Gustaf och Hulda Lindgren i Slageryd Övergård

Gustaf och Hulda Lindgren i Slageryd Övergård

Det här är en berättelse om min farfars föräldrar.
Fler fotografier finner du här.

Gustafs barn- och ungdomsår

Min farfars far (fff), Gustaf, föddes på sommaren 1865 i en liten by som heter Notteberg i Fröderyd socken. Gustaf var son till Lisa Stina Samuelsdotter och hemmansägaren Sven Petersson. Föräldrarna hade gift sig fyra år tidigare och då köpt gården i Notteberg som var förhållandevis liten; den var på 1/16 mantal. Mantal var den tidens storleksmått på en brukningsfastighet. Vid köpet av gården tog de gamla ägarna undantag, det vill säga att de hade rätt att bo kvar samt försörjas enligt uppgörelse till döddagar. Detta var ett vanligt förfarande när gårdar bytte ägare, men det som i detta fallet var mindre vanligt var att de förra ägarna, undantagshjonen kallade, var jämnåriga med Sven och Lisa Stina. Rimligtvis var orsaken till detta att mannen på något sätt var arbetsoförmögen. Dessa två var för övrigt dopvittnen för Gustaf.

Gustaf hade en tre år äldre storebror som hette Samuel Peter Alfred. Familjen växte ytterligare då han på dagen fem år gammal fick han lillebror, August.

När Gustaf var 13 år gammal dog mamman av kräfta, eller cancer som man säger idag. Det var strax före jul 1878. Det var naturligtvis svårt för pappan att samtidigt sköta gården och ha minderåriga barn. Det vanliga var då att gifta om sig, vilken pappan gjorde redan i augusti följande år. Det var med änkan Anna Lovisa Magnidotter som kom från Hultsjö socken. Hon hade även två äldre barn med sig till Notteberg, Johannes Algot och Lotta Christina, vilka var 17 och 20 år gamla.

Familjen kom att drabbas av ytterligare en tragedi inom kort. Två år efter mammans död, annandag jul 1880, dog Gustafs storebror Samuel Peter Alfred. Han hade fått en svår infektion till följd av en finne och denna blev så allvarlig att det kostade honom livet. Han blev bara 18 år gammal.

Husförhörslängd för Sven Peterssons familj i Notteberg 1877-1881. Källa: Fröderyd AI:18 (1877-1881) Bild 263 / sid 253.

Vid Hörnebo skiffergruva

Gustaf arbetade i skiffergruvan i Hörnebo när han var 16 eller 17 år gammal. Denna gruva låg någon kilometer norr om Notteberg. Under den tid som Gustaf arbetade där skedde den största brytningen. Skifferstenarna bröts eller höggs i olika storlekar och användes huvudsakligen till takläggning. Skiffern kördes med häst till Sävsjö för vidare transport till Stockholm, Lund och Malmö. I det djupa gruvschaktet kilade man loss skiffern och körde den med enkla kärror på en décauvillebana[1] genom en 300 meter lång tunnel från Ramkvilla sockens område in på Fröderyds. De tunna skivorna gavs en enhetlig form, lämpad för taktäckning. Bland annat fick taket på skolhuset i Bäckaby skiffer från Hörnebo. Gustaf arbetade med att forma skiffern men bröt inte skiffret nere i schaktet. Hörnebo gruva nämns som en av Sveriges vackraste dagbrott. De stora schakten imponerar där de stupar djupt ner i underjorden med de jämna och färgskiftande sidorna.

