En vandring genom källorna från 1500-tal till 1600-tal – om hur en småländsk gård och dess släkter kan följas genom generationer.

Hur långt tillbaka kan man egentligen följa en släkt i en småländsk bondby? För många med rötter i Fröderydsbygden – och inte minst i Äsprilla – leder spåren gång på gång tillbaka till samma personer och gårdar. En av dessa är Per Månsson, som brukade Norrgården i Äsprilla under 1500-talets slut. Genom hans söner och deras efterkommande har en mängd släktlinjer vuxit fram, däribland den vida spridda släkten efter Per Jonsson Esping, som i dag har tusentals kända ättlingar. Samtidigt visar denna berättelse hur det, med hjälp av fragmentariska men samstämmiga källor, ofta är möjligt att följa en släkt flera generationer tillbaka – i vissa fall ända ned till 1500-talet.

Denna berättelse tar sin början i de äldsta bevarade skattelängderna och följer sedan gårdens brukare och deras familjer genom 1600-talet. Genom jordeböcker, tiondelängder, mantalslängder, domböcker och kyrkliga räkenskaper går det att steg för steg närma sig människorna bakom namnen – deras släktskap, livsvillkor och ibland också deras konflikter och öden.

I denna första del behandlas Jon Persson och hans efterkommande, medan hans bror Karl Persson och den fortsatta historien om Norrgården behandlas i nästa del.

Läs mer i inlägget: Rötter i Äsprilla – Karl Persson och Norrgården under 1600-talets första hälft

De tidigaste spåren efter brukarna i Norrgården

Den hypotes som här framläggs är att Per Månsson, som brukade i Äsprilla under 1500-talets slut, innehade den gård som senare kom att kallas Norrgården, samt att han var far till Karl och Jon Persson, vilka under mer än ett halvt sekel kom att föra brukningen vidare.

Per Månsson framträder första gången i Äsprilla i 1589 års jordebok, men han är sannolikt identisk med den Per som redan förekommer i tiondelängden från 1586. Att olika personer nämns i jordeboken och tiondelängden samma år var inte ovanligt och kan ofta tyda på delad brukning av gården. Per efterträdde Holmsten, som hade brukat gården under tjugo års tid. Eftersom skattegårdarna vanligen stannade inom släkten är det inte osannolikt att Per Månsson var gift med en dotter till företrädaren – Holmsten.

Holmsten hade i sin tur, omkring tjugo år tidigare, delat brukningen med Olof Karlsson, fram till 1568 då Holmsten ensam står upptagen i skattelängderna. Eftersom Holmsten aldrig nämns med efternamn i någon källa kan vi inte avgöra om Olof var hans far, svärfar eller hade någon annan relation till honom. Olof Karlsson hade brukat gården sedan den första bevarade jordeboken år 1548.

Per Månsson lämnade jordelivet 1601 eller 1602, under de år då missväxt, hunger och pest härjade i landet. Om denna svåra tid kan man läsa mer i inlägget:

Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman

Sammanfattningsvis fanns det tre bönder i Äsprilla (Norrgård) under andra halvan av 1500-talet:

1. Olof Karlsson, före 1548 till 1568
2. Holmsten, från 1567 till 1587
3. Per Månsson, från 1586 till 1601/1602

Läs mer i inlägget: Brukare i Äsprilla by 1548-1700

Hur jag är släkt med Per Månsson

Mina anor från Fröderydsbygden kan föras tillbaka till bonden Per Månsson i Äsprilla, som levde under senare delen av 1500-talet och avled omkring år 1601. Från honom utgår flera släktgrenar som under århundradena kom att spridas över bygden, men som i vissa fall också åter förenas genom senare generationers giftermål.

I denna framställning följs fyra sådana släktlinjer. Tre av dem går genom sonen Karl Persson och en genom hans bror Jon Persson. Samtliga grenar sammanstrålar så småningom i min far, Arnold Lindgren.

För att göra sambanden mer överskådliga visas här en schematisk översikt över hur dessa släktlinjer förhåller sig till varandra.

Mer detaljerade släktlinjer följer i slutet av inlägget.

Med denna översikt som utgångspunkt följer nu en genomgång av brukarna under 1600-talets första årtionden.

I den följande framställningen räknas Per Månsson som den första generationen. Hans söner, däribland Jon och Karl, utgör den andra.

Brukarna under 1600-talets första årtionden

Under de två första årtiondena av 1600-talet tycks Norrgården ha brukats av flera olika personer, och det är svårt att urskilja någon helt sammanhängande följd av brukare under denna tid.

En Måns – som aldrig nämns med efternamn – synes ha delat brukningen med Per Månsson mellan 1600 till 1602. När Per Månsson avlider omkring 1602 framträder Måns som ensam brukare. Detta framgår av att han ensam står upptagen i skattelängderna från och med 1603, med undantag för tiondelängden samma år där änkan – sannolikt Per Månssons hustru – står antecknad.

Så förblir det till och med år 1607. Från och med 1608 uppträder i stället en Jon i jordeböckerna, medan Måns ännu förekommer i tiondelängderna under åren 1608–1610. Efter detta år försvinner Måns ur längderna. Jon däremot återfinns i jordeböckerna mellan 1608 och 1619.

