Slageryd är en by på det småländska höglandet belägen i Bäckaby församling, Vetlanda kommun och Jönköpings län. Byn, som är relativt stor, är på fyra mantal och omfattar fyra gårdar om ett mantal vardera: Svensgård, Västergård, Övergård och Östergård.

I detta inlägg redovisas alla brukare genom åren för den gårdsdel som så småningom kom att benämnas Övergård 3:4. Än idag bedrivs jordbruk här.

Se även inlägget Slageryd Övergård genom 300 år.

Per Svensson

År 1683 dyker det upp en tredje och ny brukare i Övergården. Det är Per Svensson (1658-1730), bördig från Karstorp i Ramkvilla socken och son till Sven Persson och Märit Bengtsdotter.

Han hade tidigare varit gift med Lucia i Enebäckstorp, Ramkvilla, men hon avled efter bara två års äktenskap. Därefter gifte Per om sig med Sara Abrahamsdotter från Slageryd Övergård, vilket enligt Pers dödbok skall ha varit 1680 [1]. Men även hon avled efter två års äktenskap, återigen enligt Pers dödbok. Det skulle dröja ända till maj 1688 innan han gifte om sig. Emellertid står han upptagen i mantalslängderna under 1683-1687 som ”Peer och hustru”. Dessa uppgifter går inte ihop. Den bästa förklaringen jag kan komma med är att andra hustrun, Sara Abrahamsdotter, levde mer än de två år i äktenskap som Pers dödbok anger. Kanske avled hon i slutet av 1687, vilket skulle förklara att Per inte är omnämnd som änkling.

Inga barn är kända från Pers två första äktenskap. Om de fick barn så synes ingen av barnen ha uppnått vuxen ålder.

Per ingick tredje gången det äkta ståndet med Kerstin Germundsdotter (1665-1743) från Bosnatorp, och återigen tog hans sin hustru från hemsocknen Ramkvilla. Per och Kerstin blev faktiskt de allra första att skrivas in i Ramkvillas vigselbok; den 27 maj 1688.

Från Per och Kerstins äktenskap är fem barn kända, alla födda i Övergård. Äldst var Sara, född 1688 och sedermera den av barnen som kom att överta gården. Därefter kom Elisabet född 1690 och död 1763, ogift, i samma gård som hon föddes. Tredje barnet var troligen Karl Svensson och född omkring 1694. Han är inte upptagen i Bäckaby födelsebok, men anges vara född i Slageryd Övergård. Han var hemma hos föräldrarna i 22 år innan han gifte sig med Elin Håkansdotter och de bosatte sig i Vresekull, Bäckaby socken. Deras samlevnad blev kort; Karl hade inte hälsan utan var ”halt och siuklig 14 åhr, men 8 dagar dödssiuk” som det står i dödboken. Han dog 1722, 28 år gammal. Fjärde barnet var Jon som föddes 1698. Han kom så småningom att ha brukning i Karstorp där fadern och farfadern kom ifrån. Femte och sista barnet föddes 1704 och fick heta Måns. Om hans vidare öden är inte närmare känt.

Förmodligen var det så att Per från början delade gårdsbruket med Abraham Bosson eftersom han gifte sig med hans dotter Sara. Han flyttade till Slageryd omkring 1684 men det dröjde tio år innan han köpte en del av gården som var på en fjärdedels mantal. Köpet genomfördes den 16 september 1694 och säljaren var Nils Svensson. Köpeskillingen var på 38 riksdaler silvermynt.

För att skaffa lagfart på fastigheten, eller fastebrev som det kallades, skulle köpet uppbjudas tre gånger på varandra följande ting i Västra härad; hösttinget 1696, vintertinget 1697 och sommartinget 1697. På hösttinget året därpå 1698 fick Per Svensson fastebrev på en fjärdedels Slageryd Övergård. Det tog alltså två år från det att Per uppsökte tinget första gången tills dess han hade fastebrevet i sin hand [Västra härads ting 1696-10-09, 1697-02-05, 1697-06-10, 1698-10-22].

När en gård bytte ägare skulle köpet offentliggöras på tinget, vilket kallades för uppbud, vilket skulle visa alla att köpet genomförts. Om det då fanns någon som var närmare släkt med säljaren än vad köparen var, hade denne förköpsrätt, den så kallade bördsrätten. I så fall kunde denne köpa gården för samma penningsumma. Enligt gällande lag skulle gårdar som låg på landet uppbjudas tre på varandra följande ting, så att eventuell person med bördsrätt skulle kunna få reda på det.

Men vem var säljaren Nils Svensson? Ingenstans på de tre ställena i domboken nämns varifrån han kom. Det fanns ingen tidigare brukare i Slageryd, varken i Övergård eller de andra gårdarna med det namnet. Kanske var det Nils Svensson Puketorp? Eller drängen Nils Svensson i Säby som stod åtalad för lägersmål på Västra härads ting 1695? Jag har sökt i grannsocknarna Fröderyd och Ramkvilla utan säkert resultat.

Min gissning är att Nils Svensson var en son till avlidne fältväbeln Sven Jonsson i Övergård, gift med Abraham Bossons första hustru Elisabeth Persdotter. Denna Sven Jonsson brukade gården mellan 1653 och 1663. De skall ha haft tre barn i detta äktenskap, och Nils Svensson är möjligen en av dem. Säljare och köpare var i så fall inte släkt med varandra och det förklarar uppbudsförfarandet.

På sommartinget 1698 i Västra härad var Per ombud för sin svärfader Abraham som var indragen i en tvist om rättigheten till en kohage som låg mellan Slageryd och Hättebo [läs vidare]. Intressant är att Per fortfarande ansågs vara Abrahams måg, fastän han var omgift.

