Vad kan man få ut av räkenskaperna för Älvsborgs lösen 1613? Det tänkte jag berätta om i det här inlägget då jag har fördjupat mig i Jönköpings län i Småland. Räkenskaperna på länsnivå berättar om befolkningens sammansättning, vilka som betalade skatt och vilka som var skattebefriade, samt hur mycket skatt de olika kategorierna betalade. Jag visar även hur skatteindrivningen förändrades över de sex åren samt att Älvsborgs lösen ger oss också en inblick i hur stor befolkningen var i häraderna och för länet som helhet. Allt detta sammantaget borde vara intressant för både släktforskaren och hembygdsforskaren.

Som släktforskare kommer man förr eller senare i kontakt med Älvsborgs lösen för man hoppas ju förstås att ens förfäder skall återfinnas här. Man bläddrar och bläddrar otåligt och frustrerad över röran i de omfattande volymerna, hittar eller inte hittar det man sökte och så lämnar man det. Så har jag också gjort. Men de enstaka uppgifter man hittar ger inte så stor förståelse för hur det egentligen var på den här tiden. Om man inte börjar titta i ett litet större perspektiv. Jag bestämde mig därför för att se hur det var för alla inbyggarna i den lilla smålandssocknen Bäckaby och gick därför igenom allt material för de sex åren som skatten drevs in. Sedan infann sig frågan om Bäckaby socken var typisk och hur såg det egentligen ut i den kringliggande bygden. Jag började studera Västra härad, för att därefter börja titta på räkenskaperna för hela Jönköpings län. När jag gjort det undrade jag hur Jönköpings län stod sig i förhållande till andra landsdelar och gav jag mig i kast med räkenskaperna som sammanfattade hela riket.

Det här inlägget handlar alltså om räkenskaperna och analysen på länsnivå.

Om Älvsborgs lösen

Under Kalmarkriget erövrade danskarna år 1612 Älvsborgs fästning vid nuvarande Göteborg. I freden i Knäred året därpå bestämdes att Sverige skulle återfå fästningen om man inom sex år betalade ett krigsskadestånd om 1 miljon riksdaler silvermynt och detta skulle ske genom fyra delbetalningar: 1616, 1617, 1618 och 1619. Med den sista inbetalningen i januari 1619 kom fästningen slutligen återigen i svensk ägo.

Riksdagen beslöt att man skulle ta upp en landsomfattande skatt av hela befolkningen som skulle betalas under vart och ett av de sex åren 1613-1618, vilka benämndes som första till sjätte terminen. För uppbörden av skatten, som kallades Älvsborgs lösen 1613, tillsattes särskilda kommissarier.

Skatten betalades med olika belopp av olika kategorier i samhället. En bonde 2 riksdaler, en dräng eller piga 1 riksdaler osv. Endast några få kategorier var befriade från skatt, adelns tjänstefolk och vissa arrendebönder, knektar och ryttare i fält samt personer som var under 15 år och över 70 år.

De rannsaknings- och restlängder som tillkom 1619-1622 var en sammanfattning av de sex årens längder. Rannsakningslängden ger utförligare förklaringar än de föregående uppbördslängderna och har notiser om dödsfall, flyttningar med mera och är därför särskilt värdefull för släktforskaren.

Jönköpings län

Man beslutade att i huvudsak driva in skatten landskapsvis. Uppbördslängderna för Älvsborgs lösen är således indelade på landskap och omfattar för Smålands del sjutton volymer. Eftersom Småland var det folkrikaste landskapet delades det i två delar där Jönköping och Kalmar län redovisades för sig. Kronobergs län redovisades inte som en eget län utan ingick i de båda andra länens räkenskaper. För Jönköping läns del är det sex volymer plus adelns rusttjänstlängder.

Att jämföra materialet över de sex terminerna 1613-1618 är en utmaning eftersom omfattningen av Jönköpings län ändrades under perioden. Dessutom redovisas räkenskaperna för hela länet olika, från att varit mycket detaljerade för åren 1613-15 till att vara summariska för 1617-18.

