Jon Nilsson i Hättebo hade fyra otrohetsaffärer under sina sista tio levnadsår i början av 1700-talet. I en av dem dömdes han till döden för dubbelt hor men benådades och fick istället löpa gatlopp. Vid det sista lägersmålet avled han i fångtransporten på vägen till tinget i Vrigstad.

Jon gifter sig till Hättebo

Jon Nilsson gifte sig till Hättebo i Bäckaby socken i december 1691. Makan var den tjugoåriga Kerstin Jönsdotter som var född och uppvuxen där. Hennes föräldrar var sannolikt Jöns Gudmundsson och Kerstin Håkansdotter. Fadern hade varit död sedan några år och modern bodde kvar i gården som änka till sin död 1699. Fadern Jöns var sonson till Börje i Slageryd.

Hättebo var på ett halvt mantal kronoskattehemman. När Jon flyttade till Hättebo ägdes det och brukades av Abraham Bosson, men 1697 köpte han loss hemmanet av Abraham.

Jon och Kerstin fick två barn, men ingen av dessa finns varken i Bäckaby födelsebok eller förekommer i senare husförhörslängder så de dog nog i späd ålder. Makan Kerstin insjuknade i de fruktade kopporna på sommaren 1696 och dog kort därpå, endast tjugofem år gammal.

Jon tog sig en ny maka i april följande år vid namn Malin Gislesdotter. De fick sitt första barn redan i december samma år, och därefter fick de ytterligare tre barn fram till 1704.

Malins hälsa sviktade och hon var en ”mycket Swag och Siukligh Människa”. För hustrun svaghets skulle höll de med en tjänstepiga;  i mantalslängderna finner man hon hette Malin 1701, Ingrid Månsdotter för 1702 och 1703 och därefter i flera år Sissela.

Första otrohetsaffären

Det var med Ingrid Månsdotter som Jon hade sin första affär. De blev ertappade av hustrun och hon angav sin man på vintertinget 1704. Både Jon och Ingrid tillstod deras synd, och de hade väl inte så mycket till val då Ingrid blivit gravid och hennes mage avslöjade det hela. Då Jon var en gift man kallades det för enkelt hor och bötesbeloppet sattes till åttio marker silvermynt. Det var en ansenlig summa och sved ordentligt; det motsvarade vid den här tiden fyra till fem tunnor säd. Men hans alternativ var än värre – om han inte förmådde betala böterna skulle han få plikta med sex gatlopp! Jon betalade sina böter!

Ingrids bötesbelopp sattes till hälften och de skulle dessutom ”hwardera 3 Söndager å Rad på Pliktepallen, sampt derefter uppenbara Skrift”. Detta var ett skamstraff inför alla sockenbor i Bäckabys kyrka. Ingrid orkade inte betala sina böter och fick istället ta ”Rijsslijtande”, dock inte förrän hon fött barnet. Hon står inte står med i saköreslängden då kroppsstraffet fick vänta till dess hon framfött barnet som hon väntade.

När föddes barnet? Det föddes ett gossebarn i Hättebo och som döptes den tredje april 1704. I Bäckabys födelsebok angavs för den här tiden endast faderns namn, men då det ingenting står om att det var oäkta är det mest närliggande antagandet att detta var Jons barn med sin hustru Malin. Dock finns inget annat barn nedtecknat i födelseboken som skulle kunna vara Ingrids barn. Det är inte otänkbart att det aldrig fördes in fördet kunde vara lite si och så med det för utomäktenskapliga barn, se inlägget Han svor sig fri från faderskapet. En annan förklaring kan ju vara att hon fick missfall eller att barnet var dödfött; dödfödda barn fördes inte in i dödboken förrän många år senare.

