns att att ersätta Sven med 5 riksdaler smt genom att dra av detta på köpeskillingen (av gården som Sven köpt av honom). Beträffande övriga persedlar, däribland hästskor, hårpung och väsklås, dömdes Måns att ersätta för dessa. Måns dömdes därutöver att ersätta Sven Esping 1 riksdaler 16 öre smt i rättegångskostnader.
Kärande: Sven Esping i Fröset Västergård, Fröderyd (F)
Svarande: Måns Johansson i Fröset Västergård, Fröderyd (F)
Omnämnd: Johan Hansson i Fröset, Fröderyd (F), far till Måns Johansson.
”Swen Esping låtet instämma sin gårdboe Måns
Johansson i Frösiö, angående det han icke fullgiordt
det som fattas på Munderingen, såsom Skinkläder,
kiöller* och annat, som bör skaffas.
Resolutio.
Hwad kiölleren angår, Så emedan Måns Johanssons
fader Johan Hansson i Frösiö påstås
den gambla kiölleren, som wid Rusthållet
warit, innan han det samma öfwergaf
bortsatt, uti Cronobergs lähn, så bör han här=
utinnan höras. Beträffande Skinkläderna förenas
parterna att Swen Esping derföre för 1/4 afdrager
5 Riksdaler Smt på den resterande kiöpeskillingen, och han
således för Skinkläderna answarig är. Men
Måns Johanssons dehl uti Skospänne, Spring[?],
stämmenåhl, Måhlhuus[?], Tornarne[?], hårpung,
hästskor och 3 gånger Söm, Wäskelåsen, kommer
han sielf at anskaffa [-] före.
Betalandes Måns i Rättegång Expenser till
Esping 1 Rdlr? 16 – Smt.” * Kiöller: kyller; är en rock av sämskat älgskinn eller annat skinn utan knappar men med hyskor för att inte nöta mot ryttaren under harnesket. [https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyller]
Sammanfattning: Samtliga bönder i Slageryd Övergård, Sven Svensson, Jon Månsson Slagman och Simon Abrahamsson samt Nills Bosson i Hättebo instämmer korpralen, manhaftige Peter Fromberg i Rösås, för att han inte gjort sin del i reparationerna på soldattorpet. För denna försummelse har de vid senaste tinget blivit bötfällda. De kärande rotebönderna hade gjord sin del, nämligen fällt träd i skogen, kört fram det samt huggit timret och byggt upp en lada och fähus som hade varit alldeles ruttna. Tingsrätten dömer Peter Fromberg att ersätta de kärande bönderna för böterna på senaste tinget samt att ersätta dem för reparationerna på torpet motsvarande hans andel.
Kärande: Sven Svensson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Kärande: Jon Månsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Kärande: Simon Abrahamsson i Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
Kärande: Nils Bosson i Hättebo, Bäckaby (F)
Svarande: Peter Fromberg, korpral i Rösås, Bäckaby (F)
Omnämnd: Daniel Kettner, löjtnant
Omnämnd: Håkan Matsson i Backen, Bäckaby (F)
Omnämnd: Sven Duva i Paddingetorp, Bäckaby (F)
Omnämnd: Maria, hustru i Hättebo, Bäckaby (F)
”§65 Samptliga åboarna i Slageryd Öfregård, Swen Swensson, Jon Månsson och Simon Abrahamsson sampt Nills Bosson i Hättebo, låtit instämma Corporalen Manhaftige Petter Fromberg i Rösåhs för det han icke skall goirdt sin byggniad wid SoldateTorpet, hwarigenom dhe för dess försummelse äro wid sidsta Ting till böter sakfälta. Resolutio: Det upwijsa Slagerydz åboar, så wäll som Nills i Hättebo, Lieutnantens Edell och Manhaftig herr Danjel Kiettners attest daterad 29 Januarii 1727, at då han den tijden effter ordres synte Torpen, blef Soldate Torpet emillan Roten dhet, effter dhe eij kunde blifwa samhälliga*, och påtog sig den halfwa Roten, ladan och fähuset, som aldeles war nederrätta?, at ånyo upbygga, och den andra halfwa Roten skulle reparera och Byga med Boden för sin dehl förswara, jämwäll attest daterat 29 Januarij 1727 af Håkan Mattsson på Baken och Swen Dufwa för Paddingetorp, dess hustrus Maria i Hätttebo, allena kostat och upbyggt Boden, hwartill dhe hugget Timmer, kiört fram och uphugget, samt giort aldeles färdig för befallning, förmodandes kiärandena, det dhe för den ådömbda glekten?, måtte blifwa befrijade, som således sin skyldighet giort; Fördenskull ehuruwäll Corporalen Fromberg påstår, som sig heller å andra sijdan nekas, icke warit tillstädes wid dehlingen, men alt sedermehra dock ingen behörig tahlan derpå giordt, utan wid sidsta Synen äfwenledes** frånwarit, samt icke wijsar sig någon reparation wid Torpet, hwarken på Stugan eller dhe andra husen sedan förra Synen giordt; då kan Tingsrätten icke frijkalla honom, med mindre han bör ersättja Kiäranderna dheras andehlar, af dhe dem ålagda Wijtesböter; effter som betygas det dhe, öfriga husen upbyggt och förfärdigat, kommenderas Corporalen äfwen för sin portion af Torpetz byggnad och reparation at swara hwareffter behörig dehlning Roten emillan, sin så påstås, – käran. Fromberg intra fatalia appellerat.”
* Samhälliga; enighet, överens [SAOB].
* Äfwenledes; likaså, tillika.
