Byn Puketorp skakades 1717 av en serie konflikter samt en stöld som slutade på tinget där både kroppsstraff och dödsdomar utdelades. Och stölden ur logen – som denna berättelse handlar om – visade sig vara utförd av dem man borde kunna lita på mest av alla. Vad var det som hände och vilka var de inblandade parterna?

De boende i Puketorp

Denna berättelse utspelade sig i Puketorp som ligger i den sydvästra delen av Bäckaby socken på det småländska höglandet. Året var 1717 och människorna i Sverige hade prövats svårt av det utdragna och kostsamma Stora Nordiska kriget. Detta var året före då Karl XII:s blev dödsskjuten under belägringen av Fredrikstens fästning.

Puketorp var ett mantal skattehemman och där brukningen delades mellan två familjer. Här bodde de till åren komna makarna Karl Nilsson och Märit Josefsdotter, vilka var föräldrar till den andre brukaren, Nils Karlsson och hans hustru Sigrid Jönsdotter.

Karl och hustrun Märit hade köpt Puketorp och som de brukat sedan 1693. Sonen Nils hade gift sig omkring 1708 och hade sedan dess delat brukningen med fadern. Karl och Märit hade ytterligare en dotter som gift sig till Höreda i grannsocknen Ramkvilla.

Dessutom fanns här ett soldattorp nummer 22 Puketorp för Västra härads kompani och Kalmar regemente. Här bodde soldaten Daniel Hall och hans hustru Elin Gudmundsdotter. Daniel Hall var född i Bringetofta socken och blivit antagen som soldat 1710.

Överfall och tvist om oxar

Nu var det så att de två unga männen i Puketorp, Nils Karlsson och soldaten Daniel Hall, inte kom särskilt bra överens. Vad deras osämja egentligen bottnade i vet vi inte, men den gick en bit till tillbaka i tiden. Nils hade en gång saknat ved i sin vedtrave och anklagade Daniel för att vara tjuven. Men det var säkert andra underliggande orsaker till deras ovänskap. Det hela kulminerade söndagen den 13 januari 1717 och den höll på att kosta Nils livet och som närapå hade gjort Daniel till en dråpare. Daniel tappade helt behärskningen – möjligtvis under rusets påverkan – och jagade och högg ned Nils med sin värja. Nils överlevde med nöd och näppe och lät förstås instämma soldaten till tinget. På vintertinget, i november samma år 1717, dömdes Daniel till spöstraff för sitt tilltag.

Tanken var att Nils skulle ta över Puketorp. Ett köpeavtal hade upprättats där Nils skulle överta 3/8 av gården för 140 daler silvermynt. Men sedan trasslade deras affärer till sig. Nils lånade en summa pengar, lämnade tillbaka en del, lånade sedan ytterligare litet till. Han hade pantsatt två par oxar som en del av köpeskillingen hemmanet, så därför var det enligt honom inte så konstigt att han ansåg sig fortfarande kunna fritt förfoga över dem. Men när han sedan ledde dem söderut till Kronobergs län och sålde dem, blev föräldrarna upprörda. Och även systern med hennes man Erland Andersson i Höreda. De kunde inte lösa konflikten utan den drogs upp på hösttinget i november 1717. Tvisten kunde inte avgöras och saken sköts upp till nästa ting, men det synes som att parterna lugnade ner sig och löste den till slut. Dock klagade modern Märit Persdotter och mågen på Nils Karlssons handlingar, varför han av tingsrätten uppmanas att sköta sig bättre framöver. Denna tvist behandlades för övrigt samma dag som Daniel Hall fick sin slutliga dom för överfallet på Nils.

Läs mer i inlägget: Överfallet i Puketorp: soldatens hugg mot rotebonden

Stölden

Året 1717 var både besvärligt och tungt för Karl och Märit. De hade sett fram emot en lugn ålderdom med ett undantag då sonen skulle ta över gården, men han synes ha haft problem med både grannar och föräldrarna.

Och som om inte detta var tillräckligt, upptäckte de på våren samma år att matvaror i förråden saknades. Mängden spannmål och mjöl stämde inte med vad det borde vara. När de märkte det, drog de sig till minnes att det blev mindre kärnmjölk än vad det brukade bli. Kärnmjölk är det som blir kvar utöver smöret när man kärnat smör av grädde.

Karl tillkallade länsmannen Jonas Hansson samt nämndemannen Nils Nilsson i Huluboda. Det tog inte lång stund förrän de vände sitt intresse till tjänstepigan, den unga Elisabet Håkansdotter. När de sökte upp henne tittade hon förskräckt på dem. De ställde henne mot väggen med sina misstankar och då föll hon till föga och berättade gråtandes att, ja, det var hon som stulit ur förråden.

Tingsrättens dom

Stölden i Puketorp kom att avhandlas på de två följande tingen; först sommartinget och sedan på hösttinget. På sommartinget erkände pigan Elisabet att hon stulit från sin husbonde Karl Nilsson. Här framkom det att hon stulit tre skäppor korn och en skäppa råg. Därtill ett stop mjöl och 1½ stop kärnmjölk.