I uppbördslängden för 1613 ingick Jönköpings stad samt sju härader, nämligen: Västra, Östbo, Västbo, Tveta, Mo, Vista och Sunnerbo. Den sistnämnda tillhör numera Kronobergs län. I senare tiders indelning ingår även Norra och Södra Vedbo samt Östra härader i Jönköpings län men som då tillhörde Kalmar län.

För år 1614 och framåt lades Allbo, Kinnevald och Norrvidinge härader samt Växjö stad till Jönköpings län. I 1617 och 1618 års uppbörder tillkom även Visingsö.

Länets härader

I 1613 till 1616 års uppbörder redovisas varje härad för sig och därefter räknas de samman för hela länet. Här framkommer antalet skattskyldiga för varje kategori såsom präster, hjonelag, pigor, drängar, änkor, änklingar med flera. Man kan med andra ord se den skattskyldiga befolkningens sammansättning. Hemman och torp som låg under en adelsman undantogs och saknas emellertid helt. Möjligen ingick de i Adelns rusttjänstlängder 1613-1618.

I tabellen nedan har jag sammanställt antalet hjonelag, vilket var benämningen på en bondes eller borgares hushåll, för Jönköpings och Växjös städer samt de tio häraderna som ingår i 1613 till 1616 års uppbörder. Här framgår den inbördes storleken mellan städerna och häraderna. Jag har utelämnat alla övriga skattskyldiga kategorier, men då hjonelagen stod för ungefär 80 procent av skatteunderlaget ger det en ganska rättvis bild av den relativa storleken. Detta gällde såväl landsbygdens härader som städerna.

Som man ser var Jönköping och Växjö städer obetydliga till storlek och tillsammans var de mindre än Mo som var det minsta häradet i länet. Växjö hade inte mer än ett femtiotal hjonelag medan Jönköping ökade i storlek och nästan fördubblade sin befolkning till omkring 100 hjonelag år 1616.

Sunnerbo var det största häradet med omkring 2.000 hjonelag, därefter följt av Västra och Västbo. Befolkningen i häradena synes ha varit tämligen stabil över de fyra åren, med några märkliga variationer som till exempel för Västra och Östbo för 1613-14. Det kan dock bero på att vissa socknar räknades till det ena eller andra häradet eftersom summan av de två är ganska stabil.

Uppbörden för 1613

Räkenskaperna för uppbörden gjordes i fyra steg. Först tog man reda på hur många skattskyldiga som fanns och från det räknade ut skatteunderlaget. Därefter kom avkortningen, vilket var en längd över dem som skulle får hel eller delvis skattebefrielse. I det tredje steget räknade man samman behållningen vilket var skatteunderlaget minus avkortningen. Avslutingsvis redovisades den indrivna skatten som sedan levererades till skattkammaren i Stockholm, samt om det fanns en restskatt som man inte lyckats driva in.+

Underlaget

Tabellen nedan visar 1613 års skatteunderlag för Jönköpings län. Till vänster ser vi en bild ur första terminen för Älvsborgs lösen där antalet skattskyldiga för varje kategori har summerats. Överst står det 21 adelsmän, 4 änkefruar (till avlidna adelsmän) och så vidare. Längst ned på sidan finner man den sammanräknade summan som blev 19514.5 riksdaler silvermynt. Framöver i denna text förkortas riksdaler till ”Rdlr” för enkelhetens skull.

Som vi ser i bilden till vänster anges inte skatten per kategori, vilket jag har försökt återskapa på den högra delen av tabellen. På så sätt kan se hur mycket de olika kategorierna betalade i skatt samt hur mycket skatt det blev per kategori.

Adelsmännen betalade 32 Rdlr, prästerna (kyrkoherdarna) betalade 16 Rdlr medan en borgare och den vanlige bonden med sitt hushåll återfinns under kategorin hjonelag och betalade två Rdlr. Drängarna, änklingarna och änkorna betalade en Rdlr medan pigorna betalade hälften.

Jag har lyckats ta reda på skattesatsen för alla kategorier utom för borgmästare och hantverkskarlar och dessa är därför utelämnade. Slutsumman av min beräknade totala skatt ger därför den något lägre siffran 19449.50 Rdlr . Då felet är litet, 0.3 procent, påverkar detta inte helhetsbilden nämnvärt.