Per brukade gården fram till 1706 och i 1707 års mantalslängd står det ”Per och hustru afflött”. De flyttade tillbaka till Pers föräldragård i Karstorp, oklart varför. Men i Karstorp, som är på ett halvt mantal, delar nu Per och hans bror Jon brukningen. Så småningom tar Pers och Kerstins äldste son, Jon Persson, över hans hemmansdel i Karstorp.

Per och Kerstin framlever resten av sin tid i Karstorp. På juldagen besöker han julottan och detta blir hans sista resa. Väl hemma blir han sjuk och avlider den 8 januari i sitt 72:a levnadsår [1]. Kyrkorna på den här tiden var ouppvärmda, så kanske blev han kall och ådrog en svår förkylning där han satt på och lyssnade på julottan?

Per och Kerstin fick 45 år tillsammans. Kerstin levde i ytterligare 13 år, men var ”i sin ålderdom mycket siuklig”, som prästen skrev om henne i dödboken, som även noterade att hon ”stält sig wackert och wähl”.

Olof Persson

Efter det att Per och Kerstin lämnade Övergård för Karstorp, brukade en Olof Persson med hustru gården mellan åren 1707 och 1709.

Sven Svensson

Pers och Kerstins äldsta barn var dottern Sara Persdotter (1688-1731). Hon gifter sig 1707 med Sven Svensson (1669-1743) från Bränderyd i Hylletofta socken. Sven var nästan tjugo år äldre än Sara och han var 38 år då de gifte sig, medan Sara bara var nitton år.

De första åren bodde de i Vallsjö socken för där föds deras första barn år 1708, sonen Sven. Från och med 1710 finns det belägg för att Sven och Sara bodde i Övergård, och det är med största sannolikhet samma gård som Saras far brukade några år tidigare.

Några år senare, 1716, sker ett annat generationsskifte i granngårdarna i Övergården och två nya brukare tillträder. En av dessa är soldaten Sven Svensson Lindbom, gift med Marit Jonsdotter och var syster med Sara. I Övergården finns alltså nu två systrar gifta med varsin Sven Svensson!

Här finns alltså viss risk till sammanblandning när det gäller deras barn i födelseboken, men tillsammans med uppgifter husförhörslängden går det att reda ut de tveksamma fallen.

Som nämndes ovan föddes första barnet, Sven, i Vallsjö socken och Eksjö Hovgård närmare bestämt. I Övergård föddes Per 1710, Ingrid 1712, Johan 1714 och Måns 1718. I födelseboken för dessa barn står som förälder endast ”Swen i Öfregård Slageryd”. För den sistnämnda står bland faddrarna soldat Sven Svensson i Övergård. Förutom äldsta sonen Sven, är de övrigas öden inte närmare känt.

Sonen Jon föddes 1720 och han kom senare att ta över gården. Dottern Marit föddes 1729; hon återfinns endast i husförhörslängd under familjen och deras åttonde och sista barn var sonen Nils 1730.

Under tjugotvå år hade Sven och Sara fått åtta barn och sju av dem upplevde vuxen ålder och levde vid föräldrarnas död.

Sara blev sjuklig och avled efter ett års sjukdom år 1731 på samma gård hon en gång föddes, 43 år tidigare. Hon lämnade efter sig sin 62-årige make och sju barn; den yngste var inte ens året gammal.

Sven överlevde Sara med tolv år och dog 1743 i en ålder av 74 år. I dödboken står det om honom att han ”warit stilla, beskedlig och gudfruchtig man”.

Sven Svensson Rösberg

Sven Svensson fortsatte med jordbruket till 1733. Därefter tog äldste sonen över – för övrigt med samma namn som fadern – Sven Svensson (1708-59). Han återfinns i mantalslängderna från och med 1734.

Sven gifte sig 1736 med Kerstin Svensdotter från Rösås Norrgård. Hon var dotter till klockaren Sven Svensson och Elisabet Svensdotter. Kerstins far hette alltså Sven Svensson, hennes man likaså, även hennes svärfar samt en av brukarna i granngården!

Svens svärfar var en av rusthållarna i Rösås Norrgård; ett rusthåll var lite förenklat sagt gårdarna inom ett mantal som höll kavalleriet med en häst och ryttare. Den gamla ryttaren där beviljades avsked från sin tjänst. I hans ställe trädde Sven in som nu fick tillnamnet Rösberg – efter Rösås. Det skedde på generalmönstringen i juli 1740 då Sven blev ryttare för Smålands husarregemente i Majorens kompani och nr 125 Rösås. Varför ville han bli ryttare när han hade eget gårdsbruk? Jag har inget bra svar här, men ryttaren hade en viss status och kanske lockade möjligheten att regementet för tid kunde förläggas utomlands? Trots allt hade Sverige inte varit i krig på över tjugo år.

Sven Svensson 1/4
Pehr Danielsson 1/4
Anders Danielsson 1/2
hwilka [-]
Swentienaren för Rösåhs Pehr Rösberg, har oppå Rusthållarnas, samt egna begieran för dess hafda gårdzbruk, inhållit intrims afskied dhen 3 Julii 1740 istället samma Dato antagen Sven Rösbergh.
Karlen född i Småland. 31 åhr gammal, gift.
Swart häst med Stiern och Snopp, 3 wita fötter, 20 åhr gammal, giort tienst i 14 åhr.
[-] afgångne Karlen Confirmeras, nya Karlen god och approb:. Hästen gammal, har spalt Casseras. Vacant.”

På mönstringen året därpå, 1741, fick Sven en ny häst – en fyraårig mörkgul häst. Samma år genomdrev det styrande hattpartiet en krigsförklaring mot Ryssland. En del av regementet valdes ut för att delta i kriget, däribland Majorens kompani som Sven tillhörde.