Sammanfattning: Hejderidaren Sven Knapp hade instämt åborna Erik, Håkan, Jon samt två personer vid namn Per i Gudmundsås till tinget med anledning av en skogsbrand. Eftersom åborna, i enlighet med beslutet från tinget den 28 oktober 1726, avlade den pålagda ed som bevis på sin oskuld. Hejderidaren tillstod att ingen fälla varit nära där skogsbranden stått, varför tingsrätten fann det rimligt att helt frikänna åborna. Forts från 1726-10-28 §106.
Kärande: Hejdridaren Sven Knapp
Svarande: Åbon Erik i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Åbon Håkan i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Åbon Jon i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Åbon Per i Gudmundsås, Bäckaby (F)
Svarande: Åbon Per i Gudmundsås, Bäckaby (F)
”Häijderijderen Wällb:de Swen Knapp, låtet in=
stämma Åboerne, Erich, Håkan, Jon, samt
Pehr och Pehr i Gummenåhs, i anledning af
TingzRättens Resolution å senaste Ting ang:de
skogeld.
Resolutio.
Såsom Swaranderne nu följe af Tingz Rättens
Resolution å senaste Ting dh. 28. Octobr 1726, er=
biuda sig med hand å Book praestera den
pålagde befrijelse Eeden i detta Måhl, Men
Heijderijdaren den samma dem upgifwer
det TingzRätten äfwen fant skiäligt, hälst
häijderijdaren sielf tillstår och eljest betyges,
det ingen fälla den Platzen när warit, som
Elden tijmat, at således igenom slikt någon Eld
utkommit; Altså warda Swaranderne härutinnan
aldeles frijeförklarade.”
Sammanfattning: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda har låtit instämma Olof Svensson i Gärdeskvarn för ett fördärvat kvarnhjul, ej återlämnde delar till kvarnhjulet, för saknade bräder, timmer och en bjälke och annat. Sammanlagt anförde Nils åtta punkter emot Olof. Vittnena Sven Svensson i Fröset och Håkan Olofsson Kallsjö hördes och nämnde bland annat att mjölnaren Daniel Esping använt och tagit en del av det saknade materialet. Olof friades för bräderna och bjälken, men i övrigt sköts målet upp där man bland annat ansåg syn på kvarnen vara nödvändig.
Kärande: Nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, Fröderyd (F)
Svarande: Olof Svensson i Gärdeskvarn, Fröderyd (F)
Vittne: Sven Svensson i Fröset, Fröderyd (F)
Vittne: Håkan Olofsson i Kallsjö ryttaretorp, Fröderyd (F)
Omnämnd: Mjölnaren Daniel Esping
Omnämnd: Majoren Per Stålhammar
”Nämbdemannen Nills Nillsson i Huleboda, låtet
instämma Oluf Swensson i Giärdesqwarn,
1o/ för den qwarnsteen, som han hafwer för=
derfwat, 2o/ för det han intet will återlemb=
na Nills Dobbarne* och ringarne på Ett qwarn=
hiule, samt Ett huggjern och en lås. 3o/ En Togst*
Sågebräder och 1½ Togst Timber. 4o/ för En
Biälke till En Axell. 5o/ för En dahler Silfwermyntz
som resterar på Skatten. 6o/ för En Lije. 7o/ för
Städia och 8 dagwärke effter Contract i 2 åhr.
8o/ för En qwarnhoo.
Till Wittne andrager Nämbdeman Nills Nillsson,
Swen Swensson i Fröset och Håkon Olufsson
i Wallsiö Ryttaretorp, Emot hwilka icke
något jiäf anföres dessföre aflade dhe Eed
med hwad [-], och dhereffter wittnade:
1o: Swen Swensson i Fröset: att när han
af flytta detta hemman af Oluf det till=
trädde, war Nämbdemannens qwarnsteen
itu sprucken och En Jernhiuhl satt om honom
warandes stenen myket sleten, men hwad
steenen sedermera wederfaret, det weet
han icke, dubbarne, Ringarne, huggjern
och låsen, har Oluf emottaget. Sågebrä=
den och Timbret blefwo så många qwar
effter honom, som han emottaget, undan=
tagandes dhe, Nämbdeman låtet afhämpta.
Biälken säger wittnet, blef effter honom,
hwaraf Daniel Esping något lagat,
men hwad han sedermehr blifwit nedfa=
ren, weet han intet. Angående
dhe öfrige Måhlen weet han ei heller
något om.
2o/ Håkan Olufsson i Kallsiö Ryttaretorp wit=
nar om qwarnsteen, att så länge
hohlen satt om honom, gick han an, fast
stenen war spruken, dubbarne af ståhl=
spenna lembnade Wittnet effer sigh
till Esping, Bräder och Timber låg
der wäll, men hwad myket, weet han
intet, Biälken låg der uphuggen till axel
till en hiuhlqwarn, men icke har han
sedt Oluf förstördt honom, och qwarn=
hoen ähr änne i behåld. Mehr har
intet at wittne.
Resolutio:
1o: angående qwarnsteenen, så kan TingzRätten
icke derom något slut giöra, innan Steenen
synt och besiktigad blifwer, hwarföre Oluf
Swensson icke kan undgå blifwa mehra[-]=
häst han tillstår, at hafwa Jiernhiuhlen af
den samma lagat, deraf Steenen blifwidt
förk[-], och det innan Nämbdemannens likade
bud effter samma hiohl.
2o: Beträffande Dobben, ringarne, qwarnhiuhl,
huggjern och låås, hwaraf en dehl i behåld
är, Så finner TingzRätten nödigt, afhöra Möl=
naren Esping, som för Oluf warit, hwar=
wid som Oluf påstår, at denna redskap,
skall wara uti det [-] inbegrepet,
som Majoren Wällorne Herr Pehr Ståhlham=
mar, Nämbdeman betalt före, bör också
Herr Majoren i detta Måhl höras.
