I 1686 års kyrkolag ålades det prästerna att anteckna om födelse/dop, lysning/vigsel och död/begravning i de så kallade ministeralböckerna. Dödsorsaken noterades undantagsvis fram till 1749. Detta år bildades nämligen tabellverket och alla sockenpräster skulle därefter årligen inlämna sammandrag av befolkningsförhållanden som utdrag ur kyrkböckerna. I praktiken innebär  detta att dödböckerna från och med denna tid även innehåller uppgift om dödsorsak. Genom att gå in på tabellverkets hemsida [3] kan man studera ”sin” socken.

I denna artikel skall vi studera vad folk dog av i Fröderyds socken. Fröderyd ligger i den sydligaste delen av Jönköpings län (F) på det småländska höglandet. Dödböckerna här är väldigt fylliga med tidvis långa dödsrunor, det vill säga en kort levnadsteckning, som sammantaget ger oss en inblick i livet förr och vad den tidens människor hade för värderingar. Den valda perioden är 1754 till 1800. Syftet är att ge en lite mer ”levande” bild om livet förr ur perspektivet vad man dog av, främst genom att flika in citat från dödsrunor ur dödboken. Efter varje citat finns, inom parentes en referens till den fullständiga avskriften i Fröderyd dödbok; till exempel betyder (1793:3) att det är den tredje döde för år 1793.

De vanligaste dödsorsakerna

De tio vanligaste dödsorsakerna i Fröderyd dödbok visas i de tre tabellerna nedan; uppdelat för barn i åldern 0-3 år och 4-14 år, samt vuxna 15 år och uppåt.

Barnadödligheten var ofattbart hög; mer än var fjärde som dog (28%) var ett barn under ett år. Se här för mer läsning.

Sedan är det bra att veta namngivning på sjukdomar skiljer sig från dagens namn. Ofta beskriver dåtidens sjukdomsnamn ett symptom snarare än anger den egentliga dödsorsaken, exempelvis ”andtäppa”, ”bröstvärk” eller ”vattusot”. Då är det förstås svårt att veta mer exakt vad personen dog av. Andra vanliga sjukdomsnamn beskriver bara sjukdomens förlopp, till exempel ”hetsig feber” eller ”tärande sjukdom”, utan att vi kan säga mer än att det första sannolikt handlar om en häftig infektion och det senare om ett mer långdraget sjukdomsförlopp, typ cancer.

Efter det att Karl Lund tillträdde 1782 som kyrkoherde i Fröderyd blir diagnostiken något mer enformig. I dödsrunorna under hans  tid blir bröst- och huvudsjuka de vanligaste förklaringarna till dödsorsakerna för den vuxna befolkningen (över 15 år).

< style=”text-align: center;”>5.6 %Hjärtsprång, hjärtstyng

Dödsorsaker i Fröderyd dödbok, 0-3 år

Orsak	Antal	%
Koppor	65	19.0 %	Smittkoppor
Okänd	65	19.0 %
Massel	37	10.8 %
Dödfödd	30	8.8 %
Bröst-	27	7.9 %
förkvavd	21	6.1 %
Hjärt-	19	5.6 %
Kikhosta	19	5.6 %
Mag-	16	4.7 %	Magsjuka, magrev, magplåga, magflen

Dödsorsaker i Fröderyd dödbok, 4-14 år

Orsak	Antal	%
Koppor	32	41.0 %
Rödsot	12	15.4 %
Bröst-	10	12.8 %	Bröstsjuka, bröstkvav, bröstvärk, bröststyng, bröstfeber
Mag-	7	9.0 %	Magsjuka, magrev, magplåga, magflen
Huvud-	2	2.6 %	Huvudsjuka, huvudfluss, huvudvärk
Svullnad	2	2.6 %
Kikhosta	1	1.3 %
Massel	1	1.3 %
Övriga	9	11.5 %

Dödsorsaker i Fröderyd dödbok, 15 och uppåt

Orsak	Antal	%
Bröst-	120	25.7 %	Bröstsjuka, bröstkvav, bröstvärk, bröststyng, bröstfeber
Ålderdom	71	16.4%	Ålderdomsbräcklighet, ‑svaghet, ‑krämpor, -sjuka
Mag-	30	6.4 %	Magsjuka, magrev, magplåga, magflen
Slag	20	4.3 %
Håll-	18	3.9 %	Håll och styng
Rödsot	18	3.9 %
Huvud-	17	3.6 %	Huvudsjuka, huvudfluss, huvudvärk
Hetsig	14	3.0 %	Hetsig feber, hetsig sjukdom
Övriga	126	29.0 %

Okänd barnsjuka

Den nyfödda Katarina Nilsdotter i Fröset Västergård var klen när hon föddes och dog sex dagar senare, eller som kyrkoherden uttryckte det i dödboken ”kunde icke länge trifwas på jorden” (1764:18). Hon dog av ”okänd barnsjuka”, en ganska vanlig förklaring när man inte visste dödsorsaken. Detta är den vanligaste beskrivningen och gäller var femte barn 0-3 år. Begreppet förekommer inte alls för äldre barn.

Dödfödda

Dödfödda barn begravdes och upptogs i dödboken. Men då de aldrig levat räknades de inte in i årets slutsumma med antalet döda i församlingen. Det ser man i dödboken då de inte fick något löpnummer. I den undersökta perioden  är 30 barn dödfödda, vilket är lite mindre än var 10:e  barn i åldern 0-3 år.

