Det här är berättelsen om ryttaren Per Gudmundsson i Bäckaby socken på det småländska höglandet. Han levde 1570 till 1654 och under hans ryttarkarriär var krigen många. Han var med på båda sidor i inbördeskriget då kung Sigismund avsattes. Han skickades mer än en gång till andra sidan Östersjön för att försvara de svenska intressena där. Han var med i Kalmarkriget och brände stad och landsbygd i Skåne. Hur många äventyr kunde han inte berätta för sin hustru och sina barn? Kanske dessa berättelser lockade sönerna att även de vilja ge sig ut som ryttare? Men i motsats till Per var de alls inte lika lyckosamma; den ene sonen efter den andra blev slagen i främmande land.

Men berättelsen om ryttaren Per Gudmundsson handlar inte bara om hans krigståg utan även om hans familj, hans gård och hur han på olika sätt hjälpte andra. Han sökte inga tvister med sina grannar utan tvärtom medla. Berättelsen om ryttaren Per Gudmundsson ger en inblick i människors villkor och hur deras liv gestaltade i Sverige i början av 1600-talet under den tidiga Stormaktstiden.

Per från Brohult

Per Gudmundsson kom sannolikt från gården Brohult i Hjälmseryds socken, som ligger 24 kilometer väster om Bäckaby. I slutet av sin levnad, i mars 1648, säljer han sin halva del i gården Brohult till sin systerson Sven Mårtensson och hans hustru Ingefrid Andersdotter. Svens mor, alltså Pers syster, hette Elin Gudmundsdotter och var avliden sommaren 1664 då köpet skrevs in på Västra härads ting. Den här försäljningen tyder på att gården var Pers arvslott och i så fall är han bördig från Brohult i Hjälmseryd.

En trolig far till Per är ryttaren Gudmund Persson för skattegården i Brohult, vilken förekommer i den årliga räntan för 1587 och 1589, samt militieräkningen för 1590-92.  För följande år 1592-99, i militieräkningar och landskapshandlingar, förkommer ryttaren Per och 1597 även med efternamnet Gudmundsson.

Enligt egen utsago hade Per Gudmundsson ridit sedan ”högtährat ihogkommellse Konung Johans tijdh”. Då kung Johan III avled på slottet Tre Kronor i Stockholm i november 1592 innebär att Per bör ha varit född senast omkring 1570.

Per gifter sig till Bäckaby

Per gifte sig med Estrid Jonsdotter Brunk i Bäckaby kyrkby. Estrid, eller Sesta som hon kallades för i domböcker och mantalslängder, var dotter till rusthållaren och kvartermästaren Jon Brunk därstädes. Kanske var det som ryttare Per träffade den blivande svärfadern?

Läs mer om svärfadern i inlägget: Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland

Första gången Per dyker upp i källmaterialet i Bäckaby är i 1599 års längd för den årliga räntan. Då står han före en av de två skattegårdarna i kyrkbyn och har efterträtt svärfadern Jon Brunk.

Jon Brunk står som ryttare och kvartermästare i Bäckaby under hela 1590-talet. I militieräkningen från 1596 anges han vara ”dödh 98”, men sista gången han är förekommer i räkenskaperna är som rusthållare för Sune Perssons fana år 1599. Både Jon och Per står alltså för Bäckaby 1599 men i olika längder. Den troligaste förklaringen till att det rapporterades olika i de två längderna och att Jon är upptagen efter sin död är att man vid upprättandet av den nya längden skrev av den gamla och då kunde sådant här hända.

Min slutsats är att Per tog över gården 1599 och kanske det var det då som han gifte sig med Estrid.

Svärfadern Jon Brunk var för sin tid en välbärgad och färgstark man. Han verkar ha ägt flera gårdar; år 1599 står han som rusthållare inte bara för sin egen gård utan också för skattehemmanen i Kallsjö i Fröderyd och Höreda i Ramkvilla. Det kan mycket väl betyda att han ägde dessa gårdar.

Om Estrids och hennes syskon

Estrid bör ha varit i Pers ålder, möjligen något yngre, så hennes födelsetid kan ha varit i slutet av 1570-talet. Hennes far var ryttaren, profossen och sedermera kvartermästaren Jon Brunk. Om hennes mor är mig veterligen inget känt.

Estrid hade flera syskon, troligen yngre halvsyskon. Då hennes mor avled gifte fadern gifte om sig med Ingrid Månsdotter. Med henne fick han tre barn och således halvsyskon till Estrid; Peter, Nils och Märit.

Peter och Nils gav sig i unga år ut i främmande land och blev så småningom skeppsbyggare i Flensborg (Flensburg) som på den tiden tillhörde Danmark. Bröderna var födda i Tossegärde i Ramkvilla enligt brodern Peters egen utsago. År 1642 besökte de sin hembygd och hälsade då på sin mor som fortfarande levde och bodde i Tossegärde. År 1658 var halvbrodern Peter åter i hembygden och berättade att brodern Nils avlidit barnlös i Köpenhamn i april samma år.

Halvsystern Märit Jonsdotter gifte sig med Jon Nilsson Buller i Komstad, Norra  Ljunga socken. Han var ryttare men skickade 1630 sventjänare i sitt ställe till trettioåriga kriget. Märit och Jon lämnade Komstad och flyttade 1635 till Tossegärde då de köpte halva gården av Per och Estrid.

Estrid hade en ytterligare en bror som hette Jonas Brunk. Han kan möjligen ha varit en systerson istället, och här finns det olika uppfattningar om denne mans ursprung. Den mest spridda uppgiften gör gällande att Jonas Brunk var son till halvsystern Märit Jonsdotter och maken Jon Nilsson Buller i Komstad. Omfattande efterforskningar gjorda av Gudrun Ragnerby i Slageryd pekar på att Jonas var son till Jon Brunk och han är i så fall en bror till Estrid.

Denna Jonas Brunk gav sig ut i världen. Han studerade och blev så småningom sjöman i den danska handelsflottan och övergick senare till den holländska flottan. Han gifte sig med en holländsk flicka år 1638 året därpå seglade de över till kolonin Nya Nederländerna på den amerikanska östkusten. Jonas och hans hustru slog sig ned där och gården kallade han för Emaus. Men Jonas fick inte njuta länge i sitt nya hemland, då han avled redan 1643. På holländska kallades han för Bronck och med tiden kallades området för Bronck’s Land. Senare övertog engelsmännen staden och döpte den till New York, och området blev stadsdelen Bronx!

Hemma och på tåg

Per var som tidigare nämnts ryttare sedan Johan III:s tid, så det bör ha varit senast 1592 eller några år dessförinnan. Per nämns första gången för Brohult vid mönstringen 1592 då var Smålandsfanan var förlagd i Viborg i Finland nära den ryska gränsen. Möjligen red han för sin far redan på hösten 1589 då fanan sändes ut på krigståg till Estland. Förlusterna var inte stora, men en ryttare togs till fånga och tre andra stupade i Ryssland och ytterligare sju hade mist sina hästar under skärmytslingen vid Viborg. Vid mönstringen i februari 1592 räknade fanan 360 ryttare och i maj samma år skickades de hem till Småland, där de fick några år av fredstid.

Smålandsfanan

Under kung Erik XIV:s regeringstid gjordes en bestående indelning i ryttarfanor. Varje landsända utrustade ett visst antal landsryttare, vilka sammanfördes i landsfanor benämnda efter landskapen, till exempel Smålandsfanan. Denna bestod i regel av 300 ryttare under befäl av en ryttmästare och fänriken var fanförare. Det fanns från Eriks tid åtta fanor, varav två från Småland. Ryttarnas beväpning var värja eller lans och senare eldhandvapen.

Avsättningskriget mot Sigismund

De lugna åren tog slut med ”avsättningskriget mot Sigismund” och det var ett regelrätt inbördeskrig på svensk mark mellan den polsk-svenske kungen Sigismund och hans riksföreståndare i Sverige, hertig Karl. Det resulterade i att hertig Karl, sedermera kung Karl IX, erövrade den svenska makten från Sigismund. I ett separat inlägg, Smålands ryttare under inbördeskriget, berättar jag mer om detta krig. Per och Smålands ryttare kallades in av kung Sigismund i augusti 1598 och månaden därpå var han med i det blodiga slaget vid Stångebro. Här dödades minst tvåtusen män, men Per och hans svärfar klarade sig.

