Smålands ryttare skickades år 1630 till andra sidan Östersjön för att delta i trettioåriga kriget. De var med i den första vågen och landsteg samtidigt som Gustav II Adolf.

I det här inlägget skall vi följa hur det gick för ryttarna från Västra härad under de första ett och ett halvt åren, från samlingen i Kalmar i juni 1630 till mönstringen i Würzburg i Tyskland i oktober 1631. Av ryttarna från Västra härad kom nio från Fröderyds pastorat, bestående av socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla.

Under den här första tiden fick de uppleva många strapatser. Först en epidemi, sedan många och långa marscher, en stormning, flera skärmytslingar och till sist det största fältslaget i mannaminne – Breitenfeld.

Bakgrund

Nere i Tyskland hade år 1618 ett krig brutit ut mellan de protestantiska staterna och de romersk-katolska staterna, i samtiden kallat för Tyska kriget men numera benämnt trettioåriga kriget.

Vid inträdet i kriget förfogade Gustav II Adolf 43 000 man av den inhemska armén, däribland 29 000 man av utskrivet fotfolk samt 8 000 värvade ryttare. Dessutom fanns utländska värvade trupper och sammanlagt bestod hela landshären något över 76 000 man.

Smålands ryttare

Regementet hade sitt ursprung i en ryttarfana som redan 1543 sattes upp i Kronobergs och Kalmar län. Genom åren sattes ytterligare småländska fanor upp under olika namn och då ingick alla de tre småländska länen, även Jönköpings län dit Västra härad hörde.

Lite senare, på 1620-talet, ersattes den gamla benämningen fana mot kompani och det var inte bara en namnförändring. Under 1610-talet hade Gustav II Adolf lärt känna kriget på slagfältet och sett svagheterna i den svenska stridsorganisationen; det ålderdomliga stridssättet, oövade förband och brist på enhetlig beväpning och utrustning. Han experimenterade fram nya stridsformer, modernare vapen och slagkraftigare förband.

Fanorna blir kompanier

Kompanierna hämtade sina soldater från gårdar inom ett begränsat område vilket skapade god sammanhållning i truppen. Kompaniet skulle ha en fastställd styrka på 100 ryttare. I fredstid samlades kompanierna och övades av sina officerare.

Regementet bildas

År 1628 utsågs den 26-årige Per Brahe till överste och förste regementschef för Smålands kavalleri som fick åtta kompanier. I 1634 års regeringsform omnämns förbandet som ”Smålands- och Ölands ryttare”, men omtalades oftast som enbart som ”Smålands ryttare”. Regementet blev 1684 indelt och benämndes från samma tid som Smålands kavalleriregemente.

Uppbrottsorder och mönstringen i Kalmar

Om våren 1630 fick smålandsryttarna order att den 15 maj vara beredda att skeppas ut från Kalmar och Västervik till Tyskland.

Även den gamle ryttaren Per Gudmundsson i Bäckaby socken fick detta bud. Men denna gång red han inte själv då han torde ha varit omkring sextio år gammal och säkert även märkt av tidigare krigståg. Så han skickade en av sina äldre söner i sitt ställe. Detta var säkerligen ett inte helt ovanligt förfarande. Så när en ryttarens namn i fortsättningen nämns, kan detta lika gärna vara en sventjänare för gården.

I Kalmar samlades regementets åtta kompanier som tillsammans hade 833 ryttare. Västra härad tillhörde Fredrik Stenbocks kompani och detta räknade vid mönstringen i Kalmar den förste juni sammanlagt 103 gemena ryttare, varav 89 från Västra härad och 14 från Tveta härad.

Förutom de gemena ryttarna hade kompaniet tolv befäl; ryttmästaren och kompanichefen Fredrik Stenbock (1607-1652), en löjtnant, en fänrik, två korpraler, en mönsterskrivare, en förare, en barberare , en profoss, två trumpetare samt en predikant.

De gemena ryttarna hade en häst vardera, medan de högre officerarna hade flera. Till exempel hade kompanichefen fyra hästar, löjtnanten och fänriken tre vardera. Sammanlagt räknade kompaniet 22 officershästar och 103 hästar till ryttarna.