Det sammanlagda antalet angivna skattskyldiga enheter var 10982 stycken. Hjonelagen var 7357 till antalet av utjorde 70 procent av de skattskyldiga. Ett hjonelag var ett hushåll, en familj med man och hustru och barn under skattskyldig ålder. Ett hjonelag kunde vara borgare i städerna eller en bonde på landsbygden.

De sju häradena med Jönköpings stad hade sammanlagt 7357 hjonelag som tillsammans gav en bruttointäkt om 14714 Rdlr. Detta stod för drygt 75% av hela skatteunderlaget. Räknar man dessutom in alla drängar, pigor, änklingar och änkor som kan anses utgöra allmogen, stod dessa för 89 procent.

Man noterar att det gick nästan sex änkor på varje änkling. Det var alltså mycket vanligare att kvinnan överlevde mannen och fick stå för jordbruket tills hon endera gifte om sig eller lämnade över till någon son eller blivande måg.

Inom hela Jönköpings län fanns det ett litet fåtal länsmästare, fogdar, skrivare, länsmän och övriga ämbetsmän. De var inte fler än 45 stycken och utgjorde mindre än en halv procent.

Avkortningen

Nästa steg i beräkningarna var avkortningen och som innebar att man räknade samman de som av den ena eller andra anledningen skulle skattebefrias. Det kunde vara privilegier eller andra förmåner som personer fått genom kungligt brev, eller av ren fattigdom och här finner vi att de flesta var bönder under kategorin hjonelag.

Länets 39 bönderna under hertig Johan undantogs helt från skatten. Johan var son till den tidigare kungen Johan III och var hertig över Östergötland och kusin till kung Gustav II Adolf. Han var 24 år gammal och avled fem år senare blott 28 år gammal.

Frälsebönder och frälsetorpare, alltså de som brukade gårdar och torp som ägdes av en adelsman befriades helt och hållet: ”Adelänn uthij hela Lännet hafua under sine Sätesgårdar Råå och Rör”. Dessa var 138 till antalet.

Dessutom skattebefriades 102 knektar.

234 bönder blev av hans kungliga majestät Gustav II Adolfs behag ”med enn Rijkzdaler förskonte för Stor fattighdom skull” vilket var detsamma som en halvering av skatten och räknades därför hälften till antaler eller 117 stycken.

Därutöver kom de så kallade husarma, de som var så fattiga att de inte förmådde betala någon skatt alls. Denna kategori bestod av borgare, knektar och bönder och uppgick till 712 stycken samt därutöver 88 änkor.

Summa avkortning under kategorin hjonelag uppgick därför till 1108 stycken och utgjorde utan tvekan den stora massan av skattebefriade. Detta motsvarade 15 procent av deras totala antal. En fjärdedel av alla änkor skattebefriades också för deras fattigdoms skull. Det sammanlagda värdet på avräkningen uppgick till 2452 Rdlr.

Ur avkortningslängden tycker jag man kan utläsa två saker. Dels att tiderna var så svåra att en stor del av bönderna inte förmådde betala ännu en pålaga som Älvsborgs lösen innebar, och dels att myndigheterna trots allt hade en viss förståelse och hade ett system för att undanta dessa arma stackare. Därmed inte sagt att det var av rena humanitära skäl, utan mer pragmatiskt. Om man tog alltför mycket skatt av de fattigaste skulle de tvingas lämna sina gårdar som då blev öde, vilket i sin tur inte skulle bidra med någon skatt alls de kommande åren.

Behållningen

Under rubriken ”Så ähr Igiän Behållet”, eller behållningen, räknades allt samman. Avkortningen subtraherades från underlaget och behållningen blev den första terminen 1613 för Jönköping läns del 17062.50 Rdlr. Detta motsvarade 87 procent av underlaget, eller med andra ord att en åttondel av skatteunderlaget gick bort genom avkortningen.

Tabellen nedan visar behållningen på samma sätt som tidigare beskrivits för underlaget. Den vänstra delen visar bilden från Älvsborgs lösen med rubriken ”Så ähr Igiän Behållet” och här ser man antalet kvarvarande skattskyldiga för varje kategori samt längst ned summan 17062.5 Rdlr.

