Vintern anlände tidigt år 1600 och med den kom en period av katastrofala väderförhållanden. Den efterföljande sommaren 1601 var bland den kallaste i mannaminne och inledde tre år av missväxt och hungersnöd. Sedan kom pesten som drog in över stad och land under 1602-1603, vilket decimerade den av hunger försvagade befolkningen.

Jag kommer i det följande visa hur man ur tiondelängder och fogderäkenskaper kan följa utvecklingen av de årliga skördarna och antalet ödehemman, vilket ger en tämligen god inblick i händelseförloppet och omfattningen av de svåra åren 1601-1603.

Som exempel har jag tagit Fröderydbygden som består av socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby på det småländska höglandet. Även de  drabbades av missväxten och pesten, med dramatiskt minskade skördar och där var fjärde gård helt eller delvis låg öde när det var som värst. Men efter tre svåra år kunde de glädjas sig åt att skörden 1604 blev mycket god. Efter alla prövningar gick livet så sakteliga tillbaka till det normala igen och nya brukare fyllde ödehemmanen som i flera år stått tomma.

Tidig vinter år 1600

I Gustav Volmar Sylvanders bokserie om Kalmar slotts och Stads Historia, med utdrag publicerat i Thoralf Alfsson blogginlägg ”Svält och Pest 1601-1602”, berättar han att ”den 10 november 1600 började med förfärligt snöfall ända till 10 alnars djup, så snön låg mångenstädes jemt med taken och på Öland syntes nästan intet enda hus, så att folket der nödgades nedhugga stufvubodarna innantill (väggar och innanrede) för att värma sig. Såväl på Öland som i Småland stupade en oräknelig mängd boskap härigenom af köld och hunger”.

Vårflod och torka 1601

Följande år, 1601, fortsatte problemen då så mycket snö skulle smälta bort. Sylvander fortsätter berätta att ”då denna snömassa hastigt smälte i april uppstod en lika förfärlig vattenflod, som bortförde alla qvarnar och broar der funnos. Derpå inträffade en stark ihållande torka från början af april till 25 juli med svåra nattfroster, så att säd och gräs tvinade bort.”

Vidare skriver Sylvander att solen ”icke hafver haft sitt rätta naturliga sken eller värma, utan på klara himlen skinat liksom genom en rök intill klockan 9 och 10 på dagen och om midafton åter mist sitt sken igen”.

Pesten 1602-1603

De dåliga väderförhållanden medförde en svår missväxt. Och i spåren av den kom hungersnöd och hungerdöd. Sylvander skriver att ”flockar af stora starka arbetsföra personer om 18, 20 stycken i flocken ströko på våren 1602 tiggande omkring och bådo om arbete för bara maten. På vägen och på marken lågo många döda af hunger, så att nöden var stor bland länets innevånare”.

Sedan kom pesten som härjade i städerna och på landsbygden 1602 och 1603. Den kom till Kalmar från Danmark, varefter den spred sig till Öland, Västervik och Växjö. I Kalmar rasade pesten under hela 1602 och i synnerhet under augusti månad. Här rapporterades 466 döda från januari till och med augusti 1602. Då befolkningen i staden vid denna tid var omkring 1500 personer, avled alltså omkring 40 procent av invånarna. Sylvander uppgav att det vanligtvis avled 60 personer under ett år som ej hemsöktes av sjukdom. ”Hela hus med slägt och anförvandter blefvo utdöda. Barn och fattigt folk påträffades å gator och gränder samt ner vid hamnen stupade för sjukdomen under det de irrat ikring att söka de sina”.

Orsaken

Vad människorna på denna tid inte visste var att vulkanen Huaynaputina i sydamerika fick ett våldsamt utbrott och hade stor inverkan på klimatet på norra halvklotet de kommande åren.

Utbrottet den 19 februari 1600 anses vara det största vulkanutbrottet i hela Sydamerika under historisk tid, liksom ett av de största under det senaste årtusendet och det största historiska utbrottet i västra halvklotet. Den totala volymen vulkaniska stenar som utbröt av Huaynaputina var cirka 30 kubikkilometer. För att kunna få ett begrepp om hur mycket det är, motsvarar det att hela Småland skulle täckas av en meter tjockt lager av aska och sten. Inom ett område av 95000 kvadratkilometer från vulkanen (tre gånger storleken av Småland) fick man en centimeter aska.

