En fräck stöld av ett par oxar skedde i början november 1723 på ängen utanför kyrkbyn i Bäckaby.  Ägaren lyckades få reda på tjuven och förliktes först med honom, men ångrade uppgörelsen och berättade sedan vad som hänt för länsmannen. Den skyldige, en fattig bonde, bävade för vad som hända skulle och försökte hålla sig undan.

Stölden

Det är allhelgonahelgen 1723. Per Persson i Bäckaby Storgård begav sig till ängen utanför byn för att se till sina två oxar, man han kunde inte finna dem. Efter idogt sökande kunde han bara konstatera att de var försvunna.

Men det fanns ögon som hade sett Jonas Assarsson från Ramkvilla föra bort dem, så han sökte upp honom. Och Jonas, en fattig brukare i Ramkvilla Norrgård, erkände och måste ha skämts för sin ogärning. Han hade lett oxarna från ängen och ut ur byn. En bit iväg på landsvägen mot Bäckseda socken i Östra härad hade han mött en bonde som var villig att köpa dem för 30 daler silvermynt. Därefter hade han köpt ett par andra oxar för 36 daler silvermynt, så att ingen skulle kunna känna igen de stulna oxarna hos honom.

Per Persson i Bäckaby och Jonas i Ramkvilla förliktes på så sätt att Jonas satte sina nyinköpta oxar i pant för de stulna. Här hade historien kunnat sluta, men Per i Bäckaby var ändå inte helt nöjd. Han ansåg att hans oxar var värda 40 daler silvermynt och ville ha så mycket eller i alla fall ett par lika goda oxar tillbaka. Därför anmälde han stölden för länsmannen, vilken tog upp målet på vintertinget 1724.

Inför tinget

När det var dags för parterna att träda fram för rätten hade Jonas Assarsson avvikit, kanske hade han blivit rädd för vad rätten skulle utdela för straff? Att inte finnas närvarande vid uppropet kostade honom emellertid 1 daler silvermynt i böter. Men man fick snart fatt i honom, för endast en liten stund senare togs målet upp igen.

Tingsrätten dömde enligt 1653 års straffordning och tredje punkten att Jonas skulle ersätta Per i Bäckaby med ”ett par lijka goda Oxar” samt ersätta Per för hans omkostnader i samband med rättegången.

Rätten ansåg emellertid att oxarnas värde borde bedömas ”icke Efter den dyrheet, som nu för tijden är, utan till billigheten á 30 Daler Smt”. Det var alltså samma summa som Jonas Assarsson hade sålt dem för. Jonas Assarsson dömdes att plikta för tre gånger tjuvnadens värde eller 90 daler silvermynt, vilket var mycket pengar. Och så mycket pengar hade han inte, så hans enda alternativ var att istället ta kroppsstraff. Rätten beslutade att det sedvanliga gatloppet skulle ersättas med ”spöslijtning, Lijkmätigt Kongl. Maijt:s förordning daterat 28 Mai 1713 med 15 par Spöö, 3 slag af hwart par”. Därefter skulle han stå uppenbar kyrkoplikt, förmodligen i Ramkvilla kyrka.

Slutord

Två par goda oxar värderades år 1724 enligt tingsrätten som billigast till 30 daler silvermynt, men Persson ansåg de vara värda 40 daler silvermynt. Under den dyrtid som rådde 1717 till 1719 och som nedtecknades av prästen i Bäckaby, Petrus Torpelius, kostade då ett par oxar 100 daler silvermynt.

Läs mer i inlägget: Anno 1717 war ganska dyr Tijdh här i Småland

Både Per Persson i Bäckaby och Jonas Assarsson var unga män med nybildade familjer.

Per Persson gifte sig 1720 med den blott fjortonåriga Elisabet Olofsdotter från Säby, dotter till Olof Nilsson och Margareta Persdotter. Modern Margareta var född i Storgården och dotter till klockaren Per Jonsson, vilken avled 1720 och det var i samband med hans död som barnbarnet Elisabet gifte sig med Per Persson och övertog gården.

Jonas Assarsson gifte sig 1722 med Karin Månsdotter från Ramkvilla Norrgård. Jonas synes ha haft det ekonomiskt besvärligt. Han och hans hustru hade ett styvbarn hos sig, vars arv de förvaltade men som Jonas hade förbrukat för egen del. Barnets farbror, Olof Gislesson i Nygård, krävde att arvet skulle redovisas och hade därför instämt Jonas till samma vinterting. Kanske var det av denna anledning som Jonas tog till den desperata handlingen att stjäla oxarna? Jonas och hans hustru synes inte ha bott kvar i Ramkvilla efter 1724; de återfinns i alla fall inte mer i Ramkvilla ministerialböcker.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Kroppsstraff vid 1700-talets början; I domböckernas saköreslängder finner man emellanåt att de dömda inte kunnat betala sina böter utan istället fått ta kroppsstraff. Hur vanligt förekommande var detta och var det vissa sakfällda som var vanligare än andra när det gäller kroppsbestraffning? Dessa och andra frågor försöker jag besvara på i detta inlägg genom att studera saköreslängderna för Västra härad mellan 1696 och 1720.

Kampen för hedern: Klockarens dotter inför tinget; I kyrkbyn i den lilla socknen Bäckaby på det småländska höglandet bodde en klockare och hans hustru. Deras yngsta dotter bodde fortfarande hemma och var föräldrarnas ögonsten. Hon var bara 17 år gammal men hade redan en fästman från grannbyn. Men så började elaka rykten om dotterns umgänge att spridas i socknen som kom att förstöra deras glädje. Till slut drog fadern och fästmannen ryktesspridarna inför tinget och hur det hela slutade får du veta i den här lilla berättelsen.

Prästerna i Bäckaby socken; I socknen var prästen en viktig person, en auktoritet. Han var församlingens fader, en guds tjänare som förhörde sockenborna på deras kristendomskunskaper, särskilt guds bud. Han ledde de kyrkliga aktiviteterna under året såsom högmässa, dop, vigsel och begravning. I det klassamhälle som Sverige då var, skilde sig prästen från bönderna med sin universitetsutbildning. Men å andra sidan levde han på en gård i bygden nära sina församlingsbor och delade deras glädje och sorg, i med- och motgångar.

Anno 1717 war ganska dyr Tijdh här i Småland; I mitten av Bäckabys kyrkobok över födda, vigda och döda finns insprängt några noteringar om himmelsfenomen, missväxt och dyrtider. Det är några sporadiska men spännande noteringar mellan åren 1716 till 1725.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1724-02-07 §3 Stöld
• 1724-02-07 §3 Stöld