Maken, fadern, sonen och brodern Per Bengtsson Bäckman vilar i en grav någonstans utanför Krakow i södra Polen. Han dog här för drygt 300 år sedan, den 3 december 1702. Han var en av uppskattningsvis 200,000 män från Sverige och Finland som förlorade livet i det Stora Nordiska kriget varade mellan 1700 och 1721.

Vem var Per? Denna berättelse tar med oss till en liten by på det småländska höglandet under andra halvan av 1600-talet och följer honom från ungdomsåren till slutet.

Pers familj

Per kom från en välbärgad gård; skattehemmanet Bäckaby i Bäckaby socken [länk till byar i Bby]. Det var ett  rusthåll vilket innebar att man bekostade häst och ryttare till Smålands kavalleriregemente. Det hade man i denna gård gjort så länge man kunde minnas; vi vet att Pers morfar hade ridit redan på kung Johan III:s tid.

Pers föräldrar var Bengt Persson och Märit Persdotter. De gifte sig sannolikt 1647, vilket är det år då Bengt dyker upp i mantalslängden i Bäckaby. Tre barn från detta äktenskap är kända; Jon, Elin och Per. Troligen är Per yngst av de tre.

Sonen Jon Bengtsson figurerar i Västra härads ting på sommartinget 1670 angående en skuld om 100 daler kopparmynt som han hade till Daniel Tilman i Norrmalm i Stockholm. Modern Märit Persdotter säger sig inte kunna betala för honom. Om denne Jon vet jag inget mer; i tingsmålet från 1670 nämns även hans kusin Gustav Nilsson som vi vet bodde i Stockholm 1687. [D1]

Systern Elin Bengtsdotter gifte sig första gången med Karl Svensson omkring 1665 och därefter med Per Johansson från Holmeshult i Fröderyd socken. Hon kom liksom brodern Per att bo och bruka föräldragården i Bäckaby.

Fadern Bengt dog 1658 när Per var liten och modern gifte om sig med Måns Jakobsson Stocke som då övertog rusthållet.

Den otacksamme drängen

Året är 1676. Per är lite drygt tjugo år gammal, ogift, och bor hemma hos sin mor Märit Persdotter och sin styvfar Måns Jakobsson Stocke. I samma gård bor även hans några år äldre syster, sedan tio år gift med Karl Svensson. De bor allesammans i skattegården i Bäckaby och socken med samma namn på det småländska höglandet. Den kom att få namnet efter sin styvfar – Stockegården, eller Stockagården som det blev på småländska.

I början av detta år skrevs Per mot sin vilja ut till soldat, något han absolut inte ville bli. Det här var mitt i stormaktstidens Sverige och att skickas ut som soldat var idet närmaste likvärdigt med dödsstraff. Per var ju född och uppväxt i ett rusthåll med ryttare i släkten. Så det ville han hellre bli, som sin morfar Per Gudmundsson eller morbrodern i Åslatorp.

Per gick till länsmannen och bad honom hjälpa honom ur knipan genom att sätta in en annan man i hans ställe. Det gjorde länsmannen, men Per lönade honom illa genom att inte ersätta honom för hans utgifter. Mer om denna händelse i Den otacksamme drängen.

Rusthållet Bäckaby Stockagård

Sedan 1661 hade Gumme (Gudmund) Andersson varit ryttare för Bäckaby Stockagården. Det var ungefär samtidigt som modern Märit gift om sig med Måns Jakobsson Stocke, som alltså blev den nye rusthållaren för gården.

År 1677 var denne Gumme kommenderad med delar av regementet till de svenska trupperna i Pommern. I juni 1678 var Gumme hemkommen och anges i rullan ha ”warrt fången i Dismundaal”, en ort som jag inte lyckats lokalisera. Det här är sista gången han rider för Stockagården.

Styfadern Måns Jakobsson-Stocke avled 1677, änkan Märit ger till kyrkan i oktober ”Testament efter Måns Jacobsson i Bäckaby”. Gumme Anderssons ryttarkarriär sammanföll således med styvfaderns tid i gården. [S1]

Kort före Gumme Anderssons återkomst från Pommern finner vi i rullan för april 1678 en Gumme Jönsson som ryttare för Stockagården och nu är Per Bengtsson rusthållare. Per hade nu övertagit gården efter styvfadern.

I ett rusthåll förband sig bonden att skaffa och underhålla en ryttare, en häst och utrustning. I gengäld befriades bonden från skatter och fick dessutom andra förmåner. Ryttaren fick årslön och bostad av rusthållaren. [L2, s 23]

Per blir ryttare

Per blev själv ryttare; säkert av tradition i familjen men troligen även ett sätt att slippa oroas äver de ständigt återkommande utskrivningerna till fotsoldat.

Per Bengtsson blev ryttare för Smålands Kavalleri vid ryttmästare Johan Stålhammars kompani för Skog i Svenarum (F). Första gången han är upptagen i rullan är den 8 april 1678 då han rider för Skog i Svenarum socken i Johan Stålhammars kompani. Kompaniet anges vara ”hemmawarande Manskap effter commenderingen”. Det synes syfta på hemkomna ryttare efter striderna vid Warkow på Rügen den 18 januari samma år.

Det finns inga belägg för det i rullorna, men möjligen kan Per ha blivit ryttare under andra halvan av  1677 och ingått i förstärkningar som skeppats över till armén i Pommern. Gudmund Andersson, Bäckabys rusthålls ryttare sedan många år, ingick i garnisonen där. I så fall var han den 18 januari 1678 med i slaget vid Warkow på Rügen:

”Smålänningarna stod uppställda i den vänstra flygelns första träffen. Deras behållna styrka utgjordes av 140 beridna och 126 hästlösa. På sin sida hade de Åbo läns ryttare.”

