Cecilia gjorde allt för att dölja att hon var havande men detta var inte hennes största hemlighet; det fanns en mycket större och mörkare. När Cecilia nedkom med barnet, en liten flicka, kom sanningen fram och den skulle slå sönder familjen och kostade henne så när livet.

Cecilias barndom

Cecilia Gabrielsdotter föddes i slutet av 1707 i den lilla byn Gummestorp i Malmbäck socken på det småländska höglandet. Hennes far var bonden Gabriel Jakobsson och modern Sara Zakrisdotter. Fadern var mer än tjugo år äldre än modern och hade från ett tidigare äktenskap två barn. Hennes föräldrar hade gift sig år 1700 och modern var då inte mer än sjutton år gammal. De ägde en kronoskattegård på en fjärdings mantal, tämligen vanlig storlek på en gård för en besutten bonde vid den här tiden.

Cecilia var förlamad i benen, från båda knäna och nedåt. Hon var en krympling, som benämningen var. Hon hade ”aldrig kunnat gå på sina fötter”, vilket kan tolkas som att hon varit förlamad sedan födseln eller möjligen sedan tidiga barnaår. Hon kunde därför inte hjälpa till som andra på gården, utan fick troligen göra sådana sysslor som hon klarade av sittandes på en stol. Skulle hon förflytta sig någonstans var hon tvungen att få hjälp.

Förutom halvsyskonen från faderns tidigare äktenskap hade föräldrarna fått sonen Jakob fem år innan Cecilia föddes, men denne dog av kopporna innan han blev året gammal. Så Cecilia var ett efterlängtat barn när hon föddes efter sju och ett halvt års äktenskap. Därefter dröjde det nästan fem år innan hon fick ännu ett syskon, en lillebror. Familjen följde namnskicket och gav sonen namnet efter den döde storebrodern; Jakob.

Cecilia växte upp i skuggan av det stora Nordiska kriget och det var hårda tider för alla. Freden kom 1721 men för familjen blev glädjen kortvarig. Fadern Gabriel avled på hösten, sextio år gammal. I dödboken skrev prästen att han hade ”lefwat ährligen och skickeligen”. Han begravdes i Gummestorp där byborna hade en egen grifteplats för sina döda.

Efter det föreskrivna sorgeåret gifte modern om sig på Allhelgonadagen 1722 med Lars Mattsson från Almesåkra socken. I början av 1724 fick Cecilia ett halvbror, som enligt namntraditionen påbjöd skulle döpas efter moderns framlidne make Gabriel.

Lillebrodern förolyckas

I oktober 1729, då Cecilia snart skulle fylla tjugotvå år råkade hennes halvbror, den nu femårige Gabriel, ut för en vådlig olycka. Man brände brännvin hemma på gården och på golvet hade man ställt en stor kittel med kokhet drank. Drank var en restprodukt och avkok från mäsk och bestod mest av skaldelar som sedan användes som djurfoder. Den lille Gabriel var full och liv och lekte runt i huset och var förmodligen nyfiken på vad som var i kitteln. Innan någon visste ordet av hade han ramlat ned i den och skållade sig så svårt att han avled efter tre timmar i svåra plågor. Även den lille Gabriel begravdes på gårdens grifteplats, enligt prästens anteckning i dödboken.

Förlusten av den lille pojken var ett svårt slag för familjen. Cecilia hade nu bara sin bror Jakob som var sjutton år fyllda.

Övergreppen

Men det var inte bara förlusten av hennes lillebror som tyngde henne denna höst. Hon var havande i fjärde månaden men kunde än så länge dölja det. Att ha intimt umgänge före eller utanför äktenskapet var brottsligt och hon skulle komma att dras inför världslig domstol, i det här fallet Västra härads tingsrätt. Sådana här brott benämndes lönskaläge om bägge parterna var ogifta, och enkelt hor om den ene var gift. Cecilia kunde räkna med dryga böter och, om hon inte kunde betala dem, få risstraff eller ”risslitande” som det också kallades.