I regel var notiserna i korta och torftiga för de dödfödda, men ett undantag är då det föddes en dödfödd flicka på Äsprilla soldattorp: ”Då som detta barn icke hade lif då det kom til werlden får uptagas det här ändå bland de döda”. (1793:3)

Av modern förkvavd

”Natten mellan den 11 och 12 i denna månad, tog modern barnet till sig ifråga, och insomnade, samt fan dhet dödt, då hon upwaknade, lär blifwit förqwafdt af våda”. Detta utspelade sig i maj månad 1775 i Hökhult Södergård och modern var ifråga var Ingrid Svensdotter. Barnet, Elisabet, blev bara sju veckor gammalt. Idag skulle vi nog kalla det för plötslig spädbarnsdöd men på denna tid fick nästan alltid modern skulden att ha råkat legat på barnet och kvävt det till döds – varför skulle annars ett till synes friskt barn dö? Brukligt var att dödsfallet undersöktes av länsman som lämnade ett skriftligt intyg om att det var fråga om en olycka och inte med uppsåt. (1775:6)

I början av 1772 var Greta Lisa Karlsdotter i Ljunganäs Nilsgård ensam hemma då hennes man var bortrest. De hade en tre måndar liten pojk, Johannes, som hade varit sjuklig under sin korta levnad men inget som syntes allvarligt. På natten mellan den 22 och 23 januari tog hon pojken till sig i sängen, men när hon vaknade nästa morgon var han död. Kyrkoherden Andreas Colliander skrev, nästan uppgivet, i dödboken: ”Man förmanar tid och ofta mödrar, at icke taga barn, de små och späda, til sig i sängen om nätterna. Gud låte den förmaningen en gång gälla i deras öron, och finna åtlydnad!” (1773:2)

I Äsprilla Södergård bodde det nygifta paret Samuel Persson och Maria Olofsdotter. De hade ett litet piggt och friskt flickebarn på ett halvt år. Troligen brukade hon sova hos föräldrarna, kanske för att det nu var vinter och kallt. Men en morgon i slutet av januari fann de flickan ligga livlös på moderns arm. Föräldrarna var förtvivlade. Man fann det besynnerligt, att ett halvårsgammalt barn, tillika friskt, kunde kvävas till döds på natten. Nämdemannen Nils Norlin, tillsammans med klockaren Förberg, Samuel Månsson och Sara Eriksdotter i Äsprilla Södergård fick i uppdrag att undersöka omständigheterna närmare. Kyrkoherden rådfrågade dessutom domaren Rutherköld under pågående vinterting i Komstad. Denne ansåg att föräldrarna hade visat på grov vårdslöshet och dömde båda föräldrarna, Samuel och Maria, att efter en gudstjänst ”falla på knä midt på kyrkogången, då modren blifva intagen med vanliga formelariet, för de, som förqwaft sit barn, samt förmanas til aktsammare wård af sin lifsfrukt, der gud behagadt dem sådan gåfwa modren förläna.” Det kan inte ha varit lätt för de stackars unga föräldrarna att först mista sin förstfödde och därefter få stå med skammen inför alla människor i församlingen!

I den undersökta perioden  förekommer 21 fall där barnet ”förkvavdes” av modern. Det förekom i genomsnitt lite mindre än ett vartannat år, eller vart 15:e barn i åldern 0-3 år.

Massel

Den tredje vanligaste dödsorsaken bland barn 0-3 år var massel, som förekommer i vart nionde fall. Massel kunde vara olika saker såsom hudutslag, blemma och ibland mässling [2]. Vanligast är att endast massel omnämndes, men ibland förekom även kombinationer som ”Massel och koppor”, ”Massel och hjärtstyng” och ”Massel och hosta”.

Dödsnotiserna var oftast korta för de små barnen där det bara står att de fått massel, som i exemplet Johan Nilsson i Fröset Västergård: ”Warit mäst siukt. Dödde af massel den 6 December 11 weckor och 4 dagar gammalt.” (1759:9). Eller den lilla flickan Stina Samuelsdotter i Årset Storgård: ”Den 12 April afled flickobarnet Stina Samuelsdotter i Årset Storegård af massel och begrofs den 14de ejusdem 3 månader 7 dagar.” (1799:13)

Men den stackars Malin Jonasdotter i Fällängen plågades av massel i drygt en månads tid: ”Den 29 Januarii död och den 2 Februarii begrofs späda barnet Malin Jonasdotter, ifrån Fällängen, född den 30 October 1771, Fadren Ryttaren för Flathult, Jonas Nyman, modren hustru Lena Persdotter. Döpt. Warit ganska qwick och frodigt i tilwäxt, til den 22 sidstlidne Januarii, då massel ansatte henne, som först slog genogt ut före Jul högtiden; men som sedermera slog in och angrep lifwet; så at hon de sidsta 8 dagarna mer twingades och plågades, än tilförne, och kunde, för inwärtes qwal, icke öpna sin mun med skriande och ropande; utan låg liksom i dwala, tils hon ofwannämnde dag, wid klockan 2 om morgonen kallades hädan. Lefwt jämt 1/4 år.” (1772:4) Den tidens uppfattning var att vissa sjukdomar slog ut, det vill säga man fick utslag, och att den kunde få ett ödesdigert förlopp om den ”slog in” då döden ofta följde.

Epidemierna, smittsamma sjukdomar

Under den undersökta perioden grasserade flera utbrott av kikhosta, koppor, mässlingen och rödsot som skördade många liv.

Kikhostan

Kihostan hade några utbrott under den undersökta perioden; 1762 (6st), 1769 (2st), 1774 (3st), 1786-87 (5 st) och 1797 (3st). Samtliga var små barn under 2 år utom fallet med gossen Måns Svensson i Röshult som var 4 år (1787:6).

I början av 1762 dog sex barn av kikhostan och i slutet av året kom kopporna tillbaka där sex barn dog, se nästa kapitel.

Kopporna

Kopporna, eller smittkopporna, var 1700-talets stora gissel. Kopporna var ständigt återkommande och var särskilt intensiva åren 1751-1752 (7 st), 1756-57 (9 st), 1762-63 (21 st), 1769-70 (23 st) och 1784 (17 st), 1795-96 (11 st), se även här.

