Måns Åkesson i Fröderyd Norrgård
En bondesläkt och dess grenar i Fröderydsbygden under 1600-talet
För den som har rötter i Fröderydsbygden är Måns Åkesson, son till Åke Brunk, en intressant person. Under mer än femtio år brukade han Fröderyd Norrgård, och genom honom och hans många efterkommande går det att följa hur en släktgren från gården spreds vidare till flera gårdar i bygden under 1600-talet. Samtidigt tecknar källorna en bild av människorna bakom släktskapen – deras liv, arvsskiften och öden i en tid då det bevarade källmaterialet ännu är sparsamt. För den som vill följa släktlinjerna närmare finns personerna och deras familjesammanhang samlade i min databas.
Måns Åkesson tar över Fröderyd Norrgård
Måns Åkesson var son till Åke Brunk i Äsprilla och var troligen dennes äldste son. Hans farfar var av allt att döma Måns Karlsson i Fröderyd.
Måns Karlsson är känd som brukare i Fröderyd Norrgård från den allra första jordeboken från 1548 till och med 1572 års tiondelängd. Samma år, 1572, dyker hans son Jon Brunk upp i prästernas beseglade längder som ”skytte hoffman” för Måns Karlssons gård. Dessa längder registrerade personer som helt eller delvis var befriade från skatt, och i Jons fall berodde det på att han var ryttare. Året därpå, i 1573 år årliga ränta, står Jon Brunk som brukare av skattegården i Fröderyd och åtnjuter skattefrihet eftersom han ställde upp med en häst och hade en lejd ryttare: ”Rytther frijt och haffuer legtt”.
I Fröderyd bor Jon fram till och med 1575, då både han och Måns upptas i skattelängderna för samma gård. När ett hemman hade två brukare var det vanligt att den ena registrerades i årliga räntan och den andra i tiondelängden.
År 1576 hade Jon dock lämnat gården, och från och med detta år står Måns ensam för bruket under lång tid framöver. I skvaltkvarnslängderna för 1585 och 1586 framgår det emellertid att Måns var Måns Åkesson. Min tolkning av materialet ät att det var Måns Åkesson som var den Måns som står i jordeboken 1576 tog över efter Jon Detta tyder på att Måns Karlsson troligen hade slutat bruka gården eller avlidit redan 1572.
Läs mer i inlägget: De tidigaste spåren efter Brunk i Vasatidens källor
Måns i socknen och häradet
Till skillnad från sin far Åke och farbror Jon – och i likhet med sin bror Per – tycks inte heller Måns ha haft något större intresse för att vara rusthållare eller stå för ryttartjänst. Trots detta återfinns han som ryttare under åren 1600–1603, då riket befann sig i ett oroligt skede. Möjligen red han inte själv utan stod för ryttare och utrustning.
Mellan 1589 och 1599 tjänstgjorde Måns som fjärdingsman i socknen. Fjärdingsmannen hade vid denna tid ansvar för att bistå länsmannen med ordningshållning, skatteuppbörd och kallelser till ting.
Måns var en aktad och ansedd man i bygden och satt som nämndeman i Västra härad mellan åren 1611 och 1624. Eftersom domboken börjar först 1611 är det dock högst troligt att han innehaft uppdraget redan tidigare.
År 1615 var han en av säljarna vid försäljningen av Hjärtnäs Södergård i Hjärtlanda socken. Köparna var Måns Mattsson och hans hustru Kerstin därstädes. Att Måns uppträder som säljare tyder på att han haft del i gården, möjligen genom sin hustru. Om så var fallet kan det ha rört sig om hennes arvejord, men om Måns hustru och hennes ursprung är ingenting känt.
Bränderna i Fröderyd socken var inte den enda omskakande händelsen detta år 1618. Dagarna efter nyår hölls ett gästabud i Fröderyds kyrkby som fick ett sorgligt avslut då ryttaren och bonden Sven Nilsson i Ljunganäs blev dräpt av sin bordsgranne som satte sin kniv i Svens ben. Det tog så illa att han inom kort förblödde. Dråparen Anders ställdes inför rätta och dömdes till döden, men genom vittnesmål om att det hela skett av våda omvandlades straffet till böter. Karls farbror Måns Åkesson satt för övrigt som nämndeman då Anders dömdes till döden, och samma dag utdelades ytterligare tre dödstraff!
Läs mer om denna historia i inlägget Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618
Ett sista framträdande på tinget
På sommartinget den fjärde juni 1631 vittnade Måns Åkesson i Fröderyd vid en häradssyn rörande en långvarig ägotvist mellan Säby säteri i Bäckaby socken och skattebönderna i Knutstorp och Doestorp. I samband med tvisten berättade Måns, som var brorson till den avlidne kvartermästaren Jon Brunk i Bäckaby, att farbrodern i berusat tillstånd tillsammans med andra hade rivit upp och kastat omkull gamla råmärken mellan gårdarna. Under ed intygade Måns att stenarna tidigare markerat den rätta gränsen och hans uppgifter bekräftades även av andra vittnen. Häradsrätten dömde därefter huvudsakligen till skatteböndernas fördel.
