Änkan och soldathustrun Kerstin Persdotter hade blivit gravid och övertalades av sin älskare att skylla på en annan soldat i samma by. Och sättet hon meddelade det på var minst sagt dramatiskt.

Händelsen tilldrog sig vid påsktiden år 1700. Bara några månader tidigare hade fyra grannländer samtidigt förklarat Sverige krig vilket var upptakten det som skulle komma att kallas det Stora Nordiska kriget. Men i den lilla smålandssocknen var det nog inte så många som bekymrade sig om det just nu. Man hade sina vardagliga sysslor att sköta. Och så slog Kerstins otrohetsaffär ned som en blixt från klar himmel och kom att engagera kronolänsmannen, fjärdingsmannen och flera av bönderna i byn i de kommande förhören vid häradsrätten.

Bekännelsen

Allmogen i Fröderyd socken hade på påskaftonen år 1700 samlats för att upprätta den årliga mantalslängden. Här fanns, förutom socknens bönder, kyrkoherden Andreas Boman, mantalskommissarien samt kronolänsmannen Sven Lövman. Möten som dessa kunde ibland vara stökiga där några blev överförfriskade med öl och brännvin.

Just det här mötet skulle bli minnesvärt på ett oväntat sätt. Änkan och soldathustrun Kerstin Persdotter från Hökhult trädde fram och gjorde en bekännelse inför där alla församlade personer. Här erkände hon att hon varit otrogen med soldaten Håkan Persson för Hökhult Södergård och att han var fader till barnet hon bar på. På denna tid kallades sådan otrohet för hor; enkelt hor om ena parten var gift och dubbelt hor om bägge var det.

Kerstin hade varit gift med soldaten för Hökhult, Måns Jönsson. Enligt Fröderyds födelsebok fick de två barn; sonen Johan som var född i januari 1690 och dottern Anna född i februari 1697. Dottern Anna dock död, men återfinns inte i dödboken.

Efter bekännelsen på mantalsmötet ändrade Kerstin sin berättelse och sade nu att hon istället endast umgåtts med den ogifte ryttaren Daniel Svensson, även han ifrån Hökhult och Norrgården. De hade umgåtts, sade hon, under nio års tid och Daniel var far till hennes nioårige pojke, vilket bör ha varit Johan född 1690. Det här var en ny bomb som slog ner; otroheten var alltså inte en engångsföreteelse utan hade pågått under lång tid.

Kerstin var vid framträdandet på mantalsmötet höggravid. Bara några dagar senare, femtedag påsk som var den femte april, nedkom hon med ett flickebarn. Det döptes följande söndag den åttonde april och gavs namnet Anna. Barnafadern angavs vara soldaten Håkan i Hökhult, trots att Kerstin hade ändrat sina uppgifter.

Kerstins oäkta barn finns inte antecknat bland de andra barnen som föddes detta år, utan längre bak i boken, trettio sidor senare och tillsammans med tre andra oäkta barn införda mellan åren 1690 och 1700. Så var det ganska ofta med de oäkta barnen; de antecknades vid sidan om. Ibland slarvades det och de kom inte alls med. Mer om detta i inlägget ”Han svor sig fri från faderskapet”.

Otrohet var olagligt så Kerstins utomäktenskapliga förbindelse skulle därför tas upp på nästa ting. Det var nu länsmannens uppgift att åtala Kerstin och hennes medpart. Länsmannen hade i sin tur hjälp av fjärdingsmannen. Fjärdingsmannens tjänst var ett fortroendeuppdrag vilken biträdde länsmannen med indrivning av skatter, polisverksamhet, vägtillsyn och annat. Benämningen hade sitt ursprung i häradets indelning i fjärdingar. Västra härad, dit Fröderyd socken hörde, var namnet till trots indelat i sex fjärdingar. Fröderyd tillhörde Kilbo fjärding som innefattade socknarna Fröderyd, Bäckaby, Ramkvilla, halva Skepperstad och Södra Solberga socknar. Fjärdingsmannen för Frödryds del hette Daniel Esping och han bodde i Fröset.