Nya strider följde på hösten i Pommern och i september tvangs hela den svenska armén retirera in in i fästningen i Stralsund och kapitulerade där i oktober. De småländska trupperna återkom i omgångar. [L1, s63]

Nästa mönstring var redan i maj månaden därpå och den var i Norje i Blekinge. Per och hans kamrater hade skickats till kriget om Skåne.

Vid mönstringen i Vetlanda i mars 1679 följande år, red Per för sin egen gård. Han hade nu ersatt Gumme Andersson som berättades om strax ovanför.

Per skickades återigen ner till Skåne och där mönstrades Pers kompani i juli i Åby i Göingebygden och i oktober 1679 i Östra Karaby nordväst om Eslöv. Det finns inga spår i rullorna att varken Per kompani, eller något annat för den delen i hans regemente, skall ha varit inblandade i strider. Däremot satt flera av officerarna i hans kompani fångna i Köpenhamn efter kriget i Pommern. Vid mönstringen i oktober kasserades inte mindre än hälften av alla hästar.

Per tilltvingar sig Åslatorp

Ett stycke utanför Bäckaby låg skattetorpet Åslatorp på en fjärdedels mantal, eller fjärding kallat. Här bodde hans moster och fyra kusiner. Mostern, Ingeborg Persdotter, var liksom Per mor även hon omgift och när barnen lämnade hemmet avsåg hennes andre man köpa gården av sina styvbarn. Men det fanns ett bekymmer.

När ett hemman skulle säljas gick börd, det vill säga släktskap, före. Och den tänkte nye ägaren var endast ingift. Per, som hade bördsrätt genom sin morfar, såg nu ett tillfälle att köpa tillbaka hemmanet. På vintertinget 1681 gjorde han därför anspråk på Åslatorp och visade upp ett fastebrev från 1631 som visade att fjärdingshemmanet Åslatorp då låg under skattegården i Bäckaby.

Tvisten slutade till fördel för Per Bengtsson, efter många turer till tinget, och fick till slut köpa Åslatorp. Denna tvist finns utförligare beskrivet om i inlägget Köpet som gick i stöpet, berättat ur morbroderns synvinkel.

Utnämning av en herredagsman

Per blev med tiden en betydelsefull och respekterad man i socknen. Han sändes som socknens representat vid det extra sommarting som hölls 1686 då den före detta länsmannen Sven Svensson i Lövshult, Hultsjö socken, valdes till herredagsman. Till ”herredagz mannens wälliande, närwarande samptlige häradz Nembde och allmogen af Sochnerna som föllier”. Därefter omnämns 40 bönder från alla socknarna i häradet, däribland Per Bengtsson som benämndes ”Corporal till häst”.

En herredagsman var ledamot av herredagen, som efter 1719 kallades för riksdagsman. Denna benämning användes särskilt om ombud för bondeståndet. [D3, A1]

Stockagården brinner!

En senvinterdag den 6 mars 1688 utbröt en brand i Stockagården. Vid middagstid upptäckte gårdsfolket att en lövhög antänts vid stallet intill gårdsporten. De försökte släcka elden men den hade redan fått ordentligt fäste. Den fick näring av vinden och det tog inte lång tid innan flera uthus och byggnader hade övertänts.

Förgäves försökte man stoppa eldens framfart. När allt var över var en stor del av gården skadad eller lagd i aska. Elden förstörde en gavel på en nybyggd stuga, brände ner ett stall samt ett skjul till svinen. Fägården med fähuset och sädesladan brann ner. I denna låg sex lass otröskad vårsäd av korn och råg, samt vårfoder till djuren bestående av hö och halm. Dessutom förstördes en foderlada, två fårhus och fyra får, tre årskalvar och två fjolårskalvar innebrändes! Lyckligtvis klarade sig boningshuset.

Per vände sig till tinget för att försöka få ersättning för förödelsen genom den så kallade brandstoden. Han fick en viss ersättning, men den täckte inte alla hans kostnader. Läs mer i inlägget En bedröfwelig Eldzwådha.

I tvist med bönderna i Slageryd

På vintertinget 1689 kärade Abraham och alla bönderna i Slageryd till korpralen Per Bäckman och hans grannar i Bäckaby Stocka- och Klockaregård. Tvisten gällde ett fällehygge om ett tunnlands storlek som Abraham och hans grannar menade hade skett på Slageryds ägor. Men Per hävdade att så inte alls var fallet utan tvärtom låg på Bäckabys ägor. De var oense om var rågången gick mellan Disakällan och Hättebo.

Vidare hävdade Per att han kunde bevisa att bönderna i Bäckaby hade rätt och han skulle skaffa fram vittnen under ed till nästa ting. Han hade meddelats om stämningen så sent som i lördags – fem dagar innan tinget – och inte hunnit ordna med detta än. Målet sköts upp till nästa ting; emellertid tas denna sak inte upp någon mer gång. Sannollikt kom bönderna i de båda byarna överens och nådde en förlikning i mellantiden. [D5]

I tvist med bönderna i Rösås

På sommartinget 1691 kärade bönderna i Bäckaby mot bönderna i Rösås angående en tvist som rörde rättigheten att bruka en äng. Vad själva oenigheten bestod av framgår inte. Per Bengtsson förde bäckabybornas talan genom en fullmakt. Bönderna i  Rösås var Daniel Gudmundsson, Måns Gudmundsson och Per Persson. De uppvisade en förlikning mellan byarna daterad juli 1681. I denna förlikning framgår att häradsrätten lagt ”sämjomärken” och det var i ryttmästare Johan Stålhammars närvaro. Denne ryttmästare innehade då två frälsegårdar i Bäckaby. Korpralen Per Bengtsson invände dock att denna ingångna förlikning ej vunnit laga hävd på någondera sidan. Tingsrätten konstaterade att de två nämnda frälsegårdarna i Bäckaby numera återkallats till kronan och blivit rusthåll för kavalleriet. Därför gällde den gamla ingångna förlikningen ej längre. Dessutom ansåg häradsrätten att då gårdarna i Bäckaby tillhörde kronan låg det inom deras mandat att bestämma. Därför påtvingades parterna en ny förlikning och bönderna i byarna uppmanades att dela på ängen och uppsätta en gärdesgård över densamma. [D6]

Per gick segrande ur tvisten och lyckades upphäva den gamla förlikningen, som bönderna i Bäckaby av någon anledning ansåg vara dem till nackdel.