I tiondelängderna för åren 1616–1617 nämns även en Jöns Månsson, och en Jöns förekommer också i Älvsborgs lösen under åren 1616–1618, troligen en och densamme. Samtidigt är Jon Persson upptagen i denna skatt endast under de tre första åren. Detta skulle kunna tyda på att Jöns under några år brukade gården i hans ställe, men uppgifterna är svåra att tolka säkert eftersom de olika längderna inte alltid speglar exakt samma förhållanden. Möjligen är det samme Jöns som senare återfinns i boskapslängden 1635, men detta låter sig inte avgöras med säkerhet utifrån det bevarade källmaterialet.

Karl förekommer i Älvsborgs lösen redan 1613, där han anges som en ogift ung man. Några år senare tycks han dock ha haft eget gårdsbruk, eftersom han står upptagen i tiondelängden år 1617.

Utifrån detta material kan ett möjligt händelseförlopp tecknas. Om det traditionella namnskicket följdes kan Måns ha varit Per Månssons äldste son och burit farfaderns namn, även om andra släktskap inte kan uteslutas. Ett enbart förekommande förnamn är i sig endast ett indicium.

Måns kan i så fall ha övertagit brukningen efter faderns död omkring 1602. Hans tid som brukare på gården blev dock kortvarig och kan ha avlidit, vilket skulle kunna förklara att han försvinner ur längderna efter år 1610.

Därefter tycks Jon – sannolikt också en son till Per Månsson – ha trätt in som brukare och fortsatt brukningen av gården. När den yngre brodern Karl några år senare nått vuxen ålder kan även han ha kommit att ta del i gårdsbruket.

Detta bör dock ses som en försiktig tolkning av ett fragmentariskt källmaterial. Brukarförhållandena under denna period är svåra att fastställa med säkerhet, och flera olika förklaringar är möjliga.

Generation 2 – Jon Persson i Norrgården

Som nämnts inledningsvis var Jon Persson med stor sannolikhet en äldre bror till Karl Persson. Han brukade den ena halvan av skattehemmanet Norrgården i Äsprilla.

Jon framträder i källorna under första hälften av 1600-talet som en av byns etablerade bönder och återfinns under flera år i både jordeböcker och mantalslängder.

Ålder och födelseår

I mantalslängderna från 1630-talet, som förekommer bland roterings- och utskrivningslängderna, anges Jons ålder. I 1639 års längd återfinns han under rubriken skattebönder över 60 år. Där anges hans ålder till 63 år, vilket ger ett beräknat födelseår omkring 1576.

Märkligt nog saknas han i föregående års längd trots att han då borde ha varit 62 år, något som visar att uppgifterna i dessa längder inte alltid är helt konsekventa.

Brukare av Norrgården

I jordeböckerna framträder Jon först år 1608 då han ersätter Måns som brukare av Norrgården. Detta kan tala för att Jon var en yngre son till Per Månsson och för ung för att överta gården vid faderns död.

Att han först då uppträder i jordeboken kan möjligen sammanfalla med att han vid denna tid ingick äktenskap och därmed blev huvudansvarig för gårdens brukning. I så fall skulle han ha varit omkring 32 år gammal, vilket väl låter sig förenas med denna hypotes. Det var heller inte ovanligt att en yngre son först framträder i jordeböckerna i samband med giftermål och eget hushåll.

Samtidigt väcker detta frågan varför Måns dessförinnan stod för brukningen. En möjlighet är att han var en äldre bror som av någon anledning – kanske sjukdom eller annan oförmåga – senare tvingades lämna gården; hans sista notering i källorna är från 1610.

En annan möjlighet är att han endast tillfälligt stod för gården under en övergångstid efter faderns död.

Mot detta kan dock invändas att Jon vid denna tid bör ha varit omkring 24 år gammal och därmed i regel gammal nog att överta ett gårdsbruk. Brukarmönstret talar därför snarare för att Måns verkligen var en äldre bror, men att hans tid som brukare i Norrgården av okänd anledning blev kortvarig.

Bröderna i Äsprilla

Karl Persson, troligen en yngre bror, påbörjar sin brukning omkring 1615.

Från och med 1626 års jordebok skrivs Karl in i längden, och därefter förekommer de båda bröderna omväxlande i jordeboken fram till 1635, vilket är det sista år Jon upptas där. Därefter är endast Karl Persson inskriven.

Hustru och barn

Av mantalslängden från 1643 framgår att Jons hustru hette Märit (Marit) Eriksdotter.

De verkar åtminstone ha haft två söner vilka finns upptagna tillsammans med dem i mantalslängderna på 1640-talet.

Per Jonsson nämns i mantalslängderna 1643 och 1646, det senare året som knekt.
Erik Jonsson förekommer som knekt 1643 samt mellan 1646 och 1648.

Hos Jon och Märit återfinns pigan Ingeborg i mantalslängderna åren 1653–1659. Det är möjligt att hon var deras dotter, eftersom sönerna i granngården hos Karl och Kerstin i samma längder betecknas som drängar. Att en hemmavarande dotter i stället upptas som piga var inte ovanligt i mantalslängderna.

Om året 1653 markerar att Ingeborg då uppnått femton års ålder och därmed blivit skattskyldig, skulle detta ge ett födelseår omkring 1638. Vid denna tid var Jon omkring 62 år gammal, vilket i så fall förutsätter att hans hustru var betydligt yngre. Det kan därför inte uteslutas att Märit tillhörde Jons senare äktenskap.