I den högra delen av tabellen nedan har jag på samma sätt som förut försökt återskapa den underliggande beräkningen så att man kan se hur mycket de olika kategorierna bidrog med. Återigen får jag en något för låg siffra på grund av den utelämnade borgmästaren och hantverkskarlarna men är ett relativt litet fel på 0.4 procent.

Den i särklass viktigaste gruppen som bidrog till Älvsborgs lösen var föga förvånande allmogen. Den bestod av böndernas hjonelag, drängar, pigor, änklingar och änkor och tillsammans bidrog de med 15080.5 Rdlr eller 88.4 procent. Därefter kommer landsprästerna (kyrkoherdarna) som var 48 till antalet och där var och en betalade 16 Rdlr och tillsammans bidrog de med 768 Rdlr eller en andel om 4.5 procent. De allra rikaste, adelsmännen och änkefruarna, betalade endast marginellt mer än prästerna och då de var få till antalet uppgick deras andel till endast 3.6 procent. Därefter kommer de 33 länsmännen som vardera betalade åtta Rdlr och sammanlagt bidrog de med 1.5 procent.

Levererat och rest

Av den insamlade uppbörden fördes huvudsumman, 16924 Rdlr, till skattkammaren i Stockholm och överlämnades där till herrarna Nils Bjelke, Nils Andersson och Johan Skytte. Sedan skickades tilläggsbelopp så att den slutliga levererade summan pengar för 1613 års Älvsborgs lösen uppgick till 16987 Rdlr. Det här var nästan hela den noterade behållningen och endast 56 Rdlr fattades som man inte lyckades driva in. Denna skillnad, mellan behållningen och det levererade, kallades resten.

1614-1615

Antalet hjonelag ökade från 1614 med 20-25 procent vilket var en direkt följd av att Växjö stad och tre härader tillkom. Dessa hade flyttats från Kalmar till Jönköping läns räkenskaper.

Därför är det  inte förvånande att behållningen för 1614 steg till 19050 Rdlr, men det var faktiskt en försvagning. Antalet hjonelag ökade med 22 procent men behållningen med endast 12 procent. Förklaringen finns i avkortningen, vilken ökade. Från att behållningen var 87 procent av underlaget för 1613, sjönk den till 82 procent 1614 och ytterligare ned till 67 procent 1615.

Antalet husarma och utfattiga hjonelag i avkortningen steg från att ha varit 917 för 1613, till 1676 år 1614 och 3144 för 1615. Antalet fattiga som skattebefriades ökade alltså med nästan tre gånger fram till 1615. Även om vi justerar detta med länets utvidgning med 25 procent, så är bilden tydlig att antalet fattiga och därmed skattebefriade ökade lavinartat! Läget var faktiskt sådant att det var 10 procent färre hjonelag som betalade skatt år 1615 än två år tidigare, trots att tre härader och en stad hade tillkommit.

I 1615 års uppbörd uppges att 35 knektar i Jönköpings län var kommenderade till Ryssland och därför skattebefriades.

Trenden var tydlig och vi kan nog anta att Jönköpings län inte var ett undantag utan bilden var liknande i övriga riket. Myndigheterna hade skäl att oroa sig för om man skulle kunna driva in hela beloppet till 1619.

1616

Ett litet trendbrott kom 1616. Färre togs upp i avkortningen så att antalet hjonelag sjönk tillbaka till 2008, vilket var ungefär detsamma som för 1614.

Även adeln synes ha fått dra ett tyngre lass och bidrog med mer än de föregående åren. Längden på adelsmännen blev längre och dessutom fick några betala retroaktiv skatt för andra och tredje terminen (1614 och 1615). Underlaget för adeln ökade till nästan 1600 Rdlr vilket var en fördubbling.

Sammanlagt uppgick underlaget för 1616 till drygt 23486 Rdlr. Avkortningen uppgick till 4918 Rdlr och behållningen blev således för 1616 sammanlagt 18567 Rdlr och det var en 20 procentig uppryckning från föregående år.

1617-1618

Åren 1617 och 1618 redovisas tillsammans och är dessutom mycket summarisk gjorda med i stort sett ingen inblick i vilka härader som ingick och antalet skattskyldiga för varje kategori. Det blir därför svårt att på ett rättvist sätt jämföra 1617 och 1618 med de föregående åren.

