Osämjan mellan soldaten och rotebonden hade pågått i flera år och en söndag i början av 1717 rann sinnet av soldaten som högg ned sin rotebonde på en äng intill byn.

De två kontrahenterna

Puketorp i Bäckaby socken var rote nummer 22 för Västra härads kompani och Kalmar regemente. Soldaten här hette i början av 1700-talet Daniel Persson Hall och rotebonden Nils Karlsson.

Daniel Hall hade som 24-åring rekryterats 1710, en bland de många ersättare för förlusterna som regementet led vid Helsingborgs slag i februari samma år. Regementet hade nyuppsatts 1709 efter katastrofen vid Poltava då Sverige förlorade hela sin armé, och tämligen omgående kastades de nya soldaterna in i hetluften i Helsingborg året därpå.

Daniel var gift med Elin Gudmundsdotter och tillsammans med sina tre små barn bodde de på soldattorpet under Puketorp. Torpet synes – till skillnad från de flesta andra soldat- och ryttartorp – aldrig haft ett namn utan kallades kort och gott för ”Soldattorp no 22”.

Rotebonden Nils Karlsson var född i Puketorp och son till Karl Nilsson och Märit Josefsdotter därstädes. Nils Karlsson hade i sin ungdom varit fästfolk med Margareta Persdotter i Bäckaby Klockargård, och då hon blev förtalad av några pojkar i bygden drog han dem och andra inför rätta. Av någon anledning skiljdes de åt och han fann istället kärleken i Sigrid Jönsdotter, nu hans maka som han hade tre barn med.

Läs mer om det i inlägget: Kampen för hedern: Klockarens dotter inför tinget

Överfallet

Nu var det så att de två, Daniel och Nils, inte kom särskilt bra överens. Deras osämja gick en bit tillbaka i tiden, men vad den egentligen bestod av är inte känt. Nils hade en gång saknat ved i sin vedtrave och anklagade Daniel för att vara tjuven. Men det var säkert andra underliggande orsaker till deras ovänskap.

Så en dag, söndagen den 13 januari 1717, kulminerade osämjan och som höll på att kosta Nils livet och som närapå hade gjort Daniel till en dråpare.

Nils hade varit hos Johan Persson i Knutstorp. Han var drucken då han gick ut ur stugan och satte sig upp på sin häst för att rida hem. Samtidigt kom soldaten Daniel Hall, vilken hälsade och sade: ”äre i Nills ute i Backarne och rijda”? ”Ja”, svarade Nils, ”här är iag, anten du will mig något på onde eller gode”. Mer sades inte och Nils red sin väg. Johan Persson bad soldaten att gå in i stugan, men han avböjde och sade sig istället ”see huru Nills red”. Han syftade på att Nils var tämligen berusad. Därmed gick soldaten iväg efter Nils, vilket var vägen hem till Puketorp som inte låg mer än en kilometer fågelvägen österut. Johan Persson noterade att soldaten hade värjan på sig.

Exakt vad som sedan hände vet ingen mer än Nils och Daniel. Daniel hann ikapp Nils vid Knutstorps äng, kanske ramlade Nils av hästen så som han gjort på vägen dit? Förmodligen trätte de, vilket de också gjort i Puketorp tidigare samma dag. Någonting sades eller gjordes så att Daniel blev ursinnig och helt tappade fattningen. Han grep sin värja och jagade Nils med den i högsta hugg. Han kom ikapp Nils vid Knutstorps äng. Där högg Daniel ned sin rotebonde så att han fick 14 sår på huvud, lår och rygg.

Nils överlevde överfallet men var svårt skadad och var tvungen att ligga till sängs. I flera veckor svävade han mellan liv och död och ingen kunde säga om han skulle klara sig.