Även om barnadödligheten förr i tiden var hög, sörjde föräldrarna inte mindre sina barn för det. När rusthållaren Sven Karlsson och hans hustru Lisbet Persdotter i Torp förlorade sin lilla flicka Annika, skrev prästen poetiskt och vemodigt i dödboken: ”Barnet war ganska qwickt, och tilstundade föräldrar och farföräldrar stort nöje. Men kopporna nalkades henne, och skyndade med henne til döden den 1 December. Dock pigan är icke död, men hon sofwer (Matt. 9:24); dessa orden, som waldes til likText wid dess jordafärd, kallade föräldrarna til tryck, som sakna sin [-] Lifsplanta, hwars fägring på werldens fält knapt warit i 3 år 7 mån.” (1762:17)

Den lilla flickan Annika i Torp var den första att dö i kopporna i den epidemi som troligen startade i november 1762 och som fortsatte ända in till Juli 1763. Sammanlagt avled 21 barn i åldrarna 0 till 12 år. Efter Annika i Torp avled en tolvårig flicka i Ingaboda (1762:12) och därefter drabbades Äsprilla hårt där fyra barn avled under december månad, varav tre av dem begravdes samma dag, söndagen den 19:e. Av dessa var två sexåriga gossar, Erik Johansson och Johan Persson, och för Johan skrev prästen i dödboken: ”Gaf strax i späda barnadomen prof, af minne, til at wäl fatta hwad honom förestältes; ithy han något öfwer årsgammal kunnat läsa Fader wår utan til. Tiltog mer och mer i qwickhet, och wähl som han skulle börja skrifwa i a.b.c boken, sjuknade i Kopporna den 1 December och fick göra sin leke=camerad följe, han dödde nemligen 2 dagar efter honom den 12 December, på Söndagsmorgonen.” (1762:20). Den 23 december dog kyrkvärdens, Jonas Persson Kallström, lilla dotter Sara i samma by också i kopporna, och bara en timma senare dog även hans nyfödda pojke av ”okända barnplågor”.

Därefter kan man följa spridningen av kopporna som verkade hoppa mellan byarna; Fröderyd 5 barn, Fröset och Flathult 1 barn vardera, Kristerstorp 2 barn, Årset 3 barn, Björkenäs 1 barn och så slutligen Hökhult 2 barn i Juli 1763.

Hur plågsamma kopporna var, får vi veta genom den lille gossen Abraham Friberg, 6 år gammal. Han fick kopporna den 10 januari 1763 och om honom står det att läsa: ”Wäxte och lefde wäl, till kopporna honom åkommo den 10 Januarii; han säges, kort förut, önskat sig döden icke sjukdom. Gud hörde hans bön, och förlossade honom ifrån detta onda lefwerne, då han war öfwer 6 år och 3 månader.” (1763:2) Fadern var den före detta mantalsskrivaren, Karl Magnus Friberg i Fröderyd Södergård. Han och hans hustru förlorade även sin tioåriga dotter dagen därpå (1763:3). Själv dog Karl Magnus av slag i juli samma år (1763:22). Även Daniel och Helena i Fröderyds soldattorp förlorade två barn några veckor senare (1763:6-7).

Ingen gick fri från kopporna, varken låg eller hög. I utbrottet 1784, som började med pojken Jakob Jonasson i Fröset Klockargård som insjuknade och dog i juli, drabbades kyrkoherden Karl Lunds familj hård. De hade föregående år mist sin 15-åriga dotter Katarina Margareta i ”bröst- och huvudsjuka” (1783:15), och nu förlorade de först den treårige sonen Anders och två veckor senare även sin 18-åriga dotter Britta Elisabet. Han, som skrivit in så många i dödboken fick nu även med stor sorg göra det för sina egna barn. Särskilt förlusten av dottern tog honom hårt och i dödboken skrev han med tung hand: ”Den 25 October klocken 12 på dagen dödde och den 29 dito begrofs, min i lifstiden kära dotter Britta Elisabeth Lundh.” (1784:33).

Mässlingen

Det totala antalet döda i mässlingen uppgår ”bara” till 10 personer för den undersökta perioden, där mässlingsutbrottet 1778 är det enskilt största med fem döda barn. Ett exempel här är lilla Lisbet Johansdotter i Fröset Södergård som dog på sin tvåårsdag (1764:7).

Rödsoten

1772-73 var det missväxt och nödår i Sverige. Bland epidemierna var rödsoten 1773 den värsta av dem alla. Smärre utbrott förekom 1768 (5st) och 1772 (4st), men utbrottet 1773 skördade 28 församlingsbors liv. Det året avled sammanlagt 51 personer i Fröderyd, vilket var nästan 7% av befolkningen eller var 14:e person. Man kan även se att denna stora åderlåtning tillfälligt minskade befolkningen, se här. I Sverige som helhet dog omkring 1.3% av befolkningen [4], men med stora regionala skillnader, vilket vi ser när vi jämför med dödligheten för Fröderyd.

Rödsot, eller, dysenteri, är en akut tarminflammation. Smittan sprids från dåligt vatten och mat men även direkt mellan människor. Symptomen är intensiv diarré och blod i avföringen, magkramp, feber och smärta i ändtarmen.

Läs mer: Per Persson förlorade sin familj i rödsoten (ej ännu publicerad)

Gossen Jonas Johansson i Hökhult Södergård klarade smittkoppsepidemin 1769-70 men dog i rödsoten: ”Gick wäl igenom kopporna för några år sedan, men den 2 December sistlidne fick stark känning af magplåga, har dock haft med sig något af Rödsot. Lefwat 8½ år.” (1772:21)

Rödsoten drabbade alla åldrar, för mot rödsot blev man inte immun som för kopporna. För utbrottet 1772-1773 var åldersspannet 0-92 år. Första offret vid utbrottet 1772 var den unge mannen Sven Svensson vid Fredriksbergs koppargruva som dog den 24 November och Nils Frödergren var den fjärde och siste som avled den 20 december samma år. Sedan, när man trodde att faran var över, kom rödsoten tillbaka med full kraft i juli följande år och rasade under tre intensiva månader till oktober. Den siste som dog var den 92 år gamla änkan Elin Håkansdotter i Inglamåla.