De gamla svenska måtten skäppa och stop kan behöva en närmare förklaring för att förstå storleken på de stulna varorna. En skäppa i Småland var en sjättedels tunna. En tunna korn vägde 104 kg och en tunna råg 118. Spannmålen tillsammans vägde alltså ungefär 72 kg. Ett stop var på 1.3 liter.

Det framkom också att pigan Elisabet inte varit ensam i sin ogärning utan hjärnan bakom det hela var Daniel Halls hustru Elin Gudmundsdotter. Och inte nog med det, Elin hade använt sin elvaåriga dotter Maria att hämta varorna som hon sedan nyttjade eller dolde undan. Även hustru Britta i Bråten nämndes vara inblandad.

Pigan Elisabet berättade inför de bistra männen i häradsnämnden att då hon för fem á sex år sedan tjänstgjorde i Knutstorp så hade soldathustrun redan då försökt övertala henne att stjäla från sin husbonde. Men den gången hade hon inte gått med på det. När hon så kom till Karl och Märit i Puketorp försökte soldathustrun återigen övertala henne att stjäla ur förråden. På frågan vad Elisabet fick av soldathustrun Elin Gudmundsdotter för att stjäla, svarade Elisabet ”ingenting annat ähn hennes söta ord”.

Elisabet kunde berätta att hon litet före Mickelsmäss förra året tagit ett halvt stop kärnmjölk från sin matmoder och gav det till soldathustrun Elin, samt litet lin eller hampa så Elin hade något ”at spinna åth Elisabet”.

Soldathustrun Elin nekade i det högsta till ”at hon aldrig bedet Elisabet stiähla hwarken ifrån sin hus=
bonde eller någon annan”, men tillstod att hennes dotter Maria några gånger varit hos Elisabet då hon fått en halv tunna okastad (otröskad) säd. Här var dock pigan och soldathustrun oeniga om mängden säd som stulits. En halv tunna motsvarade tre skäppor, medan pigan Elisabet hävdade att det varit sammanlagt fyra skäppor.

På frågan om inte soldathustrun Elin förstod att de stulna varorna kom från Karl Nilsson i Puketorp? ” jo, dhet kunde iag wäll förstå”, men menade att Elisabet själv tagit initiativ och lockat Maria till att bära iväg det stulna till sin moder.

Rätten beslutade att flickan Maria, som inte var närvarande, måste inställa sig vid nästa ting för att ytterligare utreda hennes inblandning. Karl Nilsson fick också ta ansvar för att pigan Elisabet inte avvek innan målet hade avgjorts. Hustru Brita i Bråten och hennes son, som utpekats som inblandade, befriades från anklagelserna eftersom det inte fanns några som helst bevis mot dem.

Målet fortsatte på hösttinget den andre november. Så mycket mer framkom inte, förutom att Daniel Hall varit alldeles ovetande om stölderna och gick därför helt fri. Stölden hade skett vid ett flertal tillfällen där flickan Maria hade skickats iväg av modern till pigan Elisabet och vittjat Karl Nilssons visthusbod.

Den unga pigan Elisabet brast i gråt framför häradsdomaren och nämndemännen och lovade att hon aldrig någonsin igen sådant göra. Och inte skulle hon stulit ”om icke hon warit af soldatehustrun der till låckad”.

Tingsrättens dom blev enligt lag mycket hård. Varken pigan Elisabet eller soldathustrun Elin kunde befrias från dödsstraffet enligt tredje kapitlet i tjuvabalken. Men utdömda dödsstraff av tingsrätten skulle alltid skickas in till Göta hovrätt för överprövning. Här lade man till en skrivelse där man ödmjukt bad att ”desse delinquenter (brottslingar) medh något annat Corporalt straff beläggas”. Med ”Corporalt straff” menas kroppsstraff – läs mer om detta i inlägget Kroppsstraff vid 1700-talets början.

Flickan Maria slapp straff på grund av sin ungdom. Tingsrätten beslutade även att Karl Nilsson skulle få tillbaka sin förlorade säd från de dömdas egendom.

På detta höstting 1717 behandlades tre mål med personer inblandade från den lilla byn. På lördagen avkunnades domarna för stölden, på följande måndag Karl Nilssons tvist med sonen angående oxarna och inte långt därefter dömdes Daniel Hall för överfallet på Nils Karlsson. Båda makarna i denna soldatfamilj dömdes alltså för grova brott med två dagars mellanrum.

Hovrättens utslag

Väntan på hovrättens utslag drog ut på tiden. Julen passerade och året gick över till 1718. Inte förrän den 27 februari samlades assessorerna i Göta hovrätt för att behandla stölden i Puketorp.

Man tog hänsyn till att pigan Elisabet var ”ung och allenast 15 åhr gammal”, samt av soldathustrun Elin ”till denna hus tiufnad blifwet förledd” och som dessutom högeligen ångrat och lovat bättring. Enligt den kungliga förordningen utfärdad den 23 april 1714 – skrivet av Karl XII i slutet av sin vistelse i Bender – blev man från ”ifrån dödstraffet befrijade” om detta var den första gången man lagfördes. Och det var det ju. Straffet omvandlades till ett kroppsstraff i form av tolv par ris, tre slag av varje par.