Läs mer om Jon Brunk: Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland
Måns Åkessons ålder och livstid
Måns Åkesson blev en mycket gammal man och brukade Äsprilla Norrgård under mer än femtio års tid fram till sin död 1631. Frågan är om det går att uppskatta hans ålder och födelseår.
Tack vare ovanligt utförliga uppgifter i 1639 års roterings- och utskrivningslängd känner vi faktiskt till ungefärliga födelseår för sönerna Börje och Nils. I längden finns flera särskilda underrubriker. Under den rubrik där de män som berustar en ryttare anges Börje vara 65 år gammal, vilket ger ett födelseår omkring 1574. Under en annan rubrik, män över 60 år på skatte- och kronohemman, återfinns brodern Nils som uppges vara 62 år gammal, vilket pekar mot ett födelseår omkring 1577.
Måns Åkesson bör alltså ha bildat familj senast under första hälften av 1570-talet, vilket väl överensstämmer med antagandet att det var han som övertog brukningen av Norrgården år 1576.
Män som gifte sig och övertog eget gårdsbruk var under denna tid sällan yngre än omkring 25 år, även om detta naturligtvis kunde variera beroende på omständigheterna. I Måns fall tycks farfadern inte längre ha kunnat bruka gården, antingen på grund av dödsfall eller hög ålder. Farbrodern Jon synes därefter en tid ha brukat hemmanet innan Måns tog över.
Sammantaget pekar detta mot att Måns Åkesson var född omkring år 1550 och därmed blev omkring 80 år gammal – en anmärkningsvärt hög ålder för denna tid.
Läs mer i inlägget: Roterings- och Utskrivningslängder för Fröderyds gäld
Arvskiftet efter hans död
När Måns vittnade på sommartinget1631 angavs han vara en ”fallegammall Man”. Och detta blev också det sista framträdande han gjorde på rätten. Inte långt därefter avled han vilket framgår av två tingsmål som avhandlades på Västra häradsting den 25 augusti 1631. Då skiftades arvet efter honom när sönerna Börje och Nils löste ut sina syskon ur varsin halva av Fröderyd Norrgård.
Börje Månsson och hans hustru Kerstin Gudmundsdotter förvärvade halva Norrgården då han löste ut brodern Jöns Månsson i Årset samt sina ogifta systrar Märit och Sigrid Månsdotter. Som ersättning fick Jöns två oxar, Märit en oxe och en ko, och Sigrid Månsdotter en oxe och en ko. Efter köpet ägde nu Börje och hans hustru halva Fröderyd Norrgård.
Likaså löste Nils Månsson och hans hustru Ingegärd samt en Ingefrid arvslotterna i den andra halvan av Fröderyd Norrgård. De löste ut Börje Månsson i Glömsjö, gift med Ingegärd Månsdotter, samt systrarna Kerstin och Elin Månsdotter. Som ersättning fick Börje ett par oxar, Kerstin Månsdotter en oxe och en ko, och Elin Månsdotter en oxe och en ko. Efter köpet ägde Nils Månsson och hans hustru tillsammans med Ingefrid hälften av den andra halvan av Fröderyd Norrgård. Ingefrid nämns ej vid efternamn, men den rimligaste tolkningen är att hon är en syster då det i domboken står att hon med Nils tingsköttes deras arvslotter.
Måns Åkessons barn och deras öden
Arvskiftet ger också en ovanligt tydlig bild av Måns Åkessons familj. Genom barnen kom släkten att spridas till flera gårdar i bygden, medan några stannade kvar i Fröderyd. Det är genom dessa grenar som berättelsen nu fortsätter.
Om Måns hustru – eller hustrur – är ingenting känt. Nio barn nådde vuxen ålder: sönerna Börje, Nils och Jöns samt döttrarna Ingegärd, Elin, Kerstin, Märit, Sigrid och Ingefrid.
Måns Åkessons barn och deras öden
Arvskiftet ger också en ovanligt tydlig bild av Måns Åkessons familj. Genom barnen kom släkten att spridas till flera gårdar i bygden, medan några stannade kvar i Fröderyd. Det är genom dessa grenar som berättelsen nu fortsätter.
Om Måns hustru – eller hustrur – är ingenting känt. Nio barn nådde vuxen ålder: sönerna Börje, Nils och Jöns samt döttrarna Ingegärd, Elin, Kerstin, Märit, Sigrid och Ingefrid.