Till Amerika

Gustaf arbetade vid skiffergruvan i några års tid. Han var aldrig ute och var dräng på andra gårdar utan han bodde hemma tills han var knappt 21 år gammal, då han på våren 1886 utvandrade till USA. Det lär han ha gjort för att det var så dåligt med jobb och dessutom tjänade man bra med pengar på andra sidan atlanten. Kanske blev han inspirerad av att styvbrodern, Johannes Algot, några år tidigare åkt över till USA? Resan till USA kostade på denna tiden mellan 80 och 115 kronor och det skall jämföras med att en årslön för en dräng då var omkring 140 kronor. Han åkte inte ensam från Fröderyd på den långa färden. Han reste tillsammans med Karl Alfred Petersson, också han från Fröderyd, och Charlotta Andersson från grannsocknen Skepperstad. De hade alla samma destination i Amerika, nämligen Minneapolis i Minnesota. Dessutom hade de förmodligen sällskap av två andra flickor från Fröderyd, men de skulle till andra ställen i USA. De var alla i åldrarna 16 till 23 år och troligen kände de varandra.

Troligen färdades de först till Nässjö för att därifrån ta tåget till Göteborg. Väl framme i Göteborg skrev de in sig på post- och ångfartyget Orlando som avreste fredagen den 16 april 1886 till Hull i England. Sådana fartyg avgick vid denna tid varje vecka till England. Överresan tog omkring tre dygn. Förhållandena för tredje klassens passagerare var primitiva och kritiserades. En sjöofficer, som själv reste i första klass, skrev 1888 bland annat: ”I främsta lastrummet voro uppspikade britsar längs fartygets sidor och på dessa hade de stackars människorna sina sofplatser, den ena bredvid den andra, män, qvinnor och barn huller om buller, och när sjösjukan började, blef där en stank och en smuts, som var obeskriflig, och kring luckan, som ledde upp till däck och skulle förse dem med luft, stod boskap tjudrad i bås.”[2]

Ångbåten S/S Orlando som trafikerade Göteborg-Oslo-Hull.

 

 

 

 

Annons i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 2 mars 1864.
Utvandrarnas bagage tas omhand av ombuden. Bilden är från Göteborg.
Resan från Fröderyd gick troligen först med tåg till Göteborg via Nässjö. Därefter båt från Göteborg till Hull, tåg till Liverpool och sedan båt igen till Amerika.

I Hull fick de troligen hjälp av en tolk som gav dem mat och logi över natten för att därefter färdas vidare med tåg tvärs över England till Liverpool, varifrån de stora atlantångarna avgick. Sannolikt fick de även i Liverpool hjälp av en tolk som gav dem mat och logi och som lotsade dem till hamnen. Det tog mellan tre till sju dygn från det att man lämnade Hull till det att man lämnade Liverpool. Då hade man först en viss väntetid i Liverpool innan båten avgick. Överfarten till USA tog mellan 10 till 14 dygn. Förmodligen ankom de någon av städerna New York eller Boston.

Frihetsgudinnan hade byggts i Frankrike, monterats ned för att sedan åter uppmonteras sommaren 1886. Kanske såg Gustaf det påbörjade bygget om han anlände till New York?

Sedan hade de en lång resa till Minneapolis i Minnesota med järnväg och troligen även flodångare. Den resan var lika lång som från Malmö till treriksröset! Vi lär aldrig riktigt få veta vad han gjorde under sin vistelse i USA. Destinationorten var som sagt Minneapolis, men genom bevarade fotografier vet vi att han även var i Butte i Montana. Butte ligger nästan lika mycket väster om Minneapolis som Minneapolis ligger i förhållande till New York. Han lär ha jobbat vid järnvägen, åtminstone en tid, och då varit car inspector. Det bör innebära en slags vagninspektör.

Butte, Montana USA, 1885.

Hulda i Slageryd Övergård

Min farfars mor  (ffm) föddes den 28 juni 1872 i Slageryd Övergård, i Bäckaby socken som gränsar till Fröderyd. Hennes mor var Lovisa Jonasdotter (T4:13) och fadern var hemmansägaren Peter Jonasson (T4:14). Föräldrarna hade varit gifta i 27 år och hon var deras åttonde barn, av vilka fem fortfarande var i livet. Några månader innan Hulda föddes dog den äldste brodern Johan August av lungsot, inte 26 år fyllda. De två andra döda sykonen hade dött i späd ålder tjugo år tidigare. Den kvarvarande syskonskaran var en bror och tre systrar, nämligen: den 20 årige brodern Jonas Peter, 16 åriga Emma, Augusta på 9½ år samt den 5½ år gamla Amanda.