3o: Widkommande Bräderne och Bielkarne, Så
emedan Nämbdeman icke bewijsar, hwad
många Bräder och Ståkar der warit,
icke heller at Oluf deraf förstördt,
Så blifwer Oluf derföre frijkänd.
4o: Biälken angående, finner TingsRätten
onödigt att der om höra Esping, emedan
wittnet Swen Swensson i Fröset bety=
gat, att något af Ståken uti Espingz Tijd
är aftaget.
5o: anbelangande 1 dahler Smt resterande Skatt,
för sidsta åhret, Så tillstår wäll Nämbdeman at
han undfått 6 dahler Smt, men dhess Ena dahler på=
står Oluf, at Nämbdemans hustru af honom
emottaget, som honom åligger medskiähl och
wittnes bewijsa, såwijda han mindre icke
will den summa betala.
6: Lijen angående, tillstår Oluf den samma af
Nämbdeman hafwa emottaget, men till
Esping lembnat, Så åligger Oluf med öre
Smtz, Nämbdeman ersättia och betala.
7: för 2nne åhrs Städia och 8 dagwärken, effter
Contract; och som Oluf nekar til sådant
Conract, Så åligger Nämbdeman, samma
bewijsa.
8: för qwarnhoen, som Oluf tillstår i be=
håld wara, Så är der med lijka [-]baka [-]
[-], som dhe öfriga qwarnSakerna, at
Wällborne Hr Major Ståhlhammar der
öfwer höras bör. Expenserne upstäl=
les tills fullkombliget slut i Saken
blifwer.”
* Dobbarna, dubb: tapp, plugg av cylindrisk eller konisk form som användes till att hopfästa eller fasthålla föremål till stöd för axel i roterande del; ändtapp på stödaxel [SAOB]
* Togh?: tjog?
Sammanfattning: Ärendet om äktenskapet mellan Jonas Torpelius och Sara Nilsdotter har skickats till Kungliga Hovrätten för godkännande. Sara var tidigare trolovad med dragonen Jacob Malmgren år 1719, och tre lysningar ägde rum, men vigseln kunde inte fullbordas på grund av regementets bortmarsch. Eftersom det inte finns någon information om Malmgrens liv eller död, har ärendet skickats vidare den 19 juni 1727 för vidare beslut. Forts från 1726-02-16 §6.
Omnämnd: Jonas Torpelius
Omnämnd: Sara Nilsdotter i Broddatorp, Ramkvilla (F)
Omnämnd: Dragonen Jakob Malmgren
”Angående det emillan Jonas Torpelius af Sara
Nillsdotter i Bråddatorp åstundade äktenskap,
är Högl: Kongl. Håf Rattens Höggunstige godtfin=
nande understalt, emedan Sara Ao 1719 af Drag=
gonnen Jacob Malmgren blifwit under äkten=
skap löstte behöfiren, hwarpå 3ne Lyssningar
för dem skiedt, Men wigselen förmedelst
Regementets bortmarche eij fullbordad,
och ingen underrättelse kunnat ährhållas om
Malmgren är i lijfwe ell: eij, warandes
insändt dh. 19 Juni 1727.”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken beviljades brandstod för vådeld som inträffade den 11 december 1728. Branden förstörde en kölna (en torkbyggnad) och en bastu, vilka tillsammans värderades till 20 daler silvermynt. Då det konstaterades att branden orsakades av en olycka, beviljades Per Nilsson ekonomiskt stöd från häradet. Han uppmanades att anmäla detta till den högvälborne baronen, generalmajoren och landshövdingen i ödmjukhet.
Omnämnd: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
”Per Nilsson i Fogelleken likmätigt
35 Cap B:B: L:L: fylte wåda eld, at then brand
skada som sig tilldraget dh 11 Dec: 1728 på en kjöl=
na á 12 ahlnars längd och 10 dito bred samt en Bad=
stugu therhos af rätter wåda skiedt, warandes
hulpen tillsammans wärderade för 20 Dör Smt;
Ty warder honom branstod af häradet bewilljat,
Och han sig med thetta hos högwällbor=
ne hr Baron Gen: Maj: och Lanzshöfdingen i
ödmiukhet at anmäla.”
Sammanfattning: Samuel Larsson i Slageryd stämde sin granne Hemming Nilsson och hans hustru Elin för att ha låtit 10 daler försvinna på Vetlanda marknaden och vägrade ersätta förlusten. Tingsrätten beslutade dock att eftersom Samuel inte kunde bevisa att han hade lämnat pengarna till Hemming eller hans hustru, kunde de inte hållas ansvariga för de försvunna pengarna. Domstolen kunde inte kräva dem på ersättning utan bättre bevis.
Kärande: Samuel Larsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Hemming Nilsson i Slageryd, Bäckaby (F)
Svarande: Elin i Slageryd, Bäckaby (F). Gift med Hemming Nilsson.
”Samuel Larsson i Slageryd låtet in=
stämma sin gårdbo Hemming Nilsson
och hans hustru Elin, för thet låtet förkom=
ma penningar 10 daler Smt för honom på
hwetlanna marknad och intet något af
skadeståndet undergälla willja.
Resolutio.
Emedan Samuel Larsson icke kan be=
wisa, at han aförtrt sina penningar til
Hemming eller thes hustru, at wara honom
therföre answariga, Altså kan Tingz Rätten
eij pålägga them samma bortstulne pen=
ningaar betala, med mindre bättre skiäl
och bewis företas.”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken instämde Hans Andersson i Bråten, hans hustru och barn, för att deras boskap hade orsakat skada på hans rågfälla. Ärendet sköts upp tills käranden, Per Nilsson, kunde närvara vid rättegången. Forts 1729-10-24 §34.