Alla ryttare skulle enligt mönstringsbestämmelserna vara utrustade med goda hästar som var 120 till 130 centimeter höga. De bar en rund skyddshjälm av järn, en så kallad pott, på huvudet och ett skottfritt harnesk för bröst och rygg. Deras vapen var två goda pistoler och en god värja. Hästen bar sadel och remtyg.

Överskeppningen till Tyskland

Ryttarna steg ombord på skeppen som väntade utanför Kalmar. Resan mot det stora äventyret skulle börja. I farvattnet utanför norra Öland anslöt de sig till Gustav II Adolfs stora trupptransport. Torsdagen den 17 juni lättade flottan ankar och styrde mot den tyska nordkusten.

Överskeppningar var alltid äventyrliga. Om en tidigare överskeppning över Östersjön, där även småländska ryttare var med, berättade Gustav II Adolf en gång i ett brev till rikskanslern Axel Oxenstierna om strapatserna. Storm och motvind mötte skeppen utanför Livlands kust. ”Vi höllo sjön i tre dagar i regn, blåst och elakt mörkt väder, varav våra skepp läckte, maste- och segellösa blevo, särdeles de som ryttarna förde. Huru hästarna foro kunnen I tänka. Folkets proviant blandades så med spisöl, som utläckte och salt vatten, att det icke mycket drygare därav vart.” Kungen sade också att han lärt hur äventyrligt det är ”folk i myckenhet över sjön föra”. Men denna sommar synes överfarten ha gått lyckligt till.

Efter några dagars seglats var man fredagen den 25 juni framme på den nordvästra udden av Usedom vid Peenes mynning. Trupperna började stiga i land dagen därpå.

De småländska ryttarna fick i uppgift försvara södra delen av Usedom och avpatrullera stränderna mot Wolgast och Swinemünde. Två ryttare avled, troligen i sjukdom, redan i juli månad på Usedom; Gisle från Granshult (S Solberga sn) och Harald från Anderstorp (Hultsjö sn).

Epidemin i Stettin

Sedan Stettin fallit i juli blev större delen av Smålands ryttare förlagda här, däribland Fredrik Stenbocks kompani. Epidemier bröt ut i staden och härjade bland befolkningen och soldater. Under hösten avled nära hundra ryttare från regementet i lägret. För Fredrik Stenbocks kompani kan vi följa epidemin verkningar. Den förste som avled i sjukdom var Jon Persson för Slageryd (Bäckaby sn) den 23 september 1630. Sex dagar senare dör Bonde för Erikstorp (S Solberga sn); emellertid är det troligare att det är en sventjänare som skickats i Bondes ställe och som dukar under för sjukdom. Bonde var en gammal ryttare som bevisligen inte dog i Stettin då han 1632 fick skattefrihet på gården Stockseryd.

De tidigaste militära rullorna, och det gäller även för rullan från 1632, är ganska knapphändiga och för kavalleriets del upptas nästan uteslutande endast rusthållaren namn. Det innebär att det i detta fall är rusthållaren Erik som omnämns, inte vilken som red för honom.

Men detta utbrott var bara början för ryttarna förlagda i Stettin. Epidemin kulminerade under mitten av oktober till november och den siste ryttaren dog den 30 november. Sammanlagt dog under nio veckor 31 av kompaniets 103 ryttare, plus trumpetaren Johan Hansson. Därmed hade kompaniets styrka smält ihop till två tredjedelar.

Men det var inte bara epidemin som skördade liv. Under september månad noteras fem ryttare från Stenbocks kompani som slagna i rullan. Dessa var Nils för Klackarp (Lekeryd sn), Per för Tostatorp (Bäckaby sn), Per Gudmundssons sventjänare för Bäckaby (Bäckaby sn), Sven Håkansson från Skepperstad och Sven Olofsson för Hetseryd (Hjälmseryd sn).

Gartz december 1630

I slutet av december deltog regementet i kungens operation mot staden Gartz, vilken ligger 20 kilometer söder om Stettin på floden Oders västra sida. Därefter tågade man tillbaka till Stettin igen.