I granngården i Övergård bodde Huldas faster, Anna Maria Jonasdotter, och hennes man kyrkovärden Johannes Johansson. De hade varit dopvittnen för Hulda. Denna gård var faderns föräldragård och där bodde Huldas farmor som levde på undantag. Farmodern levde tills Hulda var sex år gammal, då hon dog i en  ålder av 80 år. Här hade hon två kusiner, sex och tolv år gamla.

De tre äldre systrarna gifte sig och flyttade ut efter hand. Äldsta systrern Emma gifte sig med skolläraren Fröderberg när Hulda var sex år . De bosatte sig i Bäckaby by, först i Klockargården men senare flyttade de till Lillgården. När Hulda var nio år gifte sig Augusta och flyttade till Bäckaby Stockagård. Amanda gifte sig 1886 med sergeanten vid Kronobergs regement Johannes August Schultzén från en granngård, Slageryd Svensgård. Fadern Peter hade en tämligen stor gård, 3/8 mantal, och det ordnades så att Amanda och hennes man övertog 1/8 mantal medan resten av gården togs över av den äldste brodern Jonas Peter. Samtidigt tog föräldrarna undantag. Emellertid dog brodern Jonas Peter på våren 1894, 42 år gammal och ogift. Vi vet inte vad han dog av då ingen dödsorsak finns angiven i dödboken. Den nu till åren komne fadern, han var 74 år, tog då tillbaka sonens gårdsbruk. Men det var bara för ett år, för snart tog han och Lovisa undantag igen och denna gången för gott.

Gustaf och Hulda gifter sig

Gustaf ämnade nog aldrig stanna kvar för gott i USA. Under sin vistelse där hade han aldrig varit hemma på besök och till slut ville han väl tillbaka hem; till skillnad från många andra egendomslösa som utvandrade till USA hade han det ju det relativt gott ställt då fadern var hemmansägare. Han kom att stanna i USA i nio år och hann bli amerikansk medborgare, innan han återvände till Notteberg i mars 1895. När han kom hem hade han tagit sig namnet Lindgren. Och förmodligen med en nätt summa pengar på fickan.

Redan den 24 mars samma år lystes det mellan honom och Hulda och den 4 juni gifte de sig. Gustaf var då nästan 30 år och Hulda skulle fylla 23 år samma månad. Då Gustaf inte kunde styrka hinderlöshet efter sin vistelse i USA, det vill säga att han inte redan var gift, fick han erlägga borgen. Det är inte omöjligt att Gustaf anlände hem tidigare än i mars, för han kanske var sen med att anmäla sin hemkomst för prästen i Fröderyd. Kanske var trolovningen mellan honom och Hulda redan arrangerad när han var i USA? I juni ett år senare gifte sig även Gustafs yngre bror August med Huldas yngsta syster Johanna. Kanske var det så att August och Johanna hade träffat varandra först och att han hade lagt ett gott ord för sin bror i USA? Eller också kände Gustaf och Hulda varandra sedan tidigare i ungdomsåren. Spekulationerna är många och vi lär aldrig få veta hur det var.

Ur Bäckaby vigselbok för 1895: ”M: Johannes Gustaf Lindgren från Notteberg, amerikansk undersåte, Fröderyd , Notteberg, Qv: Hulda Lovisa Kristina Petersdotter, Slageryd Övregård. Han styrkte sin ledighet genom borgen. Båda voro närvarande och afgåfvo till sina ja-ord. Ej beslägtade.” Källa: Bäckaby BI:2 (1895-1940) Bild 1770 / sid 1

I november 1895 flyttade Gustaf till Hulda i Slageryd. Han köpte Övergård, vilken var på 1/4 mantal, av hennes föräldrar som då tog undantag. De levde kvar på gården sina sista år. Fadern dog 1902 och modern 1906, 82 respektive 76 år gamla.

