På det småländska höglandet, under de oroliga åren under andra hälften av 1500-talet, levde två bröder – Åke och Jon Brunk – i de avlägsna socknarna Fröderyd och Bäckaby. De båda valde att tjäna i det nybildade Smålands Ryttare, en inhemsk och pålitlig styrka skapad av Gustav Vasa. Efter kungens död fortsatte de att kämpa för Vasakungarna – Erik XIV, Johan III och hans son Sigismund. Under en tid präglad av krig och politisk turbulens, när Sverige ständigt var i konflikt med sina grannar, kämpade dessa bröder mot rikets fiender.

Genom omfattande efterforskningar i källmaterial från 1500-talet har jag samlat en mängd information om dessa bröder och deras bakgrund. I detta inlägg berättar jag om deras ursprung och presenterar min teori om vem deras far kan ha varit samt var han bodde. I kommande inlägg kommer jag att fördjupa mig i Åkes och Jons levnad och öden.

Både Åkes och Jons liv är fascinerande och intressanta. Jon Brunk, i synnerhet, framstår som en av Bäckaby sockens mest spännande personer – inte bara för sina militära insatser, utan även för att han troligtvis var far (eller möjligen morfar) till Jonas Brunk, mannen som köpte ett stycke mark i Nya Amsterdam. Denna mark kom senare att bli känd som Broncks land, vilket gav namn åt stadsdelen Bronx i New York.

Oavsett om du har rötter i Fröderyd eller ej, ger detta och följande inlägg om Brunkarna en inblick i ett svenskt 1500-tal – en tid av konflikter, möjligheter och omvälvande förändringar.

När Brunk först nämns i historiska handlingar

Första gången jag stöter på namnet Brunk är i en räkenskap från 1555, upprättad av Nils Birgersson vid Kronobergs gård. Under rubriken ”avlöning av knektar” – som troligen avser ryttare – nämns Jon Brunk från Torp, vilket möjligen syftar på Torp i Fröderyd. Lite högre upp på samma sida finner vi hans bror Åke, som är noterad för Äsprilla.

Åke, som troligen var den äldre av de två bröderna, bodde år 1557 på en av de två skattegårdarna i Äsprilla, där han betalade tiondeskatten detta år. Först i tiondelängden från 1567 omnämns han med efternamnet Brunk, ett namn som därefter förekommer regelbundet, om än inte alltid konsekvent. Jon, däremot, tycks redan ha använt namnet Brunk från början, och det verkar som att även Åke med tiden tog detta namn.

Fadern i Fröderyds kyrkby

Någon fader till de två bröderna med efternamnet Brunk har jag inte funnit. Men tiondelängderna från början av 1560-talet innehåller en intressant detalj: de anger både för- och efternamn för flera av bönderna. Särskilt anmärkningsvärd är längden från 1562, där Åke i Äsprilla omnämns med efternamnet Månsson.

Detta väcker frågan: Vem var denne Måns? Efter en noggrann genomgång av landskapshandlingarnas räkenskaper framstår det som mest sannolikt att han var identisk med Måns Karlsson, brukare av en av de två skattegårdarna i kyrkbyn i Fröderyd.

Måns i Fröderyd nämns redan i den årliga räntan från 1548, den äldsta bevarade källan där bönderna i skattegårdarna i Fröderyds gäld kan spåras. Det är med stor sannolikhet samme Måns Karlsson som sedan återfinns i skattelängderna från mantalslängden 1561 till tiondelängden 1572.

Samma år, 1572, dyker Jon Brunk upp i prästernas beseglade längder som ”skytte hoffman” för Måns Karlssons gård. Dessa längder registrerade personer som helt eller delvis var befriade från skatt, och i Jons fall berodde det på att han var ryttare. Året därpå, i 1573 år årliga ränta, står Jon Brunk som brukare av skattegården i Fröderyd och åtnjuter skattefrihet eftersom han ställde upp med en häst och hade en lejd ryttare: ”Rytther frijt och haffuer legtt”.

I Fröderyd bor Jon fram till och med 1575, då både han och Måns upptas i skattelängderna för samma gård. När ett hemman hade två brukare var det vanligt att den ena registrerades i årliga räntan och den andra i tiondelängden.

År 1576 hade Jon dock lämnat gården, och från och med detta år står Måns ensam för bruket under lång tid framöver. I skvaltkvarnslängderna för 1585 och 1586 framgår det emellertid att Måns var Måns Åkesson – son till Åke i Äsprilla och därmed sonson till Måns Karlsson. Detta tyder på att Måns Karlsson troligen hade slutat bruka gården eller avlidit redan 1572.

Genom dessa två kopplingar till skattegården i Fröderyd – Jon Brunk och Måns Åkesson – är det högst sannolikt att Måns Karlsson var far till både Jon och Åke.

