Kyrkoherdarna i Fröderyds pastorat

Kyrkoherdarna i Fröderyds pastorat

I socknen var prästen en viktig person, en auktoritet. Han var församlingens fader, en guds tjänare som förhörde sockenborna på deras kristendomskunskaper, särskilt guds bud. Han ledde de kyrkliga aktiviteterna under året såsom högmässa, dop, vigsel och begravning. Men han – för det var en man i äldre tider – var också ordförande i sockenstämman och hade viss domsmakt över församlingsborna. I det klassamhälle som Sverige då var, skilde sig prästen från bönderna med sin universitetsutbildning. Men å andra sidan levde han på en gård i bygden nära sina församlingsbor och delade deras glädje och sorg, i med- och motgångar.

Nedan redogörs för Fröderyd kyrkoherdar från de äldsta tiderna till och med 1928. En kyrkoherde är i grunden en präst och är den som leder all verksamhet i pastoratets församlingar. Texten följer i huvudsak Växjö stifts herdaminne [1]; långa och detaljerade beskrivningar har kortats ned eller utelämnats för att ta fram det relevanta ur Fröderyds synvinkel. Språket är något moderniserat.

Fröderyds pastorat omfattar församlingarna Fröderyd (Frearyd 1309), Ram­kvilla (Ramquille 1407) och Bäckaby (Bieccaby 1309).

1. Johannes [1347]

2. Karl [1369]-[83]

3. Gudmund [1429]-[1446]

4. Nicolaus, 15?-1526?

Rymde för brott och omtalas av biskop Brask i ett brev 1526-03-04.

5. Peder Ekasson [1554]-1564

Gav 1½ dlr till konung Eriks engelska resa. I testamente efter honom gavs 1565 30 mark penningar.

”Jag Pedhr Ekasson kyrkioprest till Fröared bekennig att thesse efthr sckriffne kneckthr haffua hafft her uti geldhett thezas hemm sijg som her efthr fölghr. Anno (15)64.” Källa: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1561: 9 (1561), bildid: A0047083_00106

6. Andreas Benedicti, 1565-[1591]

Nämnes i Kam­mararkivets räkenskaper detta år. Riksdagsman 1569.

7. Petrus Andreae, [1593]-1602

Underskrev Uppsala mötes beslut förstnämnda. år. Sannolikt död i pesten sistnämnda år.

8. Carolus Christmanni, 1603-1611

Nämnes i Kammararkivets räkenskaper detta år.

9. Nicolaus Bringius, 1612-1642

Son till kyrkoherden i Bringetofta Nicolaus Andreae. Studerade i Wittenberg 1601 och blev magister, teoligie lektor och konrektor i Växjö samt ledamot av konsistorium 1607, riksdagsman i Örebro 1610, kyrkoherde här 1612, prost [samma år] och häradsprost [1624]. En förmö­gen, rik man.” (Prästeståndets besvär 1672, RA). Död 1642.

Gift med Malin. Barn: Johan, kyrkoherde här. – Daniel, handelsman och rådman i Uppsala, död 1655. – Erik, f 1619-06-25 assessor i Svea hovrätt, adlad Gyllenbring, död 1674-12-15. – Israel, studerande i Uppsala 1636. – Elisabet, gift med kyrkoherden i Väckelsång Daniel Lundebergius. – Anna, gift med biskopen i Växjö Zacharias Lundebergius. – Sara, gift med kyrkoherden i Långaryd Ambjörn Lindelius. – Kristina, gift med kyrkoherden i Älvkarleby Andreas Bockius.

10. Johan Bringius, 1643-1668

Son till företrädaren. Orerade i Uppsala 1634, studerade i Dorpat 1638, disputerade 1639, riksdagsman 1642, kyrkoherde här 1643, tillträdde 1644. En böneskrift från honom om skattelindring finnes i Eckl. samlingen. Död 1668 (före 21 maj).

Gift med en dotter till Lars Nilsson till Grimstorp. Hustrun hade 1667 varit svagsint i 15 år, varför Bringius samma år fick kungligt brev på några tunnor spannmål från Växjö och Jönköpings hospital till hen­nes vård. Barn: Nils, studerade i Uppsala 1655. – Sara, gift 1665 med löjtnanten Jakob Barkhausen i Höreda (om det olyckliga äktenskapet se L. Larsson: Bilder från fordom, Sthlm 1908, sid 10). – Petrus, f 1650, krögare vid Stäket nära Uppsala. – Anna, gift med kyrkoherden i Hinneryd Carl Rosaelius. – Malin.

11. Gudmundus Stapelius, 1670-1687

Född 1625. Fa­dern hette Nils. Studerade i Uppsala 1652, disputerade 1659 och 1662, magister, prästvigd 1660 på kallelse av assessor Hans Kyle till Dannäs, efter en kort vistelse i Åbo lektor i historia i Växjö 1663, i fysik 1664 och i grekiska 1666, kyrkoherde här 1670, härads­prost 1671. Död 1687-04-25.

Gift med Sara Lindelia, dotter till kyrkoherden i Långaryd Ambjörn Lindelius och omgift, med kyrkoherden i Skatelöv Joh. Colliander. Barnlös.

12. Andreas Boman, 1687-1724

Född i Öggestorp 1645, son till bonden Håkan. Studerade i Åbo 1669, disputerade 1674 och magister 1678, vikarierande akademisekreterare i Åbo, hospitals- och garnisonspredikant i Kristianstad [1679], konrektor och slottspredikant i Jönköping 1680, kyrkoherde här 1687, installerad 1689, preses vid prästmötet 1694, Prost [1708], predikant vid prästmötet 1715. Död 1724-03-10.