Dubbelt hor 1708

År 1708 var det dags igen. Då var han otrogen med ”knechtekohnan” Elin Nilsdotter. Då båda var gifta på var sitt håll var det så kallat dubbelt hor och belagt med dödsstraff enligt lag som tingsrätten måste följa. Men de blev ”sedermehra med lijfwet benådade”, då hovrätten ändrade straffet – det gjorde man i så gott som i samtliga fall med dubbelt hor. Även om hans hustru Malin var förbittrad över sin mans ännu en gång begångna otrohet, ville hon inte att han skulle sluta sina dagar på rättareplatsen utan hon till hovrätten ”ödmiukeligen bedet,  hwarigenom och han (Jon) Nådh hoos höga öfwerheten med lijwet förskoningh”. Straffet omvandlades till att löpa gatlopp medan soldathustrun fick plikta med ”Rijs slijtande”.

Ingrid och Elisabet

Hustrun Malin avled någon gång under 1710, för när han ännu en gång anklagades för utomäktenskaplig förbindelse på hösttinget detta år var han änkling.

Än en gång hade han gjort Ingrid Månsdotter från Slageryd med barn. Kanske hade hon hjälpt honom med hushållet och med barnen efter hustrun död, för det var i Hättebo deras föbindelse hade skett. Men nu när Jon var änkling var läget annorlunda och han var villig att ingå äktenskap med Ingrid. Och för hennes del var detta med all sannolikhet en önskvärd möjlighet; att få gifta sig och få barn var ett sätt att trygga sin ålderdom, se mer om De ogifta. Ansökan om deras giftermål skickades in till domkapitlet i Växjö. Saken fick vänta till nästa ting.

Jon hade uppenbarligen svårt för att hålla sig till en kvinna och ett rykte började spridas i bygden om en ny otrohetsförbindelse. Detta rykte stod på Jon och ”kvinnfolket” Elisabet Persdotter och handlade om ”oloflig beblandelse dem emillan”.

När det var dags för nästa ting, vintertinget 1711, som detta år hölls under den sista veckan i februari i Vrigstad, skulle inte bara Jon och Ingrid Månsdotter infinna sig utan även den senaste kvinnan som blivit inblandad, Elisabet.

Dödsfallet i Hökhult

Av någon för oss obekant anledning hade Jon inte för avsikt att närvara vid tinget. Kanske hade domkapitlet avslagit deras ansökan om att få ingå äktenskap? Eftersom han var kallad av tingsrätten vid föregående tingsförhandlingar var det inget han kunde strunta i hur som helst, utan kronans befallningsman nödgades hämta honom. Med visst våld, får man förmoda. Han hämtades av fjärdingsmannen Daniel Esping i Fröderyd och till sin hjälp hade han skjutsrättaren Håkan Danielsson i Broddatorp, Ramkvilla socken.

Under förnedrande former fördes han under fängsligt förvar på en hästkärra utmed vägen från Hättebo, först förbi Åslatorp, sedan ned mot kyrkbyn i Bäckaby och vidare mot Hökhult i Fröderyd socken. I byarna de passerade gick människorna ut på vägen för att bättre se spektaklet och ungarna sprang efter vagnen och ropade och skrattade.

Jon kastade svordomar ”och wijste ifwer och ondska öfwer det Cronobetiänterne honom fängzlat”. Vid Assargården i Hökhult kastade han upp blod och avled plötsligt utan förvarning. Det här var illa för fjärdingsmannen Daniel Esping. Kunde han beskyllas för att ha hanterat Jon illa och på något sätt orsakat eller bidragit till hans död?

Nämndemannen Nils Börjesson i Fröset besiktade hans kropp och var bland de män som intygade att Jon ”aldeles intet klagat öfwer något Slagzmåhl eller hamblande (misshandel)” och inte heller kunde man finna några åkommor på hans kropp. Väl vid tinget begärde nämnemannen Nils om tingsrättens utlåtelse hur man skulle göra med hans begravning; det var brukligt att man hörde med tingsrätten om detta vid märkliga omständigheter vid dödfall. Självspillare, det vill säga självmord, fick inte begravas på kyrkogården.

Hur gick det då på tinget? Ingrid fick se sina förhoppningar om äktenskap dö med Jon. Hon dömdes för andra gången för enkelt hor om två gånger 20 mark silvermynt, men om hon inte orkade betala denna bot så ”plichtar hon med Rijs slijtande”, men inte förrän hon fött barnet. Samt att tvenne gånger stå på pliktepallen och därefter genomgå den uppenbara skriften.

