På Västra härads sommarting dömdes tremänningsryttaren Cort Giesterberg att löpa två gånger gatlopp för ett slagsmål i vilket hustru Sara Olofsdotter fick sin ena tumme avhuggen. Vad var det egentligen som hände i stugan den där söndagseftermiddagen 1713?

Stora Torp i Ramkvilla socken

I Stora Torp i Ramkvilla socken fanns 1713 två bönder; Erik Månsson och Gudmund Jonsson. Erik Månsson var gift med Sara Olofsdotter sedan två år tillbaka, men Sara hade dessförinnan varit gift med Arvid Svensson. Sara och Arvid hade haft ett barn tillsammans, sonen Sven Arvidsson. Han var nu i trettioårsåldern, fortfarande ogift och bodde hos modern och sin styvfader i Stora Torp. Erik och Gudmund var släkt med varandra på så sätt att Gudmund var gift med en faster till Erik.

Stora Torp var ett rusthåll vilket innebar att man försåg Smålands kavalleriregemente med häst, ryttare och tillhörande utrustning. Under det Stora Nordiska kriget, som nu var inne på sitt fjortonde år, behövdes ännu fler soldater än vad indelningsverket förmådde leverera. Därför blev rusthållarna tvingade att utöver den ordinarie ryttarna även rekrytera och bekosta ytterligare en ryttare till de nyuppsatta regementena. Då tre rusthåll gick samman för att utrusta en reservkarl kallades dessa regementen för tremänningsregementen.

Trätan

Eriks och Gudmunds tremänningsryttare hette Cort Giesterberg och han var inte nöjd med vad han fick av sina rusthållare. Han ville ha reda pengar för sitt underhåll och inkvartering. Därför begav han sig efter gudstjänsten söndagen den 14 juni till Stora Torp. Väl där gick han raka vägen in i Eriks stuga och tog en tälgyxa, vilken Cort sade han skulle sätta i pant för de pengar han krävde; fyra mark silvermynt (smt). Erik svarade att han inga pengar hade, men kunde ge honom husmanskost istället. Cort lugnade ner sig, denna gången, och gick tillbaka in i stugan och kastade yxan på golvet.

Sedan gick veckan och Cort hördes intet mer av förrän efter gudstjänsten söndagen därpå. Nu tog Cort en skjorta från Erik för pengar som han behövde för ett och ett halvt dygns inkvartering. Han satte den i pant hos soldathustrun Ingrid i Ramkvilla för sex marker silvermynt. Men när Eriks styvson Sven skulle lösa ut skjortan, hade soldathustrun höjt panten. Nu var den en daler Carolin och det var för att även lösa Corts skuld till henne för ”taget dricka och Brännewijn”.

Slagsmålet

Så kom nästa söndag, den 28 juni. Nyss hemkomna från gudstjänsten i Ramkvilla kyrka, där de lyssnat på den sjuttioårige komministern Samuel Sandman, stod Gudmund Jonsson och Sven Arvidsson på gårdstunet och talades vid om en kasserad sedel. De såg Cort Giesterberg ännu en komma till dem. Han klev av hästen, knäppte på sig värjan, bad Gudmund och Sven att stå stilla, och gick sedan in i Eriks stuga.

Inne i stugan satt Erik och hans hustru Sara och åt mat. Även några av grannen Gudmunds barn var hos dem. Då Cort kom in till dem, sade han: ”will [ni] då intet skaffa mig penningar, skiällmar”! Erik bad honom tåla sig litet, men Cort drog då sin värja och började slå mot Erik. Sara, som satt närmast Cort, försökte gå emellan men fick i detsamma sin tumme på högra handen avhuggen.

Förskräckta av det tumult som uppstått rusade barnen ut ur stugan och ut på gårdsplanen och ropade åt sin far att ”at dhe hålla på slåss i Erikz Stugu”!

Sven rusade in först och försökte avväpna Cort. Han trängde upp Cort med ryggen mot spisen och i detsamma kom Gudmund in. Gudmund försökte nu lugna det hela genom att ”taga wärjan ifrån Cordt” och att ställa sig mellan honom och de andra. Erik, Sara och styvsonen Sven var mycket upphetsade och de tre försökte fortfarande angripa Cort och de ”woro farligen ifriga”.

Gudmund förde med stor möda Cort ut ur stugan med de andra tre tätt efter. Med svårighet försökte han skilja de bråkande åt och blev till slut tvungen att ta en käpp och mota bort Erik, Sara och Arvid.

När Gudmund så småningom släppte greppet om Cort, gick denne genast in i stugan igen. Erik, Sara och Sven följde efter och slagsmålet tog ny fart. Denna gången hade Cort dock inte värjan med sig, den hade Gudmund lagt undan. Ännu en gång fick Gudmund gå in i stugan och nu fann han dem alla fyra på golvet och Cort liggandes underst.

Det hela var mycket upprört och Erik och Sara skrek ”Jutajävel” år Cort, vilket alltså antyder att Cort var hade danskt ursprung eller påbrå. Sara sparkade Cort i huvudet så att han fick ett stort blödande sår där. Cort hade även fått ”fådt holet på benet” av tälgyxan utdelat av sonen Arvid.

I Lilla Torp befann sig en annan tremänningsryttare och fick sig ett mål mat. När han hörde talas om slagsmålet i Stora Torp begav han sig genast dit. Han fann sin kamrat Cort sitta inne i Gudmunds stuga och återhämta sig, och han ”war slagen i hufwudet, ansigtet och på benet”.

