Ingegärd arbetade som piga på en herrgård och efter en kort romans blev hon gravid och dömdes senare på tinget för lägersmål. En inte helt ovanlig händelse som inte vore värd en egen berättelse om det inte hade varit för det som tilldrog sig vid barnets födelse. Det som då skedde kom att dras inför rätta och ge oss en unik inblick i människornas liv och tankar för över 300 år sedan.

Pigan i Säby

Ingegärd Persdotter tjänade som piga på sätesgård Säby i Bäckaby socken. Hon var då omkring 30 år gammal och hennes framtidsutsikter såg ut att hon skulle få fortsätta med det. Att hitta en man och skaffa familj kändes avlägset, särskilt nu när det stora kriget brutit ut och många män hotades med utskrivningar för att fylla på förlusterna.

Ingrid hade fötts på torpet Backen i samma socken men fadern, som var soldat, dog under Skånska kriget då hon var sex år gammal. Modern Inga Eriksdotter stod ensam med två små döttrar men lyckades under knappa omständigheter ”wähl uppamma” dem.

Här på Säby började hon dock umgås med Måns Jonsson som också tjänade på här. Resultatet av deras korta förhållande på senvintern och våren 1702 blev att hon blev med barn. Men nu ville Måns inte längre ha henne; äktenskap var inget han varken hade lovat eller var intresserad av.

När hösten kom stod det klart att hon inte kunde fortsätta som piga på Säby. I det gamla svenska bondesamhället var Mickelsmäss en av de största helgerna på året och den inträffade den 29 september. Under veckan som följde fick tjänstefolket ledigt och det var nu man bytte tjänsteställe. Ingegärd var havande i sjunde månaden och kunde inte längre dölja sitt tillstånd. Så hon flyttade hem till sin gamla mor som bodde på ryttartorpet under Bäckaby Storgård i kyrkbyn. En av bönderna i Storgården var bonden och klockaren Per Jonsson, vilken samtidigt hade sina egna problem med förtal mot hans dotter, se inlägget Kampen för hedern: Klockarens dotter inför tinget.

Barnet föds

Tre veckor efter jul, på kvällen fredagen den femtonde januari, nedkom Ingegärd med barnet. Vid hennes sida fanns inte bara hennes mor utan även hustru Kerstin Nilsdotter från Rösås, hustru Ingegärd Månsdotter samt två unga pigor från kyrkbyn. När barnet väl fötts ”syntes intet lijf utij det”, men efter en liten stund började det dock skrika och kom till liv.

Lördagen gick och barnet såg friskt ut, men under natten mot söndagen ”blef (det) så swagt att dee intet kunde troo det skulle lefwa til Morgonen”. Nu var goda råd dyra. På den här tiden ansåg man det vara viktigt att döpa barnet innan det dog för att det skulle komma till himlen.

Troligtvis ansåg man det omöjligt att skicka bud efter kaplanen i socknen, herr Per Torpelius, mitt i den kalla januarinatten. Modern Inga bad hustru Ingegärd Månsdotter att döpa barnet, men hon vägrade. Därför såg sig modern ingen annan råd än att göra det själv. Hon döpte barnet i ”Nampn Gud faders, Sons och den helige Andes” och ”derpå läsdt några böner Faderwåhr och Herrans
wälsignelße”.

Inga hade under söndagen sökt upp kaplanen herr Torpelius och sade ”att hon i Nödfall döpt barnet”, till vilket han svarade ”det war wähl giort”.

Barnet dör

På söndagskvällen, vid ”qwällsäta” eller kvällsmåltiden, dog det lilla barnet. Det blev bara två dagar gammalt. Nu var det viktigt att barnet skulle synas (granskas) av andra så att hon eller dottern inte skulle kunna anklagas för att ha orsakat dess död. Inga skickade bud efter flera personer, men ingen kom. Orsaken därtill var att ”alla warit rädde att blifwa sedan förde till Tinget”.

Ingegärd såg ingen annan utväg än att själv gå till den intilliggande kyrkan ”och satt det (barnet) i tråckenhuset, i mehning att hwem som wille skulle få Syna det samma”. Vad var ett tråckenhus? Det är inget jag lyckats hitta något om, men enligt chatGPT skulle det kunna vara en mindre byggnad eller uthus invid kyrkan som användes för förvaring av textilier, dräkter eller kläder, till exempel kyrkliga skrudar, mässhakar eller andra klädesplagg som användes i samband med gudstjänster och ceremonier.

Ingegärd får två stämningar

Under våren som kom fick Ingegärd en stämning lämnad till sig av en nämndeman, troligen Nils Nilsson i Huluboda i Fröderyd socken. Hon blev tillsammans med Måns Jonsson instämd till sommartinget den tredje tingsdagen som var den tredje juni. När dagen väl kom avhandlades deras lägersmål snabbt. Båda tillstod sin synd och de dömdes till de sedvanliga böterna där drängen Måns fick betala 40 mark och Ingegärd hälften, eller 20 mark silvermynt. De skulle dessutom genomgå offentlig kyrkoplikt. Måns hade inte erbjudit henne någon ersättning som var brukligt, och rätten noterade detta och bestämde därför att han istället fick stå för hennes böter.