Sjukdomen gick ganska jämnt över bygden och som värst dog tre personer i byarna Kallsjö, Årset, Ljunganäs och Hökhult. För Hökhults del begravdes tre personer samma söndag, den 19 september. Bland dem var Malin Hansdotter i Assargård: ”Lärdt wackert läsa i bok. Sedt sit hus wäl, före: gifwa ock gud, hon måtte bewarat sin sjel granneligen, Gift 1741 med drängen Per Håkansson in loco och födt honom under 32 års äktenskap 5 söner 1 dotter, hwaraf det äldsta och yngsta barnet äro döda, 1 dotter gift och 3 söner i hälsa lefwa. Tämmeligen hälsosam. Legat i Rödsoten 14 dagar. Gick til herrens heliga nattward wid midsommars tiden sidstlidne. Kände sin dödsstund wara för handen. Tog afsked af man och barn, af blifwande förlossning. Lefwat öfwer 53 år.” (1773:43)

I Hökhult Andersgård dog rusthållaren Jakob Andersson den 10 september, efter 8 dagar med rödsoten. Två dagar innan hans begravning avled även hans gamla mor, änkan Kerstin Karlsdotter som hade kämpat, trots hennes ålder av 82 år, i tre veckors tid. Om Jakob skrev prästen i dödboken: ”den 10 September dödde och den 19 ejusdem begrofs Rusthållaren mannen Jacob Andersson ifrån Höghult Andersgård, född in loco 1719. Fadren Anders Jacobsson, Modren Chierstin Carlsdotter, som beledsagas med sonen till grafwen. Döpt den 19 post Trinitatis år [1719]. Boksynt, hederlig och förståndig man, kunnig och flitig i urwärks förfärdigande. Gift wid 17 år gammal med Pigan nu Enkan Lisbeth Jönsdotter ifrån Pukås, Landaskede sochn, och haft et enda barn, en dotter, hemma hos föräldrarna. Anständig och jämnlefnad med Läran. Slägt och wänner, prydt hans wandel. Frisk til [-], fast mehr Rödsot war hans dödssot öfwer 8 dagar. Nyligen offenteligen gådt til herrens heliga nattward. Stilla afsomnade oförmärkt. Lefwat öfver 54 år.” (1773:44)

Bröstrelaterade sjukdomar

Bröstrelaterade sjukdomar förekom i alla åldrar, men den var den enskilt vanligaste orsaken bland de vuxna (15 år och äldre) för vilken var fjärde dog. Som nämndes i inledningen, beskrev äldre tiders sjukdomsnamn oftast symptomen snarare än den egentliga dödsorsaken. Då är samlingen av bröstrelaterade sjukdomar missvisande då det inbegriper vitt skilda saker:

• Bröstsjuka, bröstkvav: kan vara flera sjukdomar med symptom från magen, matstrupen, lungorna, luftrören, hjärtat samt bröstkorgen [1]
• Bröstvärk: är en fluss, egentligen i luftrörets grenar, utan feber, som härrör mest av förkylning. Den är alltid med hosta och någon heshet [1]
• Bröststyng: smärta i brösttrakten. Kan också betyda lungsäcksinflammation [1]
• Bröstfeber: lung- och lungsäcksinflammation [1]
• Bröstkvav: detsamma som astma [1]

Då inte någon modern medicin fanns att tillgå, kunde det gå illa med en vanlig förkylning ”den 27 Maji dödde och den 5 Junii begrofs unge drängen Johan Abrahamsson ifrån Fröset Backegård, föd 1765 uti Martii månad, hade merendels god hälsa, lefde stilla 20 åhr. Dödssot förkylning och Bröstsjuka.” (1785:11)

Ibland blev den sjuke dålig under en längre tid tills kroppen inte orkade mer: ”Den 28 Majii begrofs unga pigan Annika Månsdotter ifrån Esprilla Norregård, född 1740 i Bexeda by af ärliga föräldar, fadren Måns Malmberg och modren hustru Karin Johansdotter. Hafwa mäst warit hemma hos föräldrarna, som henne wähl lärdt läsa i bok och utom bok. Hafwa warit siuklig i 2 åhr, och ½ åhr aldeles sängliggande. Dödde den 23 Maji 17 åhr widpass gammal. Förmodadt af bröstsiuka och matthet.” (1758:5)

En del led brösjuka i många år: ”Den 17 Maji döde och den 25 ejusdem begrofs enkan Elin Assarsdotter ifrån Esprilla Norrgård. Hon war född 1724 uti October månad, gift med Magnus Svensson, som för 3 åhr sedan dödde. Hade med honom 3 barn, men nu alenast en lefwande son efter sig. Lefwat stilla kristeligt och alwarsamt. War siuklig de 10 sidsta åhren och derför ei hade längre [lefwa] än till 59 åhr. Dödssot Bröstsiuka.” (1783:11)

För rusthållaren Jon Månsson ifrån Hökhult Norregård började det med problem i benen och sedan i bröstet: ”Hans siukdom har wisat sig 2ne år i synnerhet i swaga ben; har i 10 weckor måst hållas jämt wid sängen, under mycken wärk och wredemod[?], som lärdt honom at något känna gud och sig sjelfwer, och ropa til gud om förlossning. Det onda slog mer och mer up i lifvet, hwartill stötte Bröstsjuka; Efter den heliga natwardens anammande af Pastor den 11 Juli, samt gudelig frälsning afsomnade [han] den 12 Julii, sidstlidne, (LikText [-] 7:40) 52 år gammal.” (1762:14)