Per och Ingeborg gifter sig

Per var nu trettio år gammal var fortfarande ogift. Han hade kunnat välja en maka från ett bättre bemedlat bondhemman, men kanske siktade han på någon med högre social status? Till slut fann han sin maka i Norra Sandsjö socken. Det var Ingeborg Kristoffersdotter Sandmanna, dotter till den framlidne kyrkoherden där, Kristoffer Sandman.

Enligt uppgift i Ingeborgs dödbok gifte hon sig med Per på Ribbingshov år 1692 hos Pers regementschef, översten Axel von Schar. Årtalet är med all sannolikhet felaktigt då första barnet föddes i november 1690. Vidare anger Ingeborgs dödbok (1740) att hon levat i Stockagården i 51 år, vilket snarare anger 1689 som vigselår.

Ribbingshov ligger i Norra Vi, Östergötland, men Per och Ingeborg återfinns inte i denna vigselbok. Seden var ju att vigseln stod i brudens hemsocken, i detta fallet Norra Sandsjö. Vigselboken i denna socken börjar emellertid i september 1690, och inte heller här är de med.

Ingeborg finns upptagen tillsammans med sin make, korpralen Per Bengtsson, i Stockagården i den allra första husförhörslängden som upprättades i Bäckaby och som börjar 1688. Man kan därför sluta sig till att de gifte sig 1689, möjligen i slutet av 1688.

Faktum är, att Per Bengtsson står först av alla i denna husförhörslängd. Ingeborg står upptagen som ”Ingebohr Christophersdotter Sandmanna”. På raden under dem finns Per mor, änkan Märit Persdotter.

Per och Ingeborg fick fyra barn: Kerstin född den förste november 1690, Annika i juni 1694, Margareta i maj 1697 och slutligen Bengt i april 1700.

Skänker en dörr när kyrkan renoveras

I kyrkbyn stod den gamla träkyrkan från medeltiden. Bredvid kyrkan var klockstaplen med klockan. Huvudingångens läge på kyrkan ändrades när tornet tillkom omkring 1694. Då ordnades en ingång med vapenhus från väster. Församlingens utgifter för de omfattande renoveringarna och tillbyggnaderna var detta år var 74 riksdaler. [S2]

Det var det i samband med denna ombyggnad som Per skänkte den vackert skulpterade kyrkdörren. Denna var bland det första man såg när man gick in i kyrkan och den hade inskriptionen:

”Till Guds Namps ära, bäkaby Kyrkas prydnad haffwer den
Ehreborne och Manhaftige Peder Bengtsson Bäck-
man bekostat för tre daler silfwer denna Kiyrkedörrn A: 1694.”

Bäckabys gamla kyrka flyttades till Jönköping stadspark 1899 då den fick ge plats för den nya kyrkan. Tråkigt nog brann ner på valborgsmässoafton 2000. Branden visade sig vara anlagd och förövarna greps och dömdes. [L3][A2]

Korpralen Per Bengtsson

I den första husförhörslängden, som börjar 1688, står Per som korpral. Vid mönstringen i Högby den 12 augusti 1692 ser vi att Per är korpral i tredje korpralskapet, i major Johan Stålhammars kompani. Hans löneboställen var i Hultsjö och Stockaryds socknar, sammanlagt 3 mantal. Dessa var ¾ mtl Häggatorp, ¼ mtl Ammatorp, båda kronoskatte, 1 mtl Holmen, skatte, i Hultsjö (F), och 1mtl Stigås Östregård, skatte, i Stockaryd (F).

Det var hans Kungliga Majestät själv, Karl XI, som mönstrar karlarna. Generalmönsterrulllan börjar:

”Generals Munster Rulla Uppå Smålandz Cavallerie, dess Öfwerstens Wälborne Axell von Shaars Anförtrodda Regemente Munstrat af Hans Kongl. Maj:t sjelf, Jämpte Krigz Rådet Johan Hoghusen Uthi Högby dhen 12 Augustij 1692.”

Per stod alltså inför Sveriges konung med sin häst i betslet när Karl XI granskade honom och hästen. Hästen var brun men konungen tyckte inte denna dög för en korpral, utan Per uppmanades att han ”skaffar effter handen een tienligare Corporals häst, och kan han bruka denne till sin Ryttare.”

Denna häst kunde Per alltså istället använda till sin ryttare Per Persson för Nr 124 Bäckaby Stockagård, för vilket han var rusthållare tillsammans med svågern Per Johansson. Denna häst ansågs vara ”möcket för lijten. Casseras”.

Kompaniets samlingspunkt var i Vrigstad och dit skulle man kunna komma tillsammans inom tre dagar för snabb mobilisering.

Augumentsgårdar till rusthållet Bäckaby Stockagård var var bland annat Åslatorp och Bäckaby Lillegård. Under indelningsverkets tid var ett augmentshemman en gård vars ränta (skatt) anvisades till ett rusthåll för att på så sätt stödja kostnaderna detta hade för ryttare, utrustning och häst. [A3]

Ett kungligt brev

Per ansökte om besittningsrätten till klosterhemmanet Bäckaby Lillgård, vilket beviljades genom kungligt brev 7 juni 1700. Varken Per eller hans barn kom att nyttja brukningsrätten genom att bo här, men väl hans barnbarn.

Ut i Stora Nordiska kriget

Per och Ingeborg levde under stormaktstidens absoluta höjdpunkt. Efter alla långa och kostsamma krig hade landet sedan två årtionden i stort sett levat i fred. Det senaste kriget hade varit det skånska kriget som slutade 1679 och sedan dess hade en generation av unga människor växt upp under en tämligen fredlig tid.

