Två vanliga gruppbeteckningar på sjukdomar förr var sot och röta, exempelvis rödsot, bleksot, rötfeber och lungröta. Att flera sjukdomar hette någonting på röta betyder inte att det var samma typ av sjukdom. Vidare gav man sjukdomsnamn efter var på kroppen symptomen yttrade sig, exempelvis bröstilska och brösttäppa. Det kan vara samma sjukdom man menade eller två helt skilda åkommor. Läkekonsten var inte heller så utvecklad varför diagnoserna snarare var ett beskrivande namn på symptomen än ett entydigt namn på sjukdomen. Sjukdomsnamnen varierar även i olika landsändar.

Efter 1749, då tabellverket kom till, var prästerna skyldiga att anteckna dödsorsak i dödsböckerna.

Nedan följer ett antal äldre sjukdomsnamn och dess betydelse.

Andtäppa; astma

Barnabörd; modern avlider till följd av komplikationer efter förlossningen.

Benröta; inflammation i benvävnaden, orsakas av bakterier och förorsakar svåra smärtor, oftast i de långa rörbenen.

Blesserad; detsamma som sårad. Vanlig benämning på sårade soldater.

Blodsjuka; dysenteri

Blodslag; hjärnblödning

Blodsot; detsamma som rödsot/dysenteri.

Brottfälling, brottfall; fallandesjuka eller epilepsi.

Brännkoppor; vattkoppor

Brännsjuka; feber

Bröstfeber; lunginflammation

Brösthäfta, bröstklämma, bröstkov; andnöd

Bröstsjuka; tuberkulos

Bröstskärv; Engelska sjukan

Brösttäppa; andnöd

Bröstvärk;  Angrepp på luftrörets grenar, utan feber, dock med hosta och heshet. Kallas även Fluss. Om även feber utbryter kallas den för feberfluss eller bröstfeber.

Bukrev; olika slags magåkommor, tex blindtarmsinflammation, gallsten, magsår

Difteri; halssjuka, i Sverige påträffad under mitten av 1700-talet. Framkallas av difteribacillen.

Dragsjuka; kallas också krampsjuka. Stickningar i fötterna som sedan sprider sig i hela kroppen och allmänna ryckningar uppstår. Vid anfallen yrar och skriker den sjuke i raseri. Diarré och fläckar på huden förekommer också. Sjukdomen orsakas av mjöldrygan, en parasitsvamp som förekommer på spannmål och som orsakar förgiftning. Källa: hogman

Dröppel; gonorré, könssjukdom. Förväxlades i början av med syfilis, först 1838 kunde dessa båda könssjukdomar särskiljas.

Dysenteri; en akut tarminflammation som orsakar blödningar i tarmen. Dysenteri kan orsakas av bakterier tillhörande släktet Shigella. Organismerna sprids via livsmedel eller vatten som förorenats av avföring. Vanliga symtom är frossa, feber, muskelvärk samt slemmiga och blodiga diarréer med magplågor av koliktyp. Inkubationstiden är två till sju dygn. Våldsamma epidemier i Sverige, bla 1773-84, då årliga dödssiffror var omkring 15 000.

Engelska sjukan; en bristsjukdom som främst drabbar barn och som orsakas av för lite D-vitamin. Det leder till ett mjukt och missformat skelett. Kallas även för rakit.

Feber; en vanlig beteckning i dödsböckerna är feber som beteckning på olika sjukdomar med feber som inslag. Kallades även brännsjuka eller öresjuka.

Flen; avser många olika sjukdomar som magspänning, magkramp, smärta i hjärttrakten, bröstböld mm. Kallades också magflen.

Fluss; katarr

Fläcktyfus, fläckfeber, krigstyfus, hungertyfus, epidemisk tyfus; en svår, smittsam infektionssjukdom orsakad av en rickettsiaart, som överförs till människan av löss. Typiska symptom är hög feber, frossbrytningar, huvudvärk, muskelsmärtor och ett upphöjt, småfläckigt hudutslag som ofta blöder. Psykiska symtom, t ex hallucinationer, förekommer.
Epidemisk tyfus sprids med klädlöss eller huvudlöss som i samband med bett kan lägga avföring innehållande Rickettsia prowazekii. Efter 6–15 dagar uppkommer feber, frysningar, muskel- och huvudvärk, ett hudutslag samt ofta blödningar i slemhinnor. Mjälten är förstorad. Vid obehandlad sjukdom är dödligheten stor – ca 40%. Historiskt har fläcktyfus haft stor betydelse och var förr mycket vanlig under krig och i samband med hungersnöd. Detta beror på att spridningen av infektionen förutsätter dålig allmänhygien.