Boman synes haft mäktiga gynnare vid tronen. Blott 35-årig skaffade han sig kungliga majestäts brev till konsistorium att befordra honom till rektor i Jönköping; då tjänsten redan var tillsatt, blev han i stället konrektor. Vid ledigheten i Fröderyd efter Stapelius ville domkapitlet dit förordna lektor Johan Colliander för att konservera änkan, men då man sökte regeringens konfirmation härpå, avslogs detta i skarpa ordalag. ”Nu vore vi fuller icke obenägne”, heter det i kungliga, brevet 1687-10-01, ”uti anseende till magister Colliander, som berömmes för en lärd, skickelig och välmeriterad prästman eder och församlingen därutinnan att bifalla, men som res numera icke är integra, sedan magister Boman, vilken jämväl är en promotus magister och i många år så vid militien som uti skolan trälat och sig meriterad gjort, haver undfått vår nådiga collation på detta Fröderyds pastorat, varandes orimligt, att vi merendels för den avlidne pastoris änkas bibehållande, som sitter en barnlös kvinna och av god förmögenhet, skole återkalla vårt brev och betaga honom, magister Boman, den nåde vi honom en gång gjort have, helst efter han så länge har varit uti ministerio och framter så månge och så gode vittnesbörd, i synnerhet av generalmajoren och landshövdingen Dahlberg, om sin lärdom, härlige gåvor, långlige gjorde tjänster och ostrafflige leverne; ty måsten I så väl som församlingen ställa Eder till underdånig efterrättelse sådan vår för magister Boman gjorde nådige förordning, och så snart änkans nådår upphör, insätta honom uti merbemälte Fröderyds pastorat, låtandes därhos detta vara Eder till en nådig påminnelse och åtvarning, att I intet, varken med Edre underdånige föreskrifter till oss eller egenvillige förordningar uti stiftet give församlingarne anledning så ofta att påslå änkornes bibehållande vid lägenheter blott för deras köttsliga lustar och giftermål, under tiden med unge och omeriterade personer, varigenom våre nådige dispositioner blive anfäktade och de prästmän, som både vid gymnasier och skolor så ock under regementerna hava sig utarbetat, skola uteslutas från deras välförtjänte befordring utan först och för allting söka Guds namns ära och församlingarnas uppbyggelse genom mogne, välstuderade, gudfruktige och nitälskande predikanter och själasörjare, ty var annorlunda sker, lären I draga över Eder ett svårt straff och ansvar, eftersom Gud slätt intet behag utan fastmer en styggelse därtill hava kan, att ett så heligt ämbete, som predikoämbetet är, skall genom sådant köttsligt medel bliva besatt, vilket den nitälskan, som vi draga för Guds helige och befrämjande ingalunda tåla kan.”

Som kyrkoherde synes Boman ha förstått att skaffa sig respekt av sina åhörare. De klagade efter hans död, att ”salige Prosten ensidigt allt gjort, intet hållit sockenstämmor och låtit dem veta om kyrkans räkningar, ej heller hava de torts fråga honom efter något.”

Till all befästa hans anseende bidrog ryktet, att han ägde insikt i hemliga ting. Enligt folktron kunde han utdriva djävulen ur besatta, bota vansinniga genom att läsa över dem i kyrkan, återställa stulet gods, på avstånd hindra människor från att röra sig ur stället osv. Man menade, att han under sin studenttid genomgått svartkonstskolan och genom sin fintlighet (uppfinningsrikedom) lurat mästaren. Denne skulle i lön erhålla en av de 9 elever, som samtidigt invigdes i hemligheterna. Vid utgången kom Boman som den nionde men ropade till läraren: tag den, som kommer efter. Denne såg sig om, och Boman slapp ut. Dennes skugga lär mästaren dock ha tagit. Dylika historier var ofta vanligt förekommande om präster, som studerat vid utländska akademier.

Boman fick 1691 kungligt brev på en över hela stiftet insamlad kollekt emedan han tvenne gånger på ett år varit utsatt för eldsvåda. I sin ansökan härom klagar han över fattigdom. Längre fram brukade han utom prästgården även 2 andra gårdar i Fröderyds by, och hans änka kallas ”både rik och ung”. I socknen bevarades 1833 ett uttryck av honom, så lydande: ”Jag skall plantera en trädgård vid Källehult, som syns till Höghult och luktar Årset.

På ålderdomen blev han trött på de besvärliga resorna i det vidsträckta pastoratet och anhöll hos konungen att i stället få ett stadspastorat. Denna gång lyste dock ej över honom den kungliga nåden, såsom så ofta tillförne skett. Hans i kyrkan upphängda epitafium föll ned under gudstjänsten söndagen den 31 januari 1836 och förvarades därefter i sakristian. Boman begravdes i den gamla kyrkan.

Gift 1) med Anna Mellin, död 1706-08-09, dotter till kyrkoherden i Jönköping Lars Mellin; 2) 1707 med Maria Edman, f 1685-11-03, död 1766-05-18, dotter till häradshövdingen Gustaf Edman och Anna Tyresdotter Hadelin. Barn: Maria (i första giftet).

13. Johan Krok, 1724–1737

Född i Norra Sandsjö 1691-06-13, son till kyrkoherden Abraham Krook och Sara Colliandra. Skolades i Växjö 1700, studerade i Uppsala 1711, prästvigd 1716-08-23, regementspräst vid greve Horns regemente samma år, kyrkoherde i Fröderyd 1724, tillträdde, 1725, häradsprost 1734, predikant vid prästmötet 1735.

Beskylldes för att ha bedrivit röstvärvning efter sin provpredikan, varför valet överklagades . Död 1737-07-10 och ”i tysthet begraven”.

Gift 1720 med Johanna Kolthoff, f 1677, död 1747, dotter till borgmästaren i Karlstad Herman Kolthoff och Birgitta Carlberg. Flyttade efter Kroks död till Kville, där hon avled.