Efter detta slag fick Per återvända hem till gården igen, men ett halvår senare kallades han och Smålands ryttare ännu en gång in och nu på hertig Karls sida. Där var Smålands ryttare med i stormen av Kalmar som intogs och plundrades. Som tack för denna insats belönades 206 av Smålands ryttare med sex daler vardera. I denna lista finns inte Per med. Kanske deltog han inte i stormningen av Kalmar, men han kan vara med i de icke namngivna 62 ryttare som ingick i ”Hans Perssons quarter”.

Katastrofen vid Kirkholm

Efter inbördeskriget fick Per några år hemmavid. Men nya orostider väntade. Hertig Karls fejd mot Sigismund var inte över utan redan år 1600 fortsatte han kriget, fast nu på andra sidan Östersjön.

Under 1604 påbörjade hertigen arbetet att sätta upp en ny armé och inledde utskrivningar av manskap. Våren 1605 fick båda Smålandsfanorna uppbrottsorder. De tog sig till Stockholm där de svenska trupperna samlades. I augusti avseglade hertig Karl från Älvsnabben utanför Stockholm med en flotta om 40 skepp mot floden Dünas utlopp. Härifrån drog hertig Karl samman sina trupper till norra Livland. Livland motsvarade södra hälften av dagens Estland och norra hälften av dagens Lettland.  Armén tågade söderut längs kusten och angrep en polsk här vid slaget vid Kirkholm.

De svenska styrkorna var nära 11.000 man, varav 2.500 ryttare. Det måste ha varit en mäktig upplevelse för Per. Fienden hade bara en tredjedel så stor styrka, men de svenska trupperna skötte sig illa och här led Sverige ett av sina svåraste nederlag genom tiderna. Svenska och finska soldater föll för det polska kavalleriets tunga anlopp. De svenska armén förintades, förlusterna uppskattas mellan 7.600 till 9.500 man i döda, tillfångatagna eller försvunna.

Bland de båda Smålandsfanorna var ävenledes manfallet påtagligt, men förhållandevis inte lika stort. I den östra fanan stupade 35 av 141 ryttare. Den västra fanan – dit Per hörde – räknade 41 döda av 147 ryttare. Fanornas sammanlagda förluster var alltså 76 man eller var fjärde ryttare. Men än en gång klarade Per Gudmundsson livhanken, annars hade vår berättelse om honom slutat här.

”Godwilligen med Lust och frij wilia hafua Recht handen”

För hans insats i Livland fick Per och hans ryttarkamrater sina hemman ”besittia frijt thenne Effter:ne hernad” för år 1605. Följande år, i maj 1606, mönstrade ryttmästaren Sven Some den västra fanan som då räknade 168 ryttare. I denna mönstring infann sig Per och 167 andra ryttare och i rullan börjar med att de”hafuer antagitz i Småland som godwilligen med Lust och frij wilia hafua Recht handen”. Katastrofen på slagfältet i Kirkholm föregående år avskräckte tydligen inte Per att fortsättningsvis ställa sig till förfogande som ryttare i kungens tjänst.

Kriget mot Danmark 1611-13

Efter äventyret i Livland fick Per några lugna år med sin familj hemma i Bäckaby. Men den begynnande stormakten Sverige hade många fiender och snart tornade nya krig upp vid horisonten. År 1610 drogs Sverige in i ett krig mot Ryssland, följt av Danmark som i april 1611 förklarade krig mot Sverige. Per och hans fana marscherade till Jönköping för att där förenas med huvudarmén under kung Karl IX och hans son Gustav Adolf.

I maj angrep danskarna Kalmar och stormade staden och började därefter belägra slottet, som försvarades tappert. I juli lämnade ryttmästaren för Västra fanan, Sven Some, dit Per hörde, sin tjänst och utsågs istället till kommendant för Kalmar slott. Denna uppgift var otacksam då bland annat det var slut på krutet. I augusti gav han upp Kalmar slott utan strid.

Samma månad erövrade danskarna Öland, men månaden därpå tog Gustav Adolf med sig en styrka, i vilken Smålandsryttarna ingick, och återerövrade ön.

I oktober detta år, 1611, avled kung Karl IX och efterträddes av sonen, den inte ens sjutton år fyllda Gustav II Adolf. Han ärvde tre krig av fadern. Ett av hans valspråk var ”Med Gud och de segerrika vapnen”. Det skulle komma att behövas nu.

Abel Svenske hade nu tagit över som ryttmästare för Västra fanan. Denna fana följde 1612 med Gustav Adolf på hans härjningståg i norra Skåne som vedergällning för danskarnas härjningar i Småland och Västergötland. Där brände man den 12 januari staden Vä och många socknar. I februari gick danskarna till anfall vid Vittsjö bro och svenskarna tvingades att dra sig undan. Kung Gustav II Adolf var nära att drunkna när isen brast under flykten. Ryttmästaren Abel Svenske stupade tillsammans med många av de småländska ryttarna. De som lyckades ta sig över riksgränsen samlades i Ryssby där de stoppades in i Knut Drakes fana. Denna fana var en av de – numera – tre småländska fanorna och var från Kalmar län. Återigen hade Per klarat sig och nu stred han och spillrorna från sin fana under en annan Smålandsfana sedan hans egen gått under.

I maj 1612 landsteg en dansk styrka på Öland och Knut Drakes fana blev där invecklad i strid. Han och hans ryttare skötte sig tappert men blev inför övermakten tvungna att söka sig in till Borgholms slott. I juni beslutade sig kommendanten på slottet att ge upp. I kapitulationsvillkoren ingick att besättningen skulle få fritt avtåg, men trots detta blev den grundligt utplundrad av danskarna.

Per och hans kamrater tog sig till Södra Möre där nytt folk rekryterades till fanan. I juli följde de småländska ryttarna Gustav II Adolf mot danskarna som nu lämnat Öland och istället härjade i södra Småland. De båda styrkorna möttes i Långemåla, fem mil norr om Kalmar, där danskarna grundligt besegrades.

För Smålands ryttare var striderna över, men fejden med danskarna pågick ännu ett tag.  I maj hade Älvsborgs fästning fallit. Därmed hade Sverige ingen kontakt med västerhavet. Under 1612 föll svenskarna också in i Halland och brände Varberg. Freden slöts i Knäred den 20 januari 1613. I denna fick Sverige avstå från sina anspråk på områden vid Norra Ishavet, samt att Sverige skulle erlägga en miljon riksdaler för att återfå Älvsborgs fästning.

Älvsborgs Lösen

Enligt fredsvillkoren i Knäred skulle Sverige ersätta Danmark för deras krigskostnader med en miljon daler silvermynt. Denna summa var lika mycket som tio tunnor guld och detta skulle betalas inom sex år och har kallades för Älvsborgs lösen. Eller andra Älvsborgs lösen, för den första var 1571. Betalningen av denna andra Älvsborgs lösen skedde genom lån, extraskatter och intäkter från kopparhandeln.

För att samla ihop denna ofantliga summa pengar fick alla vuxna i hela Sverige betala en årlig extra skatt mellan 1613 till 1618. Extraskatten var olika för olika grupper. Medan en präst fick betala 16 riksdaler, betalade en bonde eller ett hjonelag 2 riksdaler, en dräng 1 riksdaler och en piga ½ riksdaler.

För detta andra Älvsborgs lösen betalade Per Gudmundsson skatt 1613-20. I restlängden för 1620 finner vi ryttaren Per under den andra skattegården i Bäckaby. Han har betalat skatt för samtliga sex terminer, en del verkar ha gått till ryttmästaren Måns Stiernas fana. Han betalade 3 daler för vardera terminen, alltså sammanlagt 18 daler.

Hur betungande var skatten för en vanlig bonde? En tunna korn kostade vid denna tid 2 daler, en oxe åtta daler och en ko fem daler. Det sammanlagda värdet på skatten var alltså nio tunnor korn, eller drygt två oxar. Nio tunnor motsvarade ett och ett halvt års utsäde, se inlägget Bönderna i 1630-talets Bäckaby, Fröderyd & Ramkvilla.