Den 1 september mönstrade därför 448 av regementets ryttare vid Rådmansö i Roslagen. Några dagar senare, den 4 september avseglade trupperna från Gräddö till den finska kusten. Fälttåget i Finland bjöd mest på marscher och förflyttningar och inga större skärmytslingar. Proviantförhållandena var bedrövliga och särskilt under 1742 led man svårt och både ryttare och hästar dog. År 1743 slöts freden och ryttarna kunde återvända till hembygden. Men inte alla kom hem; förlusterna för Smålands husarregemente var som störst i just Majorens kompani där 31 av 125 ryttare dött på hemmarschen i Finland och i Västerbotten [2].

Men Sven kom hem med livet i behåll, dock utan hästen som förlorades i kriget. Samma lycka hade inte hans granne i Övergården, Karl Slagman. Han var infanterist och kommenderades till skärgårdsflottan och där omkom han 1741. Han lämnade efter sig änkan Elin Abrahamsdotter.

Sven var ryttare i sammanlagt 17 år. Han sökte och fick avsked 1757 då hans hälsa försämrats; eller som det står om honom i dödboken ”öfwer 2nne åhr sängliggande af bölder, wärk och sår, särdeles i wänstra låret.” Han avled 1759, 50 år gammal.

Sven och Kerstin var barnlösa; de fick under sina år tillsammans endast ett dödfött barn. Det var 1747, efter elva års äktenskap.

Kerstin satt änka i ett år innan hon gifte om sig med änklingen Mats Månsson i Tostatorp, grannbyn till Slageryd. Denna Mats var något begiven på dryckenskap. Inte långt efter äktenskapets ingång hände den olyckan när han for hem från systers begravning 1762, ”at han emellan Kyrkotorp och Halsnäs, föll af hästen, så at wänstra foten blef fasthängande wid Stigbygelen, och hästen stod bredwid. I sådan ställning fans han död af Per Månsson i Gudmundsås”. Kerstins vidare öden därefter känner jag inte till.

Jon Svensson

Från och med 1744 år mantalslängd är det den ännu ogifte Jon Svensson (1720-1780) som är ansvarig för brukningen av gården. Han är en yngre bror till Sven Rösberg och son till den förrförre brukaren Sven Svensson.

Året efter Jon Svensson tagit över brukningen sker också ett skifte i brukningen i granngården 3:4, och även denne heter Jon Svensson Denne tar över brukningen efter Elin Abrahamsdotter, änkan efter Karl Slagman som stupade 1741 i kriget mot Ryssland. För att skilja de båda Jon Svenssons åt så benämndes Jon Svensson i denna gård för ”den äldre”, fast åldersskillnaden bara var två år.

Jon gifte sig i oktober 1747 med Annika Persdotter (1721-1795) som då tjänstgjorde som piga hos Jakob Persson i Västergården. Hon anges i husförhörslängden vara född i Bjädesjö i Myresjö [3], och möjligen är hon dotter till ryttaren Per Nyman och Inger Jakobsdotter.

Jon och Annika fick fyra barn; tre söner och en dotter. De följde strikt traditionen att namnge barnen efter far och morföräldrarna; således fick äldste sonen heta Sven (född 1749) efter farfadern. Andre sonen fick heta Per (född 1755) efter morfadern, men han dog strax efter födseln ”af okänd barnsjukdom”. Första dottern Sara, född 1756, fick namnet efter farmodern. Deras fjärde och sista barn, sonen Per född 1761, fick namnet efter morfadern och sin äldre döda bror.

Jon hade en gammal ogift moster, eller piga som sade förr i tiden, inneboende hos sig. Det var Elisabet Persdotter (1690-1763) och hon var dotter till Per Svensson och Kerstin Germundsdotter. Hon var född i Övergård men hade flyttat med sina föräldrar till Karstorp. Som gammal och ogift piga hade man ingen tryggad ålderdom. Det gällde att arbeta så länge man förmådde, därefter var ödet mer ovisst. Man kunde hamna på fattigstugan eller i bästa fall omhändertagen hos någon välvillig släkting. Och den turen hade Elisabet. Hon bodde hos sina gamla föräldrar i Karstorp fram till 1740 då hon flyttade tillbaka till Övergård till sin systerson Sven Rösberg och senare hos Jon och hans familj.

Mostern Elisabet Persdotter levde till 1763 och de sista åren var hon blind och allra sist hade hon även svårt med hörseln. Men Jon och hans bror tog hand om henne. Prästen noterade i dödboken att hon bott ”hos sina systerbarn, och sidst hos Jon Svensson, den äldre systersonen i Slageryd Öfragård, som wisat henne all tilbörlig skötsel och omwårdnad”. Jon hade tagit hand om henne under nästan tjugo års tid.

I husförhörslängden 1754-1760 [3] står han antecknad som Murmästare, med viss reservation för tolkningen.

1719 John Swensson Murmästare [?], född i Öfregård, wigd 1747 dhen 18 Octobris
1724 hustru Annika Pehrsdotter, född i Biädesiö
1749 17 Februarii 19 Son Swen
1755 31 Januarii 31 Son Pehr # död
1756 2 Octobris 3 dotter Sara
Källa: Fröderyd (F) AI:3 (1754-1760) Bild 86 / sid 149, Arkiv Digital.

Jon lämnade 1775 över brukningen till sin dotter och måg efter mer än 30 års slit. Han avled 1780 och dödboken berättar att han ”dödde af wärk och bröstsiuka. Lefwat wäl uti 60 åhrs tid”.

Makan Annika levde i ytterligare i femton år och avled 1795. Om henne skriver prästen i dödboken att hon ”war fram til döden hwid god hälsa, men egna plågor besvärades hon af. Lefde stilla 75 år. Döds Sot Bröstsiuka”. Vad syftade prästen egentligen på med ”egna plågor besvärades hon af”? Vad var det för bekymmer hon hade?