Slagsmålet i Fröset

När länsmannen fick klart för sig att Kerstin ändrat sin bekännelse, riktades intresset istället mot ryttaren Daniel Svensson. Länsmannen gav fjärdingsmannen Daniel Esping i uppdrag att bege sig till Hökhult och försäkra sig om att ryttaren skulle kunna närvara vid nästa tingstillfälle då han var misstänkt för enfalt hor. Fjärdingsman Esping gick därför till ryttarens fader, bonden Sven Månsson i Hökhult för att söka kaution för sonen. Kaution innebar att en person, i det här fallet Daniels fader, ställer sig som borgensman för att den åtalade icke skall avvika från platsen och att denne skall ställa sig till myndigheternas förfogande. Hos Sven Månsson blev fjärdingsmannen väl fägnad. När Esping skulle gå därifrån bad han ryttaren Daniel Svensson att följa med honom hem till Fröset. Det gjorde han, och gjorde även hans storebror Måns, dock objuden och följde med på eget bevåg.

Väl hemma i Fröset bjöd Espingen dem på brännvin och sedan spårade sammankomsten fullständigt ur. Enligt Esping hade bröderna kallat honom vid oanständiga ord, överfallit honom med ”hugg och slag” och slagit sönder en skål för honom. Måns Svensson å sin sida hävdade att det var Espingen som först angripit dem genom att dra dem i håret och överfallit dem med hugg och slag. Dessutom hade Espingen själv slagit till hans hand så att han tappade skålen. Fjärdingsman Esping skickade bud efter vittnen; nämndemannen Nils Börjesson och Johan Hansson i samma by. När de väl anlände var bråket i full gång. Esping kallade Måns för ”horafriare” och jagade honom med ett vedträ. Även Måns tog nu upp ett vedträ och när nämndemannen Nils Börjesson försökte sära på dem låg Espingen på vedtraven och var ”mycket blodig och illa Slagen och hafft ett stordt hohl i hufwudet”.

Rättegången

När maj övergick i juni var det dags för sommartinget i Vrigstad. Det började torsdagen den sjunde juni och som första mål togs Kerstins otrohet upp, eller horsbrott som det kallades. Den som Kerstin först pekade ut, soldaten Håkan Persson, var i tjänst utanför riket och kunde inte höras. Men Kerstin, som ändrat sin bekännelse, menade nu att det var ryttaren Daniel Svensson och ingen annan som hon olovligen hade umgåtts med. Hon hade enligt egna ord ”alldrig ingen annan hafft att giöra”. Och det under nio års tid! Vidare avslöjade Kerstin att det var Daniels idé att hon skulle bekänna sin otrohet på soldaten Håkan Persson, vilken lägligt nog befann sig utomlands och inte kunde försvara sig.

Ryttaren Daniel Svensson medgav visserligen att han ”häfdat henne dagen för Olufzmässedagen förledit åhr”, vilket var den tjugoåttonde juli 1699, men därutöver ”aldrig mehra med henne hafft beställa”. Kerstin stod emellertid på sig och menade att det visst ”icke allena den gången”, utan många år dessförinnan och många gånger därefter. I protokollen benämns Kerstin genomgående för ”konan”, vilket var ett nedsättande tillmäle var innebörd var lättfärdig och sedeslös kvinna.

Som vittne kallades Jöns Jonsson i Kallsjö in och han berättade att han en lördagsafton åtta dagar efter midsommar förlidet år höll på att ”stäckia een hööstack” och hade Kerstin Persdotter till sin hjälp. Han såg soldaten Håkan Persson komma gående och bad ”honom hiälpa sig häfwa up något höö”, vilket Håkan också gjorde. När de var klara slog Kerstin och Håkan följe då de hade samma väg till Hökhult, men om Håkan ”fölgde henne in i torpet” visste Jöns Jonsson inget om. Denna dag, menade Jöns, stämde bättre överens med barnets födelse och syftade då att Håkan skulle kunna vara barnafadern.