- Börje Månsson, 1574-1649, gift med Kerstin Gudmundsdotter, tog över halva Fröderyd Norrgård
- Nils Månsson, 1577-1651, gift med Ingefrid Karlsdotter, tog över halva Fröderyd Norrgård
- Jöns Månsson, död 1653, gift med Gunnel Persdotter, bosatta i Årset, Fröderyd sn
- Ingegärd Månsdotter, känd 1631-1642, gift med Börje Månsson, bosatta i Glömsjö, Nävelsjö sn
- Kerstin Månsdotter, känd 1631-1643, gift med Nils Jonsson, bosatta i Fröderyd
- Elin Månsdotter, känd 1631
- Ingefrid Månsdotter, känd 1631
- Märit Månsdotter, känd 1631
- Sigrid Månsdotter, känd 1631
Börje Månssons gren
Börje Månsson var förmodligen äldsta barnet till Måns Åkesson och var enligt ovan född omkring 1574. Han är känd i Fröderyd Norrgård från 1616 års Älvsborgs lösen och förekommer därefter i mantalslängderna fram till 1647.
Börje förkommer tre gånger på Västra häradsting. Första gången var 1618 , då han vittnade om det olycksaliga gästabud i Fröderyd som tidigare har omtalats. Andra gången ingick han bland männen i den sexmannaed som Jon Persson avlade 1639 då han frikändes från att ha skadat en ek. Tredje och sista gången var 1643 då han återigen var vittne i tvist angående ofullbordat betalning av ett gårdsköp i Hökhult.
År 1648 skänkte Börje två marker till kyrkan, och kort därefter tycks han ha avlidit. I sockenstämmans räkenskaper för 1650 noteras att han givit sex mark till kyrkan och han omtalas där som ”salig”, alltså avliden. Denna sockenstämma hölls den 4 juni 1650, och räkenskaperna omfattade tiden sedan den föregående stämman den 8 april 1649.
Vid arvskiftet 1631 framträder för första gången hans hustru Karin Gudmundsdotter i källorna. Sista gången Börje själv är upptagen i mantalslängderna är 1647, och två år senare anges Karin som änka. Därefter försvinner även hon ur källorna.
Börje och Karin hade sannolikt tre barn som uppnådde vuxen ålder; Gudmund, Sven och Ingeborg.
Gudmund Börjesson
Gudmund Börjesson var son till Börje Månsson och Kerstin Gudmundsdotter. Första gången Gudmund förekommer i källorna är i 1639 års roteringslängd. Den gången undgick han utskrivning, men två år senare, 1642, föll lotten på honom och han togs ut som soldat. Han fördes till Erik Axelssons kompani vid Jönköpings regemente och hade till en början den lyckan att höra till regementets hemmavarande manskap.
Läs mer i inlägget: Utskrivningarna – allmogens gissel under 1600-talet
Men Gudmund tycks ha haft andra drömmar än soldatlivet. Kanske var det under sommaren 1643, då han var kommenderad till Göteborg, som han fick nog. Därefter lejde han Måns Mårtensson att träda i hans ställe, något han som son till en skattebonde hade ekonomisk möjlighet att göra.
Det skulle visa sig vara ett lyckosamt beslut. Kort därefter bröt krig ut mot Danmark, och den lejde knekten Måns fick med omedelbar verkan rycka ut i det fälttåg som senare kom att kallas Horns krig i Skåne.
Läs mer i inlägget: Ett öde i stormaktstidens skugga
Gudmund övertog föräldrarnas halva skattehemman i Norrgården och gifte sig omkring 1646 med Karin Mattsdotter. Han är känd i mantalslängderna från 1643 till 1664 och skänker 1665 två mark till kyrkan. Samma år synes han ha avlidit, då hustrun Karin upptas som änka i mantalslängden.
I längderna efter 1665 förekommer Karin endast under beteckningen ”änkan”, vilket gör att en viss osäkerhet råder om det verkligen är hon som avses. Änkan återfinns dock i mantalslängderna till och med 1668, då en brand ödelade Norrgården. Gården betecknas det året som förbränd, och skadorna tycks ha varit så omfattande att den befriades från mantalspenningen under de följande åren. Först 1673 återkommer Norrgården i längderna. Då är änkan borta, men i 1679 års mantalslängd återfinns åter en änka Karin.
I kyrkoräkenskaperna för år 1680 upptas 16 öre kopparmynt i testamentspengar ”för Enkian Karin i Fröderyd”. Detta talar för att Karin Mattsdotter avled under första hälften av året, eftersom hennes testamentspengar redovisas i den senare delen av kyrkoräkenskaperna, vilka omfattade tiden från den 1 juni 1679 till den 1 maj 1680.
De barn till Gudmund och Karin som jag med tämligen stor säkerhet kunnat belägga är döttrarna Sara, Kerstin och Gertrud. Förvirrande nog kom samtliga tre att gifta sig med män vid namn Måns. Om deras liv och familjer berättas mer i de följande kapitlen.
Möjligen var även Ingegärd Gudmundsdotter en dotter till paret. Hon återfinns som inhyses hos Karin och Måns i Norrgården i husförhörslängderna för 1688 och 1689.
Andra släktforskare har därutöver fört fram sönerna Nils och Jöns som barn till Gudmund och Karin. Några säkra belägg för detta har jag dock inte kunnat finna, och tills vidare får frågan därför lämnas öppen.