Johan Jönsson

Jons och Annikas dotter Sara gifte sig med Johan Jönsson (1751-1830) från torpet Bäckaskog. Några år senare, från och med 1775 års mantalslängd, står de tillsammans med fadern för brukningen av en fjärdedels hemmansdel. Så fortgår det till 1778, därefter är Johan och Annika ensamma om hemmansdelen. Men året efter faderns död, 1781, flyttar de till Tostatorp där Johan tar över brukningen av 1/4 mantal.

Daniel Persson

Den som nu tar över gårdsbruket, 1781, är Daniel Persson (1733-) och hans hustru Kerstin Hemmingsdotter (1738-). Båda var bördiga från Ramkvilla men hade fram till nu brukat Tostatorp. De bytte brukning med företrädaren Johan Jönsson och Sara Jonsdotter.

Samtidigt som Daniel flyttade till Övergården tog han över brukningen av en fjärding i Västergården (2:5).

Men redan året därpå, från och med 1782, minskar deras brukningsdel i Övergården till en åttondel. De brukar denna åttondel fram till 1786, varefter de flyttar till Västergården. Här stannar de bara i två år och sedan hamnar de i en backstuga under Västergården, Lia kallad. Men denna lämnar de efter några år, men där tappar jag spåren efter dem.

Johan Svensson i Svensgård

Efter Daniel Perssons flytt tar Johan Svensson i Svensgård över brukningen av åttondelen mellan åren 1787 till 1793.

Per Jonsson

Det blir Jon Svenssons och Annika Persdotters yngste son, Per Jonsson (1761-1821), som kommer att ta över gården. Från 1782 delar han brukningen med ovan nämnde Daniel Persson.

Per är nu 21 år gammal och ogift, men redan följande år gifter han sig med den 18 år unga pigan Maria Johansdotter från Svensgård. Hon är dotter till Johan Svensson, det vill säga samme man som skött brukningen av den andra halvan av gården efter Daniel Persson. Från och med 1794 står Per som brukare till hela gården om en fjärdedels mantal.

Per och Maria får tillsammans fem barn. Deras första barn är sonen Jonas som föddes nästan tre år efter vigseln. Därefter föds Per 1789. Men i ett smittkoppsutbrott i slutet av 1791 insjuknar Jonas; han hade ”haft god hälsa til dess Kopporna ändade dess lif, som waradt 5 åhr och 9 månader”. I detta utbrott dog fem barn i socknen, varav ett i granngården i Mats Jonssons hem.

De andra tre barnen var Jonas, Stina och Sven som alla uppnådde vuxen ålder.

Ryssland anföll år 1808 Finland, som vid den tidpunkten var en del av Sverige. Sveriges reguljära armé var i stort behov av förstärkning och en förordning om att upprätta ett lantvärn inrättades och kom att bestå av cirka 30.000 man. Lantvärnet var dåligt utrustat och bestod av unga män som ryckts iväg från sina hem för att strida i ett krig långt borta. Den dåliga utrustningen och den ringa erfarenheten från krig gjorde att lantvärnet led stora förluster och det blev aldrig någon stor framgång. Många av soldaterna dog i vad som kallades lantvärnssjukan [4].

Den 19 mars 1808 utfärdade kungliga majestät en uppmaning till Sveriges befolkning att bidra till Sveriges försvar; mer specifikt bad han allmänheten om att skänka skjutvapen. Per Jonsson, som synes ha varit en vän av fäderneslandet, hörsammade kungens begäran och skänkte en bössa. Inrikes Tidningar publicerade namnen på alla dem som skänkt ett skjutvapen, och från Bäckaby var det tre personer som gjort det.

Förmodligen hade det varit lämpligt att lämna över brukningen till äldste sonen Per, om det inte hade varit för hans hälsoproblem. Han var inte fullt arbetsför då det i husförhörslängden för 1806-10 står det att han var ”Ofärdig i benen”. Och sedan fick han lungsoten och dog i sviterna av den 1816, endast 26 år gammal och ogift.

Dottern Stina gifte sig 1815 med Johannes Johansson från Västergården och hon flyttade till honom där de övertog gården efter hans föräldrar. Fadern där var den före detta nämndemannen vid Västra häradsrätt Johan Hansson Bäckman.

Per strävar vidare med gårdsbruket fram till 1818. Då har han hunnit bli 57 år och hälsan började svikta. I husförhörslängden anges han vara ”sjuklig”. I mantalslängderna för 1819 och 1820 har han lämnat över halva gården till äldste kvarvarande sonen Jonas. Någon gång under 1820 säljer Per resterande åttondel till sonen Jonas och han och Maria tar undantag. Men undantagstiden blir kort för i januari 1821 avlider han av bröstfeber.

Per hann få uppleva två barnbarn, ett från dottern Stina i Västergård och ett från sonen och efterträdaren Jonas. Sammanlagt kom det att bli 13 barnbarn varav tio uppnådde vuxen ålder och från dessa blev det 50 barnbarns barn!

Bouppteckningen efter Per hölls två dagar efter begravningen och det var änkan Maria som uppgav boet. De hade ingen fast egendom för den var såld till sonen Jonas. Men de hade fortfarande en del djur kvar; tre kor, en oxe, en stut, en kalv, tre får och en gris. Det sammanlagda värdet av kreaturen var 72 riksdaler.

Sedan hade Per en del utestående fordringar, det vill säga pengar som ha lånat ut till olika personer i bygden. Det var på 58 riksdaler varav 16 till sonen Jonas. Boets sammanlagda behållning var 165 riksdaler.

Även hustrun Maria var sjuklig och avled 1½ år efter maken. Liksom sonen Per fick hon lungsot och dog av denna sjukdom i en ålder av 60 år.

Yngste sonen Sven, som vid Marias död var 24 år, bodde ännu hemma på gården. Några år senare, 1826, flyttade han till Svensgården där han tog tjänst som dräng hos den nyligen blivna änkan Lisa Simonsdotter. Här stannade han i tre år innan han gifte sig med Ingrid Håkansdotter från Åslatorp. Sven övertog gården efter den ålderstigne svärfadern Håkan Johansson, vilken i husförhörslängden angavs vara sjuklig och ”arbetslös”.