Fjärdingsmannen Daniel Esping berättade att då han fört Kerstin till häktet, i Vrigstad får man anta, hade Kerstin sagt samma sak till honom som hon nu sade; att hon ingen annan än ryttaren Daniel Svensson haft under nio års tid. Daniel invände dock emot detta vittnesmål och menade att fjärdingsmannen Daniel Esping var hans avundsman eftersom denne var skyldig honom 3 daler silvermynt.

Till Jönköpings slott

Häradsrättens dom denna tingsdag föll på ryttaren Daniel Svensson. Då man inte kunde bevisa att han haft en ”långlig beblandelse med kohnan Kirstin Persdotter”, men att han själv erkänner att han med henne ”een gång hafft att giöra”, dömdes han till att böta 40 daler silvermynt för enfalt hor. Dessutom skulle han tre söndagar i rad genomgå uppenbar kyrkoplikt. Vad beträffar Kerstins eventualla otrohet med soldaten Håkan Persson skulle man be häradshövdingen att skriva till regementet för att få närmare kunskap om honom.

Kerstins dom sköts därför upp till hösttinget. I mellantiden fördes hon till Jönköpings slott för att där hållas i förvar.

Slagsmålets rättsliga efterspel

I målet omedelbart efter Kerstins horsbrott trädde fjärdingsmannen Daniel Esping fram och anklagade Måns Svensson för hemgång. Hemgång var allvarligare än hemfridsbrott och innebar att någon begav sig till offrets hem i avsikt att skada denne.

Tingsrätten underkände dock hemgången då svaranden inte i vredesmod tagit sig till Daniels hus, utan tvärtom varit ditbjuden. Daniel Esping sakfälldes istället för skällsordet ”horafriare” som han kallat svaranden. Måns Svensson i sin tur sakfälldes för att med ett vedträ slagit Daniel Esping och därigenom åstadkommit ett köttsår. Daniel fick böta tre marker silvermynt för skällsordet och Måns sex marker för blodvite. För Måns del motsvarade böterna värdet på en tredjedels tunna råg, vilket var mellan 50 till 60 liter.

Fortsättningen på häradstinget

Kerstin kom att sitta i fängsligt förvar under torftiga förhållanden de kommande fyra månaderna. Långt borta från sina barn; den tioårige Johan, och den blott två år gamla Anna. Vem tog hand om dem, och vem ammade lilla Anna?

Sommaren gick och hösten kom. Kerstin fördes tillbaka till Vrigstad där Västra häradsrätt återupptog upp hennes mål igen vid tre tillfällen den sextonde, artonde och nittonde oktober.

Tingsrätten konstaterade att trots att man försökt förmå henne med alla ”alla Christelige förmahningar” att berätta sanningen, men hon vidhöll att hon aldrig haft med soldaten Håkan Persson att göra utan istället med ryttaren Daniel Svensson och att denne förmått henna att erkänna otroheten med Håkan Persson som ”frånwahrande wahr”. Om hon gjorde det, hade Daniel Svensson lovat henne ”een ansenlig gåfwa”.

Sedan kallades flera bönder från Hökhult in för att vittna om soldaten Håkan Perssons vandel och hans påstådda samröre med ”konan” Kerstin Persdotter. Dessa var Anders Persson, Olof Persson, Jon Persson, Bonde Månsson och Nils Jonsson i Hökhult samt Simon Månsson i Kristerstorp.