Men historien om detta lägersmål slutar inte här. Även kyrkoherden i Fröderyd, Andreas Boman, hade låtit instämma Ingegärd, hennes mor och fyra andra kvinnor som varit hos dem den där helgen i januari då barnet föddes. Även om kaplanen herr Per var nöjd med modern Ingas dop av det svaga barnet, så såg kyrkoherden annorlunda på den saken. Han hade varit kyrkoherde i Fröderyd i femton år och ville ha det på sitt sätt och senare efter hans död sades det om honom att han ”ensidigt allt gjort, intet hållit sockenstämmor och låtit dem veta om kyrkans räkningar, ej heller hava de torts fråga honom efter något”. Läs mer i inlägget Första sockenstämman på 30 år.

Kyrkoherden och de sex kvinnorna möttes i tingshuset senare samma dag. Hans klagomål rörde det ”Oäckta barn som Ingierd Persdotter födt, att giöra besked om deß Födelse, döpande och dööd, sampt huru det kommit så hembligen till Kiörkan att ingen wetat deraf”. De övriga kvinnorna vittnade och styrkte Ingegärds och moderns berättelser om förlossningen och dopet i hemmet.

Om nu den ärevördige kyrkoherden trodde att rätten skulle tillrättavisa kvinnorna så tog han ordentligt miste. Tingsrätten kunde icke finna att ”deße Tingzförde Qwinnspersohner” hade gjort något emot den kungliga kyrkolagen så därför ”blifwa dee föör wijdare tilltahl i detta måhl
alldeles frijsagde”. Därmed var denna historia över för Ingegärd och hennes mor kunde lättade resa hem igen till vardagens bestyr och mödor.

Slutord

Ingegärd var som sagt omkring trettio år gammal då denna händelse utspelade sig. Hon flyttade hem till sin gamla mor i ryttartorpet under Bäckaby Storgård på hösten 1702 fram och bodde där till 1709. Då gifte hon sig med den sexton år yngre Bengt Zakrisson Bäckman, nyligen uttagen soldat för nummer 21 Gudmundsås i Västra härads kompani och Kalmar infanteriregemente. Hon tillsammans med modern flyttade till soldattorpet under Gudmundsås.

Bengt blev som så många andra rekryterade 1709 för att sätta upp ett nytt regemente efter katastrofen vid Poltava då hela den svenska armén gick förlorad. På hösten 1709 marscherade han med regementet ned till Skåne för att möta den danska invasionen och han bevistade Helsingborgs slag den 28 februari 1710. Den nygifta Ingegärd var förstås orolig, men det hela syntes ha gått bra för Bengt och han kom oskadd hem, i alla fall finns det inget noterat om honom i rullan från 1711.

Sedan 1712 var hon ensam på soldattorpet. Det är sista året modern står tillsammans med henne på i husförhörslängden; kanske hon avled men hon finns inte upptagen bland de avlidna i dödboken. Möjligen flyttade hon till sin andra dotter, men då även hon var änka med små barn att försörja är det mindre troligt.

Bengt var långa tider borta på grund av det pågående Stora Nordiska kriget. I rullan från nyårsafton 1711 står det att han var kommenderad på Gotland och 1716 var han i Karlskrona. Bengt skulle aldrig få uppleva freden. Han avled i april 1720 då han var förlagd i Karlskrona, förmodligen av sjukdom.

Ingegärd var nu 48 år gammal och änka. Äktenskapet med Bengt var barnlöst; det hade inte varit lätt för dem att bilda familj då Bengt tidvis under långa tider var hemifrån. I och med Bengts död förlorade hon rätten att bo kvar på soldattorpet. Roten skaffade fram en ny soldat i mars följande år (1721) och hon synes ha bott kvar där till den förste april 1722 då hon detta datum är antecknad bland de som tog nattvarden. Därefter fick hon lämna plats för den nye soldaten.

Ingegärd satt som änka i fem år innan hon gifte om sig med änklingen Jonas i Hjärtaryd i grannsocknen Korsberga. Hon var då 53 år gammal och med honom levde hon i tio år innan hon för andra gången blev änka.

Under sina sista två levnadsår bodde hon i Skärveryd i Korsberga. Hon måste ha varit vid god hälsa på ålderdomen. Den förste februari 1744, vid 74 års ålder, gick hon från Korsberga till Vresekull för att besöka sina vänner. Men hon insjuknade en vecka senare och avled den sextonde samma månad. I dödboken skrev prästen att ”man har ei annat hördt, än alt wackert och wähl om henne”.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Första sockenstämman på 30 år; I Fröderyds pastorat hade inga sockenstämmor hållits i mannaminne. Ja, det var så länge sedan att det endast var de äldre som mindes dem. Men nu på våren 1724 hölls sockenstämmor i pastorats tre socknar. Varför hade det varit så långt uppehåll och vad föranledde att de kom igång igen?

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Den sorgliga berättelsen om pigan Sigrid; Historien om Sigrid Håkansdotter är en sorglig påminnelse om hur 1600-talets Sverige behandlade kvinnor som avvek från samhällets strikta moralkod. Genom rättsprotokollens ögon får vi en närgången skildring av hur en ung kvinna som först förälskar sig, sedan sviks, och slutligen dras inför tinget.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1703-06-02 §18 Lägersmål
• 1703-06-03 §38 Dödsfall

Övrigt:

• Mickelsmäss, Wikipedia