14. Samuel Rogberg, 1739-1760

Född i Jönköping 1698-10-18, son till sedermera kyrkoherden i Södra Unnaryd Johan Rogbergius och Kristina Hellman. Gymnasist i Växjö 1712, studerade i Uppsala 1716, disputerade 1721 och 1724, filosofie kandidatexamen samma år, magister 1725, notarie vid Växjö domkapitel samma år, lektor i historia i Växjö och ledamot av konsistorium 1726, prästvigd 1730-06-12, andre teologie lektor och kyrkoherde i Öjaby 1736, kyrkoherde här 1739, häradsprost 1743, riksdagsfullmäktig 1738, 1741 och 1755-56. Död i Evedal 1760-08-01.

Redan som konsistorienotarie började han samla uppgifter till ett herdaminne för stiftet, men detta blev aldrig utgivet.

Rogbergs huvudsakliga intresse låg åt studier, särskilt av svensk historia och latinsk vältalighet. På den småländska hembygdskunskapens område gjorde han en betydelsefull insats genom sin ”historisk beskrivning om Småland”, som han författade. Boken, som utgör vår första större smålandsbeskrivning, trycktes 1770 i Karlskrona. Fram till 1845 utgjorde boken den enda källan för den större allmänhetens kunskap om Kronobergs och Jönköpings län, men den har fått mycket kritik och den innehöll också ett stort antal felaktiga uppgifter. De flesta fel har emellertid tillkommit på grund av oförmågan att läsa Rogbergs handstil hos de män, som efter hans död ombesörjde verkets utgivande. Rogbergs stil ansågs i hög grad svårläst, ”värre än diplomater från 1200-talet” och stundom ”en tortyr att läsa”, säger J.E. Lagergren, vilken vid renskrivandet av tvenne Rogbergs manuskript ofta, trots förstoringsglas, måste använda en halv dag på en enda sida eller på ett eller ett par ord. Ett studium av själva handskrifterna visar, att felen där är ganska få och att Rogbergs minne således med orätt fått lida för det tryckta arbetets brister.

Redan som lektor blev Rogberg riksdagsman och var som sådan 1756 ledamot av ”ständernas kommission”, som hade att uppleta och bestraffa stämplingar mot regeringssättet. Planen för en tillämnad revolution i syfte att utvidga den inskränkta konungamakten blev kort före den avgörande stunden röjd, och kommissionen kom snart hela sammansvärjningen på spåren. Några av de anklagade tvingades genom tortyr till bekännelse, åtta personer – bland dem greve Erik Brahe och friherre Gustaf Jakob Horn dömdes till halshuggning och ett stort antal straffades på annat sätt. I denna domstol säges den som ivrig hatt kände Rogberg ha varit en av de strängaste bisittarna, en ”nog hetsig partiets förfäktare.” Han och biskop Halenius i Skara kallas i en troligen samtida handling ”män av djuphet men ock av mera politisk stolthet och oömhet än som hövdes präster.” En adelsman i kommissionen, advokatfiskalen Bildenschöld i Göta hovrätt, ansågs mycket påverka Rogberg, vilken i sin tur övade inflytande på bönderna.

Den vid riksdagen så mäktige mannen, som var döv för alla böner och bestickningsanbud, när det gällde att ”kväsa hovet”, hade i styrelsen av sin socken stora bekymmer, vållade av en ”bondadvokat”. Om detta berättar Wieselgren: ”Rogberg med då gällande begrepp om ämbetsmannens maktfullkomlighet…, ansåg en gång nyttigt, att där köptes ett kaptensboställe i Ramkvilla församling i hans pastorat. Ett Urås var till salu för gott köp. Kyrkoherden överlade med kyrkovärdarna och avslöt köpet utan församlingens hörande. Men en process, rik på chicaner, uppstod. Köpet återgick. Detta ansågs ha verkat menligt på Rogbergs liv och hälsa.

Linné fann i denna händelse och Rogbergs därefter timade död ett bevis bland andra på riktigheten av sin tro på Nemesis divina och anför i sina anteckningar följande: ”Rogberg. prost i Småland, riksdagsman, så ivrig assessor, då Brahes sak examineras, att få honom huvudlöser. Hemkommen från riksdagen bliver i sin sockenstuga överfallen av en lappris karl med ovett av tjuv, skälm, kanalje etc. Tager alteration (bestörtning) härav och mister hälsan, den han aldrig återfår, dricker, Växjö brunn, där han dör i vagnen.

Bråket om nämnda köp lär dock ha börjat flera år tidigare; det är sannolikt samma affär, som åsyftas då Rogberg 1750-08-29 skriver till domkapitlet: ”Gud nåde mig, jag har alltid förr haft mina åhörare så till sägandes liksom under en hatt, och alla varit lydiga och hörsamme…, men beklagar, att jag nu lärer fått avundsmän.” Några av hans motståndare, såsom löjtnanten Nisbeth i Rulla samt bönderna Nils i Moshult och Måns i Hulu smädade honom offentligt. Rogberg å sin sida hyste mot dem ett fördragsamt sinne och uttryckte vid sin död sin sorg över, att han ej hunnit försona sig med dem.

Till växten var han liten, till sinnelaget god och välmenande, ehuru stundom hetsig. Han hade ett, besynnerligt uttal, så att han var svår att förstå. Ägande ”ett lyckligt och eldigt snille, outtröttlig arbetsamhet och ett, redligt, hjärta” hade han, säger Gahm, om sina medbröders tjänster.

Han avled hastigt under en brunnskur vid Fällorna, nuvarande Evedal, och jordfästes i Växjö kyrka av biskop Osander den 9 augusti 1760. Rogbergs stoft flyttades sedan till Fröderyd och jordades i kyrkan nedanför altaret, där hans första hustru förut fått sitt lägerrum. Hans epitafium fanns i gamla kyrkan.