Huldas syster Johanna flyttade året därpå till August i Notteberg där han övertog föräldragården. De fick fyra barn. Sonen Ragnar dog i en tragisk olycka i oktober 1947 då han sprängde sten på en åker intill gården. Han träffades av en stenbit och lyckades svårt blödande krypa tillbaka till huset där August fann honom. Han avled senare till följd av sina skador. Sonen Helmer hade först en gård i Bringetofta och sedan en utanför Sävsjö. Äldsta dottern Astrid gifte sig och tog över gården i Notteberg. Men när hon dog barnlös flyttade Helmer tillbaka till Notteberg. Hans dotter har Notteberg idag (1997). August och Johanna levde båda till 1956.

Familjen i Lindgrengården

Övergård var flera gårdar, tre på 1/4 mantal och två på 1/8 mantal. Där var också ett torpställe som hette Nydalen och som låg under Övergård.

I april följande år nedkom Hulda med deras första barn, sonen Aron. Barnaskaran växte de närmaste åren med Berta i december 1898, Johan i december 1900, Edvin, min farfar (ff) i februari 1903 och Axel i november 1905. Därefter kom Valter i januari 1909 och slutligen Gunnar som föddes i december 1911. På 15 år hade Gustaf och Hulda fått 7 barn.

Familjen utanför huset i Slageryd Övergård. Från vänster: Gustaf, Edvin och Johan, Aron bakom sittande Axel, Berta och Hulda. Fotot taget omkring 1907 och taget av Wilhelm Ek i Bäckaby.

Gustaf och Hulda var religiösa. De var troende och aktiva i missionsförbundet och deltog i möten. Ibland hade de predikanter, resepredikanter, boende hemma hos sig. Det hade likaså de andra ställena i Övregård. De hade bönemöten hemma i stugorna ibland. Gustaf var även lärare för söndagsskolebarn och de var i huset och i trädgården. Hulda sydde mycket och var med i en syförening. Vid jultid var det syföreningsauktioner och pengarna gick till missionen.

Gustafs far Sven kom och hälsade på dem om söndagarna ibland och då bjöd han barnbarnen på godis. Han gick då från Notteberg till Slageryd. Varje år var familjen till Notteberg och hälsade på. Ibland var det julkalas och då kunde också grannarna vara med. På den tiden gav man inga julklappar till varandra.

Övregård var en tämligen stor stuga. Det var en övervåning med ett rum i vardera änden. Där var en kammare som barnen sov i och ett rum som inte var inrett. Det kunde vara två, tre barn i samma säng ibland. På nedre våningen var det två stora rum. Gustaf och Hulda låg i det stora rummet eller i köket. På baksidan var det en köksfarstu i vilken man hade ved och annat. Huset var byggt på 1700-talet, vilket  senare var tillbyggt av Huldas far, Peter Jonsson. Övregård var i dåligt skick då Gustaf tog över det. Till exempel var åkrarna igenvuxna. Han renoverade huset och bland annat tog han bort torvtaket. Meningen var att han skulle riva huset och bygga ett nytt, men en byggmästare avrådde honom. Han sade att huset hade raka och fina timmerväggar. Men sammantaget blev det nog mer jobb. Med tiden kom Övergård att kallas för ”Lindgrengården”.

På tomten fanns äppelträd, till höger om huset framifrån sett, som kallades för mormors apel. Sedan stod det ett stort körsbärsträd framför syrenerna som kallades för mormors körsbärsträd, vilket numer är borta. Det var förmodligen Huldas mor Lovisa som hade planterat dem.