Efter utbrottet beskrevs rubbningar i solens utseende i Europa och Kina som disig och som minskade solens ljusstyrka i en molnfri himmel och minskade synligheten för skuggor. Levande solnedgångar och soluppgångar noterades.

Vintern 1601 var extremt kall i bland annat Estland och Lettland och isen Rigas hamn bröt upp sent. Trädens årsringar visar på ovanligt kallt väder i bland annat Estland, där vintern 1601 – 1602 blev den kallaste under ett halvt årtusende. Sommaren 1601 var bland den kallaste på norra halvklotet under de senaste sex århundradena. Somrarna i Skandinavien efter utbrottet var de kallaste under de senaste 420 åren.

I Sverige registrerades mager skörd mellan 1601 och 1603, med en regnig vår 1601 som enligt uppgift ledde till hungersnöd. Året 1601 kallades ett ”grönt år” i Sverige och ett ”halmår” eller ”år med omfattande frost” i Finland, och det är troligt att missväxten 1601 var bland de värsta i Finlands historia.

Hur drabbades Fröderydbygden?

Missväxten som drabbade norra halvklotet drabbade förstås även bönderna i Småland. Men hur illa blev det för dem? Det skall jag försöka visa genom att dyka ned i räkenskaperna från den här tiden.

Missväxten

Ett sätt att mäta missväxten i Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby socknar, är att titta på tiondelängderna. I tiondelängderna noterades den mängd spannmål som bönderna var skyldiga att lämna och var som namnet avslöjar en tiondel av skörden. Detta ger därmed ett mått på hur god skörden varit.

I diagrammet nedan visar jag hur mycket tionde som de tre socknarna gav mellan 1600 och 1610. Varje år fick som sagt bonden ge en tiondel av sina skörd till kronan.

Man ser att skördarna för 1600-1601 var ungefär lika stora och får anses representera ett medelvärde eller ett ”normalår”. Fröderydbönderna gav dessa två år 65 tunnor i tionde. Bönderna i Ramkvilla  hade en något bättre skörd år 1600 som blev 74 tunnor i tionde och nästföljande år fick de en rekordskörd som resulterade i hela 90 tunnor. För det mindre Bäckaby var skördarna 1600-1601 ungefär lika goda och gav ett tionde på 40 tunnor och får anses även det vara vara ett normalår.

Fröderyd och Ramkvilla var befolkningsmässigt ungefär lika stora och Bäckaby två tredjedelar i jämförelse med dem.

I Fröderydbygden och i Västra härad i allmänhet odlades råg och korn. I alla fall är det de sädesslagen som förekommer i tiondelängderna. Ytterst sällan noterades havre och då i mycket små mängder. För perioden 1600 till 1610 förekommer uteslutande råg och korn som tionde. Det var mest korn som odlades; ungefär en tredjedel råg och två tredjedelar korn.

Men som man ser i diagrammet kom därefter tre magra år: 1602, 1603 och 1604. Därefter, från 1605 och framåt, återgick skördarna till det normala igen.

I diagrammet nedan har jag använt data från ovanstående men visar tiondet relativt normalåret. Normalåret har jag beräknat som medelvärdet av tiondet för åren 1605-1610 för respektive socken. Som man kan se i diagrammet föll tiondet katastrofalt 1602 till 1604 och var på 40 procent av  normalåret.