Smålands ryttare erhöll avlöning under sin tid på tåg i Tyskland. Som exempel erhöll regementet mellan juni och november 1630 sammanlagt 9 761 riksdaler plus 3 535 daler kopparmynt.

Wollin

I början av året 1631 synes Smålands ryttare ha varit förlagda i staden Wollin på ön med samma namn. Wollin var tidigare en hansastad och ligger på västra stranden av floden Dziwna och bildar Oders utlopp i Östersjön. På andra sidan floden ligger det polska fastlandet. Wollin kan ha varit det mytomspunna Jomsborg under vikingatiden.

I Wollin avled fyra ryttare av sjukdom under mars och början på april 1631, nämligen Jöns för Lövhult, Hemming för Röshult (S Solberga sn), Lasse för Moboda (Nydala sn) och en Anders vars hemort är svårläst. Kanske dog även här Måns Persson för Applehult (Hjälmseryd sn); han avled i januari utan angiven ort.

Stormningen av Frankfurt

Smålands ryttare tågade med kung Gustav II Adolf mot Frankfurt (an der Oder). Den 13 april anlände den 23 000 man starka armén utanför Frankfurts murar. Redan samma dag gick svenskarna till ett ursinnigt anfall mot staden och efter en hård strid intogs den.

Stormningen kostade svenskarna 800 stupade soldater, men ryttarna från Västra härads klarade sig helskinnade denna dag. Möjligen deltog de inte i själva aktionen. Emellertid massakrerades 3 000 man ur stadens garnison tillsammans med vissa beväpnade borgare.

Küstrin

I staden Küstrin avled fyra av kompaniets ryttare mellan 18 april och 8 maj, samt ytterligare en i oktober senare samma år. Küstrin var en befäst stad belägen mellan floderna Oder och Warta, omkring tio mil söder om Stettin och två och en halv mil norr om Frankfurt (an der Oder). Den gamla stadskärnan finns inte längre kvar då den totalförstördes vid andra världskrigets slutskede.

De fyra ryttarna avled efter stormningen av Frankfurt och Küstrin ligger inte på arméns fortsatta väg mot Magdeburg (se nedan). Det är möjligt att svenskarna lämnade kvar en mindre styrka att hålla staden framgent, vilket skulle förklara hur en ryttare från Stenbocks kompani avled där på hösten. Andra möjligheter är att man skickade skadade från stormningen av tillbaka till Küstrin.

De avlidna ryttarna var Per Svensson för Svarthult (Ramkvilla sn), Jon för Hägghult (Lekeryd sn), Erik för Burseryd (Vallsjö sn), och Måns för Rickelstorp (Bringetofta sn). Den femte ryttare som avled här i oktober var Hans Danielsson för Aplaryd (N Sandsjö sn).

Mot Magdeburg

Efter stormningen av Frankfurt tågade ryttarna med Gustav II Adolf för att undsätta Magdeburg, som låg i stort sett 20 mil västerut.

Under tiden som svenskarna hade tagit Frankfurt, hade motståndarna – Katolska ligans trupper som var en sammanslutning av tyska katolska furstar – belägrat Magdeburg. Om Gustav II Adolf skulle kunna komma till stadens undsättning måste kurfurstarna av Brandenburg och Sachsen upplåta sina länder för genommarsch och proviantering. Men förhandlingarna drog ut på tiden. Denna tidsförlust innebar att Magdeburg föll i Tillys händer innan undsättningsoperationen hann bli verklighet.

Den 20 maj stormades och skövlades Magdeburg av den Katolska ligans trupper. Staden förstördes och förvandlades till en pyrande spökstad. Två tredjedelar av de 30 000 invånarna blev massakrerade och liggande bland de sönderbrända husen och gatorna. Detta sände chockvågor genom det protestantiska Tyskland.

Werben 1631

Den svenska armén vände norrut och gick mot staden Werben som ligger på den västra sidan av floden Elbe. Här upprättade man ett befäst läger strax utanför staden som rymde den 16 000 man starka armén.