Jonas Persson

Per och Marias son Jonas Persson (1792-1863) blev den som kom att överta över gården. Förmodligen hade Jonas hjälpt till att sköta gården sedan flera år innan han och hans far 1819 står som ägare 1/8 mantal vardera. Men redan året därpå har Jonas köpt ut fadern och sedan dess ägde han hela fjärdingen. I och med brodern Pers alltför tidiga död (se ovan) blev det färre syskon att lösa ut; Jonas andel i gården blev nu två femtedelar eftersom systern Sara bara hade halva arvslotten i förhållande till sina bröder.

Jonas gifte sig 1818 med Lisa Persdotter (1799-1879) från Östergården. Han var då 25 år och hon 18 år. Lisa var dotter till Per Persson och Kerstin Karlsdotter och kom från en tämligen välbärgad familj; fadern ägde halva Östergården eller ett halvt mantal. Lisa hade bara en yngre broder, Johannes, vilken sedermera kom att ta över Östergården och utökade sin brukning till tre fjärdedels mantal. Han kom därför att kallas för ” trefjäringa Gödde”.

Genom att gifta sig inom den självägande bondeklassen kunde nygifta par få en god ekonomisk grund genom förväntat arv. Döttrarna ärvde hälften av sönerna. Med många syskon att dela arvet med, var det oftast nödvändigt att låna eller skuldsätta sig för att kunna ta över gården. Om man fick ha hälsan och arbeta ordentligt kunde man med tiden betala skulderna, så att nästa generation fick något att ärva. Jonas och Lisa hade det bra förspänt. Deras sammanlagda förväntade arv var tillsammans lite drygt en fjärding. Detta gav dem en ekonomisk trygghet och möjlighet att bygga vidare på.

Jonas och Lisa fick fyra barn, två döttrar och två söner. Äldst var Peter Jonasson, eller Peter Jonsson som han allmänt kallades, och han föddes 1820. Sedan kom Lisa Maria född 1824 och därefter Johannes född 1829. Den yngre sonen dog emellertid fem år gammal av ”magskerfva”. Sista barnet blev Anna Maria som föddes 1838.

Jonas morbror Per Johansson ägde en fjärding i Svensgård. Denne dog på sommaren 1826 av ”MagColique” i en ålder av 57 år. Han lämnade efter sig sex barn i åldrarna fem till tjugo år från sina sina två äktenskap. Alla dessa barn, vilka alltså var Jonas kusiner, var omyndiga. Vid bouppteckningen som hölls två dagar efter begravningen valdes Jonas till deras förmyndare och hans uppgift var att bevaka deras rätt. Änkan stod före jordbruket de kommande fem åren, varefter gården delades i två åttondelar där den ena delen köptes och brukades av en av Jonas kusiner.

År 1830 avlider Lisas far, Per Persson i Östergården. I bouppteckningen som hölls efter honom uppgick boets sammanlagda behållning till 1644 Riksdaler. Lisas arvedel blev således en tredjedel – hälften mot broderns – men uppgick ändå till 548 Riksdaler. Den summan pengar räckte nästan till en fjärdings gård.

En av deras nyare grannar i Övergården (3:2) var Magnus Isaksson. Han flyttade 1842 efter endast tre år och denna gård blev då till salu. Peters föräldrar tog tillfället i akt och köpte gården. Det var en sällanhändelse, så att säga, att någon utanför familjen kunde köpa en gård och i detta fall dessutom grannens.

Det här var en del av familjen strategi att skaffa framtida gårdsbruk åt deras barn. Då Jonas bara var i femtioårsåldern och vid god hälsa, hade han inte några planer på att lämna ifrån sig brukningen än på många år. Sannolikt var inköpet av granngården tänkt att gå till sonen Jonas. Så för en kort tid ägde Jonas och Lisa halva Övergården.

Äldste sonen Peter gifte sig 1845 och han och hans hustru tog över den nyförvärvade gården; mer om detta i Övergård 3:2.

Den äldre dottern Lisa Maria gifte sig till Ramkvilla 1848, där maken blev ägare till en fjärding i Höreda Norrgård.

Deras yngsta dotter Anna Maria var fjorton år yngre än Lisa Maria, och när hon gifte sig 1859 var det dags för Jonas och Lisa att ta undantag. De sålde därför gården till dottern och svärsonen.

Jonas var i sitt 68:e år då han tog undantag. De sista tio åren hade han haft en trogen dräng hos sig och hjälpt till att sköta gården. Förutom de första åren efter giftermålet hade Jonas och Lisa stadigt haft åtminstone en dräng och en piga städslade. Drängar och pigor städslades för ett år i taget. Bytet skedde vid Mikaelsmäss som i regel inföll i början av oktober månad. Som mest tjänstefolk hade de i slutet av 1820-talet samt i början av 1840-talet. Toppen på 1840-talet berodde sannolikt på inköpet av granngården som krävde mer arbete.

Jonas och Lisas grannar var omgivna av nära släktingar; i fyra av granngårdarna i Slageryd bodde nära släktingar till dem.

Jonas hade en syster i Västergården och en bror i Åslatorp, som ligger något sydost om Slageryd. Jonas hade dessutom två morbröder i byn. Den ene, Per Johansson, bodde i Svensgården och avled 1826 där Jonas var förmyndare åt hans barn som berättats om ovan. Den andre morbrodern var kyrkvärden Magnus Johansson, och som från början bodde i Svensgården men som 1831 flyttat till Övergården.

Lisa hade som nämnts ovan en brodern ”Trefjäringa Gödde” i Östergården. Där bodde också hennes föräldrar; modern levde fram till 1869. Lisa var född i Dragsnäs i Ramkvilla och från denna by kom hennes mor kom ifrån. Modern var dock enda barnet så på den sidan hade Lisa ingen mer släkt. Lisas far var född i Lannaskede, men stammade annars på fädernet från Svensgård.

