Förr i tiden fick så kallade högdjur, eller högvilt, endast jagas av kungen och av adeln. Till högvilt räknades bland annat hjortdjur. Två misstänkta fall av tjuvjakter uppmärksammades av hejderidaren Karl Larsson Fisk vilken på Västra härads sommartinget 1665 gjorde två stämningar.

En hejderidare var förr i tiden en tjänsteman som till häst höll uppsikt över kronans skogar i ett område, i allmänhet ett härad.

I det fjortonde målet som avhandlades denna tingsdag, måndagen den tolfte juni 1665, anklagade hejderidaren Fisk ryttaren och löjtnanten Jakob Barkhausen i Höreda i Ramkvilla socken för att ha skjutit två högdjur på otillåten tid. Det ena djuret påstods ha fällts vid Kristerstorp, Fröderyd socken, och det andra vid Fru Anna Hjorts säteri i Rulla, Ramkvilla socken. Till detta nekade Jakob Barkhausen och påstod sig ”wara en priviligerat pärson, som en annor Adelssman”. Som bevis tog han fram och läste upp ett donationsbrev som han fått av självaste kung Karl X Gustav och som var utfärdat i Landskrona den 28 februari 1659.

Därefter hördes skytten Gudmund Nilsson som sade sig ha skjutit det ena högdjuret på Kristerstorps ägor men som dock föll på Kallsjös marker. Detta var på fjärdedag jul 1663 och Jakob Barkhausen fick detta djur.

Sedan vittnade Gudmund Nilsson i Kristerstorp, Lars Månsson i Sandvik och Lars Persson i Ingabo, ”huilka medh hand å book Edeligen gifwa till känna” att det andra högdjuret – en hjort – fälldes den 29 november 1663 på Fru Anna Hjorts ägor. Hon intygade med ett brev att hon ”bekänner sig haffua bekommit halfparten af hiorten” och att djuret skjutits på tillåten tid.

Då det förstnämnda djuret hade fallit på Kallsjös ägor, hörde häradsrätten avslutningsvis även sergeanten vid Jönköpings infanteriregemente, Per Jonsson Esping, i Kallsjö. Men han han hade härom ingen ”annor bekännelse eller kunskap än nu witnat är”.

Jakob Barkhausen friades av rätten i och med sitt innehav av donationsbrevet.

Även vid nästa mål, det femtonde för dagen, var det hejderidare Fisk som trädde fram. Nu anklagade han Karl Svensson i Skärsjö, Skepperstads socken, för att olovligen ha skjutit en hjort på Nygårds ägor under Skärsjö vid jultiden 1664. Karl Svensson svarade att han på befallning av sin husbonde major Erik Lood skjutit djuret på Nygårds ägor, vilket föll ett stycke därifrån på Gunnarstorps mark. Major Erik Lood påpekade för rätten att han var en adlig person och därigenom hade rätt att fälla högdjur på sina ägor.

Återigen gick häradsrätten emot hejderidare Fisk och friade Erik Lood och hans skytt. Uppenbarligen hade Karl Larsson Fisk i de här två fallen undersökt omständigheterna tämligen undermåligt.

Dessa två mål var de enda som Karl Larsson Fisk figurerade i som hejderidare. Kanske blev han försiktigare framöver, eller så innehade han inte tjänsten så länge. En annan hejderidare var Lars Nilsson som förekommer på Västra härads ting 1658-1666, så åtminstone för 1665 verkar det ha varit två i häradet.

Har du kommentarer eller vet mer?

Kontakta då mig.

Källor

1. Västra härads dombok: 1665-06-12, §14 Jakt, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 200 / sid 25 (AID: v190305.b200.s25, NAD: SE/VALA/0382503)
2. Västra härads dombok: 1665-06-12, §15 Jakt, Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Jönköpings län (F) EVIIAAAC:28b (1665-1674) Bild 200 / sid 25 (AID: v190305.b200.s25, NAD: SE/VALA/0382503)
3. Erik Lood, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Lood_i_Sm%C3%A5land_nr_157#TAB_8