År 1707, under de första framgångsrika åren av Stora Nordiska kriget, möttes två unga människor från helt skilda världar. Torpardottern Kerstin, som levde ett strävsamt liv i Lilla Sandebo på det småländska höglandet, fann kärleken i den saxiske krigsfången Kristoffer. Trots språkbarriärer blev de förälskade i varandra och han ville att gifta sig med henne och ta över hennes föräldrars torp. Men ödet ville annorlunda.

Bengt Eriksson och hans hustru Ester Månsdotter bodde i Lilla Sandebo, ett torp som de brukat sedan 1676. Här på torpet hade de fått tolv barn; av dessa är elva kända och av dem var nio döttrar. En av dessa döttrar – kanske den äldsta – var Kerstin och som ännu år 1707 var ogift och skriven som hemmavarande. Hon var omkring tjugosju år gammal och tjänade sannolikt ute på någon gård i närheten.

Vid denna tid, då Stora Nordiska kriget gick på sitt sjunde år, hade Karl XII genom sina framgångar tagit krigsfångar och dessa fanns utplacerade lite varstans ute i riket. Ett sådant exempel var några saxiska krigsfångar som bodde på sätesgården Rulla i grannsocknen Ramkvilla. På något sätt korsades Kerstins väg med en av dessa fångar. Han hette Kristoffer Georg Buth och trots språkbarriären – han talade tyska – började de umgås och de unga tu fattade de tycke för varandra.

Det gick så långt att Kristoffer ville gifta sig med Kerstin och ta över torpet efter hennes far som nu var något över sextio år gammal. Som bevis på hans försäkran och löfte om äktenskap gav han Kerstin en förgylld psalmbok i vilken han skrev sitt namn och några ord på tyska där han bedyrade sin kärlek till henne. Kerstin och hennes familj kunde inte läsa texten, men hade förstått dess innebörd. Därutöver gav Kristoffer Kerstin två alnar hamlalärft (vävt tyg) samt en saxisk peng.

Men en dag när Kerstin och Kristoffer träffades fick hon veta att han och de andra fångarna skulle förflyttas. Under den sista tiden de hade tillsammans intensifierades deras umgänge, vilket någon fick reda på och angav Kerstin för länsmannen Sven Svensson Lövman. Denne lät instämma Kerstin till hösttinget 1707 för begånget lönskaläge. Men fadern Bengt reste med Kerstin till tinget där han hävdade att hans dotter och saxaren var fästfolk och visade upp gåvorna som Kristoffer hade gett Kerstin. Till vittne kallades löjtnanten Adolf Rosenquist, vilken intygade att ”arrestanten” Kristoffer ”uthlåtet sig för honom att willia blifwa på ett deß Torp boendes”.

Tingsrätten friade Kerstin och meddelade att hon kunde intagas i den kyrkliga gemenskapen igen ”såsom en Ährlig Menniskia i Gudz huus och kiörkia intagas, och kiörkiones frijheeter åthniuta”. Samt ingå äktenskap med honom när han återvände.

Men Kristoffer återvände inte. Varför får vi aldrig veta. Kanske skickades han hem till Tyskland igen. Kanske fann han en ny kärlek någon annanstans. Kanske avled han. Kerstin väntade på honom förgäves i Lilla Sandebo där hon bodde kvar hos sina åldrande föräldrar. Kerstin finns upptagen i husförhörslängden och kommunionlängden fram till 1710 varefter hon spårlöst försvinner. Eller dog hon? Det är en lucka i dödboken vid denna tid så vi kan inte veta om hon avled eller flyttade från socknen. Jag har inte funnit henne i någon av dödböckerna för vare sig Bäckabys, Fröderyds eller Ramkvillas socknar.

Kerstins bror Johan kom så småningom att ta över brukningen av föräldrahemmet på torpet Lilla Sandebo. Fadern dog 1719 och modern levde fram till 1736. Flera av hennes systrar bodde i perioder på torpet men Kerstin kom aldrig tillbaka dit.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Brott och straff i Bäckaby 1688-1706; Under perioden 1688–1706 var den småländska socknen Bäckaby en plats där små och stora konflikter ofta hamnade inför tinget. Brott som stöld, ärekränkning och lägersmål vittnar om en tid präglad av sträng moral och en rättsordning som blandade religiösa normer med praktiska överväganden. De rättsprotokoll som bevarats från denna tid ger oss en inblick i människors liv och de utmaningar de stod inför, oavsett om det handlade om heder, förlorad boskap eller brustna löften. I denna samling berättelser möter vi länsmän, pigor, ryttare och präster, vars handlingar och anklagelser formade socknens rättsliga historia. Genom dessa fall framträder en bild av ett samhälle där rättvisa ibland var en fråga om status och vittnens trovärdighet. Följ med in i en värld där lagens långa arm nådde ända in i de mest privata sfärer.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De två protokollen samt saköreslängden är:

• 1707-10-08 §5 Lägersmål