Den här berättelsen återger en händelse för drygt trehundra år sedan om hur det går när fjärdingsmansmannen Daniel Esping, obetänksamt nog och i fyllan, beskyller en bondhustru för signeri och andra elaka rykten.

Fjorton dagar före jul 1703 var fjärdingsmannen Daniel Esping från Fröset, Skepperstad socken, i följe med länsmannen Sven Lövman på ett ärende och när det började skymma fick de natthärbärge hos bonden Nils Jonsson i Stockseryd, Södra Solberga socken. I deras sällskap var även Jöns Jonsson från Lilla Hult, även det i Södra Solberga.

Efter att ha blivit förplägade med kvällsvarden var det sent lidet om aftonen och länsmannen gick för att sova. Men Daniel och Jöns satt uppe och pratade och drack och blev så småningom mycket druckna på all öl de drack. Rätt som det var vände sig Daniel åt husvärdens hustru, Kerstin Karlsdotter, och sade till henne att om det var sant som Jöns har berättat för honom ”så woro hon wärd att ligga på een Eld att Brinna”. Kerstin blev rasande.

Länsman Lövman vaknade av allt buller som uppstod då hustru Kerstin blev upprörd över denna beskyllan. I tumultet hörde länsmannen hur Daniel flera gånger upprepade samma ord, och då han försökte lugna honom och frågade vad det var som Jöns sagt till honom, svarade Daniel att ”det skall iag säija på ett annat ställe”. Kanske syftade han på ett kommande ting.

På morgonen därpå begärde hustru Kerstin stämning på Jöns som spridet ryktet om henne. Daniel gjorde inte saken bättre genom att ytterligare tillägga att han av Jöns dessutom hört ”att när 2nne Ting woro förbij, skulle een swår Synd blifwa Uptäckt”.

Parterna möttes följande månad på Västra härads vinterting i Vrigstad. Det var mannens sak att föra talan på tinget och i det här fallet bonden Nils Jonssons ansvar att vara kärande för sin hustru. Men han var nu sjuk och låg i ”Sottesäng”. Därför skickade han hustrun som fick föra hans talan, och det var inte så vanligt att gifta kvinnor kärade på tinget då de var omyndiga på den här tiden.

Jöns Jonsson nekade till anklagelsen om att ha spridit smädesord om hustru Kerstin Karlsdotter; han nekade till att överhuvudtaget ha sagt något ont om henne. Nu riktades intresset istället mot Daniel Esping, men då han inte var instämd och heller inte tillstädes, fick målet skjutas upp till sommartinget.

Sommaren kom och Daniel inställde sig till tinget den femtonde juni då målet togs upp igen. Han anklagades nu ”för någre Oanständige och utlåtelser öfwer hustru Kirstin Carlsdotter i Ståckzry”. Daniel i sin tur stämde Jöns Jonsson ”angående samma oanständige ord och utlåtelsser”. Daniel ansåg sig själv som oskyldig då han endast upprepat vad han hört från Jöns. Daniel hävdade att Jöns talat om för honom att hustru Kerstin ägnade sig åt signeri och ”att sannka ost och Smör, med mera”. Med signeri menades att någon med magiska metoder och trollformler kunde framkalla eller hindra övernaturliga krafters verkningar.

Jöns fortsatte, liksom vid föregående ting, att neka och upprepade ”att han icke det ringaste ord om hustru Kierstin fäldt”. Daniel å sin sida svarade att han till nästa ting skulle kunna skaffa ”bättre bewijs der till”.

Tingsrätten friade fullständigt hustru Kerstin från ryktet om signeri och dömde Daniel enligt 43 kapitlet i tingsmålabalken att plikta med tre marker silvermynt samt att erlägga fyra daler silvermynt till hustru Kerstin för omkostnader hon haft att ta sig till och från de två rättegångstillfällena.

Avslutningsvis meddelade tingsrätten att hustru Kerstin Karlsdotter, som ”af alla om sig ett godt loford hafwa, wid sitt ärlige Nampn i alla måtto Conserverad (bevarad)”, med ” wijte á 40 marker Smt” om någon obevisat skyller henne för samma sak. Med vitet avsågs att man på förhand bestämde ett bötesbelopp för den som upprepade anklagelsen om signeri utan att kunna bevisa dess sanningshalt.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Espingens osämja med kyrkoherden; I prästgården i Fröderyds kyrkby bodde kyrkoherden Andreas Boman. I samma by, i Södergården, bodde sedan drygt ett år fjärdingsmannen Daniel Esping. Det blev tämligen snart osämja dem emellan vilken slutade på tinget och som detta inlägg skall handla om.

Västra Härads Dombok; valda utdrag av Västra Häradsrätt dombok. Det är sammandrag och avskrifter som jag samlat på mig och som hela tiden växer.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra Härads Dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok:

• 1704-01-30, §60 Smädesord
• 1704-06-15, §42 Smädesord