Kärande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Hans Andersson i Bråten, Bäckaby (F)
”Per Nilsson i Fogelleken låtet instäm=
ma Hans Andersson i Bråten, samt thes
hustru och barn, angående ofred på en Rågfälla
af theras boskap. Saken upställes till käranden
tillstädes kommer.”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken instämde Hans Andersson i Bråten, hans hustru Sara och deras tre barn för att deras boskap ska ha förstört Pers rågfälla och för att Hans hotat att Per inte skulle få någon nytta av sina rågfällor. Hans Andersson stämde i sin tur Per för falska anklagelser och kostnader. Per berättade att Hans hade hotat honom och att hans hustru inte hade betalat tillbaka ett lån av salt. Hans Andersson var sjuk och företräddes av en korpral, men tinget beslutade att Hans, hans hustru och deras äldsta barn personligen måste närvara vid nästa ting för att saken skulle kunna avgöras. Forts från 1729-10-24 §32, forts 1730-02-11 §28.
Kärande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Hans Andersson i Bråten, Bäckaby (F)
Svarande: Sara i Bråten, Bäckaby (F). Gift med Hans Andersson.
Fullmäktig för svarande: Korpralen Malmberg
”Per Nilson i Fogelleken låtet instämma
Hans Andersson i Bråten, hans hustru Sara
och 3ne äkta barn, ang:de thet hans boskap
skall förderfwat Pers Rågfälla och för det Hans
hotat Per förl: wåras, at eij skola få godt af
sine Rågfällor, samt för brutet wite 10 Dlr Smt
Och vice versa Hans Anderßon utwärkat
stemning på Per Nilßon, ang:de ohemull
beskylning och Expenser.
Per Nilßon berättar, at Hans förl. Wåras
först slaget näfwen i bordet och swuret, at
Pär aldrig skulle hafwa godt af sine fäller,
och sedan har thes hustru begjärt af Pers
hustru någet korn, at alt skulle blifwa
wäl theras männer emellan, och utlåtet
sig, at en torde så fällerne och giärde och
en annan skjära. Kornet fick hon wäll
icke, men länte 12 lt Salt, som eij är be=
talt, fast thet ofta är krafft. Och nu i
höst, när en fälla, som Per hade långt ut i
skogen skulle skjäras, war säden upäten och
stafwarne ut åt bråten upryckte och gier=
des gården nedlagd, hwilket Per i Fogelleken
låtet besichtiga, då intet läge finndts i
fällan, så at skadan eij är skjedd af markfä[?].
Corporalen Malmberg, som är för Swaranden
närwarande, förmaler at han är siuk.
Per i fogelleken säger at om det woro till
Giästabud, så woro Hans intet siuk, utan
då kan han dricka så mycket som twå.
Utwisandes Parterne åtskillige attester, som uplästes.
Resolutio.
Thet har wäl Hans i Bråten för sig in=
stält Corporalen Malmberg, medelst thet Hans
berättas wara siuk; Men som Tingz Rätten-
finner skjäligt till en säker underrättelse
om Saken, thet bem:te Hans thes hustru och
älsta barn i egna personer böra till städes
wara, Så upställes Saken till nästa Ting,
da the sig infinna skola.”
Sammanfattning: Kyrkoherden Johan Krok, tillsammans med häradsnämnden och tingets allmoge, intygade att Märit Josefsdotter i Puketorp, som är 80 år gammal, och hennes man, som är 85 år, inte längre kan arbeta och har varit utan bruk i tre år. Därför föreslås att paret ska befrias från att betala mantalsskatt, och detta förslag ska skickas vidare till landshövdingen för beslut.
Omnämnd: Kyrkoherden Johan Krok i Fröderyd (F)
Omnämnd: Karl Nilsson i Puketorp, Bäckaby (F). 85 år.
Omnämnd: Märit Josefsdotter i Puketorp, Bäckaby. Gift med Karl Nilsson, 80 år. Står Johansdotter.
”Uppå Kyrkoherdens Ehrewördige och höglärde hr Johan
Kroks skrifftel: och härads Nembds samt Tingz Allmo=
ges mundtelige intygande, befinnes Carl Nilßons
gambla hustru i Puketorp Märit Johansdotter på
3 åhrs tid med sin utgamble Man suttit utan bruk
warandes hon 80 och thes man 85 åhr gambla,
samt intet Mantahl nu mehra för tiena kunna,
och således ifrån Mantahls ärlaggende skähligen
synes böra befrias, som till högwällborne hr Ba=
ron General Major och Landz höfdingens nådgun=
stige förordnande hemställas.”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken instämde återigen Hans Andersson i Bråten, hans hustru Sara och deras äldsta barn, angående skador som deras boskap ska ha orsakat på Pers rågfälla, samt för hot och intrång på Pers mark. Ett vittne, nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda, bekräftade att fällan var alldeles uppäten, gärdesgården var nedriven och att Bråtens boskap var den enda som funnits i området. Hans Andersson förnekade anklagelserna och erbjöd sig att avlägga en ed för att bevisa att varken han, hans hustru, deras barn eller någon annan med deras vetskap hade orsakat skadan. Tinget beslutade att Hans och hans hustru vid nästa ting måste svära denna ed, varefter domstolen skulle ta ett slutgiltigt beslut i ärendet. Forts från 1729-10-24 §34, forts 1730-06-15 §56.
Kärande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Hans Andersson i Bråten, Bäckaby (F). Gift med Sara.
Omnämnd: Hustru Sara i Bråten. Gift med Hans Andersson.