Mönstringen 1619 i Högsby

Den 30 september 1619 mönstrades den numera gemensamma Smålandsfanan under Måns Stiernas befäl i Högsby i Kalmar län. Här infann sig Per tillsammans med fyra andra ryttare från Bäckaby och grannsocknarna Fröderyd och Ramkvilla; Måns från Tostatorp, Jon från Ljunganäs och Åke Eriksson från Hökhult samt Jon från Södraskog (se byar och torp i Fröderyd och Ramkvilla). De är bland de 34 ryttarna från Västra härad. Fanan var uppdelad i fem korpralskap, och Per tillhörde Erik Grys korpralskap som räknade 99 ryttare. Fanan hade inalles 297 ryttare.

Till kriget i Polen

Smålands ryttare delades i två kompanier och båda dessa, 125 man starka, sändes 1621 ut med Gustav II Adolf i det nya kriget med Polen. Trupperna landsteg i Riga och hela hösten deltog ryttarna i fälttåget i Livland. I början av 1622 var Per med med sin fana förlagda i borglägret vid Burtnik och där avled hans ryttmästare Måns Stierna. Denne efterträddes av Per Månsson Lood.

Senare samma år slöt kungen stillestånd med Polen och på hösten fick ryttarna återvända hem till sina gårdar.

I januari 1623 mönstrades Smålands ryttare i Växjö och Pers nye kompanichef blev Peder Månsson Lood, vilken efterträdde Måns Stierna. Av de 250 ryttare som rest till Livland återvände bara 105. Förlusterna var efter fälttåget i Polen 58% men återigen tillhörde Per Gudmundsson bland överlevarnas skara.

En gammal ryttare

I landskapshandlingarna för 1624 finns en förteckning över ”Gamble Rytters och Knechters Friiheeter” och här finns Per upptagen för vilken det står ”gammell Ryttar, frijtt der på H Kongl Majt kraft den 2 Junij åhr 1624”. Han hade ridit i över 32 år och fick alltså skattefrihet detta år för sina mångåriga insatser i kungens tjänst.

Per red själv för sin gård i många år, men hur länge? Bland nyantagna ryttare i rullan för 1623 finner vi en Bengt Mattsson för Bäckaby. Kan Per ha satt honom i sitt ställe?

Per står före sitt rusthåll i Bäckaby i rullorna och jordeböckerna fram till 1642 med undantag för 1639 och 1640. Emellertid skrevs endast rusthållarens namn upp i de äldsta längderna, varför vi inte med säkerhet kan veta vem som red för gården.

I två rullor från 1632 står Per Gudmundsson för Bäckaby upptagen, och i marginalen antecknat ”Slagen för Stetin den 6 Septemb 631”. Det var inte Per Gudmundsson som blev slagen, det vill säga stupad i strid, utan någon som red för honom. Det var sannolikt en av hans söner.

Troligtvis red Per fram till 1622, kanske 1624. Därefter lät han andra rida i hans ställe och han red säkerligen inte själv längre då Sverige gick med i trettioåriga kriget 1630.

Ett lägersmål

År 1616 var en piga vid namn Kerstin Håkansdotter städslad hos Per och Estrid. En skräddaren Bonde blev på Västra härads ting dömd för mökränkning på denna piga, ”till huilket han icke neka kunna, uthan badz om Nåder, tå effter han icke will ächta henne”. Han sakfälldes därför för tilltaget och fick böta 40 mark. Domboksnotisen avslutas med ”Quinnfolcket ähr enn weetwillingh”!

I äldre tid var det endast mannen som bestraffades och kvinnan ansågs vara oskyldig. Men detta ändrades efter Karl XI:s kyrkolag 1685 varefter straffet blev lika för både mannen och kvinnan.

Ett medlingsförsök

På julaftonen 1627 begav sig Per till Åskog för att försöka förlika en träta mellan syskonen Nils Sigfridsson och Karin. Han var utskickad av kyrkoherden i Fröderyd, Nicolaus Bringius eftersom det sedan en lång tid rått osämja syskonen emellan och nu hade Nils beskyllt sin syster för att vara en trollpacka. En allvarlig anklagelse på denna tid som kunde ge dödstraff. Nils sade om sin syster att ”den hon hafuer ondt, dhen skeer och så”.

Per var inte lyckosam i sitt medlingsförsök, för på i februari följande år togs saken upp på Västra härads vinterting. Nils tillfrågades om han kunde bevisa sina beskyllningar. Han sade då att Karin ”hade låfuat Peer i Beckaby onndt och strax der efter föll hann och slogh armen af sigh”. Dessutom hade hon lovat ont till Bonde i Erikstorp i grannsocknen Södra Solberga, och ”strax störte en koo för honom”.

Både Per och Bonde vittnade om sina olyckor, men om Karin lovat dem ont eller inte visste de inget om annat än broderns ord.

Rätten fastslog att inte heller någon av hennes grannar hade hört något av att hon önskade någon ont, utan detta var ”af broderens afund Uptäncht wara” på grund av deras långvariga träta. Karin friades och Nils dömdes till 40 daler i böter.

Åslatorp

Per Gudmundsson gav tillkänna på Västra härads sommarting 1631 att för länge sedan lät hans svärfar Jon Brunk, som då ägde gården, en släkting där bygga ett torp på deras ägor. Detta torp kallades för Åslatorp och blev ett skattehemman. Efter Jon Brunks död och då Per tagit över gården, drog han själv ut på tåg. Medan han var borta gick torparen, som då bodde där, till fogden och lät falskeligen skriva torpet för kronotorp i den årliga räntan. Detta rättades nu till eftersom Hans Kungliga Majestät nådeligen unnar sin trogne undersåte, att skattehemmanet nu må ”komma under Skatter igenn derföre tingskiöttes Åslatorp in under Peder Gudmundsson och hans hustru Sästridh Jonsdotter till ewärdeligh lagafången ägendom.”

Åslatorp tillhörde således släkten och låg under skattegården i Bäckaby. Det dyker upp första gången i den årliga räntan för 1606 och den som då bodde där hette Lars, kanske var han den svekfulle torparen som lät skriva in torpet som kronotorp istället för skattetorp? Från och med jordeboken för 1635 framgår det att Åslatorp var på en fjärdedels mantal.

Klockaren Per

Per är den äldste kände klockaren i Bäckaby. Bäckaby sockenstämmoprotokoll finns bevarade från 1644. För detta år omnämns inga förtroendemän, men det nästa nedtecknade protokoll från den 4 juli 1647 nämns ”Klåckare Peer Gummasson i Beckaby”. Även för 1649 år sockenstämma anges Per vara klockare.

Klockare ombyttes förr i tiden vartannat eller vart tredje år. Efter honom kom Per Månsson i Gudmunsås (1650) och Måns i Paddingetorp (1651).

Edgärdsman

I granngården fanns en bonde som hette Sune Persson. Han hade 1646 levererat pengar till Anders Gertsson i Jönköping. Nu hade en tvist uppstått där Anders Gertsson beskyllde Sune för att inte ha lämnat alla pengar. Vid hösttinget 1648 utfäste Sune en sexmannaed på att det han sade var sant, att han penningarna ”lefwererade in i Anders Girtssons bodh på wenstra handen som Anders Girtssons hustru sågh och hon låste igen döran”.

En sex- eller tolvmannaed var ett sätt för en misstänkt att svära sig fri från anklagelser. Eftersom det oftast inte fanns bevis i nutida mening och så länge det åtminstone inte fanns överväldigande bevis mot den anklagade i det enskilda fallet, kunde denne svära sig fri från en anklagelse genom att sex eller tolv män med gott anseende gick ed på hans oskuld.

I regel kunde bara fria män, alltså jordägande bönder, från samma härad komma i fråga som edgärdesmän, det vill säga svära i sex- eller tolvmannaed. Dock kunde ingen från samma hushåll, alltså ens far, bror eller annan nära släkting användas. Den som stod anklagad fick själv bestämma vilka som skulle utgöra edgärdesmän.