Inför tinget

Det grymma överfallet togs upp på Västra härads vinterting två veckor senare, och då låg Nils fortfarande i sängen och vårdades för sina skador. Eftersom Nils Karlsson själv inte var närvarande och det fortfarande var osäkert om han skulle återhämta sig, kunde rätten inte avgöra saken vid detta tillfälle utan den sköts upp till nästa ting. Länsmannen instruerades att noga övervaka om Nils Karlsson skulle avlida av sina skador samt hålla Daniel Hall i förvar tillsvidare. Daniel erkände att han hade huggit Nils Karlsson, men inte så illa som länsmannen påstått.

Målet togs upp på följande sommarting och nu var Nils närvarande och återhämtad. Men än en gång sköts förhandlingarna upp då Nils hävdade att han med vittnens hjälp skulle kunna bevisa att överfallet och hans skador och sår var så som han beskrivit det.

Avgörandet kom på hösttinget den fjärde november samma år. Nämndemannen Nils i Huluboda hade besökt Nils i Puketorp på hans sjukbädd och intygade att denne hade fem stycken köttsår i huvudet. Tingsrätten ansåg att Daniel Hall genom hastigt mod ha skadat sin rotebonde, det vill säga utan planering eller uppsåt. Därför dömdes soldaten enligt såramålsbalken samt krigsartiklarna att böta dubbelt; nämligen två gånger sex mark för vardera av de fyra köttsåren, sammanlagt 48 mark eller 12 daler silvermynt. Tingsrätten prutade tydligen ned antalet från fem till fyra köttsår. Dessutom skulle Daniel göra en offentlig avbön och ersätta sin rotebonde med fem daler silvermynt för sveda och värk.

Men Daniel Hall ägde inga medel att kunna betala sina böter med. Så bötesstraffet omvandlades till spöstraff; han dömdes till fem par spö. Spöstraffet utfördes av häradsprofossen, vilken i detta fallet sannolikt var Sune Jonsson från Svenarums socken.

Läs mer om spöstraff i inlägget: Kroppsstraff vid 1700-talets början

Nils Karlsson fick alltså inga bötespengar, men att se sin antagonist nesligt slita spö inför tingsallmogen var säkerligen en ren njutning för honom!

Mer om Nils Karlsson

Överfallet mot Nils skedde när hans hustru Sigrid var höggravid. Hon nedkom med sonen Jöns i slutet av januari då Nils var sängliggande och ingen visste om han skulle klara sig. På sensommaren gick smittkopporna och deras lilla dotter Kerstin insjuknade och dog, knappt fyra år gammal.

Systern Elisabet hade gift sig till Höreda Södergård i grannsocknen Ramkvilla, och tanken var att Nils skulle ta över föräldrarnas brukning i Puketorp. De hade gjort upp så att Nils skulle köpa 3/8 skattejord i Puketorp för 140 daler silvermynt (smt). I denna summa skulle även ingå en skuld på 18 daler smt som Nils hade till sina föräldrar. Allt skulle vara tillhanda på Tomasmässodagen (21 december).

Men det skulle inte gå som planerat och han kom att bli osams med både föräldrarna och hans syster och svåger i Höreda. Det hela började med att han i april månad lånade 24 daler smt av föräldrarna. Sedan betalade han tillbaka 10 daler smt i maj, men lånade därefter ytterligare fyra daler så att skulden var 18 daler smt. Enligt honom själv pantsatte han två oxar och det var denna skuld som ingick i köpet av Puketorp.

Därefter tog han de två oxarna och drev dem söderut mot Kronobergs län och sålde dem. Och det är nu som osämjan tar fart. För enligt föräldrarna och svågern Erland Andersson i Höreda, rådde Nils alls inte om dessa oxar utan de var sålda till föräldrarna. Stämningen blev så upphetsad att de drog honom inför hösttinget, dit modern, svågern och Nils infann sig. De beskyllde honom för stöld, vilket var en grov anklagelse mot deras egen frände. Det här målet togs för övrigt upp strax innan misshandeln av Nils.

