I den här lilla berättelsen får vi följa ett lägersmål från 1725 och hur enkelt det var för mannen att slingra sig undan ansvaret.

Ett utomäktenskapligt barn

Rusthållarna Moses Håkansson och Samuel Nilsson brukade Solkaryd Norrgård i Skepperstad socken på det småländska höglandet. Hos sig hade de år 1724 två drängar och två pigor. Bland dem var Mats (Mattes) Jonsson och Elisabet Nilsdotter. Han som dräng och hon som piga.

Elisabet var omkring trettioett år gammal. Hon var dotter till Nils Håkansson och Elisabet Johansdotter och enligt uppgift i hennes dödbok var hon född i Fröset Mellangård. Hon var ett av deras nio barn, kanske det äldsta av dem. Hon hade åtminstone två systrar och en bror i livet.

Elisabet upptäckte efter tid att hon blivit med barn och flyttade till sina föräldrar i Klockekvarn i grannsocknen Fröderyd. Här nedkom hon på våren 1725 med ett barn som dock dog strax efter födseln.

I sin barnsäng fick hon besök av komministern Petrus Torpelius från Bäckaby socken och avslöjade för honom att barnafadern var den ogifte drängen Mattes Jonsson i Solkaryd. Hon visste att kärleksförbindelser före äktenskap var en brottslig handling och skulle komma att tas upp på häradstinget. Det kallades för lönskaläge då båda parterna var ogifta.

Inför rätta

Mycket riktigt, länsmannen Jonas Hansson fick reda på händelsen och lät instämma både Elisabet och Mattes till Västra härads sommarting den 27 maj angående lägersmål. Elisabet infann sig och kallas i häradsrättens protokoll för ”qwinfolket”. Det var en nedsättande benämning och i sammanhanget avses hennes utomäktenskapliga förbindelser. Dock var inte Mattes Jonsson närvarande, men han förnekade något som helst samröre med Elisabet och beskyllde istället soldaten Johan Fröberg på soldattorpet Slottet i Fröset som barnafadern.

Målet sköts därför upp till hösttinget och fortsatte den tjugoandra oktober 1725. Länsmannen anförde samma sak som förra gången, med tillägget att han även lät instämma soldaten Johan Fröberg. Här var alltså två män misstänkta för samma lönskaläge. Elisabet hade nu införskaffat skriftligt intyg från komminister Petrus Torpelius om att det var Mattes Jonsson, och ingen annan, som hon angav som barnafader då hon låg i barnsäng. Men Mattes slog ifrån sig och nekade fullständigt till att ha något som helst med Elisabet att göra. Istället skyllde han återigen på gifte soldaten Johan Fröberg i Fröset. Mattes menade att ”ryktet aldeles stådt på Fröberg” och att denne velat ha Elisabet till sin hustru.

Soldaten Johan Fröberg, sonson till löjtnanten Per Esping i Kallsjö, var omkring 34 år gammal och nyligen gift med Kerstin Gudmundsdotter från Mårtatorp i Skepperstad. De hade gift sig i maj 1724 och de fick sitt första barn i januari 1725. Den lille späde pojken var dock svag och fick nöddop, varefter han dog.

Även Johan Fröberg förnekade samröre med Elisabet och hävdade att han intet haft med henne att göra. Han hade ”aldrig frijat till Lisbet, eller taget henne någon gång med sig”. Och Elisabet tillade att hon inte varit med någon annan än Mattes.

Rätten lät så frågan gå till nämndemännen och undrade om någon av dem kände till ryktet som låg på Johan Fröberg? Nämndemannen sedan många år, Per Andersson i Skepperstad Tomasgård, sade sig ha hört ryktet ”men hwem som fördt det uth, eller hwarifrån det kommit” visste han inget om.

Mattes var beredd att fria sig med ed. Och detta blev häradsrättens utslag; man förelade honom att till nästa ting med egen ”Eed ährhålla dhet han ej häfdat Lisbet Nillsdotter eller någon Kiötzlig beblandelse med henne haft innan dhe 40 weckor, som hon med sitt oäkta framfödda foster hafwande warit”. Johan Fröberg, däremot, gick helt fri.

