Om Skållningsolyckor i hemmen
Förr i tiden skedde ibland olyckor där små barn skållas av kokhett vatten som man hade i grytor eller kittlar hemma, till exempel då man bryggde öl eller brände sprit. Då fanns ingen sjukvård att tala om, så dessa stackars barn fick lida oerhört mycket innan de avled av sina skador. Dessa olyckor var inte vanliga, men inträffade emellanåt. Längre tillbaka i tiden hittar man denna typ av olyckor endast genom dödböckerna, men från och med 1800-talet blev tidningarna allt vanligare där detta kunde rapporteras [1].
1734, Stora Angseboda i Fröderyd (F)
I Fröderyd dödbok kan man för 1734 läsa:
”Dominica Oculi ifrån Angbo Soldaten Nils Askegrens flickebarn Lisbet 4 åhr gammalt, dödt af en olyckelig händelse dhen 10 Martii i det at barnet dagen förut skållat sig i en drankekittel.”
Drank är en restprodukt vid framställning av brännvin och annan etanolframställning från jordbruksprodukter. Dranken är urkokt mäsk och består främst av skaldelar. Den används som djurfoder på grund av sitt proteininnehåll [2].
Källa: Fröderyd (F) C:2 (1710-1753) Bild 199 / sid 365
1752, Stora Sandebo i Bäckaby (F)
Även i Bäckaby dödbok kan man för 1752 läsa om en olycka med en drankkittel:
”Den 27 September begrofs Daniel Johanssons och hustru Maria Nilsdotters lilla son i Stora Sannebo, född den 1 Maji 1749 och christnad den 7 ejusdem. Warit understundom hastigt wid bröstsiuka ansatt; men eljest thäremellan frisk och qwick. Råkade den 18 September falla i en dranckkiättel, och dödde thärpå den 19 ejusdem. 3 åhr, 5 månader på 11 dagar när.”
Daniel Johansson och Maria Nilsdotter i Stora Sandebo i Bäckaby hade fyra barn och det var den yngste, Per, som ramlade i kitteln. De kom att få två barn till, en flicka och en pojke. Som seden var fick pojken heta Per efter sin förolyckade bror
Källa: Bäckaby (F) C:3 (1739-1804) Bild 131 / sid 245
1775, Årset Storgård i Fröderyd (F)
I Fröderyd upprepas olyckan drygt 40 år senare. Dödboken berättar att den livlige lille gossen avled efter ett dygns oerhörda plågor.
”Den 21 December dödde, och den 24 ejusdem begrofs pilten, Peter Olofsson, ifrån Årset Storgård, född ibidem den 7 Martii 1770, Fadren Olof Persson, Modren afledne hustru Annika Carlsdotter. Döpt. War qwick gåsse, wälskapad, gladt föräldrarne, med wisad lust at läsa böner, efter sina år, som han ock litet begynt läsa i bok. En oförmodlig händelse gjorde hans lefnad kort, och tilskyndat döden, på det sättet, at hans fötter slintade, då han skulle stiga ur et skåps nedre kant, och han föll baklänges in under kittel, full med sjudhett watn, och således skållade sig den 20 December om morgonen. Lefde til den 21 i stor plåga och sweda, då han om morgonen klockan 3 uppgaf andan. Hela hans lifstid har warit wid 5 3/4 år.”
Källa: Fröderyd C:3 (1754-1801) Bild 204 / sid 401
1855, Slageryd Övergård, Bäckaby (F)
I Bäckaby dödbok kan man för 1855 läsa:
”Mars 23. Dog genom Skållning, orsakad af fall i en skjudande Drickes kettil, flickan Anna Lovisa från Slageryd Öfregård, född 30/6 52. Parentes Johannes Petersson, Lisa Håkansdotter, i 3 året gammal.”
Johannes Petersson var hemmansbrukare i Slageryd Övergård och lilla Anna Lovisa var deras tredje och yngsta barn. De fick ytterligare två barn varav ett avled i späd ålder. Johannes och Lisa blev från och med 1863 torpare på torpet Hästhagen under Slageryd Övergård, där de kom att framleva återstoden av sina dagar.
Källa: Bäckaby (F) AI:10 (1847-1854) Bild 165 / sid 154
1859, Målerås i Hälleberga (G, H)
”Uppvidinge härad. Tisdagen den 5 dennes (juli) har bonden Jonas Peterssons i Målerås, Helleberga socken, 4-åriga dotter fallit uti en från elden aflastad kittel, innehållande kokhet wört, hwilket förorsakade hennes död 18 timmar efter olyckshändelsen.”
Flickan var Emma Sofia Jonasdotter och som avled den 6 juli.
Källor: Nya Wexjöbladet 1859-07-15, Hälleberga (G, H) CI:3 (1855-1860) Bild 38 / sid 59
1866, Vallby nr 3 i Hagby (H)
”Olyckshändelse. Fredagen den 16 Februari wid middagstiden inträffade den olyckshändelsen att bonden Olof Gustaf Nilssons i Wallby femåriga son genom skållning tillsatte lifwet. Modren hade i en större kittel uppkokat ostwassla, hwarefter kitteln sattes på golfwet, då gossen snafwade och föll baklänges i den sjudande wasslan. Ehuru gossen genast blef upptagen, hade han å ryggen och i sidorna erhållit så swåra brännskador, att han i swåra plågor afled påföljande dagen på morgonen.”
Den lille pojken hette Karl Oskar och mamman Kristina Sofia Andersdotter. I dödboken står det helt kort:
”Af våda fallit i en kittel med het ostvassla.”
Vassle eller vassla är den klara vätskan som avskiljs från mjölkens fasta delar vid osttillverkning [3].
Källor: Barometern 1866-03-07 (sid 2), Hagby (H) F:1 (1861-1892) Bild 17 / sid 25
1878, Ilnestorp i Västra Vram
”Wårda barnen! Ett åboen Anders Andersson i Illenstorp af W Wrams socken tillhörigt 2 a 3 år gammalt barn föll en dag i förliden wecka i en med het wört fuld kittel och skållades derwid så illa, att det efter några dagars swåra plågor afled.”
Pojken var Sven Andersson och var 2½ år gammalt. I dödboken står det:
”Skållat ryggen i en kittel med kokande dricka.”
Källor: Kristianstadsbladet 1878-06-12 (sid 1), Västra Vram (L) FI:2 (1863-1881) Bild 104
Thomas Lindgren, januari 2020.