Omnämnd: Prosten Andreas Boman i Fröderyd (F)
Omnämnd: Malin Hansdotter i Bråten, Bäckaby (F). Äldsta dotter till Hans Andersson.
”Per Nilßon i Fogelleken effter TingzRättens Resolu=
tion å senaste Ting, instälte sig emodt Hans An=
derßon i Bråten des hustru Sara och Äldsta
Barnen, beträffande det Hans Anderßons Bo=
skap skolat förderfwat Pers Rogfälla, och för
det Hans om Wåren förledet åhr, skall hottet Per eij
så godt af sina Rogfäller. Dito för wites brott,
Item för thet Hans skall gådt uppå Pers häfd och
huggit fälle, så wäll som eij comparerat wid Tin=
get tillförende, Och Vice versa Hans Andersson
emot Per för ohemull beskyllning och Expenser.
Nembdeman Nils Nilsson i Huleboda berättar, att
ingen Boskap warit på den skogen, som fällan lig=
ger på, mehr än Bråtens Boskap, men fällan aldeles
warit upäten, dock syntes ingen läga effter nå=
got fel, utan Gierdesgården warit nederrifwen
och Stafwarne updragne, på norre sijdan, litet
i Öster om Fällen, när in till Skogzholmen
wid en stor Slättmarck, såsom ock att Per sagt
till Hans wid fällan, att han lärer blifwa nöd=
sakad att stämma honom, emedan tillförende
honom undsagt, att intet skola få nytta af
någon fälla, då Hans sade det intet war den
fällan, det ock Hans widergick.
Hans yttrade sig, det Per alla sina daga med
osanning farit, som Per bad till Protocolls flyta
måtte.
Per säger det Hanses hustru när hon warit skyl=
dig Probsten Bohman 2 Skp säd, har hon
länt sig 1 Skp hafre och den med en Sk. korn.
upblandat och samma Säd fört till Probsten Bo=
man i Tijonde, och sedermer sig deraf för Pehr
berömt att hon på det sättet narrat Prob=
sten. Som Hans bad måtte inprotocolle=
ras.
Hans Anderßon i Bråten framstälte sin äl=
sta dotter Malin Hansdotter, som på det hög=
sta påstår intet fä släpt in uti Pers fälla
eij heller wet om någen släpt thit något.
Hans Anderßon till biuder sig Eden gå att
Hwarken med hans eller hans hustrus we=
tenskap och stämplingar hans boskap wa=
rit uti Pers fälla. Hans säger
att Per intet altid gådt hijt till Tinget på
wackert wis, hwilket Per begiärer måtte
till Protocolls föras.
Resolutio.
Emedan de omständigheter Hans Anderßon och
des hus gravera att Hans hotat Per, som och at
nedrifningen af fällegiardes gården effter
Nembdemans Nils Nilssons i Hulebo intygan=
de syns så föreweta*, som det för Bråtens
Boskap skiedt; Altså förelägges Hans Anders=
sen och des hustru, att å nästa Ting med
sielf sine ede Ährhålla, det hwarken de
sielfwa eller igenom Theres Barn eller andra om
Fälle gierdesgårdens nedrifwande bestält eller der=
om kundskap haft, att slik skada grannen Tillfogas
skulle, hwareffter, så fram de denna Eed gitte prae=
stera eller icke TingzRätten sig widare utlåta will.”
*föreweta, föreveta: förhöra sig om något, taga reda på något [SAOB]
Sammanfattning: Krymplingen Cecilia Gabrielsdotter från Gummestorp dömdes till döden den 26 September för blodskam med hennes styfader, Lars Mattsson. Domen har skickats in till Göta hovrätt den 2 oktober för omprövning. Forts 1730-09-26 §1.
Svarande: Lars Matsson i Gummestorp, Malmbäck (F), styvfader till Cecilia
Svarande: Cecilia Gabrielsdotter i Gummestorp, Malmbäck (F)
Svarande: Skräddaren Jon Matsson i Ekelsjö, Bringetofta (F), bror till Lars Matsson.
”Anno 1730 dhen 22 April, till Underdån
Ödmiukste följe af Kongl: Maij:tz och Rik=
sens högloflige Giötha hoffRätts Constituto=
rial för Underteknad Extra Ordinarie
dommare, dat: 2 April sidstledne, samt
högwällborne herr Baron General Major
och Lands höfdingens Brefwer af dhen 17,
19 och 23 Martii, blef Extra ordinarie
Ting företaget uti Wästra härad och
Giästgifwaregården Ryd. 1/ Öfwer Lars
Mattsson i Gummestorp och dess Stiuf
dotter, krymplingen Sisilia Gabriels=
dotter, angående tilltänkt Blod=
skam dem emillan; hwaruti Larses
Broder Skräddaren Jon Mattsson
förmenes dehlacktighet hafwa.
[2 och 3 utelämnat]
hwarefter uplästes högloflige Kongl: hof=
Rättens Constitutorial för Underteck=
nad daterad 2 April 1730, samt högwäll=
borne herr Baron General Major
och Landzhöfdingens owannembde
brefwer, hwareffter detta Extra
Ordinarie Ting, kommer att hållas och
företogz:
1) Ransakning uti Blodskamsaken emillan Lars
Mattsson i Gummestorp och Krymplingen
Sicilia Gabrielsdotter, hwilken Ransakning till
lika med Extra ordinarie TingzRättens dödz=
domb för Cicilia dat: 26 Septembris 1730, till Kongl:
Maij:tz och Riksens högloflige Giötha hoffRätts
högrättwisa ompröfwande dhen 2 Octobris derpå föl=
jande insänd är.”
Sammanfattning: Mönsterskrivaren Jonas Hultsten låter instämma åtskilliga rusthållare som ej betalat krigsmanshuspenningar, sventjänarekontribution eller försummat möten.