Franska sjukan, fransosen; detsamma som syfilis, en könssjukdom.

Frossa Feberrysningar, köldrysningar; användes även som beteckning på malaria.

Fältsjuka; samlingsnamn på de sjukdomar som vanligen drabbade soldater då stora trupper drogs samman. Infektionssjukdomar som fläckfeber och rödsot. Ändra sjukdomar som var inblandade var tyfoidfeber, återfallsfeber samt skörbjugg. Kallades under 1800-talet även lantvärnsfeber. I flottan kallades den för marinsjukan eller skeppsjukan.

Förstoppning; kallades även bindsel och häfta.

Gastrisk feber; allvarlig malaria

Gikt, ledsjukdom; motsvarar även reumatiska sjukdomar.

Gulsot, Gulsjuka, gulsyckta Gallsjukdom; kallades även galasjuka, gallfeber, gallsjuka, gula febern, tvinsot, ängselsjuka, svart sot.

Huvudsjuka, huvudsot; detsamma som hjärnhinneinflammation

Hjärtsprång; eklampsi, allmänt utbrett krampanfall, samlingsnamn förr alla kramper hos barn som ledde till medvetslöshet, tandslag.

Håll och styng; detsamma som lunginflammation, lungsäcksinflammation och då förenat med feber

Häfta; detsamma som urinstämma eller förstoppning.

Hängsjuka, hängslesjuka; krasslig, vissen, opasslig, hängig.

Kallbrand, benbrand, gangrän: sönderfall av kroppsvävnad som uppkommer när blodtillförseln till en kroppsdel, vanligen den nedre, blir så dålig att vävnaden dör. Man brukar skilja mellan fuktig kallbrand, som är karakteriseras av inflammation med varbildning till följd av infektion, och torr kallbrand, där vävnaden torkar och svartnar (mumifieras) och så småningom faller av. Vid kallbrand kan den drabbade vävnaden inte återställas, utan man får räkna med förlust av det angripna partiet, antingen spontant eller genom amputation. Inte sällan orsakad av förfrysning.

Kikhosta; en infektionssjukdom som orsakas av en bakterie, Bordetella pertussis. Sjukdomen drabbar framför allt barn men ibland även vuxna. Smittan sker via droppsmitta eller kontakt med saliv från en smittad person.

Kolera; en häftigt förlöpande epidemisk tarmsjukdom, orsakad av en kommaformad bakterie. Inkubationstiden är kort – några timmar eller högst ett par dagar. Dödligheten var förr ca 50 procent. Stora koleraepidemier har härjat i Europa. Under perioden 1834–73 drabbades Sverige av nio epidemier. Vid den största av dessa, 1834, insjuknade mer än 25000 personer, av vilka drygt hälften dog. Kolerasymtomen är mycket frekventa tarmtömningar med vattentunn avföring (diarré) men ingen eller obetydlig feber och oftast inga kräkningar. Diarrén orsakas av ett av bakterierna utsöndrat toxin, som påverkar tarmens celler så att utströmningen av vätska till tarmen ökar. Om sjukdomen inte behandlas kan den uttorkning av kroppen som är en följd av diarrén leda till döden.

Kolik; kallades även innanrev. Ett smärtsamt kramptillstånd i tjocktarmen. Gasspänning kan orsaka kolik genom utspänning av tarmen, varvid kramp utlöses. Spädbarnskolik anses bero på gasbildning och tarmkramper vars orsak inte är helt känd, men kan vara en reaktion mot komponenter i bröstmjölk eller annan föda.

Koppor; smittkoppor, starkt smittosam virussjukdom med hög feber och hudutslag. 1792-1801 dog 44 000 svenskar av sjukdomen.

Kräfta; detsamma som cancer

Lungsot; Se vidare lungtuberkulos. Andra namn: bröstilska, bröstsjuka, lungröta, tvinsot, trånsjuka.

Lungtuberkulos; om individens immunförsvar är nedsatt eller om mängden inandade baciller varit övermäktigt stort läker primärinfektionen inte ut, och i lungan kan då – månader eller år senare – utvecklas kronisk lungtuberkulos. Symtomen vid lungtuberkulos är till en början obefintliga eller måttliga. Senare förekommer tecken som trötthet, avmagring, nattsvett samt hosta, vilken kan vara varig eller blodtillblandad (hemoptys). En patient som hostar är smittsam.