Sara Gudmundsdotter
Dottern Sara Gudmundsdotter föddes omkring 1652 och gifte sig med Måns Svensson och de bosatte sig i Gärdeskvarn. Gärdeskvarn var ett frälsehemman på en fjärdedels mantal. Enligt Saras dödbok gifte de sig 1670 men de är belagda först i 1674 års mantalslängd i Gärdeskvarn.
Sara och Måns fick tio barn och 24 år tillsammans. I april 1694 drabbades emellertid familjen av en svår sorg då både Sara och den femårige sonen Johan avled inom samma vecka, sannolikt i en sjukdom. Sara blev endast 42 år gammal och i dödboken skrev prästen att sonen ”följde sin moder i grafwen” och ”bägge (blef) begrafne mitt för östra Kyrkiodörren”.
Redan i november samma år gifte maken Måns om sig.
Saras och Måns son Daniel gifte sig 1706 och fortsatte brukningen i Gärdeskvarn. Där fick han och hans hustru tre barn, innan han efter ett års sjukdom avled i en ålder av 44 år.
Gertrud och Kerstin Gudmundsdöttrar
Gudmunds och Karins döttrar Gertrud och Kerstin kom att stanna kvar på föräldragården och föra brukningen vidare efter föräldrarna.
Gertrud var den äldre av systrarna och gifte sig omkring 1677 med Måns Larsson. Från och med 1678 återfinns de i mantalslängderna i Fröderyd Norrgård, om än endast som ”Måns och hustru”. Måns förekommer även i kyrkoräkenskaperna från samma tid och kan med säkerhet identifieras som Måns Larsson genom en notis i 1684 års kyrkoräkenskaper.
Han förekommer också på hösttinget 1681 (1681-10-18 §6) under mindre smickrande omständigheter. Där dömdes han för att ha stulit en gammal bagge av Jöns Jonsson i Äsprilla.
Kerstin Gudmundsdotter var den yngre systern. Det är sannolikt hon som år 1683 skänkte tolv öre kopparmynt till kyrkan. Omkring 1685 gifte hon sig med Måns Olofsson, och från och med 1686 års mantalslängd återfinns två Måns med hustrur i Norrgården.
Om systrarnas barn är endast fragmentariska uppgifter bevarade. Av Gertruds och Måns Larssons barn är endast Olof Månsson, född i april 1690, känt. Viss osäkerhet råder dock eftersom prästen uppger föräldrarna som Måns Larsson och Kerstin Gudmundsdotter, vilket kan tyda på en sammanblandning av de båda familjerna.
Till Kerstin och Måns Olofsson är åtminstone tre barn kända: två söner med namnet Gudmund, vilka båda dog i späda barnaåren, samt dottern Kerstin, född 1698.
År 1696 sålde båda familjerna sina andelar i Norrgården. Kerstin och Måns Olofsson lämnade gården omkring 1698, medan Gertrud och Måns Larsson blev kvar ytterligare några år och försvinner ur längderna omkring år 1700. Vart de därefter tog vägen är inte känt. De har inte kunnat återfinnas vare sig i Fröderyd eller i grannsocknen Bäckaby.
Ingeborg Börjesdotter
Ingeborg Börjesdotter är endast känd från mantalslängden 1643 då hon står tillsammans med fadern Börje och modern Kerstin i Fröderyd Norrgård.
Sven Börjesson
Sven Börjesson förekommer i 1638 och 1639 års roterings- och utskrivningslängder. I den senare längden anges han som sventjänare och rider för sin far Börje i Norrgården. Därefter har jag inte kunnat finna några ytterligare spår av honom i källorna.
Nils Månssons gren
Nils Månsson återfinns som bonde i Fröderyd Norrgård från Älvsborgs lösen 1613 till och med 1651 års mantalslängd. Samma år skänkte han åtta öre till kyrkan, och kort därefter tycks han ha avlidit. Han var gift med Ingefrid Karlsdotter, som bland annat omnämns vid Västra häradsting 1631 i samband med arvskiftet efter Måns Åkesson (se ovan ”Arvskiftet efter Måns död”). Hon levde ännu 1653, då hon förekommer för sista gången i mantalslängden.
Källorna berättar inte mycket om Nils och Ingefrid. Nils var ett av vittnena vid den olycksaliga händelsen i Fröderyd år 1618, då bonden Anders i Drev avled efter ett knivhugg – en händelse som säkerligen satte avtryck i bygden.
Läs mer i inlägget: Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618
Vid hösttinget 1634 instämdes Nils av länsmannen Anders Persson i Hökhult. Tillsammans med några grannar anklagades han för att, trots länsmannens uttryckliga förbud, ha hemfört råg från en fälla på Hökhults bys gemensamma ägor. Målet sköts upp för vidare rannsakning men återkom aldrig på tinget, vilket möjligen tyder på att parterna gjorde upp i godo.