Som edgärdsmän kallade Sune sina grannar. Det var Per Gudmundsson, Sven Persson, Arvid (Håkansson) och Jon Eskilsson, alla från kyrkbyn i Bäckaby samt Jöns i Åslatorp vilken var gift med Per Gudmundssons dotter Ingeborg.

Per och de andra edgärningsmännen svor ”wid Gud och hans heliga ord” att Sunes ”edh i dagh gångin ähr reen och icke falsk”. Därmed friades Sune från alla beskyllningar.

Rusthållningens pris

Per hade en lång karriär som ryttare och överlevde alla tåg han var ute på, och när han inte längre kunde rida själv rustade han sina söner och mågar. Men de var alls inte alls lika lyckosamma. Per och hans maka förlorade fem söner samt två mågar i bland annat 30-åriga kriget.

På Västra härads sommarting 1637 anhåller Per om att fritt få inneha sitt skattehemman i Bäckaby under sin återstående livstid, det vill säga han ber om skattebefrielse. Han berättar att han varit ryttare sedan kung Johan III:s tid. Efter det han själv inte orkat rida, har han rustat den ene sonen efter den andre. Tre söner är döda i Tyskland, en fjärde son nu ryttare i Tyskland sedan 4 år. Han har genom åren mist 15 rustningar.

Han vann inget gehör för denna ansökan. Men åtta år senare, 1645, återkommer han om samma begäran på Västra härads sommarting. Per borde nu ha varit omkring 75 år gammal. Denna gång fick Per hjälp av sin tidigare kompanichef, Per Månsson Lood, under vilken han hade tjänat på tåget i Livland 1621-22.  Per Månsson Lood greps av Pers olyckor och hjälpte honom genom att författa ett brev som lästes upp på tinget. Här skrev han att Per ”hafwer bådhe medhan han kring Commendering hadhe och sedhan tiänt Sweriges Crona såsom en redelig ryttare och krigz man på månge åhr, och nu sedhan ålderen begynte honom taga wijd på tåg fehm söner och twå mågar, och på sin egin bekostnat satt till fyra och tiugo rustningar”.

Per Gudmundsson hade alltså genom åren förlorat fem söner och två mågar på krigståg, samt på egen bekostnad betalat 24 förlorade rustningar. Sonen i Tyskland, som han omtalade 1637, kom aldrig hem igen. Under de åtta åren som gått sedan förra tingsbesöket hade han förlorat ytterligare två söner samt två mågar och nio rustningar.

Denna gång bevekade sig häradsrätten för Pers bön om skattebefrielse. Häradsrätten noterade att den ”gamble man Peder Gummundsson i Bäckaby hafwer länge tiänt Sweriges Crona af all sin för mågo medh alle sine obehagre och bekostnat”, så därför skulle ”häratz boerne sinnade underdåneligen falla en ödhmiuk förböhn för honom till hennes Konglige Majestet
om gunst och nådhe medh frijhet på then gård han åboer eller något annat uthi hans ålderdom till hughet och underhielp uthi hans käre hustrus lijfstidh.”

Så fick Per äntligen lite ersättning för sina förluster genom åren, för de kommande två åren 1646-47 finns ingen ryttare från Bäckaby med i rullorna.

Trettioåriga kriget hade rasat i femton år och kostat honom alla hans söner. Längden och intensiteten i detta utdragna krig liknade inget som Per själv hade varit med om. Hans egna krigståg var också våldsamma, men de var begränsade i tid.

Sönerna

Vilka var då Pers och Estrids söner? Inga synes ha överlevt dem; de fem söner de miste på krigståg verkar ha varit de som uppnådde vuxen ålder. Troligen hade de inga fler, åtminstone finns det inga spår efter dem i källorna som jag kunnat finna.

Arkivet med militära rullor går långt tillbaka och börjar 1622 för Jönköpings del. Man skulle kunna tro att man här finner namnen på dessa förlorade söner. Men tyvärr, de äldsta rullorna är ganska knapphändiga och för kavalleriets del upptas nästan uteslutande endast rusthållaren. Det innebär att det är Per Gudmundsson som omnämns, inte vilka som red för honom.

Sedan 1618 hade ett krig rasat mellan protestantiska och katolska tyska stater; Tyskland var inget enat land utan splittrat i en mängd större och mindre riken. När Gustav II Adolf bestämde sig för att ge sig in i kriget fick smålandsryttarna på våren 1630 order om att den 15 maj vara beredda att skeppas ut från Kalmar till Tyskland.

Även Per fick detta bud. Men han var nu till åren kommen och torde ha varit omkring sextio år gammal och säkert även märkt av tidigare krigståg. Så denna gång red han inte själv utan skickade en av sina äldre söner i sitt ställe.

Rimligtvis hade Per och Estrid skäl att vara oroliga för hur det skulle gå, men Per hade ju klarat livhanken under många krigståg förr och detta var väl inte annorlunda? Men  äventyret slutade redan den 6 september samma år. Då stupade sonen vid någon form av skärmytsling utanför arméns läger vid Stettin. Läs mer om strapatserna som Västra härads ryttare var med om de två första krigsåren i inlägget Ut i 30-åriga kriget.

Dödsbeskedet nådde så småningom Per och Estrid. Men som om sorgen över förlusten av sonen inte vore nog, fick Per även order om att sätta upp en ny ryttare med häst. Regementet Smålands ryttare hade förlorat över hälften av sitt manskap under de första sexton månaders krigståg i Tyskland, och luckorna behövde fyllas.

Att rusta en ny ryttare var kostsamt. Alla ryttare skulle enligt mönstringsbestämmelserna vara utrustade med goda hästar som var 120 till 130 centimeter höga. Ryttarna bar en rund skyddshjälm av järn, en så kallad pott, på huvudet och ett skottsäkert harnesk för bröst och rygg. Deras vapen var två goda pistoler och en god värja. Hästen bar sadel och remtyg.

Per anskaffade en ny häst och rustning. Detta var klart till mönstringen i Vetlanda i april 1632. Mönsterskrivaren förde in i rullan att Per hade en häst om 12 palmers höjd, det vill säga 120 centimeter och uppfyllde därmed minimimåttet. I vänstermarginalen finns noterat ”Carl Persson”, vilket skulle kunna vara namnet på sonen som skickades ut.

I en senare rulla från 1639 anges för första gången ryttarens namn, förutom rusthållaren. Ryttaren heter här Karl  Persson, vilket gör att det ligger nära till hans att anta att detta är en son. Det kanske är samme son som i sin klagan på 1637 års häradsting säger vara i Tyskland sedan 1633. Karl Persson verkar ha dött under 1639, för i 1640 års rulla finns en annan ryttare upptagen.

I 1640 års rulla heter ryttaren Gudmund för Bäckaby. Och för 1642 skrivs hela namnet in; Gudmund Persson. Återigen kan man här anta att detta var Per och Estrids son, deras femte och förmodligen yngste son. Denne ryttare är sannolikt den Gudmund Persson i Bäckaby som ställdes inför Västra härads vinterting 1635 för lägersmål. Han erkände att han besovit pigan därstädes, Anna Börjesdotter, och hon hade framfött ett barn. ”Och efter han will wedergöra henne bleff deras saek halfft mindre nemligen 20 mark”; Gudmund förklarade sig alltså villig att ersätta pigan och då halverades böterna. Bötessumman motsvarade lite drygt 1½ tunna råg.

Gudmund dog troligen under 1642, för i 1643 års rulla står en ny ryttare upptagen. Hur det gick med äktenskapet vet jag inte; troligtvis var han barnlös.

Så Karl och Gudmund kan mycket väl ha varit Pers och Estrids söner, inte omöjligt de yngsta. Båda två red under Ryttmästare Zakarias Nilssons kompani, vilken 1643 blev adlad och kallade sig då Sabelfeldt.

Jag funderat en hel del på hur Per kunde klara livhanken under så många krigståg under nästan 40 års tid, medan han förlorade fem söner på halva den tiden? Några av hans egna krigståg tycks ha varit lugnare med obetydliga förluster, medan andra var våldsammare med större manspillan. Särskilt tåget till Polen 1621-22 var hårt drabbat och där tre av fem ryttare aldrig kom hem. Var det för att han var en duktig ryttare och skicklig med värjan? Eller hade han bara tur?

