1600-talet var en som var farlig tid på flera sätt. Att de många krigen dränerade den manliga befolkningen, vet ju de flesta. Men man behövde inte vara soldat i främmande land för att leva farlig; även hemma i byn lurade faran. Ett exempel var äktenskapsbrott som myndigheterna såg mycket strängt på och som hade ett högt straffvärde. Läs här om hur det gick för den gifte ryttaren Nils Torsson som bröt mot det sjätte budordet.

Ryttaren Nils Torsson

Året är i början av 1637. Ryttaren Nils Torsson bor i fjärdingshemmanet Åslatorp i Bäckaby socken tillsammans med sin unga hustru Ingeborg Persdotter. De har bott i Åslatorp sedan ett år tillbaka och sannolikt gifte de sig i samband med att de tog över gården.

Inför tinget

Det dröjde inte länge efter de gift förrän Nils var otrogen med en piga vid namn Karin. Deras alltför intima umgänge blev känt och hon for hem till smeden Bengt Vetlanda. Karins mage växte och hon födde så småningom ett barn. Ryktet i bygden om deras förhållande var allltså sant och därför stämdes de in till Västra härads höstting i oktober 1637.

På den här tiden var otrohet ett världsligt brott, det vill säga man kallades till häradstinget och dömdes för det. Nu var äktenskapsbrott något mycket allvarligt. Sedan Karl IX tid hade mosaiska rätten, det vill säga Moses lag från Gamla testamentet, lagts till landslagen. Det innebar bland annat att man kunde dömas för enfalt eller dubbelt hor. Om den ena parten var gift och den andra ogift kallade man det för enfalt (enkelt) hor, om båda var gifta var det dubbelt hor. För enfalt hor gavs dryga böter, för dubbelt hor var det dödsstraff! [6, 7]

Nils vandrade till häradstinget i Skepperstad en oktoberdag. Det var en 1½ mil dit, så han klarade han lätt dit och tillbaka samma dag. När hans mål togs upp blev han ”beskyllat hafua besoffuet een Lööskåna”. Han visste att bevisen mot honom var överväldigande så han försökte inte komma undan. Kännbara böter, javisst men inte värre än att han skulle klara av det. Så därför sade hans sig ”för Rätten godwilligen bekenner” sitt bort.

Häradsrättens dom

Men fortsättningen blev en otrevlig överraskning. Rätten såg Karin som gift kvinna, alltså var brottet inte enfalt utan dubbelt hor. Domen var enkel för rätten att fatta; ”den som hoor bedrifuer medh någons mans hustru, han skall dödhen döö, bådhe hoorkarlen och hoorkånan”. Dödsstaff, alltså!

Hovrättens utslag

Vid utdömande av dödsstraff skickades dom från häradsrätten till hovrätten, i det här fallet till hovrätten i Jönköping. I de flesta fallen för horsbrott verkställdes emellertid inte dödsdomarna, men undantag fanns.

För detta mål verkar det som om häradsrättens uppfattning om att Karin varit gift ändrades av hovrätten. Denna ansåg istället att Karin var en piga, alltså ogift, och straffet istället blev enkelt hor.

Böter för enkelt hor

På följande ting, vintertinget i Sävsjö i januari 1638, utdömdes böter för begånget enkelt hor. Nils fick böta 80 daler.

Hur mycket var då 80 daler? Det framgår inte uttryckligen om det var daler silvermynt eller kopparmynt som avsågs, men troligen var det underförstått i silvermynt. En daler silvermynt var annars värt två daler kopparmynt.

Det är vanskligt att göra prisjämförelser i gångna tider. Men för få en känsla hur mycket 80 daler silvermynt vart värt har jag nedan listat hur mycket detta motsvarade:

• 46 lispund smör (389 kg)
• 27 tunnor råg (3787 liter)
• 40 tunnor öl (5024 liter)
• 1 åm spanskt vin (144 liter)
• 29 veckolöner, dräng
• 160 dagsverke, gruvarbetare

En dräng fick alltså ungefärligen arbeta ett halvår; i praktiken väsentligt längre eftersom hans lön sällan var i penningar utan in natura. Man noterar hur dyrt det spanska vinet var, det kostade 26 gånger mer än ölet. [8]

Hur gick det sedan?

Nils och hans hustru Ingeborg fick tre barn tillsammans. Det var sönerna Gustav, Erik och dottern Elin. Elin Nilsdotter kom att gifta sig med Sven Hemmingsson och bosatt i Röshult, Södra Solberga socken. Från ett tidigare äktenskap hade Ingeborg dessutom sonen Elias Jönsson. [3, 4]

Nils var ryttare och red för den söderut liggande grannsocknen Ramkvilla. Han red för Smålands kavalleriregemente och tillhörde Zakarias Sabelfelts kompani. [5]

Det här var en krigisk tid i Sveriges historia. Sedan några år tillbaka var landet indraget i det stora kriget ner i Tyskland, det som senare kom att kallas för 30-åriga kriget. Det drog stora resurser, inte minst i form av unga män som skrev ut som soldater.

Nils kompani var mestadels hemmavid, men till slut drogs även dessa ryttare in i oroligheterna. Smålands regemente skickades till Skåne 1644 i kriget mot Danmark, det som fick namnet Horns krig. Här avled Nils, i strid eller sjukdom – det vet vi inte.

Ingeborg gifte några år senare om sig och fick ett långt liv, men det är en annan historia.

Nils bakgrund

Möjligen var Nils son till Tor Nilsson i Gunnarstorp, Bäckaby socken. Denne Tor Nilsson figurerar i olika mål på Västra härads ting 1631-45. I det sistnämnda målet, maj 1645, anges han vara avliden.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kanske du vet mer? Kontakta då mig.

Mer läsning

Köpet som gick i stöpet

Källor

Huvuddelen av denna berättelse bygger på mål i Västra härads dombok för åren 1637-38, vilket är referenserna 1-2nedan. Samtliga referenser nedan till domboken finns avskrivna här: Västra härads dombok

1. Västra härads dombok 1637-10-02, §5 Hor, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:27 (1631-1650) Bild 1280
2. Västra härads dombok 1638-01-26, §14 Hor, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:27 (1631-1650) Bild 1380
3. Västra härads dombok 1666-09-18, §34 Rusthållning, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 570 / sid 49
4. Västra härads dombok 1678-02-04, §11 Ansökan, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:29 (1675-1680) Bild 1730 / sid 5
5. Rullor 1620-1723 1644:7 (1644) Bild 300 / sid 28
6. Mosaiska lagen, Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosaiska_lagen
7. Enkelt hor, enfalt hor, dubbelt hor och tvefalt hor, http://www.domboksforskning.se
8. Vad kostade det?, Lars O Lagerqvist, Ernst Nathorst-Böös, ISBN 91-03343-X