Några äldre barn från ett eventuellt tidigare äktenskap kan däremot inte beläggas i källorna. Om sådana hade funnits och ännu levt brukar detta ofta ge spår i domböckerna i form av arvsskiften eller tvister. När det gäller Jons halva i Norrgården har dock inga sådana mål kunnat påträffas.

De sista åren

Jon är upptagen till och med 1656 års mantalslängd, men från och med 1657 står Märit ensam tillsammans med pigan Ingeborg.

Märit betecknas dock fortfarande som hustru, vilket talar för att Jon ännu levde men hade tagits ur mantal. Märit återfinns i mantalslängderna fram till och med 1665, och i ingen av dem benämns hon som änka.

Jon åtnjöt socknens förtroende långt upp i ålderdomen. Han var sexman från år 1650 och omvaldes sista gången vid sockenstämman den 2 juli 1658, som hölls under kyrkoherden Johan Bringius ledning.

Jon lämnar jordelivet

Sista gången Jon kan beläggas i källorna är i kyrkoräkenskaperna för år 1659, vilka omfattar tiden från den 26 juli 1658 till den 28 augusti 1659.

Där framgår att Jon för sista gången under sin livstid skänkte en mark kopparmynt till kyrkan. Gåvan bör ha lämnats någon gång efter den sista bönedagen år 1658. Vid denna tid var den sista av de stora bönedagarna den tredje allmänna bönedagen, som detta år inföll fredagen den 13 augusti.

När Jon avled kan därför inte fastställas exakt, men det måste ha skett efter den 13 augusti 1658. Han uppnådde hög ålder och blev minst 82 år gammal.

Generation 3 – Barn till Jon Persson

Ingeborg Jonsdotter

Som nämnts tidigare bodde pigan – troligen dottern – Ingeborg hos Jon och Märit mellan åren 1653 och 1659.

I 1659 års mantalslängd dyker en dräng vid namn Nils upp. Från och med året därpå står han som gift och övertar brukningen av gården. Det är därför sannolikt att han då hade ingått äktenskap med pigan Ingeborg och att det är detta par som från 1660 upptas som gårdens brukare.

I mantalslängderna anges dock inga efternamn, och hustruns namn skrivs inte ut; där står kort och gott Nils och hustru.

Det är först i kyrkans räkenskaper som Nils efternamn framträder – ett ovanligt sådant: Gåvesson. Stavningen varierar och förekommer i former som Goffwason, Goffwesson och Gåfwesson. Med nutida stavning ligger Gåvesson närmast till hands, ett namn jag tidigare inte mött i källorna.

En möjlig tolkning av namnets ursprung redovisas i annexet ”Ett möjligt ursprung för namnet Gåvesson” i slutet av detta inlägg.

Att inga uppbud eller någon försäljning av Jons gårdsdel förekommer i domboken talar för att hemmanet stannade inom familjen. Detta stöder i sin tur antagandet att Ingeborg var en dotter och att det var hon och hennes make som övertog gården.

Nils Gåvesson framträder som en betrodd man i socknen och fick flera förtroendeuppdrag inom kyrkan. Han var rotemästare åren 1663 och 1664 och sexman mellan 1665 och 1672. I kyrkans räkenskaper framgår också att han nästan årligen skänkte pengar till kyrkan.

Sista gången Nils ger pengar till kyrkan är 1675 och det också det sista året han förekommer i mantalslängden och sannolikt hans dödsår. Därefter upptas änkan – Ingeborg – i mantalslängderna för åren 1676 och 1677.

Källorna ger endast sparsamma upplysningar om Ingeborg och Nils. Nils avled innan ministerialböckerna tar sin början år 1688, och även Ingeborg försvinner ur mantalslängderna efter 1677. Nils framstår som en stillsam man som levde utan träta eller tvister med vare sig grannar eller släktingar; vid genomgång av Västra härads domböcker har jag inte kunnat finna honom nämnd i något mål. Av det bevarade materialet framgår dock att de hade två barn, Britta och Daniel.

Per Jonsson Esping

En av Jon Perssons söner var Per Jonsson Esping, en person som i dag är välkänd bland släktforskare i Fröderydsbygden. Genom sina barn och barnbarn har han blivit stamfader till en mycket stor släkt, och i dag finns omkring tre tusen kända ättlingar.

Per föddes sannolikt under 1620-talet i Äsprilla i Fröderyds socken. I likhet med många unga män från bygden kom han att gå i kronans tjänst under stormaktstidens krig. Under 1640-talet återfinns han i de militära rullorna vid Jönköpings regemente, där han inledde den bana som så småningom skulle föra honom långt bort från hembygden.

Under några år bodde han tillsammans med sin hustru Anna Jönsdotter i Västerkvarn i Fröderyds socken. Som soldat hade han där ett löneboställe knutet till sin tjänst. Senare bosatte sig familjen i Kallsjö i samma socken. I äktenskapet föddes flera barn som kom att föra släkten vidare i bygden.

Pers liv kom i hög grad att präglas av de många krig som Sverige förde under 1600-talet. Han deltog i flera fälttåg och avancerade så småningom till officer. Hans liv fick dock ett abrupt slut när han år 1677 stupade i Pommern under striderna kring Stettin.