Men allt ändrade plötsligt när Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen samtidigt förklarade krig mot Sverige. Detta krig, som kom att kallas det Stora Nordiska kriget, bröt ut år 1700 och avslutades först med freden i Nystad 1721. Då var Sverige utarmat av tjugo års ofred.

Pers kompani samlades i Vrigstad på sommaren 1700 och marscherade ned till Skåne. Det måste ha varit en mäktig syn att se enbart Smålands kavalleri ge sig av. Regementet hade inte bara 1000 ryttare med hästar, man hade dessutom 435 tross- och 204 ridhästar åt officierarna. [L2, s 23]

En levande beskrivning av detta görs av Frans G Bengtsson i ”Karl XII:s levnad”:

”Så bröto de upp, var och en i sin ort, och flöto längs stigar och vägar samman till kompanier, bataljoner och regementen.” [L4, s 85]

I Skåne samlade svenskarna 16 000 man för att angripa Danmark. På kvällen den 25 juli landsattes en mindre svensk styrka på Själland. Senare samma dag landsattes ytterligare trupper så att hären i Danmark uppgick till 4 900 man. Smålands ryttare var bland dem som landsattes denna dag. Emellertid blev överskeppningen av de resterande trupperna försenades två veckor på grund av vädret. Därefter påbörjade Karl XII marschen mot Köpenhamn och inför detta hot slöts freden i Traventhal den 8 augusti. De svenska trupperna fördes tillbaka över sundet till Sverige. [L1]

Efter denna operation fick Per och hans kamrater resa hem igen. Under tiden hade många andra trupper förts över till svenska Estland och i november samma år stod slaget vid Narva där svenskarna vann en förkrossande seger över ryssarna. Smålands ryttare deltog inte här.

Två av landets fiender hade besegrats redan samma år. Aldrig hade Sverige haft en bättre tränad armé än nu, och de unge kung Karl XII visste verkligen hur man använde den! Mycket såg alltså tämligen lovande ut; ute i stugorna måste man ha trott att detta krig snart skulle vara slut och ovädret blåsa över.

Polska fälttåget

Men kriget var inte slut i och med dessa segrar, nu stod Polen på tur att få på knä. Och här behövde Karl XII sina Smålands ryttare.

På våren 1701 kom uppbrottsorder och Per fick säga adjö till sin mor, sin syster, makan Ingeborg, sina tre små döttrar och den ett år lille gossen Bengt. De skulle aldrig mera ses igen.

I mitten av maj steg ryttarna ombord på transportskeppen i Kalmar och seglade över till Reval (Tallinn) i svenska Estland för att där förena sig med armén i Dorpat.

Regementet deltog inte i det viktiga slaget vid vid övergången av Düna. Regementschefen Jon Stålhammar skrev hem till sin hustru att alla i hans regemente ”leva och ha hälsan” [L1].

Man marscherade söderut in i Polen och hade vinterkvarter i kring Grubin i Libau, dagens Liepaja i Lettland.

Den enda bevarade rullan efter landstigningen i Estland är från Generalmönstringen i Freiburg i december 1706. I denna har man noterat händelser ända från 1701.Tre av de sex ryttarna från Bäckaby dog under hösten 1701. Det var Nils Jonsson för nr 122 Slageryd som dog i september, och Jonas Månsson för nr 120 Knutstorp och Måns Håkansson för nr 121 Tostetorp som båda dog med fem dagars mellanrum i mitten av oktober. Sven Månsson för nr 123 Bäckaby Storgård dog 1702 i Goldingen, eller Kuldiga som det heter idag, i Lettland. Det bör ha varit i början av året, kort före avmarschen från vinterkvarteren där. Kanske föll han offer för någon polsk frikår? [R6]

Avancerar till Kornett

Per Bengtsson Bäckman visade sig vara en duglig ryttare och soldat och avancerade till sekundkornett i den 7 september 1701. Kornett var den lägsta officersgraden i kavalleriet, motsvarande fänrik i infanteriet. Per ersatte Gabriel Larsson som avancerade till löjtnant.

I ett kavallerikompani fanns två kornetter; premiärkornetten (förste) och sekundkornetten (andre). Premiärkornetten hade den högre rangen av de två och var den äldre av dem. Sekundkornetten var fanbäraren och red i spetsen med kompaniets standar. Han hade fått svära faneden och lova att försvara den med sitt liv.

Enligt utrustningsplanen skulle Per som kornett ha två extrahästar, om han under strid skulle drabbas av olyckan och förlora sin springare. Detta till skillnad från den menige ryttaren som bara hade en. [L5, s 226]

Kung Karl XII var anhängare av vinterfälttåg och bröt upp i januari 1702 från vinterkvarteren i Kurland och tågade in i Samogitien, det vill säga dagens västra Litauen. Det utkämpades ständiga strider med polska strövkårer och vid ett bakhåll i mitten av mars förlorade regementet 15 ryttare.

Samma månad fick regementet order om, tillsammans med andra regementen, att marschera mot Litauens huvudstad Vilnius där den polska styrkan uppehöll sig. Staden erövrades efter mycket hårda strider. Vetlanda kompani förlorade här tio ryttare, som i rullan anges ha blivit ”mördade”. [L1]

Klissow 1702

Regementet stannade i Vilnius till maj månad, då man fick order om att ansluta sig till huvudarmén. Den 8 juli kom man fram till armén som stod vid Kliszów, som ligger 75 km nordost om Krakow. Smålands ryttare var efter denna marsch mycket utmattade och många var sjuka, men trots det fick man veta att man dagen därpå delta i en huvuddrabbning mot den polska armén.