Magflen; detsamma som flen. Sveda och sugande i magmunnen med halsbränna och sura uppstötningar.

Magrev; magsjukdom

Malaria; infektionssjukdom som orsakas av en parasit som överförs via myggor. Kännetecknas av attacker med frossa, hög feber och svettningar. Malaria är en vanlig sjukdom i tropiska och subtropiska områden. Den kroniska infektionen medför utöver feberattackerna även bla blodbrist och mjältförstoring. Den mest fruktade formen av malaria (Plasmodium falciparum) orsakar årligen nära två miljoner dödsfall, främst bland barn. Malaria var vanlig i Sverige under mitten av 1700-talet men epidemier har förekommit så långt fram som i början av 1900-talet. I mitten av 1800-talet dog årligen mer än 3000 av malaria i Sverige. Sjukdomen kallas i Sverige även frossa, flussfeber, augustifeber.

Massel; i svensk dialekt detsamma som smått utslag, blemma, mässlingfläck, mässling. Utslagen kunde få ett ödesdigert förlopp med svåra inre sjukdomstillstånd, som uppfattades såsom ”inslaget utslag”, varav ofta döden följde.

Miserere mei; se tarmvred [5].

Mjältsjuka; depression.

Mässling; en infektionssjukdom som orsakas av ett RNA-virus tillhörande paramyxogruppen. Sjukdomen drabbar främst barn men ibland även vuxna. Genomgången sjukdom ger livslång immunitet. Mässling skördade förr åtskilliga dödsoffer (1861–90 nära 33000 i Sverige) och uppträdde i omfattande epidemier (senast 1919, då 43000 insjuknade). Mässlingen är mycket smittsam och någon specifik behandling mot sjukdomen finns inte.

Nervfeber; tyfus.

Obstruction; förstoppning.

Passion; lidande [SAOB].

Pest; i äldre tider skilde man ej lika tydligt på olika typer av infektionssjukdomar. Historiska uppgifter om utbrott av ”pest” kan därför principiellt avse vilken dödlig infektionssjukdom som helst som fått stor spridning, och kan därför ej automatiskt antas vara samma sak som den infektionssjukdom som idag kallas pest. Pest är en infektion orsakad av bakterien Yersinia pestis. Bakterien finns normalt hos gnagare, men kan under vissa omständigheter även spridas till människan via människoloppan (Pulex irritans). Den främsta reservoaren är vanligtvis råttor. Hos människan kan infektionen leda till olika former (böldpest, lungpest och blodpest), beroende på vilka organ som infekteras.

Pest – böldpest; efter en inkubationstid på vanligen 3-4 dagar debuterar böldpest med hög feber, frossa, huvudvärk, kräkningar och ibland diarré. Ångest är också ett vanligt symptom. Dessutom uppträder smärtsamma bölder, buboner, orsakade av inflammationer i lymfkörtlar, oftast i armhålor och ljumskar, men även vid käke och nacke. Obehandlad har böldpest en dödlighet på 30 till 90 procent.

Pest – lungpest; lungpest är en lunginflammation orsakad av pestbakterier. Den kännetecknas av hög feber, hosta, ofta blodig, andnöd med snabb, ökad andning, bröstsmärtor och hög puls. Lungpest sprids via luften, genom de mycket bakterierika upphostningarna. Obehandlad leder denna form nästan alltid till döden.

Pest – blodpest, svartpest; är snarast en komplikation till andra former av pest. Den kännetecknas av att blodbanorna invaderas av pestbakterier och en blodförgiftning utvecklas med hög feber, frossa, förvirring och ofta hudblödningar (därav namnet svartpest). Även denna form leder obehandlad nästan alltid till döden.

Reumatisk feber; akut ledgångsreumatism med feber och andra tecken på inflammation.

Rödsot; detsamma som dysenteri. Rödsot var i regel det man menade med fältsjukan och har alltid varit arméernas ständige följeslagare och orsakas av dålig hygien. Så fort en större mängd trupper sammanfördes på en mindre yta fanns risk för rödsot speciellt om avföring kom i kontakt med vattentäkter. Under alla krig förr i tiden skördade rödsoten betydligt fler offer än själva striderna. Kallades även lantvärnssjukan.