De allra flesta som dog i bröstrelaterade sjukdomar var dock gamla människor, som i fallet med den gamle Jon Nilsson i Flathult som ombesörjde anskaffandet av sin egen kista när han kände slutet nalkas: ”Den 15 Augusti begrofs af Pastor, Jon Nilsson ifrån Flathult, född år 1687 ibidem. Parentes Nils Jonsson och Lisbeth Månsdotter. Döpt. Wäl upfödd och lärdt läsa så i som utan bok. Uti föräldrarnas hus, gifte sig på det 22 ålders året gammal med pigan Anna Persdotter ifrån Träde, med hwilken han lefde allenast 1 år, och aflade 1 barn, son, strax dödde. 2dra giftet med Lisbeth Olofsdotter, nu dess Enka, som under 52 års äktenskap, fött honom 9 barn, 4 söner, 5 döttrar, 3 lefwa, 2 söner 1 dotter. Äldste sonen Peter Jonasson är handelsman i Krona [troligen Karlskrona]. Han har lämnat efter sig godt loford om sitt stilla lefwerne, särdeles, at han aldrig velat gå mot någon till rättegång. Warit sjuklig några år, sängliggande sedan den 3 Augusti sistlidne, af Bröstsjuka. Han har altid aktat guds ord, det han flitigt läst i Bibelen och andra gudeliga böker; så beredde han sig at wäl til döden; bestälte om sin likkista, war förnämligast om sin själs tilkommande hemwist, anammade herrens heliga nattward sidsta gången på gamla wårfrudagen innewarande år. Afled den 9 Augusti 75 år gammal. LikText Psalm 31:6″ (1762:15)

Ålderdom

Om man blev gammal och inte hade någon särskild sjukdom, så blev det att man dog av ”ålderdomssvaghet”, ”ålderdomsbräcklighet” eller liknande. Detta är den näst vanligaste ”dödsorsaken” och stod för vart sjätte fall (16%) för den vuxna delen (äldre än 15 år). Av naturliga orsaker är medellivslängden för den gruppen hög, faktiskt väldigt hög: 78 år! Åldersspannet var 63 till 106 år.

De flesta hade sina krämpor och åkommor under mer eller mindre långliga tider. Men inte sällan finner man personer som uppnådde hög ålder och som varit anmärkningsvärt friska i sina dagar och aldrig eller sällan varit sjuka och sängliggande. Till exempel Sven Hansson som varit mestadels frisk i hela sitt liv, men tidigt en morgon fick något som kan liknas vid en hjärtattack, och dog några timmar senare, 68 år gammal (1760:4). Karin Olofsdotter var frisk hela sitt liv, utom de sista 5 veckorna då hon blev rörd av slag. Hon blev 90 år gammal (1769:3). Men rekordet hade nog Lisbet Svensdotter i Fröset Västergård. Hon var änka efter Daniel Esping sedan 26 år tillbaka och insomnade hos sin son Sven i Fröset Västergård i slutet av 1754. Lisbet synes ha varit kärnfrisk i hela sitt liv tills hon dog, som en av Fröderyds genom tiderna äldste församlingsmedlem: ”Warit altid frisk, och aldrig legat siuk utom 1 dygn tillika förr då hon dödde, tå hon, inom 1 timme, både siuk och död blef, den 14 November om aftonen. Sedan hon här lewfat hafwa uti 106 åhr”. (1754:11) Det får vara osagt om åldern stämmer, men helt klart är att hon blev mycket gammal.

Söndagen före pingst 1764 avled den gamla änkan Lisbet Olofsdotter i Flathult, som varit gift med Jon Nilsson i 52 år (se ovan): ”Warit änka i 2 år, på 2nne månader när. Lefwat stilla och ärbart i gudsfruktan, liksom mannen [under] sin tid. Frisk och helbragd mäst alla sina dagar, undantagandes de sidsta åren, under Enkeståndet. Den 14 sidslidne Martii blef aldeles sängliggande af ålderdomssvaghet. Lät heliga Prästeståndet lämna sig til tryghet styrka och med herrens heliga nattward, i samma månad. Dess son och dotter i huset hafwa sedan wårdat henne wäl, och läsit för henne gudeliga böner, de hon gärna åhördt och alt närmare och närmare nalkades sin frälsning, som, efter swår dödskamp i 4 dygn, skedde på en Söndag, Dominica Exaudi [söndagen före pingst]. Lefwat 77 år.” (1764:13)

I januari 1765 insomnade klockaren Nils Bengtsson i Ljunganär Västergård: ”27 år wid pass gammal gift med då Pigan, nu Enka, Malin Svensdotter i Årset Södregård, haft med henne 9 barn, 4 söner och 5 döttrar, hwaraf 2 söner och 2 döttrar lefwa. Äktenskapet warat nästan 50 år. Lärde i barndomen wäl läsa i bok, samt skrifwa af framlidne Comminister Per Torpelius, så att han wardt ansedd skickelig till klåckare här wid församlingen, som han förestådt wid 45 år, under hwilken tid, efter hans egna skrifteliga upteckning, äro född i Fröderyd sochn 935 barn, vigde 265 par, samt döde 656 personer. Warit swag i flera år, af ålderdom och Bräcklighet, serdeles sedan sidsta Juletid sängliggande. Höll på att läsa och bedja om salig ändalykt. Slutade sina dagar i stillhet. Gick til herrens heliga nattward offenteligen wid midsommartiden. Wid Michaelis tid war sidst til guds hus. Lefwat 77 1/3 år.” (1765:1)