Ytterligare stöd för denna teori kan hittas i namnskicket under denna period. Det var vanligt att förstfödda söner fick sina namn efter sin farfar. Om vi utgår från att Måns Åkesson var den äldste sonen till Åke, stärker detta ytterligare hypotesen att Måns Karlsson i sin tur var Åkes son.

Namnet Brunk tycks inte ha varit kopplat till Måns Karlsson, då han mig veterligen aldrig omnämns med detta tillnamn. Istället dyker det först upp hos hans söner, Jon och senare Åke. Kan det ha varit ett sätt att särskilja sig från andra, eller härrörde namnet kanske från mödernet? Om så var fallet, verkar Jon ha varit den förste att anta det, varpå Åke följde efter. Exakt hur och varför namnet kom i bruk förblir osäkert, men det förefaller inte ha gått i arv från fädernet.

Då båda sönerna var vuxna män i räkenskapen från 1555, och Åke redan var etablerad som bonde i Äsprilla, torde Måns Karlsson ha varit född senast under de första åren av 1500-talet, eller möjligen redan i slutet av 1400-talet.

Om källmaterialet

Jon och Åke Brunk levde långt innan kyrkböckerna började föras, men de lämnar många spår i vasafogdarnas noggrant förda räkenskaper. I militieräkningar och i landskapshandlingarna för Kilbo fjärding, som omfattade främst socknarna Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla, förekommer det ovanliga namnet Brunk hela 158 gånger mellan åren 1555 och 1599. Det är dessutom sannolikt att ytterligare källor ännu återstår att upptäcka.

Landskapshandlingarna omfattar fogdarnas räkenskaper från Vasatiden och täcker perioden 1530–1630. För släktforskaren är särskilt årliga räntan (jordeboken), tiondelängden och mantalslängden av stort värde, då de anger bönderna för socknens olika gårdar. Dessa längder upprättades årligen, och för Fröderyds gäld finns de bevarade mellan 1545 och 1629, med större luckor mellan 1592–98 och 1620–23.

Riksarkivets Militieräkningar är en samling historiska militära räkenskaper och handlingar som rör Sveriges krigsmakt från 1500-talet och framåt. Dessa dokument innehåller detaljerad information om rekrytering, avlöning, utrustning och trupporganisation. Samlingen omfattar bland annat avlöningslängder, där soldaters och officerarnas löner registrerades, samt utrustningslistor med detaljer om vapen, kläder och annan militär utrustning. Mönsterrullorna ger förteckningar över soldater och deras tjänstgöring, medan olika räkenskaper redovisar regementens ekonomi. Genom dessa handlingar kan forskare spåra enskilda soldater och få insikt i hur den svenska krigsmakten organiserades och finansierades genom århundradena.

Strödda militieräkningar före 1631 är en samling vid Riksarkivet som innehåller fragmentariska militära handlingar från tiden före 1630. Materialet omfattar bland annat avlöningslängder, utrustningslistor, räkenskaper och andra dokument som belyser Sveriges militära organisation under 1500-talet och det tidiga 1600-talet. För släktforskaren erbjuder samlingen en värdefull källa för att spåra soldater, ryttare och deras insatser i den svenska krigsmakten.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Är du släkt med Brunk?

Jag är intresserad av att skapa ett släktträd över ättlingar till Åke och Jon Brunk. Om du har släktskap med Brunk-familjen och har information att dela, vore jag tacksam om du kan bidra. Helst i form av en GEDCOM-fil. Skicka gärna materialet till harshult1711@gmail.com, med rubriken Brunksläkten.

Vidare läsning

Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland: En ryttare i kronans tjänst, en välbärgad bonde i Småland och en man vars namn ännu ekade i domböckerna trettio år efter hans död. Jon Brunk levde mitt i 1500-talets stormiga brytningstid – han red vid Narvas blodiga stormning, mönstrade under inbördeskriget 1598 och steg i graderna till kvartermästare. Vem var han egentligen – mannen som levde sitt liv mellan gården i Bäckaby och krigsskådeplatserna i öster?

Från jord till värja – Åke Brunk, ryttare i Vasakungarnas tjänst; Det här är berättelsen om Åke Brunk – bonden från Fröderyd som blev ryttare under de första Vasakungarna. Under 1500-talets blodiga krig mot Danmark och Ryssland stred han för kronan, från Smålands djupa skogar till fälten i öster. Åke var ingen hjälte i historieböckerna, men hans liv speglar en tid då varje bonde kunde bli soldat – och varje fälttåg kunde bli det sista. Han byggde upp en välbärgad gård, rustade hästar, lejde män, och såg sina söner ta över arvet. Men själv föll han i främmande land. Genom mönsterrullor, jordeböcker, och andra skattelängder träder en sällsynt tydlig människogestalt fram: ryttaren från Äsprilla – som levde för jorden, men dog för riket.