Angående Nr 106 Fröset: Sven Danielsson har köpt 1/4 av Måns Johansson och 1/4 av prosten Petrus Ternerus. Måns Johansson berättas bo i Hultatorp i Fröderyds socken och har inga tillgångar.
Angående Nr 123 Bäckaby: Per Persson har fått 1/4 med sin hustru.
Angående Nr 124 Bäckaby Stockagård: Änkan Elin Bengtsdotter har sålt gården och är nu avliden. Anders Danielsson har fått 1/4 med sin hustru. Johan Johansson har fått 1/4 med sin hustru.
Kärande: Mönsterskrivaren Jonas Hultsten
Svarande: Sven Danielsson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Sven Bruse, sventjänare i Fröset, Fröderyd (F)
Svarande: Måns Johansson i Fröset, Fröderyd (F)
Omnämnd: Häradsprosten Petrus Ternerus i Vrigstad (F)
Svarande: Per Persson i Bäckaby, Bäckaby (F)
Svarande: Elin Bengtsdotter, änka i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Svarande: Anders Danielsson i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
Omnämnd: Mönsterskrivaren Karl Gustav Sundling
Omnämnd: Regementsskrivare Hagelsten
”Munsterskrifwaren Wälbetrodde Jonas Hultsten
låtet instämma åtskilliga Rusthål=
lare här i häradet för innestående krigz=
manshus penningar, Swentienare Contri=
bution samt mötens försummelse, nembl:n”
[i det följande återges valda delar]
”N 106 Fröset Swen Danielsson köipt 1/4 af
Måns Johansson .. 2
Dito 1/4 af Hr Probsten Ternerus* ..2
Avancementz penningar för Swen=
tienaren Swen Bruse 16 öre? smt.
Swen Danielsson pliktar för Tredska 3 marker
och dömmes in Contumaciam* att betala
skulden 4 Rdlr? Smt, dock förmanas att
qwittene finnes på avancementz pennin=
garna, som bör upwijsas eller penningar
betalas 16 öre? Smt.
Måns Johansson som såldt till Swen Danielsson
föres till Rest .. 1 Rdlr? 16 öre
Dito för det han såldt till Hr Probsten .. 1 Rdlr? 16 öre
Denne Måns förmäles bo i Hultatorp och
att hos honom ingen tillgång skall finnas.”
[—] ”N 23 Bäckaby, Per Persson fårdt med sin hustru
1/4 Tester .. 2 Rdlr?
pliktar för Tredska 3 marker och dömmes
in Contumaciam att betala skulden.
N 124 Bäckaby Stockagård, Enkan Elin Bengtz=
dotter, som rustadt effter sin man Petter
1 Rdlr?. Dito sedermehr såldt, skyldig
1 Rdlr 16 öre. Enkan död och finnes ingen tillgång.
Anders Danielsson fådt med sin hustru
1/4 Tester 2 Rdlr?, men wisas Munster=
skrifwaren Carl Gustaf Sundling quittenii
af dhen 15 Dec: 1722 på 1 Rdlr, rester..1 Rdlr.
Johan Johansson dito fådt med sin
hustru 1/4 2 Rdlr? men wisar [-]
skrifwaren Hagelstein quit:e
af dhen 12 December 1718 på 1 Rdlr, rester 1 Rdlr.
Bägge plickta för tredska 3 marker hwar=
dera, och dömmes in Contumaciam
att betala Skulden.” * Prosten Petrus Ternurus, kh i Vrigstad 1708-34, häradsprost 1727-34, död 1734 [Växjö stifts herdaminne (F, G, H) 6 (1932) Bild 200 / sid 33]
* in Contumaciam: (latin) dömd i sin frånvaro [https://www.synonymer.se/]
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken instämde Hans Andersson i Bråten, hans hustru Sara och deras son Anders för att deras boskap skulle ha skadat Pers rågfälla och för att Hans hade hotat honom. Han anklagade också Hans för att ha förolämpat honom vid det senaste tinget. Hans svarade med en motstämning om falska anklagelser och kostnader. Flera vittnen hördes, men de kunde inte bekräfta vem som hade orsakat skadorna på gärdesgården eller rågfällan. Efter att Hans och Sara avlagt ed, som krävdes av tinget, frikändes de från anklagelserna om skadorna. När det gällde förolämpningarna beslutade tinget att eftersom parterna hade avstått från att driva sina anklagelser vidare och bad om förskoning, skulle inga ytterligare åtgärder vidtas. Domstolen ålade parterna att hålla sina gärdesgårdar i gott skick och att de framöver inte skulle förolämpa varandra, med ett vite på 40 mark för överträdelser. Forts från 1730-02-11 §28.
Kärande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Hans Andersson i Bråten, Bäckaby (F)
Svarande: Sara Håkansdotter i Bråten, Bäckaby (F). Gift med Hans Andersson.
Svarande: Anders i Bråten, Bäckaby (F). Son till Hans Andersson.
Vittne: Olof Nilsson i Säby, Bäckaby (F)
Vittne: Nils Persson i Höreda, Ramkvilla (F)
Vittne: Per Bosson i Doestorp, Bäckaby (F)
Vittne: Ryttaren Per Svensson Knape i Knutstorp, Bäckaby (F)
”Per Nilßon i Fogellleken låtet instämma
Hans Anderßon i Bråten des hustru
Sara Håkens dotter och Son Anders, ang:de
1o/ det Hans Anderßons Boskap skolat
förderfwat Pers Rogfälla, och för det
Hans om wåren förledet åhr skall ho=
tat Per, att intet skola få godt af sina
Rog fällor. 2o/ för Smädesord på Pär
wid sidsta Ting inför Rätten. Och Vice Versa
angående beskylning och Expenser.