Eftersom inget bevis fanns att föräldrarna hade köpt oxarna av Nils, kunde tingsrätten inte fatta beslut huruvida oxarna var sålda eller förpantade. Därför sköts saken upp till kommande ting. Under tiden uppmanade Nils att ”taga sigh till wahra”, då ”både modern och dess måg Erland högeligen klaga öfwer Nills Carlssons öfwerdådighet”. Men någon fortsättning på detta mål finns inte; de kom väl till slut överens och fann inget behov att dra upp det inför tinget igen. Ett inte alltför ovanligt utfall av tvister mellan två parter.

Köpet av Puketorp blev dock aldrig av. Nils Karlsson med familj synes ha lämnat Puketorp någon gång efter 1718. Han finns inte omnämnd någon mera gång på Västra häradsting och inte heller finns han med i någon av husförhörslängderna som upprättades efter 1717. Kanske fann han det outhärdligt att bo kvar i Puketorp?

De gamla föräldrarna, Karl Nilsson och Märit Josefsdotter, sålde så småningom gården till dottersonen Anders Erlandsson som flyttade dit omkring 1727.

Mer om Daniel Hall

Daniel Hall var född i Bringetofta socken omkring 1686. Han anges i 1711-1712 års generalmönsterrulla vara stationerad på Gotland. Han får avsked enligt 1733 års rulla där det står: ”Karlen gammal, har elak bensiuka, begiär och får afskied”.

Daniel var läs- och skrivkunnig då det i husförhörslängden 1717-1733 står ”lit” om honom, vilket är latin och betyder ”litterata”. Detta var en viktig färdighet som prästerna ofta noterade under husförhören.

Efter avskedet flyttade Daniel och hans hustru Elin till en backstuga under Åslatorp, Hallatorpet kallat. Daniel avled i början av juni 1742 och begravdes söndagen den sjätte juni. Han blev 56 år gammal. Hustrun Elin lämnade jordelivet bara två dagar efter makens begravning.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Karl och Märit i Puketorp; I det lilla samhället Puketorp på det småländska höglandet levde Karl Nilsson och Märit Josefsdotter, vars historia rymmer både vardagligt slit och dramatiska konflikter. Här möter vi ett par som inte bara kämpade för att skapa ett tryggt hem, utan också försvarade sin familjs heder och rättigheter i ett samhälle präglat av strikta sociala normer. Från arvstvister och olyckliga missförstånd till brutala överfall och rättsliga uppgörelser, vävs deras liv samman med bygdens historia. Det är berättelsen om en tid där livet var både hårt och fullt av möjligheter – där generationer formades av jorden de brukade och de relationer de byggde. Deras slit och förutseende gjorde det möjligt för deras ättlingar att bo och verka på gården i över 160 år framöver. Följ med på en resa genom tidens gång och människors öden i det lilla Puketorp – en historia om överlevnad, förlust och en obruten vilja att lämna ett arv för kommande generationer.

Kampen för hedern: Klockarens dotter inför tinget; I kyrkbyn i den lilla socknen Bäckaby på det småländska höglandet bodde en klockare och hans hustru. Deras yngsta dotter bodde fortfarande hemma och var föräldrarnas ögonsten. Hon var bara 17 år gammal men hade redan en fästman från grannbyn. Men så började elaka rykten om dotterns umgänge att spridas i socknen som kom att förstöra deras glädje. Till slut drog fadern och fästmannen ryktesspridarna inför tinget och hur det hela slutade får du veta i den här lilla berättelsen.

Kroppsstraff vid 1700-talets början; I domböckernas saköreslängder finner man emellanåt att de dömda inte kunnat betala sina böter utan istället fått ta kroppsstraff. Hur vanligt förekommande var detta och var det vissa sakfällda som var vanligare än andra när det gäller kroppsbestraffning? Dessa och andra frågor försöker jag besvara på i detta inlägg genom att studera saköreslängderna för Västra härad mellan 1696 och 1720.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1717-01-28 §2 Slagsmål
• 1717-06-18 §25 Slagsmål
• 1717-11-04 §88 Tvist om fordran
• 1717-11-04 §91 Slagsmål