I mars 1794 dog änkan Maria Danielsdotter, Kallsjö, sörjd av en stor familj som hon lämnade efter sig: ”Gift med drängen Johan Jönsson ifrån Kalsiö rusthåll här i sochnen. Aflat 7 barn, 2 söner och 5 döttrar af hwilka 2nne döttrar äro döde och en son, de öfriga lefwa änu, alla försedde med hederliga giften i sit stånd må wäl. Lefde se barnen har hon fådt, frugten sig af 27 barnbarn och 34 barnbarns barn. Inalles 68 barn, af hwilka de mästa lefwa ännu. Bodt i Kalsiö sedan hon blef gift in til sin död. Åhr 1780 blef hon enka. Förblef enka uti in til sin död. Lefde stilla och i [-] hedersamt […]. Hade god hälsa i all sin tid. Ett halft år för sin död så hon blef sängliggande beredde sig wäl. Lefwat 90 åhr. Dödssot Ålderdoms Bräcklighet.” (1794:4)

Magrelaterade sjukdomar

Magsjukdomar var ett diffust begrepp och kunde inbegripa det mesta som gav smärta i magtrakten. Sammanlagt 53 (6%) fall i den undersökta perioden och den fanns i alla åldrar. De olika förekommande varianterna av magproblemen var:

• Magsjuka, magsot, magplåga: kan ha varit vilken magsjukdom som helst
• Magrev: kolik [1]
• Magflen: sveda och sugande i magmunnen med halsbränna och sura uppstötningar

Man kunde dras med magplågor i flera år, som för Håkan Börjesson, Hökhult Assargård: ”Uti ächtenskap hafwa han lefwat 55 åhr in emot, och aflat tillhopa 11 barn, af hwilka 2 söner och 4 döttrar döda äro, 3 söner och 2nne döttrar lefwa. Alla wähl försedde. Modren dödde, tå han bodde i Notteryd. Warit altid frisk; utom på 2nne åhr, tå han wart plågad med swår magesiuka. 8 dagar förr än han dödde blef hårdare ansatt. Dagen förr än han dödde, blef besökt med herrens heliga nattward. Dödde klåckan 12 om natten den 3 sidstlidne Martii. 84 åhr gammal. Warit en gudfruchtig, trogen, och beskedlig man.” (1754:2).

Likaså led Per Jonsson i Hökhult Södergård i flera år: ”Någorlunda boksynt. Läste utan til Catechesni hufwud stycken; lefde stilla i människors samfund. Bodt på et ställe altid. Gift 34 år gammal, på 16te året, med Pigan nu Enkan Maria Månsdotter, och haft 6 barn, 4 söner 2 döttrar, hwaraf, 2 söner 1 dotter lefwa hemma hos modren. Siuklig mäst fyra års tid. Sidst sängliggande ifrån Michaelis tid, 1776, af mageplåga. Besöktes med herrens heliga nattward på […] sidstlidne, och eljes flera resor af Prediko=ämbetet, med nåd, förmaning och tröst. Längtade efter salig förlossning ifrån sitt elände, sedan han här lefwat om 14 dagar öfwer 50 år.” (1777:8)

En udda åkomma fick Johan Eriksson i Äsprilla Södergård: ”Har i yngre åren warit frisk; men ansatt på slutet af obstruction och magplåga, och uppkastade efter 8 dagars sjukdom öfwer 20 st stora halvlånga matmaskar, hwaraf han den 16 hujus [i år] dödde 25 åhr gammal. Har fört en ganska sedlig och stilla lefnad.” (1761:6)

Huvudsjuka

Huvudsjuka, eller huvudsot, var detsamma som hjärnhinneinflammation [1].

Huvudsjukan förekommer sporadiskt under perioden men vid en period insjuknar ovanligt många vuxna och framför allt medelålders. Det sker under elva månader mellan juli 1783 och juni 1784. Då insjuknar och avlider 9 personer av huvudsjuka, vilket kan jämföras med att det totala antalet avlidna under samma period som var 23. Den första att avlida var Katarina Margareta Lund, kyrkoherden Karl Lunds 15-åriga dotter: ”Wäxte up som en ros, […] men hennes sidsta lefnads åhr, och synnerhet några månader för hennes död, begynte hon att mehr och mehr ledsnas wid detta jordiska, så at ingen ting war som kunde fägra och förnöja henne, utom endast at läsa och sjunga Psalmer. Enteligen [slutligen] öfwerföl henne en swår bröst och hufvudsjuka, som efter en 14 dagar hård och swår dödskamp, giorde slut på al hennes jämmer, sedan hon i […], stilla och Gudeligen lefwat 15 åhr 1 månad och 7 dagar. Dödssot Hufvudsiuka.” (1783:15) Kyrkoherde Karl Lund kom att drabbas än hårdare då han förlorade ytterligare två av sina barn året därpå, se ovan under kopporna.

En annan som drabbades av huvudsjukan var Sven Brynjelsson i Torp, som dog i januari 1784: ”Gift med Elin Jönsdotter. Haft 6 st barn, af hwilka 2nne söner och en dotter lefwa ännu. Warit en stilla och förnuftig man och hade sin skäliga utkomst, til dess han och en måg på Bruket hwilken, genom en skamfaktig hushåll dreng förstörde både sit och det svärfadren ägde hwarpå han råkade i största fattigdom men döden jömde honom undan denna ledsens wedermöda, sedan han Xsteligen [kristeligen] lefwat 70 åhr. Dödssot Hufvudsiukan.” (1784:4). Hans hustru Elin bodde kvar i Torp, ”sjuk, fattig och utgammal” enligt följande husförhörslängder. Hon överlevde sin man med nästan 29 år och dog i en ålder av 93 år.

Även i Bäckaby verkar huvudsjuka vara något mer förekommande under 1783. Den 24 september dör den unga hustrun Lisbet Danielsdotter i Slageryd Svensgård: ”… hon war 27 åhr gammal. Haft 2 barn. Lefwat stilla. Hennes Dödssot Hufvudsiuka.” Hennes man dör två månader senare (återfinns ej i Bäckaby dödbok) och de lämnar efter sig två små barn, två och tre år gamla.

Kanske var utbrottet 1783-84 en epidemisk hjärnhinneinflammation? Denna bakterie smittar lätt och överförs bland annat med saliv eller droppsmitta. Den sprids till exempel när någon hostar eller nyser.