Gift 1) 1728-11-26 med Hedvig Kristina Alana, född 1712-02-22, död 1745-09-23; 2) 1747-02-25 med Maria Elisabet Krok, född 1715-11-23, död i Växjö  1786-05-26. Barn: 1) Kristina, f 1730-12-10, gift med efterträdaren, 2) Susanna Margareta, döpt 1733-12-24, död i april 1734. 3) Margareta, f 1736-02-26, gift med kyrkoherden i Reftele Joh. Elmgren, 4) Ulrika f 1740-03-26, gift med kyrkoherden i Hjälmseryd Gudmund Undstedt, 5) Johan David, f 1748-05-02, kyrkoherde i Alseda.

15. Andreas Colliander, 1761-80

Född i Växjö 1720-06-21, son till kyrkoherden Älghult Nikolaus Colliander och Kristina Ljungman. Skolad i Växjö 1729, studerande i Uppsala 1736, disputerade 1742 och 1743 magister samma år, prästvigd 1745, opponent vid prästmötet 1746, vikarierande rektor vid Växjö skola 1748, kollega där 1752, vikarierande konrektor 1753, gymnasieadjunkt 1756, kyrkoherde i Fröderyd 1761, tillträdde 1763, prost 1774.

Ännu på 1830-talet levde Colliander i folkets minne som en nitisk och rättskaffens prästman. Han ägnade sig helt åt ämbetet och lämnade åt sin hustru alla husliga omsorger både ute och inne. Folket synes på hans tid ha varit obändigt, varför han för sin nit fick flera motståndare. Ofta nödgades han gripa till lagens utväg för utbekommande av sina prästrättigheter. Men med allt detta var han en mild och saktmodig man. Före Colliander begravdes prästerna i kyrkan, men enligt hans mening ”att där fåren äro, där bör ock herden vara” blev han jordad på kyrkogården. En gjuten järnhäll visar platsen för hans grav. Död 1780-04-25.

Gift 1) 1751-07-07 med Sara Elisabet Floderus, född 1727-08-01, död 1761-06-30, dotter till kyrkoherden i Skatelöv Petrus Floderus; 2) 1762-06-02 med Kristina Rogberg, död 1810-11-25, dotter till företrädaren. Barn: Kristina Katarina född 1752-12-05, gift med kyrkoherden i Alseda Johan David Rogberg. – Elsa Helena, f 1757-03-15, gift med kyrkoherden i Virestad Petrus Tiliander. – Nils Samuel f 1769-07-02, kanslist i konungens kansli, död som lantbrukare i Vislanda 1828-12-06.

16. Karl Lund, 1782-96

Född i Stenberga 1729-03-18, son till bonden Jakob i Haga och Britta. Studerade i Lund 1752, disputerade 1755, magister i Greifswald samma år, presiderade (sitta som ordförande) i Lund 1756, prästvigd 1757, komminister i Lannaskede 1766, kyrkoherde i Fröderyd 1782, opponent vid prästmötet 1783, prost 1785. Död  1796-06-17.

Gift 1765 med Maria Elisabet Barckman, f 1738, död 1802, dotter till kyrkoherden på Bolmsö Michael Barckman. Barn: Brita Elisabet, f 1766-10-02, död ogift 1784-10-25, -Katarina Margareta, 1768-06-21, död ogift 1783-07-29, -Jakob f 1770-04-12, hospitalsyssloman i Växjö, död 1839-06-14, -Teodor f  1772-07-09, tobaksfabrikör i Stockholm, död 1810-10-25, -Olof, f 1775-11-15, Kristina Ulrika, f 1777-04-16, gift med kyrkoherden i Värnamo Jakob Nordgren, -Anders, f 1780-03-31, död 1784-10-12.

17. Johan David Rogberg, 1797-1802

Född i Fröderyd 1748-05-02, son till kyrkoherden Samuel Rogberg och Maria Elisabet Krok. Gymnasist i Växjö 1761, studerade i Uppsala 1765, disputerade 1769 och 1772, filosofie kandidat 1771, magister 1773, prästvigd samma år, gymnasieadjunkt i Växjö 1782, lektor i grekiska där 1784, gymnasierektor 1793, andre teologie lektor och kyrkoherde i Öjaby samma år, prost 1794, kyrkoherde i Fröderyd 1797, häradsprost 1798, kyrkoherde i Alseda 1802. Död 1819-11-17.

Han var en lärd man, som säges bättre ha känt de grekiska och latinska språken än sitt modersmål. Som lärare kallades han ”en hederlig gubbe, men löjlig.” Hans lektioner var riktiga farser, där man hade otaliga upptåg för sig.

Särskilt på ålderdomen hade han svårt att i skrift uttrycka sig tydligt, varför han blev föremål för ett hätskt angrepp i Allmänna journalen 1818 (n:r 293). I församlingen omfattades han med kärlek och förtroende. Man ansåg, att han ägde kunskap i hemliga ting, varom många historier var i omlopp. I den på kyrkogården befintliga medeltidsbyggnaden sades han ha funnit en smörkärna med pengar, som sedan bildade grundplåten till Rogbergarnas rikedom. Då han vintertiden skulle resa till Ökna och predika, berättas han ha åkt utför Germunderyds branta och hala lider på en granruska, medan hästarna leddes annan väg genom skogen.