Några barn till Nils och Ingefrid är inte kända.
Jöns Månssons gren
Jöns Månsson bodde i Årset och var gift med Gunnel Persdotter. Han är belagd i Årset från 1626 års jordebok (Årliga räntan) till och med 1641 års jordebok.
I de ovanligt informationsrika mantalslängder som återfinns i roterings- och utskrivningslängderna från 1630-talet omnämns Jöns som klockare åren 1635, 1637 och 1639. I 1637 års längd anges dessutom att han var en ”gammal soldat, hafuer bråk”, vilket visar att han tidigare tjänat som soldat och led av en kroppslig åkomma. Ordet bråk syftar sannolikt på bråck, exempelvis ljumskbråck eller bukbråck, något som var en vanlig åkomma hos äldre soldater och bönder efter långvarigt tungt kroppsarbete.
I de ordinarie mantalslängderna från 1643 och framåt återfinns inte Jöns själv, utan i stället står Gunnel upptagen som ”hustru” under åren 1643–1652. Från och med mantalslängden 1653 kallas hon änka, vilket visar att Jöns avlidit dessförinnan. Att han under de föregående tio åren inte nämns i längderna kan möjligen hänga samman med tidigare soldattjänst eller sjuklighet, men säkert går det inte att avgöra.
Gunnel drev gården vidare i ytterligare elva år efter makens död och förekommer i längderna till och med 1663. Mantalslängden saknas för följande år, och hon kan därför ha avlidit någon gång mellan 1663 och 1664. Vid sommartinget 1663 hölls första uppbudet på halva Årset Södergård – möjligen den gård som tillhört Jöns och Gunnel – vilket kan tyda på att hon då redan var död eller att gården var på väg att övergå i annan ägo.
Några barn till Jöns och Gunnel är inte kända.
Kerstin Månsdotters gren
Kerstin Månsdotter gifte sig med Nils Jonsson och bosatte sig liksom flera av sina syskon i Fröderyds kyrkby. Nils återfinns i källorna från Älvsborgs lösen 1613 till och med 1653 års mantalslängd. Samma år, 1653, skänkte Kerstin pengar till kyrkan, möjligen i samband med makens bortgång.
Källorna berättar annars mycket litet om makarna. Tre barn är dock kända från äktenskapet: Per, Håkan och Nils.
Per Nilsson
Per Nilsson föddes omkring 1615 och är känd som ryttare i många år, från 1651, och dog 1695 i Fröderyd Norrgård i en ålder av 80 år. Han gifte sig omkring 1650 med Cecilia Lennartsdotter från Örsby, Norra Ljunga socken. De var gifta i 45 år och de båda makarna dog med fjorton dagars mellanrum. Cecilias ålder anges i dödboken till osannolika 100 år. Per och Cecilia sålde 1693 sin gård, en fjärdedels skattehemman i Fröderyd Norrgård, till Pers brorson Nils Nilsson. De hade inga barn som uppnådde vuxen ålder.
Nils Nilsson
Nils Nilsson var gift med Ingeborg Karlsdotter, dotter till Karl Persson i Äsprilla. De var tremänningar och barnbarnsbarn till Åke Brunk. Både Nils och Ingeborg är kända i mantalslängder mellan 1655 och 1668. Deras barn var Ingegärd och Nils.
Dottern Ingegärd Nilsdotter föddes omkring 1630 i kyrkbyn i Fröderyd enligt hennes dödbok och gifte sig omkring 1662 med Per Persson och de bosatte sig i Hultatorp Östergård. Ingegärd avled i oktober 1700, medan maken Per levde ännu år 1704.
Sonen Nils Nilsson gifte sig med Britta Persdotter. Han köpte 1693 en fjärdedels mantal Fröderyd Norrgård av sin barnlöse farbror Per Nilsson (se ovan) samt löste ut sin syster Ingegärd. Nils gick några år senare ett tragiskt öde till möte – läs mer om detta inlägget:
När Nils tog sig av daga – ett tragiskt slut i Fröderyd 1695
Håkan Nilsson
Håkan Nilsson är känd i Fröderyd kyrkby från mantalslängder 1643 till 1650. Han gifte sig – troligen 1649 – med Kerstin Karlsdotter vilken var dotter till Karl Persson i Äsprilla. De flyttade till Fröset och finns där i 1654 års mantalslängd. Håkan dog 1676 och Kerstin 1697 i Fröset Backegård.
Ett barn är känt, nämligen gårdsfogden Måns Håkansson.
Ingegärd Månsdotters gren
Ingegärd Månsdotter var gift med Börje Månsson, en namne till hennes bror i Fröderyd. De återfinns i Glömsjö, Nävelsjö socken, från 1631 till och med 1642 års mantalslängd. I den sistnämnda står Börje upptagen under rubriken ”Ryttare”, men troligare är att detta avser rusthåll än aktiv ryttartjänst. Utöver detta är ingenting närmare känt om deras vidare öden.