Gustaf bröt mycket sten på åkrarna så att det blev smidigare att bruka. Han borrade i stenen och sprängde den med dynamit och körde sen undan resterna och lade dem i stenmurarna. Resten drogs upp med stenjättar. Emellanåt slängde han hackan och gick till skogs! Vid sådana tillfällen tyckte han nog att han hade haft det bra mycket bättre på järnvägen där borta i USA.

Gustaf ville ha ett modernt snitt på sina kläder. Därför fick inte sockenskräddaren Johannes Petersson, min farfars morfar (ffmf) sy dem åt honom. Det fick istället dennes bröder Anders och Arvid, som båda var skräddare i Stockholm, göra när de var på besök. Han tyckte väl att Johannes sydde på det gamla sättet!

Hulda går bort

1922 upptäcktes det att Hulda hade en tumör i höger bröst. Denna började växa hastigt efter julen 1923 och hon lades in på Eksjö lasarett i mars månad följande år. Under det senaste halvåret hade hon klagat över smärta i höger sida och hon hade magrat. Året därpå, 1925, lades hon återigen in och hon avled på Eksjö lasarett den 8 mars 1925.

I augusti samma år förrättades bouppteckningen efter Hulda. De tre yngsta barnen, Axel, Valter och Gunnar var omyndiga och som deras ”godeman” vid bouppteckningen var farbrodern August i Notteberg. Egendomen, som var på 1/4 mantal, värderades till 11 400 kronor. Lösöret tillsammans med kreaturen uppgick till 2415 kronor och de kontanta medlen var på 800 kronor. Då inga skulder fanns uppgick boets behållning till 14 615 kronor. Gustaf och Hulda hade en häst, två stutar [3], fyra kor, sju ungdjur, sju får samt nio stycken höns. Bland körredskapen kan nämnas en fjädervagn, ett par åkkälkar samt diverse andra arbetsvagnar. Bland uppräknade möbler i bouppteckningen finns bland annat ett skrivbord, en chiffonjé, en kommod [4], ett salsbord, en väggklocka och ett antal andra bord och stolar.

Gustafs sista år

Efter en längre tids bukbesvär togs Gustaf in på Sävsjö sjukstuga den 3 juli 1933. Där blev han bättre, men tidigt på morgonen den 15 tilltog smärtorna så häftigt att han var tvungen att föras till länslasarettet i Eksjö. Han opererades samma dag, men hans tillstånd var så dåligt att hjärtat inte orkade mer. Han avled om aftonen av brustet magsår och bukhinneinflammation den 21 juli 1933.

Gustaf begravdes på Bäckabys gamla kyrkogård och jordfästningen förättades av pastor Olofsson. En mängd blommor och kransar nedlades vid graven, bland annat en krans från Slageryds friförsamling med några tacksamhetens ord av Alfred Svensson från Slageryd. Gustafs älsklingssång var 331  i Svenska Missionsförbundets sångbok:

1. Jag lyfter mina ögon upp till bergen, Upp till min fader uti himmelen, Ty han har sagt: » Åkalla mig i nöden, Lägg bördan af, och jag vill bära den!

2. Och han, som skapat himmelen och jorden Och ensam råder öfver haf och land, Han städse hörer, hvad mitt hjärta beder, Och låter upp för mig sin milda hand.

3. Så allt är väl, fast jag är arm och ringa; Gud är min vän, jag hörer honom till. Och därför får jag utan omsorg vara: För sina barn han alltid sörja vill.

av N. F.

Bouppteckningen efter Gustaf hölls i november och det var Aron som uppgav boet. Barnen redan skiftat arvet då han tog undantag, för det enda han ägde var en säng, ett bord, en spegel, tre stolar och, förutom gångkläderna, kontanta tillgångar på 1000 kronor. Boets behållning var således 1070 kronor.

Brodern August och hans hustru Johanna fick fyra barn. August och Johanna levde båda till 1956 och då hade äldsta dottern Astrid gift sig och tagit över gården.

