Man levde tätt tillsammans i byarna förr i tiden och det var inte konstigt om det uppstod spänningar som hotade grannsämjan. En liten tvist eller oförrätt kunde lätt växa med tiden och förpesta grannsamvaron i åratal för att en dag brisera. Detta hände i Näs år 1700, Fröderyd socken, när två grannkvinnor råkade i luven med varandra. De möttes därefter på tinget och här förliktes de och deras män med varandra – och förhoppningsvis – förblev de fortsättningsvisgoda grannar.

Bråket i Näs

I Näs, eller Bråten som byn även kallades, bodde ryttaren Gudmund Jonsson och bonden Bryngel Bryngelsson. Grannsämjan dem emellan var inte den bästa och försämrades över tid. Små saker blev stora saker. På sistone hade ryttaren Gudmund klagat på att Bryngels getter tagit sig in på hans åker och ätit av hans säd som ännu inte var bärgad.

Och så en dag under sommaren år 1700 skedde något som fick bägaren att rinna över. Märit Nilsdotter, ryttaren Gudmunds hustru, och Elisabet Svensdotter, Bryngels hustru, möttes och en hätsk ordväxling uppstod som strax gick överstyr. Märit kastade grova skällsord på Elisabet och slog sedan till henne så att hon fick ett stort blåmärke.

Ryttaren Gudmund fick nu nog och stämde sin granne och hans hustru till tinget för det som hade hänt. Han anklagade hustru Märit för skällsord och slagsmålet samt de förrymda getterna som skadat hans säd.

Beträffande getterna, tillstod både Gudmund och Bryngel ”att dhe å både sijdor hafft oduglige giärdes gårdar”. Emellertid erbjöd Bryngel att ersätta sin grannes skadade säd med en skäppa havre som förlikning och med det var Gudmund nöjd. En skäppa var i Småland på den här tiden en sjättedels tunna eller omkring 25 liter.

Sedan togs slagsmålet upp och blånaden som Gudmunds hustru fått. Som bevis lät Gudmund inför tingsrätten uppvisa ett intyg utfärdat av fjärdingsmannen Daniel Esping och Nils Gudmundsson från Västerkvarn. För detta fick hustru Elisabet Svensdotter plikta tre marker silvermynt vilket var det sedvanliga bötesbeloppet för denna skada, läs mer om böter för olika typer av småbrott i Kroppsstraff vid 1700-talets början.

Men vad det gällde skällsorden nekade hustru Elisabet alldeles till detta. Då inte heller Gudmund kunde frambringa några som helst bevis eller vittnen lämnade tingsrätten denna anklagelse därhän och friade Elisabet på denna punkt.

Gudmund och Bryngel var nu båda nöjda och gick sedan fram ”med handsträckiande inför Rätten” och därmed var de förlikade. För att befästa denna förlikning utsatte tingsrätten ett vite på ett par oxar – den ena att gå till tingsrätten och den andra att gå till socknens fattiga – för den av dem som bröt den nu ingångna förlikningen. Förlikningen skulle anses vara förfallen om ”dhen ena eller andra i någon måtto med ord eller giärningar förättar och förolämpar”.

Slutord

Det var inte ovanligt att bråk kunde övergå i handgemäng och regelrätta slagsmål. Man kan tycka att detta borde ha skadat grannsämjan för gott, men genom förlikning kunde den förorättade parten få ersättning och sedan lade man tvisten åt sidan. Åtminstone är det så man skulle vilja tolka det, men hur var det i praktiken? Det får man sällan veta. Tingsrättens föreläggande om ett högt tilltaget vite lade nog band på de flesta bråk i fortsättningen. Men det hindrade ju inte att parterna, kvinnorna i det här fallet, fortfarande hyste agg gentemot varandra men att de fortsättningsvis fick hålla sig i skinnet.

Den omnämnde Bryngel Bryngelsson i Näs var omkring 55 år gammal då denna händelse utspelades. Han var bror till nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra i grannsocknen Skepperstad. De hade en haft en syster, Ingrid Bryngelsdotter, vilken ett par årtionden tidigare hade avrättats för mord. Läs mer om denna grymma och fasansfulla historia i Hjälmåkramordet.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Kroppsstraff vid 1700-talets början; I domböckernas saköreslängder finner man emellanåt att de dömda inte kunnat betala sina böter utan istället fått ta kroppsstraff. Hur vanligt förekommande var detta och var det vissa sakfällda som var vanligare än andra när det gäller kroppsbestraffning? Dessa och andra frågor försöker jag besvara på i detta inlägg genom att studera saköreslängderna för Västra härad mellan 1696 och 1720.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd under 1700-talet, med karta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Hjälmåkramordet; Måndag, sextonde augusti 1680. Hustru Elin Larsdotter från Hjälmåkra i Skepperstad socken har påträffats död i skogen och i förstone såg det ut som en olycka där hon fallit ned från gärdsgården som hon klättrat över. Men det fanns några märkliga omständigheter som sådde tvivel och så började rykten gå i bygden att det var hennes make Daniel som var vållande till hennes död. Det var väl känt att han slog sin hustru, och inte nog med det, han älskade en annan kvinna och som flyttat in i deras hus. Läs denna kusliga berättelse i tre delar om hur en ond tanke slår rot och växer och slutar med ond bråd död.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De två protokollen samt saköreslängden är:

• 1700-10-16, §21 Tvist
• Saköreslängd sommartinget 1714, §4