Regementschefen för Smålands ryttare, Per Brahe, anförtroddes av kungen andra uppdrag och skickades hem till Sverige. I hans frånvaro förde överstelöjtnanten Jon Lilliesparre befälet över de småländska ryttarna.

Katolska ligans överbefälhavare, Tilly, närmade sig och det förekom skärmytslingar utanför Werben under juli månad. Troligen var den under en sådan som ryttaren Sune från Frövik (Järsnäs sn) stupade, eller blev slagen som mönsterskrivaren Nils Pederson nedtecknade i rullan, den 20 juli.

Vid en annan sådan skärmytsling den 25 juli blev ryttarna överfallna av fiendens kavalleri och Jon Lilliesparre blev tillfångatagen. Befälet över ryttarna övertogs nu av major Karl Joakim Karberg.

Till slut hade Tilly dragit samman 23 000 man och den 28 juli stod fältslaget vid Werben. Denne anföll svenskarnas befästningar framför staden, men de svenska batterierna och ryttarna tvingade dem till reträtt. Anfallet förnyades några dagar senare med ett liknande resultat och Tilly tvingades dra tillbaka sina trupper efter att ha förlorat omkring 6 000 man. Svenskarnas förluster är inte närmare känt.

Under denna strid blev major Karberg själv sårad och en löjtnant och femton småländska ryttare stupade. Tre ryttare från Västra härad blev slagna denna dag i Werben, nämligen Jöns från Bohult (N Sandsjö sn), Jöns från Uppåkra (Vallsjö sn) samt Gudmund Jönsson från Sirshult (?). Den sistnämnde är dock antecknad som fången vid mönstringen i Würzburg i oktober 1631.

Till minne av denna insats i strid fick Smålands ryttare inskriften Werben 1631 på sin fana.

Slaget vi Breitenfeld

Under tiden svenskarna dröjde kvar vid Werben ryckte Tilly i slutet av augusti in i Sachsen, som sommaren 1631 var det enda intakta underhållsområdet i norra Tyskland. Den sachsiske kurfursten kände sig nu hotad och valde att liera sig med Sverige. Sedan Gustav II Adolf fått förstärkningar från den sachsiska armén beslöt han sig att våga möta sin motståndare Tilly på slagfältet.

Svenskarna, med Smålands ryttare, lämnade Werben och marscherade söderut mot Leipzig. Den 5 september förenades de svenska och de sachsiska arméerna vid Düben, sex mil norr om Leipzig. Deras sammanlagda styrka var 41 000 man. Av dessa var 13 000 man svenskt fotfolk och 9 000 svenska ryttare, inalles 22 000 man. Det måste ha varit en på samma gång mäktig som skrämmande upplevelse för de småländska bondsönerna med så mycket sammandraget folk på en liten yta samtidigt som de visste att en urladdning var nära förestående.

Gustav II Adolf med sina sachsiska allierade bestämde sig för att fortsätta mot Lepzig för att tvinga Tilly till en avgörande drabbning.

Efter det den allierade svensk-sachsiska armén övernattat i full stridsformering i en by halvvägs till Lepzig, bröt de upp i gryningen den 7 september och fortsatte söderut.

De mötte Tillys armé strax nordväst om Lepzig. Exat var vet man inte, men det var vid fälten utanför den lilla byn Breitenfeld. Här hade Tilly samlat sin 31 000 man starka armé, något mindre än den förenade svensk-sachsiska.

Vid niotiden skedde de första sammanstötningarna mellan de båda arméernas framskjutna ryttarpatruller. Kanske var Smålands ryttare bland dem.

Klockan hade hunnit bli tolv på dagen innan de båda arméerna stod mot varandra i en fem kilometer bred front. De allierade hade både sol och vind i ögonen och förblindades av virvlande damm.

I den allierade slagordningen stod den svenska armén till höger. I dess center stod 16 300 man infanteri uppställda på två led. Två rytteriregementen stod som reserv, men resten av ryttarna i den svenska armén fördelades på flyglarna, där den högra leddes av Johan Banér och den vänstra av Gustaf Horn. Till vänster om den svenska armén stod den 18 300 man starka sachsiska armén.