Onsdagen den 9 juli 1702 fick Per Bengtsson tillsammans med sina kamrater i Smålands ryttare bevista sitt första fältslag. Här fick svenskarna möta sin polske motståndare, kung August II, vilken hade sökt till trakten av Krakow där han samlat en förkrossande övermakt. [L6]

Denna dag fick Per och hans kamrater stiga upp tidigt. Klockan sex på morgonen formerades den svenska slagordnigen med korum – en militärgudstjänst inför samlad trupp – och fastställandet av fältropet: ”Med Guds hjälp!” [L7, s 270]

Den svenska armén marscherade upp i fyra kolonner genom en skog och över ett stort fält. När man efter en milslång marsch nått fram till fiendens äger, ställdes armén upp i slagordning på två linjer med kavallleriet på båda flyglarna. Svenskarna, som räknade 12,000 man, var till numerären underlägsna sin motståndare som var nästan dubbelt så många.

Smålänningarna stod på vänstra flygeln. Överstelöjtnanten och regementschefen Johan Ståhlhammar ställdes med tre kompanier i första linjen. Major Johan Mörner, dit Per Bäckman hörde, ställde de övriga fem kompanierna i den andra linjen.

Fanor och standar var viktiga på flera sätt. De var ett medel att leda och hålla samman trupperna i strid, men fungerade också som igenkänningstecken och underlättade urskiljandet av förband på stort håll.

Pers kompani ställde upp tre led djupt. Varje ryttare slöt upp så tätt samman att varje man i den högra flygeln kunde hålla sitt vänstra knä bakom den vänstra sidokamratens högra knä, och likaledes på den vänstra flygeln. I spetsen i det främsta leden red sekundkornetten med sitt standar som skulle vara hela kompaniets riktmärke. [A4, L8, L5 s 226]

Varje svensk skvadron var inövad att med tätast möjliga slutenhet och i högsta fart, som en enda kompakt projektil, kast sig över fienden. ”Sachsarna förmärkandes huru de svenske inte stort sköto, utan med värjan i näven, under och genom röken, gingo löst på dem och kastade en esquadron efter den andra över ända” . [L4 s209]

Kavellerienheternas kraftmätningar på slagfältet kunde vara utdragna. I regel kämpade man som allra häftigast om fanan, standaret, som var bland de mer åtråvärda troféerna. Att ta en fana från fienden var en stor ära samt ofta tecken på att fanans förband helt hade slagits ut. Omvänt var ju förlusten av den egna fanan en oerhörd skam. Kornetten Per hade alltså tilldelats en mycket ansvarsfull roll i sitt kompani. [L2 s155, L5 s226]

I Frans G Bengtsson ”Karl XII:s levnad” beskrivs hur den stolta polska kronarmén försvann som en ”ljungeld från slagfältet”, samt ”Kittlad i ryggen av småländska värjspetsar”. [L4  s210]

Den vänstra flygeln kom först i strid och erövrade den höjd där fienden hade sitt läger. Det blev en hård batalj, men den högra flygeln kom till hjälp och efter några timmars strid var slaget över och segern vunnen för svenskarna.

Slaget, som varade i omkring fem timmar, skall enligt den officiella svenska berättelsen kostat fienden 2,000 döda och svårt sårade samt 1,700 fångar utom en mängd damer och betjäning, som togos i det utrymda sachsiska lägret, medan svenskarnas förlust skall ha utgjort 300 döda och 800 sårade. Fiendens hela artilleri, rikt försedda läger, Augusts krigskassa samt ett stort antal fanor och standar föllo i segrarens händer. Den glänsande svenska segern tillintetgjorde Augusts förhoppningar att samla den polska republiken till endräktigt motstånd mot Karl XII. [L6]

De egna förlusterna var 1100 döda och sårade men Smålands ryttare förlorade bara fem man denna dag. För de sex ryttarna från Per Bäckmans hemsocken Bäckaby gick det väl; ingen av dem stupade. Däremot förlorades två hästar. [R6]

Till minne av segern fick Smålands ryttare inskriften Klissow 1702 på sitt standar. [L1, L11, A6]

Förlusterna

I en av de två bevarade rullorna från det polska fälttåget finns en odaterad förteckning över de nya rekryterna som anlänt till Polen år 1702. I förteckningen för Majorens kompani, dit Per hörde, ser man att 65 ryttare av kompaniets 125 ersattes vilket vittnar om förlusterna man hade haft.

Tre av de sex ryttarna från Bäckaby ersattes; alltså en förlust på halva styrkan sedan överskeppningen från Kalmar. Pers egen ryttare för det rusthåll han stod för, Anders Bengtsson Stockman, var bland de som klarat sig. Han levde ännu vid mönstringen 1706, men om hans vidare öde är okänt. Han tillhörde inte bland dem femton man som återvände efter fångenskapen i Ryssland. [R5, R6]

Slutet

I slutet av juli slog kung Karl XII en bro över floden Weichsel och erövrade Krakow, och här deltog de småländska ryttarna. Sex ryttare från regementet dog på pråmarna vid Krakow.

Kung Karl XII lät sina trupper vila ut i trakten av Krakow, där han i september bröt sitt vänstra lårben då hans häst störtade, så att han för framtiden blev låghalt. I trakterna kring Weichsel, gick armén i vinterkvarter. Majoren vid Pers kompani, Johan Mörner, avancerade till överstelöjtnant. Hans efterträdare var Jon Stålhammar, vilken vid tillfället befann sig i Riga med rekryter från Sverige.

Här, i vinterkvarteret kring Weichsel, slutade äventyret för Per Bengtsson Bäckman. Han dog den 3 december 1702. Ingen närmare förklaring ges i rullan; han kan ha fallit offer för friskaror men mera troligt är han han dog i någon sjukdom. De flesta som avled i krig dog sotdöden. Per bör vila i en grav någonstans utanför Krakow.

Enligt Lewenhaupts bok ”Karl XII’s officerare” var Per kvartermästare när han dog, vilket ju är en grad högre än kornett. Denna uppgift har jag dock inte sett på något annat ställe än i denna bok. [L1 s 73-75, L9, A6]

Hjältedåd eller en skröna?