Målet återupptogs följande vinterting den sextonde februari 1726. Mattes avlade sin ed ”med hand å Book”, det vill säga handen på bibeln. Därmed var saken klar; Mattes var fri och Elisabet stod nu som ensam skyldig i detta lägersmål.

Straffet

Hon dömdes enligt tredje kapitlet i giftermålsbalken av 1694 års förordning för det skedda lönskaläget. Hennes bötesstraff blev 20 marker silvermynt och därefter ”stånda En Söndag på Pliktepallen”. Men, tillade häradsrätten som nog förstod att Elisabet inte skulle kunna betala, att i  ”brist af botenn afstraffas med 2 par Rijs 3 Slag af hwart paret”.

Stackars Elisabet hade förmodligen inte pengar att betala böterna med. 20 marker silvermynt motsvarade en tunna råg eller en halv ko. Det var mycket pengar, om inte hennes familj och släkt kunde betala för henne. Det troliga var att hon fick ta prygelstraffet och som utdelades av häradsprofossen Sune Jonsson från Svenarums socken.

Elisabets straff med ”Pliktepallen” innebar att hon inför sockenborna i Fröderyds kyrka gick upp på en pall längst bak i kyrkan under gudstjänsten, till allmän beskådan, och erkände sin skuld och betygade sin ånger. Detta kallades också för uppenbar kyrkoplikt. Därefter fick hon förlåtelse och återupptogs i församlingen. Sedan fick ingen förebrå henne för det förflutnas synder. Om någon gjorde det så kunde denne straffas av häradsrätten.

Hur gick det sedan?

Elisabet förblev ogift resten av livet. I husförhörslängderna omnämns hon som ”qwinfolket”, en nedsättande titel som nämnts tidigare.

Hon växte upp då Stora Nordiska kriget rasade (1700-1721) och landet dränerades på unga män. Följden blev ett mansunderskott och därför ökade andelen ogifta kvinnor, framför för de årskullar runt 1690 dit Elisabet hörde. Se inlägget De Ogifta som berättar mer ingående om detta.

Elisabet flyttade runt till olika ställen inom Fröderyds socken. Hennes föräldrar bodde i torpet Klockekvarn, men när fadern dog 1738 flyttade modern till soldattorpet i Äsprilla. Här bodde den arton år yngre systern Gunilla som 1734 hade gift sig med änklingen och soldaten Erik Jonsson Palmgren. Elisabet, som nu var omkring fyrtiofem år gammal, flyttade också dit och så gjorde även Elisabets yngsta syster, den tjugofyraåriga Maria.

Gunillas make for ut i kriget mot Ryssland 1741 och kom aldrig mer hem igen. Från 1754 bosatte sig Elisabet och hennes två systrar i backstugan i Fröderyds kyrkby. Här kom alltså de tre systrarna att bo ett nödtorftigt liv under knappa förhållanden under återstoden av deras liv. Två ogifta och en änka.

Systern Gunilla hade under sina åtta år med sin make fått tre barn, men alla var döda då hon själv dog 1769. Ende sonen som överlevde barnaåren dog 22 år gammal av ”håll och styng”, eller lunginflammation som det heter idag. I dödboken skrev kyrkoherden Andreas Colliander att de tre systrarna bott tillsammans ”förtroligt med” varandra i fjorton år och att detta var ”Et fullgåt exempel af Syskon=Sämja!”.

De två återstående systrarna bodde kvar i samma backstuga och fick viss hjälp ur församligens fattigkassa. Elisabet levde fram till januari 1784 då hon avled av ålderdomssvaghet. Enligt husförhörslängden var hon född 1693 och torde då ha uppnått den aktningsvärda åldern av niottioett år. Men i dödboken ändrades födelseåret till 1680, varmed hon anges ha blivit 103 år! I samma bok står det vidare att hon hade god hälsa tills det hon fyllt nittio år, ”men sedan warde hon siuk och säng liggande, i synnerhet de sidsta 9 åhren”.

Elisabet ålder var nog tilltagen i överkant och inte heller rimlig. För om man får tro vad som skrevs om hennes mor i sin dödbok, och här kan man anta att en av döttrarna var sagesman för prästen, så gifte hon sig 1685.