 

När man studerar tiondet mer ingående så märker man att inte så få var helt eller delvis befriade från skatten. Detta berodde främst på om gården stod för en ryttare eller knekt; då ingick man i regel i den så kallade avkortningen och erlade inget tionde alls. Sedan fanns det andra skäl och omständigheter till skattelättnad eller -befrielse, som till exempel den före detta fänriken Per Karlsson i Ljunganäs vilken sedan 1571 genom en serie kungliga brev skattebefriades på först sitt hemman i Kallsjö och sedan i Ljunganäs. År 1600 är sista gången han förekommer i tiondelängden och i samma års avkortningslängd står det att ”Peer Karllsson en gamall Fändrick hafua fritt i sin lifztijdh en gårdh i Liunganäs i Fröarydh Soken däär oppå K:M: hertigh Karlls bref datum dhän 16 Julij 94”. Hertig Karl blev sedermera kung Karl IX och far till Gustav II Adolf. Inte heller stomparen Germund kyrkohemmet i Hörjesås i Ramkvilla socken erlade något tionde. En stompare var en person som spelade musik.

På det här sättet avgick sju av Fröderyds totalt 38.5 mantal eller nästan tjugo procent för år 1600. Motsvarande siffra för Bäckaby var tolv procent och för Ramkvilla fem procent. Dessutom varierade detta från år till år. Därför kan tiondet i graferna ovan bli missvisande, både socknar emellan och över tid.

För att få en mer rättvis bild av socknarnas produktion har jag valt att uppskatta skörden och då ta med endast de bönder som levererade tionde och bortse från de befriade. Skörden har beräknats genom att multiplicera levererat tiondet med tio och därefter dividera denna med summan av mantalet för de gårdar som erlade tionde. För att kunna göra detta måste man gå igenom tiondelängden för alla bönder i de tre socknarna under perioden 1600-1605. Även om socknarna är relativt små blir det ändå sammanlagt 800 poster att notera.

Sylvander beskriver missväxten 1601 som en ihållande torka i kombination med nattfrost. Vi har sett hur det inlämnade tiondet i Fröderydbygden var normalt 1601 men att det sedan föll hastigt och kraftigt 1602 och fortsatte att vara magert till och med 1604. Slutsatsen måste bli att tiondelängden rapporterade föregående års skörd. Jag har inte funnit något belägg för detta påstående annat än det faktum att raset i tiondelängderna är förskjutet ett år jämfört med Sylvanders uppgifter. Då man hade resultatet från årets skörd först när höstsäden var tröskad, verkar det rimligt att anta att tiondelängden baserades på föregående års skörd.

Resultatet kan ses i diagrammet nedan där skörden är tunnor spannmål räknat på en gård om ett helt mantal. Jag har förskjutit kurvan ett år tillbaka så att tidsperioden gäller 1599-1604.

Som man ser kunde en bonde i Fröderyd och Ramkvilla som rådde över en gård om ett helt mantal räkna med att skörda ungefär 20 tunnor spannmål. Nu var många gårdar mindre, särskilt torpen och nybyggena, och de fick räkna med hälften eller 10 tunnor i genomsnitt. En bonde i Bäckaby fick emellertid räkna med en något sämre skörd än sina sockengrannar, ungefär 18 tunnor under ett normalår. Om det berodde på att gårdarna var något mindre eller om marken var magrare, låter jag vara osagt.

Under åren med missväxt och pest sjönk skördarna dramatiskt. Värst synes det ha varit för Fröderyds bönder då deras skörd föll sextio procent och blev dessutom mindre per mantal än för Bäckabys bönder. Ramkvilla hade en något förskjuten effekt och allra värst blev det först 1602 då deras skörd endast var en tredjedel av vad den brukade vara. Missväxten kan sägas vara över 1604 då man i stort sett var tillbaka till det normala igen.

Pesten

Hur hårt pesten gick fram i bygden går inte att säga med någon större säkerhet då det här var långt före de första kyrkböckerna. Men i tiondelängderna finns noteringar om gårdar som blivit öde, oftast  på grund av pesten. Och i den årliga räntan kan man se hur antalet ödehemman ökar, även om orsaken därtill inte noteras i just dessa längder.

Pestens framfart framgår med all önskvärd tydlighet i 1603 års tiondelängd. Om den tidigare gjorda slutsatsen att tiondelängden upprättades med års förskjutning är riktig, bör denna längd alltså avspegla tillståndet i socknarna för 1602.

I de tre socknarna omnämns inte mindre 13 av de 124 gårdarna varandes ”öde aff peste”, vilket var lite drygt var tionde gård. Om man dessutom tar med de gårdar som omnämns ligga öde eller där inget såtts, blir det 18 stycken eller nästan femton procent.