Dessa uppgav enstämmigt att de varken sett, hört sägas eller hört talas om att soldaten Håkan Persson, som nu fått avsked, att han skulle haft något samröre med Kerstin Persdotter. Ej heller sett eller hört att hon gått till honom. Tvärtom, uppgav vittnena; de hade varken hört, ”sedt eller förstådt annan än ährliget och godt med dhem för än detta ryckte af hennes egen mund ut kommit”. Bonde Månsson tillade att soldaten Håkans hustru avlidit för ungefär två år sedan.

Därefter lät häradsrätten förhöra både ryttaren Daniel Svensson och Kerstin Persdotter inom lyckta dörrar. Den förtvivlade Kerstin bedyrade än en gång, med gråtande tårar, att hon talade sanning och att Daniel övertygat henne att skylla på den bortkommenderade soldaten Håkan Persson för faderskapet. Men Daniel fortsatte hårdnackat att förneka all inblandning, nu liksom vid förra tinget.

Straffet

Häradsrätten dömde Kerstin för begånget ”änke hoor” att böta 80 daler silvermynt. Samt att stå på pliktepallen tre söndagar i rad för att därefter genomgå uppenbar kyrkoplikt.

80 daler silvermynt var mycket pengar. Väldigt mycket. Det motsvarade 20 tunnor råg eller 270 kg smör! Men, tillade häradsrätten som visste att detta var dryga böter vilka hon med all sannolikhet inte skulle kunna betala, om hon ”eij orkar botenn, plicktar hon med Rijsslijtande”. Hon skulle alltså istället för böterna få genomgå offentligt spöstraff.

Slutord

Hur gick det för Kerstin? Det har jag inte lyckats finna ut – hon lämnar Hökhult och kanske även socknen. Hon och maken Måns Jönsson återfinns i husförhörslängderna under Hökhult Södergårds soldattorp mellan åren 1688 och 1699. För Måns del saknas emellertid anteckningar för åren 1697-99, vilket skulle kunna tyda på att han var utkommenderad. Och troligen död, då Kerstin dömdes för ”änkehor”. Ingenstans i rättegångsprotokollen framgår det dock att maken skulle ha varit död, men så tycks alltså ha varit fallet.

Varför kom Daniel och Kerstin på idén att hon skulle bekänna sin otrohet överhuvudtaget? Och så dramatisk på mantalsmötet – uppenbarligen var tanken att alla skulle få reda på det. I liknande fall hände det att kvinnan bekände sina begångna synder för sockenprästen, vilken i sin tur rapporterade till länsmannen som tog det till tinget.

Ingen synes ju ha misstänkt Kerstins och Daniels umgänge. Bönderna från Hökhult som vittnade under ed hade inget annat än gott att säga om henne. Eller så undanhöll de delar av sanningen för att skydda ryttaren Daniel Svensson. Denne Daniel var son till en av bönderna i byn; Sven Månsson. Kanske fick Daniel till slut kalla fötter när Kerstin blev havande. Oundvikligen skulle det uppstå rykte i socknen om vem som kunde vara fadern till barnet som växte i hennes mage. Kerstin hade hamnat i ett svårt läge och visste att hon inte skulle komma undan. Daniels plan var således att förmå henne att skylla på den bortkommenderade soldaten Håkan Persson. Och i gengäld lovade han henne en ”ansenlig gåva”.

Ur Kerstins synvinkel visste hon att hon skulle dömas för horsbrott och få slita spöstraffet med efterföljande förnedring på pliktepallen i kyrkan, så varför inte gå med på Daniels förslag att skylla på någon annan och få något i gengäld. Man blir nyfiken på vad det var han lovade henne? Kanske pengar att betala böterna med?

Men modet svek henne när det hela satte igång på allvar. Hon klarade inte av att ljuga och skylla på en oskyldig man, utan berättade sanningen – får man förmoda. Men då Daniel endast erkände umgänge vid ett tillfälle så kom han undan med det.

Daniel Svensson från Hökhult Norrgård hade varit ryttare för Smålands kavalleriregemente sedan 1692. Han efterträdde sin äldre bror Måns, som varit ryttare sedan 1683. Han bör således ha varit omkring trettio år när otrohetsskandalen briserade.