Den sista av de tre systrarna, Maria, dog drygt ett år senare. Hon blev 73 år gammal.

Slutord

Sexton år efter Elisabets straff, 1741, avskaffades den uppenbara kyrkoplikten för sexualbrott. Orsaken var att det var det vanligaste straffet för lönskaläge och drabbade oftast ogifta mödrar. Detta skamstraff var en så svår social brännmärkning att den sågs som en betydande orsak till många av de barnamord som utfördes av ogifta mödrar vid denna tid.

I domboken står det att Elisabet flyttade till Gärdeskvarn och födde sitt barn där. Hennes föräldrar bodde dock i Klockekvarn, där även Elisabet finns upptagen. Kan det vara så att domboken blandade ihop ställena?

Om Elisabets barnafödande har jag inte lyckats finna några spår av i vare sig födelseboken eller dödboken i Fröderyd. Ej heller i Bäckaby; hon anförtroddes sig ju till komministern härifrån på sin barnsäng.

Det är överhuvudtaget glest mellan födslar av oäkta barn i Fröderyd. Mellan 1688 och 1755 föddes 1203 barn i socknen, men endast åtta av dem är noterade oäkta vilket motsvarar en på 150 födslar. Kanske var det ovanligt med oäkta barn? Eller också kan det vara så att de helt enkelt inte fördes in ordentligt födelseboken.

I Fröderyds C:1 (1688-1709) skrevs de födda löpande in med start på sidan sju och fortsatte till sidan 74. De oäkta fördes emellertid in längre bak i boken; på sidan 75 är fyra barn noterade mellan åren 1690 och 1700. På liknande sätt gjorde man i Fröderyd C:2 (1710-1753) där barnen fördes in med start på sidan tre. När prästen hade kommit till sidan 16 var man på år 1716, men ett oäkta barn för det året antecknades 25 uppslag framåt i boken och skrevs in på sidan 73 (till vilken sida man kom till 1735). På samma sätt antecknades ett oäkta barn från år 1719 på sidan 75. Det tredje och sista noterade oäkta barnet var för år 1744 och hamnade på sidan 413, sist i hela boken och långt ifrån de övriga födda. För hela perioden 1710-1753 (C:2) finns bara tre oäkta barn noterade.

Födelsenotiserna av de oäkta barnen för den här perioden särbehandlades alltså och skrevs sporadiskt in längre bak  i boken. Sammantaget får man intrycket av att långt ifrån alla skrevs in och därför torde luckorna vara åtskilliga.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd under 1700-talet, med karta.

De Ogifta; hur vanligt var det att man gifte sig, eller tvärtom, att man förblev ogift på 1600- och 1700-talet? Och hur såg de ogiftas levnadsvillkor ut? Dessa och andra frågor försöker jag besvara i inlägget, samt ger några exempel på levnadsöden.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De tre protokollen är:

1. 1725-05-27, §15 Lägersmål: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAABA:634 (1725) Bild 740 (AID: v331150.b740, NAD: SE/VALA/0382503)
2. 1725-10-22, §29 Lägersmål: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAABA:634 (1725) Bild 1580 (AID: v331150.b1580, NAD: SE/VALA/0382503)
3. 1726-02-16, §8 Lägersmål: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAABA:646 (1726) Bild 13800 (AID: v324009.b13800, NAD: SE/VALA/0382503)

Riksarkivet har upprättat ett förnämligt register för Västra häradsrätt dombok som är fritt tillgängligt på nätet (https://sok.riksarkivet.se/domboksregister).

Beträffande källor från Fröderyds födelse-, vigsel- och dödböckerna, likaså husförhörslängder, finns dessa i min databas. Sök upp personen ifråga så finns där alla källor angivna.

Övriga källor som använts:

1. Omslagsbilden kommer från boken Dunkle Geschichten aus Oesterreich av R. Von Waldheim (1868).
2. Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343-X
3. Kyrkoplikt, Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkoplikt
4. Om pliktepall: https://gavledraget.se/A2/Kyrka_och_Kyrkfolk_Del_II.htm
5. Mantalslängder Skepperstad 1724 – 1725, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0007031_00328, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0007032_00350