De småländska ryttarna stod uppställda på högra flygelns första träffen med 150 man Östgöta ryttare på sin vänstra sida och 400 man Västgöta ryttare till höger. Kungen själv stod vid denna flygel, som anfördes av Johan Banér.

De åtta kompanierna Småländska ryttarna räknade nu bara 400 man vid slaget vid Breitenfeld den 7 september 1631 under major Karbergs befäl.

När Västra härads ryttare under Fredrik Stenbocks befäl denna morgon stod uppställde i slagordning på fältet utanför Lepzig räknade de 48 man. Styrkan som för drygt ett år sedan klivit ombord på skeppen som låg ankrade utanför Kalmar hade smält ihop till litet under hälften.

Nu kunde de Småländska ryttarna se hela sin motståndares väldiga armé. I centern hade Tilly 21 000 man infanteri, formerade i väldiga fyrkanter med pikenerare i mitten och musketerare i fronten och längs sidorna. På flyglarna stod kavalleriet, 11 000 ryttare.

Stunden var snart inne för Måns, Per, Olof och alla de andra från Västra härad. Detta skulle bli kulmen på ett intensivt krigarår. Vad tänkte de på, när de stod där inför fiendens massa av soldater och ryttare? Vad de inte inte kunde föreställa sig var att om några timmar hade detta slag för alltid skrivit in sig i historieböckerna. För några av dem skulle dock denna dag bli deras sista.

Slaget började med en dånande och rykande artilleriduell som pågick under ett par timmars tid. Vid tvåtiden på eftermiddagen gick Pappenheims tunga kavalleri, understött av delar av infanteriet, till anfall mot Banérs högerflygel där smålänningarna stod. De fick utstå ett våldsamt tryck medan det kejserliga kavalleriet stormade fram i det ena anfallet efter det andra mot just denna flygel.

Tre gånger dundrade de kejserliga kyrassiärerna i sina rustningar rakt in i den svenska formationen men kastades varje gång tillbaka i oordning. De försökte därefter galoppera runt och slå från sidan i högerflygelns andra träffen, men hade lika liten framgång där.

Slaget hade avgjorts på flyglarna. Den svenska centerns infanteri hade knappt alls varit aktivt i striden. Svenskarnas framgång låg delvis i ryttarnas anfall med blanka vapen. Med eldunderstöd från infanteriets musketerare behövde de inte använda det etablerade stridssättet, den så kallade karakollen, att våg efter våg avfyra sina pistoler mot fienden och sedan rida undan. När Pappenheims kyrassiärer för sjunde och sista gången tvingats retirera, kunde det svenska kavalleriet anförda av kungen driva dem på flykten. Därefter anföll de den slagne fiendens infanteri i hans front och rygg.

När mörkret bröt in vid sjutiden på kvällen var striderna över. De utmattade svenska trupperna tillbringade natten på slagfältet, medan kavalleriet fortsatte att förfölja de flyende motståndarna mot Leipzig.

De katolska förlusterna uppgick till 7 600 stupade, 6 000 tillfångatagna och hela artilleriet. Hur många som under reträtten höggs ned, deserterade eller mördades av lokala bönder, är okänt. Mennär Tilly en vecka efter slaget mönstrade sin armé återstod endast 9 000 man av den ursprungliga styrkan om 31 000 man. Nära sjuttio procent hade alltså förlorats.

Svenskarna uppges ha förlorat 3 550 man, varav 1 450 ryttare. Sachsarna förlorade 2 000 man. Då de tillfångatagna omgående rekryterades till de egna leden, var faktiskt den svenska armén starkare än före slaget.

Av smålänningarna blev 14 ryttare slagna denna dag. Bland Västra härads ryttare stupade profossen Per Nilsson och de gemena ryttarna Jon för Horsaryd (Stockaryd sn), Måns Jonsson för Hundåsen (Hjälmseryd sn) samt Gudmund Persson för Holkasryd (Vrigstad sn). Som ny profoss utsågs ryttaren Håkan Rut för Mossaryd (N Ljunga).