Men det var inte det som tryckte Cecilia. Hon hade två gånger blivit våldtagen av sin styvfader Lars Mattsson. Det hade skett två gånger vid midsommartid och med två veckors mellanrum. Han hade passat på när ingen annan var hemma på gården och ingen hade därför hört hennes skrik och rop på hjälp.

Det här brottet var förstås värre än utomäktenskaplig förbindelse. Förutom våldtäkt var det blodskam, en äldre benämning på incest. Blodskam var belagt med dödsstraff. För båda parterna, men i det här fallet var det ju inte av egen fri vilja från Cecilias sida.

Tiden gick och i mitten av februari kunde Cecilia inte längre dölja sitt tillstånd. Hon berättade dock inte för någon vem som var fadern. Säkerligen spred sig ryktet om Cecilias graviditet. Vem ville ha en krympling, undrades det nog bland folket i bygden.

Dottern Eva

På torsdagen den 26 februari 1730 nedkom Cecilia med ett flickebarn. Barnet syntes klent och sjukligt, varför man redan följande dag skickade efter prästen, kyrkoherden Nils Fornander, som fick komma till dem i Gummestorp och döpa barnet i hemmet. Flickan fick i dopet namnet Eva och såvitt jag kunna finna överlevde hon barnaåren.

Prästen frågade Cecilia vem som var barnafadern, men på detta ville hon inte svara men lovade emellertid att berätta sanningen på tinget. Hon höll sitt löfte och berättade vad som skett för länsmannen. Men styvfadern Lars Mattsson fick man inte tag på; han förstod vad som skulle komma att ske och rymde därför hemifrån.

Domen på tinget

Cecilia ställdes inför rätta på det extra ordinarie tinget den 22 april, alltså knappt två månader efter nedkomsten. Även styvfaderns bror, skräddaren Jon Mattsson i Bringetofta socken misstänktes för delaktighet men han frikändes. Rättegången fortsatte fem månader senare, på det extra ordinarie tinget den 26 september. Det var en lång och osäker väntan för Cecilia. Förmodligen hoppades man på att kunna fånga in styvfadern under denna tid men det lyckades inte. Cecilia rannsakades därför ensam för händelsen. Tingsrätten slog fast att hon ”warken ropat eller kunnat wisa rifwne kläder” för den påstådda våldtäkten, samt att hon sitt havandeskap hade hållit hemligt vilket ansågs vara allvarligt. Därför dömdes hon till döden. När domen meddelades måste hon och hennes moder ha blivit förkrossade; hur orättvist var inte detta?

Göta hovrätts ändrade dom

Som sedvanligt var skickades en av tingsrätten utdelad dödsdom in till Göta hovrätt i Jönköping för överprövning. Hovrättens höga herrar tog sig an Cecilias dom den 20 oktober. Här gjorde man en annorlunda och mänskligare bedömning.

Man hänvisade till fältskären Burstedts berättelse, där han om Cecilia sagt att hon ”uti nedre delen af kroppen från knän till fotebiellan aldeles lam, så at hon kan hwarken gå eller stå eller är mäktig at giöra någon något motstånd”.

Cecilias egen mor hade i tingsrätten vittnat att ingen varit vid huset då denna onda gärning fullbordades så att ingen kunde höra hennes rop på hjälp. Cecilia hade även berättat att styvfadern hotat henna att hålla tyst och det hade skrämt upp henne ordentligt.

Hovrätten konstaterade att Cecilia var ett ”siukligt och eländigt qwinfolk” och menade att här fanns förmildrande skäl och omständigheter. Därför ändrade man tingsrättens dom och dömde henne att istället ”afstraffas med en månadz fängellse wid watten och Bröd”. Praxis var att den dömde efter fängelsetiden offentligt fick lida spöstraffet. Men, fortsatte hovrätten, då hennes kropp var i ett så eländigt skick kunde hon ej ”något rijsslitande utstå”. Däremot skulle hon ”derefter undergå twenne Söndagars kyrkioplickt”.

