Märit dömdes på tinget för begånget enkelt hor, trots att de två utpekade männen hon umgåtts med hade friats. Hon fick alltså ta straffet för äktenskapsbrott trots att det inte fanns någon dömd gift man! Hur kunde det bli så?

Ett utomäktenskapligt barn föds

Märit Jakobsdotter var i trettiofemårsåldern men var ännu ogift och bodde hemma hos sina föräldrar i Älmesås i Skepperstad socken. Märit hade en bror Göran som var en så kallad tremänningsryttare. Han kom att ta över gården som hennes åldrande föräldrar fortfarande brukade.

Märit hade även en syster Ingegärd som var gift, så varför Märit ännu inte var det kan man fundera över. Ungefär var sjätte person, främst kvinnor, som var jämnåriga med Märit förblev ogifta. Kanske hade hon ett lyte eller liknande som gjorde att hon valdes bort, för konkurrensen om männen var hård. Den här berättelsen utspelade sig på det trettonde året av det Stora Nordiska kriget, och en aldrig sinande skara av unga män lämnade hembygden för kriget nere i Europa för att aldrig mer komma hem igen.

I slutet av 1712 hade Märits mage börjat växa och i februari 1713 nedkom hon med en dotter som söndagen den förste mars döptes till Ingrid. Barnet skrevs in som oäkta i födelseboken eftersom modern var ogift. Men vem var fadern?

Inför kaplanen Lars Montelius bekände Märit att hon umgåtts med två gifta män, nämligen den avskedade soldaten Isak Kristoffersson i Näset och ryttaren Moses Håkansson i Solkaryd Norrgård. Det här var ju förstås en stor skandal och skam för alla inblandade parter.

Ryttaren Moses som hon pekade ut hade rusthållet Solkaryd Norrgård. Han var sedan sex år gift med Kerstin Månsdotter från Högelid. Trots att de varit gifta sedan många år hade de endast ett barn, sonen Håkan som var knappt året gammal.

Inför rätta

Utomäktenskapliga förbindelser var på den här tiden olagliga. Därför kallades Märit och de två utpekade männen inför Västra härads sommarting. Märits sak togs upp torsdagen den fjärde juni på tinget i Vrigstad. Den ene av männen, Isak Kristoffersson, dök emellertid inte upp, varför häradsrätten gav i uppdrag åt häradsprofossen Daniel Esping att hämta honom innan sommartingets slut. En häradsprofoss var en tjänsteman med polisiära uppgifter och som i vissa fall även utfärdade straff, särskilt ris- och spöstraff.

Häradsprofossen Daniel Esping gjorde sitt uppdrag och förde Isak till tinget så att förhandlingarna kunde fortsätta på lördagen två dagar senare. Nu vittnade Märits egen far, Jakob Bengtsson i Älmesås. Han berättade att han ertappat dottern i sängen med Isak Kristoffersson och det var ”emellan 10 och 11 wecka för midsommar förledet åhr”. Det borde ha varit den sista veckan i mars.

Ett annat vittne, Börje Persson i Hjälmåkra, hävdade att han aldrig sett eller hört talas om att Moses haft något med Märit att göra.

Märit ändrar sig

Märit ändrade nu sin berättelse och menade att ”Moses är skylldig och att hon aldrig med Isak hafft beställa”. Det hade varit en söndags afton då nämndemannen Anders i Hjälmåkra blev begravd. Det här var ett märkligt påstående att hon nu sade att Isak var oskyldig, eftersom hon bevisligen blivit sedd i sängen med honom av inte mindre sin egen far!

Nämndemannen Anders Bryngelsson i Hjälmåkra avled 1712. Det var i slutet av det sista stora pestutbrottet som plågat Sverige sedan 1710. Även Skepperstad socken drabbades och kaplanen Montelius noterade två fall av döda i denna farsot. Dödsnotiserna i Skepperstad är väldigt knapphändiga vid den här tiden och det är endast i dessa två undantagsfall som dödsorsaken anges.

Häradsrätten var uppenbart förbryllade över Märits nya berättelse och i ett försök att få reda på sanningen bad man den ”hög Ehrewördige Herr Probsten i församblingen, att han innan nästa Ting tager dessa Personer före och igenom Christelige förmahninger och föreställningar söka att öfwertahla dem till en reen och sanskylldig bekiännelse”. Prosten i fråga var kyrkoherden Andreas Ljungman i Hultsjö.

Så målet sköts upp till följande höstting den åttonde oktober. Märit fick ta sig den långa vägen till Vrigstad igen. Dit var det två mil västerut, fågelvägen. Bra mycket längre längs de knaggliga stigarna och vägarna. Även de utpekade Isak och Moses fick ta sig dit, likaså prosten Ljungman. Han berättade inför den församlade häradsrätten att ”han haft dem före och kan dem till ingen wijdare bekiännelse bringa”. Han fortsatte med att ”konan påstår nu att Moses hafft henne beställa och intet Isak”, men att både Moses och Isak neka med ”många bedyrelser”.

Isak svär sig fri

Häradsrätten resonerade nu att ett graverande bevis var då Märits egen far ertappat henne nattetid med Isak, vilket Isak heller inte kunde neka till. Däremot fanns det inga motsvarande graverande vittnesmål emot Moses, förutom Märits egna ord. Rätten erbjöd Isak eden, vilket innebar att kunde svära sig fri från otrohet med Märit. Man gav honom två dagars tidsfrist, så att han ”i medlertid sig wähl betänkia”. Och så skedde. Isak, ”med hand å book” avlade under ed att han var oskyldig och ”ingen kiöttslig beblandelse haft” med Märit. Och därmed frikändes han. Så lätt var det alltså för mannen att komma undan.