Jonas avled i början av januari 1863. I dödboken finns ingen särskild dödsorsak angiven, utan prästen konstaterade helt kort att han dog ”av ålderdom”. Han var i sitt 71 levnadsår.

Bouppteckningen efter honom hölls den 21 januari 1863. Änkan Lisa önskade vid bouppteckningen att Peter Persson i Svensgård skulle biträda henne som god man, om så behövdes. Denne Peter Persson var den lilla femårige pojken som Jonas 37 år tidigare varit förmyndare åt vid bouppteckningen efter dennes far.

Någon fast egendom hade Jonas och Lisa inte, då de tagit undantag. Men några djur hade de kvar för sitt uppehälle; de hade en stut, tre kor och en kviga, nio får och en gris. Det sammanlagda värdet av kreaturen uppskattades till 223 riksdaler.

Svärsonen Johannes Johansson, gift med dottern Lisa Maria, hade köpt gården men hade ännu kvar en ansenlig skuld. Fordringen uppgick till 833 riksdaler plus tio månaders ränta om nära 35 riksdaler. Den allmänt vedertagna räntenivån vid den här tiden synes ha varit fem procent, vilket även gällde för det här lånet. Lånet kostade dottern och svärsonen nästan 42 riksdaler årligen.

Även sonen Peter Jonsson (Jonasson) var skyldig föräldrarna en del pengar. Det var en skuldsedel daterad 14 mars 1856 och var på 133 riksdaler och 33 öre, plus ränta för sex år och tio månader och var på 45 riksdaler. Kanske var det återstående skuld av gårdsköpet för 18 år sedan?

Jonas och Lisas sammanlagda fordringar till andra personer i bygden var på 1297 riksdaler.

Sedan hade boet några skulder; bland annat den föreskrivna 1/8 procent till Bäckabys fattigkassa och bouppteckningsarvodet på två riksdaler. Men den största skulden var till sonen Sven Persson i Åslatorp som med ränta uppgick till 347 riksdaler. Dessutom skulle kyrkoherden Nils Gustaf Holmér i Fröderyd ha 5 riksdaler för liktalet vid Jonas begravning. Skulderna uppgick sammanlagt till 478 riksdaler.

Boets sammanlagda behållning var 1840 riksdaler – en ansenlig summa pengar. För det kunde man köpa en eller två gårdar, beroende på storlek och skick.

Lisa överlevde sin Jonas med femton år. Hon fick under sin levnad få uppleva tretton barnbarn, varav elva i sonen Peters och dotterns Anna Marias gårdar i Övergård. Hon lämnade jordelivet i maj månad 1879 i en ålder av 80 år. Då man blev så gammal på den tiden utan synlig sjukdom, blev den angivna dödsorsaken ”ålderdomssvaghet”.

Det verkar som om Lisa ärvde makens tillgångar. I bouppteckningen som hölls efter henne, framgår det att hennes tillgångar var 2159 kronor. Boet uppgavs av svärsonen Johannes Johansson, som ”tagit Boet om wård”. Hennes största tillgång var fordringar utställda på femton skuldebrev till diverse personer, flera av dem i Slageryd by. Den i särklass största låntagaren var dottern och svärsonen Johannes Johansson, som hade ett skuldebrev daterat den 14 Mars 1869 och var på 600 kr. Men räntekostnaden, samma fem procent som tidigare, under de dryga tio åren sedan skulden skrevs uppgick nu till 306 kronor. Den sammanlagda skulden var alltså 906 kronor eller ungefär värdet av gården.

Sedan 1845 gällde lika arvsrätt för kvinnor och män. Det innebar att de tre barnen ärvde vardera 720 kronor. En välbehövlig summa för den skuldsatte Johannes Johansson.

Johannes Johansson

När Jonas och Lisas yngsta dotter Anna Maria Jonasdotter (1838-1912) gifte sig 1859 var det dags för Jonas att lämna över till nästa generation. Han och makan Lisa tog undantag då svärsonen Johannes Johansson (1829-1919) köpte gården.

Anna Maria var  då 21 år gammal och maken Johannes Johansson skulle snart fylla 30 år.

Johannes Johansson var född i Bäckaby Stockagård, men föräldrarna hade för fjorton år sedan flyttat till Slageryd Övergård och där köpt en gård på en åttondels mantal av Peter Andersson. Det var halva gården som soldaten Sven Svensson Lindbom en gång brukat under första halvan av 1700-talet. Denna gårdsdel kom femton år senare att slås ihop med 3:3. Den andra halvan hade köpts av den nyblivne svågern Peter Jonsson.

Johannes far dog redan 1850 av tvinsot. I dennes bouppteckning saknas fast egendom, trots att han står som hemmansägare i husförhörslängden. En trolig förklaring är att fadern faktiskt redan sålt gården till sonen Johannes, då denne led av tvinsot som var en avtynande sjukdom som yttrade sig med kraftig avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras.

Johannes hamnade i någon form av tvist med en Johannes Gustaf Petersson från Malmbäck socken. Han anklagade honom för bedrägeri och olovligt tillgrepp; troligen var det någon form av affär som gick i stöpet. Johannes stämde in motparten till sommartinget 1868; emellertid dök ingen av dem upp så målet lades ned.

Johannes och Anna Maria fick två barn, båda döttrar; nämligen Lovisa (1860-1912) och Matilda (1864-1947).

Johannes drev gården fram till 1883, efter 24 års odlargärning, då han och Anna Maria tog undantag. Då, i juli 1883, gifte sig båda döttrarna på samma dag.

Äldsta dottern Lovisa gifte sig med Johannes Magnus Petersson (1844-1928) från Slageryd Svensgård (1:2). Hon flyttade till honom där han sedan några år redan tagit över gården. De var faktiskt släkt med varandra; Lovisas morfars mor var syster till Johan Magnus morfar!