Per i Fogelleken andrager till Wittne Oluf
Nillsson i Säby, Nils Persson i höreda,
Per Bosson i dostorp, Ryttaren Per
Swensson Knape för Knutstorp.
Emot Oluf i Säby Excipperar Hans i Bråten,
att Oluf för några Åhr sedan från ta=
get honom en fälla, som ock förledet
åhr, är en fälla af Olufs getter up ä=
ten, men will än tillåta Oluf
Wittnes måhl.
Och för then skull aflade de åberopte wit=
nen ojäfwade den wanlige Eden och se=
dan giorde särskilt hwarför sig följan=
de berättelser:
1o/ Oluf Nilßon wittnar att uppå Pers i
Fogell leken begiäran, war han med och synte
och öfwersåg den skada som Pehr i des fälle
lidet, och war gierdesgården nedre, och tyck=
tes af Stafwarne, att han war nedrif=
wen på den ena sidan, då Per sade åth
Hans, att han tilltrodde honom hafwa
giordt det, derpå han swarade att han det
intet giordt, och att den fällan intet war
honom för nära eller på hans häfd, samt att
han intet undsagt honom någet för den fäl=
lan, men derest han något undsagt honom
war det i dryckenskap, men dock intet på den
fällan. Eljest wet wittnet intet huru stor
skadan war, efter Säden låg i Trafwar.
Och på tillfrågan säger han sig intet we=
ta hwars Boskap giordt skadan, eller Hwem
som nedrifwet gierdesgården
2./ Nills Person förmäler sig om denna Sak
ingen wetten skap hafwa, men för några
åhr sedan då Parterne kommit i någon osäm=
ja förliktes de och satte sine emellan
wite antingen 5 eller 10 Dlr Smt, som
han intet mins wist hwilketthera.
3./ Per Boßon wittnar lika med Oluf Nils=
son.
4./ Per Knape berättar, att när han förle=
den höstas af Per i Fogelleken blef anmo=
dad, att bära stembning till Hans i brå=
ten, utlätt sig Hans, att Per intet
skulle få någen nytta af den fällan,
som Per taget från honom, utan den skulle
han nyttia sielf. Q: om det är denna
nu omtwistade fällan. Resp: Neij.
Hans Andersson och hustru Sara håkens=
dotter aflade nu effter Tingz Rättens Re=
solution å senaste Ting then them
före lagde Eden.
Resolutio.
Emedan Hans Anderßon i Bråten och des
hustru Sara Håkans dotter, efter Tingz Rät=
tens Resolution, dh 11. Februarii 1730, nu med
hand å bok praesterat then them förelagde
Eed, att intet hafwa sielfwa, eller igenom
någon annan om gierdesgårdens nedrif=
wande bestält, hwarigenom Boskapen in=
kommit och säden i Pers Rogfälla upp=
ätet; Förthen skull blifwa the för Pers kä=
ro måhl frijkände; angående Smädes orden
hwarföre Parterne Ömsom hwarandra in=
stembdt, så emedan the sin talan afstå
och om förskoning för plickt anhålla;
Altså will Tingz Rätten ther wid låta för=
blifwa, som ock Expenserne finner Tingz
Rätten skiähligt Compensera, sampt Par=
terne wid 40 mark Smts wite före lägga
att förswarligen hålle sine gierdesgårdar
och i ingen måtto then ena eller andra
förolämpa.”
Sammanfattning: Pigan Kerstin Nilsdotter i Slageryd erhöll intyg av häradsnämnden och tingets allmoge om att vara för sjuk och orkeslös för att kunna arbeta. Dessutom var hon så utfattig att hon inte kunde betala några kronoskatter. Detta bekräftades även av kyrkoherden Johan Krok i Fröderyd genom en attest utfärdad den 7 maj 1730.
Omnämnd: Pigan Kerstin Nilsdotter i Slageryd, Bäckaby (F)
Omnämnd: Kyrkoherden Johan Krok i Fröderyd (F)
”Effter härads Nembds och Tingz Allmoges in=
tygande bewilljas Tingz attest, att Pigan Kir=
stin Nilsdotter i Slageryd för Siukdomb
och bruklig het skull alldeles intet förmår
att tiena och äfwen är så utfattig, att
hon inga Crono utlagor mäcktar praestera
hwilket äfwen Kyrkoherden i Fröderyd
Ehrewordige och höglärde Hr Johan Krook, ge=
nom attest af dhen 7 Maii 1730. bewittnat,
för den skull blifwer sådant unter mitt
Namn ols Härads Sigil till bewis meddelt.”
Sammanfattning: Krymplingen Cecilia Gabrielsdotter från Gummestorp dömdes till döden för blodskam med hennes styfader, Lars Mattsson vilken hade rymt. Hans broder, Skräddaren Jon Matsson från Ekelsjö, var också anklagad för delaktighet men friades. Forts från 1730-04-22 §1.
Svarande: Lars Matsson i Gummestorp, Malmbäck (F), styvfader till Cecilia
Svarande: Cecilia Gabrielsdotter i Gummestorp, Malmbäck (F)
Svarande: Skräddaren Jon Matsson i Ekelsjö, Bringetofta (F), bror till Lars Matsson.
”Anno 1730 dhen 26 Septembris, till Un=
derdån ödmiukaste följe af Kongl. Maij:tz och
Riksens Giöta HoffRätts Constitutural
af dhen 23 Junii sidstledne, för Undertecknad, blef
effter plägad Correspondence med hög=
wällborne herr Baron General Major
och Landzhöfdingen Extra ordinarie Ting
hållet uti Wästra härad och Ryd
giästgifwaregård öfwer Krymplingen
Sicilia Gabrielsdotter från Gummestorp, som
begådt blod skam med dess Afrymbde Stiuf
Fader Lars Mattsson från Gummestorp,
samt bemelte Larses Broder Skräddaren
Jon Mattsson från Ekellsiö, som uti sam=
ma brott för menas dehlacktig wara.