Lungsot

Lungsot, eller tuberkulos, förekommer i 31 fall (3.5%) för den undersökta perioden i Fröderyd. Tuberkulos är en infektionssjukdom som vanligtvis orsakas av tuberkelbakterien Mycobacterium tuberculosis och drabbar framförallt lungorna. Denna sjukdom har funnits i åtminstone 4000 år, troligen mer. De vanliga symptomen är kronisk hosta med blodigt slem, feber, nattlig svettning och viktförlust. Tuberkulos sprids genom luften när människor med sjukdomen hostar, nyser eller spottar. Idag uppskattas en tredjedel av världens befolkning ha infekterats med M. tuberculosis [1,6].

Inte sällan kunde flera medlemmar i samma familj drabbas av lungsoten. Särskilt drabbad var Karl Olofssons familj i Äsprilla Södergård. Först dog dottern Sara: ”Warit hemma; allenast hon 2nne åhr tienat borta. Warit frisk; allenast först hon föddes, war illa siuk, men sedan ganska hälsosam, in till 13de dagen siuk, tå hon begynte ansättas af siukdom, förmodligen, såsom thet tycktes, af lungosoten, blef alt wärre ifrån slåttern; då thet alt hölt alt mehr och mehr thän fort uti. Dödde den 9 October klåkan 2 efter middagen; 17 åhr och 8 månader wid pass.” (1754:10) Knappt tre år senare dog sonen Olof: ”Warit ständigt hemma hos föräldrarna. Warit 8 åhr i Wrigstad, kom dit, tå han war 8 åhr gammal, thär han lärde wackert både att läsa och skrifwa. 2nne åhr Bröstsiuk; i 2nne månader aldeles sängliggande. Dödde förmodligen af lungsoten den 24 april 1757, 23 åhr och 8 månader gammal.” (1757:8) Inte fullt två år senare, i januari, dör hans hustru sedan 37 år tillbaka, Karin Eriksdotter: ”Den 28 Januarii begrofs hustru Karin Eriksdotter i Esprilla Söregård, föd uti Kallsiö 1701 wid Pingsttiden. Fadren Eric Månsson och modren Brita Jönsdotter. War hemma hos föräldrarna till thes hon 1721 den 19 november gifte sig med drängen Carl Olsson i Esprilla Söregård. Med honom lefwat i ächtenskap 37 åhr och 7 månader och 2 dagar och aflat tillhopa 8 barn, 3 söner och 5 döttrar, af hwilka alla äro döda, utom en dotter allenast. Warit frisk mäst altid, en gång förut illa siuk bara, som sedan slog upp i bröstet. Den 4 Januarii sidstlidne begick herrens heliga nattward. Blef thärefter mållös. Dödde den 21 januarii 57 åhr och 7 månader wid pass gammal af Bröstsiuka lärer dödt.” (1759:1) ”Mållös” är sannolikt matleda, aptitlöshet. Karl, som nu är 61 år gammal, gifter i november samma år om sig med en 18-årig piga från Nävelsjö. De får ett liten gosse som bara blir tre veckor gammal: ”Sedan dhet ifrån födslostunden af ständig sjukdom warit ansatt, afsomnade dhet den 8 aug efter en kort Lefnad af 3 weckor.” (1760:10)

På gården bodde dottern, Karls enda överlevande barn, med sin familj. Hennes lille 5-årige pojk, Johan Persson, dör i kopporna i december 1762; se ovan 1762:20. Karl Olofsson själv avlider i februari följande år, under pågående smittkoppsepidemi: ”Warit [en] stilla och ärlig man, flitig i gudstjänsters bewistande, gick til herrens heliga nattward sidsta gången nyårsdagen; ifrån den tiden mäst sängliggande af ålderdoms swaghet, med tilstötande lungsot, som han först långt för 3 år tilbaka. Toligen uthärdade och beredde sig til döden under trogna böner til gud, och afskedstagande af maka, [-] henne och grannar, afsomnade ganska stilla öfwer 67 år gammal.” (1763:5)

Håll och Styng

Håll och styng var detsamma som lunginflammation eller lungsäcksinflammation, och då förenat med feber [1]. I Fröderyd var detta den femte vanligaste sjukdomen bland de vuxna.

Kerstin Karlsdotter i Äsprilla Karlsgård var en av dem som slutade sina dagar med denna sjukdom: ”18 år gammal gift med drängen, nu Enklingen, Nils Arwidsson ifrån Swinaryd Wästregård, hwilka i 46 år aflat tilsammans 5 barn, 2 söner 3 döttrar, hwaraf 2 söner och 1 dotter lefwa, wäl försörgda. Kunde wäl läsa i och utan bok Den Lutherska Catechesen, och war til Christendomen hörande, såsom Psalmer utan til, hwaraf hon sig tröstade så lif och död. Tämmeligen bräcklig öfwer 20 års tid; sidst af Håll och Styng ansatt annan dag Påsk i Höghult, hos sin måg. Blef på kallelse, besökt af Pastor med herrens heliga nattward 4de dagen [påsk]; derefter, under mycken läsning, tänkte på döden. Tog sedan afsked af anhöriga och wänner, och sägandes til slutet Gud hielpe mig! Hennes lifstid warit wid 64 ½ år.” (1766:7)