Slaget vid Breitenfeld var det största fältslag som utkämpats i Europa på över hundra år. Gustav II Adolfs seger blev vändpunkten för trettioåriga kriget och medförde att den svenske kungen ansetts som en av de främsta fältherrarna genom tiderna. Ett ögonvittne berättade stolt hur svenska bonddrängar besegrat ”de försilvrade, förgyllde och fjäderbuskade kejserske”. Med detta avsåg han Pappenheims kyrassiärer.

Slaget vid Breitenfeld fick stor betydelse. Katolikerna och kejsaren hade varit på väg att segra och lägga under sig hela Tyskland, men fick nu se sitt övertag raserat. Kriget kom att fortsätta i ytterligare sjutton långa år och Tyskland ödelades och förblev splittrat till långt in på 1800-talet.

Till minne av insatsen i denna strid fick Smålands ryttare inskriften Breitenfeld 1631 på sin fana.

Vinterkvarter i Würzburg

Kort efter slaget vid Breitenfeld fick Översten Per Brahe avsked och den blott tjugofyraårige ryttmästaren och kompanichefen Fredrik Stenbock utnämndes till hans efterträdare för Smålands ryttare.

Smålänningarna följde armén till den rika Maindalen i närheten av staden Würzburg och som ligger 25 mil sydväst om Lepzig. Staden Würzburg hade drabbats av en av de största häxprocesserna i Europa och de hade rasat sedan 1626. Över 150 personer, vuxna som barn av båda könen, hade bränts på bål i staden, medan omkring 900 personer uppskattas ha blivit avrättade i dess närhet. Häxprocessen tog dock slut då Gustav II Adolf med sin svenska armé erövrade staden.

Utanför Würzburg gick trupperna i vinterkvarter och de fick en välbehövlig vila efter det gångna intensiva krigsåret.

Den 30 oktober 1631 mönstrades Smålands ryttare. Rullan för översten Fredrik Stenbocks eget kompani, alltså Västra och Tveta härads ryttare, börjar med: ”Rulla oppå Öffuerstens Edle och Wälborne herr Fredrich Stenbokz Compagnie gifuen Wirtzbergh den 30 Octob A 631”.Mönsterrullan vittnar om stort manfall i Tyskland de två första krigsåren. Förteckningen över kompaniets ryttare är en sorglig läsning som berättar om epidemin i Stettin och våldsamheter på slagfältet:

• Sotdöda: 47, samt trumpetaren Johan Hansson
• Slagna: 12, samt profossen Per Nilsson
• Fångna: 2
• Befordrade: 2
• Hemförlovade: 2
• Rymda: 0
• Kvarvarande: 38

Sotdöda, det vill säga död till följd av sjukdom, var i särklass den värsta fienden. Här föll nästan halva styrkan bort. Det bekräftar uppfattningen man har om gamla tiders krig, att sjukdomar skördade de flesta offren och drog många soldater i graven. Karakteristiskt var också att 33 av de sotdöda återfinns i Stettin på hösten 1630, alltså kort efter landstigningen då stora trupper drogs samman och trängdes i lägren med sin bristande hygien.

Tretton ryttare blev slagna i strid, profossen medräknad. Fem i Stettin i september 1630, fyra i Werben i juli 1631 och fyra i Breitenfeld i september samma år. Slagen i strid stod med andra ord för endast en femtedel av förlusterna.

Två ryttare blev tillfångatagna efter mönstringen vid ett senare tillfälle. Bengt Arvidsson för Vallsjö anges ha blivit fången ”för Engelstadh 632”. Det kan möjligen vara Engelstadt som ligger 8 mil väster om Würzburg. Troligen blev Håkan för Nöthult (Byarum sn) tillfångatagen vid samma tillfälle.

Två ryttare blev befordrade; Jon Svensson för Hultsjö som blev förare 1630 och Håkan Rut för Mossaryd (N Ljunga sn) som blev profoss 1631.

Två ryttare anges i rullan ha blivit hemförlovade till Sverige, nämligen Måns Olofsson för Komstad (N Ljunga sn) och Jon för Holsteryd (N Sandsjö sn).