Förklaringen kan vara förändringen av stridstekniken som utvecklades under Gustav II Adolfs tid, där kavalleriet blev det främsta närkampsvapnet. Ryttarens vapen var värjan och pistolen, där värjan var det viktigaste vapnet i närstrider man mot man. Under det Stora Tyska kriget, eller trettioåriga kriget som vi idag säger, tjänstgjorde infanteriet bara som ett slags stödjande vapen till ryttarna som ofta kom att avgöra striden på slagfältet. Det stora slaget vid Breitenfeld 1631, till exempel, avgjordes med hjälp av ryttarna på flyglarna och infanteri hade knappt alls varit aktivt i striden.

Döttrarna

Per och Estrid hade döttrarna Märit och Ingeborg, samt möjligen men ej säkerställt även Elin.

Dottern Ingeborg

Dottern Ingeborgs var förmodligen den äldsta av döttrarna. Hennes första gifte var troligen med Jöns och om honom vet vi inte mer än att de tillsammans hade en son Elias. Denne är omnämnd 1686 i en ägotvist om hemmanet Åslatorp. Elias vistades som soldat i Livland och hade bördsrätt på hemmanet, och skulle vara så berättigad ”om han till äfwentyrs någon sin skulle hemkomma”.

Från och med 1635 års boskapslängd finner vi Ingeborg gift med Nils Torsson och de bor i Åslatorp. Denna gård, som var på ett fjärdedels mantal, ägde föräldrarna genom domen från 1631 (som berättades om tidigare), tillföll nu Ingeborg när hon gifte sig.

Maken Nils var ryttare och red 1637 för Åslatorp men 1642 och 1643 för Ramkvilla. Han begick äktenskapsbrott med ”konan” Karin från Vetlanda och då tingsrätten trodde båda var gifta dömdes de till döden för så kallat dubbelt hor. Men misstaget uppdagades och domen ändrades på nästa ting till böter om 80 daler, vilket var nog så kännbart straff. Se vidare i inlägget Ryttaren och löskonan.

Ingeborg och Nils fick sönerna Gustav och Erik som sedermera flyttade till Stockholm. Maken Nils dog 1644 i kriget mot Danmark.

Ingeborg gifte om sig en andra gång, omkring 1647, med ryttare och fogden Jöns Jakobsson Pihl. De fick inga barn tillsammans. Dock fick hon ett dödfött barn strax efter de gift sig. En ondsint piga hos dem spred ut ett rykte i bygden att barnet varit levande fött men att Ingeborg dödat det. Saken togs upp på tinget och där hon frikändes; ”hustru Ingabor frij sades för sådana mistanke wanryckte ath wara sins fosters med willie dödz wållande”. Pigan dömdes till skamstraff då hon inte hade några pengar att betala böterna med.

Då Ingeborgs söner lämnat hembygden, Gustav och Nils i Stockholm och Elias i Livland, köpte maken Jöns hemmanet Åslatorp. Men det var ett misstag, för nu blandade sig systersonen Per Bengtsson in och åberopade bördsrätt. På ålderns höst, år 1687, förlorar de en långdragen rättstvist om Åslatorp. Efter att ha bott i mer än 50 i Åslatorp, tvingas Ingeborg lämna sitt hem. Maken Jöns dör samma år, kanske på grund av detta. Om Ingeborgs vidare öden är inte känt. Mer om detta finns att lösa i inlägget Köpet som gick i stöpet.

Dottern Märit

Märit (Marit) dyker första gången upp i mantalslängderna 1645 och 1646 och står då tillsammans med sin far Per Gudmundsson; modern Sesta (Estrid) saknas och är endera tagen ur mantal på grund av ålderdom eller så var hon död. I rullorna för 1643 och 1644 är en Arvid Göransson upptagen för rusthållet Bäckaby. I nästföljande rulla för 1645 finner vi däremot ”Enkan Margareta i Bäckaby” som ansvarig för rusthållet. Sannolikt var denne Arvid Göransson gift med Märit och som avled 1644/1645.

Det här blev för mycket för Per och hans hustru Estrid; de hade inte bara förlorat alla sina söner utan nu även två mågar, nämligen Ingeborgs make Nils och Märits make Arvid. Det var nu som Per gick en andra gång till tinget för att ansöka om befrielse från att sätta upp fler ryttare.

Märit gifte 1647 om sig med Bengt Persson. De fick barnen Elin, Per och Jon. Märit och Bengt fick inte många år tillsammans, för 1658 dör maken.

Dottern Elin Bengtsdotter var först gift med Karl Svensson och, efter dennes död, med Per Johansson. Elin kom att äga halva föräldrahemmet i Stockagården.

Sonen Per Bengtsson, vilken tog sig namnet Bäckman, blev ryttare liksom sin morfar och morbröder. Han gifte sig med Ingeborg Sandmanna, dotter till kyrkoherden i Norra Sandsjö, Kristoffer Sandman. Per drog ut i Stora Nordiska kriget när det bröt ut och slutade sina dagar i södra Polen 1702, efter att ha avancerat till kornett.

Om sonen Jon Bengtsson är inte mycket mer känt än att han 1669-70 vistades i Stockholm där även hans kusin Gustav Nilsson befann sig. Jon stämdes inför Västra härads ting år 1670 angående en skuld som han inte hade betalat till en borgare i Stockholm. Modern Märit Persdotter sade sig dock inte kunna betala för honom utan att riskera att de andra barnen blev utan arv.

Omkring 1661, tre år efter maken Bengts död, gifte Märit om sig med Måns Jakobsson Stocke. Han var son till Jakob Stocke på Hallsnäs i Ramkvilla. De fick inga barn tillsammans. Måns står före rusthållet till sin död 1677, varefter Märits son Per tar över gården. Det är under Jakobs tid som gården får sin namn; Stockagården.

Märit levde till 1705, vilket troligen är året då hon avlider. Då det är en lucka i Bäckaby dödbok för detta år så finns tyvärr inga uppgifter om när hon var född. Min gissning är att under första halvan av 1620-talet, vilket innebär att hon borde varit i 80-årsåldern vid sin död.

Dottern Elin?

Elin Persdotter anges i ”Släkten Brunk från Bäckaby” vara ytterligare en dotter till Per och Estrid. Hon var gift med Arvid Håkansson och de bodde 1643-44 i Fågelleken i Bäckaby socken.

De hade en son Måns som säljer en fjärdedel i Storgården i Bäckaby i juni 1696 till klockaren Per Jonsson. Denna gårdsdel säger Måns vara hans arvejord på mödernet. Samtidigt säljer Måns mor, Elin Persdotter, samt Sven och Jon Persson en annan gårdsdel till samme klockare.

Faktum är att Per Gudmundsson och hans maka Estrid 1635 köpte halva Storgården i Bäckaby av Jon i Komstad och hans hustru Märit Jonsdotter. Märit Jonsdotter var sannolikt Estrids syster, se ovan. Per betalade gården genom att ge Jon halva Tossegärde i Ramkvilla socken samt torpet Ärnamåla. Som vängåva därutöver gav han Jon i Komstad en silversked på fyra lod (53 gram), nio skäppor korn samt en årsgammal kalv.

Per och Estrid ägde således halva Storgården, så en möjlighet är att Elin är dotter till Per och Estrid och fått denna gårdsdel i arv. Ett problem med denna hypotes är emellertid att Elin säljer sin hemmansdel tillsammans med Sven och Jon Persson, vilka troligen är hennes bröder. Och det är osannolikt att några av Pers och Estrids söner överlevde; i annat fall borde de ha gett något avtryck i domboksmaterialet.

En annan möjlighet är att den (förmodade) syskonskaran Sven-Jon-Elin är barn till Per Mårtensson och Helga Karlsdotter i Slageryd. Det fanns fler barn i denna syskonskara; Sven Persson (1612-1692) och Jon Persson (1616-1709) som levde då. Kanske Storgården var deras arv på modern Helga Karlsdotters sida?

En fråga som dock dröjer sig kvar är vad hände med halva delen i Storgården som Per Gudmundsson köpte 1635? Det kanske talar för att Elin var hans dotter trots allt. Jag vågar inte dra någon säker slutsats av detta utan fortsatt forskning får försöka bringa klarhet i vem denna Elin Persdotter var.