Vidare förhandlingar sköts upp till nästa ting; dock inte utan viss tvekan av häradsrätten då man i ett ”så angeläget måhl nödgas lemna” sådan fördröjning. Så därför tillade man, ”att om Moses skylldig är” så må han ”komma till sina synders kiändzlo”. Man vände sig även till Märit och uppmanade ”konan sig betänkia om hon någon orätt bekiännelse giordt”; i så fall ”Synden må blifwa Straffad och icke fördöllgd”.

Märit och Moses fick vänta i fyra månader till avgörandet på vintertinget i februari 1714. En tid av oro och vånda för dem båda. Märit hade inte så mycket att hoppas på, hon var ju bevisligen skyldig. Men för Moses fanns det fortfarande hopp om att komma undan, kanske genom att svära sig fri liksom Isak hade gjort?

Länsmannen Jon Hansson inställde de anklagade för häradsrätten på vintertinget i februari 1714 och meddelade att trots att de fått ”så många alfwarsamma förmahningar”, ”ingen wijdare uplysning i saken finna kan”.

Därmed tog häradsrätten saken till sitt avgörande. Moses och bönderna i Solkaryd erbjöd sig att avlägga eden, men häradsrätten avböjde och frikände honom utan edgång då inga omständigheter talade emot honom.

Straffet

Märit däremot, sakfälldes ”effter dess egna muns Bekiännellse det hafwa bedrifwet Enkelt hoor”. Hon dömdes efter 1653 års förordning att plikta 40 daler silvermynt samt att tre söndagar stå på pliktpallen i kyrkan och därefter genomgå uppenbar skrift, med andra ord bikt inför församlingen. Men, om hon inte förmådde betala böterna skulle hon istället straffas med ris och spö.

Böterna på 40 daler silvermynt var en stor summa pengar. Värdet motsvarande ungefär 3½ tunnor råg eller fem tunnor saltad sill. Märit hade inte så mycket pengar, och inte kunde eller ville hennes familj hjälpa henne heller. Hon fick ta skammen och avtjäna straffet kroppsligen, offentligen utfärdat av häradsprofossen Daniel Esping.

Slutord

Sex straff av olovligt sexuellt umgänge utdelades vid vintertinget 1714. Endast i Märits fall dömdes hon som ensam kontrahent och då för enkelt hor. I en nutida betraktares ögon ter sig detta märkligt. Det krävs ju två personer, varav den ena parten gift, för att dömas för enkelt hor. Om den den ene, i det här fall mannen, frikänns borde ju det även gälla den andre. Man kan tycka att logiken brister.

Men i samtidens ögon hade Märit själv erkänt samt framfött ett flickebarn och var därmed skyldig och skulle dömas. Möjligen hade hon kunnat komma undan med den lägre graden, lönskaläge, men nu hade hon redan erkänt hor på gifta män.

Moses var rusthållare i Solkaryd Norrgård och tolv år senare uppdagades en ny utomäktenskaplig historia som hade anknytning till gården. Denna gång var det en dräng och en piga där tjänandes som anklagades för lönskaläge, se inlägget Han svor sig fri från faderskapet. Även här kom mannen tämligen lättvindigt undan genom att under ed svära sig fri.

Märits syster, Ingegärd Jakobsdotter även hon i Älmesås, hade också problem med vem hon umgicks på det intimare sättet. Faktum är att också hon ställdes inför rätta på Västra häradsting och det samtidigt som Märit! Båda deras mål togs första gången upp på sommartinget 1713 och fortsatte till vintertinget följande år. Men i Ingegärds fall var det så mycket allvarligare då hon anklagades för dubbelt hor, det vill säga att båda parterna var gifta. Hon friades dock av både häradsrätten och den högre instansen Göta hovrätt.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Sedt ock hördt dhem 2nne gånger hafft beblandelse; Märits syster Ingegärd Jakobsdotter och bonden Håkan i Fröset drog sig avsides för att få vara för sig själva, men vad de inte visste var att de var iakttagna. Då båda var gifta var deras utomäktenskapliga umgänge ytterst farligt och enligt lag belagt med dödsstraff.

De ogifta: Hur vanligt var det att man gifte sig, eller tvärtom, att man förblev ogift på 1600- och 1700-talet? Och hur såg de ogiftas levnadsvillkor ut? Kan man säga något om varför vissa aldrig gifte sig?

Den otrogna soldathustrun: Änkan och soldathustrun Kerstin Persdotter hade blivit gravid och övertalades av sin älskare att skylla på en annan soldat i samma by. Och sättet hon meddelade det på var minst sagt dramatiskt.

Han svor sig fri från faderskapet: I den här lilla berättelsen får vi följa ett lägersmål från 1725 och hur enkelt det var för mannen att slingra sig undan ansvaret.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

När Pesten kom till Harshult 1711: Under sommaren 1711 nådde den fruktade pesten Harshult, en by som ligger i Sjösås församling, mitt i Småland. Här, som på många andra ställen, skördade den många offer. I Harshult dog sjutton personer under sommarmånaderna juni, juli och augusti. De flesta bönderna i byn sveptes bort i pesten. Några familjer utplånades medan andra gick oskadda.

Källor:

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De sex protokollen samt saköreslängden är:

• 1713-06-04, §52 Hor
• 1713-06-06, §79 Hor
• 1713-06-06, §81 Hor
• 1713-10-08, §27 Hor
• 1713-10-10, §73 Hor
• 1714-02-11, §41 Hor
• Saköreslängd Vintertinget 1714, §41

Övrigt källor:

• Häradsprofoss, Förvaltningshistorisk ordbok, https://fho.sls.fi/uppslagsord/1865/haradsprofoss/
• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343-X