Gift 1) 1778-06-25 med Kristina Katarina Colliander, f 1752-12-05, död 1812-06-16, dotter till kyrkoherden i Fröderyd Anders Colliander; 2) 1816-10-15 med Katarina Charlotta Bruzelia (Brune), f 1776-03-02, död 1844-04-23, dotter till kyrkoherden i Sund, Linköpings stift, Magnus Bruzelius och Magdalena Meurling. Barn: Samuel, f 1779-10-05, studerade i Uppsala 1796, död 1802-07-24. – Anders, f 1781-08-23, kyrkoherde här. – Sara Maria, f 1783-05-19, död i Växjö 1858-09-07, gift 1) 1805 med kyrkoherden i Adelöv Samuel Wickell; 2) 1821 med komministern i Björkeberg Johan Schermanson. – Johan Israel, f 1785-07-17, kollega i Växjö, död där 1811-07-15 (samma dag som han skulle prästvigas). – Olof Erland, f 1787-01-19, kyrkoherde i Nyköping, död 1863-0-122. – Karl Georg, f 1789-08-06, professor i pastoralteologi i Uppsala, död 1834-01-28. – Kristina Elisabet, f 1792-05-11, gift med domprosten i Växjö Samuel Elmgren.

18. Johan Allgulin, 1803-1819

Född i Algutsboda 1738-10-10, son till lantjägaren Jan Allgulin och Annika Linders. Studerade i Lund 1759, disputerade 1761 och 1763, magister samma år, prästvigd 1765, pastoralexamen 1774, hospitalspredikant i Växjö 1777, kyrkoherde här 1803, tillträdde 1804, prost 1805, tjänstfri för blindhet 1819. Död 1819-09-27.

Allgulin var en på många sätt hårt prövad man. Efter ett 7-årigt äktenskap förlorade han sin hustru 1786, hemsöktes av en förhärjande eldsvåda strax efter sitt tillträde till Fröderyd 1804, drabbades av blindhet 1814 och miste före sin död alla sina barn, sist av dem en lovande son som var läkare med assessors namn och som avled blott ett par månader före fadern.

Hos Allgulin avled 1806 hans svåger Carl Samuel Linn6eus, den siste manlige ättlingen av denna släkt. Porträtt i olja av Allgulin fanns på 1850-talet i Fröderyds gamla kyrka men säges ha förkommit vid dennas rivning omkring 1854.

Gift 1779-04-06 med Kristina Helena Linnaea, f 1751-04-06, död 1786-04-12, dotter till kyrkoherden i Stenbrohult Samuel Linnaeus. Barn: Anna Helena, f 1780-02-10, död 1807-05-08. – Kristina Maria, f 1782-02-01, död 1784-04-06; – Johan Magnus, f 1784-12-12, regementsläkare, erhöll assessors namn, död i Lund 1819-07-15. – Samuel, f 1786-04-01, död som student 1808-09-29.

19.  Olof Koraenius, 1820-1824

Född i Nöbbele 1753-08-04, son till bonden Jonas Håkansson och Catharina Olofsdotter. Studerade i Lund 1775, disputerade 1779, studerade i Greifswald och disputerade samma år, magister samma år, prästvigd 1780, komminister i Näsby 1784, i Vetlanda 1798, komminister i Nävelsjö 1810, kyrkoherde i Fröderyd 1820, tillträdde 1821.

Då Koraenius 1784 vid valet i Näsby fått några flera röster än medtävlaren, skrev han till domkapitlet och ville ”av kristelig kärlek och medlidande” avstå dessa till honom, emedan denne ”äger flere års meriter än jag, är i större behov än jag”. Död 1824-06-11.

Gift 1790-11-10 med Klara Johanna, Colliander, f 1771-03-07, död 1862-10-10, dotter till kornetten vid Smålands dragoner Erland Colliander och Brita Sofia Lundberg. Barn: Katarina Sofia, f 1791-12-18. — Johanna Helena, f 1794-02-23. – Maria Kristina, f 1797-01-12, gift med kyrkoherden i Myresjö Abraham Wikbom. – Julia Fredrika, f 1799-07-18, död 1800-10-29. – Marta Ulrika, f 1801-09-20. – Gustava Lovisa, f 1804-07-01. – Anna Fredrika, f 1808-08-10. – Johan Magnus, f 1815-04-15, komminister i Ökna.

20. Fredrik Stocke 1825-1829

Född i Fryele 1775-09-28, son till kyrkoherden Nils Stocke och Ulrika Kristina Höök. Studerade i Lund 1795, disputerade 1707 och 1798, magister 1799, prästvigd i Kalmar 1800, vikarierande kollega i Jönköping 1802, ordinarie kollega där 1804, komminister i Jälluntofta 1810, kyrkoherde i Järstorp 1816, kyrkoherde i Fröderyd 1825, tillträdde 1827, prost 1828. Död 1829-02-05.

Gift 1812-08-07 med Fredrika Rosinius, f 1788-05-16, död i Jönköping 1873, dotter till handelsmannen Johan Bertel Rosinius och Albertina Bjurström.

21. Jonas Sandell, 1829-58

Född i Lenhovda 1790-01-10, son till hemmansägaren Nils Nilsson i Nöbbele Mellangård och Ingeborg Hemmingsdotter. Skolad i Växjö 1803, studerade i Lund 1809, disputerade 1810, prästvigd 1813, disputerade ånyo 1815, magister 1817, kollega i Växjö 1818, pastoralexamen 1822, komminister i Växjö 1824, kyrkoherde här 1829, tillträdde 1831, prost 1836, häradsprost 1840. Sekreterare i Växjö stifts bibelsällskap 1820, utsedd 1836 till predikant vid nästa prästmöte. Död den 24 juli 1858.

Sandells mor dog då han blott var ett par månader gammal, och han upptogs sedan som eget barn av släktingar i Karlskrona. Fosterfadern, som var smed vid amiralitetsvarvet och hette Jonas Sandell, hade mycken kärlek till Guds ord, läste i början företrädesvis Murbecks skrifter men trädde senare i nära förbindelse med brödraförsamlingen. Han sökte giva gossen en kristlig fostran och hoppades, att denne skulle bliva präst. 1796 sattes Sandell i Tyska skolan, som han med ett kort avbrott bevistade till 1803. Genom en på fosterfaderns verkstad anställd smålänning hade han mycket hört talas om Växjö, och efter trägna böner fick han sin önskan att komma dit uppfylld.