Det var dottern Matilda och hennes make som kom att ta över gården, men mer om dem lite längre ned.

I nästan 30 år levde Anna Maria på undantaget. Hon dog av magkatarr 1912 i en ålder av 73 år. Maken Johannes levde till 1919 och blev 89 år, död av ”ålderdomssvaghet”.

Johannes Magnus Svensson

Matilda Johannesdotter (1864-1947) gifte sig i juli 1883 med torparsonen Johannes Magnus Svensson (1851-1928) från Källehult i Fröderyd socken. De tog över gården och köpebrev skrevs den 17 maj 1883.

Att gifta sig med någon som inte kom från det besuttna bondeståndet hade tidigare inte varit så vanligt. Johannes Magnus hade tre syskon och arvet efter fadern, som för övrigt dog redan 1887, kan inte ha varit stort nog för att lösa ut makans syster ur gården. Å andra sidan ärvde ju makan halva gården. Och med det framväxande bankväsendet blev det lättare att låna pengar.

Det var också andra tider på ett annat sätt. I vigselboken hade man börjat dokumentera frivilligheten till äktenskapet; för Matilda och Johannes står det att ”båda voro närvarande och afgifvo sitt fria ja-ord”. Man kan här ana en brytning mot äldre tiders arrangerade äktenskap. Dock noteras i samma vigselbok att ”hennes föräldrar lemnade mundtligen samtycke till äktenskapet”. Föräldrarnas åsikt var ännu inte helt oväsentlig.

Johannes och Matilda fick sju barn, varav fem uppnådde vuxen ålder. Äldst var Hanna Sigrid Helga Adina, gift Andersson, född 1884 och död 1978 i Näs, Skepperstad socken. Hon blev 93 år gammal. Anna Lovisa Ottilia, gift Karlsson, föddes 1886 och dog1972 i Vetlanda. Hon blev 85 år gammal. Hilda Elin Maria, gift Emilsson, föddes 1892 och dog 1983 i Landsbro. Hon blev 91 år gammal. Rut Nanny Elisabet Svensson, ogift, föddes 1897 och dog1974 i Klanekvarn. Hon blev 77 år gammal. Yngste sonen Sigfrid Svensson, se nedan, var den som tog över gården.

Johannes Magnus uppförde en ny ladugård 1925, med plats för två hästar och tio nötkreatur [5].

Johannes Magnus drev jordbruket till sin död; han avled i januari 1928 av lunginflammation. I bouppteckningen efter honom ser man att fastigheten värderas till 12.000 kronor. Skulderna var på 2.825 kronor och boets behållning var lite drygt 11.000 kronor.

Makan Matilda levde i nästan tjugo år som änka. Hon avled på sommaren 1947 i en ålder av 83 år.

Sigfrid Svensson

Johannes och Matildas yngsta barn, sonen Sigfrid Svensson (1903-1988), övertog gården efter faderns död 1928. Köpebrevet skrevs den 9 mars 1928, det vill säga samma dag som bouppteckningen förrättades.

Sigfrid lät uppföra en ny mangårdsbyggnad 1935 med plats för två lägenheter och fem rum [5]. Kanske lät han inreda plats för en extra lägenhet till hans mor som bodde där fram till sin död 1947?

Han hade gift sig 1936 med Lilly Petersson, dotter till hemmansägaren Frans Petersson och hans hustru Hilma i Övergård 3:3.

Sigfrid och Lilly fick tre barn; Gun-Britt (f 1937), Ernst (f 1941) och Rose-Marie (f 1953).

År 1944 genomförde Statistiska Centralbyrån (SCB) en landsomfattande jordbruksräkning. Blanketter skickades ut till alla landets jordbruksfastigheter. På blanketterna skulle respektive brukare fylla i uppgifter om bland annat fastighetens areal och uppgifter angående förekomsten av vattenledning, avlopp och el [6].

Sigfrid fyllde i sin blankett i september samma år. Av denna framgår det att fastigheten hade 7 hektar åker, 40 hektar skog och tillsammans med övrig mark och tomt var den sammanlagt på 76 hektar. Det fanns ingen mjölkningsanläggning så det var till att mjölka korna för hand. Boningshuset hade inget vatten indraget, men det var det i ladugården. Vidare användes hade de ingen elspis i köket och inte heller varmvatten. Boningshuset moderniseras 1950 då man drog in vatten och avlopp.

Sigrid bedrev jordbruket till 1964. Han avled 1988 och blev 84 år gammal. Makan Lilly levde till 1994 och blev 81 år gammal.

Ernst Svensson

Det blev Sigfrids och Lillys son Ernst som tog över gården och han bedrev jordbruket mellan 1964 och 2009.

Jörgen och Karin Svensson

Från 2009 bedriver sonen Jörgen och hans fru Karin Svensson jordbruket.

Jörgen är den tionde generationen i rätt nedstigande led från Per Svensson som den här berättelsen började med.