Han var med i regementets samling i Skåne i juni 1700 och den därpå överskeppningen till Själland som tvingade Danmark till fred. Efter Karl XII:s seger vid Narva i november 1700, fördes Smålands kavalleriregemente över till Baltikum. Daniel dödades den förste juli 1702 under marschen från Vilna till det stundande slaget vid Klissow i Polen några dagar senare.

Hur reagerade Kerstin på Daniels död när hon fick reda på det? Älskade hon honom fortfarande, de som hade ett hemligt förhållande under nio års tid? Eller hade det övergått i hat då han svek henne på tinget och förnekade allt samröre med henne?

Någon soldaten Håkan Persson för Hökhult Södergård har jag inte lyckats finna varken i kyrkböckerna eller i rullorna. Troligt är att domboken uppger fel efternamn, för det finns en soldat Håkan Jonsson i Hökhult soldattorp i Fröderyds kyrkböcker. Han var gift med Anna Nilsdotter och de fick dottern Kerstin i april 1697.

Denna Håkan Jonsson återfinns som soldat för Hökhult under kapten Johan Lejonhjelms kompani och Kalmar infanteriregemente. Han är med i rullorna för 1688 och 1697. Håkan anges ha blivit antagen som soldat 1671, så han bör ha varit i femtioårsåldern när denna otrohetsskandal briserade i Fröderyd. I domstolsprotokollen uppges att Håkan Jonsson (Persson) ha fått avsked vid förhören på hösttinget år 1700. Hans hustru som uppgavs ha avlidit omkring år 1698, återfinns inte i Fröderyds dödbok.

Den andre soldaten för Hökhult i samma kompani som Håkans, kapten Lejonhjelms kompani, hette Jöns Månsson. Namnet är snubblande nära Kerstins make Måns Jönsson; kan ett fel ha smugit sig in i rullorna. Det möjliga felet bestod genom åren och denne soldat anges ha antagits 1686.

I domstolens rannsakningsprotokoll över Kerstins otrohet noterar man hur många omskrivningar det fanns för det otillåtna sexuella umgänget. Formuleringarna som förekommer är: ”ha (med) att göra”, ”hävdat”, ”ha med att beställa”, ”olovlig beblandelse”, ”beblandelse”.

Fjärdingsmannen Daniel Esping, bonden Sven Månsson och hans son Måns Svensson i Hökhult är mina anfäder.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kanske har du hittat hur det gick för Kerstin och hennes barn? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Han svor sig fri från faderskapet; I den här lilla berättelsen får vi följa ett lägersmål från 1725 och hur enkelt det var för mannen att slingra sig undan ansvaret.

Per Jonsson Esping i källorna; en sammanställning av alla de källor i vilka soldaten och officeren Per Jonsson Esping förekommer. Han är farfar till Sven Danielsson Esping.

Jönköpings infanteriregemente; register över Jönköpings infanteriregemente och roteringslängder innehåller soldaterna från socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Västra Härad.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd under 1700-talet, med karta.

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; som bodde i Bäckaby socken under andra halvan av 1600-talet och som gav sig iväg när Stora nordiska kriget bröt ut.

Källor

Nedanstående mål i Västra härads dombok har använts för denna berättelse. De finns avskrivna i Västra häradsrätt dombok.

• Ur Västra härads dombok om inget annat sägs.
• 1700-06-07, §2 Hor
• 1700-06-07, §4 Slagsmål
• 1700-10-16, §23 Hor
• 1700-10-18 §62 Hor
• 1700-10-19, §82 Hor

Riksarkivet har upprättat ett förnämligt register för Västra häradsrätt dombok som är fritt tillgängligt på nätet: https://sok.riksarkivet.se/domboksregister.

Övrigt källor:

• Fjärdingsman, https://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rdingsman
• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343-X