Döttrar som försvinner ur källorna
Om Måns Åkessons döttrar Elin, Ingefrid, Märit och Sigrid har jag inte kunnat belägga något mer än deras omnämnande vid Västra häradsting 1631, då bröderna Börje och Jöns löste ut deras arvsandelar i Fröderyd Norrgård. Deras vidare öden är okända.
Branden i Fröderyd 1690
Sommaren 1690 drabbades Fröderyd av den svåraste olycka som byn dittills hade upplevt. Den 11 juli fattade en gnista från en skorsten eld i ett hus, och under den torra sommarhettan och den hårda blåsten spred sig lågorna snabbt genom den tätt samlade bebyggelsen. Hela byn brann ned. Hus, lador, fähus och stall förvandlades till aska tillsammans med gärdesgårdar, hö, spannmål på åkrarna och det som redan hade bärgats in för året. Kläder, matförråd och husgeråd gick förlorade.
Bland de drabbade fanns flera av Måns Åkessons efterkommande och deras familjer. Från Norrgården nämns Per Nilsson, Nils Nilsson, Måns Larsson och Måns Olofsson bland dem som några månader senare framträdde inför hösttinget. Domboken berättar att de kom med ”sorgfulla hjärtan och gråtande ögon” för att redogöra för den olycka som hade drabbat dem. Tingsrätten intygade att skadorna var omfattande och värderade de nedbrunna byggnaderna i Norrgården till 420 riksdaler silvermynt.
Branden drabbade även kyrkoherden Andreas Boman. Prästgården brann ned tillsammans med mer än hundra tunnor spannmål, hö och bohag. När återuppbyggnaden skulle inledas uppstod en tvist mellan kyrkoherden och byborna. Boman menade att gårdarna hade legat alltför nära kyrkan och ville att de nya husen skulle uppföras på andra platser för att minska risken för framtida eldsvådor. Åborna motsatte sig detta. Flera hade redan påbörjat återuppbyggnaden på sina gamla tomter och ville inte överge de platser där gårdarna sedan länge hade legat. Tvisten blev så allvarlig att häradshövdingen med nämndemän och en officer beordrades att resa till Fröderyd för att undersöka förhållandena på plats och försöka förlika parterna.
Trots den svåra katastrofen byggdes Fröderyd upp igen. För släkten i Norrgården blev branden emellertid början på de sista åren som ägare till gården. Bara några år senare skulle de båda halvorna av Norrgården säljas och därmed avslutas en släkthistoria som sträckte sig tillbaka till 1500-talet.
Slutet på en epok i Norrgården
1696 var året då Norrgården i Fröderyd gick ur släktens ägo. Det var kyrkoherden i Fröderyd, Andreas Boman, som under 1695 och 1696 förvärvade de båda skattegårdarna i kyrkbyn – Norr- och Södergården.
Den 29 februari 1696 upprättades ett köpebrev där halva Norrgården såldes till kyrkoherden för 120 daler Courant. I uppbudet på hösttingen (1696-10-09 §5) framgår inte vem säljaren var, men det var den halva som hade tillhört den framlidne Nils Nilsson på den gren som utgick från Kerstin Månsdotter. Säljaren var den nyblivna änkan Britta Persdotter. Hon kom att framleva återstoden av sina dagar på gården och avled 1719, 69 år gammal.
Den andra halvan av Norrgården var den som mer än sextio år tidigare hade lösts ut av Börje Månsson och som vid mitten av 1690-talet brukades av systrarna Gertrud och Kerstin Gudmundsdöttrar, döttrar till Gudmund Börjesson och barnbarn till Börje Månsson. Köpekontrakt upprättades den fjärde juni 1696 och köpesumman uppgick till 100 daler Courant.
Som framgår värderades den halva av Norrgården som tidigare tillhört Nils Nilsson något högre än den som brukades av systrarna Gertrud och Kerstin. Orsaken är okänd men kan ha berott på skillnader i byggnader, jordens beskaffenhet eller andra förhållanden som inte längre går att utläsa ur källorna.
Att Norrgården såldes behöver i sig inte ha varit märkligt, men att även Södergården under samma tid förvärvades av kyrkoherden Andreas Boman väcker frågor. Kanske såg han en möjlighet att samla jord i kyrkbyn, kanske fanns det andra omständigheter som gjorde gårdarna till salu. Källorna ger inget säkert svar.
Därmed avslutades en lång epok i Norrgårdens historia. Så långt källorna förmår visa hade gården brukats av samma släkt sedan Måns Karlssons dagar i mitten av 1500-talet, först av honom själv och därefter av sonen Måns Åkesson och deras efterkommande. Att släktens rötter på gården sträckte sig ännu längre tillbaka är inte osannolikt, men det ligger bortom vad de bevarade källorna kan berätta. Nu hade Norrgården gått över i kyrkoherden Andreas Bomans händer.