Per och Estrids skattejord

Per och Estrid ägde förutom sin egen gård på ett mantal även fjärdingen Åslatorp som låg under deras gård. Per hade fortfarande kvar sin arvejord i Brohult om ett halvt mantal fram till 1648. Dessutom hade de halva Tossegärde (halvt mantal) och torpet Ärnamåla. Dessa två egendomar byttes bort 1635 mot halva Storgården i Bäckaby.

Per och Estrid var således förmögna och ägde skattejord på sammanlagt två och en fjärdedels mantal. Sannolikt var skattejordarna i Bäckaby och Ramkvilla socknar Estrids arvejord på hennes fars sida.

Per och Estrids gård

I Bäckaby kyrkby finns fyra gårdar; Stockagården, Storgården, Klockargården och Lillgården. Dessa gårdar har funnits länge och återfinns i de allra första skattelängderna från mitten av 1500-talet. Storgården och Stockagården var skattegårdar på ett mantal vardera. Klockaregården var ett klosterhemman om ett halvt mantal och Lillgården var ett kyrkohem på ett fjärdedels mantal.

Från den äldsta tiden hade gårdarna i regel inget särskilt namn, utan benämndes efter ägaren. I till exempel jordeböcker och mantalslängder står för varje gård endast böndernas namn under respektive by. Så även Pers och Estrids gård. Under deras livstid omnämns deras gård aldrig vid namn. Den kallades förmodligen bara för Per Gudmundssons gård; det framgår tydligt då han vid slutet av sin levnad säljer gården till dottern och mågen Bengt Persson. Kanske kallades då gården före Pers tid för Brunkagård efter den färgstarke svärfadern?

Efter Pers död blev dottern Märit änka och gifte om sig med Måns Jakobsson Stocke från Ramkvilla. Gården kom då att kallas för Stockagården, och det är med detta namn som vi känner till den än idag.

Några undantag fanns dock med namnlösa gårdar och Storgården i Bäckaby var ett sådant. Den omnämns i Västra härads tingsprotokoll redan 1616 då den var på uppbud första gången. Namnet går förmodligen längre tillbaka i tiden än så.

Hur stor var deras gård?

Landskapshandlingarna, mantalslängderna, militär rullorna och kyrkoräkenskaper ger den yttre ramen  för människornas levnad, men är lite av ”torra fakta”. Domböckerna ger ibland värdefulla släktrelationer och om man har tur en mustig historia som visar någon personlig egenskap.

1630-talets boskapslängderna är ytterligare ett komplement då de ger en detaljerad inblick i bondens åkerareal och hans djurbesättning.

Per Gudmundsson hade 6½ tunnor utsäde för både 1632 och 1635 vilket bör ha motsvarat en åkerareal på 6½ tunnland, eller 3.25 hektar. Om han jämförde sig med sina grannar i Bäckaby socken var det bara Hemming i Knutstorp och Jon Andersson i Rösås som var jämförbara med sex respektive fem tunnor. När han sedan jämförde sig med de andra bönderna inom pastoratet var det bara tre andra bönder som hade mer utsäde; Nils Tuvesson i Svinaryd, Jöns Bryngelsson i Kallsjö samt kyrkoherden.

Djurbesättningen

Vad hade då Per Gudmundsson för djur? I 1632 års boskapslängd framgår att hade han ett sto; var det en blivande krigshäst till sitt rusthåll, månntro?

Per hade socknens enda tjur och den var nog för avel. Varje gång det var dags för en ko att bli dräktig ledde man henne tre gånger till avelstjuren. Så berättar Frans Rydlund i Slageryd Västergård genom sina dagböcker att han gjorde, fortfarande tre hundra år senare. Frans var min farmors far och han var ättling i nionde generationen till Per Gudmundsson.

Vidare hade Per tre oxar och två stutar. Oxarna användes i stor utsträckning som dragdjur och var särskilt vanliga i Småland. I en sammanställning av alla rikets oxar år 1866 var dessa koncentrerade till Småland, och då främst Jönköpings och Kronobergs län som tillsammans hade 30% landets oxar.

Fortsättningsvis berättar 1632 års boskapslängd att Per hade nio kor, tre kvigor, sex ungbockar, femton gamla och nio unga getter samt tolv gamla och tio unga får. Slutligen hade han två ungsvin.

I 1635 år boskapslängd hittar man Per Gudmundsson under ”krigzfolk” eftersom han är rusthållare. Som rusthållare bekostade han en ryttare med häst och tillhörande utrustning och i gengäld fick han skattelättnader. Det är alltså därför han är upptagen under ”krigzfolk” för att hamna i rätt skattesats, så att säga.

1635 år boskapslängd ser i stort sett ut som den förra. Stoet var nu borta och istället hade han en fåle; det var en unghäst vanligen mellan ett till tre år och innan den tagits i arbete. Kanske samma häst som 1632?

Per hade två oxar och tre stutar men nu var tjuren borta. Där fanns åtta kor och tre kvigor, ungefär som tre år tidigare. Inga ungbockar och lite färre av getter och får; fjorton äldre och två yngre getter, 10 gamla får, ett äldre och ett ungsvin.

Direkt under Per Gudmundsson i 1635 års längd, även det under ”krigzfolk”, finner vi mågen (svärsonen) Nils Torsson i Åslatorp gift med dottern Ingeborg. Man ser att han har en betydligt mindre gård. Han hade två tunnor utsäde, alltså knappt en tredjedel av svärfadern. Han hade också betydligt färre djur; två stutar, tre kor och en kviga samt fyra gamla och två unga får.

Storleksskillnaden på gårdarna var tydlig. Per Gudmundssons gård var på ett mantal medan Åslatorp var på en fjärdedels mantal.

Per lämnar över gården

Per hade kvar gården i sin ägo långt in i ålderdomen. Han hade med all sannolikhet inga söner kvar utan endast – såvitt jag jag funnit – döttrarna Ingeborg, Märit och möjligen Elin. Ingeborg fick Åslatorp och Märit, som troligen var det yngsta barnet, övertog föräldrahemmet när hon gifte sig.

Per och Estrid är båda upptagna i den första mantalslängden från 1643. Här återfinns de tillsammans med de två drängarna Jöns och Måns.

Båda makarna är med i den följande mantalslängden för 1644, men för 1645 och 1646 är Estrid borta och istället står Per tillsammans med dottern Märit. Det kan innebära att Estrid avled under året 1645 eller också hade hon blivit så gammal och sjuk att hon befriades från mantalsskrivningen.

Från och med 1648 står mågen Bengt Persson som rusthållare för Bäckaby. Han är upptagen i mantalslängden för Bäckaby från och med 1647, vilket sannolikt är det året han gifter sig med dottern Märit.

Själva överlåtelsen av gården dröjde ännu några år. Troligen genomfördes köpet 1651, för från och med hösttinget 1651 till sommartinget 1652 uppbudades Per Gudmundssons gård tre gånger på Västra härads ting. Gården som Bengt och Märit övertog var odelad och var således på ett helt mantal.

På sommartinget 1653 kungörs att Per, genom fullmakt på nämndemannen Jöns Jönsson i Hallsnäs, tingsköter sin gård i Bäckaby till sin måg Bengt Persson och hans hustru Märit Persdotter. Försäljningssumman var på ”ottetijo daler Silffermynt”, alltså 88 daler och 80 av dessa var redan betalda. Här omnämns inte hustrun Estrid vilken då får antas vara avliden.

Sannolikt är det det vår ”Peer i Beckaby” som ger till kyrkan 1654. Sedan förekommer han inte fler gånger i källorna. Han var nu till åren kommen och var säkert omkring åttiofem år gammal. Han avled troligen detta år 1654 och därmed gick en epok i graven.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kontakta då mig.

Vidare läsning

Ut i 30-åriga kriget; Smålands ryttare skickades år 1630 till andra sidan Östersjön för att delta i trettioåriga kriget. De var med i den första vågen och landsteg samtidigt som Gustav II Adolf.

Rulla 1632 Smålands Ryttare; avskrift av rulla 1632:2 för Fredrik Stenbocks kompani med 103 ryttare från Västra och Tveta härader.