Extra Ordinarie TingzRätten dömbde Si=
cilia Gabriels dotter till döden och be=
frijade Jon Mattsson för dehlacktighet
uti Brottet. Hwilket högloflige Kongl.
HoffRättens ompröfwande understältes
och blefwo Ransakningarna och dom=
men dhen 2 Octobris näst dereftter Under=
dån= Ödmiukhet insände, betygar
På Extra ordinarie TingzRättens wägnar
Anders Wennberg”
Sammanfattning: Per Nilsson i Fågelleken och pigan Elin Andersdotter därstädes anklagades för enkelt hor. Elin hävdade att en okänd man, klädd i blått, hade våldtagit henne tidigt en morgon vid Kyndelsmässotiden, men ingen fysisk skada uppstod. Ett brev från löjtnanten Mauritz von Gertten, som vittnade om att han sett Per och Elin tillsammans, lästes upp, men både Per och Elin nekade till anklagelserna. Eftersom Elin ännu inte fött barn, sköts ärendet upp till nästa ting, och Norlin ombads att ordna så att pålitliga kvinnor kunde närvara vid barnets födelse och möjligen få fram vem barnafadern är.
Åklagare: Kronans befallningsman Bengt Lindberg
Svarande: Per Nilsson i Fågelleken, Bäckaby (F)
Svarande: Elin Andersdotter i Fågelleken, Bäckaby (F). Piga hos Per Nilsson.
Omnämnd: Frälsefogden Johan Norlin
Vittne: Löjtnanten Maurits von Gertten
”Dito låtet instamma Per Nilßon i Fogelle=
ken och thes Tienstepiga Qwinfolcket Elin
Andersdotter, angående Enkelt Hoor dem e=
millan; hafwaes FrällseFogden Wäll:tt Johan
Norlin uti samma Sak them in stämma låtet
skiedt på Fogellekens ägor, Frälse.
Qwinfolcket säger att en elak Människa besåf=
wit henne, som till utseende war en unger
wacker Karl och hade blå kläder på sig och
skiedde emellen Säby och Fogallekens ä=
gor mitt på slätta marken wid Kyndels=
mäßetijden sidstl. bittida om Morgonen,
då hon skulle wisa samma Karl wägen, och
sade han, att han war hemma ute wid
Wexiö; påståendes Elin att han wåldtog
henne. Q: Om hon skrek? Resp: Gud nåde
oß, hon giorde wäll det. Q: Om han ref hen=
nes Kläder sönder? Resp: Q: Neij. Q: Om hon
fick någon åkomma? Resp: Neij. Q: Om hon bekla=
gade sig? Resp: Jag sade det för min Moder
och Mathmoder Pers hustru i Fogelleken.
Och uplästes Lieuteniantens Wälborne Hr
Mauritz von Gerdtens bref, Hwaruti han,
som till Wittne uti Saken är instembd, be=
rätter, att han funnet Per Nilßon i Fo=
gelleken och Elin tilsammans, då Pehr
äntel: på tilltahlan sig framstält och Qwin=
folcket på händer och fötter krupet bakom
en stor Steen.
Per och Elin neka der till, och säger
Pehr att hr Lieutenanten är hans Afwundz=
man, som sådant på honom updicktat.
Resolutio.
Emedan Elin intet ännu födt barn, Ty up=
ställes Saken till nästa Ting, och tillsades
Norlin, att han förordnar thet några be=
skiedeliga qwinnor kunna wara till städes
wid Barnefödslen, som om Elins bekän=
nelse i Barnsnöden theras berattelser
giöra kunna.”
Sammanfattning: Gifte mannen och soldaten Anders Eriksson Kempe samt kvinnfolket Elisabet Hemmingsdotter i Granshult dömes för enkelt hor. Då ingen av dem orkade att betala böterna dömdes han till 26 par spö och hon till 13 par ris.
Åklagare: Länsmannen Erik Waldman
Svarande: Soldaten Anders Eriksson Kempe
Svarande: Kvinnfolket Elisabet Hemmingsdotter i Granshult, Södra Solberga (F)
Omnämnd: Kapten Karl Björnberg
”Cronones Länsman Wäll:de Erich Waldman
effter föregången Stembning anklagar giffta
Soldaten Anders Erichßon Kempe och ogiffta
Qwinfolcket Elisabet Hemmingzdotter i Granshult
Solberga Sochn för enkeltt hor dem emillan
skiedt i Granshult. Jemte Soldaten war till
städes Capiteinen Wällborne H. Carl Biörnberg
å Regementets wägnar.
Resolutio.
Såsom de anklagade tillstå sin Synd, althå blif=
wa the i Stöd af 1653 åhrs Straffordning
dömbde att plickta han 80 och hon 40 daler
Smt; Men som the eij orka botum böra the
med kropplicht tlytta[?] sitt brott omgiälla,
och afstraffas han med 26 par Spöö och hon
med 13 par Rijs 3 slag af hwart paret;
hwareffter the böra stå 3 Söndagar hwarthera
på plichtepallen i Solberga kyrka, samt se=
dan uppenbara Skrifft och aflösning.
Beträffande Barnafödslen, så upp=
wises ett skriffteligit Contract, thet och
nu för TingzRätten tillstås, att qwin=
folcket intet mehra derföre fordrar, så
blifwer thet them till effterrättelse af
TingzRätten lemnat.”