Slutord
När Måns Åkesson avled år 1631 hade han brukat Fröderyd Norrgård i mer än ett halvt sekel. Genom hans barn kom släkten sedan att spridas vidare till flera gårdar i Fröderydsbygden. Det är just sådana livsöden som gör släktforskningen så fascinerande – att steg för steg försöka följa människorna bakom de gamla namnen och förstå något av deras liv och villkor.
Samtidigt måste en sammanställning av detta slag läsas med viss försiktighet. När så många personer och familjer följs genom mer än hundra år, med källor som ofta är fragmentariska och svårtolkade, är det nästan ofrånkomligt att felaktiga tolkningar eller förbisedda samband kan smyga sig in. Släktforskning är sällan en slutgiltig berättelse, utan snarare ett försök att med hjälp av de bevarade spåren komma så nära sanningen som möjligt.
Har du kommentarer eller vet mer?
Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.
Vidare läsning
Byar och torp i Fröderyd; byarna och torpen i Fröderyd socken under 1700-talet, med översiktskarta.
Brukare i Fröderyd by 1548-1700; Fröderyd kyrkby har en lång historia, som till stor del går att följa genom de äldre skattelängderna, jordeböckerna och domböckerna. Genom dessa källor kan man se hur byn växer fram, hur gårdarna förändras och hur brukarna avlöser varandra genom århundradena. Det här inlägget är ett försök att, med hjälp av dessa bevarade handlingar, följa Fröderyds gårdar och deras brukare så långt tillbaka som källmaterialet tillåter. Även om du inte har anor från just Fröderyd by kan brukarlängden vara av intresse – här finns nämligen länkar till de olika källorna som kan användas för forskning i hela Fröderyd socken, dess grannsocknar och Västra härad i stort. Förhoppningsvis kan den också inspirera dig – och andra med intresse för bygden – att upprätta en liknande längd för just din egen by.
Fröderyds gäld i landskapshandlingarna 1545-1629; Utforska 1500-talets landskapshandlingar och upptäck spåren efter dina förfäder! Här har jag samlat över 6 000 poster från perioden 1545–1629, hämtade ur 86 volymer och tusentals sidor av historiska räkenskaper. Fokus ligger på socknarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län, men även närliggande områden kan finnas representerade. För släktforskaren är detta en ovärderlig källa – jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder som listar bönder och gårdar under Vasatiden. Oavsett om din släkt finns här eller i närliggande socknar kan registret vara en nyckel till din historia.
Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgs lösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.
Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 7.600 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.
Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig. För närvarande finns det över 530 avskrifter, men materialet växer över tid då jag successivt lägger in mer.
Livet i tre smålandssocknar under Älvsborgs Lösen 1613; Vad man kan få ut ur Älvsborgs lösen 1613, både ur ett släktforskarperspektiv och ur ett hembygdsperspektiv? Som utgångspunkt har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby och visar vad uppbörds- och rannsakningslängderna berättar om människorna som levde där för drygt fyrahundra år sedan. Om deras kamp mot fattigdom, gårdar som brann upp och även ett dråp som begicks.
De tidigaste spåren efter Brunk i Vasatidens källor; På det småländska höglandet, under de oroliga åren under andra hälften av 1500-talet, levde två bröder – Åke och Jon Brunk – i de avlägsna socknarna Fröderyd och Bäckaby. De båda valde att tjäna i det nybildade Smålands Ryttare, en inhemsk och pålitlig styrka skapad av Gustav Vasa. I detta inlägg berättar jag om bröderna ursprung och presenterar min teori om vem deras far kan ha varit samt var han bodde. I kommande inlägg kommer jag att fördjupa mig i Åkes och Jons levnad och öden. Oavsett om du har rötter i Fröderyd eller ej, ger denna och följande inlägg om Brunkarna en inblick i ett svenskt 1500-tal – en tid av konflikter, möjligheter och omvälvande förändringar.
Från jord till värja – Åke Brunk, ryttare i Vasakungarnas tjänst; Det här är berättelsen om Åke Brunk – bonden från Fröderyd som blev ryttare under de första Vasakungarna. Under 1500-talets blodiga krig mot Danmark och Ryssland stred han för kronan, från Smålands djupa skogar till fälten i öster. Åke var ingen hjälte i historieböckerna, men hans liv speglar en tid då varje bonde kunde bli soldat – och varje fälttåg kunde bli det sista. Han byggde upp en välbärgad gård, rustade hästar, lejde män, och såg sina söner ta över arvet. Men själv föll han i främmande land. Genom mönsterrullor, jordeböcker, och andra skattelängder träder en sällsynt tydlig människogestalt fram: ryttaren från Äsprilla – som levde för jorden, men dog för riket.
Jon Brunk i Bäckaby – ryttare och bonde i 1500-talets Småland: En ryttare i kronans tjänst, en välbärgad bonde i Småland och en man vars namn ännu ekade i domböckerna trettio år efter hans död. Jon Brunk levde mitt i 1500-talets stormiga brytningstid – han red vid Narvas blodiga stormning, mönstrade under inbördeskriget 1598 och steg i graderna till kvartermästare. Vem var han egentligen – mannen som levde sitt liv mellan gården i Bäckaby och krigsskådeplatserna i öster?