Läs mer om Per Espings liv och öde i inläggen:

Per Jonsson Esping – från en småländsk by till kriget

Per Jonsson Esping – soldat under stormaktstiden

Erik Jonsson

En av Jon Perssons söner var Erik Jonsson. Han levde under en tid då många unga män från de småländska bygderna drogs in i stormaktstidens krig och militära organisation. Till skillnad från många andra unga män i Äsprilla, som genom utskrivningar tvingades bli soldater, lät Erik sig år 1642 lejas som soldat av Jöns Jonsson i Solkaryd i grannsocknen Skepperstad.

Under några år bodde Erik tillsammans med sin hustru i Västerkvarn. Om deras liv där vet vi endast fragmentariska uppgifter ur de bevarade källorna. Några barn är mig veterligen inte kända, och Erik tycks därför inte ha efterlämnat någon egen släktgren.

År 1654 skeppades han över till Wismar vid Östersjöns södra kust, och året därpå deltog han tillsammans med Jönköpings regemente i Karl X Gustavs polska fälttåg. I byn Novodvor, strax nordväst om Warszawa, blev han dödslagen i september 1655.

För en mer utförlig genomgång av Erik Jonssons liv och de källor där han förekommer hänvisas till inlägget:

Ett öde i stormaktstidens skugga

Generation 4 – Barnbarn till Jon Persson

Britta Nilsdotter (dotter till Ingeborg Jonsdotter)

Britta Nilsdotter var dotter till Nils Gåvesson och Ingeborg Jonsdotter i Äsprilla Norrgård. Enligt dödboken var hon född i Äsprilla år 1664 och gifte sig sjutton år gammal, år 1681, med Måns Andersson från Ingaboda.

Av mantalslängderna framgår att modern efter makens död lät en Johan med hustru bruka gården under åren 1678–1684, då barnen ännu var för unga för att själva ta över. Från och med 1685 års mantalslängd framträder i stället Måns Andersson, som då hade gift sig med Britta och övertagit brukningen av den halva gården i Norrgården.

Britta och Måns fick fyra barn, av vilka tre återfinns i Fröderyds kyrkoböcker. Ett barn, vars namn inte anges, föddes i september 1689 men avled redan efter några dagar, då det enligt notisen ”strax efter födzlen afsompnat”. Året därpå, 1690, föddes dottern Elisabet, och slutligen dottern Sara i november 1695.

Av okänd anledning lämnade familjen Äsprilla och flyttade år 1700 till den halva skattegården Fröset Klockargård, vilken samma år tingsköttes till dem.

Måns avled under senvintern 1724 efter en längre tids sjukdom. Ett halvår senare avled även Britta, som enligt dödboken ”begrofz i sina föräldrars graf mitt för Choret”. Hon uppges ha varit 60 år gammal.

Döttrarna Elisabet och Sara gifte sig och kom därefter att dela på brukningen av föräldrahemmet i Fröset Klockargård, även kallat Södergården.

Daniel Nilsson (son till Ingeborg Jonsdotter)

Daniel Nilsson var son till Nils Gåvesson och Ingeborg Jonsdotter i Äsprilla Norrgård. Han är känd i Norrgården från husförhörslängder från 1688 till 1712. År 1698 gifte han sig med Maria Nilsdotter från Flathult, dotter till Jon Nilsson och Elisabet Månsdotter (mina anor).

Giftermålet skedde strax innan hans syster Britta med familj flyttade från Norrgården till Fröset Klockargård. Detta talar för att övertagandet av föräldragården var planerat och att Daniel i samband med sitt giftermål trädde in som brukare.

Daniel och Maria fick en son 1699 men som ”allena nogra tijmar effter födelsen lefde, och i herranom dhen 15 Septembris afsompnade”. Därefter föddes dottern Anna i januari 1704.

Norrgården brukades av två familjer: Daniel Nilsson samt Nils Svensson och hans hustru Elisabet Jönsdotter. Elisabet var dotter till Jöns Karlsson, som i sin tur var kusin till Daniels morfar Jon Persson.

Sämjan mellan brukarna i Norrgården synes under lång tid ha varit god, men förhållandet förändrades när Daniel tog över gårdsdelen efter sin syster och svåger.

Daniel kom då i tvist med sina grannar rörande delningen av åkrar, ängar, hagar och kålgårdar som de gemensamt nyttjade. Inledningsvis hade han träffat en överenskommelse med Jöns Karlsson, men Daniel kom senare att frångå denna uppgörelse.

Vid Västra härads sommarting 1704 beslutades därför att en formell delning skulle genomföras. Rätten förordnade nämndemän och länsman att verkställa en rättvis fördelning av ägorna, där hänsyn skulle tas till vad vardera parten förbättrat. Skiftet skulle ske i parternas närvaro och därefter redovisas inför rätten, vilket också skedde vid vintertinget 1705.

Daniel och Maria återfinns i Norrgården i husförhörslängderna till och med åren 1711–1712 samt i mantalslängderna fram till och med 1716.

Maria uppträder på Västra härads sommarting 1715 (§62) i en tvist med Jonas Nilsson i Södergården. Han hade instämt henne för tre daler 20 öre silvermynt i soldatlön, som han menade att hon inte hade överlämnat. Målet fortsatte till hösttinget, där häradsprofossen Daniel Esping nekade att ha mottagit pengarna. Då han vägrade avlägga ed dömdes han att ersätta Maria.