Röta; sjukliga förändringar som sammanhänger med inflammatoriskt sönderfall, varbildning, kallbrand och förruttnelse i kroppens vävnader och vätskor.

Rötfeber; kallbrand. Ett samlingsnamn på olika epidemiska febersjukdomar, särskilt tyfoidfeber och fläcktyfus och blodförgiftning. Fick namnet rötfeber då blodet är i ett upplöst tillstånd och utdunstningar och andedräkt har en rutten, stinkande lukt.

Scharlakansfeber; mycket utbredd och elakartad i Sverige under åren 1850 – 1890 med 30% dödlighet. Scharlakansfeber är en infektionssjukdom orsakad av streptokocker. Scharlakansfeber drabbar främst barn. Den var före penicillineran en fruktad infektionssjukdom med icke ringa dödlighet och med hög frekvens av komplikationer, speciellt reumatisk feber, hos överlevande. Under senare delen av 1800-talet var scharlakansfeber den infektionssjukdom som vållade flest dödsfall i Sverige; 1861–90 avled 86700 personer, vilket innebar en dödlighet bland de insjuknade på över 30%.

Skärvan; beteckning på många olika magsjukdomar.

Slag; hjärnblödning eller hjärtslag. Andra namn: slaganfall, slagfluss. Är detsamma som apoplexi som kan uppstå vid hjärnblödning eller av hjärt- och kärlsjukdom. Ytterligare slag är nervslag och lungslag.

Smittkoppor; en starkt smittsam virussjukdom med karakteristiskt blåsformat hudutslag. Hos dem som överlevde omvandlades blåsorna till krustor (koppor) som efterlämnade ärr. Dödligheten var hög, 10% eller mer. Sjukdomen var tidigare en förödande farsot men blev tack vare skyddsympning allt mindre vanlig. Från början av 1800-talet vaccinerades alla barn under 2 år i Sverige. Sommaren 1963 förekom den sista mindre epidemin i Sverige. Sjukdomen anses sedan 1977 vara utrotad över hela världen. Först på 1700-talet lärde man sig att skilja på vattkoppor och smittkoppor.

Spanska sjukan; en mycket svår influensaepidemi som svepte över världen 1918–19 och som bedöms ha orsakat ca 20 miljoner människors död. Epidemin fick sitt namn genom att den först rapporterades från Spanien. I Sverige dog under den egentliga epidemin 1918–19 ca 35.000 personer och under 1920 ytterligare ca 3.000. Här liksom i den övriga världen var dödligheten högst bland personer mellan 20 och 40 år. Vanligen drabbades de kraftigaste männen och de gravida kvinnorna först. Sjukdomen komplicerades av brandig lunginflammation.

Stenpassion; är ett äldre svenskt ord för lidande orsakat av stensjukdomar, det vill säga njursten och gallsten. Förr kunde sådana sjukdomar inte opereras eller botas, det anges ofta som dödsorsak i gammal folkbokföring.

Svinsot, svinnsot; detsamma som tvinsot, lungsot.

Syfilis;  även kallad Franska sjukan, är en infektionssjukdom. Vanligtvis smittar syfilis genom sexuell kontakt, men den kan även smitta med blod. Det första symptomet på smittan uppträder inom någon månad efter smittotillfället i form av ett litet sår på huden, där man varit i kontakt med bakterien. Om syfilissåret inte sekundärinfekteras är det vanligt att det inte uppmärksammas av patienten. Utan behandling läker såret efter 3-8 veckor. Efter det att såret har försvunnit kan det uppträda rödbruna utslag på huden och slemhinnor (det sekundära stadiet). Man kan även få influensaliknande symptom med feber och ömhet i muskler och leder. Obehandlat varar det sekundära stadiet i upp till 2 år. Vid denna generella spridning får patienten också andra symptom såsom allmän sjukdomskänsla med feber, ledbesvär, förstorade lymfknutor, fläckvis håravfall, symptom på meningit, nefrit, hepatit, chorioretinit, periostit m m. Obehandlad syfilis kan leda till bl.a. hjärnskador. Som botemedel rekommenderar Christian Pedersen i sin läkebok bland annat kvicksilversalva, som dock medförde fruktansvärda lidanden. Många dog av kuren.

Tandslag; kramptillstånd. Konvulsioner som uppträder vid tiden för tandsprickningen, men utan några genetiska samband med tändernas framträdande. Kan vara kopplat till underskott av kalkhalt i blodet. Ordet kan också ha använts om alla typer av kramper hos barn.