Brukarhistorik Övergård 3:4

Brukarhistorik:

• 1683-1706: Per Svensson, gift till gården genom makan Sara Abrahamsdotter, ägare 1/4 mantal
• 1707-1709: Olof Persson, arrendator
• 1710-1733: Sven Svensson, måg till Per Svensson, 1/4 mantal
• 1734-1743: Sven Svensson Rösberg, son till företrädaren, 1/4 mantal
• 1744-1774: Jon Svensson, yngre bror till företrädaren och son till Sven Svensson, 1/4 mantal
• 1775-1778: Johan Jönsson, måg till företrädaren och delade brukningen 1775-78, 1/4 mantal
• 1779-1780: Johan Jönsson, brukare 1/4 mantal
• 1781: Daniel Persson, brukare 1/4 mantal
• 1782-1793: Per Jonsson, brukare 1/8 mantal
  1782-1786: Daniel Persson, brukare 1/8 mantal
  1786-1793: Brukades 1/8 av Johan Svensson i Svensgård
• 1794-1818: Per Jonsson, ägare 1/4 mantal
• 1819-1820: Per Jonsson, ägare 1/8 mantal
  1819-1820: Jonas Persson, son till företrädaren, ägare 1/8 mantal
• 1820-1859: Jonas Persson, son till företrädaren, ägare 1/4 mantal
• 1859-1883: Johannes Johansson, svärson till företrädaren, ägare 1/4 mantal
• 1883-1928: Johannes Magnus Svensson, svärson till företrädaren, ägare 1/4 mantal
• 1928-1964: Sigfrid Svensson, son till företrädaren, ägare 1/4 mantal
• 1964-2009: Ernst Svensson, son till företrädaren, ägare
• 2019-        : Jörgen och Karin Svensson, son/svärdotter till företrädaren

Vill du veta mer om personerna?

Besök min databas för att hitta mer uppgifter om personerna som omnämns i texten. Här finner du deras familjer och i många fall deras anfäder och anmödrar.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kontakta mig.

Källor

Jag har inte redogjord för alla källor i födelse-, vigsel- och dödböckerna; det hade blivit i en väldigt lång lista. Likaså gäller husförhörslängder och bouppteckning. För att hitta dessa och andra källor, besök min databas och sök upp personen ifråga så finns där alla källor angivna.

Jag har huvudsakligen använt mig av Bäckabys husförhörslängder, Jönköpings läns mantalslängder 1643-1820 samt bouppteckningar där sådana finns.

Husförhörslängderna börjar 1688 och fortsätter i en närmast obruten följd ända in till 1900-talet. I början är de mycket knapphändiga; det är inte mycket mer än en lista med personer som bor i de olika gårdarna. Från och med omkring 1720 blir husförhörslängderna mer detaljerade med uppgifter om födelseår och ibland anteckningar om in- och utflyttningar. Från och med år 1806 anges storleken på gården (mantalet) och från och med 1816 anges även om bonden äger eller brukar gården.

Likaså är de tidiga mantalslängderna tämligen knapphändiga. Gårdsnamnen anges inte förrän i 1690 års längd och framåt. Mantalsstorleken på de olika gårdarna börjar 1733.

Mantalslängderna finns digitaliserade hos både Arkiv Digital och Riksarkivet. Riksarkivet har ett mycket användbart register där man kan söka på socken och därefter få upp rätt sida i längden https://sok.riksarkivet.se/mantalslangder. Arkiv Digital har avsevärt bättre kvalité på sitt filmade material, men för Jönköpings län är perioden begränsad till 1643-1722. I min forskning har jag i regel använd Arkiv Digitals material fram till 1722, därefter riksarkivets.

Riksarkivet har digitaliserade jordeböcker, som för Jönköpings län omfattar perioden 1631-1748 (https://sok.riksarkivet.se/jordebocker?Serie=SE%2FRA%2F55201%2F55201.06&DatumFran=&DatumTill=)

Fastighetsbeteckningen är ett ganska modernt påfund. I lagfartsböckerna 1875-1933 ser man att fastighetsbeteckningen är inskriven i efterhand; de är alltså av senare datum än 1875.

För att kunna identifiera de olika gårdarna får man utgå från en nutida källa, Lagfartsboken eller Sveriges Bebyggelse, och därifrån följa de enskilda brukarna bakåt i tiden. Ju längre tillbaka i tiden man kommer, ju osäkrare blir spårningen. Brukarförhållandena kan för vissa gårdar och under en viss period bli ganska röriga och svåra att reda ut. Jag har haft en hel del huvudvärk i några fall, men i regel går det att lösa upp om man kartlägger samtliga gårdar inom mantalet.

En lag om allmän bouppteckningsskyldighet stiftades 1734. Dessa är en intressant källa som ger värdefull information om den avlidnes materiella tillgångar. I praktiken saknas bouppteckningar om det inte fanns några tillgångar att tala om, i regel var så fallet för gamla människor som levde som inhyses.

Om någon av mannen eller kvinnan dör då de fortfarande är brukande bönder ger bouppteckningarna en detaljerad och värdefull information om gården och hushållets ekonomi. Särskilt intressant för detta sammanhang är om det finns fast egendom, hur stor den är samt dess värde.

Arkiv Digital har ett mycket bra sökbart register med länk till den filmade bouppteckningen.

Nätversionen av Svenska Akademiens Ordlista (SAOB) är mycket användbar för att förstå äldre tiders ord och begrepp (https://www.saob.se/).

Riksarkivet har upprättat ett förnämligt register för Västra häradsrätt dombok som är fritt tillgängligt på nätet (https://sok.riksarkivet.se/domboksregister).

Lagfartsböcker 1875-1933; Inskrivningsdomaren i Njudungs domsaga arkiv, volym  CI:7 och 8.

Specifika referenser:

1. Per Svenssons dödbok 1730, Ramkvilla (F) C:2 (1708-1753) Bild 128 / sid 249
2. Kungliga Smålands Husarregementes historia, utgiven av Föreningen Smålandshusarens Redaktionskommitté, Eifels Boktryckeri AB, Eksjö 1975.
3. Husförhörslängd Slageryd Övergård, Fröderyd (F) AI:3 (1754-1760) Bild 86 / sid 149
4. Om lantvärnet, Wikipedia.
5. Sveriges Bebyggelse landsbygden 1955, Jönköping II, sid 130 (Slageryd Övergård 3:4)
6. Jordsbruksräkning 1944 (Arkiv Digital), Statistiska centralbyrån (SCB) – Byrån för jordbruksstatistik, Allmänna jordbruksräkningen 1944 H1AB:118 (1944) Bild 520
7. Sveriges befolkning 1960, Arkiv Digital.