Vid hösttinget anges Maria som änka. Daniel Nilsson återfinns dock inte i Fröderyds dödbok, vilket väcker frågan om hans död inte blivit införd eller om han avlidit på annan ort. Att Maria själv förde sin talan redan vid sommartinget, utan att då benämnas som änka, kan tyda på att Daniel vid denna tid var sjuk, frånvarande eller oförmögen att inställa sig.

Året därpå, vid hösttinget 1716 (§87), var Maria åter inför rätten. Denna gång hade mönsterskrivaren Jonas Thelin instämt henne för att hon tagit sin son Johan Danielsson ur tjänst hos hans svärmor. Vad som låg bakom framgår inte, men Maria åtog sig att erlägga tre marker silvermynt i förlikning.

Två år senare, 1718, var Maria åter i tvist med sin granne Jonas Nilsson i Södergården. Nu gällde saken hennes och barnens andel i skattejorden i Norrgården, som Jonas brukade utan att betala ersättning. Parterna nådde en förlikning inför rätten: Jonas fick behålla den fjärdedel som tidigare legat öde och som han tagit upp, medan han skulle lösa in barnens två tredjedelar i den andra fjärdedelen för 30 riksdaler silvermynt.

Denna tid, 1710-talet, inföll mot slutet av det stora nordiska kriget (1700–1721), och förhållandena var kärva. Det framgår bland annat av noteringar i 1717 års mantalslängd, där det anges att en fjärdedel av Norrgården varit öde i fyra år och att halva Södergården legat öde i sju år.

Läs även inlägget: Anno 1717 war ganska dyr Tijdh här i Småland

Sista spåret av Maria återfinns i mantalslängden 1719, där hennes jord uppges brukas av ”Daniels dräng”. I de följande mantalslängderna och i husförhörslängden som börjar 1720 återfinns hon inte längre i Äsprilla, och hennes vidare öden är okända. Kanske finns det någon i läsekretsen som kan kasta ljus över vad som sedan hände henne och barnen.

Mina Släktlinjer från Per Månsson

I det följande redovisas de släktlinjer som översiktligt visats i grafen tidigare i inlägget. Här följs varje gren steg för steg genom generationerna fram till nutid.

Släktlinje från Karl Persson genom Jöns Karlsson

I min ena släktgren från Karl Persson kom sex generationer att födas i Äsprilla innan byn slutligen lämnades för gott. Denna släktgren leder så småningom fram till min farmor Hanna, född 1912 i Slageryd Västergård.

1. Per Månsson, död omkring 1601 i Äsprilla
2. Karl Persson, född i Äsprilla, död 1658 i Äsprilla
3. Jöns Karlsson, född 1619 i Äsprilla, död 1714 i Äsprilla
4. Ingrid Jönsdotter, född 1665 i Äsprilla, död 1695 i Äsprilla
5. Anna Karlsdotter, född 1688 i Äsprilla, död 1755 i Hökhult
6. Lisbet Svensdotter, född 1730 i Äsprilla, död 1803 i Hättebo
7. Katarina Isaksdotter, född 1758 i Äsprilla, död 1826 i Hättebo
8. Isak Samuelsson, född 1792 i Äsprilla, död 1853 i Klanekvarn
9. Maja Lina Isaksdotter, född 1815 i Hättebo, död 1887 Rösås
10. Johanna Maria Andersdotter, född 1847 i Hättebo, död 1923 i Slageryd
11. Frans Rydlund, född 1875 i Norrskog, död 1958 i Slageryd
12. Hanna Lindgren / Gustafsson, född 1912 i Slageryd, död 1980 i Rösås (Nävelsjö)
13. Arnold Lindgren, född 1933 i Slageryd, död 2018 i Rösås Karlstad
14. Thomas Lindgren, född 1965 i Karlstad

Släktlinje från Karl Persson genom Sesta Karlsdotter

I den andra släktgrenen från Karl Persson går mina anor genom dottern Sesta Karlsdotter. Genom henne uppstår två olika släktlinjer, eftersom mina anor senare återfinns genom två av hennes söner, Karl och Måns. Den ena linjen löper genom Karl Håkansson och möter senare den första Karl-linjen genom äktenskapet mellan Samuel Danielsson och Katarina Isaksdotter. Den andra linjen går genom Måns Håkansson och fortsätter genom släkten Malmberg innan den i modern tid åter möter de övriga grenarna.

Karl Håkansson-linjen

Släktlinjen genom Sesta och sonen Karl:

1. Per Månsson, död omkring 1601 i Äsprilla
2. Karl Persson, född i Äsprilla, död 1658 i Äsprilla
3. Sesta Karlsdotter, död omkring 1678 i Årset
4. Karl Håkansson, född 1658 i Årset Storgård, död 1720 i Årset Storgård
5. Kerstin Karlsdotter, född 1691 i Årset Storgård, död 1773 i Hökhult Andersgård
6. Annika Andersdotter, född 1724 i Hökhult Andersgård, död 1804 i Hökhult Norrgård
7. Samuel Danielsson, född 1752 i Hökhult Norrgård, död 1829 i Hättebo
8. Isak Samuelsson, född 1792 i Äsprilla, död 1853 i Klanekvarn
9. Maja Lina Isaksdotter, född 1815 i Hättebo, död 1887 Rösås
10. Johanna Maria Andersdotter, född 1847 i Hättebo, död 1923 i Slageryd
11. Frans Rydlund, född 1875 i Norrskog, död 1958 i Slageryd
12. Hanna Lindgren / Gustafsson, född 1912 i Slageryd, död 1980 i Rösås (Nävelsjö)
13. Arnold Lindgren, född 1933 i Slageryd, död 2018 i Rösås Karlstad
14. Thomas Lindgren, född 1965 i Karlstad