Sonen Aron drev gården fram till 1971

Dottern Berta gifte sig på nyårsafton 1930 med den tre år yngre Edvin Johansson från Slageryd Svensgård. Hon flyttade då till Edvin som tog över faderns gård. Berta levde till 1968 då hon dog i en ålder av 68 år. Berta och Edvin var barnlösa.

Edvin gifte sig 1933 med Hanna Rydlund från en av granngårdarna, Västergård. De köpte en Nästagård i Myresjö och flyttade dit. Ett par månader efter bröllopet föddes Arnold, i mitten av juni 1933. Han var Gustafs första och enda barnbarn under sin livstid. Det är dock tveksamt om Gustaf någonsin hann så se honom, då han var sjuklig och avled endast månad därefter.

Av Gustafs och Huldas sju barn gick tre av dem en alltför tidig död till mötes. Sönerna Johan och Axel var inte helt friska för båda två blev frikallade från militärtjänstgöring. Axel dog i hjärtattack i mars 1941, endast 35 år gammal. Det var senvinter och kallt då Axel begravdes. Edvin, som låg i beredskapen vid denna tid, var förkyld och det bar sig inte bättre än att han fick dubbelsidig lunginflammation efter begravningen. Edvin blev svårt sjuk och avled i början av juni samma år. Detta var några år före penicillinets införande i Sverige. Johan var sjuklig och dog nästan på dagen tre år senare. Hans händer skakade och, enligt vad jag fått berättat för mig, led han av sovarsjuka.

Sonen Gunnar gifte sig 1943 med Lilly Holmberg från Holma, Hultsjö. De kom att bosätta sig i Vetlanda. Gunnar och Lily fick två döttrar, Anita och Lillian. Valter gifte sig 1945 med Astrid Svensson från Korsberga. De bosatte sig i Korsberga och fick döttrarna Marianne och Kristina.

Sveriges Bebyggelse, Landsbygden, Jönköpings län del II.

Aron var den av sönerna som tog över gården. Han var äldst och det var aldrig tal om annat. Han övertog gården 1933 då Gustaf tog undantag. Aron renoverade huset 1934 och byggde en ny, stor ladugård 1941. Den hade plats för två hästar och 12 kor.

Systern Ellen skojade med Aron Lindgren när han byggt sin nya ladugård. han sade att den var den största i pastoratet ooch då sade hon ”att nu får du bara gifta dig också. Nu kan du inte gå så här”. Men Aron svarade att han skulle ”se vad Hitler hittade på först”, för det var under andra världskriget. Men han gifte sig aldrig.

Han moderniserade huset 1951 och då hade det el, vatten och avlopp. Aron levde på gården fram till hösten 1971. Han dog, liksom sin far, av magsår. Gården såldes och gick ur släktens ägo, 130 år efter det hans morfar Peter Jonasson bröt ut den från sina föräldrars gård. Den såldes till lantbruksnämnden och gick för 275.700 kronor.

Sommaren därpå, i juni 1972, hölls den stor lösöresauktion på gården. Det var en riktig ”bondauktion” och den har jag själv minne av som liten pojk. Jag minns att vi ropade in en kikare och ett pennställ. Kikaren kallade vi alltid för ”Arons kikare”. Pennstället var av trä som föreställde en hund och det hade jag på mitt skrivbord.

FotNötter

[1] Décauvillebana: järnväg, flyttbar i bitar om 3 – 5 meter och använd för transporter vid tex vägbyggen.
[2] https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Wilson_Sons_%26_Co
[3] Stut: kastrerad ungtjur.
[4] Kommod: tvättskåp.

Källor och sagesmän

Bäckaby och Fröderyd kyrkoarkiv, sjukjournal Eksjö lasarett

Gunnar Lindgren, Marianne Lindgren, Helmer Ohliner

Hoppa till verktygsfältet