Anmärkningsvärt nog rymde ingen från detta kompani. Det var visserligen inte vanligt men förekom i de andra kompanierna för Smålands ryttare.

Summa summarum återstod efter nästan nästan ett och ett halvt år på tysk jord endast 38 gemena ryttare av de ursprungliga 103.

Av de nio ryttare som red ut från sin hembygd i Fröderyd pastorat, återstod nu endast två. Det var Per Nilsson från Ramkvilla och Abraham Persson från Sandvik (Fröderyd sn) som hade klarat sig genom alla strapatser. Fem av dem dog sotdöden. Jon Persson för Slageryd (Bäckaby sn), Måns Svensson för Ljunganäs (Fröderyd sn), Sigge Eriksson för Klev (Fröderyd sn), och Börje för Fröderyd dog i Stettin på hösten 1630. Per Svensson från Svarthult (Ramkvilla sn) dog i Küstrin i april 1631. Två blev slagna i Stettin i september 1630; det var Per för Tostatorp (Bäckaby sn) och Per Gudmundssons son för Bäckaby.

Avslutning

För ryttarna från Västra härad blev deltagandet i trettioåriga kriget ytterst kostsamt i form av människoliv och lidande, inte bara för dem själva utan även för deras familjer. När krigsåret 1631 var till ända – ur ett militärperspektiv lyckat – hade deras kompani krympt ihop till knappt två femtedelar.

Men prövningarnas tid var inte var inte över med detta. Ny utskrivningar var nödvändiga där hemma för att fylla luckorna i de allt mer glesnande soldatleden. En av de slagna var sonen till den gamle ryttaren och rusthållaren i Bäckaby, Per Gudmundsson. Han var med största sannolikhet en av hans äldre söner. Per och hans hustru Estrid kom att skicka iväg flera söner, den ene efter den andre, till Tyskland. Innan kriget var slut hade de förlorat alla sina fem söner.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kanske du vet mer, till exempel de ortnamn som jag inte lyckats placera? Eller har du funnit ”din” soldat? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Rulla 1632 Smålands Ryttare; avskrift av rulla 1632:2 för Fredrik Stenbocks kompani med 103 ryttare från Västra och Tveta härader.

Ryttaren Per Gudmundsson i Bäckaby; levde 1570 till 1654 och under hans ryttarkarriär var krigen många. Berättelsen om honom ger en inblick i människors villkor och hur deras liv gestaltade i Sverige i början av 1600-talet under den tidiga Stormaktstiden.

Ryttare och knektar i Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla år 1590; samtliga ryttare och knektar i Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla socknar för år 1590.

De 206 belönade Småländska ryttarna; de småländska ryttare som tillerkändes 6 daler vardera för deras insatser vid stormningen av Kalmar 1599.

Rullor Smålands Kavalleriregemente; register över Smålands kavalleriregemente för ryttarna från socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad) 1590 till 1679.

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby under 1700-talet, med karta.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd under 1700-talet, med karta.

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla under 1700-talet, med karta.

Bönderna i 1630-talets Bäckaby, Fröderyd & Ramkvilla; med hjälp av två boskapslängder kan man få en uppfattning om gårdarna storlek, hur djurbesättningarna såg ut och fanns det någon storbonde framför någon annan?

Stupad vid Krasnokutsk; ett av alla många tusen öden i skuggan av Stora Nordiska kriget var ryttaren Anders Svensson. Han kallades ut i kriget och hördes aldrig mera av.

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; han vilar i en grav någonstans utanför Krakow i södra Polen. Han dog här för drygt 300 år sedan, den 3 december 1702. Han var en av uppskattningsvis 200 000 män från Sverige och Finland som förlorade livet i det Stora Nordiska kriget varade mellan 1700 och 1718.