Från gymnasiet avgick Sandell 1809 till Lund, där han fått erbjudande om kondition hos dåvarande vice bibliotekarien Esaias Tegnér. Denne hade i Lund inrättat en privatskola, i vilken han behövde en student till hjälp. Vistelsen i Tegnérs hus blev kortvarig men grundlade en för livet bestående förtrolig bekantskap mellan Sandell och den blivande biskopen. Sandell hyste stort intresse för poesi, botanik, historia och arkeologi, och även för musik och sång, vari han ofta deltog bland kamraterna på Lundagård.

1824 sökte Sandell komministertjänsten vid domkyrkan i Växjö. Efter erhållen kallelse gjorde han sitt inträde bönsöndagen 1826. Samma år flyttade Esaias Tegnér som biskop till Växjö och Sandell omfattades av honom med samma välvilja som under lundatiden. Han syntes icke sällan bland åhörarna, då Sandell predikade, och han gav honom förtroendet att två år i rad meddela konfirmationsundervisningen år sina döttrar.

Trots välvilja från församlingens sida trivdes Sandell aldrig riktigt i Växjö. ”Du känner stadslevnadens förströelser och huru de kontrasteras med mitt lynne”, skrev han 1822. En känslomänniska, som han var, längtade han till landet med dess skogar och berg, blomsterdoft och fågelsång. Hans tankar vändes mot Fröderyd, som samtidigt var ledigt. Mot förmodan erhöll han förslag, inröstades av pastoratet, och tillträdde 1831.

Med känslan av stort ansvar mottog Sandell sitt nya verksamhetsfält ”Under djup rörelse höll jag mina inträdespredikningar”, skriver han, ”med oavlåtlig bön om Guds helige Andes bistånd att här få arbeta till Guds ära.” Det blev honom ock förunnat att på olika områden inom pastoralvården får utföra ett välsignerikt arbete. Någon egentlig väckelsepredikant var han inte; det undervisande, ledande, tröstande och förmanande elementet utgjorde grunddragen i hans förkunnelse. ”Såsom predikant var Sandell grundlig”, säger Wieselgren, ”utan att åhöraren kunde tvivla på det milda kärleksdjupet i hans sinne, och renlärig, så att han ”ej borttog den minsta prick och lärde så människorna”, utan att förlora den bibliska framställningens sublima enfald, under strävan att bli teolog inför folket. Han varken kunde räknas eller blev räknad till någon annan sekt än den vår kyrkas gamle fromme lärofäder tillhörde, vilka voro avskilde, såsom Paulus, att predika det eviga evangelium.”

Härav kom, att frälsningssökande själar med förtroende vände sig till honom, varför hans enskilda själavård snart blev ganska vidsträckt. Flitigt besökte han sina åhörare i deras hem och höll om söndagskvällarna ofta bibelförklaringar i de större byarna. Ehuru han själv höll hårt på bekännelsen och den kyrkliga ordningen, dömde han milt om dissenters (oliktänkandes) och den på 1850-talet begynnande organiserade lekmannaverksamheten. En viktig angelägenhet var för honom att införa bibeln i hemmen, och tillika spridde han andra uppbyggelseböcker, såsom av Luther, Nohrborg, Scriver, Rambach och Arndt. Det uppväxande släktet låg honom ömt om hjärtat. Skolväsendet ordnades, nya skolhus uppfördes, och undervisningen följdes av Sandell med uppmärksamhet. Särskild omsorg nedlade han på konfirmandundervisningen. Han ville ej bibringa barnen torr minneskunskap utan sökte föra dem in i bibeln och tillämpa denna på alla livets förhållanden. För missions- och nykterhetssträvandena bildade han föreningar. Dryckenskapen hade vid hans hitkomst djupa rötter i umgängesseden, men han fick glädjen att se huru den tum för tum vek för evangelii predikan. Ehuru annars föga lagd för praktiska och ekonomiska frågor genomförde Sandell efter åtskilliga stridigheter uppförandet av en ny kyrka i Fröderyd, och kyrkan i Ramkvilla försågs under hans tid med torn.

Alltifrån ungdomen historiskt och naturvetenskapligt intresserad författade han en beskrivning över Fröderyds pastorat och gjorde samlingar av fornfynd och allehanda kuriosa. Hans topografiska uppsatser och material till ett småländskt dialektlexikon nämnas av Wieselgren som värdefulla källor till Ny Smålands Beskrivning.

Sandell hade aldrig genomgått någon egentlig sjukdom och hade därför icke synnerligt förtroende till läkemedel. Själv önskade han sig en god bråd död, ehuru han sade sig icke våga bedja Gud därom. Hans åstundan skulle på ett märkvärdigt sätt gå i uppfyllelse. På en resa över Vättern till Göteborg för att besöka sin där boende ungdomsvän Peter Wieselgren föll han vid en krängning av fartyget överbord och drunknade. Några dagar därefter återfanns hans lik i trakten av Motala och hemfördes till Fröderyd. Under tillslutning av stora folkskaror förrättades jordfästningen den 1 augusti av den bortgångnes mångårige vän, prosten Andersson i Hovmantorp. Han höll därvid likpredikan över Romarbrevet 14:8, vilket ord var Sandells avskedshälsning då han sista gången lämnade sitt ”Fröjderyd.” I ett brev till Anders Hjelmquist sammanfattade Sandell en gång sin livshistoria i orden: ”[Jag] vill så länge jag lever vara en arm syndare, som dagligen ligger vid Jesu fötter och tigger om nåd – se detta är hela min biografi och skall bliva mina personalier.”