Per lär ha räddat Karl XII ur de Pinske kärren. Huruvida detta är en skröna eller om det kan ligga något bakom det undersöks lite närmare i Karl XII räddad ur Pinske kärren – Hjältedåd eller skröna.

Beskedet hem

När fick Ingeborg reda på att hennes make var död? Förbindelsen med hemlandet var inte den bästa och det tog lång tid innan de anhöriga därhemma fick reda på hur det gått för männen uti fält. Ibland kunde det dröja åtta år eller mer som i faller för fröderydsryttaren  Anders Svensson.

Men i Ingeborgs fall verkar det som om hon fick reda på Pers död relativt snabbt. I husförhörslängden för 1700-04 finns det noterat redan för år 1703 att Per var ”död i fält”. Om inte förr så fick hon då reda på att Per avancerat till sekundkornett.

Testamentet

I Stockagården bodde som tidigare sagts två familjer; förutom Pers familj var där även systern Elin Bengtsdotter i samma gård, samt modern.

Modern, änkan Märit Persdotter, hade i hela sitt liv bott i denna gård och den var hennes föräldrahem. Syster Elin var sannolikt den äldre av de två syskonen och hon var född omkring 1650. Elin var i sitt andra äktenskap gift sedan många år med Per Johansson.

I januari 1705 utbryter stor osämja Stockagården. Det var mellan Ingeborg å ena sidan och Märit Persdotter och Elin Bengtsdotter å andra sidan. Märit hade nämligen låtit skriva ett testamente där hon gav en fjärdedel av Stockagården till Elins familj.

Vad tyckte Märit om sin sons framfart då han tilltvingade sig Åslatorp, som ju var hennes systers hem sedan 50 år. Kanske tyckte hon att Per hade så han klarade sig? Hade det skurit sig mellan henne och svärdottern, den lite finare Ingeborg född och uppvuxen i ett prästhem?

Ingeborg ansåg detta testamente vara orättvist och försökte få det ogiltigförklarat. Hon utnyttjade sina betydelsefulla kontakter i ett försök att stoppa det hela. Hon sökte upp sin bror Samuel Sandman som var komminister i grannsocknen Ramkvilla och även kyrkoherden i Fröderyd, Andreas Boman. Ingeborg förmådde dessa båda högt betrodda och ansedda prästmän att lämna in en protest på Västra härads ting i mars 1705. Denna lästes upp inför häradsrätten; man noterade den och lade den sedan till handlingarna utan åtgärd. På följande höstting i oktober inregistrerades testamentet i domboken. Ingeborgs protest var således fåfäng och vann inget gehör hos häradsrätten.

Modern Märit Persdotter upprättade sitt testamente i sista stund; hon avled under året som gick. Hon finns inte med  i dödboken då denna har en lucka mellan åren 1703-12. Hon var sannolikt i livet vid Västra härads vinterting i mars 1705 och troligen även den tionde oktober då testamentet inregistrerades, men hon finns inte med i husförhörslängden som upprättades någon gång under oktober-november. [D13, D14]

Läskunnigheten

Hur var det med läskunnigheten förr i tiden? I husförhörslängden 1716-18 har prästen i Bäckaby, Petrus Torpelius, noterat läskunnigheten i församlingen. För de som kunde läsa har Torpelius i boken noterat ”litt”, vilket är förkortning för latinets litterata och närmast kan översättas med bokligt bildad eller helt enkelt läskunnig.

För de boende i Stockagården var endast änkan Ingeborg med hemmavarande dottern Margareta noterade som läskunniga. Inget av tjänstefolken och inte heller någon i den andra gården, där Pers syster Elin Bengtsdotter och hennes man Per Johansson bodde och brukade. [A7]

Hur det gick för Ingeborg

Ingeborg Sandman fick ett långt liv och överlevde sin man med 38 år. Under sin långa livstid fick hon uppleva nyheterna om slaget om Poltava 1709, hon överlevde pesten 1711, hörde själaringningen över Karl XII 1718, hörde berättas om de ryska flottornas härjningar längs Östersjökusten på sommaren 1719 och de tre tacksägelsegudstjänsterna över de ingångna frederna som ändade kriget 1720 och 1721.

Hon och barnen fick också genomlida missväxtens och dyrtidens Småland 1717-1719.

Från mars till november 1722 i återkom spillrorna ur Majorens kompani från fångenskapen i Ryssland. Detta var en gång Pers kompani. Sammanlagt femton man kom hem, vid liv men slitna och ärrade.

Hemma i Bäckaby kom han att benämnas som kornetten, och prästen titulerade Ingeborg som kornetskan. Kanske dog Per innan han hann meddela hem att han fått ytterligare befordran?

Till kyrkan fortsatte Ingeborg gå så länge hon förmådde. Vägen dit var ju inte lång, Stockagården låg intill kyrkan. Vi kan föreställa oss hur Ingeborg påmindes om sin make när hon varje söndag klev in i kyrkan. Först kom man in i det mörka vapenhuset. Där var det mörkt och doftade trä och tjära. Och sedan genom dörren med inskriptionen som Per skänkt till kyrkan 1694. Väl inne i själva kyrkan satte hon sig på vänster sida, kvinnosidan, och då på den nionde bänkraden som var för Stockagården. Hit gick hon i nästan ett halvt sekel för att lyssa på gudstjänsten; tio år med maken och 40 år utan. [L1, BL]

Ingeborg avled den 2 oktober 1740 och blev omkring 86 år gammal. Hon begravdes av prästen Sven Moberg och så här skrev han om henne i dödboken:

”Den 2 October dödde och begrofs den 12 ejusdem Cornetskan Ingeborg Sandman i Bäckaby Ståckagård. Född åhr 1654 i Sandsjö Prästegård; fadren war pastor Christopher Sandman, och modren Anna Theodori. Vigde sig på sitt 38 ålders åhr på Ribbingshof hos sahlige Öfverste von Schar 1692 med Cornetten Pehr Beckman. Aflat 4 barn, 1 son, som är död och 3nne döttrar lefwa. War gift i 12 åhr, Enkia sedan 36 åhr, miste mannen 1704 i Påhland. Har bodt i Ståckegård uti 51 åhr. Lefwat altid gudsfruchtigt, stilla och wähl. 86 åhr gammal.”