Källor

1. Kungliga Smålands Husarregementes Historia, utgiven av Föreningen Smålandshusarens redaktionskommitté, Eifels boktryckeri AB, Eksjö 1975
2. Rulla 1632:1, Rullor 1620-1723 1632:1 (1632) Bild 1300 / sid 149 (AID: v750829.b1300.s149, NAD: SE/KrA/0022)
3. Rulla 1632:2, Rullor 1620-1723 1632:2 (1632) Bild 510 / sid 47 (AID: v750830.b510.s47, NAD: SE/KrA/0022)
4. Domboksregister, Västra härad, Jönköpings län, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/domboksregister
5. Küstrin-Kietz, https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%BCstrin-Kietz, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/K0006195_00001
6. Wolin, eller Wollin (danska, tyska, svenska), https://sv.wikipedia.org/wiki/Wolin_(stad)
7. Slaget vid Breitenfeld 1631, https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Breitenfeld
8. Smålands husarregemente, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A5lands_husarregemente
9. Arkiv till upplysning om Svenska Krigens och Krigsinrättningarnes historia, Tredje bandet, Stockholm 1861. Tidskskiftet från och med år 1630 till och med år 1632. https://books.google.se/books?id=yJ0BAAAAQAAJ&pg=PA301&lpg=PA301&dq=l%C3%A4ger+stettin+1630&source=bl&ots=78Nxd6JYcr&sig=ACfU3U0nTLUlEM5vjJMR8s0OrqWlPWCRuQ&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwj5tqGruIf1AhXrsYsKHUvLC3EQ6AF6BAgPEAM#v=onepage&q=stettin&f=false
10. Slagordning 1631, Sveriges Krig, Fälttågen i Preussen 1626-1629 – Kriget i Tyskland 1628-1648, SE/KrA/0425/02/090, bildid: K0037475_00001, https://riksarkivet.se/bildvisning/K0037475_00001https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/K0037475_00001
11. Svenska Slagfält, Lars Ericsson, Martin Hårdstedt, Per Iko, Ingvar Sjöblom, Gunnar Åselius, ISBN 91-46-21087-3
12. Fredrik Stenbock, https://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Stenbock
13. Per Brahe den yngre, https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_den_yngre
14. Häxprocessen i Würzburg, https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xprocessen_i_W%C3%BCrzburg
15. Slaget vid Werben, https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Werben
16. Fältlägret vid Werben 1631, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/K0024644_00001

I allmänhet har jag till stor del använt mig av ”Kungliga Smålands Husarregementes Historia” [1], som följer regementets förehavanden under krigsåren 1630-31.

För att i detalj följa Västra härads ryttare har jag studerat de två mönsterrullorna från 1632; 1632:1 och 1632:2 [2, 3]. I rullan 1632:2 är mönstringen för Fredrik Stenbocks kompani daterad i Kalmar den 1 juni 1630, alldeles innan överskeppningen av manskapet till Tyskland. Emellertid finns här anteckningar i högermarginalen om ryttarnas öden under 1630 och 1631, samt en enstaka notering från 1632. Noteringarna är detaljerade och anger händelse, ort och datum i de allra flesta fall.

Rullan 1632:1 är upprättad vid mönstringen i Würzburg den 30 oktober 1631 och utgår från samma längd som 1632:2. En jämförelse mellan rulla 1632:2 (den från Kalmar) och 1632:1 (den från Würzburg) med den senares antal inom parentes:

• Döda: 47 (44)
• Slagna: 12 (9)
• Fångna: 2 (3)
• Befordrade: 2 (0)
• Hemförlovade: 2 (0)
• Kvarvarande: 38 (45)
• Summa: 103 (101)

De två hemförlovade ryttarna i rulla 1632:2 är upptagna som ryttare i 1632:1 utan någon notering.

De två rullorna ger i stort sett samma bild men med några avvikelser. Då rulla 1632:2 ger mer detaljerad information och synes ligga närmare tiden för händelserna där anteckningarna gjorts löpande av mönsterskrivaren Nils Persson, har jag i detta inlägg huvudsakligen använt mig av uppgifterna från denna.

Källor för avsnitt:

• ”Bakgrund”: [9]
• ”Överskeppningen till Tyskland”: Om hur överfarten kunde vara med storm [1, s 31]
• ”Gartz december 1630”: [9, s 194]
• ”Stormningen av Frankfurt”: [7]
• ”Slaget vid Breitenfeld”: [7], [9 s xxiv, s 84], [11, s 119-129]