Gift 1818-07-10 med Fredrika Engstrand, född 1789-06-16, död 1860-10-25, dotter till kyrkoherden i Lenhovda Johan Engstrand. Barn: Kristina Sofie, 1819-11-10, gift 1) med komministern i Bankeryd Per Niklas Nordström; 2) med faderns efterträdare – Nils Johan, f 1821-11-06, kyrkoherde i Rogberga. – Charlotta Fredrika, f 1823-10-24, gift med kyrkoherden i Nöbbele Knut Vilhelm Almquist. – Karl Vilhelm f 1826-12-17, död i Växjö 1831-04-27. – Karolina Vilhelmina, f 1832-10-03, död 1903, känd författarinna under namnet Lina Sandell, gift med grosshandlaren i Stockholm Karl Oskar Berg. – Amalia Matilda, f 1834-07-31, gift med kyrkoherden i Ölmstad Per August Petersson.

22. Nils Gustaf Holmer, 1859-1871

Född i Torpa i Östergötlands län 1803-09-12, son till hemmansägaren Jonas Jönsson i Holma och Helena Nilsdotter. Skolad i Växiö 1820, studerade i Uppsala 1828: Prästvigd 1829-06-15, predikant vid länshäktet Växjö 1839, bataljonspredikant vid Smålands husarregemente samma år, fångpredikant i Karlskrona 1843, kyrkoherde i Karlstorp 1853, tillträdde 1855, kyrkoherde här 1859. Död 1871-05-02.

Var en fritidsälskande personlighet, förekommande och artig sällskapsman. Som adjunkt hos prosten Lemchen i Ryssby skingrade han med sitt milda och lugna väsende mången dyster stund för denne. Lemchen berömde också Holmer för Tegnér icke minst för hans skicklighet vid förberedelserna till kyrkobygget, som mestadels omhänderhades av Holmer. För övrigt ivrade han för nykterhet och annat gagneligt verk, men en lynnets vekhet gjorde, att månget gott uppsåt ej bragtes till utförande. Avhållen och värderad överallt, där han tjänstgjorde, kunde han i Fröderyd dock ej fylla sin utmärkte företrädares plats.

Gift med Kristina Sofie Sandell, f 1819-11-10, död 1863-11-25, dotter till företrädaren och änka efter komministern i Bankeryd Per Niklas Nordström. Barnlös.

23. Per Petersson, 1871-1896

Född i Jönköping 1814-04-06, son till arbetskarlen Sven Petersson och Maria Johansson. Studerade i Lund 1831, prästvigd. 1837-08-13, komminister i Kävsjö 1848, tillträdde samma år i Skede 1850, och i Nävelsjö 1861, pastoralexamen 1866, kyrkoherde i Nottebäck 1867, kyrkoherde här 1871, kontraktsprost i Uppvidinge 1871 och i Västra härad 1873, avsked från prostsysslan 1890. Död 1896-07-29.

Född i ett fattigt hem sattes Petersson på inrådan av dåvarande konrektorn A. Andrén i Jönköpings skola, varifrån han som 17-årig avgick till universitetet i Lund. Efter avlagda examina ordinerades han 1837 av biskop Tegnér. I sitt andra Prästår genomgick han under en svår sjukdom en djup andlig kris, från vilken han medförde personliga, för livet bestående erfarenhet av människans synd och Guds nåd. ”I bön och tårar kämpade jag”, säger han om dessa upplevelser, ”dag efter dag i den ensamma kammaren med Gud, tills han äntligen förklarade sitt fadershjärta för mig. Han skulle allena hava äran, och ingen annan än han själv var det, som i rätta tiden kom med hjälp och förlossning.

Petersson blev nu en väldig väckelsepredikant. Han ägde en ovanlig talarbegåvning och kunde efter ett förberedande textstudium predika i timtal utan koncept. Överallt, där han tjänstgjorde, drog han folk i stora skaror till sin predikstol. Med tiden avmattades intresset för hans predikningar. Särskilt i Fröderyd gjorde han nedslående erfarenheter av den känslokristendom, vari nyevangelismen delvis urartade. Väckelser uppstod överallt, och livaktigheten på bönemötena var mycket stor. Kyrkan övergavs däremot, och hennes nådemedel föraktades. Den gamle veteranen Peterson från 1830- och 1840-talets väckelsetider såg givetvis allt detta tillstånd med djup bedrövelse: han fann däri ett tecken till att ”laglöshetens hemlighet” var kraftigt verksam och den antikristiska tiden nära. Vad han kunde göra för att skydda sin hjord, det gjorde han.

Petersson var en särdeles mångkunnig man. Han hade intresse för medicin och utövade, särskilt under tiden i Skede  och Nävelsjö, med framgång läkekonsten. I Holsbyholm hade han ett rum, vanligen kallat ”apoteket”, där han mottog de många sjuka som sökte hjälp. Han förband sår, återställde ledvrickningar, drog ut tänder, behandlade frost- och brännskador, lunginflammation, mässling, scharlakansfeber, fross, smittkoppor med flera sjukdomar. Under en rödsotsepidemi var han dag och natt på resa för att i andlig och lekamlig måtto hjälpa de sjuka. Sedan läkarebristen på på landsbygden blivit avhjälpt, upphörde Petersson med denna verksamhet, men ännu i Fröderyd hände det, att en och annan före detta patient från Östra härad återkom eller visade andra för honom.

Gift 1) 1848 med Charlotta Bernhardina Wettermark, f 1815-03-03, död 1865, dotter till kronolänsmannen Knut Wettermark och Brita Örlander; 2) 1867 med Salomina Charlotta Modig, f 1822-04-17, död i Fröderyd 1909, dotter till kopparslagaremästaren i Växjö Sven Magnus Modig och Sofia Maria Björklund. Barn: Per Emanuel, f 1851-12-18, komminister i Ölmstad. – Hanna Maria, f 1853-10-06, gift med kyrkoherden i Barkeryd Oskar Gerhard Pleijel. – Eva Kristina, f 1855-08-30, gift med kyrkoherden i Åker Karl Gustaf Beckström. – Lydia Charlotta, f 1857-03-10, död ogift 1909-02-21. – Sofia Elisabet, f 1858-09-22, bodde i Österskär 1931.