I Fröderyds socken noterades ryttaren Nils i Ingaboda vara död av pesten. Jon Torssons skattegård i Fröset låg ”öde aff peste”.  Likaså frälsehemmanet i samma by. Tre av de fyra frälsetorpen – Gärdeskvarn, Nackeström och Ekeberg – var även de öde och inget hade såtts. Sammanlagt sex låg hemman eller torp i Fröderyd socken öde.

I Bäckaby socken låg skattehemmanen Åskog, Doestorp och Gammalstorp ”öde aff peste”. I kronohemmanet i kyrkbyn bodde en kvartermästare och där var inget sått. Om frälsetorpen Fågelleken och Gunnarstorp står det helt kort endast ”pestes”. Sammanlagt sex hemman eller torp låg öde.

I Ramkvilla låg skattehemmanet Stora Moshult ”ödhe aff peste”, likaså kronohemmanet Målen. Skattehemmanet Lilla Moshult och frälsehemmanet Hustruskog låg öde. I kronohemmanet Viaskog och i frälsehemmanen Tröskillatorp och Humletorp såddes inget detta år.

Sammanlagt drabbade vardera sex gårdar eller torp i de tre socknarna. Med tanke på att Bäckaby var den minsta socknen synes den därför också ha drabbats hårdast där var femte gård hemsökts så svårt av pesten att den låg öde eller låg osådd.

Det som här har redovisats var förmodligen bara toppen av isberget. I tiondelängden framkommer endast de gårdar som drabbats så hårt att allt vuxet folk dött, det vill säga både man och hustru och kanske även vuxna barn som varit redo att ta över gården. I de fall endast mannen dött fanns änkan kvar och kunde driva gårdsbruket vidare. Antalet änkor i de tre socknarna är fyra till fem för 1600-1602, ökar till sju för 1603, minskar till fyra för 1604 och endast en änka noterad för 1605.

Inte heller i de fall där mannen förlorade sin hustru eller barn ger några avtryck i tiondelängden. Slutsatsen måste bli att från tiondelängden kan man se att omkring 15 procent av gårdarna drabbades så hårt att de låg helt eller delvis öde, men att pesten med all sannolikhet skördade offer i långt fler hem.

Även om det var många som drabbades av pesten så fanns det också många som klarade sig. Alla de tre skattebönderna i Slageryd – Erengisle, Mårten och Börje –  överlevde, liksom Måns Åkesson i Fröderyd och Ambjörn i Huluboda för att nämna några.

Ödehemmanen

Antalet ödehemman noterades även i den årliga räntan som man finner i fogderäkenskaperna under landskapshandlingarna. Då Fröderydbygden tillhörde Västra härad är det i dessa räkenskaper man skall söka. Förutom året 1600, lydde Västra och Ösbo härader under samma fogde som fram till och med 1602 hette Knut Knutsson. Därefter var det Anders Bengtsson till omkring 1606 och sedan Anders Rickardsson.

I inledningen till fogdens räkenskaper sammanfattades antalet hemman i Västra och Östbo härader som tillsammans hade 983 hela hemman (skatte-, krono-, kyrko- och frälsehemman), 166 halva hemman samt 270 torp. Tillsammans blev det 1400 gårdar och torp om sammanlagt 1130 mantal. Antalet hemman och torp varierade väldigt lite från år till år och var i stort sett konstant för den undersökta perioden 1600-1610.

I avkortningslängden för den årliga räntan redovisades antalet ödehemman, se exemplet i bilden nedan.

Från fogderäkenskapernas sammanfattning och avkortningslängd kan man därmed beräkna andelen ödehemman i mantal räknat, vilket avspeglar kronans minskade skatteintäkter. Andelen ödehemman beräknas som det sammanlagda mantalet ödehemman dividerat med socknarnas sammanlagda mantal.