Barnen

Per och Ingeborg fick fyra barn, tre döttrar och en son.

Sonen Bengt, namngiven efter farfadern, var kanske den som var tänkt att ta över gården. Men han dog i mars 1716, månaden innan sin sextonårsdag. Ingen dödsorsak är angiven i dödboken.

Äldsta dottern Kerstin, född 1690, gifte sig med Anders Danielsson från Rösås Norrgård i samma socken. De gifte sig då Kerstin var arton år fyllda och kom först att bruka i Rösås Norrgård. Sedan flyttade de till Åslatorp, som de för övrigt tvistade om på tinget i flera år och uppenbarligen gick segrande ur. Kerstin och hennes man levde ”uti en rätt ächta Kiärlek uti 38 åhr och 3 månader, och aflat tillhopa 5 barn”. Kerstin avled 1772 i Åslatorp och ”afsomnade stilla glad och förnögd. Lefwat öfwer 81 år”.

Deras andra dotter, Annika (min ana), gifte sig 1714 och nitton år gammal med frälsefogden Johan Norrlin från Norrskog. De bosatte sig i Norrskog och levde i ”ett kiärt ächtenskap uti 40 åhr och 6 månader wid pass. Aflat tillhopa 7 barn”. Annika avled 1772 i en ålder av 78 år. Hon hade ”lefwat oförargerligt. Haft glädje af sina barn. Äldste sonen war kort tid Comminister wid Ramquilla”. Av de sju barnen levde fyra vid hennes död. Yngste sonen Nils valdes sedermera till riksdagsman.

Yngsta dottern Margareta, född 1697, gifte sig år 1718 med den tjugo år äldre Johan Johansson från Ljunganäs i grannsocknen Fröderyd. De tog över sin gårdsdel i Stockagården och brukade den tills två söner övertog den. Av deras fem barn levde endast en vid maken Johans bortgång 1772. Han uppnådde den aktningsvärda åldern 94 år. Margareta och Johan var gifta i hela 54 år. Året efter, 1773, dog även Margareta. Hon blev 76 år gammal. I dödboken står det att hon ”tröstade sig af guds ord, det hon kunde läsa, och påmint sig deraf sit döpelse=förbund, och Christendomsplikter, har hon ock warit en hedersqwinna i församlingen och sit hus. Hade mycket önskat för sina barn, hwaraf ende Sonen, Johan, lefwer i gården boende.”

 

Har du kommentarer eller vet mer?

Kanske du vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Förslag till mer läsning som ligger Per Bäckman nära:

Den otacksamme drängen; om hur Per Bengtsson skrevs ut till soldat men slingrade sig ur det

En bedröfwelig Eldzwådha; om branden som ödelade stora delar av Stockagårdens fähus och förrådsbodar

Köpet som gick i stöpet; om hur Per tilltvingade sig Åslatorp från mostern och morbrodern.

Ett kungligt brev från juni 1700; här fick Per Bengtsson Bäckman besittningsrätten till Bäckaby Lillgård

Karl XII räddad ur Pinske kärren – Hjältedåd eller skröna; om Per Bengtssons påstådda hjältedåd

En gammal bänklängd för Bäckaby kyrka; en bänklängd från Pers och Ingeborgs tid

Ryttaren och löskonan; om hur Per Bäckmans ingifte morbror bryter mot sjätte budet och döms till döden

Barnamordet i Åslatorp – ett illasinnat rykte?; Pers moster Ingeborg baktalas av sin piga

Ryttaren Per Gudmundsson i Bäckaby; Pers morfar som levde 1570 till 1654 och under hans ryttarkarriär var krigen många. Berättelsen om honom ger en inblick i människors villkor och hur deras liv gestaltade i Sverige i början av 1600-talet under den tidiga Stormaktstiden.

Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland: En ryttare i kronans tjänst, en välbärgad bonde i Småland och en man vars namn ännu ekade i domböckerna trettio år efter hans död. Jon Brunk levde mitt i 1500-talets stormiga brytningstid – han red vid Narvas blodiga stormning, mönstrade under inbördeskriget 1598 och steg i graderna till kvartermästare. Vem var han egentligen – mannen som levde sitt liv mellan gården i Bäckaby och krigsskådeplatserna i öster?

Källor

Jag har inte redogjort för alla källor i födelse-, vigsel- och dödböckerna, likaså för husförhörslängder. För att hitta dessa och andra källor, besök min databas och sök upp personen ifråga så finns där alla källor angivna.

Mantalslängderna finns digitaliserade hos både Arkiv Digital och Riksarkivet. Riksarkivet har ett mycket användbart register där man kan söka på socken och därefter få upp rätt sida i längden https://sok.riksarkivet.se/mantalslangder. Arkiv Digital har avsevärt bättre kvalité på sitt filmade material, men för Jönköpings län är perioden begränsad till 1643-1722. I min forskning har jag i regel använd Arkiv Digitals material fram till 1722, därefter riksarkivets.

För de militära rullorna har jag främst använt mig av Arkiv Digitals filmade material. För att kunna hitta bland myllret av alla rullor 1620-1723 rekommenderas att först leta upp regementet bland Regementsregistret, vilket är de två sista volymerna i träfflistan (https://app.arkivdigital.se/volume-collections/4369?country=3&query=Rullor%201620-1723&search=true&volume_id=793074&volume_page=4).

Riksarkivet har upprättat ett förnämligt register för Västra häradsrätt dombok som är fritt tillgängligt på nätet (https://sok.riksarkivet.se/domboksregister).