Cecilia satt förmodligen redan i förvar på Jönköpings slott när hon fick reda på hovrättens dom. Efter den den avtjänade månaden i fängelset fick hon återvända hem och framlevde återstoden av sina dagar i Gummestorp.

Cecilia fick till sist en viss förståelse av hovrättens herrar, även om en månads fängelse på vatten och bröd plus kyrkoplikten för en nutida betraktare synes vara henne oerhört orättvist.

Slutord

Cecilia levde tillsammans med sin mor i Gummestorp. Den yngre brodern, Jakob, gifte sig och tog över gården. Från 1738 och de kommande tjugo åren fick hon glädjen att se åtta brorsbarn komma till världen. Men även sorgen att se två av dem dö i barnaåren.

Modern Sara Zakrisdotter avled 1766 i en ålder av 83 år. Hon anges i dödboken vara änka så man hade alltså reda på maken Lars Mattssons död. Fångades han in och avrättades? Eller dog han på rymmen?

Cecilia avled i Gummestorp i november 1772. Hon blev 65 år gammal och anges ha dött av ålder och svaghet. I dödboken uppges hon vara ett hospitalshjon. Jag har inte helt lyckats reda ut vad det innebär i Cecilias fall, men troligen var hon åtminstone periodvis intagen på en vårdinrättning på grund av sitt svåra handikapp. Kanske blev det värre med åren, kanske fanns det ingen i socknen som kunde ta hand om henne sedan modern gått bort? I husförhörslängderna finns det noteringar att hon begick nattvarden fyra gånger om året, som alla andra i Gummestorp, fram till 1766. Det tyder på att hon man hjälpte henne till kyrkan samt att hon bodde hemma. I den sista husförhörslängden, som sträcker sig från 1767 fram till hennes död 1772, gjorde prästen emellertid inga anteckningar om sockenbornas nattvardsgång. Däremot noterades deras kristendomskunskaper och bland dessa återfinns Cecilia.

Möjligen var det Jönköpings hospital som avsågs. Det hade medeltida ursprung då det främst varit en inrättning för spetälska, men som från 1600-talet i huvudsak blev en fattigvårdsanstalt för de svåraste fallen av oförsörjda och obotligt sjuka. Ansvaret för fattigvården överflyttades från 1600-talets slut alltmera till städerna och socknarna, men förmodligen var Cecilia inte möjlig att ha på fattigstugan där man trots allt fick klara sig i stor utsträckning själv.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kanske vet du hur det gick för styvfadern Lars Mattsson eller dottern Eva? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Om Skållningsolyckor i hemmen; Förr i tiden skedde ibland olyckor där små barn skållas av kokhett vatten som man hade i grytor eller kittlar hemma, till exempel då man bryggde öl eller brände sprit. Då fanns ingen sjukvård att tala om, så dessa stackars barn fick lida oerhört mycket innan de avled av sina skador.

Kroppsstraff vid 1700-talets början; I domböckernas saköreslängder finner man emellanåt att de dömda inte kunnat betala sina böter utan istället fått ta kroppsstraff. Hur vanligt förekommande var detta och var det vissa sakfällda som var vanligare än andra när det gäller kroppsbestraffning? Dessa och andra frågor försöker jag besvara på i detta inlägg genom att studera saköreslängderna för Västra härad mellan 1696 och 1720.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Malmbäcks kyrkoböcker och Västra härads dombok. Uppgifterna ur kyrkoböckerna finns redovisade i Databasen under Cecilia Gabrielsdotter och hennes familj.

Domboksnotiserna finns avskrivna i Västra Härads Dombok. De två protokollen är:

• 1730-04-22, §1 Blodskam
• 1730-09-26, §1 Blodskam

Samt utslaget i Göta Hovrätt 1730-10-20: Göta hovrätt Huvudarkivet BIIa:34.

Övrigt:

• Drank, https://sv.wikipedia.org/wiki/Drank
• Jönköpings hospital, https://www.hembygd.se/gudmundsgillet/page/20997