Angående soldathustrun Elins delaktighet såg hovrätten så mycket allvarligare på saken. Hon hade inte bara förlett Elisabet, ”en så ung och oförståndig piga till slijk mißgierning”, utan också gömt och förbrukat stöldgodset. Sist och kanske det mest graverande av alltihop: hon hade använt sin egen dotter som redskap i denna stöldhärva. Sin egen livsfrukt som hon istället borde ha uppfostrat till hederlighet och goda dygder. Men även Elin omfattades av samma kungliga nåd och hennes straff omvandlades till femton par ris, tre slag av varje par. Dessutom skulle hon, liksom pigan Elisabet, undergå uppenbar kyrkoplikt.

Flickan Maria som ”övermagi” (minderårig) var, gick heller inte fri från straff. En så ung människa dömdes inte till offentligt straff utan det skulle ske innanför hemmets väggar. I Marias fall skulle hon av sin far Daniel Hall skäligen agas med ris i närvaro av två nämndemän eller kronobetjänter och därmed ”åtwahrnas att för slijk odygd sig wäl till wara taga”. Liknande straff fick två pojkar i Bäckaby 1703 för deras ungdoms skull och som berättas om i inlägget: Kampen för hedern: Klockarens dotter inför tinget.

Slutord

Pigan och soldathustrun kom undan med livet i behåll. Jag tror de inblandade parterna förstod den nya rättspraxis som rått sedan 1714, om inte annat borde väl tingsrätten ha förklarat innebörden i formuleringen att ”medh något annat Corporalt straff beläggas”.

Det måste ha känts hårt för det gamla paret, Karl och Märit, att deras egen tjänstepiga och närmaste grannar betedde sig så svekfullt mot dem. Pigan var dock ångerfull men lämnade troligen Puketorp hösten 1717, för det var under veckan efter Mickelsmäss (29 september) som tjänstefolket bytte plats. Daniel och Elin i soldattorpet fick de leva med och deras grannsämja måste ha varit allt annat än god.

Karl Nilsson avled 1730 i en ålder av 85 år och hustrun Märit Josefsdotter levde i ytterligare drygt sju  år och blev 88 år. Karl och Märit i Puketorp är mina anor. Deras barnbarn Anders Erlandsson (1704-1761) tog över deras brukningsdel och därefter vidare till dottern Annika Andersdotter (1747-1828). Min linje går vidare genom sonen Anders Petersson (1766-1838), som lämnade Puketorp för Hörnebo i Fröderyd socken och han blev farmors farfar till min farfar Edvin Lindgren.                          

Soldaten Daniel Hall och hans hustru Elin bodde kvar i Puketorp fram till någon gång i mitten 1730-talet. Sista gången de är med i mantalslängden i Puketorp är 1733 och i marginalen står det om dem att de var utfattiga. I de två föregående mantalslängderna står det noterat att Elin gick och tiggde.

I 1733 års generalmönsterrullan står det om Daniel att ”Karlen gammal, har elak bensiuka, begiär och får afskied”. Det var troligen i samband med hans avsked som de lämnade soldattorpet. De bor i slutet av sin levnad i Hallatorpet under Åslatorp. Han avled på sommaren 1742 i en ålder av 56 år. Makan Elin avled två dagar efter Daniels begravning. Om henne står det i husförhörslängden 1720-1736 att hon var en ”elaker” kvinna, en otrevlig och besvärlig människa.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Överfallet i Puketorp: soldatens hugg mot rotebonden; Osämjan mellan soldaten och rotebonden hade pågått i flera år och en söndag i början av 1717 rann sinnet av soldaten som högg ned sin rotebonde på en äng intill byn.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Göta Hovrätts Arkiv; valda utdrag av Göta Häradsrätt arkiv främst innehållande hovrättens överprövningar av tingsrättens domslut i allvarligare fall. Det är avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Karl och Märit i Puketorp; I det lilla samhället Puketorp på det småländska höglandet levde Karl Nilsson och Märit Josefsdotter, vars historia rymmer både vardagligt slit och dramatiska konflikter. Här möter vi ett par som inte bara kämpade för att skapa ett tryggt hem, utan också försvarade sin familjs heder och rättigheter i ett samhälle präglat av strikta sociala normer. Från arvstvister och olyckliga missförstånd till brutala överfall och rättsliga uppgörelser, vävs deras liv samman med bygdens historia. Det är berättelsen om en tid där livet var både hårt och fullt av möjligheter – där generationer formades av jorden de brukade och de relationer de byggde. Deras slit och förutseende gjorde det möjligt för deras ättlingar att bo och verka på gården i över 160 år framöver. Följ med på en resa genom tidens gång och människors öden i det lilla Puketorp – en historia om överlevnad, förlust och en obruten vilja att lämna ett arv för kommande generationer.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1717-06-18 §26 Stöld
• 1717-11-02 §67 Stöld

Göta hovrätt:

• 1718-02-27 Stöld

Övrigt:

Tunna, Wikipedia