Skatteunderlaget (före avkortningen) var 36341 Rdlr eller i genomsnitt 18171 Rdlr per år. Detta var endast 77 procent jämfört med 1616. Då de ingående häraderna inte redovisas i sammanfattningen finns det en möjlighet att antalet inte var detsamma som för 1614-1616. Men vid en jämförelse med Kalmar läns redovisning för samma period, drar jag slutsatsen att omfattningen av häraderna för Jönköpings del inte hade ändrats, förutom tillägget av Visingsö.

Iögonfallande är att avkortningen för 1617 och 1618 endast var 1956 Rdlr eller i genomsnitt 978 Rdlr per år. Det var endast en femtedel av 1616 års avkortning.

Summa behållning för de två åren var 34385 Rdlr eller i genomsnitt 17193 Rdlr per år. Det är en minskning med ungefär 13 procent jämfört med 1616. Totalt sett var alltså behållningen en försämring men låg lite ovan bottenåret 1615.

Sammanfattning 1613-1618

Summerar man behållningen för de sex terminerna bidrog invånarna i Jönköpings län med 104000 Rdlr. Men detta är lite av en glädjesiffra. I själva verket lyckades man inte driva in alla pengar från de skattskyldiga så att den levererade summan till Stockholms slott blev 87000 Rdlr.

Om man sedan jämför med vad som rapporterades som mottaget från Jönköpings län i riksräkenskaperna (LÄNK), finner vi att denna  summa var ännu lägre eller 68000 Rdlr. Endast 78 procent nådde alltså Stockholm. Varför det var så här har jag inte lyckats få klarhet  i.

Statistiken för Älvsborgs lösen för Jönköpings län sammanfattas i diagrammet nedan. Den blå kurvan visar underlaget som visserligen ökade efter 1613, men det var tack vara att fler härader lades till länet.  Behållningen, alltså det uträknade skattenettot, varierade över perioden men höll sig inom intervallet 15000 till 19000 Rdlr.

Den levererade summan, enligt räkenskaperna för Jönköpings län, var i stort sett densamma som behållningen för 1613 men sjunker de kommande åren till 80-85 procent och avslöjar fogdarnas svårigheter att driva in skatten.

Det kanske största mysteriet är när man jämför det som levererats enligt Jönköpings läns räkenskaper, med det som noterades som mottaget i riksräkenskaperna. Från att ha följts åt 1613-1615, är det en stor skillnad  för 1616 och även för de avslutande två åren 1617-1618.

Vi har sett att invånarna i Jönköpings län kämpade med att betala sin skatt till Älvsborgs lösen. Hur ställde de sig i förhållande till övriga landsdelar i riket? Det kan vi se i diagrammet nedan. Den blå kurvan visar utvecklingen av den levererade skatten från Jönköping till skattkammaren i Stockholm. Jag har normaliserat kurvan så att den är 100 procent för 1613, samt har justerat för antalet ingående härader i länet. Då ser man väldigt tydligt att förmågan att leverera skatten sjönk dramatisk 1614 och 1615 för att plana ut på ungefär 60 procent de andra åren.

Om man sedan jämför med motsvarande utveckling för hela riket, finner man att trenden är så gott som identisk. Slutsatsen är att man hade samma problem över hela riket.

Jönköpings län och Smålands befolkningsandel

För att uppskatta Smålands andel av Sveriges befolkning år 1613 har jag använt mig av tre olika källor.

Den första är Älvsborgs lösen för hela riket för vilken vi finner att Smålands bidrag för år 1613 var 25 procent, fördelat på 16 procent för Kalmar län och 8 procent för Jönköpings län, se inlägget Älvsborgs lösen 1613. Jag har här justerat siffrorna så att de anger andel av den svenska rikshalvan. En svaghet med denna metod är att vissa landskap kan ha en högre andel frälsebönder och då dessa till stor del var undantagna från Älvsborgs lösen ger dessa landskap ett lägre bidrag än vad befolkningen egentligen var.