I inledningen till fogden Anders Rickardssons räkenskaper för den årliga räntan för 1610 anges att dessa gäller ”Ifrå Sancte Johannes Anno 610 Och till Johannes Anno 611”. Det är Johannes döparens dag som avses vilken är en av kyrkoårets äldsta helger och firas traditionellt den 24 juni. Det innebär att vi kan räkna med en förskjutning på sexmånader framåt i tiden då det första halvåret tillhörde föregående års räkenskap.

Resultatet visas i diagrammet nedan. Den blå kurvan visar andelen, i mantal räknat, ödehemman i Västra och Östbos härader mellan åren 1600 och 1610. Under goda eller normala tider låg andelen ödehemman på ungefär två procent. Men från och med 1602 skedde en dramatiskt ökning och kulminerar med 19 procent år 1604. Därefter faller andelen ödehemman tillbaka och är tillbaka till ungefär normal nivå år från 1607.

Några intressanta skillnader mellan skatte-, krono- och frälsegårdarna finns och är värda att nämnas. Frälsegårdarna hade en högre andel ödehemman än skatte- kronogårdarna. För 1603 var 22 procent av frälsegårdarna öde medan motsvarande siffra för skattegårdarna var 17 procent. Återhämtningen följande år (1605) var mest märkbar för skattegårdarna där andelen ödehemman halverades medan andelen för frälsegårdarna gick ned till 18 procent. Även för de kommande åren ligger andelen ödehemman klart högre för frälsegårdarna. Varför var det på detta viset? En möjlig förklaring är att det fanns färre unga nytillträdande bönder och vid valet att få ta över en skattegård eller arrendera en frälsegård, var förstås det förra alternativet attraktivast.

Den röda kurva i samma diagram visar andelen ödehemman för Fröderyds, Ramkvillas och Bäckabys socknar. Som man kan se drabbades dessa socknar nästan identiskt som den omgivande bygden; ingen större skillnad kan urskiljas. Under goda eller normala år fanns det emellertid i stort sett inga ödehemman eller obrukade hemman alls så därför är den röda kurva noll (eller vädligt nära noll) före 1602 och efter 1607.

Andelen ödehemman i Fröderydbygden har jag tagit fram genom att studera den redovisade årliga räntan, gård för gård. I denna framgår det att det var ytterst ovanligt att en hel gård eller torp låg helt öde. Det allra vanligaste var tvärtom att en del av gården låg öde, till exempel en fjärdedel, en tredjedel eller halva gården. Min tolkning av detta är att gårdarna hade två eller fler brukare varav åtminstone en av dem hade dött av pesten. I den årliga räntan och tiondelängderna är det endast en bonde per gård som är redovisad, men det betyder inte att han var ensam brukare på gården. Snarare innebar det att denne var huvudansvarig gentemot fogden att leverera den årliga skatten.

Som man ser i diagrammet ovan nådde andelen ödehemman – räknat i mantal – nära femton procent för åren 1603 och 1604. Men att räkna ödehemman i mantal ger måhända en rättvis bild av hur skattebärigheten påverkades – alltså hur mycket lägre skatt som kronan fick in. Emellertid måste verkligheten ute i byarna ha upplevts värre än så. Om man istället räknar alla gårdar som hade någon andel öde framträder en annan bild. Då var fjärde gård eller torp drabbat då den i någon grad låg öde.

Mina egna anor i Fröderydbygden vid tiden för Älvsborgs lösen 1613

Mina anor i Fröderyd socken är:

• Länsmannen Bryngel Ingevaldsson i Kallsjö, samt genom hans son Jöns Bryngelsson.
• Ambjörn Svensson i Huluboda

Mina egna anor i Bäckaby socken är:

• Ryttaren Per Gudmundsson som ägde en av de två skattegårdarna i Bäckaby, senare kallad Stockagård. Han var gift med Estrid Jonsdotter, dotter till den avlidne kvartermästaren Jon Brunk.
• Börje som ägde en av de tre skattegårdarna i Slageryd, senare kallad Övergård. Min gren går genom hans son Per.
• Mårten i en annan av skattegårdarna i Slageryd, som senare kom att kallas Svensgård efter en sonson till honom. Min gren går genom sonen Per Mårtensson.