Inför rätta

Slagsmålet i Stora Torp togs upp på det extra ordinarie tinget som hölls den tionde augusti 1713 i Vrigstad. Cort gav nu en något annorlunda version av det skedda slagsmålet. Han berättade att om morgonen, innan han gick till kyrkan, hade han bett om de åtta markerna smt för mat som Erik var skyldig honom. När han efter gudstjänsten besökte dem i Stora Torp för att återigen kräva pengarna, hade han därefter för avsikt att gå till rusthållarna i Flathult. Häradsrätten frågade Cort varför han drog sin värja i stugan, och Cort svarade att det var för att han ”icke fick sina 8 styfwer”. Han påstod, att då han kommit in i stugan och krävde pengarna, hade Erik genast gripit sin tälgyxa och ”wille honom dermed öfwerfalla, huruföre han nödgades sig förswara och taga till wärjan”. Han berättade vidare, på häradsrättens fråga, att han och Erik inte tidigare varit ovänner ”utan plägadt god förtroligheet”.

Vidare klagade Cort att då Eriks styvson, Sven Arvidsson, kommit in i stugan, hade han tagit värjan från Cort och givit honom ett hugg i huvudet. Därefter hade Sara givit honom ett hugg i vänstra benet med yxan. Dessa blessyrer, som ännu efter en och en halv månad inte var helt läkta, uppvisade han inför de samlade nämndemännen.

Erik berättade att han oroades över att Cort hotat honom med att han skulle ”taga sina Cammerater med sig, gå dijt och aldeles giöra ände med dhem, sampt bränna upp gården”! Men Erik kunde inte bevisa hotet då ingen annan varit med då det uttalades. När Gudmund hörde Erik berätta om hotet, hade han varnat Cort och sade att ”han skulle achta sig för enn sådan gierning”. Cort hade då nekat till att ha sagt något sådant och svarat honom ”gud beware mig derifrån”!

Häradsrätten frågade Gudmund om han tyckte att Cort varit ivrig och ond då han klivit av hästen och knäppte på sig värjan innan han gick in i Eriks stuga. Gudmund svarade att ”neij det war han intet”, utan han tog på sig värja för att han avsåg att gå därifrån till Flathult. Flathult var också ett rusthåll, och troligen var det så att Stora Torp och Flathult var två av de tre rusthållen som bidrog uppsättandet av tremänningsryttaren Cort.

Häradsrätten konstaterade slutligen att ingen ”ytterligare uplysning i dhenna saak” kunde man nu inhämta om vem som ”som den andra först öfwerfallet” då inga vittnen inifrån stugan fanns att tillgå.

Den andra och avslutande rättegången hölls tio månader senare på sommartinget 1714. Erik sade att han fått tillbaka sin skjorta och Cort meddelade att han betalat sin skuld till Erik och Sara beträffande den avhuggna tummen. Han tillade att det varit en olyckshändelse och att det hela skett av våda och att han endast försvarat sig emot Sara som överfallit honom med en käpp. Sara svarade dock med att det inte varit en käpp utan ett litet ”påskeskaft” som hon hade haft i handen.

Sven Arvidsson menade att Cort fått sitt sår i huvudet då han stötte det emot spishällen, vilket skedde då han särat på de bråkande när han kom in i stugan. Och såret på benet hävdade han att Cort fått av lyte.

Domen

Häradsrätten meddelade i sin dom att då inga vittnen fanns från slagsmålet inifrån stugan, så kunde man inte döma för någon till hemgång. Cort sakfälldes för den avhuggna tummen på Sara och dömdes betala nio marker smt för lytet och tolv marker smt för såramålet. Vidare dömdes han att böta tre marker smt för värjans blottande, samt att då det skedde en söndag efter gudstjänsten även för sabbatsbrott om fyrtio mark smt.

Cort ägde emellertid inga pengar för dessa böter, så häradsrätten skrev in i protokollet att då ”han eij orkar Botunn så afstraffas” han istället med två gånger gatlopp. Gatloppet skulle bestå av sexton man uppställda i två rader om åtta man på varje sida. Varje par skulle ge honom tre slag för varje lopp.

Sven och Sara fick också böter. Sven fick betala sex marker smt för såret i huvudet och Sara sex marker för såret på benet. Däremot slapp de böta för sabbatsbrott då Sara befunnit sig i sin stuga och Sven för att han försökte ”taga fred”.

Slutord

Slagsmålet i Stora Torp bygger på två rättegångsprotokoll från Västra Härad. Vittnesuppgifterna om vad som egentligen hände går isär och exakt hur det gick till kan vi aldrig med säkerhet få veta. Förmodligen hade ingen av parterna det lätt; ryttaren som ideligen fick kräva ersättning för vad han var berättigad, och rusthållarna som tyngdes av alla skatter under det pågående kriget.

Sara Olofsdotter, hon som blev av med sin tumme den där olycksaliga söndagen, var omkring femtiotre år gammal då den här historien tilldrog sig. Hon avled i december 1731, efter att ha ”berömmeligen lefwat i 71 åhr och 6 månader”. Maken Erik synes därefter ha lämnat gården och vart han tog vägen vet jag inte.

Saras son Sven Arvidsson gifte sig 1716 med sockenprästen Sandmans äldsta dotter Annika. Han tog då över gården och drev den fram till sin död 1745. Han blev 62 år gammal.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Ramkvilla; karta med byar och torp inom Ramkvilla socken.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De två protokollen samt saköreslängden är:

• 1713-08-10, §1 Slagsmål
• 1714-06-14, §4 Slagsmål
• Saköreslängd sommartinget 1714, §4

Övrigt:

• Vad är ett tremänningsregemente? Släkthistoria, https://slakthistoria.se/slaktforskning/soldater/vad-ar-ett-tremanningsregemente