Måns Åkesson i Fröderyd Norrgård; Måns Åkesson i Fröderyd Norrgård var nämndeman, skattebonde och stamfader till en omfattande släkt i Fröderydbygden. Med hjälp av bevarade källor går det att följa hans familj och efterkommande genom större delen av 1600-talet, från arvsskiftet efter hans död till dess att gården slutligen lämnade släkten.

Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629; Utforska 1500-talets landskapshandlingar och upptäck spåren efter dina förfäder! Här har jag samlat över 6 000 poster från perioden 1545–1629, hämtade ur 86 volymer och tusentals sidor av historiska räkenskaper. Fokus ligger på socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län, men även närliggande områden kan finnas representerade. För släktforskaren är detta en ovärderlig källa – jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder som listar bönder och gårdar under Vasatiden. Oavsett om din släkt finns här eller i närliggande socknar kan registret vara en nyckel till din historia.

Smålands Ryttare; I detta inlägg presenterar jag Alf Åbergs Smålands Ryttare, som utgjorde den inledande delen av boken Kungliga Smålands Husarregementes Historia, utgiven 1975. Alf Åberg, en framstående historiker och arkivarie, var doktor i historia och hade en lång och framgångsrik karriär som forskare och skribent. Med stor expertis och engagemang har han skildrat den småländska ryttarhistoriens utveckling. Åberg, som även var chef för Krigsarkivet mellan 1979 och 1982, är känd för sina omfattande bidrag till svensk militärhistoria.

Bränt och plundrat – danskarnas framfart genom Småland 1568; Under Nordiska sjuårskriget blev Smålands en scen för brutala härjningar. Den danske befälhavaren Daniel Rantzau ledde sin här längs skogiga, slingrande vägar och lämnade efter sig en ödelagd trakt. Bönderna såg sina hem brinna, sina förråd tömmas och sina livsverk förintas på ett ögonblick. Genom en detaljerad studie av Västra och Östra härader har jag kartlagt danskarnas framfart och de spår av plundring och förstörelse som finns bevarade i historiska källor. Följ med på en resa genom det förödda Småland och de berättelser som jordeböckerna lämnat efter sig – en historia om eld, plundring och ett landskap i ruiner.

Domböckerna berättar – historier från en smålandssocken 1555–1730; Under perioden 1555-1730 utspelade sig många olika slags händelser i Bäckaby socken som togs upp i tinget och som speglade tidens sociala strukturer, värderingar och rättssystem. Från stulna oxar, falska anklagelser och olovliga kärleksförbindelser till blodiga slagsmål och hätska grannfejder – domböckerna ger oss en inblick i en tid där hedern var ovärderlig och straffen kunde vara hårda.

Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.

Bondens avkastning år 1600; Vilken avkastning hade våra förfäder på sina åkrar på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket utsäde använde de? Dessa frågor skall jag försöka besvara på genom att använda en uppgift från en gammal skattelängd om använt utsäde för år 1600 och följa upp hur skörden därefter blev. Jag har som exempel tagit socknarna i Fröderydbygden – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby.

Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman; Vintern anlände tidigt år 1600 och med den kom en period av katastrofala väderförhållanden. Den efterföljande sommaren 1601 var bland den kallaste i mannaminne och inledde tre år av missväxt och hungersnöd. Sedan kom pesten som drog in över stad och land under 1602-1603, vilket decimerade den av hunger försvagade befolkningen. Jag kommer i det följande visa hur man ur tiondelängder och fogderäkenskaper kan följa utvecklingen av de årliga skördarna och antalet ödehemman, vilket ger en tämligen god inblick i händelseförloppet och omfattningen av de svåra åren 1601-1603. Som exempel har jag tagit Fröderydbygden som består av socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby på det småländska höglandet. Även de drabbades av missväxten och pesten, med dramatiskt minskade skördar och där var fjärde gård helt eller delvis låg öde när det var som värst. Men efter tre svåra år kunde de glädjas sig åt att skörden 1604 blev mycket god. Efter alla prövningar gick livet så sakteliga tillbaka till det normala igen och nya brukare fyllde ödehemmanen som i flera år stått tomma.

Den rotfaste bonden i början av 1600-talet; Med material från Älvsborgs lösen 1613 har jag försökt få en djupare förståelse för huruvida bönderna var rotfasta eller inte och hur länge de brukade sina gårdar. Kombinerat med landskapshandlingar och andra källor ger detta en inblick i bondesamhället och dess rörlighet i det tidiga 1600-talet. Jag har här fokuserat på tre socknar – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby – och ger även ett exempel hur brukarmönstret kunde se ut i en större by vid tiden för Älvsborgs lösen där några bönder förblev rotfasta, medan andra gled bort i historiens glömska.

Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

Övriga Källor

• Brabanskt kläde, Värmlands regementes historia sid 28