I Ramkvilla socken:

• Erland Persson, Höreda
• Karl Nilsson, Bosnatorp
• Håkan i Stora Torp
• Per Jonsson i Karstorp

Du kanske har någon av dessa som ana? Titta gärna i Databasen för att se deras ättlingar.

Slutord

Huaynaputinas utbrott år 1600 påverkade väderförhållandena på norra halvklotet och som vi sett blev skörden för Fröderydbygdens bönder mager tre år i rad. Och i spåren av hungersnöden kom pesten som ödelade många gårdar. Att en vulkan kan påverka jordens klimat under många år var emellertid ingen unik företeelse. Nedanstående tre utbrott inträffade efter Huaynaputina och torde ha påverkat livet för våra förfäder.

• Vulkanen Laki, i södra Island, hade ett dramatiskt utbrott 1783 som påverkade klimatet globalt och orsakade betydande konsekvenser för människor. Utbrottet ledde till massiv utsläpp av gaser och partiklar, inklusive svaveldioxid och aska, som spreds över Europa och Nordatlanten. Dessa partiklar reflekterade solljuset tillbaka ut i rymden och kylde ned jordens yta, vilket resulterade i en kortvarig men intensiv nedkylning av klimatet. Som ett resultat upplevdes extremt kalla vintrar och försenade somrar över stora delar av världen under följande år. De kalla temperaturerna och bristen på grödor ledde till missväxt, svält och massdöd bland boskap och människor, särskilt i Europa.
• Vulkanen Tamboras utbrott 1815 var ett av de kraftigaste i historien och resulterade i stora mängder aska och gaser som slungades upp i atmosfären. Det ledde till global nedkylning och extrema väderförhållanden, inklusive missväxt och svält. Klimatförändringarna påverkade människor över hela världen genom matbrist, sjukdomar och ekonomiskt lidande.
• Vulkanen Krakataus utbrott 1883 genererade ett enorm askmoln som spreds globalt och ledde till svalare temperaturer och färgrika solnedgångar över hela världen. Klimatförändringarna resulterade i missväxt och ekonomiska förluster. Den tsunamivåg som orsakades av utbrottet drabbade kustområden och resulterade i tusentals dödsfall.

Men den allra värsta effekten av vulkanutbrott var klimatavvikelsen år 535–536 som framstår som en av de mest betydande perioderna av långvarig nedkylning på det norra halvklotet under de senaste 2000 åren. Följderna var drastiska med betydligt kallare väder, dåliga skördar och global svält. Tillsammans med den justianska pesten som bröt ut 541 ledde detta till miljontals dödsfall. Nyare forskning indikerar att två vulkanutbrott kan ha skett, varav det första på Island och det andra i Nordamerika. Enligt historikern Michael McCormick var år 536 det värsta året att leva genom historien och början på en av de svåraste perioderna att överleva.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

Kungliga brev; i detta inlägg finns valda delar ur landskapshandlingarnas avskrifter av kungliga brev som jag hittills samlat på mig och som jag nu delar med mig av: Det är främst material från Jönköpings län och i synnerhet från Fröderydbygden.

När Pesten kom till Harshult 1711; Det är i början av juni år 1711. Bonden Oluf och hans hustru Sara är sjuka och sängliggande. De har fått ömmande bölder i ljumskarna och vet vad det är frågan om – pesten! De har under det senaste året hört om pesten som härjat i Stockholm och som nu letat vidare och kommit över gränsen till Småland. Både Kalmar och Jönköping har hemsökts svårt. Några månader tidigare har grannsocknen Granhult drabbats. Nu fruktar man att turen är kommen till just deras by – Harshult. Hur skall det gå för dem och deras barn?

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Källor

• Svält och Pest 1601-1602, länk
• Kalmars befolkning, http://ortshistoria.se/stad/kalmar/befolkning#1
• Huaynaputina, wikipedia, https://en.wikipedia.org/wiki/Huaynaputina
• Huaynaputina, https://peru21.pe/peru/volcan-huaynaputina-la-mas-grande-erupcion-en-latinoamerica-ocurrio-hace-420-anos-en-moquegua-nnpp-noticia/?foto=7
• Småland, wikipedia, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Småland