24. Elof Mauritz Bursell, 1897-1899

Född i Pjätteryd 1836-05-11, son till kyrkoherden Knut Bursell och Johanna Hultén. Studerade i Uppsala 1857, prästvigd där 1861-01-10, lärare vid Adelsvärdska skolan i Skärstad 1865, komminister i Skärstad 1871, tillträdde 1872, pastoralexamen 1874, kyrkoherde i Bringetofta 1881, i Hjälmseryd 1890, och här i Fröderyd 1897, tillträdde 1899. Död den 28 november samma år.

Hans predikningar var bekännelsetrogna med Kristus för oss som deras kärna, utfördes innerligt och värmande samt hopade omkring hans predikstol talrika åhörare. Han var därtill som människa ödmjuk och uppriktig, tjänstaktig och hjälpsam mot alla, biträdde vid sjukdomsfall med råd och även medicinsk behandling, vari han ägde icke ringa förfarenhet (färdighet). Framför allt visste han dock att i det enskilda vårda sjuka hjärtan och med sitt milda tonfall i rösten giva anvisning på salvan i Gilead mot tärande samvets- och syndasår. Men då han för egen del, trött som kyrkoherde i Bringetofta, lockades av anmaningar från Hjälmseryd att söka detta lediga pastorat, som han ock erhöll, blev han fort nog varse, att detta luftombyte icke var hälsobringande utan verkade som felaktig medicin. Han sade sig ha funnit, att varje år i Hjälmseryd tog två år på hans liv. Till Svartorp pastorat erhöll han 1882 fjärdemanskallelse och inröstades med stor majoritet men blev ej av kungliga majestät utnämnd.

Då den, som nedskriver dessa minnesord, en gång besökte Bursell under hans tid i Bringetofta, fick han se honom plötsligt stanna framför en spegel, noga och allvarsamt granska sin bild, därvid han yttrade: ”Så märkliga pupillerna i mina ögon äro. Deras utseende anger en hastig, oförmodad död.” Det skedde så. Kort efter hans flyttning till Fröderyd, slog den sista timmen för honom. Tydligen förelåg en förkänsla, en aning i dunkel och bävan men utanför det säkra vetandet, om hans stundande slut.

Gift 1) 1862-07-15 med Sofia Vilhelmina Sjöqvist, f 1835-03-06, död 1892-08-22, dotter till rådmannen i Växjö Olof Sjöqvist och Kristina Katarina Ekeberg; 2) 1894-07-18 med Hilda Vilhelmina Leander, f 1840-04-10, död i Jönköping 1909-11-27, dotter till kyrkoherden i Hjälmseryd Johan Lorenz Leander. Barn: Katrina, f 1863-04-11, gift 1883 med organisten och folkskolläraren S. A. Sehlin i Hakarp. – Sigrid, f 1865-03-20, död 1879. – Olof Henning, f 1867-04-13, direktör i Stockholm. – Ernst Mauritz, f 1868-09-21, fanjunkare vid Göta trängbataljon. – Knut Elof, f 1870-06-12, kyrkoherde i Riala, Uppsala stift. – Agnes Sofia, f 1873-09-29, gift med folkskolläraren J. S. Thordson, Säby. – Ida Stefanie, f 1875-08-03, död 1918, gift med konsulenten Alvar Hadders i Jönköping. – Salomon Robert, f. 1877-12-25, mekaniker. – Arvid Gabriel, f 1880-07-22, handlanden, död 1919.

25. John August Petersson 1900-1917

Född i Jönköping 1846-11-18, son till karduansmakaregesällen (garvare av en finare sorts skinn) Jonas Petersson och Methodina Malmberg. Mogenhetsexamen i Jönköping 1869, studerade i Uppsala 1870, teorie och praktisk teologie examen 1872, prästvigd 1873, komminister i Hylletofta 1873, i Norra Ljunga 1875, kyrkoherde i Bringetofta 1890 och här 1900, tillträdde 1901. Död 1917-01-18.

Hade ett folkligt väsen, var ej utan begåvning för ämbetet och verkade i trohet med sina pund. Ehuru hela sitt liv tjänstgörande i frikyrkliga pastorat samverkade han ej med kolportörer (lekmannapredikanter). Som människa glad och gemytlig såg han på tingen med en skalk i ögat (spjuver) och fördrog med stort jämnmod livets förtretligheter.

Gift 1876-05-17 med Selma Maria Colliander, f 1844-02-20, död i Vetlanda 1922-02-14, dotter till kyrkoherden i Bringetofta Salomon Colliander. Barn: Axel Vilhelm Salomon (Colliander), f 1877-03-08, student, folkskollärare i Växjö. – Agnes Maria, f 1878-08-02, ämneslärarinna vid Vetlanda kommuns mellanskola. – Georg Henrik Jonas, f 1880-05-12, elektriker i Västerås. – Bernhard Emil August, f 1881-10-22, banktjänsteman i Värnamo. – Hilma Methodina Elisabet, f 1884-06-29, död samma år. – Laura Katarina Josefina, f 1884-06-29. – Thor Elof Valfrid, f 1886-09-27 postassistent i Flen.

26. Johannes Emil Floren, 1917-1928

Född i Bäckaby 1859-05-15, son till lantbrukaren Johan Magnus Petersson och Sara Holmberg. Se vidare under Prästerna i Bäckaby socken.

Källor

1. Växjö Stifts Herdaminne, av Gottfrid Virdestam, sjätte delen, Västra och Östra härad. Växjö 1932, Smålandspostens Boktryckeri AB.

Kommentarer är stängda.
Hoppa till verktygsfältet