Källorna nedan är grupperade i olika kategorier:

• Litteratur (L)
• Allmänna källor (A)
• Domböcker, huvudsakligen från Västra härad (D)
• Mantalslängder (M)
• Militära rullor (R)
• Sockenstämmoprotokoll (S)

Litteratur (L)

1. Kungliga Smålands Husarregementes Historia, utgiven av Föreningen Smålandshusarens redaktionskommitté, Eifels boktryckeri AB, Eksjö 1975
2. Segern vid Narva – Början till en stormakts fall, av Margus Laidre, ISBN 91-27-07313-0
3. Släktresan (s 130, 132, av Christian Braw, ISBN 91-7123-106-4, sid 130
4. Karl XII:s levnad, Frans G Bengtsson, ISBN 91-1-941832-9
5. Poltava, Peter Englund, ISBN 918486-050-x
6. Nordisk familjebok (1911), s 303-304 om Klissow, [http://runeberg.org/nfbn/0176.html]
7. Svenska Slagfält, Lars Ericsson, Martin Hårdstedt, Per Iko, Ingvar Sjöblom, Gunnar Åselius, ISBN 91-46-21087-3
8. Karoliner, Alf Åberg och Göte Göransson, ISBN 91-37-11345-3
9. Karl XII’s officerare, del I sid 34, av Adam Lewenhaupt, P.A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1920, (Beckman) länk: https://archive.org/details/karlxiisofficera01lewe
10. Karl XII’s officerare, del II sid 382, av Adam Lewenhaupt, P.A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1920, (Larsson) länk: https://archive.org/details/karlxiisofficera02lewe/page/382/mode/2up
11. Svenska krigarbragder, av Carl Grimberg och Hugo Uddgren, Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri AB, 1914, s 182

Allmänna källor (A)

1. Herredagsman, https://fho.sls.fi/uppslagsord/5736/herredagsman/
2. Bäckaby gamla kyrka, https://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4ckaby_gamla_kyrka
3. Augmentshemman, https://sv.wikipedia.org/wiki/Augmentshemman
4. Kornett (officer), Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Kornett_(officer)
5. Slaget vid Kliszów, https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Klisz%C3%B3w
6. Karl XII:s polska fälttåg, https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII:s_polska_f%C3%A4ltt%C3%A5g
7. Bäckaby (F) C:2 (1715-1739) Bild 34 / sid 61
8. Enligt en odaterad bänklängd, men troligtvis från slutet av 1600-talet, https://minaanor.com/blog/2021/08/19/en-gammal-banklangd-for-backaby-kyrka/
9. Kyller, https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyller
10. Digital museum, https://digitaltmuseum.se/021015749066/interior-fran-backaby-gamla-kyrka-som-flyttades-till-jonkopings-stadspark

Mantalslängder Bäckaby Stockagård, Bäckaby (M)

M1: Mantalslängder 1620-1820 Bäckaby (F), https://sok.riksarkivet.se/mantalslangder?Lan=J%C3%B6nk%C3%B6pings+l%C3%A4n&Forsamling=b%C3%A4ckaby&Harad=&DatumFran=&DatumTill=

Dombok, Västra härad (D)

1. 1670-06-22, §38 Tvist om fordran
2. 1676-10-02, §8 Tvist om fordran
3. 1686-07-31,  §1 Utnämning
4. 1688-06-16, §25 Brand
5. 1689-03-06, §19 Ägotvist
6. 1691-05-22, §7 Ägotvist

Per Bengtsson Bäckman begär syn på skattevraket Hjärtlanda Östergård som var augmentshemman till rusthållet Bäckaby Stockagård. Därefter inlämnar Per begäran om förmedlat mantal, vilket innebar en nedsättning av det ordinarie mantalet. Det kunde göras under en tidsbegränsad period om hemmanet hade svårt att betala de skatter som följde av mantalet, till exempel om man drabbats av vådeld.

7. 1691-05-23 §22 Tvist
8. 1691-05-26, §86 Brukande av gård

Olof Jonsson  pantsätter ¼ skatte Tossegärde år 1696 till Per Bengtsson Bäckman och Sven Nilsson i Rösås, vilka köper gården av honom. Olofs barn äger ¾ Torsgärde efter hans död.

9. 1696-02-08, §24 Inteckning
10. 1696-10-09, §8 Uppbud
11. 1697-06-10, §14 Uppbud

Forts.

12. 1697-06-10, §14 Uppbud
13. 1705-03-03, §26 Testamente
14. 1705-10-10, §24 Testamente

Rullor (R)

1. Rullor 1620-1723 1674:3 (1674) Bild 1470 / sid 142 (AID: v403466.b1470.s142, NAD: SE/KrA/0022)
2. Rullor 1620-1723 1678:14 (1678) Bild 2010 / sid 197 (AID: v751622.b2010.s197, NAD: SE/KrA/0022)
3. Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente (F, G, H) 841 (1692) Bild 1590 / sid 303 (AID: v376323a.b1590.s303, NAD: SE/KrA/0023)
4. Rullor 1620-1723 1697:4 (1697) Bild 880 / sid 83 (AID: v752062.b880.s83, NAD: SE/KrA/0022)
5. Rullor 1620-1723 1704:1a (1704) Bild 280 (AID: v752222.b280, NAD: SE/KrA/0022)
6. Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente (F, G, H) 842 (1706) Bild 500 (AID: v376324b.b500, NAD: SE/KrA/0023)

Sockenstämmoprotokoll (S)

1. 1677-10-11, Bäckaby (F) LIa:1 (1645-1724) Bild 370 / sid 67 (AID: v308550.b370.s67, NAD: SE/VALA/00051)
2. 1694, Bäckaby (F) LIa:1 (1645-1724) Bild 640 / sid 121 (AID: v308550.b640.s121, NAD: SE/VALA/00051)

Folke Pettersson

Ett stort tack till den kunnige men tyvärr numer avlidne Folke Pettersson, Storvretsvägen 17, Tumba, som forskat i militära rullor och läsning av domböcker och varit till ovärderlig hjälp.