Vad det gällde den andra kvinnan, Elisabet Persdotter, erkände hon ”oloflig beblandelse” med den nyss avlidne Jon Nilsson. Hon fick böta tjugo marker silvermynt samt ”stå uppenbara kyrkioplichten”.

Varken Ingrid eller Elisabet hade dock pengar att betala sina böter med, varför de fick ta kroppsstraffet, utdelat av häradsprofossen.

Så slutar denna berättelse om kvinnokarlen Jon Nilsson i Hättebo, Bäckaby socken och Jönköpings län. Hans utomäktenskapliga förbindelser blev på sätt och vis hans död och hans två senaste kvinnor fick under förnedrande former lida under risstraffet.

Slutord

Oturligt nog saknas anteckningar om döda och begravda för Bäckaby mellan åren 1704-1711, så vi lär aldrig få veta närmare omständigheter kring Jons dödsfall. Vi vet inte heller varifrån han kom eller hur gammal han var. Om vi antar att han var jämnårig med sin första hustru kan han ha varit född omkring 1670 och alltså något över fyrtio år då han dog.

Ingrid Månsdotter uppgavs i domboken från 1710 komma från Slageryd. Hon skulle då kunna vara dotter till en av de två bönderna Måns som verkade i Slageryd.

Hon var möjligen äldsta barnet till Måns Jonsson (1662-1717) och Elisabet Persdotter (1661-1723) i Slageryd Svensgård.

Det andra alternativet är att hon var dotter till Måns Persson (1638-1718) i Slageryd Västergård. Han var gift tre gånger, och hon skulle kunna vara en dotter i någon av de två första äktenskapen.

Ingrid Månsdotter finns inte med i Bäckaby födelsebok som börjar 1688 med någon av dessa möjliga fäder; troligen är hon då född före 1688. Jag har letat i tidiga husförhörslängder samt i mantalslängder 1688-1710, men inte hittat någon hemmavarande dotter Ingrid i Slageryd. Några pigor med det namnet förekommer hos båda Månsarna, men det ger inget definitivt bevis åt något håll. För min egen del tror jag att hon var äldsta barnet till Måns och Elisabet i Svensgård; i deras dödböcker anges att de fått sju barn och Ingrid skulle då passa in.

Har du kommentarer eller vet mer?

Har du synpunkter eller vet mer? Kontakta då mig.

Vidare läsning

De Ogifta; hur vanligt var det att man gifte sig, eller tvärtom, att man förblev ogift på 1600- och 1700-talet? Och hur såg de ogiftas levnadsvillkor ut? Dessa och andra frågor försöker jag besvara i inlägget, samt ger några exempel på levnadsöden.

Kroppsstraff vid 1700-talets början; I domböckernas saköreslängder finner man emellanåt att de dömda inte kunnat betala sina böter utan istället fått ta kroppsstraff. Hur vanligt förekommande var detta och var det vissa sakfällda som var vanligare än andra när det gäller kroppsbestraffning? Dessa och andra frågor försöker jag besvara på i detta inlägg genom att studera saköreslängderna för Västra härad mellan 1696 och 1720.

Han svor sig fri från faderskapet; I den här lilla berättelsen får vi följa ett lägersmål från 1725 och hur enkelt det var för mannen att slingra sig undan ansvaret.

Databasen; de flesta av de förekommande personerna i denna berättelse finns i min databas som sammanlagt omfattar mer än 6.000 personer. De är huvudsakligen från församlingarna Bäckaby, Fröderyd och Ramkvilla i Jönköpings län (F), men även intilliggande församlingar är delvis med.

Källor

Huvuddelen av materialet är hämtat från Västra härads dombok och som finns avskrivet i Västra Härads Dombok. De två protokollen samt saköreslängden är:

• 1704-01-26, §1 Hor
• 1710-10-27, §78 Lägersmål
• 1711-02-20, §2 Lägersmål
• Saköreslängd vintertinget 1711, §2

Övrigt:

• Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar, av Lagerqvist, Lars O. och Nathorst-Böös, Ernst, Borås 1997, ISBN 91-03343-X