Måns Håkansson-linjen

Släktlinjen genom Sesta och sonen Måns:

1. Per Månsson, död omkring 1601 i Äsprilla
2. Karl Persson, född i Äsprilla, död 1658 i Äsprilla
3. Sesta Karlsdotter, död omkring 1678 i Årset
4. Måns Håkansson, född 1657 i Årset Storgård, död 1733 i Årset Storgård
5. Kerstin Månsdotter, född omkring 1688 i Klev
6. Måns Persson Malmberg, född 1718 i Årset, död 1761 i Äsprilla Södergård
7. Johan Månsson Malmberg, född 1743, död 1807 i Äsprilla Norrgård
8. Annika Johansdotter, född 1782 i Äsprilla Norrgård, död 1858 i Hjälmhester
9. Lisa Magnidotter, född 1812 i Äsprilla Norrgård, död 1886 i Hökhult Norrgård
10. Sven Petersson, född 1837 i Äsprilla Norrgård, död 1925 i Notteberg
11. Gustaf Lindgren, född 1865 i Notteberg, död 1933 i Slageryd Övergård
12. Edvin Lindgren, född 1903 i Slageryd Övergård, död 1941 i Myresjö Nästagård
13. Arnold Lindgren, född 1933 i Slageryd, död 2018 i Rösås Karlstad
14. Thomas Lindgren, född 1965 i Karlstad

Släktlinje från Jon Persson genom Per Jonsson Esping

Från Jon Persson går mina anor genom sonen Per Jonsson Esping.

1. Per Månsson, död omkring 1601 i Äsprilla
2. Jon Persson, född 1576, död efter 1658 i Äsprilla
3. Per Jonsson Esping, död 1677 i Stettin
4. Daniel Persson Esping, född 1658 i Västerkvarn, död 1728 i torpet Slottet, Fröset
5. Sven Danielsson Esping, född 1688 i Kallsjö, död 1754 i Fröset Västergård
6. Helena Svensdotter, född 1724 i Fröset Västergård, död 1797 i Fröset Västergård
7. Jan Nilsson, född 1768 i Fröset Västergård, död 1853 i Fröset Västergård
8. Karl Jansson, född 1816 i Fröset Västergård, död 1901 i Fröset Västergård
9. Johan Magnus Karlsson, född 1843 i Fröset Västergård, död 1919 i Slageryd Västergård
10. Hulda Josefina Johansdotter, född 1875 i Slageryd Västergård, död 1932 i Slageryd Västergård
11. Hanna Lindgren / Gustafsson, född 1912 i Slageryd, död 1980 i Rösås (Nävelsjö)
12. Arnold Lindgren, född 1933 i Slageryd, död 2018 i Rösås Karlstad
13. Thomas Lindgren, född 1965 i Karlstad

Slutord

Jon synes ha varit vid god hälsa och skötte gården långt upp i ålderdomen. Han hade också socknens förtroende och kvarstod som sexman till sin död år 1658, då han uppges ha varit 82 år gammal. Samtidigt tycks han ha fått barn sent i livet; när den yngsta dottern föddes var han över sextio år.

Flera frågor lämnas dock obesvarade. Varför tog inte sonen Per, sedermera känd som Esping, över gården när han bildade familj under 1650-talet, vid en tid då Jon närmade sig åttio år? Och varför kom han i stället att bruka Västerkvarn, medan Norrgården fördes vidare på annat håll?

Kanske speglar detta förhållanden som inte låter sig utläsas ur de bevarade källorna – familjeöverenskommelser, hälsa eller ekonomiska villkor som aldrig nedtecknades. Just i dessa luckor framträder också källmaterialets begränsningar: även när uppgifterna är många och detaljerade, lämnar de utrymme för tolkning.

I nästa del följs i stället Karl Persson och hans efterkommande, där Norrgårdens fortsatta brukning under senare delen av 1600-talet träder tydligare fram. Den delen publiceras inom kort.

Avslutningsvis, för den som vill fördjupa sig i frågan om namnet Gåvesson och dess möjliga ursprung följer här en särskild genomgång, grundad på uppgifter ur domböcker och mantalslängder i närliggande socknar.

Annex: Ett möjligt ursprung för namnet Gåvesson

För den som vill fördjupa sig i frågan om namnet Gåvesson och dess möjliga ursprung följer här en särskild genomgång.

Nils Gåvessons far, Gåve, hade både ett ovanligt och intressant namn. Jag har inte påträffat det någonstans i socknarna kring Fröderyd under perioden 1500–1700, vilket gör det särskilt anmärkningsvärt.

I Västra härads dombok förekommer en Håkan Gåvesson åren 1639 och 1644 samt en Olof Gåvesson år 1644, båda från Hjärtlanda by i Hjärtlanda socken. I de aktuella målen uppträder de som edgärdsmän, och några närmare upplysningar om deras bakgrund framgår inte.