Ryttare och knektar i Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla år 1590; samtliga ryttare och knektar i Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla socknar för år 1590.

Smålands ryttare under inbördeskriget; ”avsättningskriget mot Sigismund” var ett svenskt inbördeskrig mellan den polsk-svenske kungen Sigismund och hans riksföreståndare i Sverige, hertig Karl. I detta inlägg berättar jag om Smålands ryttares deltagande – på båda sidor i detta krig!

De 206 belönade Småländska ryttarna; de småländska ryttare som tillerkändes 6 daler vardera för deras insatser vid stormningen av Kalmar 1599.

Rullor Smålands Kavalleriregemente; register över Smålands kavalleriregemente för ryttarna från socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla (Västra Härad) 1590 till 1679.

Byar och torp i Bäckaby; byarna och torpen i Bäckaby under 1700-talet, med karta.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd under 1700-talet, med karta.

Byar och torp i Ramkvilla; byarna och torpen i Ramkvilla under 1700-talet, med karta.

Bönderna i 1630-talets Bäckaby, Fröderyd & Ramkvilla; med hjälp av två boskapslängder kan man få en uppfattning om gårdarna storlek, hur djurbesättningarna såg ut och fanns det någon storbonde framför någon annan?

Stupad vid Krasnokutsk; ett av alla många tusen öden i skuggan av Stora Nordiska kriget var ryttaren Anders Svensson. Han kallades ut i kriget och hördes aldrig mera av.

Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland: En ryttare i kronans tjänst, en välbärgad bonde i Småland och en man vars namn ännu ekade i domböckerna trettio år efter hans död. Jon Brunk levde mitt i 1500-talets stormiga brytningstid – han red vid Narvas blodiga stormning, mönstrade under inbördeskriget 1598 och steg i graderna till kvartermästare. Vem var han egentligen – mannen som levde sitt liv mellan gården i Bäckaby och krigsskådeplatserna i öster?

Från jord till värja – Åke Brunk, ryttare i Vasakungarnas tjänst; Det här är berättelsen om Åke Brunk – bonden från Fröderyd som blev ryttare under de första Vasakungarna. Under 1500-talets blodiga krig mot Danmark och Ryssland stred han för kronan, från Smålands djupa skogar till fälten i öster. Åke var ingen hjälte i historieböckerna, men hans liv speglar en tid då varje bonde kunde bli soldat – och varje fälttåg kunde bli det sista. Han byggde upp en välbärgad gård, rustade hästar, lejde män, och såg sina söner ta över arvet. Men själv föll han i främmande land. Genom mönsterrullor, jordeböcker, och andra skattelängder träder en sällsynt tydlig människogestalt fram: ryttaren från Äsprilla – som levde för jorden, men dog för riket.

Kornetten Per Bengtsson Bäckman; berättelsen om Per Gudmundssons barnbarn Per Bengtsson Bäckman. Han vilar i en grav någonstans utanför Krakow i södra Polen och var en av uppskattningsvis 200 000 män från Sverige och Finland som förlorade livet i det Stora Nordiska kriget varade mellan 1700 och 1721.

Karl XII räddad ur Pinske kärren – Hjältedåd eller skröna; om Per Gudmundssons barnbarns påstådda hjältedåd

Ryttaren och löskonan; Per Gudmundssons måg bryter mot sjätte budet och döms till döden.

Barnamordet i Åslatorp – ett illasinnat rykte?; om Per Gudmundssons dotter Ingeborg som baktalas av sin piga.

Hur jag är släkt med Per Gudmundsson

1. Per Gudmundsson (ca 1570 – ca 1654)
2. dottern Märit Persdotter, död 1705 i Bäckaby Stockagård, Bäckaby (F)
3. sonen Per Bengtsson Bäckman, ca 1658-1702
4. dottern Annika Persdotter Bäckman, 1694-1772 (Norrskog, Bäckaby)
5. sonen Jöns Johansson Norlin, 1719-1792 (Bäckaby Lillgård)
6. dottern Katarina Jönsdotter Norlin, 1768-1815 (Bäckaby Lillgård)
7. sonen Magnus Svensson, 1789-1829 (Bäckaby Lillgård)
8. dottern Anna Katrina Magnidotter, 1814-1899 (torpet Norredal, Slageryd, Bäckaby)
9. sonen Johannes Magnus Petersson, 1846-1934 (Västrahult, Nävelsjö)
10. sonen Frans Rydlund, 1875-1958 (Slageryd Västergård)
11. dottern Hanna Rydlund, 1912-1980
12. sonen Arnold Lindgren, 1933-2018
13. sonen Thomas Lindgren

Källor

1. Kungliga Smålands Husarregementes Historia, utgiven av Föreningen Smålandshusarens redaktionskommitté, Eifels boktryckeri AB, Eksjö 1975
2. Generalstabens karta 1881-83, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/K0001303_00001#?c=&m=&s=&cv=&xywh=4527%2C4751%2C1319%2C729
3. Bäckaby Sockenstämmoprotokoll, Bäckaby (F) LIa:1 (1645-1724) sid 7, 11, 13, 15
4. Släkten Brunk i Bäckaby, av Gudrun Ragnerby i Slageryd, häfte från april 2013.
5. Jonas Brunk, https://sv.wikipedia.org/wiki/Jonas_Jonson_Brunk
6. Jonas Brunck, https://web.archive.org/web/20160303212622/http://www.savsjo.se/download/18.6547303a118108d74dc80006599/Jonas%2BBrunck.pdf
7. Vad kostade det? Lars O Lagerqvist, Ernst Nathorst-Böös, ISBN 91-03343-X
8. Sveriges bebyggelse s 116, https://app.arkivdigital.se/volume/v951552?image=1200
9. Arvid Knutsson Drake, https://sv.wikipedia.org/wiki/Arvid_Knutsson_Drake
10. Tolvmannaed, https://sv.wikipedia.org/wiki/Tolvmannaed
11. Ryttarfana, https://sv.wikipedia.org/wiki/Ryttarfana
12. Svenska freder och stillestånd 1249-1814, Ulf Sundberg, ISBN 91-89080-98-X
13. Hembygdsforska! Steg för steg, av Per Clemetsson, Kjell Andersson. ISBN-91-27-33945-9
14. Krigsarkivets kart- och ritningssamlingar, https://sok.riksarkivet.se/krigsarkivets-kartsamlingar
15. Militieräkningar 1537 – 1827, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/?page=4&postid=Arkis+70d8b659-56ab-4f06-a7c3-43c2cf8aa918&s=Balder
16. Svenska Slagfält, Lars Ericsson, Martin Hårdstedt, Per Iko, Ingvar Sjöblom, Gunnar Åselius, ISBN 91-46-21087-3
17. 1612, https://sv.wikipedia.org/wiki/1612
18. Kalmarkriget, https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalmarkriget
19. Mökränkning: Anbytarforum, https://forum.rotter.se/index.php?topic=126813.0
20. Älvsborgs lösen, https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lvsborgs_l%C3%B6sen

Landskapshandlingar 1530-1630

Landskapshandlingarna innehåller räkenskaper från fogdarna i olika härader, på kungliga slott och kungsgårdar, men de innehåller också räkenskaper från städer, fisken och bergsbruk samt olika slag av kyrkliga räkenskaper. I detta ingår bl.a. mantalsregister där man kan finna sockenvis vilka som skrevs för en gård, med andra ord våra äldsta skattelängder. Mer information finns här: https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/dvs/Landskapshandlingar_ver_2_1a_historik_och_inneh%C3%A5ll.pdf

Landskapshandlingarna finns digitaliserade hos riksarkivet: https://sok.riksarkivet.se/landskapshandlingar?Landskap=SE%2FRA%2F5121%2F5121.05&DatumFran=&DatumTill=&Anmarkning=v%C3%A4stra

Boskapslängder

• 1632: Boskaps- m fl längder, Småland, SE/RA/5119/4/34 (1632), bildid: A0052621_00094
• 1635: Boskaps- m fl längder, Småland, SE/RA/5119/4/37 (1635), bildid: A0052624_00157

Mantalslängder

Mantalslängder 1620-1820 Bäckaby (F): https://sok.riksarkivet.se/mantalslangder?Lan=J%C3%B6nk%C3%B6pings+l%C3%A4n&Forsamling=b%C3%A4ckaby&Harad=&DatumFran=&DatumTill=

Sockenstämmoprotokoll

Ett urval av Bäckabys sockenstämmoprotokoll finns avskrivet här: Bäckaby sockenstämmoprotokoll.