Gästabudet i Fröderyd – en olycksalig händelse från 1618; I den frostiga januarikvällen år 1618 samlades byns invånare för ett storslaget gästabud i Fröderyds kyrkby. Bland de festande fanns bonden Anders från avlägsna Drev och den livliga ryttaren Sven Nilsson från Ljunganäs. Den glada och uppslupna stämningen övergick dock i förstämning när ett skämtsamt småbråk mellan Anders och Sven slutade i ond bråd död.
Bondens avkastning år 1600; Vilken avkastning hade våra förfäder på sina åkrar på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket utsäde använde de? Dessa frågor skall jag försöka besvara på genom att använda en uppgift från en gammal skattelängd om använt utsäde för år 1600 och följa upp hur skörden därefter blev. Jag har som exempel tagit socknarna i Fröderydbygden – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby.
Skördarna i en smålandssocken 1556-1618; Hur mycket skörd kunde en bonde räkna med att få på 1500- och 1600-talet? Och hur mycket kunde den variera mellan goda och dåliga år? Dessa frågor skall jag försöka svara på genom att använda uppgifter från tiondelängderna. Som exempel har jag tagit de tre socknarna Fröderyd, Ramkvilla Bäckaby på det småländska höglandet, med en fördjupning i skördeutfallet för bönderna i Bäckaby.
Den rotfaste bonden i början av 1600-talet; Med material från Älvsborgs lösen 1613 har jag försökt få en djupare förståelse för huruvida bönderna var rotfasta eller inte och hur länge de brukade sina gårdar. Kombinerat med landskapshandlingar och andra källor ger detta en inblick i bondesamhället och dess rörlighet i det tidiga 1600-talet. Jag har här fokuserat på tre socknar – Fröderyd, Ramkvilla och Bäckaby – och ger även ett exempel hur brukarmönstret kunde se ut i en större by vid tiden för Älvsborgs lösen där några bönder förblev rotfasta, medan andra gled bort i historiens glömska.
Utskrivningarna – allmogens gissel under 1600-talet; Om roteringslängder, lottdragning och ett liv i ständig fruktan. För allmogen på 1600-talet var utskrivningarna en återkommande börda och djupt hatade. Varje år kunde kronan kräva ännu en ung man, och varje gång levde familjerna med rädslan att för alltid mista en son eller en bror. Den här berättelsen följer hur utskrivningarna slog mot Äsprilla by på det småländska höglandet och de unga män som togs ut under 1620-, 1630- och 1640-talen – och vad som sedan blev deras öde.
Roterings- och Utskrivningslängder för Fröderyds gäld; Detta register över Roterings- och Utskrivningslängder omfattar i huvudsak socknarna i Fröderyds gäld – Fröderyd, Bäckaby och Ramkvilla – i Västra Härad och Jönköpings län. Det omfattar för närvarande 3041 poster mellan åren 1621 – 1653 och kommer att växa med tiden. Utskrivningslängden sammanfattar sockenvis vilka som skrivits ut som soldater. Även om det primära intresset för släktforskaren är att hitta sin soldat, kan det vara givande att studera roteringslängden. Roteringslängderna upptar alla gårdar och ger oftast namn på bonden som brukade den och kan på så sätt fylla luckor eller komplettera uppgifter i jordeböcker och mantalslängder. Längderna från 1630-talet är särskilt rika på information och innehåller mantalslängder, namnen på bönderna över 60 år, gamla soldater och annan information på lytta personer i socknen, med mera.
Bränder och brandstod i en smålandssocken 1688–1728; Under perioden 1688 till 1728 blev Bäckaby skådeplats för elva bränder, där kölnor, boningshus och ladugårdar förlorades i lågorna. Hur klarade människor av förlusterna, och vilket system användes för att hjälpa de drabbade att bygga upp sina liv igen? Låt oss dyka ner i historien om brandstoden, en tidig form av brandförsäkring.
Domböckerna berättar – historier från en smålandssocken 1555–1730; Under perioden 1555-1730 utspelade sig många olika slags händelser i Bäckaby socken som togs upp i tinget och som speglade tidens sociala strukturer, värderingar och rättssystem. Från stulna oxar, falska anklagelser och olovliga kärleksförbindelser till blodiga slagsmål och hätska grannfejder – domböckerna ger oss en inblick i en tid där hedern var ovärderlig och straffen kunde vara hårda.
Källor
Materialet till denna berättelse har huvudsakligen hämtats från landskapshandlingarna, mantalslängderna 1642–1820, Västra härads domböcker samt ministerialböcker från främst Fröderyds socken. Därutöver har uppgifter hämtats från andra samtida källor när sådana varit relevanta för framställningen.