När den före detta ryttaren Anders Jakobsson Falk, sedermera rusthållare i Hökhult Andersgård avled, kunde han se tillbaka på ett långt liv: På 32dra ålders året ingick äktenskap med då Pigan, nu Enkan, Chirstin Carlsdotter, som födde honom, under 49 års sammanboning, 4 barn, 1 son, 3 döttrar, hwaraf ende sonen, Rusthållare Jacob Andersson i Andersgård (i hwars hus han dödde) och 2nne döttrar lefwa, med gårdsbruk förestådde, hwar på sit ställe. År 1708 red ut til Skåne såsom Ryttare för gården, och tiente i 4 år, hwarunder han bewistade Helsingborgs slag. Kom helbragd hem och förestod gårdsbruket, så länge krafterna tilsporde. Har godt loford om sin gudsfruktan, stilla och förnöjda lefnad. War flitig. Bön och åkallan, så gud, som sit eget hus, knäböjande och undfallande för herranom gudh. Mycket kraftlös de sidsta 3 åren, dels af håll och styng, dels ålderdomssvaghet, dock så, at han kunde utan tillhielp gå ut och in. Gick sidst till herrens heliga nattward i Julii. Afsomnade helt stilla på sin säng, då han lefvat vid pass 81 år.” (1764:22)

Slag

Slag, slaganfall, var vanligt namn på plötslig medvetslöshet eller död, till exempel vid hjärnblödning eller vissa hjärt- och kärlsjukdomar [1]. Främst äldre, men även yngre och medelålders kunde dö av slag.

Bengt Nilsson i Hultatorp drabbades av slag och föll ihop vid dörren: ”Lefwat med henne [sin hustru] föregående i fredliga och ofredliga tider, i med= och motgång. War tålig under wådelden der i gården för 13 år sedan. Bepröfwad under sjukdoms tidh och efter. Kunnat wäl läsa guds ord, som bäst tiente i wäntans tid. Hårdt och hastigt ansatt den 22 Julii om morgonen, då han i sin huses dörr, wid utgången, föllo omkull, och blef uphulpen med 3 personers tilhjälp. Låg stilla utan at tala til tisdags morgon, [-] dubio [utan tvekan], af slag rörd. Lefwat 71 år.” (1764:16)

Den unge, men duglige och aktade, Magnus Mattsson i Hökhult Andersgård dog helt oväntat av slag: ”Han war en stilla Gudfruktig man. Ägde särdeles qwikhet i skrifwande och allahanda konster slögder [slöjder]. Blef kyrkowärd wid Fröderyd. Lefwt kristeligt 29 år 7 månader. Dog mycket hastigt af slag.” (1783:12)

Andra sjukdomar

Bland den vuxna delen av befolkningen var antalet olika dödsorsaker stor. Omkring 29% av de döda dog av annat än vad som tagits upp ovan. Nedan nämner vi några av dessa.

Dragsjuka

”Sedan tjänte [hon] hos Nils Bengtsson, i Urås, Ramqwilla sochn, fick hon med honom, gifte man, en oäkta son, Anders, som lefwer, wid 7 år gammal. Blef antagen några år, at sköta den sängliggande gamla afledne Enkan, Sara, i Noteberg. Efter hennes död, köpte sig af Sven H, i Huluboda, en Engsstuga, bodt wid hans fjärdingsdel, och der i 2nne år, med sina händer, tjänte sitt uppehälle. Bordsedt på sidstone grubbla och blifwa orolig til sinnes, nog swag til eftertanken. Besökt med herrens heliga nattward, uppå dess trägna åstundan, medan hon ännu kunde tala, och någorlunda utsäga sin, nödtorft. Oundeligen tilstötte swåra kroppars sjukdom med ryckande och wridning i mun och flera lemmar som liknade en sort af Dragsjuka; så at hon ej utom fleras hjälp kunde komma ur sängen. Detta föranlät församlingen, at låta henne föras, i helg och på soken, til skötsel och underhål 1 dygn på hwarje 1/4ding, Höghults By [-] nu allenast, detta omlopp, för henne at besöka ifrån Årset, der hon slutade sina [-]dagar, och begrofs en hwardag i tysthet. Lefwat 30 år.” (1779:13)

Det som Lisbet synes ha fått var dragsjuka och var ett folkligt namn på ergotism, det vill säga förgiftning med mjöldryga. Dragsjuka kan yttra sig som kramper eller som brand i fingrar och tår. Sjukdomen kallades dragsjuka därför att den har samband med dragfrön [1]. Mjöldryga är en parasitisk svamp som kan angripa sädesslag som råg, korn, ris och vete. Det är dock vanligast att råg drabbas då den blommar länge vilket gör den mer utsatt för mjöldrygeinfektion [7].

Även ryttaren Johan Hult i Hökhult Andersgård drabbades av dragsjukan; han låg sjuk i 16 veckor innan han avled i juni 1792.

Tvinsot

I september 1767 avled den före detta soldaten Per Persson Sloman: ”Flyttade förlidna wårtid till Fröderyd Norregård, men warit altjämt krank af matthet och Tvinsot, sedan han kom hit. Höll i med arbetet af yttersta krafter, körde säd sidsta dagen, han lefde. Lade sig at hwila på marken, emot aftonen, men måste bäras in, och blef strax mållös. Pastor besökte honom strax, och läste öfwer honom Fader wår och wälsignelsen. /: Gud låta oss betänka wårt bästa, medan en förmår tänka och tala:/ Lefwat 52 år.” (1767:12)

Tvinsot eller avtyning, yttrade sig som avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras.

Vidare läsning

Sjukdomsnamn i gångna tider; här har jag samlat ett antal äldre sjukdomsnamn och dess betydelse.

Källor

1. Svenska sjukdomsnamn i gångna tider, av Gunnar Lagerkrantz, ISBN 91-970031-1-5
2. Svenska Akademiens Ordbok, http://www.saob.se/artikel
3. Tabellberket 1749-1859, http://rystad.ddb.umu.se:8080/Tabellverket/Tabverk/Start
4. Rödsoten i Sverige, 1750­1900, Konferenspaper, Helene Castenbrandt, https://www.gu.se/digitalAssets/1341/1341106_castenbrandt.pdf
5. Så smittar epidemisk hjärnhinneinflammation, https://www.1177.se
6. Lungsot: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tuberkulos
7. Mjöldryga: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mj%C3%B6ldryga