Den andra källan är den första folkräkningen från 1751, två år efter Tabellverkets inrättande 1749. Det är först med denna som vi får vi god bild om befolkningen i Sverige och dess fördelning över landskapen. Vi får räkna bort de landskap som 1613 tillhörde Danmark – Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen – och då återstår tre fjärdedelar av befolkningen i 1751 års folkräkning. Vi får dessutom göra det antagandet att fördelningen landskapen emellan var densamma som vid tiden för Älvsborgs lösen. När man gjort detta, är Smålands andel av befolkningen inom det egentliga Sverige 22 procent.

Ett tredje sätt att uppskatta Jönköpings befolkningsandel av riket är att räkna antal regementen som fanns inom dåvarande Sveriges gränser. Ungefär varje län med en någorlunda jämförbar befolkningsstorlek satte upp ett infanteriregemente. Jag har tagit med de äldsta regementena som går tillbaka till 1620- och 1630-talen. Dessa är 14 till antalet inom den svenska rikshalvan. Då Småland stod för tre regementen – Jönköping, Kalmar och Kronoberg – bör befolkningsandelen ha varit tre fjortondelar eller omkring 21 procent.

Sammanfattningsvis ger dessa tre sätt att räkna en befolkningsandel på 21-25 procent inom den svenska rikshalvan och 1613 års gränser. Och Jönköpings län enligt 1613 års omfattning bör då ha utgjort 7-8 procent av Sveriges befolkning.

En försök till uppskattning av antalet invånare i Jönköpings län

Går det att uppskatta antalet invånare i Jönköpings län utifrån de uppgifter vi har om de skattskyldiga från räkenskaperna?

Låt oss göra ett försök med 1613 års uppbörd som utgångspunkt. För var och ett av kategorierna änkefruar, drängar, pigor, änklingar och änkor antar vi dem vara ensamstående med 1 person för vardera. Det är förmodligen något i underkant eftersom en del av änkorna förmodligen stod med minderåriga barn. För alla övriga kategorier – kyrkoherdar, lagläsare, fogdar, skrivare, över- och underbefäl, länsman, hantverkskarlar och hjonelag – antar vi att dessa består av man och hustru samt i genomsnitt två minderåriga barn. Med denna ansats får man för dåvarande länsindelning:

• 18500 vuxna
• 15000 barn
• Summa: 33500

Om vi gör samma beräkning för Kalmar län får vi 60500 invånare och 94000 för hela Småland. Jönköpings andel med 1613 års länsgräns blir då lite drygt en tredjedel eller hälften så mycket som Kalmar län.

Med en uppskattad småländsk befolkning på 94000 för Smålands del blir den svenska rikshalvans befolkning inom 1613 år gränser omkring 380000 – 450000.

Är dessa uppskattningar rimliga? Enligt ”Sveriges historiska befolkning” (Wikipedia) hade Sveriges år 1620 inom nuvarande rikets gränser 854000 invånare. Omvandlat till 1613 år gränser bör det då ha varit 640000. Min uppskattning ser då ut att vara i underkant och borde justeras uppåt med 40-70 procent.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Älvsborgs lösen 1613 var på en miljon riksdaler för att kunna återinlösa fästningen som förlorats till danskarna. Denna stora summa pengar skulle betalas i silver och dess vikt var 25½ ton! I det här inlägget berättar jag om vad man kan få ut av räkenskaperna på riksnivå: hur skatteindrivningen utvecklades över de sex åren samt hur mycket de olika landskapen bidrog med.

Fröderyds gäld i Älvsborgs lösen 1613; I detta inlägg delar jag med mig av mina avskrifter ur Älvsborgslösen 1613 vilka främst är inriktade på Bäckaby socken i Västra härad i Jönköpings län (F). Bäckaby socken tillhörde Fröderyds pastorat och gäld; den senare var en skattemässigt redovisande enhet. Även om just din socken eller by inte är med i det här registret, så är länkarna mycket användbara inom Västra härad då övriga socknar oftast bara är några sidor bort.

Källor

• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 1:a & 2:a terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/27 (1613-1615), bildid: A0066031_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 3:e & 4:e terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/28 (1615-1617), bildid: A0066032_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Jönköpings län, 5:e & 6:e terminerna, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/29 (1618-1620), bildid: A0066033_00003
• Älvsborgs lösen 1613, Kalmar län, 1:a terminen, Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/18 (1613-1614), bildid: A0066022_00015
• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343
• Sveriges historiska befolkning, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historiska_befolkning