Tarmvred, tarmstopp (även miserere, miserere mei): tillstånd då tarminnehållets passage har blockerats, vanligtvis i tunntarmen. Vid långtgående tarmvred brister tarmen och orsakar bukhinneinflammation och blodförgiftning, vilket utan behandling leder till döden [5, 6].

Torsk; Candidainfektion är en svampsjukdom som företrädesvis ger infektion ytligt i hud/naglar eller på slemhinna och är i regel godartad. Hos spädbarn ser man ofta i munslemhinnan så kallat ”torsk”. Om torsk står som dödsorsak beror det troligen på en svårartad infektion som gör att barnet hade svårt att äta eller dia. Hos patienter vars allmäntillstånd är nedsatt kan Candida ge upphov till djupare och allvarliga infektioner som blodförgiftning, lunginflammation, hjärn-/hjärnhinneinflammation, hjärtklaffsinfektion med mera [7].

Trånsjuka; detsamma som tuberkulos. Enligt Nationalecyklopedin anses trånsjuka vara detsamma som modstulenhet, med innebörden att ha blivit berövad sin livslust.

Tuberkulos, TBC, vita pesten; se lungtuberkulos.

Tvinsot; detsamma som avtynande, försvagning, förtvining. Tvinsot yttrar sig med kraftig avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras. Tvinsot kan uppstå genom undernäring, sår i matsmälningsorganen, öppna kräftsår, diabetes, syfilis mm. Även lungsot och tvärsot kallades tvinsot.

Tyfus; en benämning på flera olika infektionssjukdomar som endast har vissa symtom gemensamt, t.ex. slöhet, dåsighet eller medvetslöshet. Sjukdomstillstånden orsakas av små bakterieliknande organismer, rickettsier, vilka förekommer i flera former och med olika benämningar.Tidigare delades tyfus in i tre grupper.
1. Nervfeber, tarmtyfus, tyfoidfeber
2. Fläckfeber, fläcktyfus, krigstyfus, hungertyfus
3. Återfallsfeber

Vattkoppor; en mycket smittsam barnsjukdom. Efter 14–16 dagars inkubationstid uppträder först på bålen, därefter i ansiktet och senare på extremiteterna ett småfläckigt utslag som övergår i vätskefyllda blåsor och därefter skorpor. Febern är måttlig och den sjuke endast lätt påverkad. Sjukdomen är godartad hos i övrigt friska barn. Barn med nedsatt immunförsvar samt vuxna kan drabbas allvarligare. Att en person haft vattkoppor är en förutsättning för att han senare skall kunna få bältros. Virus har under den mellanliggande tiden överlevt (legat latent) i nervknutar (ganglier).

Vattusot, vattensot; är enligt ”Svenska sjukdomsnamn i gångna tider” ett gruppnamn på något som idag betecknas som vattensvullnad eller ödem, orsakad av sjukdomar i olika organ. Det finns flera typer av vattensot: Hudvattensot, Bröstvattensot (vatten i lungsäcken eller i hjärtsäcken), Bukvattensot, Vattensot i huvudskålen (vattenskalle), Hjärnvattensot, vattensot i ryggradenskanal, livmodern, äggstockarna, kring testiklarna. Vid hudvattensot svullnade hela kroppen pga vatten under huden och orsakades vanligen av äggvitebrist i blodet tex på grund av undernäring eller på grund av njursjukdom eller långvariga diarréer. Bukvattensot uppstod ofta som följd av hjärtsvaghet. Hjärnvattensot var ofta en följd av hjärnhinneinflammation hos nyfödda eller spädbarn.

Vattuskräck; detsamma som rabies.

Ödem; ökning av vätskemängden i en eller flera av kroppens vävnader pga tex blodpropp, hjärtsvikt, lever- och njursjukdomar.

Källor

1. Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkrantz, tredje upplagan 1988, utgiven av Sveriges släktforskarförbund.
2. Vår Svenska Historia av Alf Åberg, fjärde upplagan, 1978 (sid 319-321).
3. Skräckens tid, farsoternas historia av Berndt Tallerud, Prisma 1999.
4. Nationalencyklopedien, uppslagsverk
5. SAOB
6. Wikipedia: tarmvred
7. Sjukdomsinformation om candidainfektion, https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/candidainfektion/