Databasen

De flesta förekommande personer i detta inlägg finns i min databas, där man finner mer uppgifter och familjerelationer med mera.

• Databasen

Dombok, Västra härad (VH)

De allra flesta av nedanstående referenser är avskrivna och hittas här: Västra häradsrätt dombok

• VH 1616-03-13, §2 Lägersmål

Skräddaren Bonde döms till 40 daler i böter för mökränkning av Kerstin Håkansdotter, vilken tjänat som piga hos Per Gudmundsson i Bäckaby.

• VH 1628-02-04, §4 beskyllning om trollpacka

Karin i Åskog beskylls av sin bror därstädes för att vara en trollpacka. Hon frikänns och han döms till böter.

• VH 1631-08-25, §35 Fasta på gårdsköp

Per Gudmundsson i Bäckaby gav tillkänna att på hans gård Bäckaby har Jon Brunk, som förr ägde gården, låtit en i släkten bygga ett torp Åsletorp. Efter Jon Brunks död drog hans måg Peder Gudmundsson på tåg. Medan han var borta gick torparen till fogden och lät skriva torpet för kronotorp i den årliga räntan. Eftersom Hans Kungliga Maj:t nådeligen unnat och eftergivit sin trogne undersåte, att samma hemman nu må komma under skatte igen, tingskötes därför Åslatorp in under Peder Gudmundsson och hans hustru Estrid Jonsdotter till evärdelig ägo.

• VH 1635-05-05, §29 Lägersmål

Sammanfattning: Gudmund Persson i Bäckaby (F) erkänner att han han besovit pigan Anna Börjesdotter därstädes, vilken fött ett barn, och är villig att äkta henne. De får därför halverade böter.

• VH 1635-11-11, §21 Dokument

Ett brev från 1579 visades för rätten, som berättar att Åke Brunk (avliden) detta år avlade en 12-manna ed att Ärnamåla låg under samma skatt som Bäckaby Storgård, båda i Bäckaby socken. Jon Brunk (avliden) köpte Bäckaby gård av sin bror Åke och fick då brevet. När Jon Brunk var död tog Måns Åkesson brevet och dolde det tills sin död. Måns sålde halva Ärnamåla till Jon i Komstad.

• VH 1635-11-11, §22 Fasta på gårdsköp

Jon i Komstad med fullmakt på sin hustru Märit Jonsdotters vägnar tingsköter Per Gudmundssons hustru Estrid i ½ Storgård i Bäckaby. Byte mot 1/2 Tåssegärde i Ramkvilla socken och torpet Ärnamåla i Bäckaby socken.

• VH 1637-06-28, §24 Ansökan

Den gamle ryttaren rusthållaren Per Gudmundsson ansöker om att fritt få inneha sitt skattehemman i Bäckaby under sin återstående livstid. Han berättar att han varit ryttare sedan kung Johan III:s tid. Efter det han själv inte orkat rida, har han rustat den ene sonen efter den andre. Tre söner är döda i Tyskland, en fjärde son nu ryttare i Tyskland sedan 4 år. Han har genom åren mist 15 rustningar.

• VH 1645-05-14, §15 Ansökan

Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), ansöker om skattefrihet på sin gård under sin och hustruns livstid. Erhåller häradsrättens intyg. Per uppger att han genom åren förlorat 5 söner och 2 mågar på krigståg, samt på egen bekostnad betalat 24 förlorade rustningar.

• VH 1648-09-28, §21 Tvist om fordran
• VH 1648-11-04, §5 Tvist om fordran

Grannen i Storgården i Bäckaby, Sune Persson, avlade 6-manna ed att han levererat pengar till Anders Gertsson och han friköndes. Per Gudmundsson var en av edgärdningsmännen.

• VH 1651-10-23, §53 Uppbud
• VH 1652-02-27, §20 Uppbud
• VH 1652-05-18, §38 Uppbud
• VH 1653-03-21, §24 Fasta på gårdsköp

Per Gudmundsson säljer hela sitt skattehemman i Bäckaby kyrkby till dottern Märit och hennes make Bengt Persson.

• VH 1664-06-03, §54 Fasta på gårdsköp (säljare)

Per Gudmundsson i Bäckaby, Bäckaby (F), säljer halva gården Brohult i Hjälmseryd (F) till sin systerson Sven Mårtensson och hans hustru Ingefrid Andersdotter. Köpet daterat 1648-03-05.

• VH 1681-02-25, §14 Tvist om gårdsköp

Första gången Stockagården förekommer i källorna. Per Gudmundssons gård kom att kallas för Stockagården, som den gör än i dag.

• 1686-10-12, §5 Tvist om gårdsköp

Korpralen Per Bengtsson i Bäckaby (Per Gudmundssons dotterson), hävdar bördsrätt till 1/4 mantal hemmanet Åslatorp i Bäckaby och vill därför köpa hemmanet av fogden Jöns Jakobsson (gm Ingeborg Persdotter) därstädes.

• VH 1696-06-10, §90 Tvist om gårdsköp
• VH 1696-10-09, §27 Uppbud
• VH 1697-02-05, §29 Uppbud
• VH 1698-02-19, §10 Fasta på gårdsköp

Måns Arvidsson säljer den 1 juni 1696 ¼ i Storgården till klockaren Per Jonsson. De hamnar dock omedelbart i en tvist där Måns begär återlösen men detta reds ut och affären går sedermera igenom. Denna gårdsdel är Måns Arvidsson arvejord på mödernet. I samma gård säljer samtidigt Sven och Jon Persson samt Elin Persdotter sin del till ryttaren Gudmund Andersson.

På vintertinget 1698 tingsköts halva skattehemmanet Storgården i Bäckaby till klockaren Per Jonsson. Säljarna är Swen och Jon Persson, samt Elin Persdotter och hennes son Måns Arvidsson.

Källor för specifika avsnitt

Per från Brohult:

• [VH 1664-06-03, §54]
• Militieräkningar 1590/28
• Militieräkningar 1596/7
• Landskapshandlingar Småland 1599:4

Om Estrids syskon: [4], [5], [6], [VH 1658-06-09, §9]

Smålandsfanan: [11]

Avsättningskriget mot Sigismund: [1, s 23-24], [9]

”Godwilligen med Lust och frij wilia hafua Recht handen”

• Karl IX, https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_IX
• Älvsnabben, https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lvsnabben
• [16, s 89]
• Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1605: 12 (1605), bildid: A0047948_00042
• Militieräkningar 1606/13, 1606 års räkenskaper, SE/KrA/0455/G I 1606/13 (1606), bildid: A0064404_00006

Älvsborgs Lösen:

• [7], [13], [20]
• Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/32 (1620), bildid: A0066036_00139, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0066036_00139

Till kriget i Polen:

• [1, s 29-30]
• Burtnik är Burtnieki i dagens Lettland

En gammal ryttare:

• Rullor 1620-1723 1623:1 (1623) Bild 240 / sid 24 (AID: v748565.b240.s24, NAD: SE/KrA/0022)

Ett lägersmål: [VH 1616-03-13, §2]

Ett medlingsförsök: [VH 1628-02-04, §4]

Åslatorp: [VH 1631-08-25, §35]

Klockaren Per: [3]

Edgärdsman: [VH 1648-09-28], [VH 1648-11-04, §5]

Sönerna:

• [1, s 36], [7]
• Rullor 1620-1723 1632:1 (1632) Bild 1580 / sid 177
• Rullor 1620-1723 1632:1 (1632) Bild 1440 / sid 163
• Rullor 1620-1723 1632:2 (1632) Bild 520 / sid 48 (AID: v750830.b520.s48, NAD: SE/KrA/0022)
• [VH 1635-05-05, §29]

Dottern Ingeborg: [VH 1670-06-22, §38] , [VH 1686-10-12, §5] , [VH 1687-06-14, §43]

Dottern Märit: [VH 1670-06-22, §38]