I 1643 års mantalslängd återfinns varken Håkan eller Olof i själva Hjärtlanda by, men däremot i det hela frälsehemmanet Berg. Där anges Håkan Gåvesson med hustru Karin Håkansdotter och dottern Elin Håkansdotter samt brodern Olof Gåvesson.

Berg tycks ha utgjort en del av Hjärtlanda by och benämns omväxlande som Berg och Hjärtlanda i skattelängderna, vilket förklarar att de i domboken anges vara från Hjärtlanda.

Av allt att döma delade Håkan och Olof brukningen av frälsehemmanet i Berg. För att finna deras ursprung får man gå tillbaka till äldre längder. I tiondelängden 1591 återfinns en ”Goduidh i Hiertlanda”, vilket sannolikt motsvarar namnet Gåve. Därefter finns en lucka i källmaterialet under större delen av 1590-talet, men i 1599 års jordebok är Gåve död och änkan upptas i hans ställe.

Det ligger därför nära till hands att uppfatta Håkan och Olof som söner till denne Gåve, vilka senare övertar brukningen av hemmanet i Berg. Håkan synes ha avlidit omkring 1646, och Olof återfinns där sista gången i 1648 års mantalslängd.

Vid en första anblick skulle man kunna tänka sig att Nils Gåvesson var en bror till Håkan och Olof i Berg. Detta framstår dock som mindre sannolikt. Nils måste ha varit född före 1599, vilket skulle innebära att han var över 60 år när han först dyker upp som dräng i Äsprilla år 1659. Därtill saknas han helt i skattelängderna för Berg under den tid då Håkan och Olof var verksamma där.

Nils ursprung förblir därför oklart, och någon säker koppling till familjen i Hjärtlanda kan inte beläggas.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Rötter i Äsprilla – Jöns Karlsson och Norrgårdens fortsatta historia; Efter Karl Perssons död övertogs hans gårdshalva i Äsprilla Norrgård av sonen Jöns Karlsson. Genom honom kan Norrgårdens fortsatta historia följas under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet. Med rikare källmaterial framträder nu inte bara gårdens brukare utan också tvister, arvsskiften och uppdrag i socknen som ger en tydligare bild av människorna bakom namnen.

Rötter i Äsprilla – Karl Persson och Norrgården under 1600-talets första hälft; Denna del av berättelsen om Äsprilla Norrgård följer Karl Persson och den gårdshalva han brukade under 1600-talets första hälft. Genom honom går det att följa hur gården brukades, hur familjen växte fram och vilka villkor som präglade livet i en småländsk bondby under denna tid.

Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Brukare i Äsprilla by 1548-1700; Hur såg livet ut i Äsprilla för nästan 500 år sedan – och vilka var människorna som brukade jorden där? Genom gamla skattelängder, jordeböcker och andra arkivhandlingar går det faktiskt att följa gårdarna och deras brukare långt bak i tiden. I det här inlägget berättar jag om hur Äsprilla by växer fram i källorna, vilka gårdar som fanns redan på 1500-talet och hur jag har försökt kartlägga dem som brukade jorden under de följande seklerna. Även om du inte har anor från just Äsprilla by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.

Arvet efter Åke Brunk – Äsprilla; När skattebonden och ryttaren Åke Brunk i Äsprilla gick ur tiden år 1581 tog sonen Per Åkesson över gården. Det var ett Sverige i förändring – Gustav Vasas tid låg ännu nära, och bönderna i Småland kämpade med fädernas jord och fick ömsom goda och ömsom dåliga år med skördar. Vid sekelskiftet 1600 brukades Äsprillas två hela skattegårdar av två bönder med samma förnamn – båda hette Per – och båda dog inom ett års mellanrum. Där, mitt i svår missväxt och sjukdom, bryts den tydliga kedjan av arv och bruk. För den som försöker följa Åke Brunks efterkommande blir detta den mest utmanande perioden. Vem eller vilka var Per Åkessons söner? Var det Karl och Jon Perssöner i Norrgården – eller Olof Persson i Södergården? I det följande försöker jag reda ut hur de kan ha hängt samman, utifrån de fragmentariska källor som ännu talar till oss ur 1600-talets handlingar.

Missväxten och pesten 1601-1604: Analys av skördar och ödehemman; Vintern anlände tidigt år 1600 och med den kom en period av katastrofala väderförhållanden. Den efterföljande sommaren 1601 var bland den kallaste i mannaminne och inledde tre år av missväxt och hungersnöd. Sedan kom pesten som drog in över stad och land under 1602-1603, vilket decimerade den av hunger försvagade befolkningen. Jag kommer i det följande visa hur man ur tiondelängder och fogderäkenskaper kan följa utvecklingen av de årliga skördarna och antalet ödehemman, vilket ger en tämligen god inblick i händelseförloppet och omfattningen av de svåra åren 1601-1603. Som exempel har jag tagit Fröderydbygden som består av socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby på det småländska höglandet. Även de drabbades av missväxten och pesten, med dramatiskt minskade skördar och där var fjärde gård helt eller delvis låg öde när det var som värst. Men efter tre svåra år kunde de glädjas sig åt att skörden 1604 blev mycket god. Efter alla prövningar gick livet så sakteliga tillbaka till det normala igen och nya brukare fyllde ödehemmanen som i flera år stått tomma.

Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgs lösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.

Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.

Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618; I den frostiga januarikvällen år 1618 samlades byns invånare för ett storslaget gästabud i Fröderyds kyrkby. Bland de festande fanns bonden Anders från avlägsna Drev och den livliga ryttaren Sven Nilsson från Ljunganäs. Den glada och uppslupna stämningen övergick dock i förstämning när ett skämtsamt småbråk mellan Anders och Sven slutade i ond bråd död.

Boskapslängder; Detta register av Fröderyds, Bäckabys och Ramkvillas socknars boskapslängd omfattar åren 1632 och 1635, vilka är de som finns tillgängliga på riksarkivets digitaliserade material.

Bönderna i 1630-talets Bäckaby, Fröderyd & Ramkvilla; För Fröderyds pastorat med tillhörande socknar Bäckaby och Ramkvilla finns två boskapslängder från 1632 och 1635. Dessa är extra intressanta i jämförelse med till exempel samtida jordeböcker och mantalslängder eftersom de ger en detaljerad inblick i gårdarnas bäraktighet och djurhållning.

Bondens avkastning år 1600; Vilken avkastning hade våra förfäder på sina åkrar på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket utsäde använde de? Dessa frågor skall jag försöka besvara på genom att använda en uppgift från en gammal skattelängd om använt utsäde för år 1600 och följa upp hur skörden därefter blev. Jag har som exempel tagit socknarna i Fröderydbygden – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby.

Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.

Utskrivningarna – allmogens gissel under 1600-talet; Om roteringslängder, lottdragning och ett liv i ständig fruktan. För allmogen på 1600-talet var utskrivningarna en återkommande börda och djupt hatade. Varje år kunde kronan kräva ännu en ung man, och varje gång levde familjerna med rädslan att för alltid mista en son eller en bror. Den här berättelsen följer hur utskrivningarna slog mot Äsprilla by på det småländska höglandet och de unga män som togs ut under 1620-, 1630- och 1640-talen – och vad som sedan blev deras öde.

Per Jonsson Esping – från en småländsk by till kriget; På 1600-talet drogs tusentals unga män bort från sina hem och byar för att tjäna kronan i krig som utkämpades långt från deras vardag. De flesta försvann spårlöst ur historien, endast kända genom korta notiser i gamla längder och rullor. Men ibland går det att spåra dem längre, steg för steg, från hembygden och ut i stormaktstidens värld. Per Jonsson Esping är ett sådant namn. För många släktforskare i Fröderydbygden är han välbekant, vem var han innan han blev knekt, och var hade han sitt ursprung? Med hjälp av genomgång av roteringslängder och mantalslängder går det nu att kasta nytt ljus över hans ungdomsår och den väg som förde honom från en småländsk by till stormaktstidens krig. Del 1/2.

Ett öde i stormaktstidens skugga; I stormaktstidens krig försvann tusentals unga män ut i Europa, många utan att någonsin återvända. De flesta lämnade få spår efter sig – ett namn i en rulla, ett datum, ibland bara ett tyst tomrum i hembygden. Denna berättelse handlar om en av dem: Erik Jonsson, en ung man från det småländska höglandet, vars liv kom att släckas i krigets skugga. För den som har rötter i Fröderydbygden finns här något mer än ännu ett soldatöde. Genom ett tålmodigt arbete i mantalslängder, rullor och kyrkliga räkenskaper framträder bilden av en man som med stor sannolikhet var bror till den välkände soldaten Per Jonsson Esping – stamfader till över tusen nu levande ättlingar. Detta innebär då att Pers livsöde inte längre står ensamt, utan måste förstås i ett vidare familjesammanhang, där två bröder drogs in i stormaktstidens krig med vitt skilda men lika ödesmättade slut.

Människor och öden i Äsprilla Södergård – en berättelse från 1600-talets Småland; Detta är berättelsen om Olof Persson och hans ättlingar, som under 1600-talet brukade Södergården i Äsprilla. När Olof tog över skattegården kring sekelskiftet 1600 stod Sverige på tröskeln till en ny tid, efter år av missväxt då hunger och pest dragit genom landet och skördat många liv, däribland även hans far. Under Olofs långa brukartid – från Karl IX:s dagar, genom Gustav II Adolfs och drottning Kristinas regering och vidare in i Karl X Gustavs tid – omdanades Sverige från ett rike i Europas utkant till en stormakt. På den lilla gården i Fröderyd fortgick dock livet i stort sett som det alltid gjort: jorden brukades, skatterna betalades och söner skrevs ut till krigsmakten. Olof var en av de många bönder som i det tysta bar upp rikets grund, samtidigt som hans eget ursprung förblir höljt i dunkel. Han kan mycket väl ha varit son till Per Åkesson och därmed sonson till den gamle ryttaren Åke Brunk i Äsprilla, men några säkra belägg finns inte.

Källor

Bilder

1. Thomas Lindgren / chatGPT
2. Thomas Lindgren / chatGPT
3. Thomas Lindgren
4. Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/121 (1639), bildid: A0054969_00287
5. Thomas Lindgren / chatGPT
6. Bild: ArkivDigital. Källa. Mantalslängder 1642-1820 Jönköpings län 1643-1820 (F) 4 (1646) Bild 880 / sid 556
7. Thomas Lindgren / chatGPT
8. Thomas Lindgren, ur Minsläkt
9. Fröderyd (F) LIa:1 (1644-1707) Bild 340 / sid 63 (AID: v311251a.b340.s63, NAD: SE/VALA/00087)